Raketutveckling – trots ormbett och benhinnestrul

Raketutveckling – trots ormbett och benhinnestrul


Inför årets Asics Stockholm Marathon berättade vi om Mikaelas fantastiska utveckling som löpare. Efter endast 1,5 års fokuserad löpträning fick Spårvägenlöparen under hösten 2016 sitt första genombrott när Mikaela blev bästa svenska i Berlin Marathon med tiden 2:44:31. Sen följde en träningsvinter och vår fram till Stockholm Marathon där Mikaela något överraskande blev bästa svenska och därmed tog hem SM-guldet på nya personbästat 2:42:21. I vårt sommarreportage om Mikaela i Runner´s World nr 8 2017 berättade Mikaela om att hon såg fram mot höstens Lidingölopp och mot en fortsatt utveckling som löpare. Utvecklingen skulle bland annat ske genom att jobba med farten på kortare lopp. Men efter en strulig träningssommar och höst blev det ingen start i Lidingöloppet, och hon missade även flera andra lopp. Inför loppet i Valencia hade Mikaela bara runt fyra veckors sammanhängande löpträning och endast ett långpass löpning. Men det gick fantastiskt bra ändå – och vi frågade Mikaela om hur det gick till.

Grattis Mikaela till en fantastisk insats i Valencia. Kan du berätta om loppet?
– Tack! Om jag ska berätta direkt om själva loppet, och inte strulet jag hade innan, så blev det till slut ett riktigt bra lopp. Loppet startade tidigt, redan 08.30 och just tidiga morgnar och maxprestation är inte riktigt min grej. Jag är ganska morgontrött och har svårt att köra intervaller på morgonen. Det funkar mycket bättre för min kropp om jag kör på kvällen. Det gjorde att jag var lite nervös inför hur det skulle funka nu med den tidiga starten.

– Men jag fick starta med eliten, så jag gick in i fållan bara några minuter innan start vilket var skönt. Jag dock nästan ingen uppvärmning, då det var svårt att hitta yta för det i anslutning till starten. Men jag kom i väg bra, och planen jag gjort upp med min tränare Kent Claesson var att stämma av tiden varje femkilometersavsnitt och ligga på mellan 18:45 till 19.00 minuter vilket skulle ge en sluttid under 2.40 om jag lyckades hålla det hela vägen. Men vid första femkilometerspasseringen låg jag precis på 19.00 enligt min egen klocka, och då tänkte jag ”herregud, det här kommer aldrig gå”. För första kilometern är man ofta pigg och startadrenalinet gör ju ofta att man springer in några sekunder. Men nu låg jag på mitt långsammaste tidsmål, och min känsla var inte riktigt bra för jag blev omsprungen av en massa folk. Så jag blev lite orolig där, men jobbade på och det verkade som om kroppen började vakna. Vid 15 kilometer började känslan bli riktigt bra. Jag hamnade i en bra stor klunga och det var positivt med loppet att det fanns så många killar som sprang i runt min planerade fart att jag aldrig blev ensam under loppet. Jag hade bra ryggar hela tiden och det flöt på riktigt bra upp förbi 35 km. Det enda problemet jag hade var att jag tappade några sekunder vid vätskestationerna. Den tejpen jag hade fått av arrangörerna för att tejpa fast min gel på den personliga drickan var så stark att jag fick kämpa för att få loss gelen! Så jag fick hela tiden jaga ikapp min klunga när jag äntligen fått loss gelen. Men i övrigt var det perfekt fart med runt 3.45 minuter per kilometer. (18:45 per 5 km, reds. anm.)

Flöt det på så bra sen hela vägen mot mål?
– Nej efter 37 kilometer blev det tufft. Mina lår var helt slut och jag började även känna av vaderna. Men då tänkte jag att det bara var en Bellmanstafett-sträcka kvar. Och det vet jag att en Bellman på fem kilometer kan man alltid springa. Jag försökte bara behålla farten jag hade och jag visste att chansen på under 2.40 var riktigt bra.

Hur var känslan sen att komma i mål och se att tiden dessutom var klart under 2.39?
– Det var ett väldigt fint upplopp med blå matta in mot mållinjen, man jag kunde inte riktigt njuta av det för jag hade så otroligt ont i låren. Jag har aldrig haft så ont på något lopp, så jag var nästan gråtfärdig. Men sen var känslan givetvis oerhört härlig, att se att det blev så bra tid.

