Raketutveckling – trots ormbett och benhinnestrul

Raketutveckling – trots ormbett och benhinnestrul



Inför årets Asics Stockholm Marathon berättade vi om Mikaelas fantastiska utveckling som löpare. Efter endast 1,5 års fokuserad löpträning fick Spårvägenlöparen under hösten 2016 sitt första genombrott när Mikaela blev bästa svenska i Berlin Marathon med tiden 2:44:31. Sen följde en träningsvinter och vår fram till Stockholm Marathon där Mikaela något överraskande blev bästa svenska och därmed tog hem SM-guldet på nya personbästat 2:42:21. I vårt sommarreportage om Mikaela i Runner´s World nr 8 2017 berättade Mikaela om att hon såg fram mot höstens Lidingölopp och mot en fortsatt utveckling som löpare. Utvecklingen skulle bland annat ske genom att jobba med farten på kortare lopp. Men efter en strulig träningssommar och höst blev det ingen start i Lidingöloppet, och hon missade även flera andra lopp. Inför loppet i Valencia hade Mikaela bara runt fyra veckors sammanhängande löpträning och endast ett långpass löpning. Men det gick fantastiskt bra ändå – och vi frågade Mikaela om hur det gick till.

Grattis Mikaela till en fantastisk insats i Valencia. Kan du berätta om loppet?
– Tack! Om jag ska berätta direkt om själva loppet, och inte strulet jag hade innan, så blev det till slut ett riktigt bra lopp. Loppet startade tidigt, redan 08.30 och just tidiga morgnar och maxprestation är inte riktigt min grej. Jag är ganska morgontrött och har svårt att köra intervaller på morgonen. Det funkar mycket bättre för min kropp om jag kör på kvällen. Det gjorde att jag var lite nervös inför hur det skulle funka nu med den tidiga starten.

– Men jag fick starta med eliten, så jag gick in i fållan bara några minuter innan start vilket var skönt. Jag dock nästan ingen uppvärmning, då det var svårt att hitta yta för det i anslutning till starten. Men jag kom i väg bra, och planen jag gjort upp med min tränare Kent Claesson var att stämma av tiden varje femkilometersavsnitt och ligga på mellan 18:45 till 19.00 minuter vilket skulle ge en sluttid under 2.40 om jag lyckades hålla det hela vägen. Men vid första femkilometerspasseringen låg jag precis på 19.00 enligt min egen klocka, och då tänkte jag ”herregud, det här kommer aldrig gå”. För första kilometern är man ofta pigg och startadrenalinet gör ju ofta att man springer in några sekunder. Men nu låg jag på mitt långsammaste tidsmål, och min känsla var inte riktigt bra för jag blev omsprungen av en massa folk. Så jag blev lite orolig där, men jobbade på och det verkade som om kroppen började vakna. Vid 15 kilometer började känslan bli riktigt bra. Jag hamnade i en bra stor klunga och det var positivt med loppet att det fanns så många killar som sprang i runt min planerade fart att jag aldrig blev ensam under loppet. Jag hade bra ryggar hela tiden och det flöt på riktigt bra upp förbi 35 km. Det enda problemet jag hade var att jag tappade några sekunder vid vätskestationerna. Den tejpen jag hade fått av arrangörerna för att tejpa fast min gel på den personliga drickan var så stark att jag fick kämpa för att få loss gelen! Så jag fick hela tiden jaga ikapp min klunga när jag äntligen fått loss gelen. Men i övrigt var det perfekt fart med runt 3.45 minuter per kilometer. (18:45 per 5 km, reds. anm.)

Flöt det på så bra sen hela vägen mot mål?
– Nej efter 37 kilometer blev det tufft. Mina lår var helt slut och jag började även känna av vaderna. Men då tänkte jag att det bara var en Bellmanstafett-sträcka kvar. Och det vet jag att en Bellman på fem kilometer kan man alltid springa. Jag försökte bara behålla farten jag hade och jag visste att chansen på under 2.40 var riktigt bra.

