Så tog mästerskapet i Tokyo slut. Cole Hocker kickade hem guldet på 5000 meter och Lilian Odira vann 800 meter.
Till skillnad från de flest av herrarnas lopp under detta mästerskap gick det relativt fort på 5000 meter. Däremot gick det inte tillräckligt fort för att klungan skulle splittras, istället var farten lagom för en tid runt 13 minuter.
En fart som visade sig bli perfekt för Cole Hocker. Amerikanen, som missade finalen på 1500 meter på grund av en diskning, kom starkt på slutvarvet och rundade halva fältet.
När han korsade mållinjen som segrare stannade klockan på 12.58,30.
Silvret knep belgaren Isaac Kimeli och bronset fransosen Jimmy Gressier.
Inget guld för Keely Hodgkinson
Det hade gått snabbt redan i försöken på damernas 800 meter och tiderna för final hade varit nere på 1.58.
Snabbast av alla inför var Keely Hodgkinson. Den regerande olympiska mästaren som kommit tillbaka med besked efter den skada hon ådrog sig under säsongen.
Men Hodkingson fick det svårt. Den regerande mästaren Marry Mooraa satte upp ett knallhårt tempo från start och fick med sig hela fältet.
Kenyanskan tröttnade dock efter ett drygt varv och Hodkingson tog över. In på upploppet hade hon ledningen men bakom kom både kenyanskan Lilian Odira och hennes landsmaninna Georgia Hunter-Bell.
Några meter från mål kom de förbi. Odira vann guldet på det nya mästerskaprekordet 1.54,62. Hunter- Bell tog silvret och Hodkingson bronset.
Alla resultat från VM hittar ni här coh vill ni veta mer om alla andra resultat från mästerskapet gör ni det på våra sociala medier. Där har vi haft dagliga uppdateringar.
Vi väntade, väntade och väntade. Till slut avgjordes duellen och Beatrice Chebet vann, all hail the queen.
Med varsitt VM- guld och varsitt världsrekord sprang de in på olympiastadion i Tokyo. Beatrice Chebet med 10 000 meter i benen, Faith Kipyegon med 1500 meter. Mitt emellan skulle de mötas idag, för första gången i år på 5000 meter.
Ni som kan er historia vet om att vi hade ett liknande upplägg inför förra året. Då vann Chebet. För att löparkronan inte skulle cementeras in på hennes huvud behövde därför Kipyegon slå tillbaka.
Starten var också sådär nervigt underbar. Ingen var särskilt intresserad av ordet “fart” och det visade sig vara en ordblindhet som höll i sig länge. Varv efter varv höll klungan ihop, likt en skolklass på väg till Gröna Lund joggade de runt medan vi andra tittade på.
Med en kilometer varv kvar väntade vi, med 800 meter kvar undrade vi och när 500 meter återstod log vi. Faith Kipyegon gick upp i tät och ryckte av plåstret för alla löparna bakom utom fyra.
Upploppet
Enligt kalkyl fick hon med sig sin huvudkombantant, Beatrice Chebet. Men också italienaren som börjar krypa närmare, Nadia Battocletti, och hon som man aldrig riktigt vet var man har, etiopiskan Gudaf Tsegay.
När 100 meter återstod tyckte dock de två sistnämnda att det var för jobbigt och tackade för sig. Battocletti höll näsan över vattenytan medan Tsegay drunkande i mjölksyra och föll tillbaka. Vi andra, vi fick den duellen vi längtat på.
Kipyegon mot Chebet, sida vid sida med guldet på andra sidan mållinjen. Löpning när det är som allra bäst.
Ett halvt upplopp från mål kom avgörandet. Chebet tryckte på, Kipyegon gjorde inte det.
Beatrice Chebet sprang mot tronen och satte sig där tryggt, igen. Kipyegon blev tvåa och Battocletti knep bronset.
Vad betyder det här?
För andra året i rad vinner Chebet duellen. Hon har världsrekord på sträckan, OS- guld och nu kom den sista pusselbiten, VM- guldet. Lägg till samma hattrick på den dubbla distansen och vi förstår att det här är kvinnan att slå.
Faith Kipyegon, som varit tryggheten själv på 1500 meter, kan trösta sig med en säsong med världsrekord och VM- guld. Men hennes tron, som hon satt så tryggt på, för två år sedan. Den tillhör någon annan nu. Kipyegon regerar visserligen över 1500 meter, men löparvärlden den styrs av Beatrice Chebet.
Någonting har hänt i Tokyo. Vi vet inte exakt vad men ingen sitter säkert. Alla kan försvinna och idag fick vi i Sverige ett smärtsamt uppvaknande om att skallgångskedjan aldrig är mer än ett försöksheat bort.
Höga på livet såg vi på medan Sveriges just nu favorit till Sollentuna-bo återigen äntrade de röda banorna i Tokyo. Kameran stannade till på vår europarekordhållare och på arbetsplatser runt om i landet planerade folk in ett 14 minuter långt toabesök.
Starten gick och till en början var det inget att höja ögonbrynen för. Småsömningt och torrt, som ett försöksheat ska vara.
Men halvvägs in klev Andreas Almgren fram. Söndagens kyla smälte bort och han höjde farten. Likt en första termin på universitetet började de andra också droppa av, allt enligt plan.
Efter ett tag tog Nico Young över och farten höjdes ytterligare. Några till tyckte det var för tufft och gav upp men tyvärr inte tillräckligt många. För det var här Almgrens öde började förseglas.
Den reducerade 10 000 meterstanken sinade och när upploppet startade var det tomgång. Almgren föll tillbaka till nionde plats och världstvåan slogs ut. Chockade kunde vi bara se på och konstatera att det var en placering utanför finalen. Vad var det som hände?? Egentligen inget konstigt.
Inte unikt
Att det sker vårt svenska hopp är jobbigt men inget unikt. Vi har bara fått uppleva den trend som verkar satt sig hos de flesta topprankade löpare i år. På Tokyos banor regerar inte favoriterna. Redan i det andra försöksheatet rök Niels Laros, nederländaren haltade till och klev av. Borta snabbare än vad Jakob Ingebrigtsen kan säga hälsena på latin.
Det här är inte Laros första miss. I 1500 metersfinalen var hetare än temperaturen och brann bort på upploppet.
Även på 3000 meter hinder blev det skräll. Soufiane El Bakkali verkade vilja lära sig hur man förlorar och fick sig en jobbig läxa när Geordie Beamish sprang om. En av VM:s största favoriter fick se se guldet försvinna några meter från mål. Marrocko i chock, Nya Zeeland likaså.
Damerna måste blivit inspirerade. För i en final, som på grund av alla fall påminde mer om Risbergsbackarna än ett hinderlopp, knep Faith Cherotich guldet före favoriten Winfred Yavi.
Och nu har vi inte ens nämnt 1500 metersfinalen. Isac Nader från Portugal vann. En kille som inför “bara” hade ett brons från inomhus- EM på meritlistan. Det är en lång distansrunda därifrån till ett VM- guld.
När allt verkar storma finns det dock en person vi kan lita på. Löpningens stöttesten. Hur mycket det en blåser vet vi att hon kommer ställa upp, springa snabbt och lee. Faith Kipyegon. Hon faller inte för dessa nymodigheter, att förlora är inte för henne.