Du hade dålig känsla i början av loppet, men som jag förstod det var det struligt även inför loppet?
– Ja, först strulade det lite med flyget med ombokade biljetter, men vi kom ändå ner bra till Valencia och tog en taxi direkt till mässan på lördag eftermiddag. Jag fick ut min nummerlapp, men hade blivit rådd att kolla upp hur det var med personlig vätskelangning på loppet. Jag hade en plan att min kille och en kompis skulle langa vätska och gel till mig under loppet. Då fick jag veta att jag skulle bli diskad som elitlöpare om jag tog emot vätska från någon vid sidan av banan och eliten skulle ha lämnat in sin vätska tidigare på dagen. Jag fick veta att jag kanske skulle kunna lämna in flaskor om jag kom till tävlingshotellet, ett annat hotell än där vi bodde, klockan 05 på tävlingsmorgonen. Det stressade upp mig, för det skulle inte vara någon bra start på tävlingsmorgonen. Så på chans åkte jag till tävlingshotellet och lyckades träffa den som var ansvarig för elitvätskan, så jag hade tur och fick fixa till mina flaskor direkt. Så först efter det kunde jag pusta ut och pastaladda inför loppet.

Om vi lämnar själva loppet, så vet jag att du som delmål i din löpning efter SM-segern i Stockholm Marathon ville springa bra på Lidingöloppet. Men det blev ingen start där, vad var det som gjorde att du inte syntes på tävlingarna i somras och under tidiga hösten?
– Ja, jag har haft en lite kämpig sommar och höst löpmässigt. Det började med att jag blev ormbiten i juli när jag var ute och sprang i skogen inför Lidingöloppet. Då svullnade ankeln upp och jag fick äta medicin i tio dagar och tappade löpningen lite. Sen körde jag på och tränade på riktigt bra, men sen i mitten av augusti precis innan SM på banlöpning där jag skulle ha sprungit 5 000 och 10 000 meter fick jag benhinneinflammation. Jag hade känt av det lite innan, men då blev det riktigt ont. Det var helt omöjligt och springa.

Kan du härleda benhinneinflammationen till ormbettet?
– Nej inte direkt, men kanske indirekt. Jag missade ju lite träning i samband med bettet, så då tränade jag kanske på lite för mycket efter det för att få upp volymen. Så det blev helt enkelt för tufft.

Hur länge satt det i och hur tränade du vidare under skadeperioden?
– Det blev löpvila i åtta veckor. Så ingen löpning alls under den perioden, och sen när jag väl startade upp var det väldigt lite löpning i början. Men jag tränade på bra med crosstrainer, spinning och lite andra pass på gymmet.

Hur var det mentalt att under nästan två månader inte kunna springa och samtidigt förbereda sig för en mara?
– Först var det ganska jobbigt, mest för att jag missade så många lopp. Först missade jag SM, sen Tjejmilen, halvmaran och Lidingöloppet som jag sett fram mot. Det var tråkigt, men i övrigt så tycker jag inte det gjorde så mycket. Jag kunde ändå träna, och jag älskar alternativträningen. Härliga spinningpass, och jag tycker om att vara på gymmet.

Körde du efter någon plan när du körde din alternativträning?
– Jag utgick lite från mitt löpschema med motsvarande pass alternativt. Så jag körde distans på crosstrainer och sedan intervaller på cykeln. Då upplever jag att jag faktiskt kan köra fler intervallpass alternativt än vad jag skulle kunna köra på löpning. Så upp till fyra intervallpass per vecka blev det under löpviloperioden på cykeln och det höll i gång konditionen riktigt bra.

Som löpare är man lite nyfiken på vilka cykelpass som du körde som ett led mot ditt lopp i Valencia?

– Jag kör mycket med wattmätare, så då har jag koll på hur många watt jag trycker ut. Det ger ett bra kvitto och gör att jag kan ligga på rätt intensitet. Jag brukar välja spinningpass med lite längre intervaller, så till exempel kunde det bli 7 x 5 minuter. Det tycker jag är ett bra pass, och där håller jag ett högt watt-tal på intervallerna som ska vara det samma genom hela passet eller gärna till och med något mer på sista intervallerna.

För den detaljintresserade är då frågan vilka wattal du ligger på?
– Det var ganska spännande att se att jag under skadeperioden kunde höja mitt watt-tal efterhand. När jag började låg jag runt fyra gånger min kroppsvikt så det är runt 200 watt, men sen mot slutet kunde jag ligga på runt 260 watt, vilket blir över fem gånger min kroppsvikt.

