Raketutveckling – trots ormbett och benhinnestrul

Raketutveckling – trots ormbett och benhinnestrul


Inför årets Asics Stockholm Marathon berättade vi om Mikaelas fantastiska utveckling som löpare. Efter endast 1,5 års fokuserad löpträning fick Spårvägenlöparen under hösten 2016 sitt första genombrott när Mikaela blev bästa svenska i Berlin Marathon med tiden 2:44:31. Sen följde en träningsvinter och vår fram till Stockholm Marathon där Mikaela något överraskande blev bästa svenska och därmed tog hem SM-guldet på nya personbästat 2:42:21. I vårt sommarreportage om Mikaela i Runner´s World nr 8 2017 berättade Mikaela om att hon såg fram mot höstens Lidingölopp och mot en fortsatt utveckling som löpare. Utvecklingen skulle bland annat ske genom att jobba med farten på kortare lopp. Men efter en strulig träningssommar och höst blev det ingen start i Lidingöloppet, och hon missade även flera andra lopp. Inför loppet i Valencia hade Mikaela bara runt fyra veckors sammanhängande löpträning och endast ett långpass löpning. Men det gick fantastiskt bra ändå – och vi frågade Mikaela om hur det gick till.

Grattis Mikaela till en fantastisk insats i Valencia. Kan du berätta om loppet?
– Tack! Om jag ska berätta direkt om själva loppet, och inte strulet jag hade innan, så blev det till slut ett riktigt bra lopp. Loppet startade tidigt, redan 08.30 och just tidiga morgnar och maxprestation är inte riktigt min grej. Jag är ganska morgontrött och har svårt att köra intervaller på morgonen. Det funkar mycket bättre för min kropp om jag kör på kvällen. Det gjorde att jag var lite nervös inför hur det skulle funka nu med den tidiga starten.

– Men jag fick starta med eliten, så jag gick in i fållan bara några minuter innan start vilket var skönt. Jag dock nästan ingen uppvärmning, då det var svårt att hitta yta för det i anslutning till starten. Men jag kom i väg bra, och planen jag gjort upp med min tränare Kent Claesson var att stämma av tiden varje femkilometersavsnitt och ligga på mellan 18:45 till 19.00 minuter vilket skulle ge en sluttid under 2.40 om jag lyckades hålla det hela vägen. Men vid första femkilometerspasseringen låg jag precis på 19.00 enligt min egen klocka, och då tänkte jag ”herregud, det här kommer aldrig gå”. För första kilometern är man ofta pigg och startadrenalinet gör ju ofta att man springer in några sekunder. Men nu låg jag på mitt långsammaste tidsmål, och min känsla var inte riktigt bra för jag blev omsprungen av en massa folk. Så jag blev lite orolig där, men jobbade på och det verkade som om kroppen började vakna. Vid 15 kilometer började känslan bli riktigt bra. Jag hamnade i en bra stor klunga och det var positivt med loppet att det fanns så många killar som sprang i runt min planerade fart att jag aldrig blev ensam under loppet. Jag hade bra ryggar hela tiden och det flöt på riktigt bra upp förbi 35 km. Det enda problemet jag hade var att jag tappade några sekunder vid vätskestationerna. Den tejpen jag hade fått av arrangörerna för att tejpa fast min gel på den personliga drickan var så stark att jag fick kämpa för att få loss gelen! Så jag fick hela tiden jaga ikapp min klunga när jag äntligen fått loss gelen. Men i övrigt var det perfekt fart med runt 3.45 minuter per kilometer. (18:45 per 5 km, reds. anm.)

Flöt det på så bra sen hela vägen mot mål?
– Nej efter 37 kilometer blev det tufft. Mina lår var helt slut och jag började även känna av vaderna. Men då tänkte jag att det bara var en Bellmanstafett-sträcka kvar. Och det vet jag att en Bellman på fem kilometer kan man alltid springa. Jag försökte bara behålla farten jag hade och jag visste att chansen på under 2.40 var riktigt bra.