Kommer inte gå tillbaka
På söndagen går herrarnas final på 5000 meter. Vi kommer att återkomma till den, just nu kan vi konstatera att Norge fick en stolpe in när Jakob Ingebrigtsen snodde åt sig den sista finalplatsen i sitt heat.
Cole Hocker såg fin ut, Jimmy Gressier bekväm ut och Grant Fischer som att han kom från en föreläsning på KTH. Historien om Tokyo har ju dock lärt oss att namnet på nummerlappen lätt brinner bort efter några varv på löparbanan.
Men, tillbaka till Andreas Almgren. För er som är oroliga för att era barn kommer komma hem från skolan och tro att skadehelvete och oturen är tillbaka har jag lugnade besked. Inget kommer att vara som det en gång varit. Trots dagens miss (eller fiasko) kan Andreas Almgren sitta säkert i båten. Ett VM- brons på 10 000 meter har tagit honom till odödligheten, från den platsen finns ingen returbiljett.
När det gällde som mest saknade lillgrabben intelligens, mästaren en fot och vår svensk en sekund. Isac Nader vann och Jake Wightman kom tillbaka. Vi andra, vi konstaterar att det råder fortsatt kaos på herrarnas 1 500 meter. Och jag älskar det.
Egentligen borde vi inte vara chockade. De senaste tre åren har inte bjudit på annat än ordningsstörningar. Ändå var vi många, inklusive jag själv, som trodde på förändring inför finalen på 1 500 meter. Att Niels Laros skulle plocka upp den där kronan nu och skapa ordning och lag, men vi (jag) fick fel.
Under hela säsongen har nederländaren Laros sprungit smart och behärskat men när det gällde som mest var det som att huvudet tömdes. Laros förvandlades till en brunstig guldkåt tjur som försökte spela schack med matematiker.
Han gick upp i täten och satte upp en relativt långsam fart, fick fram Cheruiyot och bestämde sig sedan för att ta ytterspåret. Den kyla han haft under resten av säsongen försvann i Tokyos hetta och sakta men säkert smälte han bort.
Med 500 meter kvar försvann också en annan. Josh Kerr haltade till och så var även han borta. Status på honom är lika oklar just nu efter loppet som Laros taktik inför det.
Allt är logiskt
Det är väl dock inte så konstigt att just Laros blir guldkåt och Josh Kerr skadar sig. Allt följer egentligen bara denna ologiskt logiska säsong där vi snart får gå skallgångskedja efter favoriterna. Alla verkar försvinna på något sätt.
Alla utom möjligen två. När klockan ringde fanns fortfarande Jake Wightman och Timothy Cheryout kvar, tillsammans med den snart helt stekta Laros.
Wightman gick på rutin. Attackerade med samma manual som i Eugene för tre år sedan. Kom förbi innan kurvan och stormade med ett ödmjukt långfinger mot mål. Vem hade trott på det här? Han var på väg att ta tillbaka sin titel.
Cheruiyot försökte stoppa honom, Laros väggade – men Nader vaknade.
För återigen blev vi chockade. Den här gången var det inte en skotte eller amerikan som kom på slutet utan en portugis. Isac Nader kastade sig förbi Wightman och vann med två hundradelar. Killen som inför säsongen hade ett EM-brons på meritlistan och som sprang i anonymiteten var nu bäst i världen.
Och om det är möjligt tror jag att jag älskar den här distansen än mer nu. För återigen har vi fått det bekräftat, vi vet aldrig vad som kommer att ske när det är dags för final på 1 500 meter.
Svensken då?
Bakom dessa herrar, där för övrigt Reynold Cheruiyot tog brons, kom en svensk. Samuel Pihlström blev elva och vi kan konstatera att han är med. Till skillnad från tidigare år sprangs det långsamt denna gång. Naders segertid blev 3.34, en sekund efter honom kom “Pilen”.
En sekund upp till guld, lika mycket till medalj.
I dagens svenska löptillstånd känns allt möjligt för framtiden. I dagens tillstånd på 1 500 meter känns allt ännu mera möjligt. Efter ytterligare en kaotisk final känner jag därför bara en sak. Jag längtar redan till Peking 2027. För även om Nader är bäst i världen i år är det återigen bevisat att ingen äger denna distans.
Vad gör man dagen efter ett VM-brons? Jo, skickar ut en 24-åring från Landvetter. Good luck, have fun. “Pilen” flög, sköt ned ytterligare en norrman och landade i en final som blottat stora hål.
Det var som att universum ville honom illa. Det är i alla fall min förklaring när Samuel Pihlström lottades i den första semifinalen. Här fanns Niels Laros, killen som skriver 2.0 på löpningens högskoleprov, samt den regerande mästaren Josh Kerr och så Jake Wightman och Timothy Cheryout. När de två sprang under 3.30 för första gången var Samuel Pihlström fortfarande vilse i orienteringsskogen.
Lägg därtill Narve Gilje Nordås, Andrew Coscordan och Ethan Strand och du förstår att det här är ett gäng du inte vill möta i en mörk gränd.
Men om loppet var ett möte i en mörk gränd kan vi bara konstatera att Samuel Pihlström fortfarande lever och kan springa vidare. Dessutom har han tagit ned en av bjässarna på vägen.
Pihlström sprang smart, placerade sig bra och var med i loppet med 200 meter kvar. Insidan och krysset är två saker som alltid ska vara lediga. Nu var det inte så men det räckte ändå, en mästare har alltid tur.
Pilen flög fram med de andra de sista 100 meterna och fällde sig till final. Narve Gilje Nordås gick på utsidan men hann aldrig fram.
Skriker om Bragdguldet
Redan i försöken föll stjärnorna tätt över Tokyos morgonhimmel. Jakob Ingebrigtsen var inte ens nära, Azedinne Habz försvann och Kipsang Koech likaså.
I semifinalen fortsatte det med Nordås, Stefan Nillessen och olympiamästaren Cole Hocker. Amerikanen stängde bort sig själv och försökte tackla sig fram. Nu är han diskad och ute. Tack och godnatt.
Vi kommer att komma tillbaka till finalen om någon dag, just nu måste vi bara få njuta ett litet tag. För när en svettig Samuel Pihlström skriker ut sin glädje efter en stunds resultat-väntan blir det en bild på vad som måste vara svensk löpnings bästa dygn.
För sex år sedan sprang Kalle Berglund VM-final på samma sträcka. Då hade vi precis lärt oss om tröskelträning, tyckte 3.36 var bra och trodde att vi nått den högsta topp vi kunde. Vissa löpare skrek till och med om att Kalle skulle få bragdguldet.
Nu, en finalcykel senare, skriker fortfarande löparvärlden om Bragdguld. Andreas Almgren har tagit ett VM-brons och Samuel Pihlström har gått till en ny VM-final.
Har fällt jättar
Skillnaden nu mot då är att Sverige är med. Almgrens VM-brons må vara stort men samtidigt fullständigt logiskt. Samuel Pihlströms final är bra men långt ifrån en stolpe in. Killen hör hemma här, på vägen har han fällt jättar. Som grädde på moset har också Suldan Hassan tagit sig in bland de femton bästa och Ebba Tulu Chala bland de 25 bästa på maraton.
