Trots att han bara är 25 år gammal tillhör han en av de mest rutinerade i den svenska VM-truppen. Runner’s World har talat med svensken som i natt gör sin tredje VM-start.
När Andreas Kramers mamma startar en träningsgrupp i Sävedalen blir det självklart att hennes son ska vara med. Han håller på med flera olika sporter och har redan insett att idrott är hans grej.
Efter något år kommer också en ung tränare in i gruppen, han heter Per Skoog och har flyttat till Göteborg från Växjö där han varit tränare på friidrottsgymnasiet. Skoog tar till slut över ungdomsgruppen och i takt med att Andreas blir äldre börjar han satsa mer och mer på löpningen.
För Andreas Kramer har talang. Samma år som han ska fylla 18 gör han sitt första mästerskap som senior. Som 20-åring slår han svenskt rekord på 800 meter och som 21-åring tar han EM-silver på samma distans.
Andreas Kramer och Per Skoog FOTO: DECA Text & Bild
Faktum är att Kramer sedan 2015 bara har missat två mästerskap: VM i Peking samma år och EM i Amsterdam 2016. Hans karriär kan därför uppfattas som spikrak och problemfri.
– En viktig grej är att jag aldrig missat en säsong. Även om jag haft det småstruligt under försäsongen så har jag alltid lyckats hitta formen. Att jag ofta kommer till mästerskap gör ju att det utåt sett kan se ut som att jag alltid kan träna på – men så är det inte, säger Kramer.
Ett exempel han tar upp är junior-EM i Gävle 2019, dit Kramer åkte efter en tids sjukdom.
– Det var en riktig dipp, jag åkte ju dit som favorit till guldet men åkte ut redan i försöken.
Kunde blivit Norge
Men vi backar bandet till 2015. Andreas Kramer har kvalat till Inomhus-EM i Prag och väntar på att bli uttagen. Men i väntan på klartecken från det svenska friidrottsförbundet hör det norska av sig. Andreas mamma är norska och Kramer har så kallat “statsborgarskap” i landet.
– Jag fick först klartecken av Norge, de sa att om jag vill så får jag springa för dem, berättar Kramer.
I och med att han fortfarande inte hört något från Sverige så väljer han att avvakta med sitt beslut. Det dröjer ett tag men sen hör dåvarande förbundskapten Karin Torneklint av sig och Kramer väljer Sverige.
– Men det kunde ha blivit Norge, berättar Andreas.
Flera vägar till framgång
Under de senaste åren har Kramer utmärkt sig som en stabil löpare. I år har han radat upp tider kring 1.44–1.45 och ser man till hans årsbästa de senaste åren har han inte varit över 1.45 sen 2016. Personbästat är från 2020 på 1.44,47, en tid han varit nära i år då han gjort 1.44,59.
– Vi har hittat ett bra träningsupplägg som fungerar för mig. Sen har jag också bra sparringpartners på träningarna som jag har väldigt kul med. Men framför allt har jag hållit mig ifrån de allvarliga skadorna, säger Andreas.
Han fortsätter:
– Jag och Per har haft en bra relation och alltid haft lite att ta ifrån. Vi tränade inte för mycket i början utan har i stället kunnat öka med tiden.
Andreas Kramer under ett träningspass med Alexander Lundskog FOTO: DECA Text & Bild
Tillsammans med sin tränare Per Skoog har Kramer utvecklat sitt träningsupplägg. Det innehåller bland annat ett sprintpass i veckan och lite mindre mängd än de andra löparna i Sverigeeliten. De har också valt att behålla grundträningen till precis innan tävlingssäsongen börjar för att få en så lång period av hård och bra träning som möjligt.
– Om man tittar på löpare runt om i världen så ser man att det går att bli riktigt bra på flera olika sätt. Jag har konkurrenter som springer några mil i veckan och lyckas väldigt bra på det, säger Kramer.
Erfarenhet en viktig nyckel
När han i natt går in i sitt tredje världsmästerskap gör han det som en rutinerad löpare.
– Jag kan känna mig trygg i att jag varit här förut. Jag pratas inte upp i onödan och lägger inte energi på andra grejer runt omkring som man kanske gör i sitt första mästerskap. I stället kan jag lägga allt fokus på tävlingen, säger Andreas.
Andreas har etablerat sig i världseliten de senaste säsongerna, konkurrenterna i mästerskapet har han mött flera gånger.
– Jag vet deras styrkor och svagheter och hur de springer taktiskt, sådana grejer är alltid bra att ha med sig när man står i ett försök eller semi.
800-metersfältet från World Indoor Tour-tävlingen i Torun 2022 FOTO: DECA Text & Bild
Under hösten hade han lite problem med en baksida, något som fick honom att lägga om i träningen. Kramer sprang endast kvalitetspassen och jobbade upp mängden genom alternativträning. Med tiden blev baksidan bättre och den är inget som hindrar honom nu.
– Jag är i min bästa form, säger Kramer.
Kramer har den 14:e snabbaste tiden av de anmälda i det mycket jämna 800-metersfältet. Försöken startar 02.10 (svensk tid) torsdag 21 juli och sänds på SVT/SVT Play. Topp tre går vidare till semifinal, plus löparna med de sex snabbaste tiderna.
Torsdag klockan 01.25 går Sarah Lahti in i mästerskapet. För Runner’s World berättar hon om hur resan dit varit, hur det var att komma med i OS som 21-åring och hur vägen till Tokyo sen blev.
Om du startar i Helsingborg och åker en halvtimme med bil i nordvästlig riktning kommer du till Klippan. En liten tätort med drygt 8 000 invånare, kanske mest känd för Herrevadskloster som byggdes i mitten av 1100-talet. Det är här som Sarah Lahti växer upp.
Familjen är ofta ute i löparspåren och hennes bror är en duktig löpare. Sarah börjar följa med familjen lite då och då, hon börjar springa med mamma, sen pappa och till slut är hon med på sin brors träningar. Hon inser att hon har talang och karriären kan börja.
Sarah är med på flera juniormästerskap och som 20-åring gör hon sitt första mästerskap som senior. På Inomhus-VM i Portland 2016 springer Lahti 1 500 meter, men blir utslagen i försöken. Några månader senare är det dock på en annan distans hon ska ta steget från duktig junior till olympier.
Sarah berättar:
– Det gick väldigt snabbt. Jag hade flyttat till Nederländerna 2015 och börjat träna med en ny grupp och tog ett till steg i min utveckling. Kanske inte någon OS-nivå direkt men gjorde ändå precis under 33 minuter på 10 000 meter 2015.
Sarah Lahti under inomhus-VM 2016 FOTO: DECA Text & Bild
Även om karriären rullat på och trots att Sarah tagit stora steg i sin utveckling är OS inget hon tänker på när säsongen 2016 börjar.
– Jag hade nog inte i huvudet att jag skulle till OS, det kom bara naturligt, säger Lahti.
För efter att ha slagit svenskt rekord på 10 000 meter kvalar Sarah till mästerskapet på 5 000 meter. I Rio-OS senare samma år springer hon dock 10 00m och slutar på en meriterande tolfteplats.
Tuff väg till nästa OS
Efter att ha utvecklats snabbt i några år börjar farten sakta ned. Efter OS i Rio får hon en stressfraktur men tar sig ändå tillbaka och på JEM23 2017 tar hon medalj på både 5 000 meter och 10 000 meter. Samma år slår hon också svenskt rekord på halvmaraton och kvalar till VM i London.
Det kan låta som att kärriären, efter en liten motgång, nu fortsätter i rätt riktning. Men så är inte fallet.
– Det året var rätt mycket upp och ned, jag var ofta ganska trött i kroppen och på nedjoggen efter JEM började jag få lite ont i hälsenan.
