Löpning och skidåkning – en vinnande kombination för Ebba Andersson

Löpning och skidåkning – en vinnande kombination för Ebba Andersson


Innan hon började samla på sig VM- och OS-guld i skidspåren var Ebba Andersson en framgångsrik löpare med flera landslagsuppdrag och mästerskap på meritlistan. Men att hon började tävla i löpning var faktiskt mest av en slump. 
Vi har träffat Ebba för att prata om skillnader mellan löpträning och skidträning, hur hon tränar löpning i dag – och varför löpare kan ha nytta av att träna mer likt skidåkare. 

[Den här artikeln publicerades först i Runner’s World 6-2024]

När Ebba Andersson korsade mållinjen på 2 000-metersloppet i skolan visade det sig att hon var en mycket talangfull löpare. Tiden som hon sprang in på var svenskt årsbästa för hennes åldersklass.

– Det var en bekant till familjen som hade bra koll på tider och statistik som upptäckte att tiden var tangerat årsbästa i min åldersklass. Då sa han: ”Ebba, du måste åka och springa USM!”

För att kunna ställa upp på Ungdoms-SM behövdes medlemskap i en friidrottsförening. Hon blev där och då medlem i Sollefteå GIF friidrott. 

I dag är det bra tränings- och tävlingsverksamhet i föreningen, men när Ebba växte upp såg det annorlunda ut.

– Då var löparklubben inte lika aktiv – det var i princip bara jag.

Ställde upp i USM – och vann

När Ebba kom in på friidrottsarenan i Upplands Väsby, där USM arrangerades, var det ingen som visste vem hon var, varken speakern eller publiken. Ebba minns hur hon stod vid tävlingsbanan med sina vanliga löparskor på fötterna och tittade på konkurrenterna när de värmde upp inför loppet. Särskilt minns hon när de körde sina sista ruscher strax innan start.

– Jag hade ju inte ens ett par spikskor, det hade alla andra. Jag minns när de körde sina ruscher och jag tänkte: ”Helvete vad snabba alla ser ut – hur ska jag klara av att hänga med?”

Startskottet gick – och Ebba sprang över mållinjen först av alla. 

– Jag kan fortfarande känna igen mig i det där, hur lätt det är att underskatta sig själv och sin egen förmåga och att överskatta alla andra. Men det man ser stämmer inte alltid överens med den egna upplevelsen.

Succé på Ungdomsfinnkampen – och rekord på Lidingöloppet

Efter att ha vunnit sitt första USM-guld halkade hon sedan in på att fortsätta tävla i löpning. Ett av de bästa tävlingsminnena från friidrotten och löpningen är första gången som hon deltog i Ungdomsfinnkampen, vilket hon än i dag bär med sig som en speciell känsla. Tävlingen avgjordes på Stockholm stadion där både familj och släktingar fanns på plats uppe på läktaren.

Ebba Andersson vinner 3 000 meter på Ungdomsfinnkampen 2013 på 9.50,05 Foto: Deca Text & Bild

– Det var första gången som jag sprang i de svenska landslagskläderna. Jag sprang på personligt rekord på 3 000 meter och satte även eventrekord. Att få uppleva det var speciellt – och att få uppleva det tillsammans med min familj som också var på plats.

Ett annat speciellt minne är från Lidingöloppet 2015, då Ebba var i superform. Tidigare år hade hon sprungit milloppet, som går på den klassiska tremilsbanans sista mil, på cirka 37 minuter. Nu sprang hon in på 35.46 och var med denna tid 5 minuter och 28 sekunder före tvåan i mål.

Lidingöloppet 2015. Två blivande världsstjärnor i skidor. Frida Karlsson segrar i F17 och Ebba Andersson vinner F19 och sätter samtidigt banrekord. Foto: Deca Text & Bild

Tiden är än i dag det gällande banrekordet i klassen F19. Den hade dessutom – med god marginal – räckt till för att bli bästa svenska i Lidingö tjejlopp som avgjordes dagen efter.

Valde skidåkningen

Men trots de fina framgångarna på löparbanan så blev skidåkningen hennes förstahandsval. Ebba växte nämligen upp i Sollefteå, och när det var dags för gymnasiestudier föll valet på Sollefteå skidgymnasium – ett av landets riksidrottsgymnasier för längdskidåkning.

– Jag har alltid tränat mycket löpning som en del av min skidträning, och har alltid haft lätt för att springa. En stor del av min träning som ungdom och junior var just med löparskorna på. Men skidåkningen har ändå alltid varit nummer ett.

Det är inte ovanligt att skidåkare genomför löppass på tre timmar eller mer, då mestadels ute i terrängen och i ett relativt lågt tempo. Ebba menar att det inte är lika vanligt med sådana pass i friidrotten om inte satsningen ligger på längre distanser, till exempel maraton eller ultra.

– En gång när jag var i väg med friidrottslandslaget och kom från en träningsvecka på skidgymnasiet sa de andra i laget: ”Va? Har du sprungit pass på tre timmar denna vecka? Hur kan du springa så länge?”

– Det var en del sådana reaktioner när jag, som var van vid skidmiljön, kom in i friidrottslandslaget. Jag kände mig alltid välkommen och så, men det var aldrig riktigt min hemmaplan. Den miljö som jag var van vid var ju inom skidåkningen. Jag kände mig mer hemma där.

Vilka fördelar finns det med att kombinera skidåkning och löpning?

– Något som jag tycker är så bra med längdskidåkningen och den träning som krävs är att det är så varierande träningsformer. Där tror jag faktiskt att löpare, utifrån det som jag har sett, skulle kunna plocka in fler och andra träningsformer än bara löpning. Då är ju skidåkning ett jättebra alternativ för att få in ett alternativt moment i träningen, men också för att kunna undvika många skador. Skadefrekvensen är ju betydligt högre inom löpning än i många andra idrotter eftersom det är mycket mer belastande och enformigt för kroppen.

Vilka moment som skidåkare tränar tror du att löpare skulle ha fördel av att inkludera i sin träning?

– Det gäller att hitta träningsformer som är av tillräckligt bra kvalitet för det du sedan ska göra. Det kan även många gånger vara fördelaktigt för det mentala måendet att göra något annat än det som man specifikt tränar för. Jag tänker att det är viktigt att göra sådant som inte bara kroppen mår bra av, utan även sådant som huvudet mår bra av. 

– Exakt vad den alternativa träningen ska bestå av är det förstås upp till varje individ och tränare att titta på, men att få in någon mer alternativ träningsform än löpmomentet – det tror jag starkt på.

Ebba Anderssons favoritpass … 
… när det gäller löpning
– Förutom att springa Sjuvallsleden på sommaren så gillar jag ganska långa intervaller på löpband. Då kör jag sex till tio minuter med cirka två minuter vila emellan. Det brukar bli cirka en timme effektiv intervalltid. Jag brukar variera med lite olika längd på intervallerna och lutning och hastighet på bandet.
… när det gäller skidåkning 
– Då kör jag gärna ett långt träningspass på cirka tre timmar uppe på Hallstaberget i Sollefteå, där jag utnyttjar stora delar av spårsystemet som finns där. Och det får gärna vara nypistade spår och solsken.
– Ett annat roligt pass är att köra intervaller i en stigning som även den ligger på Hallstaberget och tar cirka 13 minuter att åka. Jag kör uppför och nedför den backen så att det även där blir cirka en timme effektiv intervalltid.