Det kanske tydligaste tecknet på den nya nivån är att Sverige, i alla fall i det här mästerskapet, gått om läromästarna från väst. Andreas Almgren hade inga problem med att brotta ned EM-silvermedaljören Awet Nftalem Kibrab på 10 000 meter.
Och Samuel Pihlström har på två dagar först varit med och dräpt Jakob Ingebrigtsen VM-drömmar och sen gjort detsamma med hans före detta träningskompis, Narve Gilje Nordås. Två krossar inför öppen ridå. Sverige-Norge 3-0.
Det kan därför vara lätt att tro att vi nått peaken, att det är klappat och klart nu. Men det som känns bäst att skriva är att vi kanske inte gjort det. Andreas Almgren ska springa 5 000 meter, Andreas Kramer ska gå in i mästerskapet och vi ska också återkomma till den där 1 500-metersfinalen. Låt oss därför få drömma en liten stund till för just nu känns faktiskt allt möjligt. Vår tid är här nu.
I ett av VM-historiens långsammaste 10 000-meterslopp spurtade Andreas Almgren hem ett brons. Tiden blev strax under 29 minuter, bara några tiondelar från silver och guld.
Det gick långsamt i killarnas 10 000 meter. Samtliga löpare var kvar i fältet när halva distansen var gjord och inte många hade släppt när 7 000 meter var passerat.
Då gick Almgren upp i tät, svensken höjde farten men inte så många ville ge sig ändå. I stället var det en klunga av löpare som gav sig ut på det sista varvet med Almgren på en av toppositionerna.
Runt honom fanns de amerikanska favoriterna Grant Fischer och Nico Young men på upploppet fick de ge sig. Almgren kämpade sig kvar och tillsammans med Yomif Kejelcha och Jimmy Gressier drog han ifrån de övriga.
Gressier kom starkt på slutet och tog guldet före Kejelcha och Almgren. Tiden för svensken blev 28.56, en sekund bakom guld- och silvermedaljörerna.
Pihlström till semi
Dagen har annars bjudit på ett svensk avancemang till semifinal. Samuel Pihlström tog sig vidare på 1 500 meter, vilket inte Jakob Ingebrigtsen, världsettan Azedinne Habz eller världstvåan Phanuel Kipkosegi Koech gjorde.
Semifinalen går imorgon 14.30 svensk tid.
Johnson femma genom tiderna
I den danska huvudstaden har det varit halvmaraton. Där sprang Carolina Johnsson in på 1.10.32, en tid som gör att hon går upp som femma genom alla tider i Sverige. Tidigare i år har hon tagit medalj på SM och vunnit Stockholm halvmaraton, nu kom hennes fullträff.
Sebastian Saw vann herrklassen på 58.05. Damklassen tog Margaret Kipkemboi hem på 65.11.
Alla resultat från Köpenhamn halvmaraton hittar ni här.
Kom ihåg den här tiden, när vi inte visste hur vi skulle minnas Andreas Almgren. Var han den ständigt skadade? Den snubblande nära? Eller bäst genom tiderna? Ikväll kan vi alla vara överens. Ikväll går Andreas Almgren sin första rond mot historien om sig själv.
Det var som att han damp ner när vi mest behövde det. Abeba Aregawi- drömmen hade börjat spricka, publiken orkade inte och alla andra länder hade sprungit ifrån oss. Svensk friidrott verkade ha rivit ut sig. Då kom han fram.
När Andreas Almgren tog sitt JVM- brons för ett drygt decennium sedan tände han gnistan för den gyllene löaprgenerationen vi ser just nu. Han flög så nära det där svenska 800- rekordet att vi började tro på annat än möjlksyraväggar, diskningar och fiaskon.
Men samtidigt som vi började tro startade Almgren en lindans med helvetet. Skadorna fick honom att studsa mellan löparbanan och operationsbritsen. Fram och tillbaka i något år tills dess att han inte längre studsade. Almgren försvann, andra tog över och epitet “supertalangen som försvann” verkade bli hans historia.
Då startade Rocky- filmen. Uträknad lyckades han resa sig på nio. Kom tillbaka till en ny, högre och bättre topp. Slutet gott, allting gott, eller? Problemet var bara att han tog med sig oturen från helvetet.
Därför står vi här, elva år efter genombrottet, och vet fortfarande inte hur vi ska minnas honom. På tävlingarna har han slagit europarekord, nuddat vid himlen och satt Stockholms stadion i extas. På mästerskap har han fortsatt varit skadad, blivit fyra eller missat final med tusendelar.
“Historien tenderar att upprepa sig”
Varje gång han studsat ned har han svarat med att höja insatsen. Andreas Almgren kommer inte bara tillbaka, han kommer tillbaka starkare, det vet vi.
När han för ett år sedan kastade in handduken inför OS borde vi kanske därför ha anat vad som skulle ske. Klart att grabben skulle sätta europarekord efter det.
Efter förra årets retur till helvetet är Almgren på en nivå där vi inte bara drömmer om en medalj, vi hoppas och kanske till och med tror på det. Kan det till och med bli guld? Kanske inte troligt men inte omöjligt. Statistiskt sett borde hans otur vara ersatt nu. En inte allt för stark stolpe in och han står högst upp på pallen.
Mycket har dock hänt sedan denna stockholmare sprang in i offentligheten. De största utmanarna kommer numera från USA och heter Grant Fischer och Nico Young. Fischer är två år yngre än Almgren. Springer smart, kan spurta och har en frisyr som påminner om en ingenjörsstudent från KTH eller Chalmers.
Young ser inte bara ut som en universitetsstudent, han är det. 23-åringen kan likt Fischer, det där med att avsluta starkt.
Etiopien har fyra löpare som alla sprungit snabbare än vår 30- åring från Sollentuna. Salemon Barega, Berihu Aregawi, Yomif Kejelcha och så världsettan Biniam Mehary. Men är det två saker historien lärt oss är det att den tenderar att upprepa sig och att etiopiska löpare inte kan samarbeta. Att alla fyra sprungit under 26.50 är bra men det borde inte ge Almgren allt för stora mardrömmar. Han är bevisligen bättre än vad han var för ett år sedan och med sin ingenjörsexamenborde han kunna kalkylera fram en ekvation som knäcker i alla fall tre av fyra.
Kenya kommer också med tre starka namn som alla sprungit bra men av någon anledning är jag inte särskilt rädd för dem.
Min största rädsla hade kunnat vara en spurt, men jag känner mig trygg i att den är långt borta. Jag tror inte Almgren låter en medalj hänga löst så länge. Istället tror jag han sätter upp farten med 3 kilometer kvar.
Hur ska vi minnas honom?
Problemet med Andreas Almgren har aldrig varit att han försvunnit eller sprungit dåligt. Han har egentligen inte gjort ett dåligt lopp sedan tiden innan pandemin och varje gång han försvunnit vet vi att han kommer tillbaka.
Problemet med honom är att han inte fått till det när det gällt som mest. Du kan leva på de resultat du gör på tävlingarna men mästerskapen är vad som gör dig odödlig.