Hur var känslan sen att komma i mål och se att tiden dessutom var klart under 2.39?
– Det var ett väldigt fint upplopp med blå matta in mot mållinjen, man jag kunde inte riktigt njuta av det för jag hade så otroligt ont i låren. Jag har aldrig haft så ont på något lopp, så jag var nästan gråtfärdig. Men sen var känslan givetvis oerhört härlig, att se att det blev så bra tid.

Du hade dålig känsla i början av loppet, men som jag förstod det var det struligt även inför loppet?
– Ja, först strulade det lite med flyget med ombokade biljetter, men vi kom ändå ner bra till Valencia och tog en taxi direkt till mässan på lördag eftermiddag. Jag fick ut min nummerlapp, men hade blivit rådd att kolla upp hur det var med personlig vätskelangning på loppet. Jag hade en plan att min kille och en kompis skulle langa vätska och gel till mig under loppet. Då fick jag veta att jag skulle bli diskad som elitlöpare om jag tog emot vätska från någon vid sidan av banan och eliten skulle ha lämnat in sin vätska tidigare på dagen. Jag fick veta att jag kanske skulle kunna lämna in flaskor om jag kom till tävlingshotellet, ett annat hotell än där vi bodde, klockan 05 på tävlingsmorgonen. Det stressade upp mig, för det skulle inte vara någon bra start på tävlingsmorgonen. Så på chans åkte jag till tävlingshotellet och lyckades träffa den som var ansvarig för elitvätskan, så jag hade tur och fick fixa till mina flaskor direkt. Så först efter det kunde jag pusta ut och pastaladda inför loppet.

Om vi lämnar själva loppet, så vet jag att du som delmål i din löpning efter SM-segern i Stockholm Marathon ville springa bra på Lidingöloppet. Men det blev ingen start där, vad var det som gjorde att du inte syntes på tävlingarna i somras och under tidiga hösten?
– Ja, jag har haft en lite kämpig sommar och höst löpmässigt. Det började med att jag blev ormbiten i juli när jag var ute och sprang i skogen inför Lidingöloppet. Då svullnade ankeln upp och jag fick äta medicin i tio dagar och tappade löpningen lite. Sen körde jag på och tränade på riktigt bra, men sen i mitten av augusti precis innan SM på banlöpning där jag skulle ha sprungit 5 000 och 10 000 meter fick jag benhinneinflammation. Jag hade känt av det lite innan, men då blev det riktigt ont. Det var helt omöjligt och springa.

Kan du härleda benhinneinflammationen till ormbettet?
– Nej inte direkt, men kanske indirekt. Jag missade ju lite träning i samband med bettet, så då tränade jag kanske på lite för mycket efter det för att få upp volymen. Så det blev helt enkelt för tufft.

Hur länge satt det i och hur tränade du vidare under skadeperioden?
– Det blev löpvila i åtta veckor. Så ingen löpning alls under den perioden, och sen när jag väl startade upp var det väldigt lite löpning i början. Men jag tränade på bra med crosstrainer, spinning och lite andra pass på gymmet.

Hur var det mentalt att under nästan två månader inte kunna springa och samtidigt förbereda sig för en mara?
– Först var det ganska jobbigt, mest för att jag missade så många lopp. Först missade jag SM, sen Tjejmilen, halvmaran och Lidingöloppet som jag sett fram mot. Det var tråkigt, men i övrigt så tycker jag inte det gjorde så mycket. Jag kunde ändå träna, och jag älskar alternativträningen. Härliga spinningpass, och jag tycker om att vara på gymmet.

Körde du efter någon plan när du körde din alternativträning?
– Jag utgick lite från mitt löpschema med motsvarande pass alternativt. Så jag körde distans på crosstrainer och sedan intervaller på cykeln. Då upplever jag att jag faktiskt kan köra fler intervallpass alternativt än vad jag skulle kunna köra på löpning. Så upp till fyra intervallpass per vecka blev det under löpviloperioden på cykeln och det höll i gång konditionen riktigt bra.

Som löpare är man lite nyfiken på vilka cykelpass som du körde som ett led mot ditt lopp i Valencia?