När du väl fick börja springa hade du inte så många veckor kvar till Valencia. Hann du med några långpass?
Ja, det blev bara fyra-fem veckors löpning beroende på hur man räknar. I början handlade det om 5 x 1 minuts löpning med vilodag dagen efter. Så det var en upptrappningsfas och det blev bara ett långpass på löpning och det gjorde jag veckan innan loppet. Då sprang jag tre mil. Så det var inte så mycket löpning i benen innan loppet, men konditionen var riktigt bra. Förmodligen var det just avsaknaden av löpningen som gjorde att jag hade så fantastiskt ont i låren på slutet i loppet.

Den fina tid du gjorde nu gör att du med stor sannolikhet uppnår ett av dina drömmål att springa för landslaget. Enligt uttagskriterierna ligger du riktigt bra till för en EM-start på maran nästa sommar. Hur ser dina fortsatta planer ut?
– Jag trodde inte riktigt att jag skulle springa så snabbt redan nu, så jag hade räknat med att springa en till mara redan i vår för att försöka göra en snabb tid då. Men nu tror jag det optimala är att jag i stället gör en eller två internationella halvmaratonlopp och förbättrar mina tider där. Jag har uthålligheten och styrkan för maran, men behöver bli något snabbare på kortare för att kunna göra ännu bättre tider på maran också. Jag får planera med min tränare hur vi ska göra, men klart är i alla fall att jag åker på ett längre träningsläger i Kenya tidigt på nästa år. Det ska bli spännande och se vad det kan ge.

Spännande tycker RW också det ska bli att fortsätta följa Mikaela, och vi önskar stort lycka till!

FOTO: Luca Mara och privat

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Ditt Bästa år! Ny start 2020, Nybörjarprogram, Smarta tips
  • Spring i skogen, därför blir du lycklig av naturen
  • 15 grymma vinterskor i stort test
  • 30-20-10 metoden – Träningen som gör dig friskare och snabbare
  • Vår nästa skidstjärna Moa Lundgren är en grym löpare
  • Prylar: Redo för vintern!
  • Forskning: 80/20 – regeln – bevisat bra

Bli plusmedlem nu

Antal kommentarer: 1

S.E

Som ormrädd skogslöpare känner jag att ormdelen avhandlades lite väl snabbt här… Hur gick det till? Undrar i förebyggande syfte 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

EM GULD – Robels genombrott

EM GULD – Robels genombrott


Robel Fsiha gjorde ett otroligt lopp när han vann terräng-EM i Lissabon i söndags. Det har var Robels stora internationella genombrott, men redan i Runner’s Worlds majnummer mötte Herman Degselius Robel och hans tränare Patrik Melin under vinjetten elitprofilen. Vi får historian om hur Robel kom till flyktingförläggningen i Gävle som 17 åring och sedan utvecklats till den världslöpare han är idag.

Topp löpare efter topplöpare släppte och på sista kilometern flöt Robel ifrån sista konkurrenterna vid terräng EM. Spårvägenlöparen vann tillslut med hela 11 sekunder med tiden 29:59 på den ca 10,2 km knixiga och tungsprungna gräsbanan. Guldet var Sveriges första genom tiderna i terräng-EM på herrsidan, och efter loppet blev Robel hissad av sina svenska lagkamrater.

Robel Fsiha, Spårvägen FK, Guld

Totalt sett blev det ett riktigt bra svenskt EM där Hälles Samrawit Mengsteab tog hem bronset i damklassen och det svenska herrlaget kom på 5:e plats. Även i juniorklasserna gjordes flera riktigt bra svenska insatser.

I Runner’s Worlds maj nummer 2019 kunde vi läsa om Robel och här kan du ta del av Herman Degeslius reportage:

Topprestationer av Robel Fsiha

Han har startat säsongen med resultat av högsta klass: två halvmaror på 61 minuter och den bästa placeringen genom tiderna av en manlig svensk löpare på Terräng-VM. Möt Spårvägens Robel Fsiha och hans tränare Patrik Melin.

I mitten av november förra året blev Robel Fsiha svensk medborgare. Bara några veckor senare fick han göra landslagsdebut på Terräng-EM i Nederländerna. Och i mars fick han ta sig an en ännu större uppgift, nämligen 10 kilometersloppet på Terräng-VM i danska Århus.

Robel hade förhoppningar om en topp-20 placering. Det infriade Robel när han sprang in som 17:e man, den bästa placeringen genom tiderna av en manlig svensk löpare. Dessutom var han bäste europé i loppet.