Sarah Lahti under JEM23 2017 FOTO: DECA Text & Bild
Trots smärtan åker hon till St Moritz för att ladda inför världsmästerskapet i London 2017, men hälsenan blir inte bättre. Det blir inte så mycket löpning som hon hoppats på under lägret och i mästerskapet tvingas hon bryta. Hon vet det inte då, men det ska ta tre år innan Sarah blir kvitt sina skadebekymmer.
Började jobba på ett gym
Unde de tre åren som följer drabbas hon av tre stressfrakturer och tvingas till operationsbordet två gånger.
– Jag sprang en månad sen var jag skadad tre månader. Under tre år tävlade jag bara två gånger, säger Lahti.
Det är tufft och livet som skadad tar på henne. Så efter den sista operationen bestämmer hon sig för att nu ska det få ta den tid det tar.
– Jag bestämde mig för att ta nio månader och inte springa och inte heller köra någon galen alternativträning. I stället tog jag det lite lugnt och gjorde grejer som “normala” människor hade gjort, typ gå på fester och ha kul.
Hon tar ett jobb på ett gym i Nederländerna och börja sakta bygga upp sin hälsena. Pausen blir nyttig och efter ett tag börjar hon kunna springa igen på alter-g löpband (löpband som reducerar din vikt). Det tar ett år, sen är hon smärtfri igen.
När hon kommer tillbaka till ett liv med löpning är det 2020, samma år tar hon SM-silver på 10 000 meter. Året efter är det OS och trots alla skadebekymmer kvalar Sarah återigen in till spelen där hon tyvärr tvingas bryta.
– Jag har lärt mig att lyssna på kroppen, att springa en gång extra kommer inte göra mig till en bättre löpare.
Lahti direkt efter OS-kvalet på Stockholms Stadion 2021 FOTO: DECA Text & Bild
VM igen – fyra år efter debuten
Under de senaste åren har Sarah Lahti och Meraf Bahta turats om att ha det svenska rekordet på 10 000 meter och 10 kilometer landsväg.
– Det är kul, vi pushar varandra att ta rekordet nästa gång. Vi gör varandra starkare och utan henne hade det varit svårt att springa snabbare, berättar Sarah.
Meraf är tyvärr skadad och har tvingats lämna återbud till VM, det innebär att Sarah Lahti är enda svenska till start på 5 000 meter.
Meraf Bahta och Sarah Lahti under Terräng-SM 2021 FOTO: DECA Text & Bild
Hon tycker att säsongen gått både upp och ned. Den har innehållit allt från PB på 5 000 meter till ett misslyckat lopp på Bauhausgalan. Träningen har flutit på bra även om hon haft lite problem med allergier som nu börjat släppa. Hon har känt sig stark och har målbilden klar inför försöken.
– Går jag till final skulle jag bli supernöjd men jag vill gå i mål och känna att jag fått ut allt i loppet. Att jag inte hade något mer att ge.
Lahti har det 16:e bästa årsbästat av de startande, 15 löpare går till final. En brasklapp måste dock lämnas in gällande löpare som Francine Niyonsaba och Eilish McColgan då dessa löpare är anmälda men saknar årsbästa på distansen. Båda två har dock ett PB under under 14.30. Försöken sänds på SVT/SVT Play, klockan 01.25 torsdag 21 juli (svensk tid).
De är maratonlöparna som startade sina karriärer sent. På bara några år gick de från motionärer till elitlöpare och nu startar de i VM. Runner’s World har pratat med de svenska maratondamerna.
Det är 2008 och Hanna Lindholm är 29 år. Hon har börjat springa på fritiden och anmäler sig till lite olika motionslopp. Det är roligt och tävlingarna blir allt fler. Trots att hon är nära 30 visar det sig att det finns en talang för sporten och snart hör också Stockholmsklubben FK Studenterna av sig. De frågar om hon vill börja träna med dem och hon säger ja. Hon börjar med medeldistans men bestämmer sig 2014 för att ge maraton ett försök.
Tio år senare börjar Carolina Wikströms karriär på riktigt. Hon har tyckt om att springa men precis som Hanna har det mest varit på motionsnivå. Wikström är 25 år och har fått blodad tand efter Stockholm maraton. Hon bestämmer sig för att göra ett försök att gå under 3 timmar och går med i klubben LK Roslagen.
Carolina Wikström efter Hässelbyloppet 2021 FOTO: DECA Text & Bild
Även om båda kommer in sent i sporten får de en snabb utveckling. Som 35-åring maratonkvalar Hanna Lindholm till sitt första mästerskap, EM i Zürich 2014. För Wikström går det ännu snabbare, redan 2019 gör hon 2.33 och 2021, tre år efter att karriären börjat på riktigt, står hon på startlinjen på OS.
– Det har nästan varit svårt att hänga med i utvecklingen, berättar Carolina.
Maratonboomen
Under de senaste åren har flera svenska löpare sprungit bra på maraton. Redan 2019 var fem svenska kvinnor under VM-kvalgränsen, Wikström och Lindholm var två av dem.
En brytpunkt för denna utveckling menar Lindholm är Valencia maraton vintern 2018.
– Det kändes som att efter det loppet blev det en helt annan nivå på svensk maratonlöpning, berättar Lindholm.
Hanna har efter några struliga år med skador kommit tillbaka och under sommaren har hon sprungit EM. Innan loppet har hon 2.36 som PB, när hon åker därifrån gör hon det som en sex minuter snabbare maratonlöpare.
Hanna Lindholm under Stockholm Maraton i år FOTO: DECA Text & Bild
I loppet gör, förutom Lindholm, ytterligare två svenskor under 2.40 och en liten bit ned i resultatlistan finns också Carolina Wikström på 2.46. Även hon lyfter fram vikten av att flera svenskor sprungit bra på distansen.
– När jag började så följde jag tjejer som Hanna Lindholm, Johanna Bäcklund och Malin Starfelt. Alla hade kommit in sent i löpningen och sen utvecklats snabbt. De visade att det var möjligt att gå långt.
För Wikströms karriär var 2019 ett viktigt år.
– När Charlotta Fougberg och Hanna Lindholm sprang under 2.30 flyttades en mental barriär, säger Carolina.
Året springer även hon under 2.30 och blir sen uttagen till OS.
Värmen måste övervinnas
VM-maratonloppet kommer starta klockan 15.15 svensk tid, vilket innebär 06.15 lokaltid. Precis som i förra årets olympiska spel kommer det vara varmt, vilket båda löparna har fått jobba med.
– För att anpassa mig har jag kört lite extra påklätt under distanspassen på gymmet, sen har jag bastat lite efter träningen också. Sen blev det ju rätt varmt i Sverige och då behövde man inte anstränga sig så mycket för att få till värmen, säger Hanna.
Wikström fick testa på att tävla i extrem hetta redan i Tokyo förra året och har därför inte behövt lägga så mycket energi på den frågan inför VM.
– Under loppen funkar det med mycket vätska och kall dryck, gärna med elektrolyter i. Sen kör jag med en keps för att skydda mot solen, berättar Wikström.
Carolina Wikström under OS 2021 FOTO: DECA Text & Bild
Med sina 2.29.51 går Wikström in i mästerskapet med den 22:a bästa tiden i år. Hon är nöjd med hur säsongen startade men hade svårt att komma över besvikelsen i Rotterdam maraton.
– Jag hoppades på att slå PB där men hade inte alls dagen för det. Det har varit svårt att balansera jobb och träning, man får inte riktigt den återhämtningen man behöver, säger Carolina Wikström.
För tillfället gör Carolina sin AT-tjänst som läkare, hon planerar att bli klar med den i mars nästa år och då vill hon lägga mer tid på löpningen.
Förväntningarna på loppet
Lindholm fick tidigt reda på att hon skulle kvala in på ranking och har därför valt att inte springa så mycket maratonlopp. I stället har hon valt att tävla på kortare distanser för att få lite avbrott i träningen.