Skillnaden mot tidigare år är dock att han kommer in med en uppladdning som snuddat vid perfektion. För oss dödliga, som står utifrån och tittar, har allt (utom en krampkänning) gått enligt plan. Under hela året verkar han ha skruvat upp sin kroppstemperatur och mer eller mindre levt i fukt och 30 grader. Allt för att vara så förberedd som möjligt när det väl gäller. Det var poesi att höra honom säga att han var på exakt den plats han ville vara efter DL- finalen i Zürich.
Det finns ett kalkylark på Andreas Almgrens dator. Där finns en plan med den 14:e september som sista dag. Samma dag som han missade OS skrev han in det. I eftermiddag kommer 30 utvalda män att rada upp sig på den röda tartanbanan i Tokyo. Kanske har ingen löpare i ett blågult linne varit bättre än vad Andreas Almgren är, ändå vet vi inte exakt hur vi ska definiera honom. Några minuter innan klockan tre svensk tid får vi ett första svar på det. Jag hoppas och tror att odödligheten väntar.
Olof Silvander har analyserat startlistorna, de svenska löparna och stjärnorna de möter på allt från 800 meter till maraton.
Budapest, Ungerns huvudstad, är platsen för det 19:e världsmästerskapet i friidrott. Tävlingarna arrangeras på den nybyggda nationalarenan för friidrott, National Athletics Centre, med plats för 36 000 människor.
FRIIDROTTS-VM, UNGERN När: 19–27 augusti 2023 Arena: National Athletics Centre, Budapest TV-sändningar: TV4och C More Läs mer: worldathletics.org
Sverige har en stor trupp på plats, den största sedan VM i Göteborg 1995. Bland de 32 uttagna aktiva ska dessa 14 löpare utmana om placeringar och medaljer:
Herrar Henrik Larsson, 100 m Max Hrelja, 110 m häck Joel Bengtsson, 110 m häck Carl Bengtström, 400 m Andreas Kramer, 800 m Emil Danielsson, 1 500 m & 5 000 m Andreas Almgren, 5 000 m Vidar Johansson, 3 000 m hinder Simon Sundström, 3 000 m hinder Emil Blomberg, 3 000 m hinder
Damer Julia Henriksson, 200 m Moa Granat, 400 m häck Hanna Hermansson, 1 500 m Sarah Lahti, 10 000 m
Vi har gått igenom startlistorna för medel- och långdistansloppen, från 800 meter till maraton inför VM. Här är de stora favoriterna, bubblarna som kan utmana – och de svenska löparna!
800 meter, damer Försök: Onsdag 23:e augusti 10.05 Semifinal: Fredag 25:e augusti 20.25 Final: Söndag 27:e augusti 20.45
Keely Hodgkinson, Storbritannien, är en av favoriterna på damernas 800 meter.
Efter ett VM-silver och ett OS-silver är den brittiska Europamästaren Keely Hodgkinson världsetta i år med 1.55,77. Det skedde i Diamond League i Paris i början på juni. Det senaste loppet hon sprang var på U23-EM där hon blev trea på 400 meter.
I både OS och VM var det amerikanskan Atting Mu som tog hem guldet. Mu har dock inte bestämt sig för om det blir en start i Budapest eller inte. I år har hon ”bara” gjort 1.58,73 men är direktkvalificerad i egenskap av världsmästare. Kanske är det här chansen för brittiskan Hodgkinson att ta sitt första guld i ett globalt mästerskap?
Bakom Hodgkinson finns hennes fyra år äldre landsmaninna Jemaa Reekie. Brittiskan har i år gjort 1.57,30 och är i och med det den tredje snabbaste löparen i fältet. Reekie blev fyra på OS för två år sedan och femma på EM förra året. Hon vann även Diamond League-tävlingen i London för dryga månaden sen och är nog revanschsugen efter att ha åkt ut i semifinalen i förra årets mästerskap.
Kenyanskan Marry Moraa kommer också vara med i kampen om medaljerna. Hon är precis som Mu direktkvalificerad tack vare att hon vunnit Diamond League. Moraa har gjort en sekund långsammare än Hodgkinson (1.56,85) men har vunnit tre Diamond League-tävlingar i år. Hon hade en fin fjolårssäsong där hon blev trea på VM och vann Samväldesspelen.
Jamaicanen Natoya Goule-Toppin får man inte heller glömma. Hon är världsfyra i statistiken och har gjort 1.57,61 i år. Även rutinerade amerikanen Aje Wilson är bra rankad inför mästerskapet, liksom hennes landsmaninna Olivia Baker. Sverige har däremot ingen löpare på plats.
Kan Kramer nå final på 800 meter?
800 meter, herrar Försök: Tisdag 22:a augusti 19.20 Semifinal: Torsdag 24:e augusti 20.50 Final: Lördag 26:e augusti 20.30
Andreas Kramer springer 800 meter på VMi Ungern.
Det är jämnt bland herrarna – och det är någonting som talar för Andreas Kramer. Han har under flera år varit stabil på tider runt 1.44–1.45. En tid i trakterna kring de tider han har gjort kan räcka långt – kanske till och med till en finalplats. Tidsmässigt är han inte bättre än 29:a bland de inkvalade löparna men på rankingen är han nia. Det tyder på att han har kunnat prestera bra i tuffa lopp. Kramers säsongsbästa ligger på 1.44,85.
Kenyas Wyclife Kinyamal har gjort den snabbaste tiden i år med sina 1.43,22 men han är inte anmäld till VM. Emmanuel Wanyonyi som sprungit fem hundradelar långsammare och hör nu till en av favoriterna. Även kanadensaren Marco Arop kommer att vara med. Trots att han inte gjort den snabbaste tiden i år toppar han världsrankingen på 800 meter.
Precis som på damsidan kommer britterna med ett starkt lag där Max Burgin varit bäst i år med 1.43,85. Räkna heller inte bort fransmannen Benjamin Robert som också varit under 1.44 i år.
Regerande världs- och olympiamästaren Emmanuel Korir har haft skadeproblem och tävlat sparsamt under säsongen. Till Budapest kommer han däremot – och kanske har han hittat formen igen?
Kenyas Kipyegon – storfavorit på 1 500 meter
1 500 meter, damer Försök: Lördag den 19:e augusti klockan 13.15 Semifinal: Söndag den 20:e augusti klockan 17.05 Final: Tisdag den 22:a augsuti klockan 21.30
Faith Kipyegon, Kenya, har slagit flera världsrekord under 2023 och är favorit på 1500 meter.
Faith Kipyegon är regerande världsmästare, regerande olympisk mästare och färsk världsrekordhållare på 1 500 meter, en engelsk mil och 5 000 meter. Allt annat än guld på 1 500 meter på VM vore en missräkning för kenyanskan. Hennes nysatta världsrekord på 3.49,11 är fem sekunder snabbare än den näst bästa tiden i år. Kipyegon är helt enkelt en av mästerskapets allra största favoriter till guldet – om inte den största.
Kipyegon möter bland annat ett etiopiskt lag som kommer att göra sitt för att försöka rubba kenyanskan. Där finns bland annat Hirut Meshesha och Birke Haylom som är rankade trea och fyra i år.