Drabbades av knäskada

När Ebba gick tredje året på gymnasiet drabbades hon av en skada där knäskålen hoppade ur led. Och det hände inte bara en gång – utan fem. Fyra gånger i det ena knäet och en gång i det andra, under loppet av några år. Hon har behövt göra dubbla knäoperationer, och en tidigare broskskada har begränsat löpträningen och tävlandet en hel del. 

– Smärtan var som värst efter att jag hade opererats och skulle få tillbaka rörligheten – det är nog den värsta smärtan som jag har varit med om. Det hade bildats så mycket ärrvävnad under läkningsprocessen att jag var tvungen att göra en ny operation för att överhuvudtaget få tillbaka rörligheten.

Knäoperationen som gjordes 2016 bidrog till att det blev mer sparsamt med löpartävlingar och att delar av löpträningen fick begränsas. Detta bidrog i sin tur till att Ebba valde att satsa fullt ut på längdskidåkningen och inte dubblera med löpningen som hon hade gjort tidigare.

Tror du att du hade fortsatt dubblera annars?

– Svårt att säga. Att tävla i löpning har lockat mig genom åren, det tycker jag är jättekul, men inte att träna på det sätt som man egentligen bör göra för att verkligen hävda sig som löpare. Om jag skulle ha gått in med inställningen att se var min maximala nivå ligger i löpningen hade jag behövt lägga en del av det som jag har gjort inom skidåkningen åt sidan.

På vilket sätt är skidåkning ett bra alternativ om man som löpare råkar ut för en skada och inte kan springa?

– Skidåkning är en skonsam träningsform där hjärtat får arbeta och kroppen får röra på sig. Sedan beror det så klart på vilken typ av skada det rör sig om. Om det är en skada där du inte kan utsätta dig för den belastning som löpningen innebär – men där du inte får den belastningen när du åker längdskidor – då tror jag absolut att det är ett bra alternativ. Jag vet ett par elitlöpare som tränar längdskidor just för att få in variationen.

Springer gärna i varierad terräng

I dag springer Ebba som mest tre till fyra gånger i veckan. Hon springer helst i varierad terräng, vilket till stor del beror på den tidigare knäskadan och att det är en belastningsmängd som fungerar bra. Hon är noga med att göra det hon kan för att det ska vara hållbart, samtidigt som hon vill ge sig själv bra förutsättningar att förebygga eventuella framtida skadeproblem.

Ett av de längre löppassen som Ebba genomför är den numera traditionsenliga tur som hon gör tillsammans med sin bror Fredrik en gång varje sommar, då de springer Sjuvallsleden i Hälsingland. Leden går förbi sju fäbodvallar och är cirka 35 kilometer lång.

Ebba Andersson
Ebba har alltid tränat mycket löpning som en del av träningen inför skidsäsongen. Foto: Svenska skidförbundet

– Som ungdom sprang jag ifrån honom. Jag tränade löpning och han tyckte att fotboll var roligare. Jag var nog även mer ambitiös med löpträningen. Sedan kom det en brytpunkt i slutet av våra ungdomsår när han helt plötsligt började springa ifrån mig – och det var lite jobbigt. 

– Trots att han var kille och yngre än mig så hade jag ju alltid varit snabbare än honom. Jag blev rädd för att jag hade blivit sämre – men det var ju han som hade blivit bättre, säger Ebba och ler åt minnet.

Vilka fördelar tror du att det finns för löpare när det gäller att inkludera skidträning i sin planering?

– Först och främst tycker jag att det är viktigt att fundera på vad man vill fylla sina träningstimmar med, alltså vad som ska ingå i träningen. Eftersom det rör sig om ett begränsat utrymme så är det viktigt att fundera på vad som är viktigt att prioritera – och vart fokus ska riktas.

När det gäller elitsatsningar inom löpning menar Ebba att det naturligtvis behöver göras en stor del specifik löpträning, men att några procent av träningen i många fall troligen kan vara gynnsam att alternera. Eftersom en viss del av träningen mest handlar om att hjärtat ska arbeta och att kroppen ska röra på sig menar hon att det kanske inte har så stor betydelse om det sker på en testcykel, crosstrainer eller liknande. På så sätt kan man få lite avlastning och variation i träningsschemat.

– När jag var ute med friidrottslandslaget förstod jag att många nästan enbart springer och kör lite styrketräning. Sen vet jag ju så klart att precis som vi skidåkare behöver vår träningsmängd så behöver löparna sina löpkilometer. Men det kanske ser annorlunda ut nu för tiden? 

Springer gärna lopp – om det passar schemat

Fram till för några år sedan fick Ebba med jämna mellanrum frågor om hon ville följa med på SM och springa 5 000 meter eller liknande. Men på grund av knäskadan och att läger med skidlandslaget och annat ofta inträffat samtidigt så har det inte passat in tidsmässigt. Däremot springer hon en tävling eller två ibland för att få till ett bra tränings- och fartpass när det inte är skidsäsong, om tävlingen går i närheten och om den passar in i träningsschemat. 

– Det är kul att få in en löptävling under sommaren, känna på tävlingsstämningen och få in ett riktigt bra fartpass, säger Ebba – innan hon springer vidare till dagens andra träningspass. 

Nu är det styrketräning som står på schemat. Det gäller att bygga en stark kropp för skidsäsongens hårda träning och många tävlingar. Ebba Andersson vet vad som krävs för att hon ska kunna fortsätta prestera på topp. Inte bara som en fantastisk löpare – utan som en av världens allra bästa längdskidåkare.  

Ebba Andersson
Ålder: 28 år
Bor: Östersund
Familj: Pojkvän Gustaf, mamma, pappa och lillebror Fredrik. 
Aktuell: OS-guldmedaljör på 50 km.
Meriter löpning: 
Två segrar i Ungdomsfinnkampen. 
Fyra guld i Ungdoms-SM: 3 000 m och 1 500 m. 
Tre segrar i Lidingöloppet som junior och banrekordhållare i F19. 
Guld i terräng-JSM. 
6:a i Junior-EM: 3 000 m. 
13:e i terräng-EM samt lagsilver (senior).
Meriter skidor: 
Ett individuellt OS-guld.
Fyra individuella VM-guld.
Två individuella OS-silver.
Tre individuella VM-brons. 
Stafettmedaljer i VM och OS. 
27 SM-medaljer. 
Vinnare Jerringpriset 2023. 

Vinterns bästa alternativträning

Vinterns bästa alternativträning


Vi löpare älskar löpning. Och vill träna löpning. Punkt. Men nu under vintersäsongen, när det är lite svårare att ge sig ut spontant och springa, är det perfekt att ägna sig åt alternativträning. Här är våra bästa tips.

Det är nyttigt för kroppen att testa andra träningsformer än löpning för att avlasta kroppen, hitta ny motivation och därmed kunna utvecklas som löpare. Hitta gärna träningsformer som är grenspecifika (så lika löpträning som möjligt). Till exempel är längdskidåkning bättre för löpare än simning.