– Jag vet att när jag ligger och maler för många veckor på 16–17 mil får jag problem, säger Lindholm.
Hennes senaste maraton är Stockholm maraton i juni i år, där hon blev femma och bästa svenska, på 2.36. Förväntningarna på VM-loppet är att få ut allt kroppen har.
– Jag vill göra mitt bästa lopp någonsin. Sen vet jag inte hur det kommer visa sig. Om det är att jag kan slå PB eller få en bra placering, säger Lindholm.
Loppet startar 15.15 den 18 juli (svensk tid) och sänds på SVT/SVT Play.
Väntan är över. Världens bästa löpare får äntligen mötas igen i ett världsmästerskap, för första gången på tre år. Här är allt du behöver veta om löploppen och sändningstiderna, stjärnorna som slåss om medaljerna – och våra svenska hopp.
Texten är ett längre utdrag från Runner’s World nummer 6 2022. Detta innebar att huvuddelen av texten skrevs innan ländernas slutliga VM trupper presenterades.
Friidrottens anor sträcker sig långt bak i tiden. De flesta av våra moderna institutioner var knappt tilltänkta när de gamla grekerna tävlade mot varandra i löpning, kast och hopp. Trots det är världsmästerskapen i friidrott en relativt ung företeelse. Det dröjde faktiskt till 1983 innan de första officiella världsmästerskapen hölls i Helsingfors. Dessförinnan klassades olympiamästaren även som världsmästare.
Sedan dess har 17 världsmästerskap hållits, senast i Doha, Qatar, 2019 – innan coronapandemin satte stopp för friidrottsfesten. Det innebar bland annat att de världsmästerskap som skulle ha genomförts förra året flyttades fram till i år. Därför blir 2022 ett galet år där mycket ska tas igen. I mars avgjordes först inomhus-VM och i augusti genomförs EM i München. Däremellan tar friidrotts-VM för första gången klivet över Atlanten till det stora landet i väst, närmare bestämt till Eugene i Oregon den 15–24 juli.
USA är utan tvekan den mest framgångsrika nationen på friidrotts-VM. De dubblar lätt nästa nations, Kenyas, medaljskörd. Men det har aldrig blivit något VM på hemmaplan – USA är betydligt mer kända för sina stora maratonlopp och sin universitetsfriidrott än för stora arenatävlingar för de professionella friidrottarna.
Att det 18:e världsmästerskapet skulle tillfalla Eugene, Oregon, känns trots allt helt naturligt. Det är inte för inte som Eugene kallas ”Tracktown USA” – arenan Hayward Field kan närmast liknas vid ett Mecka för friidrottsfans. Det var här Nike grundades av Phil Knight och dåvarande University of Oregon-tränaren Bill Bowerman. University of Oregon har också en rik friidrottshistoria med stjärnor som 800-meterslöparen Joaquim Cruz, tiokamparen Ashton Eaton, medeldistanslöparen Matthew Centrowitz och medel- och långdistanslöparen Galen Rupp.
Anknytningen till Nike har cementerat Eugene, som ligger två timmar söder om Portland, som det solklara hemmet för friidrott i USA. Bara ett stort internationellt mästerskap har saknats. Inför arrangörskapet har också arenan Hayward Field fått ett ansiktslyft. De klassiska läktarna på långsidorna har fått ge vika för en ny, hypermodern arena vigd åt friidrotten – där vi kommer att få se världens bästa friidrottare göra upp den 15–24 juli.
Friidrotts-VM på SVT, 15–24 juli Friidrotts-VM sänds på SVT. Förmiddagspassen startar 18.00 svensk tid och kvällspassen börjar 02.00 på natten och håller på till cirka 05.00. Du hittar preliminära sändningstider (svensk tid) per löpgren längre ned i artikeln. OBS! Datumen är tävlingsdag lokal tid, de svenska tv-sändningarna för kvälls/nattpassen blir då på natten/morgonen nästföljande dags datum. Läs mer och se uppdaterade sändningstider på svt.se
800 meter
D kval 21 juli: 02.10 (morgonen 22 juli) D semi 22 juli: 03.35 (morgonen 23 juli) D final 24 juli: 03.30 (morgonen 25 juli)
H kval 20 juli: 02.20 (morgonen 21 juli) H semi 21 juli: 04.00 (morgonen 22 juli) H final 23 juli: 03.10 (morgonen 24 juli)
Stjärnorna
En som redan har vunnit på Hayward Field är hemmahoppet Athing Mu. Det är svårt att tro att den gängliga olympiamästarinnan bara är 19 år gammal. Förra året vann hon både de amerikanska universitetsmästerskapen på 400 meter och de amerikanska OS-uttagningarna, tillika nationsmästerskapen, på 800 meter i just Eugene. Faktum är att hon de senaste två åren bara har förlorat ett enda lopp, och det var på 400 meter inomhus. Hennes 1.55,04 är amerikanskt rekord och det är svårt att se hur någon ska kunna utmana henne.
Silvermedaljör i Tokyo var brittiska Keely Hodgkinson, då bara 19 år gammal. Hon har gått från klarhet till klarhet och innehar med sina 1.55,88 från OS-finalen det brittiska rekordet, vilket hon tog från legendariska Kelly Holmes.
Regerande världsmästare från 2019 är Halimah Nakaayi, Uganda. Hon har inte visat på den klassen de senaste åren, men tog brons på inne-VM i mars. Vann där gjorde en annan amerikan, Ajee Wilson. Hon hade det amerikanska rekordet fram till Athing Mus genombrott och hoppas säkerligen kunna utmana om en medalj på hemmaplan.
Nästan alla som ställer sig på startlinjen till herrarnas final på 800 meter kommer kunna utmana om medaljerna – så tight är det. Den regerande världsmästaren, amerikanen Donavan Brazier, såg ut att kunna etablera sig som herre på täppan på distansen – men fjolåret blev en gigantisk flopp med missad OS-plats. Han har sett ut som en spillra av sitt forna jag och har lämnat ett vakuum i toppen.
Kenyas Emmanuel Korir vann OS i fjol före sin rutinerade landsman Ferguson Rotich. Båda kan utmana om guldet i Eugene. En annan spännande afrikan, Nijel Amos, brakade in i världstoppen redan för tio år sedan. I OS-finalen i London satte han juniorvärldsrekord bakom den seniorvärldsrekordsättande David Rudisha. Amos delar fortfarande tredjeplatsen som världens snabbaste på distansen genom världshistorien med Sebastian Coe, men några fler medaljer i globala mästerskap har det inte blivit. Det som talar till hans fördel är att Botswanalöparen Amos faktiskt är bosatt i Eugene och kommer känna sig som hemma på Hayward Fields snabba banor.
Andra potentiella medaljörer är Elliot Giles, Storbritannien, Clayton Murphy, USA, Patryk Dobek, Polen, och så förstås guldmedaljören på årets inomhus-VM, Mariano Garcia, Spanien. Svenska hoppet Andreas Kramer (se nedan) har slagit flera av de löparna – och kan vara med och slåss om medaljerna.
Svenskarna
Det svenska rekordet på 800 meter på damsidan innehas av Lovisa Lindh. Efter att ha fått nobben av Sveriges olympiska kommitté, SOK, inför Tokyo-OS – trots klarad kvalgräns – var hon sugen på revansch. Men trots att hon klarade VM-kvalgränsen på 1.59,50 i fjol blev hon inte uttagen till årets VM i USA heller, då friidrottsförbundet inte ansåg att hon var i tillräckligt god form med ett par veckor kvar till VM. Nu får vi hoppas att hon orkar ladda om för EM i stället i augusti.