Hur var känslan sen att komma i mål och se att tiden dessutom var klart under 2.39?
– Det var ett väldigt fint upplopp med blå matta in mot mållinjen, man jag kunde inte riktigt njuta av det för jag hade så otroligt ont i låren. Jag har aldrig haft så ont på något lopp, så jag var nästan gråtfärdig. Men sen var känslan givetvis oerhört härlig, att se att det blev så bra tid.

Du hade dålig känsla i början av loppet, men som jag förstod det var det struligt även inför loppet?
– Ja, först strulade det lite med flyget med ombokade biljetter, men vi kom ändå ner bra till Valencia och tog en taxi direkt till mässan på lördag eftermiddag. Jag fick ut min nummerlapp, men hade blivit rådd att kolla upp hur det var med personlig vätskelangning på loppet. Jag hade en plan att min kille och en kompis skulle langa vätska och gel till mig under loppet. Då fick jag veta att jag skulle bli diskad som elitlöpare om jag tog emot vätska från någon vid sidan av banan och eliten skulle ha lämnat in sin vätska tidigare på dagen. Jag fick veta att jag kanske skulle kunna lämna in flaskor om jag kom till tävlingshotellet, ett annat hotell än där vi bodde, klockan 05 på tävlingsmorgonen. Det stressade upp mig, för det skulle inte vara någon bra start på tävlingsmorgonen. Så på chans åkte jag till tävlingshotellet och lyckades träffa den som var ansvarig för elitvätskan, så jag hade tur och fick fixa till mina flaskor direkt. Så först efter det kunde jag pusta ut och pastaladda inför loppet.

Om vi lämnar själva loppet, så vet jag att du som delmål i din löpning efter SM-segern i Stockholm Marathon ville springa bra på Lidingöloppet. Men det blev ingen start där, vad var det som gjorde att du inte syntes på tävlingarna i somras och under tidiga hösten?
– Ja, jag har haft en lite kämpig sommar och höst löpmässigt. Det började med att jag blev ormbiten i juli när jag var ute och sprang i skogen inför Lidingöloppet. Då svullnade ankeln upp och jag fick äta medicin i tio dagar och tappade löpningen lite. Sen körde jag på och tränade på riktigt bra, men sen i mitten av augusti precis innan SM på banlöpning där jag skulle ha sprungit 5 000 och 10 000 meter fick jag benhinneinflammation. Jag hade känt av det lite innan, men då blev det riktigt ont. Det var helt omöjligt och springa.

Kan du härleda benhinneinflammationen till ormbettet?
– Nej inte direkt, men kanske indirekt. Jag missade ju lite träning i samband med bettet, så då tränade jag kanske på lite för mycket efter det för att få upp volymen. Så det blev helt enkelt för tufft.

Hur länge satt det i och hur tränade du vidare under skadeperioden?
– Det blev löpvila i åtta veckor. Så ingen löpning alls under den perioden, och sen när jag väl startade upp var det väldigt lite löpning i början. Men jag tränade på bra med crosstrainer, spinning och lite andra pass på gymmet.

Hur var det mentalt att under nästan två månader inte kunna springa och samtidigt förbereda sig för en mara?
– Först var det ganska jobbigt, mest för att jag missade så många lopp. Först missade jag SM, sen Tjejmilen, halvmaran och Lidingöloppet som jag sett fram mot. Det var tråkigt, men i övrigt så tycker jag inte det gjorde så mycket. Jag kunde ändå träna, och jag älskar alternativträningen. Härliga spinningpass, och jag tycker om att vara på gymmet.

Körde du efter någon plan när du körde din alternativträning?
– Jag utgick lite från mitt löpschema med motsvarande pass alternativt. Så jag körde distans på crosstrainer och sedan intervaller på cykeln. Då upplever jag att jag faktiskt kan köra fler intervallpass alternativt än vad jag skulle kunna köra på löpning. Så upp till fyra intervallpass per vecka blev det under löpviloperioden på cykeln och det höll i gång konditionen riktigt bra.