– Jag kör mycket med wattmätare, så då har jag koll på hur många watt jag trycker ut. Det ger ett bra kvitto och gör att jag kan ligga på rätt intensitet. Jag brukar välja spinningpass med lite längre intervaller, så till exempel kunde det bli 7 x 5 minuter. Det tycker jag är ett bra pass, och där håller jag ett högt watt-tal på intervallerna som ska vara det samma genom hela passet eller gärna till och med något mer på sista intervallerna.

För den detaljintresserade är då frågan vilka wattal du ligger på?
– Det var ganska spännande att se att jag under skadeperioden kunde höja mitt watt-tal efterhand. När jag började låg jag runt fyra gånger min kroppsvikt så det är runt 200 watt, men sen mot slutet kunde jag ligga på runt 260 watt, vilket blir över fem gånger min kroppsvikt.

När du väl fick börja springa hade du inte så många veckor kvar till Valencia. Hann du med några långpass?
Ja, det blev bara fyra-fem veckors löpning beroende på hur man räknar. I början handlade det om 5 x 1 minuts löpning med vilodag dagen efter. Så det var en upptrappningsfas och det blev bara ett långpass på löpning och det gjorde jag veckan innan loppet. Då sprang jag tre mil. Så det var inte så mycket löpning i benen innan loppet, men konditionen var riktigt bra. Förmodligen var det just avsaknaden av löpningen som gjorde att jag hade så fantastiskt ont i låren på slutet i loppet.

Den fina tid du gjorde nu gör att du med stor sannolikhet uppnår ett av dina drömmål att springa för landslaget. Enligt uttagskriterierna ligger du riktigt bra till för en EM-start på maran nästa sommar. Hur ser dina fortsatta planer ut?
– Jag trodde inte riktigt att jag skulle springa så snabbt redan nu, så jag hade räknat med att springa en till mara redan i vår för att försöka göra en snabb tid då. Men nu tror jag det optimala är att jag i stället gör en eller två internationella halvmaratonlopp och förbättrar mina tider där. Jag har uthålligheten och styrkan för maran, men behöver bli något snabbare på kortare för att kunna göra ännu bättre tider på maran också. Jag får planera med min tränare hur vi ska göra, men klart är i alla fall att jag åker på ett längre träningsläger i Kenya tidigt på nästa år. Det ska bli spännande och se vad det kan ge.

Spännande tycker RW också det ska bli att fortsätta följa Mikaela, och vi önskar stort lycka till!

FOTO: Luca Mara och privat

Marsnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring fortare
  • 17 energikakor i test
  • I form för halvmaran
  • Trotsa din ålder
  • Sanningen om protein
  • Löpning ska vara Rock’n’ roll
  • Yoga för löpare
Antal kommentarer: 1

S.E

Som ormrädd skogslöpare känner jag att ormdelen avhandlades lite väl snabbt här… Hur gick det till? Undrar i förebyggande syfte 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Lisa Havells PB-kavalkad!

Lisa Havells PB-kavalkad!


Man kan tala om en ketchupeffekt när det gäller Spårvägens Lisa Havell under säsongen 2018: Pers på 1 500 meter med nio sekunder. Pers på 3 000 meter med elva sekunder. Pers på 5 000 meter med 38 sekunder.

30-åriga Lisa Havell har satsat på löpningen i ett knappt decennium. Men det är i år som hon får skörda frukterna. Om sin enastående utveckling säger hon:

– Jag är själv chockad! Men jag har tränat länge, bra och regelbundet, dessutom har jag varit skadefri och det har känts som att jag någon gång borde få utdelning. Men att det skulle gå så här bra har jag inte vågat hoppas! säger Lisa, vars personbästa numera är 4.16.62 på 1 500 meter, 9.18.52 på den dubbla distansen och 15.48.94 på 5 000 meter.

En ytterligare förklaring till varför det har gått så bra tror hon är att hon har fått harmoni i livet och fått bukt med sin allergi och astma. Sedan har hon även skapat en bra balans mellan jobb, träning och privatliv, hon trivs helt enkelt med livet.