Ciara Mageean, Irland, har också en bra chans till medalj. Hon imponerade när hon blev tvåa och bäste europé på den engelska milen vid Monacos Diamond League. Förra året blev hon tvåa på både EM och samväldesspelen efter brittiskan Laura Muir, som också kommer till start på VM. Det gör också den australiensiska duon Jessica Hull och Linden Hall som båda gjort 3.57 i år.
Nederländska Sifan Hassan kommer göra som tidigare år och trippla på VM. Hon är anmäld på 1 500 meter, 5 000 meter och 10 000 meter. Även om hon inte visat fullt så god form på 1 500 meter som tidigare år kan man aldrig räkna bort henne.
Hanna Hermansson – svenskt hopp på 1 500 meter vid VM.
För svensk del kommer Hanna Hermansson till start. Svenskan har visat en uppåtgående form och är ofta smart i mästerskapssammanhang. Inför VM ligger hon 41:a av 56 på rankingen. Förra året tog hon sig till semifinal.
Nytt för i år är att det på sträckorna över 800 meter endast är på placering man kan gå vidare på, alltså räknas inga tider.
Distansen med stort D – 1 500 meter
1 500 meter, herrar Försök: Lördag den 19.e augusti 19.02 Semifinal: Söndagen den 20.e augusti 17.35 Final: Onsdag den 23:e augusti 21.15
Norges världsstjärna Jakob Ingebrigtsen är storfavorit på 1 500 meter.
Det kittlar lite extra kring den här sträckan. Norske stjärnan Jakob Ingebrigtsen är världsetta med sitt europarekord på 3.27,14. Han har känts oslagbar i år – den regerande olympiamästaren är därför mannen att slå. Han som gjorde det förra året, Jake Weightman, missar mästerskapen på grund av en fraktur i en fot. En skada han fick under ett styrkepass i Sydafrika.
Bakom den norske kungen finns flera namnkunniga löpare som kommer göra allt i sin makt för att avsätta honom från tronen. Hela elva män har varit under 3.30 i år.
Det största hotet kommer från Spanien och heter Mohammed Katir. En löpare som under de senaste åren varit nära flera gånger. Katir var under det förra världsrekordet på 3 000 meter i vintras men blev i samma lopp slagen av Lamecha Girma. Han var också trea på VM förra året och tvåa på EM. Katir kommer in i mästerskapet som färsk europarekordhållare på 5 000 meter och är den enda förutom Ingebrigtsen som varit under 3.29 i år.
USA kommer med ett okänt men starkt namn i Yared Nuguse som gjort precis över 3.29 och vann de amerikanska uttagningarna – han kan skrälla.
Den tidigare mästaren Timothy Cheryout och hans landsman Aspel Kipsang från Kenya kan också blanda sig i toppstriden. Det kan Oliver Hoare, som slog australiensiskt rekord i år, också göra. Glöm heller inte bort britten Josh Kerr som har en bra avslutning.
Jakob Ingebrigtsens landsman, Narve Gilje Nordås, måste också nämnas i sammanhanget. Norrmannen, som tränas av Ingebrigtsens pappa Gjert, gjorde 3.29,47 på Diamond League i Oslo.
Som ni ser finns det många som är med i kampen om de högsta placeringarna. Det här kan bli ett lopp för historieböckerna – kanske till och med ett nytt världsrekord.
Emil Danielsson sänkte sitt personbästa på 1 500 meter i år till 3.35.
För svensk del är Emil Danielsson med sina 3.35,23 rankad som 48:a av 56. Han har visat fin form och kan mycket väl ha en snabbare tid i sig. Får han till det kan det räcka till en semifinal.
Vem hindrar Kenya på 3 000 meter hinder?
3 000 meter hinder, damer Försök: Onsdag 23:e augusti 19.45 Final: Söndag 27:e augusti 21.10
Beatrice Chepkoech är en av de kenyanska favoriterna på 3 000 meter hinder.
Kenyanskan Jackline Chepkoech är den enda i fältet på 3 000 meter hinder som varit under nio minuter i år (8.57,35) och får ses som favorit i fältet. Hon utmanas främst av etiopiskan Sembo Almayew och landsmaninnan och den före detta världsmästaren Beatrice Chepkoech.
En kenyansk dubbel är alltså inte omöjlig – men det är jämnt kring tredje-, fjärde- och femteplatsen på världsårsbästalistan. Burundis Winfred Mutile Yavi har bara gjort någon tiondel långsammare än Chepkoech som är trea i statistiken med 9.04,34. Även etiopiskan Zerfe Wondemagen är med i medaljkampen, hon har gjort 9.04,61.
Man får heller inte glömma bort Diamond League-vinnaren Werkuha Getachew från Etiopien. Och kanske kan veteranen och VM-guldmedaljören från 2017, USA:s Emma Coburn, överraska?
Rafflande duell väntar på 3 000 meter hinder
3 000 meter hinder, herrar Försök: Lördag 19:e augusti 11.35 Final: Tisdag 22:a augusti 21.42
De båda favoriterna Lamecha Girma, Etiopien, och Soufiane El Bakkali, Marocko.
Etiopiern Lamecha Girma började året med att slå världsrekord på 3 000 meter inomhus och när sommaren började fortsatte han med att slå nytt världsrekord på 3 000 meter hinder. Girmas 7.52,11 är fyra sekunder bättre än vad hans främste utmanare, den regerande mästaren Soifiane El Bakkali från Marocko, har gjort. De två är de enda i fältet som varit under åtta minuter, och till nummer tre på listan är det ytterligare åtta sekunder.
Så med tanke på världsrekorden måste favoritskapet ändå landa hos Girma. Det är dock inte så klart som man kan tro då, El Bakkali faktiskt vunnit de senaste fyra gångerna de mötts. Senaste gången Girma gick segrande ur en duell dem emellan var i VM 2019.
Kampen om bronset kommer också att bli jämn. Kenya, som dominerat grenen under millenniet men som nu halkat efter, sätter sitt hopp till Simon Kiprop Koech och Abraham Kibiwot. De har gjort 8.04 respektive 8.05 i år. Mellan de två finns etiopiern Getnet Wale som även han gjort 8.05.
Tre starka svenska hopp på 3 000 meter hinder vid VM – Simon, Vidar och Emil.
Sverige kommer med tre deltagare: Vidar Johansson, Emil Blomberg och Simon Sundström. Det är mycket som talar för att det kan bli en jämn kamp även här. Blomberg har det bästa säsongbästat (8.20,01), Johansson har det bästa personbästat (8.18,31) och Sundström vann SM-guldet. En tid kring killarnas personbästan kan komma att räcka till en finalplats.
Kenya utmanas av etiopiskor på 5 000 meter
5 000 meter, damer Försök: Onsdag 23:e augusti 11.10 Final: Lördag 26:e augusti 20.50
Gudaf Tsegay, Etiopien, och Faith Kipyegon, Kenya, är två av favoriterna på 5 000 meter. På bilden även brittiskan Laura Muir som satsar på 1 500 meter.