Som löpare är man lite nyfiken på vilka cykelpass som du körde som ett led mot ditt lopp i Valencia?

– Jag kör mycket med wattmätare, så då har jag koll på hur många watt jag trycker ut. Det ger ett bra kvitto och gör att jag kan ligga på rätt intensitet. Jag brukar välja spinningpass med lite längre intervaller, så till exempel kunde det bli 7 x 5 minuter. Det tycker jag är ett bra pass, och där håller jag ett högt watt-tal på intervallerna som ska vara det samma genom hela passet eller gärna till och med något mer på sista intervallerna.

För den detaljintresserade är då frågan vilka wattal du ligger på?
– Det var ganska spännande att se att jag under skadeperioden kunde höja mitt watt-tal efterhand. När jag började låg jag runt fyra gånger min kroppsvikt så det är runt 200 watt, men sen mot slutet kunde jag ligga på runt 260 watt, vilket blir över fem gånger min kroppsvikt.

När du väl fick börja springa hade du inte så många veckor kvar till Valencia. Hann du med några långpass?
Ja, det blev bara fyra-fem veckors löpning beroende på hur man räknar. I början handlade det om 5 x 1 minuts löpning med vilodag dagen efter. Så det var en upptrappningsfas och det blev bara ett långpass på löpning och det gjorde jag veckan innan loppet. Då sprang jag tre mil. Så det var inte så mycket löpning i benen innan loppet, men konditionen var riktigt bra. Förmodligen var det just avsaknaden av löpningen som gjorde att jag hade så fantastiskt ont i låren på slutet i loppet.

Den fina tid du gjorde nu gör att du med stor sannolikhet uppnår ett av dina drömmål att springa för landslaget. Enligt uttagskriterierna ligger du riktigt bra till för en EM-start på maran nästa sommar. Hur ser dina fortsatta planer ut?
– Jag trodde inte riktigt att jag skulle springa så snabbt redan nu, så jag hade räknat med att springa en till mara redan i vår för att försöka göra en snabb tid då. Men nu tror jag det optimala är att jag i stället gör en eller två internationella halvmaratonlopp och förbättrar mina tider där. Jag har uthålligheten och styrkan för maran, men behöver bli något snabbare på kortare för att kunna göra ännu bättre tider på maran också. Jag får planera med min tränare hur vi ska göra, men klart är i alla fall att jag åker på ett längre träningsläger i Kenya tidigt på nästa år. Det ska bli spännande och se vad det kan ge.

Spännande tycker RW också det ska bli att fortsätta följa Mikaela, och vi önskar stort lycka till!

FOTO: Luca Mara och privat

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sommar, sol och löpning
  • Kom i toppform, semesterns smartaste träning
  • Spring tystare, minska skaderisken och öka effektiviteten
  • Fokusera, lägg tid på det som verkligen har effekt
  • Test: 17 nya trailskor
  • 6 snygga solbrillor
  • The Biggest badass
Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 1

S.E

Som ormrädd skogslöpare känner jag att ormdelen avhandlades lite väl snabbt här… Hur gick det till? Undrar i förebyggande syfte 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Elov Olsson nära svenskt 24-timmarsrekord

Elov Olsson nära svenskt 24-timmarsrekord


I helgen sprang Ockelbo SK:s Elov Olsson näst längst någonsin i Sverige på ett 24-timmarslopp. Dessutom noterade han samtidigt näst bästa svenska tid på 100 miles (161 kilometer). Hur länge hade han laddat för loppet?  – Det var knappt två veckor sen jag kom på att jag skulle göra det, säger han. 