Om du är skadad i exempelvis en fot så begränsas utbudet av alternativa träningsformer. Då gäller det att hitta något som inte gör ont eller förvärrar skadan. Sitter skadan i överkroppen så har du fler alternativ att välja på eftersom du kan belasta benen. 

Det bästa är att kombinera alternativ konditionsträning med styrketräning, det blir tidseffektivt när du ändå är på gymmet. Kan du behålla ett pass löpning under denna period så är det ännu bättre.

Längdskidåkning är en fantastisk träningsform som ger mycket bra effekt på syreupptagningen. Det är ingen hemlighet att skidåkarna ofta har de högsta testvärdena. Tyvärr är ju snötillgången på vintrarna inte alltid bra. Dessutom krävs teknik och vallakunskaper för att få full effekt av träningen.

Varvar du skidåkning med något löppass i veckan kommer du att vara i god form och förmodligen skadefri i vår. Rullskidor är också bra men kräver bra teknik. Det belastar inte hjärta och lungor lika bra som skidåkning på snö, men ger dig styrka i stakningen. Alla pass du använder under löpsäsongen går också att genomföra på skidor. Men huvudparten ska vara distanspass i varierad fart.

Här är fem andra alternativ till löpning väl värda att testa i vinter, och fyra roliga exempel på hur du kan kombinera dessa med varandra för att få ut maximal effekt – och glädje – av träningen:

Crosstrainer

Detta är en maskin som ger en blandning av löpstegets rörelse och rörelsemönstret vid längdskidåkning. Här väljer du om du vill använda handtagen eller bara jobba med benen. Maskinen går ofta att ställa in med lutning och motstånd.

Jag tycker du ska jobba med liten lutning. Då får du en bakåtpendel som belastar baksida lår och liknar löpning. Du jobbar med löparmuskulaturen men slipper stötarna mot underlaget. Skaderisken är nästan obefintlig och risken att göra fel är liten.

Alla typer av pass funkar på crosstrainer, som distanspass, tröskelpass och intervaller.

Roddmaskin

Roddmaskinen ger bra effekt på kondition, ben, bål och armar.

Roddmaskinen har rörlig sits och handtag för roddrörelsen. Du kan ställa in belastningen från 1–10, där de flesta tränar på nivå 6–10. De muskelgrupper som belastas är främst ben, rygg och armar – och hjärta och lungor tränas också rejält.

Det krävs lite teknikträning innan du får flyt; ta långa tag och låt benen göra grovjobbet. Displayen framför dig ger information om hastighet, tid och sträcka. Ro långa, lugna distanspass i början innan du testar trösklar och intervaller.

Cykel/spinning

Cykling inne eller ute ger bra och varierad träning. Spinningpassen är ofta tidsstyrda med olika farter under passet. Instruktören guidar dig i belastning och fart, ofta till musik. 

Cykling ger överlag bra träning för ben och hjärta/lungor. Att åka mountainbike på ett terrängspår är ett härligt sätt att uppleva naturen, avlasta benen från stötar och ändå få bra träningseffekt.

Börja med distanspass med medeltung belastning innan du provar intervaller. Om du cyklar mycket kan du bli kort i höftböjarmuskeln vilket hämmar löpsteget, det blir då viktigt att addera rörlighetsträning. 

Vattenlöpning

Det här är ett riktigt bra substitut till vanlig löpträning. Du utför samma rörelse och använder samma muskler som i löpning, men slipper stötchocken mot underlaget. Flera duktiga svenska löpare använder vattenlöpning regelbundet för att avlasta benen och samtidigt hålla en hög träningsvolym.

Du kan välja att använda ett flytbälte vilket gör att du ligger högre i vattnet. Det går att löpa i vatten utan flytbälte men då måste frekvensen vara högre. Med flytbälte kan du köra distanspass, trösklar och intervaller. Utan flytbälte är det svårt att köra distansträning. Då passar det bättre med kortare intervaller. 

Det krävs lite teknikträning i början så att du inte ligger för vågrätt i vattnet. Du måste hålla kroppen hyfsat upprätt och ta ut steget samtidigt som du driver på med armpendlingen.

Styrketräning

Styrka är perfekt att komplettera övrig träning med. Här kan du välja att jobba med fria vikter för att träna balans och koordination. Eller träna styrka med egen kroppsvikt, bollar och gummiband.

Träna gärna styrka med lätta vikter och många repetitioner, som ett slags cirkelträning. Kör till exempel 45 sekunder arbete och 30 sekunder vila innan du byter station/övning. Du kan också använda dig av crossfit-metoden där du väljer ut några övningar som du genomför ett visst antal varv, eller angivet antal repetitioner på tid. Alla dessa former går under samlingsnamnet ”pulsbaserad styrketräning” och ger både styrketräning och konditionsträning i samma pass.

Jag tror inte det viktigaste för en långdistanslöpare är att öka sin maximala styrka i benböj, bänkpress eller liknande. Be någon erfaren person kolla vad du behöver förbättra. Har du till exempel styrkeskillnader mellan höger och vänster sida så är det viktigt att träna upp den sämre sidan. Och försök tänka grenspecifikt, det vill säga att du tränar de muskelgrupper du behöver i din löpning. 

4 roliga och effektiva kombinationspass

Pass 1: Triathlon

Vad: 2 km roddmaskin + 5 km cykel + 3 km crosstrainer.

Hur: Genomför dessa moment utan vila. Lägg ihop totaltiden för alla tre momenten och försök slå den tiden nästa gång.

Pass 2: Ironman

Vad: 3,8 km roddmaskin + 18 km cykel+ 4,2 km löpning.

Hur: Det här är en tuffare variant jämfört med pass 1. Här är arbetstiden 80–90 minuter. Du kan byta ut löpningen mot 4,2 km crosstrainer.

Pass 3: Tröskelkombo 

Vad: 1 x 15 min medelhårt tempo, vila 2 min + 10 x 1 min hårt med 30 sekunder vila efter varje intervall.

Hur: Detta pass kan du köra på cykel, crosstrainer och roddmaskin.

Pass 4: Styrkeutmaning

Vad: Välj 3 styrkeövningar och kör dem med 10 reps första omgången, 9 reps andra omgången, 8 reps tredje omgången, och så vidare ned till 1 repetition. Välj lämpligen en benövning + en övning för bålen + en övning för överkroppen. Exempelvis djupa squats, mountainclimbers och pushups.

Hur: Du inleder med 10 reps av varje övning, sen 9 reps av varje övning, och så vidare. Det blir 55 reps per övning x 3 = 165 reps. Gör detta så fort du kan med bra teknik.


Nya Saucony Endorphin Elite 2 ska hjälpa elitskidåkaren under 2.20 på maraton

Nya Saucony Endorphin Elite 2 ska hjälpa elitskidåkaren under 2.20 på maraton


Bara arton månader efter sin maratonpremiär sprang han Sevilla Marathon i februari på 2.22. Men elitskidåkaren Viktor Brännmark är långt ifrån klar med sin nya satsning på långdistanslöpning. Och till sin hjälp har han den nya superskon Saucony Endorphin Elite 2.