Även på 5 000 meter är Kenyas Faith Kipyegon färsk världsrekordhållare på distansen – och precis som på 1 500 meter är hon favorit till guldet. Här utmanas hon däremot lite mer, främst av etiopiskan Letesenbet Gidey. När Kipyegon slog sitt världsrekord, 14.05,20, i Paris var Gidey tvåa på 14.07,94. En tid som bara Gidey själv och Kipyegon sprungit snabbare än någonsin.
Med i leken kommer också Gudaf Tsegay, Etiopien, och Beatrice Chebet, Kenya, att vara. De må vara fyra sekunder efter Gidey på världsårsbästalistan men Tsegay är regerande mästare och Chebet är både vinnaren av Diamond League och av de afrikanska mästerskapen.
Nederländska Sifan Hassan satte nytt PB på distansen i år när hon gjorde 14.13,42 i London och är nia genom tiderna med det. Placeringen över henne hålls av etiopiskan Ejgayehu Taye, som i år gjort en tiondel snabbare än Hassan. Sex av de tio snabbaste löparna genom tiderna kommer till start i Budapest.
Ur svensk synvinkel är Sarah Lahti inkvalad, men siktar främst mot 10 000 meter under VM.
Almgren på 5 000 meter – Sveriges chans?
5 000 meter, herrar Försök: Torsdag 24:e augusti 19.00 Final: Söndag 27:e augusti 20.10
Jakob Ingebrigtsen är favorit även på 5 000 meter vid VM.
Jakob Ingebrigtsen är regerande mästare på distansen, och trots att han inte sprungit 5 000 meter i år är han en av favoriterna till guldet. Han hade fram till och med Monacos Diamond League Europarekordet på distansen, som där blev slaget av spanjoren Mohammed Katir med tiden 12.45,01 (tre sekunder bättre än Jakob). Trots det är Katir ”bara” sjua i år på världsårsbästalistan. Den toppas i stället av etiopiern Berihu Aregawi som gjort 12.40.
Världsrekordhållaren från Uganda, Joshua Cheptegei, och etiopiern Yomif Kejelcha har båda gjort 12.41. Det har också Cheptegeis landsman Jacob Kiplimo gjort. Amerikanerna William Kincaid och Grant Fischer måste också nämnas bland toppkandidaterna. Men det finns stor chans att finalen går snabbt, och frågan är då hur mycket det kostar för de som kör dubbla distanser under mästerskapet.
AndreasAlmgren – ett av två svenska hopp på 5 000 meter.
Ur svensk synvinkel är den här distansen lite extra spännande. Andreas Almgren var på väg mot en tid under 13 minuter i Florens innan han föll. Han följde upp det med att slå svenskt rekord på 1 500 meter. Och även om han hade en dipp kring Bauhausgalan imponerade han när han vann SM-guldet på 1 500 meter med 3.34.
Även Emil Danielsson har imponerat i år. Dalmasen gjorde den näst snabbaste tiden någonsin av en svensk när han gjorde 13.13 på Göteborgs GP. Då sololöpte han dessutom stor del av loppet. Danielsson slog också Almgren på Bauhausgalan.
Även om det är ett historiskt bra startfält på sträckan på VM så är det här Sveriges bästa chans till en framskjuten placering inom löpgrenarna.
Fem under 30 minuter på 10 000 meter i år
10 000 meter, damer Final: Lördag den 19:e augusti 20.55
Sifan Hassan, Nederländerna, har ett OS-guld på 10 000 meter.
Det är på 10 000 meter som världsettan Gudaf Tsegay har sin stora chans att ta hem ett guld. Etiopiskan gjorde 29.29 tidigare i år och är fyra genom tiderna med det. Hon utmanas bland annat av Sifan Hassan, Nederländerna, som är tvåa i statistiken med sina 29.37. Kenyas Grace Loibach Nawowuna och etiopiskorna Ejgayehu Taye och Mizam Alem kommer också vilja vara med där framme. Samtliga fem löpare har varit under 30 minuter i år.
Världsrekordhållaren och den regerande mästaren Letesenbet Gidey har en friplats till VM, men har inte sprungit 10 000 meter ännu. Hon gjorde dock 14.07 på 5 000 meter, så ställer hon upp på 10 000 blir hon att räkna med.
Precis på 30-minutersgränsen hittar vi brittiskan Eilish McColgan som gjort 30.00. Hon kan också komma att utmana om en topplacering.
Sarah Lahti springer 10 000 meter redan på första tävlingsdagen i VM, den 19:e augusti.
För svensk del ligger hoppet hos Sarah Lahti. Sarah kvalade in till VM redan i höstas genom att placera sig bra i World Athletics terrängserie. Lahti har inte sprungit 10 000 meter i år men har ett personbästa på 31.11. Det svenska rekordet ligger på 31.08 – kanske kan hon komma ner mot de tiderna.
Nordamerika vs. Afrika på 10 000 meter
10 000 meter, herrar Final: Söndag den 20:e augusti 18.25
Selemon Barega, Etiopien, har gjort 26.51 på 10 000 meter i år.
Joshua Cheptegei från Uganda är världsmästare och världsrekordhållare på distansen, men har inte tävlat på 10 000 meter i år. Det gör han däremot på VM tillsammans med sin landsman Jacob Kiplimo som var trea förra året.
Bäst säsongsbästa har etiopiern Berihu Aregawi med 26.50, efter honom kommer hans landsman Selemon Barega med 26.51. De är de enda som varit under 27 minuter.
USA har ett starkt lag där William Kincaid och Joe Klecker sticker ut lite extra. Kincaid har gjort 27.06 och är trea i världen i år, Klecker är femma på 27.07. När vi ändå är inne på Nordamerika måste också Kanadas Mohammed Ahmed nämnas. Även om han inte gjort något 10 000-meterslopp i år är hans PB så bra som 26.34.
Kenya och Etiopien är favoriter på maran
Maraton, damer Final: Lördag den 26:e augusti klockan 07.00
Ruth Chepngetich, Kenya, har ett VM-guld på maraton.
Som alltid när det är maraton under ett mästerskap kommer värmen att diskuteras. Starten är dock lagd tidigt på morgonen så att löparna ska få en så behaglig resa som möjligt.
Regerande mästarinna på distansen är Goytom Gebreslase från Etiopien som satte nytt mästerskapsrekord när hon vann på 2.18,11 i Oregon 2022. Kenyas Ruth Chepngetich har dock det snabbaste säsongsbästat, hon gjorde 2.14,18 när hon vann det åtråvärda Chicago maraton förra hösten.
Etiopieskan Tigst Assefa vann Berlin maraton och Rosemary Wanjiru från Kenya tog hem Tokyo maraton, så de kan också blanda sig i medaljkampen – liksom USA:s Keira Dàmato. Den 37 år gamla amerikanskan satte nytt amerikanskt rekord på halvmaraton i början på juli när hon gjorde 66.39 i Southport.
Kan världsmästaren Tola försvara titeln?
Maraton, herrar Final: Söndag den 27:e augusti klockan 07.00
Tamirat Tola, Etiopien, är regerande världsmästare på maraton.