Utmed riksväg 56, mellan Heby och Gävle, ligger Tärnsjö. Där, på en 348 meter lång löparbana i klassisk kolstybb, alltså finfördelat kol som blandas med sand, lera och tjära, sprang Elov Olsson 757 varv. Han var en av deltagarna i Tärnsjö 24-timmars som gick 23–24 maj. Under detta dygn lyckades han både ta näst bästa svenska tid på 100 miles och springa näst längst i Sverige på ett 24-timmarslopp.

Bild: Erik Desmeules

Han sprang 263,746 kilometer, mindre än 2,8 kilometer från Johan Steenes svenska rekord från 2017. Målet var dock att klara 285 kilometer.
– Att jag kom så pass långt som jag ändå gjorde var väldigt häftigt för mig. Det kändes ju dåligt till och från de sista nio timmarna. Det känns ofattbart just nu. Sen att jag hade mycket högre mål är väl en annan sak, säger Elov.

De senaste två månaderna har det körts virtuella lopp och utmaningar i Gävle. En av dessa var 10 maj när Stefan Ehrin och Kristoffer Wallberg sprang upp för Mount Everest – i Hemlingbybacken i Gävle, som mäter 35 meter. De behövde springa upp och ner 253 gånger för att nå 8 848 höjdmeter. Elov hejade då på och sprang drygt hundra vändor själv. När han tränade i veckan efter så kändes det lätt att springa trots att det värkte i låren. Han hade hört om ett 24-timmarslopp som skulle hållas. När han insåg att det var sju mil hemifrån så var saken klar, han skulle vara med.
– Jag har tränat bra i år. Dagen innan loppet kom jag upp i 3 000 kilometer för året. Däremot har jag tränat för att springa snabbare lopp.

Målet i år, innan coronautbrottet, var världens största ultramaraton, Comrades Marathon som mäter 90 kilometer. Tidigare har han sprungit bland annat Western States Endurance Run, ett lopp på 100 miles i Kalifornien med cirka 5 500 höjdmeter. Han menar att den mentala utmaningen blir större på en varvbana än på lopp som dessa där man kan ta in den vackra naturen.
– Du ska vara en maskin som bara går runt, runt. Det är bara att gilla läget och göra det man ska, säger han.

Bild: Erik Desmeules

När Elov jämför detta lopp med sina två tidigare 24-timmarslopp så tycker han att mycket är likt men att den stora skillnaden ligger i att han är en mer stabil löpare nu. Trots motgångar kunde han hålla uppe tempot när han väl sprang. Men vid alla tre tillfällen har han fått yrsel. Första gången var den väldigt intensiv. Denna gång kom yrseln efter 15 timmars löpning och kom och gick sedan i vågor de sista nio timmarna.

Vi duschade av mig en gång i både varmt och kallt vatten för att jag skulle komma igång. Efter det var det ”lägg dig på bänken, på med vatten och så upp igen” så fort yrseln kom. Det var no mercy. 

Även magen började krångla för Elov under loppet.
– Löpare som jag sprang om sa efteråt att de tänkte ”här kommer Elov” eftersom de hörde min mage som kluckade. Man tror verkligen att man behöver gå på toa men när man kommer dit så händer det ingenting. Då känns det ju onödigt att ta tid från löpningen till det, säger han.

Läs också ”Så orkar du ultralångt”

Utan supporten han fick tror inte Elov att han hade klarat att springa hela loppet denna gång. Han hade nog kommit på fler anledningar att sluta än att fortsätta. Det viktiga med bra support, menar han, är att de känner en väl och vet hur man reagerar när man blir trött.
– Johan (Lantz) vet att han måste vara ganska hård med mig och att jag kanske kan bli lite ynklig och mesig. Han hade också mer perspektiv på hur jag låg till och vad som var möjligt.

Elov tror att hans främsta styrka som ultralöpare är att han kan behålla ett bra löpsteg i låg fart. Han tränar i princip bara löpning, utan att komplettera med annan träning. Ändå har han varit förskonad från skador. 
– Det är knappt så att jag får nämna att jag har någon känning i vårt gäng, då får jag ett ont öga.