Lovisa Lindh blev inte uttagen till VM. Foto: Deca Text & Bild
På herrsidan har Sverige en etablerad världslöpare på 800 meter i Andreas Kramer. Det stora genombrottet kom 2018 med en silvermedalj på EM i Berlin. Sedan dess har Andreas varit ett stående inslag på världsscenen. Han har fullkomligt pepprat med tider under Rizak Dirshes gamla svenska rekord, men fullträffen på de globala mästerskapen har uteblivit.
Senast åkte han ut i försöken, vilket han även gjorde i fjolårets OS. På inomhus-VM i mars visade däremot Andreas att han blir att räkna med i Eugene. Han sprang då in som 5:a med klar medaljkänning.
Är det lättare att se dig själv slåss om medaljerna när du vet att du har slagit de flesta medaljaspiranterna vid något tillfälle?
– Det är klart att det hjälper. Framför allt känner jag till vad de andra har för styrkor och svagheter. Kommer jag till ett mästerskap i bra slag vet jag att jag har alla möjligheter. Sedan är det många steg man ska klara av i ett mästerskap och då gäller det att vara fokuserad hela tiden. Alla som är där är i sin bästa form och allt ska avgöras under några få dagar, säger Andreas Kramer.
Hur håller du dig kall under loppen?
– Jag försöker ha med mig olika taktiker in i loppet som jag och min tränare Per Skoog har diskuterat på förhand. Sedan försöker jag följa taktiken så gott det går, men ibland sätter andra stopp för upplägget och då är det bara att acceptera läget och anpassa sig till ett annorlunda scenario. I slutändan handlar allt om att springa snabbare än alla andra.
Vad slår högst, en EM-medalj eller en VM-final?
– Silvermedaljen från EM är jag stolt över. Där uppfyllde jag ett av mina mål, att ta en internationell medalj. Sedan dess har jag haft med mig vetskapen om att jag kan vara stark i mästerskapssammanhang. Tar jag mig till en VM-final är jag väldigt stolt över det också. Då är jag topp-8 i världen och har alla chanser att förbättra det under ett enda lopp. Själv har jag svårt att avgöra vad som slår högst, men det behöver jag heller inte bestämma. Utåt sett tror jag alltid att medaljer uppskattas mer, oavsett sammanhang!
1 500 meter
D kval 15 juli: 03.10 (morgonen 16 juli) D semi 16 juli: 04.05 (morgonen 17 juli) D final 18 juli: 04.50(morgonen 18 juli)
H kval 16 juli: 03.30 (morgonen 17 juli) H semi 17 juli: 04.00 (morgonen 18 juli) H final 19 juli: 04.30(morgonen 20 juli)
Stjärnorna
På damernas 1 500 meter handlar det om en kamp mellan väletablerade löpare. Fyra namn har dominerat grenen i flera år: Sifan Hassan, Faith Kipyegon, Gudaf Tsegay och Laura Muir.
Nederländernas Sifan Hassan försökte sig på en makalös trippel i Tokyo: 1 500, 5 000 och 10 000 meter. Hon tog hem de längre sträckorna, men fick ge sig mot Faith Kipyegon och Laura Muir på 1 500 meter. Hon är dock den regerande världsmästaren från Doha, där Etiopiens Gudaf Tsegay tog bronset. Tsegay vann också enkelt årets inomhus-VM och innehar tillika inomhusvärldsrekordet.
Faith Kipyegon, Kenya, är dubbel olympisk mästare och har ett tidigare VM-guld i samlingen. Som en av de absolut mest rutinerade mästerskapslöparna någonsin kommer hon aldrig kunna räknas bort från guldet.
Brittiskan Laura Muir har ett OS-silver och ett VM-silver, men har aldrig fått kliva högst upp på pallen i ett globalt mästerskap. Muir sätter gärna själv upp tempot om ingen annan gör det och väntar inte på att det ska bli en spurt det sista varvet. Kanske är Eugene hennes mästerskap?
Av dessa fyra medaljkandidater är Sifan Hassan det största frågetecknet. Hon har redan börjat flytta fokus mot de längre sträckorna, men kanske är lockelsen i att försvara guldet från Doha alltför stor? Ett varningens finger höjs även för hemmalöparen Ellinor Purrier St. Pierre. Hon tog ett stort kliv förra säsongen och dominerade distansen på de amerikanska OS-uttagningarna.
På herrsidan har 1 500 meter dominerats av Timothy Cheruiyot, Kenya, och Jakob Ingebrigtsen, Norge, de senaste åren. Cheruiyot är regerande världsmästare, men Jakob Ingebrigtsen vann OS. Jakob slog dessutom världsrekord inomhus i vintras – men förlorade överraskande på inne-VM mot Samuel Tefera, Etiopien.
Primärt står kampen mellan den rutinerade kenyanen Cheruiot med det långa steget och den norska superstjärnan Ingebrigtsen, men Tefera kan absolut blanda sig i striden om segern. Väljer Jakob dessutom att dubbla med 5 000 meter blir uppgiften ännu tuffare för norrmannen. Andra löpare att se upp för är britten Josh Kerr som tog en aningens oväntad bronsmedalj i Tokyo och gick under 3.30. Landsmannen Jake Wightman är dessutom alltid farlig.
Den flitigaste 1 500-meterslöparen är annars helt klart australiensaren Stewart McSweyn. Trots drösvis med lopp både på den europeiska touren under sommaren och under den australienska säsongen, när vi har vinter, gör han aldrig ett dåligt lopp. Den fleråriga formtoppen verkar dock ha lagt sig något i och med en riktigt usel inledning på sommarsäsongen. Hittar han tillbaka får man dock räkna med den modiga McSweyn.
Svenskarna
Svenskan med störst chans kanske Yolanda Ngarambe. Hon har redan gjort 4.07 ett par gånger i år och har fått en kvotplats på sin världsranking. Även klubbkompisen i Tureberg, Hanna Hermansson kom in på slutet i truppen på en kvotplats. Båda är sedan en tid tillbaka baserade i USA och kommer inte ha några problem med tidsomställningar och det varma sommarvädret.
På herrsidan är det största svenska namnet Kalle Berglund tyvärr inte aktuell för start, och tyvärr klarade ingen av övriga svenska topplöpare på 1500 meter den mycket tuffa kvalgränsen på 3.35,00. Ingen kom heller med på kvotplats via världsrankingen.
5 000 meter
D kval 20 juli: 01.25 (morgonen 21 juli) D final 23 juli: 03.25 (morgonen 24 juli)
H kval 21 juli: 03.10 (morgonen 22 juli) H final 24 juli: 03.05 (morgonen 25 juli)
Stjärnorna
Damernas 5 000 meter är en öppen historia, och utfallet kommer bero mycket på vem som väljer vilken gren. Flera av de bästa 1 500-meterslöparna är kompetenta även på 5 000 meter. Sifan Hassan vann i Tokyo i fjol och det är troligt att 5 000 meter kan bli hennes huvudgren 2022. Hennes spurt kan ingen matcha när toppformen har prickats.
Regerande mästare är Hellen Obiri, Kenya, som tog silvret bakom Hassan i Tokyo. Obiri är rutinerad och har två VM-guld samt ett guld på terräng-VM i prishyllan. Kan hon matcha Hassan över det sista varvet?
Bronset i Tokyo togs av en annan 1 500-metersstjärna, Gudaf Tsegay, Etiopien. Om hon dubblar kan hon mycket väl återupprepa den placeringen i Eugene. Världsrekordet hålls däremot av en annan etiopiska, Letesenbet Gidey.
Glöm heller inte bort Burundis Francine Niyonsaba. Hon tvingades att lämna sin paradgren 800 meter då hennes testosteronnivåer överskrider de högsta tillåtna. På de längre sträckorna finns inga sådana regler och hon har redan visat framfötterna på distansen på OS.