Den regerande världsmästaren heter Tamirat Tola och kommer från Etiopien. Han har gjort precis under 2.05 i år och utmanas bland annat av Timothy Kiplagat från Kenya. Kiplagat gjorde 2.03.50 i Rotterdam maraton och har i och med det bästa säsongsbästat i startfältet. Hans landsman Joshua Belet kommer också till start, Belet gjorde 2.04.33 i Hamburg.
Ugandierna ska man inte räkna bort. De kommer med tre starka namn där Stephen Kissa får ses som det största hoppet. Han gjorde 2.04.48 i Hamburg – där landsmannen Victor Kiplagat gjorde dryga 20 sekunder långsammare i samma lopp. Andrew Rotich Kwemoi är deras tredje man, han gjorde 2.07.14 i Milano tidigare i år.
Den 19 augusti startade VM i friidrott i Budapest, Ungern. Här hittar du alla dagar och tider för löpgrenarna – och löparna i den svenska VM-truppen.
Den 7 augusti spikades den fullständiga svenska VM-truppen – den största sedan friidrotts-VM i Göteborg 1995. Totalt 32 aktiva är uttagna, varav 14 är löpare (se nedan).
Hanna Hermansson, Turebergs FK, är uttagen att springa 1 500 meter. Foto: Deca Text & BildAndreas Kramer, Ullevi FK, kommer att tävla på 800 meter. Foto: Deca Text & Bild
Herrar Henrik Larsson, 100 m Max Hrelja, 110 m häck Joel Bengtsson, 110 m häck Carl Bengtström, 400 m Andreas Kramer, 800 m Emil Danielsson, 1 500 m & 5 000 m Andreas Almgren, 5 000 m Vidar Johansson, 3 000 m hinder Simon Sundström, 3 000 m hinder Emil Blomberg, 3 000 m hinder
Damer Julia Henriksson, 200 m Moa Granat, 400 m häck Hanna Hermansson, 1 500 m Sarah Lahti, 10 000 m
Emil Blomberg, Hässelby SK, springer 3 000 meter hinder, tillsammans med Simon Sundström och Vidar Johansson. Foto: Deca Text & Bild
Det har inte hänt på 17 år men i kväll tisdag går Simon Sundström in i VM-finalen på 3 000 meter hinder som förste svensk sedan Mustafa ”Musse” Mohamed. RW har pratat med honom om tankarna inför loppet.
Det var med en bra avslutning som Simon Sundström lyckades knipa den femte och sista platsen till VM- finalen i lördags. Tiden, 8.20,10, är dessutom nytt PB för 25-åringen.
Kan du berätta lite om loppet?
– De två sista varven gick rätt fort, fyra personer bröt sig loss och vi blev ett gäng som krigade om femteplatsen där bakom. Det var knappt att jag vågade titta fram då, hade jag sett att det var fem personer framför hade nog luften gått ur mig. Men vid klockringningen förstod jag att jag sprang för en finalplats. När amerikanen tappade momentum vid sista vattengraven kände jag att nu har jag min chans och då bara ”paniksprang” jag sista hundra.
Hur såg uppladdningen inför mästerskapet ut?
– Vi (Vidar Johansson och Suldan Hassan) hade några jättefina dagar i Málaga där vi bodde i min morbrors hus. Det var en lugn och trygg tillvaro där vi fick känna på värmen. Det är ungefär samma luft där som i Budapest så man fick ingen chock när man landade här.
Hur känns det att vara förste svensk sedan ”Musse” att ta sig till final?
– Det är jävligt coolt. Det känns kul att visa att vi alla tre hinderkillar kan vara med och utmana om finalplatser när vi får till det.
Hur har de senaste dagarna sett ut?
– Jag har bara tagit det lugnt. I går hade jag en kort och lugn distans och hängde mest på hotellrummet. Jag åkte inte in och tittade på tävlingarna, det har varit lite struligt med bussarna så jag ville inte chansa och behöva stå och vänta på en buss i värmen.
Vad tror du om finalen?
– Det kommer gå fort förr eller senare, frågan är bara när. Jag kan tänka mig att japanen Ryuji Miura drar upp farten. Han gillar att springa fort och är bra på att dra själv. Men det står ju mellan El Bakkali och Girma och de lär säkert avvakta och se vad den andra gör.
Simon Sundström i sitt försöksheat. FOTO: DECA Text & Bild
Vem tror du vinner?
– Jag tror på El Bakkali. Det känns som att han har det mentala övertaget.
Vad tror du om din egen insats?
– Det är jag och japanen Aoki som har gjort 8.20 i år, sen ligger de flesta runt 8.15 och bättre. Det blir bara att försöka hänga på, jag tror jag kan göra kring 8.15.
Vad blir målet?
– Jag ska försöka göra mig själv rättvisa, inte tappa för många meter och inte ligga för långt bak när det händer. Sen blir det att se till att fånga ögonblicket och bara gå på lust.
Herrfinalen på 3 000 meter hinder går klockan 21.42 i kväll tisdag och sänds på TV4.
VM har dragit igång i Budapest men tävlandet fortsätter i Sverige också. Under veckan har Simon Sundström tagit sig till VM-final, Emil Danielsson gått under 3.35 och Carolina Wikström tagit sig in som sjua genom tiderna på 5 000 meter.
Emil gick ut i första heatet tillsammans med spanjoren och världstvåan Mohammed Katir. Svenskens semi var den snabbare av de två och Danielsson låg och avvaktade i bakre delen av fältet.
Trots en fin avslutning där han var före de meriterade löparna Matthew Ramsden och Andrew Coscoran räckte det inte till för final och Danielsson blev tolva (topp sex går till final). Han kan däremot trösta sig med ett nytt fint PB på 3.34,16. För att ta sig till final i svenskens semi krävdes 3.32,97. Innan säsongen började hade Danielsson som bäst gjort 3.37.
Emil Danielsson fortsätter springa bra. FOTO: DECA Text & Bild
Anmärkningsvärt från herrarnas semifinal är annars att en av huvudfavoriterna, Mohamed Katir, missar finalen efter att ha slutat tia i samma semi som Danielsson. Det gör också den forne världsmästaren Timothy Cheryout från Kenya som blev nia i den andra semifinalen.
En som däremot kommer springa final är den nederländska 18-åringen Niels Laros. Han blev trea i Danielssons semi på 3.32,74 och satte nytt nederländskt rekord.
I damernas semifinal gick det också väldigt fort. Jamaicanska Adelle Tracey gjorde 3.58 – men tog sig ändå inte vidare.
Det gjorde inte heller toppnamnen Lynden Hall, Australien, och Hirut Meshesha, Etiopien. Båda slutade utanför topp sex i semifinalen.
Svenskan Hanna Hermansson åkte ur i försöken, trots ett fint lopp där hon slog sitt säsongsbästa och kom i mål på 4.06,42.
Sundström till final
På 3 000 meter hinder hade Sverige tre löpare med i herrarnas försök: Emil Blomberg, Simon Sundström och Vidar Johansson. Samtliga sprang i varsitt heat, Johansson och Blomberg i de två första.
Efter att Vidar slutat nia i sitt heat på 8.27 och Blomberg blivit tolva på 8.42 stod det klart att det svenska hoppet skulle ligga på Sundström.