– För vissa löpare går det snabbare men jag är väl en ”late bloomer”. Det tog lång tid för mig att vänja mig vid den tuffa träningen och för min kropp att svara. Så nu har jag liksom kommit ikapp! Jag har inte gjort några större förändringar i träningen, jag har i stort sett utfört samma träning som jag har gjort i många år – men det är kontinuiteten som gör det.

Du har alltså inte tränat mer än tidigare?

– Kanske att jag har höjt min volym en aning och skapat en bättre bas. De senaste 18 månaderna har jag också jobbat mer med min löpteknik för att få ett effektivare steg. Kan man få ett effektivt löpsteg så ger det ju utdelning: man orkar mer. Därtill har jag fått lite bättre koll på mina pass, till exempel ska trösklar gå i ett medelhårt tempo så att jag sen har kraft till de riktigt tuffa passen.

Ja många PB blev det i år, men det pers som Lisa rankar allra högst är det hon satte på 5 000 meter på Finnkampen i Tammerfors.

– Att springa på 15.48 var väldigt stort för mig. Jag hade en sådan bra känsla och det var som om jag hade krafter kvar och hade mer att ge, säger hon.

Efter fjolårets PB-kavalkad (Lisa har även satt PB på 10 kilometer väg med tiden 34.48) blev hon som grädde på moset uttagen till terräng-EM som avgjordes i Nederländerna i december. Det var hennes första internationella mästerskap. (Mästerskapet gick efter vår intervju, och Lisa slutade på en 44:e plats.)

– Att bli uttagen individuellt till ett EM är något som jag har drömt om. I början av 2018 hade jag aldrig kunnat tro att det skulle ske – aldrig. Så jag är jätteglad och så taggad!

Men om vi backar bandet – till 2004 – så var det inte löpning Lisa drömde om att bli bra på. Det året flyttade hon från Uddevalla till Borås och började på fotbollsgymnasiet. Under gymnasiet spelade hon för division 1-laget Holmalund och efter avklarad examen var det dags för ännu en flytt – till USA för att studera och spela fotboll på college. 

– När jag var 21 så var det en friidrottstränare på skolan som såg mig springa med fotbollslaget. Han tyckte att jag hade känsla för löpning och frågade om jag hade tränat löpning förut, vilket jag inte hade. Han undrade om jag ville börja träna lite med dem, så då började jag träna med friidrottslaget på skolan.

Lisa sprang några tävlingar på skoj. Bland annat en engelsk mil (1 609 meter) på 5.20 om hon minns rätt. Det tyckte friidrottstränaren var bra, och sa till Lisa att hon hade talang och att löpning var något som hon borde fortsätta med. Under Lisas femte år på college (efter att de fyra åren med collegefotboll var över) tränade och tävlade hon sedan för skolans friidrottlag.

FAKTA LISA HAVELL

Ålder: 30.

Familj: Maken Axel Havell.

Bor: Stockholm.

Yrke: Senior Performance Marketer på en mediebyrå.

Klubb: Spårvägens FK .

Tränare: Patrik Tjärdal.

 

LISAS TRÄNINGSVECKOR

Vanlig träningsvecka under hösten:

Måndag: Lunch: 10 km distans. Kväll: 10–12 km distans + bålstyrka.

Tisdag: Kvalitetspass på kvällen, ibland tröskel till exempel 8–10 km rakt av eller uppdelat, exempelvis 4 x 8 min med 1 min vila. Kan även vara minutintervaller, till exempel 3 x (5-3-2) med 1 min vila.

Onsdag: Lunch: 10 km distans. Kväll: 10–12 km distans + skivsstångstyrka.

Torsdag: Distans på lunchen, teknik/sprint på kvällen.

Fredag: 10 km distans.

Lördag: Kvalitetspass på morgonen, exempelvis 10 min, 2 x 5 min, 5 x 2 min. Vila 2 min, 90 sek, 60 sek. Eftermiddag: Lugn distans 5–8 km.

Söndag: Långpass 22–25 km.

Totalt: 120–140 km.

Veckan före tävling:

Måndag: 10 km distans på lunchen och 10–12 km distans på kvällen + bålstyrka.