[ANNONS FRÅN SAUCONY] Längdskidåkaren Viktor Brännmark, 32 år, har en ny passion. Efter att ha åkt skidor sedan han var åtta år och tävlat i både världscupen och Tour de Ski fokuserar han sedan i fjol helt och hållet på löpning. Men tanken på att lägga skidorna på hyllan och satsa på långdistanslöpning väcktes redan 2023 när han gjorde sin maratondebut på Stockholm Marathon – på tiden 2:27:12 (8:a på SM).

– Det var efter min bästa säsong som skidåkare. Jag spontananmälde mig till Stockholm Marathon och hade väl typ fyra veckor med löpning under maj månad inför loppet. Men det gick riktigt bra ändå med 2:27 och en 8:e plats på SM, berättar Viktor Brännmark.

– Jag hade ju inga förväntningar. Det kändes också lite befriande att inte behöva ha någon oro för materialet som man kan ha som skidåkare. Det var ju så himla simpelt att bara komma dit och ställa sig på startlinjen. Och stämningen längs banan var grym.

Efter loppet i Stockholm hade Viktor svårt att släppa löpningen, även om han fortfarande var inställd på att tävla en säsong till i längdskidor. Men det gick inte så bra som säsongen innan. I stället blev han mer och mer inne på löpning.

– Jag började lyssna på alla löparpoddar och drömma mig bort till löpläger i Kenya. Någonstans där kände jag väl att löpningen började bli mitt fokus mentalt.

Alltid varit en längdskidåkare

Viktor började tävla i skidor redan som liten. Från åtta års ålder var det den enda sporten för honom, och så var det ända fram till för bara något år sedan.

– Jag satsade men kom aldrig med i något skidlandslag. Men jag har åkt några världscuptävlingar och även kört Tour de Ski. Jag har också en individuell SM-medalj på femmilen. Det har alltid varit de längre distanserna som tilltalat mig.

Att det var långa distanser som lockade var kanske inte så konstigt. Som skidåkare var Viktor känd för sin uthållighet och enorma träningsdisciplin.

– Min största talang har varit att jag har kunnat träna hårt och ändå hålla mig förhållandevis skadefri. Och jag blir sällan sjuk. Jag är nog fortfarande bra på att träna mycket, ibland kanske lite för mycket för mitt eget bästa. 

Saucony Endorphin Elite 2

Som skidåkare bestod ungefär 15 procent av de 800–900 timmar som Viktor tränade per år av löpning – men då upplevde han inte att han hade någon särskild talang för att springa.

– Jag har alltid haft en stor och bra motor så jag är bra på att springa uppför, men på plattare distanser har jag inte stuckit ut. Mitt personbästa på 10 kilometer är 32.17, som jag satte 2018 under skidåkartiden. Det hoppas jag kunna förbättra nu när inriktningen ligger på löpning, även om det är längre distanser än så som jag siktar mot.

Utmaningar att byta idrott

Bland konditionsidrottare sticker längdskidåkarna ut med sina generellt mycket höga syreupptagningsvärden. Många skidåkare har också gjort bra tider på olika löplopp och distanser under sina grundträningsperioder. Men det innebär förstås inte att man per automatik blir en bra löpare som längdskidåkare.

– Min grej har alltid varit att träna mycket, runt 20–25 timmar i veckan, så jag tänkte att det bara är att överföra till löpningen. Min tanke var ju att jag direkt skulle upp i 20 mil i veckan och öka därifrån. Jag tänkte att löpare inte förstår hur man ska träna, att man måste kunna träna mycket mer.

Men Viktor blev snart varse att det inte är så enkelt. Efter den första tidens löpträning fick Viktor en stressfraktur i höften.

– Så det har varit en utmaning att ställa om mentalt kring att det är ett annat tak i löpningen gällande belastningen. I längdskidor var det bara att samla timmar, hasa sig fram på fyratimmarspass. Men det är svårt att göra i löpning.

Tar hjälp av en coach

När Viktor gick över helt till löpning för ett knappt år sedan tänkte han först lägga upp sin träning själv.

– Men när jag blev skadad insåg jag att jag kommer att träna sönder mig om jag fortsätter. Så jag tog hjälp av en löptränare och det var bra. Nu är tanken att jag ska ta hjälp av Viktor Smångs som coach – det känns spännande.

Han funderade på att använda sig av alternativa träningsmetoder för att få upp volymen genom att variera löpningen med rullskidor, längdskidor och cykel.

– Men det har jag inte blivit av, jag är helt inställd på löpning – på gott och ont kanske. Jag har en förhoppning om att göra något annat för att få upp antalet timmar under en träningsvecka. Men vi får se. Nu kör jag generell löpträning som de flesta andra med löpinriktning.

Snabb utveckling på maraton

Efter sin spontana maratondebut i Stockholm 2023 med sluttiden 2.27 har Viktor gjort snabba framsteg. Först med 2.23 i både Berlin Marathon och Valencia Marathon under hösten 2024, och sedan ytterligare ett litet steg ner till 2.22 på Sevilla Marathon i februari i år.

– Jag tycker att jag är en väldigt mycket bättre löpare nu än vad jag var i höstas. Jag har kunnat springa mycket ”billigare” med lägre puls i givna farter än tidigare. Men tyvärr syns det inte i resultatlistan. Problemet är att benen inte håller, det krampar ihop sig i vaderna och har gjort det även på mina andra maror. Det positiva är att det har kommit senare och senare för varje lopp jag sprungit. Men jag har klart högre mål än att ligga på 2.23–2.22.

Saucony Endorphin Elite 2

Viktor är förhållandevis ny som löpare och kommer säkert att utvecklas på sikt, bara genom att träna på. Men han har också funderat på vad han kan göra redan nu för att hålla hela vägen på kommande maraton.

– Jag tror att det viktiga just nu är att få bättre löpekonomi och att jobba med löpsteget. En nyckel där kanske är att bli lite bättre på kortare distanser.

Viktor menar att han därför kanske behöver köra lite mer VO2max-träning. Hittills har han mest kört långa intervaller på lägre intensitet.

– Nu efter Sevilla kommer jag träffa min tränare – vi får se vad han tänker och hur det blir. Men det kanske blir mer träning som ger lite mjölksyrakänning.

En annan aspekt han vill jobba med är det som Viktor själv benämner som sitt ”skidåkarsteg”.

– Mitt löpsteg är ju typ som att jag åker klassiskt – alltså längdskidor med fästvalla. Det ser ut som att jag försöker trycka fast skidan. Jag har också en lång hälkick bakåt, nära marken. Dessutom kränger jag med överkroppen. Med tiden hoppas jag helt enkelt kunna springa effektivare och snyggare.

Viktor om nya Saucony Endorphin Elite 2

Viktor har sprungit i Sauconys skor i många år och har i år gått från att vara löpvarumärkets ambassadör till att bli Saucony-atlet. Han sprang Sevilla Marathon i den nya Endorphin Elite 2 – en modell som är efterlängtad av många löpare.

– Saucony såg att jag sprang i deras skor och frågade om jag ville bli deras ambassadör. Det var ju suveränt för mig eftersom jag redan var inne på märket och verkligen gillar deras modeller. Jag sprang faktiskt min första mara i den första versionen av Endorphin Elite. 