Att välja en favorit i herrarnas 5 000-meterslopp görs inte heller det i en handvändning. Precis som på 800 meter så är det vidöppet – och det handlar inte bara om Kenya mot Etiopien. Världsrekordhållaren Joshua Cheptegei, Uganda, vann OS och Etiopiens Muktar Edris är regerande världsmästare från Doha. Den enda som fanns med på båda de pallarna var Kanadas Mohamed Ahmed. Och fjolårets världsetta var Jakob Ingebrigtsen, Norge.
Att välja ut de bästa löparna i den här skaran är i bästa fall en gissningslek. Då har vi inte ens nämnt rutinerade Hagos Gebrhiwet, Etiopien, fjolårets sensation Mohamed Katir, Spanien, Ahmeds landsman Justyn Knight, spurtstarke Selemon Barega, Etiopien och mångsysslaren Jacob Kiplimo, Uganda. Alla dessa kan ta hem guldet – men kan lika väl åka ut i försöken i den benhårda konkurrensen.
Hemmahoppet ställs främst till bronsmedaljören från Tokyo, Paul Chelimo. Den kenyafödda Chelimo fick ett idrottsstipendium i USA och erbjöds medborgarskap efter att ha tjänstgjort i armén. En annan amerikan på uppgång är Grant Fischer, som har stor erfarenhet av att tävla på Hayward Field.
Svenskarna
Sverige har två starka damnamn på sträckan: Meraf Bahta och Sarah Lahti. Meraf, som har både ett guld och ett silver från EM på 5 000 meter och det svenska rekordet på 14.49,95, lämnade dock återbud till VM med ett par veckors marginal på grund av en hälskada. I stället hoppas hon kunna springa EM i München i augusti.
Meraf Bahta avstår VM på grund av skada. Foto: Deca Text & Bild
En som redan har sprungit under VM-kvaltiden i år är Sarah Lahti. Hon flyttade upp som tvåa genom tiderna i Sverige, framför Sara Wedlund, med 15.04,87 i ett regnigt Birmingham. Där finns det mer i tanken, och i ett sista lopp inför VM visade Sarah mycket fin form med 8.50 på 3000 meter.
Efter många år utan tydliga stjärnor på 5 000 meter har Sverige helt plötsligt flera namn på herrsidan som skulle kunnat utmana om en VM plats. Nu blir det dock ingen svensk löpare i VM på 5000 meter, varken via klarad kvalgräns (13.13.50) eller kvotplats, utan det blir fokus mot EM istället för de svenska löparna. Emil Danielsson, son till svenska rekordhållaren på den dubbla sträckan, Jonny Danielsson haft en bra försommarsäsong och de senaste veckorna innan VM har även Suldan Hassan, som nästan Anders Gärderuds svenska rekord på 5 000 meter 2020, börjat visa bra form. Andreas Almgren hade skadeproblem och sjukdomar under våren, men även han är ”i gång” i träningen mot EM istället för VM.
10 000 meter
D final 16 juli: 21.20 H final 17 juli: 22.00
Stjärnorna
Att springa 10 000 meter kan bli det ultimata kraftprovet i Eugene. Varma julidagar i kombination med ett tidsprogram som ska passa europeiska TV-tittare kan göra att de 25 varven avgörs under en stekande sol.
På damsidan lär de som tröttnat på att höra om Sifan Hassan bli besvikna. Även här kommer hon vara en av favoriterna – om hon väljer att ställa upp. Världsrekordet hålls av Letesenbet Gidey på 29.01,03 som var tvåa bakom Hassan senast på VM. Hassan är också regerande olympisk mästare, där Gidey tog bronset.
På den olympiska pallen placerade sig Kalkidan Gezahegne på silverplats – en etiopiska som numera representerar Bahrain. Hon behöver inte ta sig igenom de brutala etiopiska uttagningarna för att få tävla i Eugene, vilket kan visa sig viktigt. En annan intressant löpare är Hellen Obiri, som lär vara Kenyas starkaste kort och framför allt blir farlig om loppet avgörs på det sista varvet.
På herrsidan har kampen på 10 000 meter ofta stått mellan Kenya och Etiopien, men de senaste åren har ett annat östafrikanskt land flyttat fram positionerna rejält: Uganda. Deras främsta löpare, Joshua Cheptegei, slog Kenenisa Bekeles ”omöjliga” världsrekord 2020, är regerande världsmästare och vann OS på halva distansen. Hans landsman Jacob Kiplimo var världsetta i fjol och tog brons på OS bakom Cheptegei.
Etiopiern Selemon Barega är regerande olympisk mästare och har en av de absolut vassaste spurterna över det sista varvet. Hans landsman Yomif Kejelcha kan också springa vansinnigt snabbt när klockan ringer och kan bli farlig – om han orkar hänga med fram till avgörandet. Räkna inte heller bort deras landsman Berihu Aregawi, som inte är lika spurtsnabb som Barega och Kejelcha men är extremt tempostark. Han kan försöka springa ifrån övriga med flera kilometer kvar.
Andra spekulanter på medaljerna är bland annat Kanadas Mo Ahmed, Storbritanniens Marc Scott och hemmalöparen Grant Fisher, som sänkte det amerikanska rekordet till 26.33,84 tidigare i år.
Svenskarna
Eftersom Sarah Lahti väljer 5.000 på VM och Meraf Bahta är skadad blir det inga svenskar på 10.000m. För svenskt deltagande på herrsidan skulle Jonny Danielssons svenska rekord behövts sänkas med nära halvminuten, vilket ingen av de svenska herrarna varit i närheten i år.
Sarah Lahti, här före Meraf Bahta och Yolanda Ngarambe, är Sveriges främsta hopp på 10 000 meter. Foto: Deca Text & Bild
3 000 meter hinder
D kval 16 juli: 19.35 D final 20 juli: 04.45 (morgonen 21 juli)
H kval 15 juli: 02.15(morgonen 16 juli) H final 18 juli: 04.20(morgonen 19 juli)
Stjärnorna
Hinderlöpningen har historiskt dominerats av Kenya. De har dock fått stå tillbaka de senaste åren för andra nationers framfart. På damsidan är Beatrice Chepkoech är förvisso regerande världsmästare, men senast på OS vann Ugandas Peruth Chemutai och bästa kenyan var Hyvin Kiyeng som trea.
På båda de prispallarna har en amerikanska funnits. Senaste på VM var Emma Coburn tvåa, precis som Courtney Frerichs var på OS. En medalj på hemmaplan skulle slå otroligt högt, men de har båda inlett säsongen trögt.
Den som har inlett säsongen bäst är kenyanskan Norah Jeruto, numera tävlandes för Kazakstan. En annan vass kenyanska är Celliphine Chepteek Chepsol.
Det främsta europeiska intresset finner vi i Tysklands Gesa Felicitas Krause. Hon tog brons senast på VM och har dominerat europeiska mästerskap i många år. Hon är alltid bra på mästerskap och kommer hitta en väg för att blanda sig i medaljstriden i Eugene.
På herrsidan heter den regerande mästaren Conseslus Kipruto, Kenya, som sedan VM 2019 har tävlat ytterst sparsamt och därför är ett stort frågetecken inför 2022. Men med både VM- och OS-guld på meritlistan går han inte att räkna bort.
Soufiane El Bakkali, Marocko, har annars varit den bästa hinderlöparen de senaste åren och vann fjolårets OS. Där slog han Lamecha Girma, Etiopien, en ohyggligt vass löpare både över hinder och på platten. El Bakkali är en lite mer utpräglad hinderlöpare och brukar kunna skaffa sig ett försprång över vattengraven, men får se upp med Girmas spurt.