Dessutom har han aldrig fått kramp när han har sprungit.
– Det var nära en gång när jag sprang ett lopp i Spanien och pulsade genom snö, säger han.

Elov är inte särskilt strukturerad i sin träning utan provar sig fram. Några mätningar av syreupptagningsförmåga blir det till exempel inte.
– Jag märker väl att folk mäter det då och då men jag gör inte det. Jag är väl inte så mycket teoretiker av mig, jag kör mest på känsla. Så länge jag blir bättre känns det som ett vinnande koncept.

Är du sugen på revansch nu?
  – Nej, inte just nu. Men jag kommer garanterat att springa fler 24-timmarslopp.

Bild: Erik Desmeules

Läs också Ursvik Ultra, George Mallory och ryggskott!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Passa på! Just nu 50% rabatt!

Passa på! Just nu 50% rabatt!


Just nu! Halva priset på prenumeration, endast 49,50 kronor per tidning! Ordinarie pris 99 kronor.

Få Sveriges största löpartidning hemskickad till dig 10 gånger för bara 495 kronor! Du får massa tips om löpning, kost, prylar och om hur du bäst kommer i form, allt direkt hem i brevlådan och i din läsplatta. Nyhet! Du har dessutom som prenumerant 20%* på löparskor och kläder! Bra va!

Erbjudandet gäller endast nytäckning av prenumeration och boende i Sverige.

TA DEL AV ERBJUDANDET HÄR!

Ge bort en prenumeration!

Så toppar du formen

Så toppar du formen


Här är formtoppningstipsen som gör att du kan prestera maximalt när det är dags för start.

Det finns flera faktorer som kan hjälpa dig att göra ditt bästa lopp när det väl är dags. Förutom att fylla på med bra mat och sköta sömnen så gäller det att justera träningen till en bra nivå. Många löpare tränar nämligen lite för hårt tätt inpå sitt lopp, och får då inte uppleva den fina effekt som en liten formtoppning kan ge.

Tränar du en eller två gånger i veckan är det ingen risk att du är sliten och effekten av en formtoppning blir då ganska liten. Men tränar du tre till sex gånger i veckan kommer du att kunna prestera bättre med ett par, tre veckor långt formtoppningsprogram inför ditt lopp.

Träning bryter ju ner kroppen – det är under vilan och återhämtningen mellan passen som kroppen byggs upp igen. Så se till att trappa ner på träningen och få in vila de sista veckorna före loppet. Du vill ju vara så pigg och fräsch som möjligt på tävlingsdagen!

Så här formtoppar – du steg för steg:

Tre veckor före loppet 

Minska veckovolymen till 80 procent av din vanliga träningsmängd. Genomför samma antal pass som du brukar, men spring lite kortare på distanspassen och kör lite färre antal lopp på intervallerna.

Ät som vanligt och testa den sportdryck som används under det kommande loppet. Du bör också ha en plan för om och hur du ska använda någon form av gel under loppet.

Nu har du också sprungit in dina tävlingsskor så att de känns bra och inte skaver på något sätt. Denna vecka genomför du ditt sista långpass på cirka 90 minuter.

Två veckor före loppet 

Minska veckovolymen till 60 procent av din vanliga träningsmängd. Spring en lite kortare sträcka på distanspassen, färre lopp på intervallerna och skippa långpasset denna vecka. Tränar du 4–6 pass per vecka kan du lägga in ytterligare en vilodag.

Ät som vanligt och testa inte några nya livsmedel eller någon ny sorts dryck. Försök sova ordentligt och börja tänka på hur du ska lägga upp loppet. Denna vecka kan du endera springa en kortare tävling på 5–10 kilometer eller ett eget testlopp med samma sträcka. Då ska du ha samma kläder och skor som du kommer att använda på ditt lopp. 

Testa också hur du ska värma upp på bästa sätt inför loppet. Exempelvis kan du jogga lätt i 4–5 minuter, genomföra några rörlighetsövningar och 1–2 lätta stegringslopp. 