Tisdag: Kvalitetspass, till exempel 2 x 3 km tröskel, 1 500 m lite snabbare, avslutar med 4 x 1 min med 45 sekunders vila.

Onsdag: Distans 10 km och nedskalad skivstångsstyrka (fri­vändningar, marklyft, bål).

Torsdag: Distans 10–12 km plus stegringar.

Fredag: Lugn jogg 8–10 km.

Lördag: Tävlingsdag! Morgonjogg 15–20 min om tävlingen är på eftermiddagen.

Söndag: Långpass 18–20 km.

Totalt: 90–100 km.

Passa på! Prenumerera till halva priset!

Passa på! Prenumerera till halva priset!


Just nu! Halva priset på prenumeration, endast 39 kronor per tidning! Ordinarie pris 79,50 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 11 gånger (helår) för bara 437 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och på webben. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Sponsrat inlägg
Världens första VM i islöpning

Världens första VM i islöpning


Lördag den 16 mars arrangeras världsmästerskapet i islöpningar för första gången. Den historiska tävlingen går på Tisleifjorden i Norge, där 500 deltagare kommer att springa ett helt eller halvt maraton – på blank is.

Tisleifjorden kopplas vintertid oftast ihop med bilar, eftersom den blanka isen är en av världens ledande arenor för vintertest av bildäck och bilar. Men nu i vinter, den 16 mars, får bilarna ge plats för 500 löpare som ska springa Frozen Lake Marathon.

– Det kommer att bli en unik upplevelse. När jag var här för första gången var det ganska uppenbart att vi var tvungna att arrangera ett löplopp här, säger Jonas Svengård, evenemangschef hos den svenska skoproducenten Icebug och initiativtagare till Frozen Lake Marathon.
Han fortsätter: – Tänk dig att du har en slingrande helt flack plogad bana på isen omgiven av höga snötäkta berg. Det är en majestätisk naturupplevelse som bara kan upplevas en dag om året, och jag kan inte föreställa mig något mer inspirerande en vacker vinterdag.

Deltagarna i Frozen Lake Marathon kan välja mellan halvmaraton på 21 km och maraton på 42 km. För första gången kommer loppet också att innefatta världsmästerskapen i islöpning. – Vi hoppas att få se några riktigt snabba löpare på startlinjen och det blir spännande att se om löparna är lika snabba på isen som på asfalt, säger Geir Jarle Bjørneng, chef för arrangörsföretaget Springtime Event. – Samtidigt är det inte tävlingsmomentet som är vårt huvudfokus här. Även om det är VM, är det här en lopp för alla där det viktigaste är att alla deltagarna reser hem med en fantastisk upplevelse, säger Bjørneng.

Under Frozen Lake Marathon är säkerhet det vi prioriterar främst. Eftersom hela tävlingen genomförs på isen måste deltagarna använda löparskor med dubbar och av säkerhetsskäl är tävlingen begränsad till högst 500 deltagare. – Det hade ju varit kul om vi kunnat ta emot fler löpare, eftersom platserna snabbt tar slut. Men det är trots allt is vi ska springa på, och även om vi har säkerhetsexperter på plats som kan garantera att isen håller, tar vi snarare det säkra framför det osäkra, säger Bjørneng.

Mer info om Frozen Lake Marathon hittar du här

5 anledningar till världsrekordet

5 anledningar till världsrekordet


Kipchoge från Kenya har varit den i särklass bästa maratonlöparen de senaste åren, med segrar i prestigefyllda London och Berlin Marathon och han är regerande olympisk mästare på distansen. Under 2017 flyttade han säkert sina egna mentala gränser i hur fort man kan springa ett maratonlopp när han för sin skosponsor sprang maratonsträckan på 2:00:25 i ett tillrättalagt lopp, kallat breaking2, på Monzabanan där målet var att spräcka drömgränsen 2 timmar.