Kenyanen Benjamin Kigen var 3:a på OS och är världsetta. Landsmannen Abraham Kibiwot och etiopiern Getnet Wale är också utmanare. En outsider är Finlands Topi Raitanen. Han var 8:a i fjol på OS och kan spurta mot de bästa i världen.
Svenskarna
Sverige står utan en hinderlöperska som kan ta en VM-plats, men vi har några unga tjejer som kan utmana på framtida mästerskap. På herrsidan har däremot hinderlöpning alltid varit en svenskgren. Vi har starka anor från Anders Gärderuds och Dan Glans tid, med Mustafa ”Musse” Mohamed som den klarast lysande stjärnan i modern tid.
Tomrummet efter maratonsatsande Musse har så sakteliga fyllts med yngre förmågor, och på fjolårets OS tävlade inte mindre än tre svenska herrar på sträckan – tyvärr utan finaldeltagande.
Nu blir det bara en svensk hinderlöpare i VM genom Vidar Johansson, då de andra svenska OS löparna Emil Blomberg och Simon Sundström inriktar sig mot EM. Vidar Johansson har det bästa personbästat i trion. Hans 8.18,31 placerar honom som 4:a genom tiderna i Sverige, placeringen bakom Dan Glans. Vidar har en chans att nå finalen i Eugene om han får ut hela sin kapacitet.
Maraton
D final 18 juli: 15.15 H final 17 juli: 15.15
Stjärnorna
VM hålls oftast i stora, tätbebyggda städer. Eugene är ett undantag med sina 170 000 invånare, knappt större än Linköping. Maratonloppet kommer därför att avgöras på en mer naturskön bana än normalt i VM-sammanhang. Det 14 kilometer långa varvet ska springas tre gånger och går genom Eugene och grannstaden Springfield. Precis som på 10 000 meter kan värmen spela en avgörande roll under maratonloppen, men av den anledningen startar de också tidigt – strax efter klockan 6 på morgonen (lokal tid).
Damernas regerande världsmästare, Kenyas Ruth Chepngetich, återvänder för att försvara sin titel. Hon vann Chicago maraton i oktober och i Nagoya så sent som i mars. Chepngetich 2.17.08 är fjärde bästa maratontid genom tiderna. En annan av Kenyas fyra representanter är Judith Jeptum, som vann årets Paris maraton.
Etiopiens lag är inte ännu uttaget, men bästa etiopiska i fjol var Degitu Azimerav med 2.17.58. En annan utmanare skulle kunna vara kenyafödda israeliskan Lonah Chemtai Salpeter som gjort 2.18.45 i år.
Från hemma nationen har OS trean Molly Seidel tvingats lämna återbudet så nu står hemmahoppet till 37-åriga Keira d’Amato som har kommit från nästan ingenstans och kan utmana de bästa i världen i juli. Keira d’Amato tog en lång paus från idrotten och gjorde en civil karriär innan hon halkade tillbaka in på löpningen med en maratonsatsning. I januari slog hon sitt personbästa med nära 4 minuter och satte ett sensationellt amerikanskt rekord på distansen med 2.19.12.
På herrsidan har Etiopiens Lelisa Desisa inte gått i mål i något av sina tre senaste maratonlopp – inklusive fjolårets OS. Som regerande världsmästare har han en friplats till VM-loppet, men frågan är om han utnyttjar den? Han skulle i alla fall slippa att möta världsrekordhållaren och olympiamästaren Eliud Kipchoge, som väljer att inte springa VM.
Kanske kommer Nederländernas Abdi Nageeye och Belgiens Bashir Abdi till VM för att försvara sina medaljer från OS? I Kipchoges frånvaro lutar Kenya sig främst mot Geoffrey Kamworor. Den trefaldiga halvmaratonvärldsmästaren och dubbla terrängvärldsmästaren är en van mästerskapslöpare och har farten som behövs om en spurt avgör loppet. Etiopiens trupp är inte spikad, men Tamirat Tola har varit stabilast de senaste åren och har 2.03.39 som bäst.
USA har inte varit lika starka på maratondistansen som på friidrottsbanan under en lång period. Galen Rupp är den klart mest namnkunniga av amerikanarna som uttalat satsar mot Eugene. Han känner också väl till staden då han har tävlat för University of Oregon och sprungit flertalet amerikanska mästerskap. Rupp har en silvermedalj från OS i London på 10 000 meter och ett OS-brons i maraton från 2016. Personbästat lyder 2.06.07 och förra året var han 8:a på OS i Tokyo. Han kommer att göra allt i sin makt för att frälsa hemmapubliken och lämnar inget åt slumpen.
Svenskarna
Maratonloppen på mästerskapen är vanligtvis fulla av överraskningar. Utan farthållare brukar VM-loppen kunna vara mer ryckiga och kräva sina offer längs med vägen. Den som springer ett jämnt och klokt lopp kan därför prestera långt över förväntat.
Vår två bästa svenskor är klara för loppet. Carolina Wikström har gjort två halvmaror i år, samt ett maraton i Amsterdam på 2.29.51. Hennes 2.29.56 från Stockholm maraton i fjol sticker dock ut som en betydligt vassare prestation i närtid. I fjolårets OS-mara sprang Carolina in som 22:a – en ypperlig prestation.
Carolina Wikström är klar för VM-start. Foto: Deca Text & Bild
Hanna Lindholm är den andra svenska löparen i damernas maraton, och kan hon springa ner mot sitt personbästa är 2.28.59 kan det räcka långt.
På herrsidan kommer Sverige att representeras av David Nilsson. Han är tack vare sina 2.10.09 från Valencia 2020 inkvalad till mästerskapet. Sedan dess har han gjort en mara på fina 2.14.33 i Stockholm i höstas. David har satsat på flera halvmaratonlopp och vässat farten på bana. I april sprang han 61.56 i Berlin halvmaraton och gjorde 28.39,96 på 10 000 meter.
David Nilsson representerar Sverige i herrarnas maratonlopp. Foto: Deca Text & Bild
Den flitigt tävlande Högbysonen Nilsson sprang VM både i Peking och London, med en 36:e plats som bäst. I likhet med Carolina Wikström och Hanna Lindholm kan han ta en fin placering med ett väl avvägt lopp. Det finns många skalper att hämta under det sista 14-kilometersvarvet.
Båda två lever och tränar i USA. Deras tider har varit jämna och under natten till lördag springer de båda 1500m på VM. Runner’s World har pratat med USA-svenskarna om hur deras resa, till där de är idag har varit.
När Hanna Hermansson sätter sig på planet över till USA sommaren 2012 gör hon det som fotbollspelare. Hon ska till ett litet college i Kalifornien för att studera och utöva den sport hon älskar. När Yolanda Ngarambe gör samma resa två år tidigare gör hon det som en ”okej juniorlöpare”. Under natten till fredag går de båda in i världsmästerskapet som vänner och konkurrenter.
– Vi sa till varandra förra året att vi skulle till VM, säger Yolanda Ngarambe
För Hanna började allt mest av en slump. Hon ville blir snabbare och frågade därför friidrottstränaren på det college hon gick på om hon fick vara med på deras pass. Det fick hon och efter lite övertalning från tränaren började hon också tävla under vintern 2015. Tävlingarna gick bra men Hanna hade inga planer på att fortsätta med löpning, fotboll var ju hennes grej. Men så hittade A Lennart Juhlin på friidrottsförbundet hennes resultat och hörde av sig till hennes tränare.
– Han sa att med de där resultaten kan hon springa SM- final. Då tänkte jag att kan jag göra det här på två månaders träning, kanske jag ska ge det här ett försök, säger Hanna.
Hanna Hermansson under ett läger i Sydafrika FOTO: DECA Text & Bild
Även om Yolanda gick på löpargymnasiet i Sollentuna och åkte över till USA som löpare, kan även hon beskrivas som “late-bloomer”.