– Jag är väldigt nöjd, det var mitt bästa lopp hittills. Jag hade bara tränat specifikt i terräng i två veckor innan loppet, vilket gjorde det extra roligt. Banan var riktigt tuff, det gick upp- och ner hela tiden, säger Robel som nu ställer in siktet på Friidrotts-VM i Qatar. – Jag vill försöka kvalificera mig för 10 000 meter, säger Robel.
(Red anm: Efter att en skada och sjukdom stört Robel under sommaren lyckades han inte kvala in till VM på 10000 m, men visade alltså sen verkligen sin kapacitet med EM guldet)

Det är en snabb utveckling, inte minst med tanke på Robels historia. Han flydde från Eritrea och hamnade till slut på ett flyktingboende för ensamkommande i Gävle, som 17-åring. På boendet fanns en kille som tränade löpning och Robel följde med honom på en träning med Gefle Friidrott. – Jag såg direkt att han hade talang, han sprang ju väldigt, väldigt lätt, säger Robels dåvarande och nuvarande tränare Patrik Melin.

Det var däremot inte löpning som var i fokus under uppväxten i Eritrea för Robel, utan landsvägscykel. Men cykel är en dyr sport och pengarna räckte inte till – därför sadlade Robel om till löpning i 15-årsåldern. Sedan flykten till Sverige har satsningen på löpningen varit upp- och ned. Redan 2014 vann han bland annat Kungsholmen Runts millopp på tiden 29.41 och knep andraplatsen på Premiärmilen. Året därpå tävlade han inte alls.

– Det har varit jobbiga grejer runtomkring Robel som har stört mycket. Till exempel hot från folk som krävt pengar av honom, eftersom de tror att man har mycket pengar när man kommer till Sverige. Sedan satt hans tjej i fängelse i Sudan, men vi lyckades lösa ut henne därifrån och fick henne till Sverige, säger Patrik Melin. Löparsatsningen kom igång igen 2016 men han tävlade sparsamt. Säsongen därefter, 2017, fick han till riktigt bra träning och vann SM på 10 kilometer landsväg samt kammade hem andraplatsen efter Napoleon Solomon på 10 000 meter på bana vid de svenska mästerskapen i Helsingborg.

Förra året inleddes på ett strålande sätt: i maj tog Robel förstaplatsen på Kungsholmen Runts milbana med det nya personliga rekordet 28.43. Men under loppet fick han en bristning i vaden, och när han sprang Göteborgsvarvet två veckor senare blev han tvungen att bryta på grund av vadbesvären.  – Sedan gick ju hela säsongen i princip. Han kom tillbaka först till terräng-SM och var då tvåa efter Napoleon på båda sträckorna. Det var en tung säsong förra året. Hoppas det kan bli lite bättre det här året, och det har ju börjat rätt så bra, säger Patrik Melin.

Det är en underdrift. Säsongen har börjat med internationellt gångbara resultat. I februari sprang Robel Barcelona halvmaraton och noterade tiden 1.01.19, som gav en sjätteplats. Placeringen före togs av Napoleon Solomon, två sekunder före Robel. Bägge underskred därmed David Nilssons svenska rekord från året innan på 1.02.29. Vann loppet gjorde kenyanen Eric Kiptanui med tiden 1.01.04, vars PB på halvmaran lyder på 58.42 – sjua genom tiderna i världen (satt i Berlin förra året). En dryg månad senare ställde Robel upp i Bahrain Night halvmaraton och putsade sitt personbästa med en sekund och slutade på en tiondeplats. Tyvärr blev tätklungan, där Robel befann sig, felvisad efter cirka tre kilometer och fick göra en extra sväng som kostade ett antal sekunder – annars hade Robel säkerligen stått som ny svensk rekordhållare på halvmaratondistansen.

Fram till nu har Robel mestadels kört millopp på väg och halvmaraton. En anledning till fokuseringen på halvmaran är för att distansen är lite av Eritreas ”nationalgren”. Den tidigare världsrekordhållaren på halvmaran är eritrean: Zersenay Tadese. – Grejen för Robel har varit att springa fort på halvmaraton. Men vi får kanske tänka om lite och gå in stenhårt för 10 000 meter på bana om han skulle vilja springa ett OS. Vad gäller maraton så måste han springa bra på halvmaraton i några år innan han tar steget upp till maratondistansen. Det tar några år att träna bra inför ett maraton, om man vill springa bra i alla fall, säger Patrik Melin.   