Saucony Endorphin Elite 2

Viktor fick testa den nya versionen av Endorphin Elite 2 redan i mitten på december – och blev överväldigad av skon.

– Det är ju något helt nytt – det är nästan svårt att beskriva. Den är helt grym. Jag har sprungit 500 kilometer i mina nu, vilket kanske är lite för mycket – men jag vill knappt ha någon annan sko. Den mjuka studsighet och känsla som skon ger nu är något extra.

Han springer mycket löpband på vintern och de flesta passen har han faktiskt gjort i Endorphin Elite 2.

– Självklart springer jag inte allt i Elite 2, jag kör mycket i både Hurricane 24 och även Ride 18.
Men det är kul att veta att materialet inte kommer vara en begränsande faktor för mig.

Inga problem med långpass på löpbandet

Viktor gillar att springa på löpband och tycker att det är en bra lösning för att få till passen under vinterhalvåret – men det är inte alla som förstår tjusningen med det.

– Mina polare fattar inte hur jag kan stå och nöta 40 kilometer på bandet, men det triggar mig. Jag tycker om att göra tvärtemot, så då blir det extra kul att köra mycket band för att provocera dem. 

Han kör de pass som coachen ger honom, men har också förhandlat sig till att få köra några långpass på löpbandet.

– Så jag har haft några pass på 42 kilometer inomhus och de passen längtar jag till. Jag tycker det är kul att stå där. Jag har inga problem med det monotona, jag tycker att det är stärkande. Sedan gillar jag att det är så enkelt att man kan följa progressionen när förhållandena alltid är samma. 

– Men jag gillar alla pass. Jag är nykär i den här sporten – allt är kul.

Hur snabb kan en skidåkare bli?

Det som var tänkt som ett hobbyprojekt från början har nu börjat likna en riktig satsning på löpning. Viktor vill helt enkelt testa hur långt han kan komma.

– Jag jobbar som VD för Sveriges äldsta rullskidmärke, men trots det tycker jag att det funkar bra att kombinera jobbet med hård träning. Sen är ju träningstiden bara runt hälften av den tid jag la ner på skidåkningen.

Målet för Viktor just nu är helt enkelt att ta reda på hur snabb han – som före detta skidåkare – kan bli.

– Samtidigt är jag en kvart efter Ebba Tulu Chala i Sevilla Marathon. Att komma i närheten av honom kommer nog inte ske. Men jag vill se hur snabbt jag kan springa. Jag känner att jag har många år på mig och mycket kvar att lära mig som löpare.

OM VIKTOR BRÄNNMARK
FÖDD: 1992
KLUBB: Som längdskidåkare har han representerat Piteå Elit.
MARATONMERITER:
Stockholm Marathon 2:27:12 (2023)
Stockholm Halvmarathon 1:11:12 (2024) 
Berlin Marathon 2:23:54 (2024)
Valencia Maraton 2:23:07 (2024)
Sevilla Marathon 2:22:33 (2025)

Det här är nya Saucony Endorphin Elite 2

Viktor Brännmarks favoritsko är Sauconys flaggskeppsmodell för tävling på långdistans: Endorphin Elite 2. Den andra versionen av den här populära modellen har nu uppdaterats med ett helt nytt skummaterial i mellansulan – incrediRun.

Saucony Endorphin Elite 2

Det nya och innovativa skummaterialet är otroligt mjukt och lätt med mycket hög energiåtergivning – som dessutom håller över tid. I tester av en ny Saucony Endorphin Elite 2 med 92 procent energiåtergivning hade mellansulan fortfarande 90 procent energiåtergivning efter cirka 480 kilometer löpning.

Saucony Endorphin Elite 2 i genomskärning. Mellan två lager med incrediRun-skum sitter den gaffelformade kolfiberplattan.

Inbäddad i mellansulans båda lager med incrediRun sitter en gaffelformad kolfiberplatta som sträcker sig i skons hela längd och både stabiliserar och hjälper till att driva på steget. Endorphin Elite 2 har också breddats under mellanfoten för ökad stabilitet under stegavvecklingen.

Tillsammans med Sauconys beprövade SpeedRoll-geometri gör detta Endorphin Elite 2 till en superlätt och snabb sko – perfekt för längre lopp där du vill prestera. Detta tack vare skons fantastiskt positiva kombination av extrem spänst och mycket mjuk och skonsam dämpning.

Hög komfort i det långa loppet

Men en tävlingssko är inte bara sin mellansula. För maximal komfort och prestation krävs också en ovandel som kan leverera under krävande tävlingsförhållanden. På Endorphin Elite 2 kombineras den sömlösa och ultralätta ovandelens tunna och luftiga meshmaterial med en integrerad plös.

Den åtsmitande passformen följer foten och den 3D-formade hälkappans förbättrade passform och stabilitet bidrar ytterligare till den fantastiska komforten – precis som man vill att en sko ska kännas när det är dags för race.

Saucony Endorphin Elite 2
Sauconys PWRTRAC-gummi är strategiskt placerat under mellansulan för att ge både slitstyrka och grepp – utan att addera onödig vikt.

Säkert grepp – i vått och torrt

Löpning i höga hastigheter ställer förstås krav på bra och förutsebart grepp. På Endorphin Elite 2 är yttersulan därför tillverkad i Sauconys PWTRAC-gummi för garanterad slitstyrka och optimalt grepp. Det är strategiskt placerat där risken för slitage är som störst. Greppet på våta underlag har dessutom förbättrats ytterligare jämfört med den första versionen.

Nya versionen av Saucony Endorphin Elite är lättare, skönare och snabbare än tidigare – inte minst tack vare det nya superskummet incrediRun. Resultatet är en sanslöst väldämpad och studsig tävlingssko. Enda nackdelen? Det går inte att skylla på materialet.

FAKTA SAUCONY ENDORPHIN ELITE 2
HÄLDROPP: 8 mm (39,5/31,5 mm)
VIKT: 176/199 gram (dam/herr)
CIRKAPRIS: 3 699 kronor
LÄS MER OCH BESTÄLL HÄR

Full fart framåt med skidstjärnan Frida Karlsson

Full fart framåt med skidstjärnan Frida Karlsson


Frida Karlsson slog igenom på skid-VM i fjol, och tog tre VM-medaljer under årets VM i tyska Oberstdorf. Men att Frida har en bakgrund som friidrottare och duktig löpare är kanske mindre känt. I den här intervjun från 2020 berättar hon om sin träning och kärlek till löpningen.

Text: Minna Tunberger Foto: Hans Berggren

Medan kameran smattrar ikapp med fågelkvittret och solen strilar genom löven på björkarna springer Frida Karlsson med rappa steg. Hon får springa samma lilla sträcka här i Hagaparken i Stockholm, om och om igen.

– En gång till bara, säger fotograf Hans, och Frida tar sig an sträckan igen, med samma leende och målmedvetenhet som tidigare.

– Vi tar det igen, en sista gång, men sakta, sakta. Jag vet att du vill springa snabbt, men för att vi ska fånga ditt steg bäst på bild behöver du sakta ner, säger Hans och Frida bromsar farten.

Hon påminner om en antilop när hon tar sig fram med sina lätta, spänstiga steg, sin stolta hållning och viljan att springa.