Simon sprang smart och passerade första kilometern på 2.52, andra på 2.47,5 och den sista på lysande 2.40,5. Han fixade i och med det den femte och sista platsen till final (man kan endast gå vidare på placering).
Sundströms tid, 8.20,10, är nytt PB och räckte till final med fyra tiondelars marginal. Han är därmed den första svensken att springa en VM-final på 3 000 meter hinder sedan Mustafa Mohamed 2007.
Herrarnas final på 3 000 meter hinder går på tisdag klockan 21.42.
Simon Sundström mot final. FOTO: DECA Text & Bild
10 000 meter – ett drama med fall
Sarah Lahti sprang i det tuffa 10 000-metersloppet där spurten blev ett drama. Nederländska Sifan Hassan hade ledningen fram tills att hon föll med 20 meter kvar. Hon blir då omsprungen av tre etiopiskor där Gudaf Tsegay tar hem guldet på 31.27. Letesebet Gidey blev tvåa på 31.28,16 och Ejgayehu Taye knep bronset på 31.28,31. Hassan gick i mål som elva, 26 sekunder efter vinnaren Tsegay.
Sarah Lahti kom i mål som 18:e löpare på 33.09.
I herrloppet vann Ugandas Joshua Cheptegei för tredje mästerskapet i rad. Han spurtade hem segern före Kenyas Daniel Simiu Ebenyo och en avstannande Selemon Barega, Etiopien. Cheptegeis segertid blev 27.51.
Wikström ny sjua genom tiderna
Uppsalas Carolina Wikström smällde till med 15.28,31 på 5 000 meter vid en tävling i Uppsala. Tiden gör henne till ny sjua genom tiderna i Sverige, placeringen före Ida Nilsson. Wikströms tid kommer dock med ett ”mx” vilket betyder att det var ett mixat lopp med både herrar och damer.
Även Högbys Julia Samuelsson har sprungit bra under veckan. På en tävling i Schweiz gjorde hon 9.53,60 på 3 000 meter hinder.. Ett nytt PB som placerar henne precis utanför topp-10 genom tiderna.
Trots att han bara är 25 år gammal tillhör han en av de mest rutinerade i den svenska VM-truppen. Runner’s World har talat med svensken som i natt gör sin tredje VM-start.
När Andreas Kramers mamma startar en träningsgrupp i Sävedalen blir det självklart att hennes son ska vara med. Han håller på med flera olika sporter och har redan insett att idrott är hans grej.
Efter något år kommer också en ung tränare in i gruppen, han heter Per Skoog och har flyttat till Göteborg från Växjö där han varit tränare på friidrottsgymnasiet. Skoog tar till slut över ungdomsgruppen och i takt med att Andreas blir äldre börjar han satsa mer och mer på löpningen.
För Andreas Kramer har talang. Samma år som han ska fylla 18 gör han sitt första mästerskap som senior. Som 20-åring slår han svenskt rekord på 800 meter och som 21-åring tar han EM-silver på samma distans.
Andreas Kramer och Per Skoog FOTO: DECA Text & Bild
Faktum är att Kramer sedan 2015 bara har missat två mästerskap: VM i Peking samma år och EM i Amsterdam 2016. Hans karriär kan därför uppfattas som spikrak och problemfri.
– En viktig grej är att jag aldrig missat en säsong. Även om jag haft det småstruligt under försäsongen så har jag alltid lyckats hitta formen. Att jag ofta kommer till mästerskap gör ju att det utåt sett kan se ut som att jag alltid kan träna på – men så är det inte, säger Kramer.
Ett exempel han tar upp är junior-EM i Gävle 2019, dit Kramer åkte efter en tids sjukdom.
– Det var en riktig dipp, jag åkte ju dit som favorit till guldet men åkte ut redan i försöken.
Kunde blivit Norge
Men vi backar bandet till 2015. Andreas Kramer har kvalat till Inomhus-EM i Prag och väntar på att bli uttagen. Men i väntan på klartecken från det svenska friidrottsförbundet hör det norska av sig. Andreas mamma är norska och Kramer har så kallat “statsborgarskap” i landet.
– Jag fick först klartecken av Norge, de sa att om jag vill så får jag springa för dem, berättar Kramer.
I och med att han fortfarande inte hört något från Sverige så väljer han att avvakta med sitt beslut. Det dröjer ett tag men sen hör dåvarande förbundskapten Karin Torneklint av sig och Kramer väljer Sverige.
– Men det kunde ha blivit Norge, berättar Andreas.
Flera vägar till framgång
Under de senaste åren har Kramer utmärkt sig som en stabil löpare. I år har han radat upp tider kring 1.44–1.45 och ser man till hans årsbästa de senaste åren har han inte varit över 1.45 sen 2016. Personbästat är från 2020 på 1.44,47, en tid han varit nära i år då han gjort 1.44,59.
– Vi har hittat ett bra träningsupplägg som fungerar för mig. Sen har jag också bra sparringpartners på träningarna som jag har väldigt kul med. Men framför allt har jag hållit mig ifrån de allvarliga skadorna, säger Andreas.
Han fortsätter:
– Jag och Per har haft en bra relation och alltid haft lite att ta ifrån. Vi tränade inte för mycket i början utan har i stället kunnat öka med tiden.
Andreas Kramer under ett träningspass med Alexander Lundskog FOTO: DECA Text & Bild
Tillsammans med sin tränare Per Skoog har Kramer utvecklat sitt träningsupplägg. Det innehåller bland annat ett sprintpass i veckan och lite mindre mängd än de andra löparna i Sverigeeliten. De har också valt att behålla grundträningen till precis innan tävlingssäsongen börjar för att få en så lång period av hård och bra träning som möjligt.
– Om man tittar på löpare runt om i världen så ser man att det går att bli riktigt bra på flera olika sätt. Jag har konkurrenter som springer några mil i veckan och lyckas väldigt bra på det, säger Kramer.
Erfarenhet en viktig nyckel
När han i natt går in i sitt tredje världsmästerskap gör han det som en rutinerad löpare.
– Jag kan känna mig trygg i att jag varit här förut. Jag pratas inte upp i onödan och lägger inte energi på andra grejer runt omkring som man kanske gör i sitt första mästerskap. I stället kan jag lägga allt fokus på tävlingen, säger Andreas.
Andreas har etablerat sig i världseliten de senaste säsongerna, konkurrenterna i mästerskapet har han mött flera gånger.
– Jag vet deras styrkor och svagheter och hur de springer taktiskt, sådana grejer är alltid bra att ha med sig när man står i ett försök eller semi.
800-metersfältet från World Indoor Tour-tävlingen i Torun 2022 FOTO: DECA Text & Bild
Under hösten hade han lite problem med en baksida, något som fick honom att lägga om i träningen. Kramer sprang endast kvalitetspassen och jobbade upp mängden genom alternativträning. Med tiden blev baksidan bättre och den är inget som hindrar honom nu.
– Jag är i min bästa form, säger Kramer.
Kramer har den 14:e snabbaste tiden av de anmälda i det mycket jämna 800-metersfältet. Försöken startar 02.10 (svensk tid) torsdag 21 juli och sänds på SVT/SVT Play. Topp tre går vidare till semifinal, plus löparna med de sex snabbaste tiderna.