Tävlingsveckan 

Minska veckovolymen till 50 procent av din vanliga träningsmängd. Nu handlar det om att ha tålamod och börja känna piggheten och suget inför loppet.

Du kan öka intaget av kolhydrater en aning från och med torsdag middag (om du tävlar på en lördag). Drick mycket dagen före och gör inga onödiga aktiviteter som tar energi (shoppingturer, tennismatcher eller tungt trädgårdsarbete).

Bestäm dig också för hur du ska lägga upp din mentala strategi. Själv tycker jag vår svenska stjärna Mustafa ”Musse” Mohameds ”bilstrategi” funkar bra. Han delar in loppet i till exempel fyra avsnitt: 

Del 1 Sitt i baksätet bakom föraren i bilen och bara åk med. 

Del 2 Flytta över på andra sidan i baksätet och spara energi. 

Del 3 Flytta till framsätet på passagerarsidan och börja vara mer aktiv och fokuserad. 

Del 4 Ta över ratten och styr loppet från förarplats – som du vill ha det.

Nu är det bara att köra. Lycka till!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Rekord-Musse – 2:10:03!

Rekord-Musse – 2:10:03!


Runner’s Worlds medarbetare Mustafa ”Musse” Mohamed gjorde idag sitt livs maratonlopp när han sprang i mål på 2:10:03 i Sevilla Marathon. Det var inte bara personbästa med över två minuter utan Musse underskred dessutom David Nilssons relativt nysatta svenska rekord med 6 sekunder.

Hällelöparen som fyller 41 år den 1 mars, verkar inte alls bry sig om ålder utan förbättrade sitt sju år gamla personliga rekord med drygt två minuter och sprang dessutom under SOK:s nomineringskrav till OS i Tokyo med 56 sekunder.

2005 gjorde Mustafa Musse Mohammed sin maratondebut just i Sevilla Marathon. Då avgjordes loppet i kraftigt regn, kyliga temperaturer och mycket blåst. Då kom ”Musse” in på 2:32, men idag fick han grym revansch på samma lopp och trots att han numera är ”veteran” fick Musse äntligen ut lite av den kapacitet många trott han haft just på maratonsträckan.

Inför Sevilla Marathon har Musse legat på läger i Etiopien och tränat riktigt bra. Inledningsvis var han dock förkyld några dagar, något han berättar om i Runner´s Worlds andra nummer 2020. Där beskriver Musse hur han hanterar förkylningar och hur man startar upp träningen igen optimalt. Något Musse onekligen gjorde bra, för resultatet är nästintill ofattbart bra om man väger in Musses långa karriär och att han passerat 40 år.

Här berättar Musse själv om sitt rekordlopp

Efter rekordloppet framhöll Musse att dom tuffa långpassen på hög höjd i Etiopien gett resultat. Även om han själv efter loppet uppgav att han hade en lite svacka efter 17-18 km var känslan under loppet grymt bra. Trots 3.05 minuter per kilometer i fart, kändes det lättare än på de 30-35 km långpass han genomfört i runt 3.25 minuter per kilometer på den höga höjden i Etiopien.

Loppet avgjordes under bra förhållande med runt 13 grader, men löparna hade bitivs lite vind att jobba mot. Musse kom 21:a i loppet och bakom honom förbättrade Huddinges Ebba Tulu Chala sitt personliga rekord med drygt två minuter till 2:11:18 och Strömstads Mikael Ekvall sitt med en halvminut 2:11:37. Inledningsvis var det dock en annan svensk som låg främst i herrloppet genom Eskilstunas Adhanom Abraha som gick med täten och passerade halvmaran på 1:02:34. Den öppningen var dock för tuff och efter 35 verkade det som Abraha tvingades bryta.