Frida Karlsson har älskat att springa ända sedan hon var liten. Foto: Hans Berggren

Vi känner henne bäst som det längdskidåkande underbarnet. Hon som gjorde sitt internationella genombrott bara 18 år gammal, när hon blev juniorvärldsmästare i skiathlon 2018. Hon tog ett guld och två brons.

Som 19-åring erövrade hon sedan två guld på junior-VM och strax efter det gjorde hon debut på senior-VM 2020, där hon knep tre medaljer, en av varje valör. Genom guldet på stafetten blev hon den yngsta världsmästaren i längdskidåkning någonsin. 

Löparen Frida känner inte alla till på samma sätt. Men faktum är att Frida har älskat att springa sedan hon var liten.

– Jag minns att jag brukade cykla bredvid mamma och pappa när de var ute och sprang. Och hur glad jag blev sen när jag var så stor att jag kunde springa med dem, det var på lågstadiet.

Frida berättar att i september varje år under uppväxten packade hon och hennes familj ihop sina löparskor och satte sig i bilen och körde från hemmet i Sollefteå ner till Stockholm. Där mötte de upp andra delar av släkten, som kom resande från norr och söder, och tillsammans sprang de Lidingöloppet. Det blev en årlig släkttradition, som Frida kom att älska.

Jag kommer aldrig att glömma när jag gick i mål, det var en sådan eufori, jag tyckte att det var det största som hade hänt mig.

Första gången Frida sprang Lilla Lidingöloppet var hon 10 år. Och hon vann.

– Jag kommer aldrig att glömma när jag gick i mål, det var en sådan eufori, jag tyckte att det var det största som hade hänt mig.

Åren som följde, ända upp till 17 års ålder, vann hon alla år i rad. 2016 deltog hon på ungdoms-EM, där hon blev sjua på 3 000 meter. Hon deltog även i Ungdomsfinnkampen på 3 000 meter 2015, där hon blev tvåa. Hon har dessutom ett ungdoms-SM-guld på 3 000 meter. Och 2018 vann hon Lidingöloppet igen, nu i F19.

Frida Karlsson har vunnit Lidingöloppet nio gånger. Här firar hon segern i F17 2016 med segraren i F19, skidåkarkollegan Ebba Andersson, som då även satte nytt banrekord.
Foto: Deca text & bild

Men trots att hon var ett riktigt löparlöfte, så blev det inte löpningen som hon skulle satsa på. 

– I Sollefteå fanns det inte någon organiserad verksamhet för löpning, ingen klubb eller så. Löpningen blev mer som en viktig del i längdskidåknings-träningen. 

Fridas mamma Mia, och moster Eva-Lena, har båda varit duktiga skidåkare, så det kanske inte var så konstigt att hon fastnade för just den idrotten till slut.

– Och så har vi ett skidgymnasium i världsklass i Sollefteå, som jag gick på, plus att jag hade fallenhet för sporten, säger hon.

Frida spelade även mycket fotboll och handboll i organiserad form under uppväxten, men lagidrott var aldrig riktigt något för henne.

– Jag kände alltid att jag ville mer än de andra. Jag var mer taggad och ville satsa mer. Det gjorde mig så frustrerad, så det blev naturligt att jag gick över till individuell idrott där jag kunde köra på hur mycket jag bara ville.

Frida föredrar individuella idrotter som löpning och skidåkning, men har även spelat lagidrott på hög nivå. Foto: Hans Berggren

Träningsviljan och den outsinliga energin tror hon kommer från mamma Mia, som i dag bland annat är hennes manager och sköter hennes kontakter med media och omvärlden. All korrespondens före fotograferingen och intervjun har vi haft med Mia, som snabbt och glatt svarat på alla frågor kring detta.

– Mamma har jättemycket energi och är min stora förebild i livet. Jag har inte bara inspirerats mycket av hennes glädje för skidåkning, utan också av hennes engagemang och driv. I vår skidklubb är hon både ordförande, vallare och tränare för ungdomar. Pappa har också varit fantastisk genom åren, han har tränat mina fotbolls- och handbollslag och skjutsat till alla träningar.

Hennes pappa är, precis som hennes mamma, manager till Frida. 

– Det är tryggt, de vet vad jag står för och ser till att inga sponsorer eller medier får komma och mjölka ur, de kommer alltid att skydda mig och sålla, de har erfarenheten.

Frida fyllde 21 i augusti, men verkar ändå vara van vid att göra intervjuer. Hon svarar utan tvekan på alla frågor och verkar inte ha något problem med att prata om även de jobbigaste saker. Som det som hände förra vintern: det ofrivilliga tränings- och tävlingsstoppet.

Det var i december 2019 och omgivningens förväntningar var skyhöga på Frida, som hade skördat enastående framgångar i VM säsongen före. Hon hade redan kört världscupspremiären i Ruka i november–december och höll som bäst på att packa sina grejer inför nästa världscupshelg när hon fick det där samtalet från Svenska skidförbundet. Hon skulle stoppas från allt tävlande på obestämd tid, då hennes testvärden inte nådde upp till skidförbundets hälsokriterier. 

– Jag som var så förväntansfull inför säsongen, jag hade redan kollat banskisserna inför kommande tävlingar och var så laddad. Min kalender var fullbokad med tävlingar hela säsongen. Men så visade hälsokontrollerna att min kropp inte var i balans och så blev kalendern sopren, helt tom. Och jag visste ingenting. Skulle jag få komma tillbaka den här säsongen?

Det var så jobbigt, mina dagar är ju annars träning, det är ju det jag har gjort hela livet och är bra på. Allt var kaos inom mig.

Ingen träning, ingen tävling. Vem var hon nu, utan detta? 

– Det var så jobbigt, mina dagar är ju annars träning, det är ju det jag har gjort hela livet och är bra på. Allt var kaos inom mig. Jag grät och grät, och låg mest i sängen och sov. Det blev kortslutning, jag satt inte med taktpinnen längre.

Hon berättar om sin största tillgång som elitidrottare – hennes allt eller inget-mentalitet – den som som driver henne framåt inom skidåkningen. Men hur den i det här fallet var det som stjälpte.

– Jag hade kört på för hårt, hade inte förstått hur viktigt det var med återhämtning och balans, och gick över gränsen. 

”När vi väl hade gått ut i media och berättat om stoppet så vände det för mig, då kände jag att jag måste göra det bästa av det här. Jag beslutade mig för att knyta näven och ta kampen i stället för att ligga kvar i sängen.” Foto: Hans Berggren

Men samma mentalitet hjälpte henne snabbt på fötter igen. Hon torkade tårarna, ville inte tycka synd om sig själv längre, hon gillar inte den känslan, säger hon.

– När vi väl hade gått ut i media och berättat om stoppet så vände det för mig, då kände jag att jag måste göra det bästa av det här. Jag beslutade mig för att knyta näven och ta kampen i stället för att ligga kvar i sängen.

Hon ville inte ha kontakt med omvärlden på ett tag, inte läsa hur journalister spekulerade. I stället släckte hon ner allt vad traditionella och sociala medier heter och umgicks med sin familj och sambon William Poromaa, som också är längdskidåkare i landslaget. 