Men att springa halvmaran på 61 minuter kräver även det sin träning. Som regel tränar Robel två pass om dagen där morgonpasset är det tuffare av dem, medan eftermiddagspasset oftast är distanslöpning i 30–40 minuter samt allmän styrketräning. Den totala veckomängden varierar beroende på om det är en vecka med mycket distanspass eller en vecka med mer kvalitetsträning. – Om det är en vecka med mycket distans kan han springa uppemot 18 mil. Men veckor med högre kvalitet då blir det ungefär 10–11 mil, så det är ett rätt stort spann, säger Patrik Melin.

Under vinterhalvåret bedriver Robel sin träning till största delen i Addis Abeba i Etiopien. Han tillhör en träningsgrupp med många duktiga löpare. – Han är långtifrån den bästa i gruppen, om man säger så, berättar Patrik Melin.

Robel under sin träning inför EM i Lissabon tillsammans med några av Etiopiens största stjärnor. Kenesisa Bekele som har världsrekorden på både 5000 och 10000 meter och Lelisa Desisa regerande världsmästare på maraton. Bild från Instagram @runningwithpower

FAKTA ROBEL
Ålder: Född 1996.
Klubb: Spårvägen.
Bor: Gävle och Addis Abeba.

FOTO: Deca Text & Bild


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Det lönar sig att prenumerera

Det lönar sig att prenumerera


Du får bland annat 20% rabatt på Runners’ Store.

Sveriges kanske bästa utbud av löputrustning. Som premium prenumerant har du hela 20 % rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% rabatt. Som digitalprenumerant har du 15% rabatt på löputrustning förutom på elektronik där du får 10% i rabatt. Du kan handla via vår webbshop (länk till vår butik) eller besöka någon av våra butiker på Regeringsgatan 26 i Stockholm eller Baltzarsgatan 31 i Malmö. För att få rabatt i någon av butikerna i Stockholm eller Malmö behöver du visa upp din medlemstatus. Den hittar du under ·Mina sidor” här på sajten. Obs! för att få tillgång till din rabatt på sajten behöver du vara inloggad. Rabatten kan ej kombineras med andra rabatter eller erbjudanden. Dessutom för du möjlighet att läsa Bicycling, Vasalöparen och såklart Runner’s World digitala tidningen i din dator/mobil eller läsplatta.

Klicka här för att bli prenumerant

 

 

 

SVENSKT REKORD av David Nilsson

SVENSKT REKORD av David Nilsson


I 36 år har Kjell-Erik Ståhls svenska rekord från VM i Helsingfors 1983 stått sig. Men nu är rekordet förflyttat till historieböckerna genom att RW´s krönikör David Nilsson sprang på fenomenala 2:10:08 i Valencia Marathon.

David, som tävlar för Högby, har visat riktigt bra form under hela hösten. I Berlin Marathon i slutet av september förbättrade han sitt personbästa till 2.11.50.
Med loppet i Valencia, skrev han inte bara in sig i historieböckerna utan tog ett stort steg upp mot världstoppen på sträckan. Med tiden 2:10:08 underskred David den internationella OS-kvalgränsen på 2:11:30 och var även klart under SOK:s nomineringsgräns på 2:11:00. Insatsen i Valencia borde ge David chansen att få ett tidigt klartecken för spelen i Japan för att ha chans komma optimalt förberedd. Skulle David bli klar för OS, blir han den fösta manliga OS löparen på marathon sedan 1996.

I Valencia visade David dessutom att det säkert finns ytterligare sekunder eller minuter att förbättra då hans avslutning var riktigt snabb.
Visserligen var halvorna i loppet helt jämna med 1:05:04 på respektive halva, men 5 km avsnittet mellan 35-40 km, det avsnitt som brukar innebära tidstapp på maran, sprang David på under 3 minuter per kilometer med 14:58 på ”5:an” och ökade upp till runt 2.56 min/km sista 2,2 km in i mål.

I det extremt tuffa loppet bredd mässigt i eliten kom David på en 18:e plats i loppet, som vanns på herrsidan av Alayew Atanaw på nya banrekordet 2:03:52. 2:a blev Turkiets Kaan Kigen Özbilen på nytt europarekord med 2:04:16. Norges Sondre Nordstad Moen blev bäste nordbo på 2:06:17, vilket gav en 7:e plats. Damklassen vanns av Etiopiens Dereje Bekele på 2:18:31.

Ur svensk synvinkel gjorde även Huddinge-löparna Ebba Tulu Chala och John Kingstedt riktigt starka lopp. Ebba satte nytt personbästa med 2:13:40, och John gjorde i sitt första seriösa försök på maraton 2:17:55. Rekord blev det även för Romas Fred Grönwall som med 2:20:08 slog distriktsrekordet för Gotland, som stått sig i 47 år, med en dryg minut.