Så just den mentala aspekten att veta att hans kropp för egen maskin klarar springa så fort var säkert en anledning till att han nu i ett godkänt marathonlopp utan fartbilar och ambulerande farthållare klarade springa så fantastiskt fort. I Berlin öppnade Kipchoge i världsrekordfart direkt och farten höjdes ännu mer efterhand trots att han solosprang de sista 17 km, då både farthållare och konkurrenter tvingats släppa. Milavsnitten i loppet gick på otroliga 29:01 – 28:55 – 28:49 – 28:47 och där han sedan även lyckades höja farten till 2.48 per kilometer sista två kilometrarna.


Upp till 25 km hade Kipchoge sällskap.

En annan anledning till att just Kipchoge klarar springa så fort kan man säkert hitta i hans talang och fartgrund sedan tidigare. Även om det är maraton som gäller idag har han vunnit VM på 5000 meter och även tagit OS medalj på distansen innan han gick upp till maratonsträckan för lite drygt 5 år sedan. Hans bästa tid över 5 km sträckan ligger på 12:55 och innebär en snittfart på 2:35 minuter per kilometer vilket ger bra fartmarginal till de fantastiska 2.53 minuter per kilometer han höll i Berlin.

Sen spelar givetvis den träning han genomfört in, och den är som vi skrivit om tidigare riktigt tuff och genomförs oftast på hög höjd och på krävande underlag och träningsupplägget mot årets Berlinlopp rapporterats sett liknande ut.
Sweat Elite berättar om några pass han genomförde inför årets lopp och det är oerhört tuff träning. 20 dagar innan Berlin sprang han 15 x 1000 meter på 2200 meters höjd, och tiderna låg trots tufft underlag på 2:48 som långsammast och 2:37 på den avslutande snabbaste intervallen. Vilan mellan varje tusenmetersintervall var 1.45-2:00 minuter.
Med 9 dagar kvar till Berlin sprang han 8 x 1600 meter, med 90 sekunders vila följt av 10 x 400 meter med 45 sekunders vila. På 1,6 km intervallerna höll han runt 2.50 per kilometer och på 400-meters var tiderna mellan 61-63 sekunder vilket motsvarar runt 2.35 fart. Även detta pass genomfördes på hög höjd. (Här kan du läsa om träningen inför Berlin ifjol)

Rutinen han skaffat sig sedan han debuterade för drygt 5 år sedan på sträckan är säkert också värdefull. Han vet marans svårigheter och har lärt sig optimera energitillförseln under loppet och hur han ska lyckas hålla tempot optimalt.

De yttre omständigheterna med snabb bana och bra väder går inte komma ifrån att dom nu var optimala. Redan i våras skulle Kipchoge springa fort i London Marathon, men en värmebölja rådde när loppet avgjordes och även om han då sprang på fantastiska 2.04 och utklassade ett världsklassfält inklusive hemmahoppet Mo Farah omöjliggjorde värmen ett världsrekordlopp då. Nu var det nästintill idealiska förhållande i Berlin, och det är inte ofta det infaller just på tävlingsdagen för de stora och snabba loppen där man även kan ta hjälp av en fantastisk publik. Just att det var bra denna dag i Berlin understryks av att det blev banrekord på damsidan med oerhört fina 2.18:11 för vinnande Kenyanskan Gladys Cherono och bakom henne gjorde ytterligare två tjejer 2.18 tider.

Självklart är det inte ”bara” dessa 5 faktorer som gjorde världsrekordet utan ytterligare aspekter och faktorer som kan ha inverkat är utrustningen och energidrycker. Även om det kanske inte går rakt av att peka ut själva utrustningen och eller en specifik energi som avgörande faktorer, spelar både funktionaliteten och tron på det man använder oavsett faktiskt effekt en oerhört stor roll.

Går rekordet att förbättra och kommer man kunna springa under 2 timmar? Ja utifrån Kipchoges stegrande avslutning gällande fart fanns det säkert redan lite tid till att dra av i Berlinloppet om han öppnat något snabbare, och skulle några andra löpare klarat av att utmana honom längre in i loppet finns det säkert sekunder att hämta även i kampen och med draghjälp. Kipchoge hade tre uttalade farthållare i loppet och två av dessa klev av redan efter 16 km och den 3:e vid 25 km. Sen fick han göra jobbet helt solo. Men för att gå ner under två timmar kräver ännu större förbättring än vad som gjordes nu, och med en oerhört lång karriär på absoluta elitnivå och 34 års ålder kanske just Kipchoge inte är den som tar gränsen, men han öppnar nog upp tron att det kommer göras i en framtid.