Musse sprang loppet med så kallad negativ split, dvs att andra halvan gick snabbare. 10 km passerades på 30:50 och halvvägs hade Musse 1:05:25 och då låg han i samma klunga som Chala och Ekvall. Efter 35 km gled Musse ifrån övriga svenskarna och avslutade riktigt starkt då han visste att han hade en liten chans slå det svenska rekordet.

Men det var inte bara Mohamed, Ekval och Tulu Chala som gjorde superbra lopp, utan även på damsidan fick Sverige en mycket gångbar tid internationellt genom Huddinges Hanna Lindholm som blev 11:a på imponerande 2:28:59. Hanna sänkte sitt personliga rekord med drygt en halv minut och med den tiden förstärkte Hanna sin andraplats på den svenska genom-tiderna-listan.

På damsidan är SOK:s nomineringsgräns 2:28:00 till Tokyo OS, så det återstår att se om tiden räcker till OS för Hanna. Genomförandet av loppet visar dock på otrolig styrka och Hanna plockade placeringar hela vägen, vilket SOK borde ta med i beräkningen.

Hanna Lindholm

Vinnare i Sevilla Marathon blev Josephine Chepkoech på damsidan med 2:24:14 och på herrsidan vann Workneh Tesfa Tiruneh på 2:06:27

FOTO: Deca Text & bild


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

SVENSKT REKORD av David Nilsson

SVENSKT REKORD av David Nilsson


I 36 år har Kjell-Erik Ståhls svenska rekord från VM i Helsingfors 1983 stått sig. Men nu är rekordet förflyttat till historieböckerna genom att RW´s krönikör David Nilsson sprang på fenomenala 2:10:08 i Valencia Marathon.

David, som tävlar för Högby, har visat riktigt bra form under hela hösten. I Berlin Marathon i slutet av september förbättrade han sitt personbästa till 2.11.50.
Med loppet i Valencia, skrev han inte bara in sig i historieböckerna utan tog ett stort steg upp mot världstoppen på sträckan. Med tiden 2:10:08 underskred David den internationella OS-kvalgränsen på 2:11:30 och var även klart under SOK:s nomineringsgräns på 2:11:00. Insatsen i Valencia borde ge David chansen att få ett tidigt klartecken för spelen i Japan för att ha chans komma optimalt förberedd. Skulle David bli klar för OS, blir han den fösta manliga OS löparen på marathon sedan 1996.

I Valencia visade David dessutom att det säkert finns ytterligare sekunder eller minuter att förbättra då hans avslutning var riktigt snabb.
Visserligen var halvorna i loppet helt jämna med 1:05:04 på respektive halva, men 5 km avsnittet mellan 35-40 km, det avsnitt som brukar innebära tidstapp på maran, sprang David på under 3 minuter per kilometer med 14:58 på ”5:an” och ökade upp till runt 2.56 min/km sista 2,2 km in i mål.

I det extremt tuffa loppet bredd mässigt i eliten kom David på en 18:e plats i loppet, som vanns på herrsidan av Alayew Atanaw på nya banrekordet 2:03:52. 2:a blev Turkiets Kaan Kigen Özbilen på nytt europarekord med 2:04:16. Norges Sondre Nordstad Moen blev bäste nordbo på 2:06:17, vilket gav en 7:e plats. Damklassen vanns av Etiopiens Dereje Bekele på 2:18:31.

Ur svensk synvinkel gjorde även Huddinge-löparna Ebba Tulu Chala och John Kingstedt riktigt starka lopp. Ebba satte nytt personbästa med 2:13:40, och John gjorde i sitt första seriösa försök på maraton 2:17:55. Rekord blev det även för Romas Fred Grönwall som med 2:20:08 slog distriktsrekordet för Gotland, som stått sig i 47 år, med en dryg minut.

Intervju med David Nilsson finns på vår instagram sidan @runnersworldswe och reflektioner från rekordlöparen kommer framöver i Runner´s World tidning!