Man kan kanske tänka sig att det var jobbigt för henne när sambon for iväg på sina tävlingar och hon själv fick stanna hemma. Men så var det inte riktigt.

– Nej, jag var glad för hans skull och när han var iväg följde jag ALLA lopp som gick hemma från tevesoffan. Både längd och skidskytte, säger hon och det glittrar till i ögonen.

– Det blev Vinterstudion från det att sändningarna började tills de slutade, jag älskar att titta på skidåkning.

Hon var plötsligt glad över att få tid till annat i livet, sådant som hon inte hade haft tid till tidigare, som att umgås med vänner. Sådant som andra bara tar för givet, men som inte ryms i en elitidrottares vardag. 

– Jag tror att det här träningsstoppet var nyttigt för mig, det är lätt att man blir sin idrott och att man inte är något annat än det, det tror jag kan bli farligt i längden, funderar hon. 

Nu så här här i efterhand, kan Frida blicka tillbaka på hur hon tränade och förstå vad som egentligen hände. Hon hade nyligen gått ut gymnasiet, på rekordtid gjort ett stort genombrott på seniornivå och ingått i ett nytt lag – Svenska skidlandslaget.

Nu har jag fått hjälp med hur jag ska återhämta mig och hur mycket energi jag måste få i mig för att hålla

– Allting gick så fort och jag hade ju inte så mycket erfarenhet och kunskap om hur jag skulle göra för att min kropp skulle klara av det höga trycket på träningsmängd och livet som elitidrottare och alla krav det innebar. Nu har jag fått hjälp med hur jag ska återhämta mig och hur mycket energi jag måste få i mig för att hålla, säger hon och skalar ännu ett ägg från sin frukosttallrik.

När hon ser tillbaka på det senaste året så känner hon att hon har lärt sig mycket om sig själv och om hur hennes kropp fungerar. Och i dag är hon faktiskt tacksam över tävlingsstoppet och att hon därmed fick chansen att bygga upp kroppen igen och komma i balans.

– Jag hade förmånen att ha bra folk runtomkring mig. Det är lätt att fastna i en bubbla annars, det är viktigt att någon är där och ser en när man är på gränsen till att det går överstyr.

När hon sedan i februari 2020 – efter ett drygt två månader långt uppehåll – fick grönt ljus att träna och tävla igen eftersom hennes värden såg bra ut efter en rad provtagningar, då hade hon knappt tränat på 70 dagar. Hon hade kört en del styrka, men väldigt lite kondition.

– Men jag struntade i att jag kanske inte var i så bra form efter det långa uppehållet. Jag ville tävla, jag hade ju längtat så efter det och efter att få vara med i gänget igen. Det gick bättre och bättre för varje tävling jag deltog i. Jag kände mig stark, timmarna på gymmet hade varit bra för min kropp. 

Och första helgen i mars 2020 vann hon sin första världscupseger under den prestigefyllda tremilen i Holmenkollen och blev därmed den första svenska kvinnan att vinna tävlingen. Hon snuvade Therese Johaug på guldet på mållinjen, efter att ha legat minuten efter henne när över halva loppet var åkt.

Frida Karlsson menar själv att hon springer väldigt mycket för att vara skidåkare – och att det bästa med löpningen är enkelheten. Foto: Hans Berggren

Just när Frida var på banan igen – med besked – då kom åter ett plötsligt tävlingsstopp. 

Men den här gången hade det ingenting med hennes värden att göra, den här gången var det ett visst virus som hade kommit hit från Kina. Hon hade precis packat klart väskan för att åka till världscupsavslutningen i Kanada, när beskedet kom att resten av den vårens tävlingar skulle ställas in.

– Först kändes det så jobbigt, det var bara fyra veckor kvar av tävlingar och jag hade äntligen fått medvind igen. Men det är ju som det är, och jag ställde om snabbt och tänkte positivt, att det kommer fler tävlingar och jag har så mycket mer att ge framöver. 

Hon säger att hon vill se hur långt hon kan gå inom längdskidåkningen – utvecklas i alla detaljer i träning och tävling, som gör att hon kommer att åka skidor fortare från A till B. Men egentligen har hon inte så stort fokus på resultatmål – utan hon vill mer se hur långt hon kan utveckla sig själv som idrottare och som person.

– Jag strävar efter att hela tiden göra allt bättre. Jag kan bara påverka mig och min situation och det tänker jag göra till 110 procent. Det är verkligen en förmån att få hålla på med det man tycker att roligast i världen och det ska jag ta vara på, säger hon.

Jag vill se hur bra jag kan bli på löpning. Det är inte alls omöjligt att jag börjar satsa på det. Men det blir på stig, inte asfalt.

Den dag hon slutar med skidåkningen, vill hon satsa på löpningen då, månne, löpartalang som hon är?

– Absolut, jag vill se hur bra jag kan bli på löpning. Det är inte alls omöjligt att jag börjar satsa på det. Men det blir på stig, inte asfalt.

Hon berättar att hon springer väldigt mycket för att vara skidåkare. Det bästa är enkelheten, säger hon, att det är så skönt att slippa all utrustning som behövs vid skidåkningen, och bara kunna dra på sig shorts, t-shirt och löparskor och ge sig ut i närområdet. Löpningen är också bra barmarksträning under lågsäsong för skidåkningen: 

– Det ska vara kuperat och tufft, jag springer ofta med min kille uppför Halstaberget i Sollefteå och uppe i bergen där. Vi springer med stavar och kör mycket intervaller, och jag jagar ständigt höjdmeter. Jag tycker att Lidingö är en platt bana, haha.

Frida tycker om att vara ute i naturen, gillar när det går fort och när hon följer ”en mysig stig”.  Hon är tvådelad, säger hon, å ena sidan gillar hon snabba tider, å andra sidan känslan när det flyter och man är ”studsig i steget”.

Ibland springer hon även lopp – men bara om det finns några i närheten av där hon befinner sig just för ögonblicket. 

– Det är inte så att jag åker land och rike runt för att springa lopp, jag har ett så otroligt späckat träningsschema för skidåkningen. 

Förutom Lidingöloppet, då, släkttraditionen:

– Jag tror att jag ska åka ner till Stockholm och springa 30-kilometerdistansen efter sommaren, om det inte ställs in på grund av corona.

(Det blev tyvärr inget vanligt Lidingölopp under 2020 utan ett virtuellt arrangemang, reds. anm.)

Läs också: Moa Lundgren – den skidande löptalangen

Fakta: Frida Elisabeth Karlsson

Ålder: 21 år, fyller 22 i augusti.

Bor: Sollefteå.

Skidklubb: Sollefteå Skidor IF.

Är: Elitlängdskidåkare men har även varit friidrottare i löpning och deltog på ungdoms-EM 2016 i Tbilisi Georgien, där hon blev sjua på 3 000 meter med tiden 9.53,34, och i Ungdomsfinnkampen på 3 000 meter 2015. Hon har dessutom ett ungdoms-SM-guld på 3 000 meter. Hon har tidigare spelat division 2-fotboll för Remsle UIF FF. 

Familj: Pappa Leif Medin och mamma Mia Karlsson (tidigare längdskidåkerska). Äldre systern Fanny och yngre systern Hannah. Pojkvännen William Poromaa, även han längdskidåkare.