– Sen jag gick på “löp” har jag alltid känt att jag låg efter. På “löp” kändes det som att alla hållit på sen de var sju medan jag började när jag var 15. Så jag tänkte alltid att det kommer ta lite längre tid för mig att bli bra, berättar Yolanda.
Resan till toppen
Efter Juhlins samtal flöt allting på för Hanna. Sista året på college lämnar hon fotbollen och när åren på skolan är slut väljer hon att stanna kvar i USA. Hanna börjar träna med en klubb i Kalifornien och resultaten börjar komma i allt snabbare takt.
När hon går ut college 2016 har hon ett personbästa på 2.03 på 800m, året efter gör hon 2.00 och tar sig till semifinal på VM. När det sen är EM 2018 kvalar Hanna på både 800m och 1500m.
– Det gick väldigt fort men sen hade jag det lite struligt, säger Hanna.
2019 blir ett struligt år för henne, hon känner inte att hon får ut det kroppen har i sig. Samma år får klubbkompisen Yolanda ett genombrott. Hon slår svenskt rekord på en engelsk mile inomhus, vinner SM- guld och kvalar till VM på 1500m. Hon tar sig till semifinal i mästerskapet och gör 4.03,43, den tredje snabbaste tiden någonsin av en svenska.
Yolanda och Hanna under Finnkampen 2021 FOTO: DECA Text & Bild
Yolanda valde efter college att flytta hem till Sverige men kände snabbt att hon saknade träningskulturen i USA. Efter ett år hemma väljer hon 2015 att flytta tillbaka och börjar träna med en grupp i Atlanta.
– Det jag gillar med USA är att det är hårt. Alla har höga mål och siktar verkligen mot stjärnorna. Vissa uppnår målen och andra gör det inte, men alla satsar högt, säger Yolanda
Åren som följer
2020 tar pandemin över världen och det sätter käppar i hjulen för mästerskapen. Hanna har tagit sig tillbaka från skada och sätter nytt personligt rekord på 1500m. Hennes 4.07,07 gör henne till femma genom tiderna på distansen.
Både Hanna och Yolanda har förhoppningar på att säsongen 2021 ska bli lyckad, men båda åker på skador.
– Jag fick en knäskada och var borta hela vintern och våren. Sen försökte jag tävla men det var väldigt jobbigt att ställa sig på startlinjen och veta att man var i dålig form, säger Hanna.
Yolanda berättar:
– Vi båda var ur form och skadade men vi kunde hjälpa varandra genom det.
Yolanda och Hanna i Turebergs klubbdress FOTO: DECA Text & Bild
När tävlingssäsongen 2022 börjar är båda tillbaka och under året har de följts åt tidsmässigt. På 1500m har Yolanda ett säsongsbästa på 4.07,60 och Hanna på 4.07,85. Så sent som helgen innan VM tävlade båda två på 800m där Hanna gjorde 2.01,78 och Yolanda 2.02,52.
Tävlar mycket
Båda två har tävlat mycket under säsongen och ser det som ett sätt att komma i form.
– Jag måste tävla mig i form, jag kan inte bara ställa mig på startlinjen utan jag behöver flera tävlingar för att komma igång. Men det är inte så att jag släpper på träningen i maj för att jag ska tävla utan då tävlar och tränar jag samtidigt, säger Hanna.
Även Yolanda har en liknande inställing:
– Jag gillar att tävla och min tränares filosofi är att man ska tävla mycket och under vilken period som helst. Han tycker inte man ska vara rädd för det.
Klockan 03.10 på lördag är det dags för en av säsongens största tävlingar. Yolanda är rankad som nummer 37 och Hanna som nummer 40.
– Det jag tar med mig från tidigare mästerskap är att jag springer som bäst när det verkligen gäller, säger Hanna.
Under natten mellan fredag och lördag blir hinderlöparen Vidar Johansson förste svenske löpare ut i världsmästerskapet. För Runner’s World berättar han om hur resan dit varit, från duktig junior till en av de bästa hinderlöparna Sverige haft.
Det är sensommaren 2011 och i Växjö arrangeras skol- SM i friidrott. Vidar Johansson har varit bland de snabbaste på gympalektionerna och blivit puschad av sin lärare att vara med. Han har tidigare sprungit Lilla Göteborgsvarvet men annars är det mest fotboll som gäller för 15-åringen från Halmstad. Trots det går det bra och han slutar tvåa. Efter loppet kommer en ung tränare vid namn Per Skoog fram till honom. Per undrar om han vill börja träna i hans grupp och Vidar säger ja. Det här blir startskottet för hans karriär.
Även om han väljer fotbollsgymansium blir löparåren som följer lyckade för Vidar. Som junior är han bra och inför JEM 2015 är han en kandidat till guldet på 3000m hinder. Året efter, när han är 20 år, gör han 8.45 på samma distans och vinner sitt första SM- guld. Alla pilar verkar peka uppåt och ingenting tyder på att de ska ändra riktning. Men så är det precis det som sker.
Vidar berättar:
– Det svåra var att ta klivet från en duktig junior till dålig senior. Det tog något år för mig att hitta balansen i träningen och att lära mig tävla mot folk som var så mycket bättre.
Han fortsätter:
– Jag gjorde 8.45 som 20- åring men från att jag var var 20 till det året jag skulle fylla 25 hade jag ett PB på 8.43. Så det var ju ingen utveckling där.
Vidar vinner sitt första SM- Guld före Emil Blomberg FOTO: DECA Text & Bild
Tvivlade inte på sin kapacitet
Åren som följde gick på samma sätt varje gång. Vidar var i bra slag under hösten, vintern och våren. De första tävlingarna gick ofta bra men när våren övergick till sommar slutade resultaten att komma.
– Jag hade svårt i övergången mellan grundträning och bansäsongen. Ofta blev jag lite ivirig och gick på lite för hårt mot första tävlingen. Jag kunde få rätt stabila inledningar men var rätt trasig mot lopp numer två eftersom jag hade tömt ut kroppen i arpil/maj.
Johansson under Terräng- EM 2014 FOTO: DECA Text & Bild
För det flesta löparna kan år som det här göra att man börjar fundera på om det är värt allt slit. De tidiga morgnarna kan börja kännas ännu tidigare om resultaten inte kommer. Men så var det aldrig för Vidar.
– Jag betvivlade aldrig min kapacitet utan märkte på alla läger vi var på att jag var bra och fick bara inte ut det på tävling.
Han utvecklar:
– En av de saker som gör att jag orkar hålla på är att löpningen i det långa loppet ska vara värt för mig. Det är en stor del av mitt liv men jag har ändå alltid prioriterat mig själv och mitt välmående i första rummet. Jag kan inte låta löpningen gå ut över det.
Vidar under ett träningspass i Göteborg 2021 FOTO: DECA Text & Bild
Han har alltid sett till att ha kvar en stor del av sitt liv utanför sporten. Allt från en stor vänkrets till studier och det har underlättat, speciellt i de tyngre perioderna.
– Jag har aldrig mått dåligt över dåliga resultat för jag har alltid haft annat runt omkring mig.
Vidar fortsätter att utveckla sitt resonemang.
– Folk har sagt till mig att hade du inte sprungit snabbare om du såg till att göra allt 100% perfekt istället för 98%? Men då är jag inte säker på att jag hade hållit på. För att orka göra allt jobb som krävs måste man må bra och jag måste ha lite av livet vid sidan om för att göra det.
Han bröt en barriär
Så är det maj 2021 och Vidar reser till Oordegem i Belgien för ett hinderlopp. På grund av pandemin har de skalat ned antalet löpare och det krävs övertalning för att Vidar ska få plats.