Intervju med David Nilsson finns på vår instagram sidan @runnersworldswe och reflektioner från rekordlöparen kommer framöver i Runner´s World tidning!

FOTO: Fredrik Uhrbom/Per Synnerman


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jepkosgei och Kamworor vinner New York City Marathon – Mustafa ”Musse” Mohamed 25:a

Jepkosgei och Kamworor vinner New York City Marathon – Mustafa ”Musse” Mohamed 25:a


Den 3 november sprang några av världens snabbaste långdistanslöpare den 49:e upplagan av New York City Marathon. På startlinjen stod bland annat de båda kenyanska världsrekordhållarna på halvmaraton, Geoffrey Kamworor och Joyciline Jepkosgei. Med i det högkvalitativa elitfältet fanns även svensken Mustafa ”Musse” Mohamed.

Damfältet var först i väg i de för maratonlöpning perfekta förhållandena: + 7° och sol. Amerikanskan Des Linden öppnade upp damelitloppet redan efter 14 kilometer. Efter några kilometer hade hon en lucka på 13 sekunder. Då började fyra andra löpare ta upp jakten: Jepkosgei, Mary Keitany och Nancy Kiprop från Kenya samt etiopiskan Ruti Aga. De kom ikapp Linden på Pulaski-bron från Brooklyn till Queens. De fem löparna passerade halvvägsmarkeringen på 1:11:39.

Joyciline Jepkosgei vann New York City Marathon – och det var första gången hon sprang ett maraton.

Med mindre än milen kvar stack Jepkosgei, som nu gjorde sin maratondebut, och den femfaldiga NYC Marathon-vinnaren Keitany. Med fem kilometer kvar öppnade Jepkosgei en lucka, som sakta växte och till slut blev 54 sekunder i mål.

Den 25-åriga Jepkosgei vann på 2:22:38, vilket är den näst snabbaste tiden någonsin i New York Marathons historia. Banrekordet innehas av Margaret Okayo, som 2003 vann på 2:22:31. Keitany blev tvåa och hamnade därmed på pallen för åttonde gången – på åtta starter. Ruti Aga blev trea. Bland svenskorna var Studenternas Johanna Salminen snabbast med 2:57:38. (2:59:30 ”Gun time”)

Även herrarnas lopp öppnades i relativt hög fart. I tätgruppen som snabbt utkristalliserades sprang bland annat Geoffrey Kamworor, världsrekordhållaren på halvmaraton (58:01 i Köpenhamn), fjolårssegraren Lelisa Desisa – och Hälles Mustafa ”Musse” Mohamed.

De sexton tätlöparna passerade 21,1 kilometer på 1:04:49. Men sedan började folk släppa tätgruppen – bland annat tvingades Musse ge sig. Med milen kvar återstod fem löpare: Kamworor och Albert Korir från Kenya, samt Tamirat Tola, Shura Kitata och Girma Bekele Gebre från Etiopien.

Efter 35 kilometer släppte Kitata. Övriga fyra löpare höll ihop till Central Park, men kort därefter gjorde Kamworor, som vann loppet 2017, sitt avgörande ryck. Följande 5 kilometer (35-40 km) sprang han på 14:14, och han vann till slut på 2:08:13. Korir (2:08:36) och Gebre (2:08:38) fick också ta plats på podiet. Gebre var en stor överraskning då han inte ens fanns med i elitfältet utan startade från ”sub” elitstarten.

Mustafa ”Musse” Mohamed kom in som 25:a på 2:19:41 och blev 2:a man i H40-klassen. Han tog med det hem cirka 20 000 kronor (2 000 USD).

Totalt tog sig 470 svenskar i mål i 2019 års NYC Marathon. Totalt slogs även rekord i antalet fullföljande löpare. Imponerande 53 627 löpare kom i mål, varav 30 886 män och 22 741 kvinnor.

Det är deltagarsiffror som med stor sannolikhet kommer att slås nästa år. Då firar New York Marathon 50 år sedan första upplagan 1970. Då var det 55 löpare som fullföljde.

FOTO: @nycmarathon & Daniel Norberg
Kort bildrapport hittar du även på vår Instagram @runnersworldswe


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Carolina rusade in i Sverigetoppen på maran

Carolina rusade in i Sverigetoppen på maran


När Frankfurt Maraton avgjordes i söndags fick vi en ny löpare på den svenska tio bästa-listan genom tiderna. Då satte nämligen 26-åriga Carolina Wikström personligt rekord med över 9 minuter med tiden 2:33:49. Runner’s World stämde av med Roslagenlöparen kring den fantastiska utveckling hon haft som löpare.