Skidkarriär: Hon vann ett guld och två brons vid junior-VM 2018. Debuterade på seniornivå vid VM 2019, där hon knep tre medaljer, ett guld, ett silver och ett brons. Genom guldet på stafetten blev hon den yngsta världsmästaren i längdskidåkning någonsin. Säsongen 2019/2020 vann hon sin första världscupseger under den ärofyllda tremilen i norska Holmenkollen och blev därmed den första svenska kvinnan att vinna tävlingen. På årets skid-VM i Oberstdorf (2021) tog hon två silvermedaljer, en i skiathlon och en på 10 km fri stil, samt ett brons på 30 kilometer.

Bli en bättre löpare i vinter – testa de här passen!

Bli en bättre löpare i vinter – testa de här passen!


VATTENLÖPNING

Att vattenlöpa med våtväst är kanske det bästa komplementet till vanlig löpträning. Du utför samma rörelse och använder samma muskler som i vanlig löpning, men slipper stötchocken från fotisättningarna mot underlaget.

Du kan välja att använda ett flytbälte/våtväst, eller löpa i grunt vatten utan väst. Flera duktiga svenska löpare använder vattenlöpning regelbundet för att avlasta benen och samtidigt kunna hålla en hög träningsvolym.

Vattenlöpning kräver lite teknikträning i början. Det gäller att inte hamna för vågrätt i vattnet, då liknar rörelsen en variant av hundsim. Du måste alltså hålla kroppen hyfsat upprätt och ta ut steget samtidigt som du driver på framåt med armpendlingen. Gör gärna några styrkeövningar innan du hoppar i bassängen.

5 effektiva vattenpass:

• Pass 1: 10 x 2 min/vila 30 sek stående i bassängen. Variera löpfarten efter förmåga.

• Pass 2: 4 serier med 10 x 15 sek/vila 15 sek mellan varje lopp. Vila 1 min mellan serierna.

• Pass 3: 4 x 4 min/2 min aktiv vila (högt tempo).

• Pass 4: Distanslöpning 40 min (jämnt tempo).

Under de angivna vilopauserna kan du ta ståvila, göra rörlighetsövningar och lätta stretchövningar, eller simma lugnt.

LÄNGDSKIDÅKNING OCH RULLSKIDÅKNING

Här är det så klart tillgången på snö som styr valet av skidor. Längdåkning på snö är en fantastisk träningsform; det är ingen hemlighet att skidåkarna ofta har de högsta värdena när det gäller syreupptagning.

Men tyvärr är snökvaliteten och tillgången inte alltid lika bra i hela landet . Dessutom kräver längdskidåkning god teknik för att man ska få full effekt av träningen. Däremot behöver man inte lägga så mycket tid på att lära sig valla numera, tack vare den nya skin-teknologin (stighudar).

Har du möjlighet så lägg gärna en del tid på skidåkning under vintern. Varvar du längdåkningen med några löppass i veckan så håller du dig både i form och skadefri.

Rullskidor är också bra men kräver god teknik och tillgång till lämpliga åkytor. Här tränar du framförallt upp styrkan genom stakningen, men det belastar inte hjärta och lungor lika bra som längdskidåkning. Alla pass du genomför under löpsäsongen går att genomföra på skidor också. Dock ska merparten av passen vara distanspass i varierad fart

Den skidande löptalangen

Den skidande löptalangen


Det är egentligen på längdskidorna som Moa Lundgren ska prestera. Men på senare tid är det i löparspåret som 21-åringen har imponerat mest. Vinst och rekordtid på trailloppet Salomon 27K och silver på terräng-SM. Vad är hemligheten? – Jag bara springer. Det är en sådan otrolig frihet. Jag älskar att ta ut mig totalt, säger hon. Text: Lisa Wallström / Foto: Frida Berglund Att det blev längdåkning för Moa Lundgren var inte självklart. Det hade lika gärna kunnat bli hockey, fotboll, löpning – eller dans.  – Jag har alltid varit väldigt fysiskt aktiv och sprang lopp redan som femåring hemma…
Därför är Vasaloppsåkare lyckligare

Därför är Vasaloppsåkare lyckligare


Tidigare studier har visat att Vasaloppsåkare är betydligt mer fysiskt aktiva i vardagen och lever längre än andra. Nu har en grupp svenska forskare visat att längdskidåkare också blir mindre deprimerade.

Forskarna har följt 200 000 Vasaloppsåkare under åren 1989–2010 och har sett att dessa drabbades av depression hälften så ofta som befolkningen i stort. Studien, som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Psychiatry Research, visade att samma mönster gällde för ångest och oro. Skidåkarna drabbades av ångestrelaterade sjukdomar hälften så ofta som befolkningen i stort. De här resultaten går också i linje med andra studier gjorda på människor som konditionsidrottar, inte minst löpare, som vi har rapporterat om tidigare i Runner’s World.

Forskarna drar slutsatsen att det är Vasaloppsåkarnas fysiskt aktiva livsstil som är huvudorsaken till att risken för att drabbas av psykisk ohälsa halveras. De diskuterar även om andra positiva faktorer vid sidan av den fysiska träningen påverkar det mentala måendet. Faktor som det sociala umgänget och gemenskapen, att ha ett meningsfullt mål, att man vistas mer utomhus, eller att den regelbundna träningen leder till en bättre kosthållning. Det har man däremot inte kunnat påvisa i studien.

Skillnad mellan könen

Resultaten i studien visade att risken för depression bland Vasaloppsåkare minskade lika mycket hos båda könen. Forskarna upptäckte dock en intressant skillnad mellan könen vad gäller kopplingen mellan fysisk prestation och depression. Hos männen kunde de se att skidåkare som var snabbare också var mer skyddade mot depression än långsammare åkare. Här är det lätt att tro att det är den större träningsdosen hos manliga ”snabba” Vasaloppsåkare som främst förklarar det ökade skyddet mot depression.

Bland de snabbaste kvinnliga åkarna såg de tvärtom en högre risk att drabbas av depression jämfört med de långsammare kvinnliga åkarna, även om skillnaden inte var statistiskt säkerställd. Samtidigt understryker forskarna att de snabbaste Vasaloppskvinnorna fortfarande löpte betydligt mindre risk att drabbas av depression jämfört med övriga befolkningen.

Andra orsaker bakom skillnad?

Studien förklarar inte varför de högpresterande kvinnorna i Vasaloppet drabbas av depression i större utsträckning än de som åker långsammare. Även om det finns vissa skillnader mellan den kvinnliga och manliga hjärnan så kan svaret till skillnaderna finnas någon helt annanstans, menar forskarna.

En amerikansk studie visade att kvinnor som berättade att de tränade för att de ville tappa i vikt eller trimma kroppen hade sämre livskvalitet än de som uppgav att de tränade för att förbättra sin hälsa. Hos männen fanns ingen sådan koppling. Där verkade anledningen till träningen inte spela någon roll för träningens effekter på deras mentala hälsa.

Detta fenomen skulle kunna förklara fynden i den nya svenska studien. Det kan vara så att den högre andelen depression hos de högpresterande kvinnliga skidåkarna bättre förklaras av de individuella skälen att träna än själva träningsnivån.