Läs också om Kipchoges fantastiska insats i breaking2

FOTO: från @kipchogeeliud instagram

Nå dina mål 2018: Klara din första mara – våra bästa tips

Nå dina mål 2018: Klara din första mara – våra bästa tips


Att boka en flygbiljett utan att först kolla vilken flygplats planet avgår ifrån – det skulle vi aldrig göra. Men när det kommer till träning avlägger vi glatt ambitiösa nyårslöften utan att först kolla vår fysiska form och fundera över våra vardagsrutiner.

Tanken är så klart god, men rätt meningslös om den inte är verklighetsförankrad. Frågan är varför vi är så ivriga? Kanske för att vi så gärna vill bli hälsosammare, piggare och snyggare; för att inte tala om mer uppmärksammade. När vi ser andras Instagram-inlägg på träningspass, krispigt fräscha luncher och tävlingstriumfer så tänker vi att vi också borde äta lika bra, springa lika långt och gå i mål lika starkt.

Allt fler startar också insamlingar för att klara en ambitiös målsättning, till exempel att springa ett utmanande lopp, kanske på en viss tid. Att gynna andra med sin personliga ambition är givetvis bra, men bristen på inre motivation leder lätt till träningsångest, krossade förhoppningar, skuldkänslor över svikna löften och överbelastningsskador. Det gäller att vara ärlig mot sig själv så att man inte hamnar i ”för-fällan” – för mycket, för snabbt, för tidigt.

Att ha ett mål med sin träning är förstås viktigt för motivationen. Det är helt enkelt så mycket roligare att ha något att sträva emot och lyckas uppnå. Men för att lyckas måste man utgå ifrån den löpare man är i dag, inte den man var före det nya jobbet, ungarna, kvällskurserna eller de extra kilona som smugit sig på.

Att ha en rimlig målsättning fungerar så mycket mer effektivt än att kämpa sig blå för ett mål som glider allt längre från verkligheten och suger löpglädjen ur en. Här får du de bästa förutsättningarna att välja ett rimligt mål och att uppnå det.

Ditt mest lyckade löparår börjar nu!

DIN UPPGIFT
Granska några genomsnittliga träningsveckor och notera hur många av dess kilometer du har loggat just under dina långpass.

DINA RESULTAT
Om du redan springer totalt 40–50 kilometer i veckan, inklusive ett distanspass på minst 15 kilometer, så är du redo att börja träna för en mara. Med start 16–20 veckor före loppet bör du följa ett maratonprogram. Men om du springer mindre än 40–50 kilometer i veckan så behöver du först bygga en ordentlig bas.

DIN STRATEGI
Med en veckovolym på 40–50 kilometer kommer du att klara de första veckorna i ett maratonprogram ganska lätt. Men om du i likhet med många som springer maran för första gången inte springer mer än drygt 5 kilometer åt gången så kommer du snart inse att distansen inte kvalificerar dig för maratonträning. Det blir helt enkelt för jobbigt att genomföra programmets långpass. Och även om du förmodligen klarar att genomföra ett maraton så är det inte troligt att din upplevelse blir särskilt positiv.

Därför är det viktigt att du skaffar dig en ordentlig träningsgrund innan du bestämmer dig för vilken mara som ska utgöra ditt huvudmål. För att göra det bör du sikta på att öka distansen med max 10 procent per vecka. Fokusera då på att addera dessa kilometer till ditt längsta pass, så att du kommer upp i åtminstone 15 kilometer på dina långpass. Det är en lämplig träningsstegring som gradvis gör din kropp starkare utan att öka risken för överbelastningsskador.

När du är redo väljer du ett maratonlopp som ligger minst 16 veckor framåt i tiden. Googla gärna olika tävlingsarrangemang för information om bana, service, energigel/dryck, deltagarantal, publikstöd med mera. Det är alltid bra att vara så förberedd som möjligt.