Han har dålig koll på vart han står och åker ner för att slå det tre år gamla personbästat på 8.43. Efter en defensiv start hör han plötsigt hans tränare Per Skoog ropa att han går för 8.26. När han kommer i mål något varv senare ser han att klockan stannat på 8.24. Han är två sekunder från OS- kval och har slagit PB med nästa 20 sekunder.
Resultatet kom som chock men när han ser tillbaka på loppet idag är han lugnare.
– Jag har gått in i så jäkla många säsonger och tänkt att “Okej, jag har varit jämn med folk som gjort 8.20-8.30, nu ska jag göra 8.25 direkt”. Nu gick jag istället in och tänkte jag springer bara så får det gå som det går, jag är inte bättre än vad resultatet visar.
Säsongen fortsatte och några veckor senare kom också OS- kvalet. Med 8.18 underskred han kvälgränsen och blev den fjärde snabbaste hinderlöparen i Sverige genom tiderna.
De tre svenska OS- löparna på hinder FOTO: DECA Text & Bild
På OS är han inte ensam som svensk hinderlöpare. Kompisarna Emil Blomberg och Simon Sundström kvalar även dem. Att de var tre så jämna hinderlöpare är något som betytt mycket för Vidar.
– Annars hade jag inte gjort de tiderna jag gjorde förra året. Redan när Simon gjorde 8.25 året innan var det som att en barriär bröts. Simon är en jäkligt duktig löpare men jag har alltid känt att vi varit jämna. När jag såg att han sprang så bra kände jag att jag borde kunna göra samma.
Skillnad mot tidigare år
Träningen har flutit på bra den senaste tiden och resultaten har kommit. Bland annat ett fint 10km- lopp i Valencia tidigare i år, en prestation han inte tror han kunnat göra året innan. Den stora skillnaden med årets säsong är dock att mästerskapet har ett tydligare fokus.
– Hur nöjd jag är med min säsong kommer att avgöras på fredag och i München (EM som går senare i sommar). Det är det som spelar roll.
Hans målsättning inför fredag är tydlig:
– Jag vill till final men vet samtidigt om att alla som står på startlinjen vill knipa en av de femton platserna. Så det är inte så att jag tänker att världen går under om det inte sker eller att jag inte ser något annat.
Vidar under Golden Spike- galan i Ostrava tidigare i år FOTO: DECA Text & Bild
Av de 44 anmälda löparna är Vidar den 25:e snabbaste i år. Han tror att det kommer krävas fyra- fem sekunder snabbare än vad han gjort i år men känner sig trygg i att han har det i sig.
–Jag känner mig rätt lugn med att jag klarar alla typer av lopp. Just nu tycker jag bara att det ska bli roligt att köra igång.
Försöken startar 02.15 och sänds på SVT1/SVT Play.
Hermansson är ny Sverigeetta, PB på Lahti och snabbaste loppet på tre år av Ngarambe. Svenskarna visar att VM- formen är god.
De USA- baserade svenskarna Hanna Hermansson och Yolanda Ngarambe, Tureberg, visade under lördagen att träningen inför VM givit resultat. Vid en tävling i Los Angeles gjorde båda sina snabbaste lopp på år.
I tävlingens A- heat smällde Hermansson till med 2.01,78. Tiden är hennes snabbaste på fyra år och gör henne till ny Sverigeetta på distansen. Samma kväll stod även Yolanda Ngarambe för en fin prestation då hon i B- heatet putsade sitt årsbästa med tre tiondelar. Hennes 2.02,52 är det snabbaste lopp hon gjort sedan 2019.
Yolanda Ngarambe och Hanna Hermansson under SM 2019 FOTO: DECA Text & Bild
Den tredje VM- svensken som tävlat är Sarah Lahti. Hässelbylöparen hade en mindre lyckad kväll vid Bauhaus- galan för knappt två veckor sedan men visade nu att formen trots allt är god.
Lahti, som ska springa 5000m på VM, ställde upp på 3000m vid en tävling i Utrecht. Efter en långsam öppning stegrade hon farten och med en avslutande kilometer på 2.50 kunde hon gå i mål på 8.50,27. Ett nytt personbästa på distansen och ett fint kvitto inför VM.
Sverigeeliten i Hallsberg
Tävlingen Närkeracet har under de senaste åren börjat locka allt fler löpare från den svenska löpareliten, så även i år.
Jonas Glans imponerade när han vann 5000m- loppet. Malmölöparen kom i mål på fina 13.36,63, dryga 22 sekunder före tvåan Olle Ahlberg från Hälle. Trea blev Turebergs Daniel Lundgren på 14.08,12.
Malmös Jonas Glans tidigare i år FOTO: DECA Text & Bild
Damernas 800m vanns av Örgrytes Wilma Nielsen på det nya årsbästat 2.03,62, en tid tid som gör henne till ny sverigefyra i år. Tvåa blev Götas Lova Perman som återigen slog till med ett 2.05- lopp, nu 2.05,98.
Under veckan har U18- EM ägt rum i Jerusalem och Sverige kom dit med en trupp innehållandes sex löpare. Sofia Wallén, Ärla och Agnes Thundal, IFK Göteborg, lyckades båda knipa en sjundeplats på 3000m respektive 2000m hinder. Ljungbys Ebba Cronholm sprang även hon hinder och slutade på en sjätteplats.
SVT kommer att sända världsmästerskapen i friidrott 2024–2029. I sändningsrättigheterna ingår både inomhus-VM, utomhus-VM samt junior–VM.
Sändningsavtalet för VM omfattar utomhusmästerskapen i friidrott 2025, 2027 och 2029, inomhus-VM 2024, 2026 och 2028 samt tre junior-VM. Utöver VM kommer SVT bland annat att sända även EM, VM, Diamond League och Finnkampen.
Europamästerskap och världsmästerskap i friidrott som kommer att sändas i SVT de närmaste åren:
Finnkampen, Diamond League-tävlingen Bauhausgalan och SM i friidrott är några av de svenska friidrottstävlingar som kommer att visas på SVT de kommande fem åren, enligt ett nytt avtal om sändningsrättigheter som SVT tecknat med Svenska friidrottsförbundet. Utöver dessa står även Folksam Grand Prix-touren och Nordenkampen på SVTs sändningsschema.
Sedan tidigare har SVT rättigheterna till friidrotts-VM 2022, Diamond League (delat med TV4/CMore) till och med 2024 samt friidrotts-EM inomhus och utomhus till och med 2023.
OS i Tokyo har Discovery Network med kanalerna Eurosport, kanal 5, 9 och 11 rättigheterna till. Spelen invigs den 23 juli och pågår till 8 augusti 2021
Friidrott i SVT 2021 9 februari: World Indoor Tour, Liévin, Frankrike 17 februari: World Indoor Tour, Torun, Polen 4–7 mars: Inomhus-EM, Torun, Polen 4 juli: Bauhausgalan, Stockholm 27–29 augusti: SM, Borås 4–5 september: Finnkampen, Stockholm Folksam Grand Prix: 3 deltävlingar, datum ej fastställda Diamond league: 7 tävlingar, datum ej fastställda
Han har varit ung och lovande i flera år. Nu ser det ut som att Kalle Berglund äntligen är på väg att ta klivet in i den absoluta världseliten. Vägen dit började med inspiration från en norsk familj och ett nytt svenskt rekord. Men var ska det sluta? Det vet inte ens Kalle själv. – Jag ser egentligen inga gränser. Jag tror att jag har kapacitet att springa väldigt snabbt. Text: Per Skoog Foto: Deca Text och Bild 3:36.60, 3:36.60, 3:36.51, 3:36.63, 3:36.80. I kronologisk ordning var det Kalle Berglunds fem snabbaste lopp i karriären – ända fram till den…
Som prenumerant på Runner’s World får du tillgång till en rad förmåner, bättre priser i vår shop och möjlighet att läsa tidningen digitalt när du loggar in.