Det var inte bara Carolina som tävlar för LK Roslagen som sprang fort av svenska löpare i det erkänt snabba maratonloppet i Frankfurt. Snabbast var Huddinges Hanna Lindholm som sprang på mycket fina 2:30:47 vilket bara är lite drygt 1 minut från hennes ”PB” och gav en 12:e plats i loppet. På herrsidan gjorde Hannas klubbkompis Ebba Tulu Chala, som tidigare i år tog SM-silver på maran, ett riktigt starkt lopp. Han blev 14:e man i mål på nya personbästatiden 2:15:01.

Men det största utropstecknet stod nog ändå Carolina för när hon sprang den andra halvan av loppet 8 sekunder snabbare än sitt personbästa på halvmaraton. Med 1:18:03 och fantastiska 1:15:41 på andra halvan visar hon att det– trots den stora personliga rekordförbättringen – nog finns än mer att hämta i snabba maratontider framöver.

När Runner’s World når Carolina befinner hon sig i Tanzania, dit hon begav sig direkt efter loppet i Frankfurt.

Stort grattis till en fantastisk insats i Frankfurt! Nu när jag når dig är du i Tanzania så vi får börja där, varför Tanzania?
– Tack så jättemycket. Ja precis, jag åkte hit direkt från Frankfurt för att göra min praktik här. Jag pluggar till läkare och har genom ett utbyte en praktikplats här i tre veckor. Flera kursare har varit här tidigare så det är genom de kontakterna jag fått möjlighet komma hit.

– Det var perfekt att kunna springa ett maraton precis innan jag åkte hit för att kunna släppa löpningen när jag är här.

Har du koll på löparlandet Tanzania? Och kommer du att träna något med tanzaniska löpare, trots att du precis sprungit ett maraton?
– Nej, jag har faktiskt ingen koll på det och har ingen tanke direkt på att springa här nere. Men har du några tips på löpningen här tar jag gärna emot det…

Du sprang på en fantastisk tid i Frankfurt. Var det väntat för dig eller kom det som en överraskning?
– Jag blev jätteöverraskad. Min förhoppning var en tid under 2.40. Eftersom jag hade en bra känsla inför loppet skulle jag, om det kändes bra under loppet, sikta ner mot 2.36-2.37. Med första halvan på 1.18 så var jag lite rädd att jag skulle bli trött andra halvan, men vid 25 kilometer vet jag inte riktigt vad som hände. Min tränare Christian Mundt hade sagt innan att de bästa loppen ofta springs med en snabbare andra halva. Så det hade jag med mig och så tänkte jag ”nu jäklar ska jag försöka öka”. Det kändes bara som att jag hade hur mycket kvar som helst. Det var förvånande – men en härlig känsla.

Ja, du hade en otrolig avslutning. Hur står sig andra halvan på loppet med 1:15:42 jämfört med ditt personbästa på just halvmaran?
– För sex veckor sedan sprang jag mitt personbästa i Köpenhamn Halvmarathon och det här var 8 sekunder snabbare. Jag vet inte riktigt vad som hände.

Hur har känslan varit efter loppet?
– Såklart har jag träningsvärk, men under själva loppet mådde jag bra vilket är förvånande med tanke på hur mycket snabbare jag sprang än vad jag hade trott själv. Ofta kan jag må lite dåligt när jag ”maxar mig” så, men nu mådde jag bra hela tiden. Men självklart tog det. Jag känner framförallt av baksidorna på låren.

Vi är nog många som inte känner till din bakgrund som löpare, men som jag förstått har ni haft löpning som motionsform i familjen?
– Min mamma är den som sprungit i min familj. Så jag har hängt på henne en del och tyckt att det varit kul att springa lite motionslopp. Men jag har aldrig satsat utan mer joggat 10 kilometers rundor.

När du var yngre, som barn och ungdom, ägnade du dig inte åt friidrott eller löpning då?
– Nej, det här började jag mer med i gymnasiet. Det var ingen runt mig som höll på med friidrott eller löpning, så jag körde andra sporter – som jag var jättedålig på, haha. Som gymnastik till exempel.

Sedan sprang du maraton i Stockholm 2018?
– Ja, min mamma hade kört Stockholm Marathon med sin pappa och nu tänkte hon att vi kunde anmäla oss tillsammans. Så vi hade det som ett gemensamt mål och kunde peppa varandra fram mot loppet.