FOTO: Fredrik Uhrbom/Per Synnerman


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Jepkosgei och Kamworor vinner New York City Marathon – Mustafa ”Musse” Mohamed 25:a

Jepkosgei och Kamworor vinner New York City Marathon – Mustafa ”Musse” Mohamed 25:a


Den 3 november sprang några av världens snabbaste långdistanslöpare den 49:e upplagan av New York City Marathon. På startlinjen stod bland annat de båda kenyanska världsrekordhållarna på halvmaraton, Geoffrey Kamworor och Joyciline Jepkosgei. Med i det högkvalitativa elitfältet fanns även svensken Mustafa ”Musse” Mohamed.

Damfältet var först i väg i de för maratonlöpning perfekta förhållandena: + 7° och sol. Amerikanskan Des Linden öppnade upp damelitloppet redan efter 14 kilometer. Efter några kilometer hade hon en lucka på 13 sekunder. Då började fyra andra löpare ta upp jakten: Jepkosgei, Mary Keitany och Nancy Kiprop från Kenya samt etiopiskan Ruti Aga. De kom ikapp Linden på Pulaski-bron från Brooklyn till Queens. De fem löparna passerade halvvägsmarkeringen på 1:11:39.

Joyciline Jepkosgei vann New York City Marathon – och det var första gången hon sprang ett maraton.

Med mindre än milen kvar stack Jepkosgei, som nu gjorde sin maratondebut, och den femfaldiga NYC Marathon-vinnaren Keitany. Med fem kilometer kvar öppnade Jepkosgei en lucka, som sakta växte och till slut blev 54 sekunder i mål.

Den 25-åriga Jepkosgei vann på 2:22:38, vilket är den näst snabbaste tiden någonsin i New York Marathons historia. Banrekordet innehas av Margaret Okayo, som 2003 vann på 2:22:31. Keitany blev tvåa och hamnade därmed på pallen för åttonde gången – på åtta starter. Ruti Aga blev trea. Bland svenskorna var Studenternas Johanna Salminen snabbast med 2:57:38. (2:59:30 ”Gun time”)

Även herrarnas lopp öppnades i relativt hög fart. I tätgruppen som snabbt utkristalliserades sprang bland annat Geoffrey Kamworor, världsrekordhållaren på halvmaraton (58:01 i Köpenhamn), fjolårssegraren Lelisa Desisa – och Hälles Mustafa ”Musse” Mohamed.

De sexton tätlöparna passerade 21,1 kilometer på 1:04:49. Men sedan började folk släppa tätgruppen – bland annat tvingades Musse ge sig. Med milen kvar återstod fem löpare: Kamworor och Albert Korir från Kenya, samt Tamirat Tola, Shura Kitata och Girma Bekele Gebre från Etiopien.

Efter 35 kilometer släppte Kitata. Övriga fyra löpare höll ihop till Central Park, men kort därefter gjorde Kamworor, som vann loppet 2017, sitt avgörande ryck. Följande 5 kilometer (35-40 km) sprang han på 14:14, och han vann till slut på 2:08:13. Korir (2:08:36) och Gebre (2:08:38) fick också ta plats på podiet. Gebre var en stor överraskning då han inte ens fanns med i elitfältet utan startade från ”sub” elitstarten.

Mustafa ”Musse” Mohamed kom in som 25:a på 2:19:41 och blev 2:a man i H40-klassen. Han tog med det hem cirka 20 000 kronor (2 000 USD).

Totalt tog sig 470 svenskar i mål i 2019 års NYC Marathon. Totalt slogs även rekord i antalet fullföljande löpare. Imponerande 53 627 löpare kom i mål, varav 30 886 män och 22 741 kvinnor.

Det är deltagarsiffror som med stor sannolikhet kommer att slås nästa år. Då firar New York Marathon 50 år sedan första upplagan 1970. Då var det 55 löpare som fullföljde.

FOTO: @nycmarathon & Daniel Norberg
Kort bildrapport hittar du även på vår Instagram @runnersworldswe


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in