Och du gjorde 3.11 direkt, på ditt eget träningsupplägg?
– Ja, det var på eget upplägg, även om jag fått inspiration från en kompis som hade ett schema från en bok. Från det fick jag lite tips på hur jag kunde lägga upp det. Just den typen av strukturerad träning var kul. Strukturen gav bra resultat vilket gjorde att jag kollade efter en klubb att träna med efter loppet i Stockholm. Då hittade jag Löparklubben Roslagen där jag fick ett väldigt bra bemötande, så det blev min klubb.

Hur förändrades träningen när du kom med i Roslagen?
– Jag körde fortfarande mest själv men efter ett strukturerat upplägg av klubbens tränare. Även om vi tränade samtidigt hade de flesta olika upplägg, men peppen och klubbgemenskapen kunde och kan jag fortfarande ta del av.

Du sprang riktigt bra i årets ASICS Stockholm Marathon, med en 7:e plats på 2:43. Som jag förstod det var det efter det du började träna med din nuvarande coach Christian Mundt?
– Ja, det var efter maran jag kom med i Christians träning. Han tränade en kompis, så jag hade fått en bra känsla kring den träningen.

Ändrade Christian något på träningen?
– Ja, den kvalitetsträning jag kört tidigare med Roslagen var mestadels 200-metersintervaller och ett tröskelpass i veckan. Med Christian blev det mer varierat, fler långa fartlekar och längre pass med fartinslag. Så jag tror att jag har blivit mer uthållig av det.

Vad är din styrka som löpare?
– Det är en jättesvår fråga. Jag upplever själv att jag har ganska bra känsla för vad jag klarar av att prestera. Det är kanske en styrka.

Har du några favoritpass i det upplägg du kör med Christian nu?
– Jag har uppskattat de långa fartlekspassen som är lite nya för mig. Det blir stor variation och i efterhand märker man hur långt och snabbt man faktiskt kört utan att märka av det. Tidigare kunde jag köra 20 km ganska tufft rakt av, men nu blir det mer uppdelat och det blir mindre mentalt jobbigt. Nu kan det till exempel bli ett 25 km långt pass med 2 km fart följt av lite kort aktiv vila, sen ett 1 km avsnitt ännu lite snabbare än 2-kilometersavsnittet och efter det lite längre aktiv vila. Sen upprepar man det några gånger så att man samlar ihop bra volym samtidigt med bra fart.

Med tanke på din fantastiska avslutning på maran i Frankfurt ställer man ju sig frågan hur snabbt du kunnat springa om du vågat öppna ännu tuffare. Finns OS-kvalgränsen på runt 2.28-2.29 nu i din plan?
– För mig känns det helt sjukt och lite overkligt att ens frågan om OS kommer upp. Det har liksom inte alls funnit med i någon plan. Vi har inte planerat våren riktigt än, utan ska ta det först efter min praktik. Men det kommer bli någon halvmara och någon mara i vår. Vilka lopp det blir har vi inte bestämt än och vilka mål man ska ha får vi se. Jag var ju inte riktigt beredd på att jag ska ligga på 2.33, så det är ju nytt att sätta mål utifrån den tiden.

Runner’s World tackar för intervjun och ser med spänning fram emot att följa Carolinas fortsatta satsning.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kipchoge redo skriva historia – kolla livestreamen på RW

Kipchoge redo skriva historia – kolla livestreamen på RW


LÖRDAG 12/10 med start klockan 08:15 kan det skrivas löparhistoria om Eliud Kipchoge blir förste man att springa maraton-sträckan under två timmar.

Löpningen sker i den minst sagt , i löparvärlden, omtalade satsningen som kallas Ineos 1:59 Challenge. Det är inget ”riktigt” lopp, så något världsrekord kan det inte bli, men en tidsbarriär kan sprängas när Kipchoge springer mot klockan.

Loppet görs på en noga utvald varvbana i Praterparken i Wien, och Kipchoge kommer ha 41 !! stjärnlöpare som som avlöser varandra för att hjälpa Kipchoge hålla den grymma fart som det krävs för att gå under 2 timmar.

I snitt måste han avverka varje kilometer på 2.50 minuter per kilometer, i 4,2 mil. Hararna som drar upp farten har i sin tur en pacingbil till hjälp, som projicerar en lasermarkör på marken framför löparna som de ska försöka hänga med. 

Vädret ser ut att bli riktigt bra med nästan ingen vind, runt 8 grader i starten som sedan stiger till runt 12-13 grader mot slutet av det förhoppningsvis under 2 timmarnas löpning!

KOLLA IN SÄNDNINGEN NEDAN:

Photo: Jon Super for The INEOS 1:59 Challenge


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in