Över 20 000 löpare tog sig an värmen i Stockholm Marathon. Edwin Kiptoo och Rebeca Chesir tog hem segrarna i elitloppen, medan Ebba Tulu Chala och Carolina Wikström säkrade SM-gulden.
I herrloppet ryckte en trio tidigt ifrån övriga fältet, och länge såg det ut som att de skulle kunna hota det sju år gamla banrekordet.
Med en mil kvar lämnade kenyanen Edwin Kiptoo de andra bakom sig och trots att han kroknade något och inte klarade rekordet så kunde han ta hem segern på 2.10,46. Drygt 30 sekunder från banrekordet.
På damsidan var det desto jämnare. Efter de 42,195 kilometrarna skilde endast åtta sekunder mellan segraren Rebeca Chesir och tvåan Sintayehu Lewetegn från Etiopien.
Kenyanskans segertid blev 2.30,58.
Rebeca Chesir får segerkransen av Emil Danielsson. FOTO: DECA Text & Bild
Ebba och Carolina svenska mästare
I SM- klassen var det Ebba Tulu Chala som var snabbast med 2.17,26 och en sjundeplats totalt. Silvret gick till Linus Rosdal på 2.18,48 (åtta totalt) och bronset knep Heshlu Andemariam på 2.21,16 (tia totalt).
Carolina Wikström tog sitt åttonde SM- guld när hon kom i mål som bästa svenska på en åttondeplats med 2.34,06. SM- silvret tog Hanna Lindholm som blev tia totalt på 2.30,09. Johanna Bäcklund blev trea i SM- klassen och elva totalt med 2.41,42.
Alla resultat från Stockholm maraton hittar ni här.
På våra sociala medier finns intervjuer och filmer från loppet och vill man läsa en längre rapport kan man göra det här.
Carolina Wikström korsar mållinjen som svensk mästare. FOTO: DECA Text & Bild
Pilen bröt i Rabat
Det blev ingen lyckad Diamond League-öppning för Samuel Pihlström. I Rabat var han den enda svenska löparen till start på 1 500 meter.
Från start placerade han sig i den bakre delen av fältet och började tidigt tappa mark mot de övriga löparna.
Luckan växte successivt, och med ett varv kvar valde han att kliva av loppet. I nuläget är det oklart varför.
Loppet vanns i stället av amerikanen Yared Nuguse på 3.30,35.
Galans huvudnummer var annars 3 000 meter hinder, där hemmafavoriten Soufiane El Bakkali segrade på 7.57,25. Även tvåan, tysken Frederik Ruppert, imponerade när han satte nytt europarekord med tiden 7.57,80.
Alla resultat från Diamond League i Rabat hittar ni här.
Nordiska mästerskapen
Helgen har också bjudit på nordiska mästerskapen i Köpenhamn. Där blev bland annat Maria Freij tvåa på 800 meter på 2.03,54.
Han sprang mot medalj men de sista meterna fick han se den försvinna. Samuel Pihlström blev besviken fyra i VM-finalen på 1 500 meter.
Efter ett imponerande försöksheat, och med en fin säsong i ryggen, gick Samuel Pihlström in i VM-finalen som en medaljkandidat.
Direkt från start tog han kommandot och tog täten i ett långsamt lopp. Genom hela finalen höll han sig bland de främsta och med ett varv kvar var han trea.
In på upploppet var bronset fortfarande hans men de kom starkt bakom. Med ett fåtal meter kvar tog sig australiensaren Adam Spencer förbi och knep bronset, tre tiondelar före ”Pilen”.
Vann gjorde Mariano Garcia från Spanien på 3.39,63, en knapp sekund före Pihlström.
Sjöberg fin sjua
Vera Sjöberg gjorde sin andra VM-start inomhus på 3 000 meter och stod för en fin insats i ett stökigt lopp.
Trots att hon åkte lite jojo mellan insidan och utsidan lyckades hon ta sig fram när det behövdes och spurtade hem en sjundeplats på 9.03,57. Sex sekunder från italienska Nadia Battoclettis segertid.
På halva distansen kom Wilma Nielsen till start som nybliven NCAA-mästare på en engelsk mil. Hon låg länge med i täten i sitt försöksheat men föll tillbaka mot slutet och missade finalen.
I december fyller amerikanen Cooper Lutkenhaus 18 år, i dag blev han världsmästare på 800 meter. Efter att ha styrt loppet från start och sneglat över sin axel innan målet så korsade han mållinjen som segrare på 1.44,24.
Med det är han den yngste VM-guldmedaljören genom tiderna.
Emil Millán de Olivia visar gamla takter
Utanför VM-bubblan i Torún har det sprungits snabbt på halvmaraton. I Warszawa sprang Emil Millán de Olivia in på 62.44 och en fjärdeplats. Ett nytt personligt rekord och en delad fjärdeplats genom tiderna i Sverige.
På andra sidan Atlanten, i Arizona, sprang Hanna Lindholm maraton på fina 2.31. I Paris gjorde Samuel Pihlström sitt första 10 km-lopp på landsväg på tre år.
Det var i Chandler, Arizona, som Hanna Lindholm sprang in på sin nionde bästa maratontid i karriären. Tiden 2.31,19 räckte till en fjärdeplats i loppet och är endast femtio sekunder från Svenska friidrottsförbundets kvalgräns till EM i Birmingham.
På vår sida av Atlanten, i Frankrikes huvudstad Paris, stod Samuel Pihlström på startlinjen för sitt första 10 km-lopp på tre år. Tiden 29,13 innebar ett nytt personbästa med sju sekunder, men säger kanske mer om hur länge sedan det var han senast sprang distansen än om prestationen i sig.
När det gällde som mest saknade lillgrabben intelligens, mästaren en fot och vår svensk en sekund. Isac Nader vann och Jake Wightman kom tillbaka. Vi andra, vi konstaterar att det råder fortsatt kaos på herrarnas 1 500 meter. Och jag älskar det.
Egentligen borde vi inte vara chockade. De senaste tre åren har inte bjudit på annat än ordningsstörningar. Ändå var vi många, inklusive jag själv, som trodde på förändring inför finalen på 1 500 meter. Att Niels Laros skulle plocka upp den där kronan nu och skapa ordning och lag, men vi (jag) fick fel.
Under hela säsongen har nederländaren Laros sprungit smart och behärskat men när det gällde som mest var det som att huvudet tömdes. Laros förvandlades till en brunstig guldkåt tjur som försökte spela schack med matematiker.
Han gick upp i täten och satte upp en relativt långsam fart, fick fram Cheruiyot och bestämde sig sedan för att ta ytterspåret. Den kyla han haft under resten av säsongen försvann i Tokyos hetta och sakta men säkert smälte han bort.
Med 500 meter kvar försvann också en annan. Josh Kerr haltade till och så var även han borta. Status på honom är lika oklar just nu efter loppet som Laros taktik inför det.
Allt är logiskt
Det är väl dock inte så konstigt att just Laros blir guldkåt och Josh Kerr skadar sig. Allt följer egentligen bara denna ologiskt logiska säsong där vi snart får gå skallgångskedja efter favoriterna. Alla verkar försvinna på något sätt.
Alla utom möjligen två. När klockan ringde fanns fortfarande Jake Wightman och Timothy Cheryout kvar, tillsammans med den snart helt stekta Laros.
Wightman gick på rutin. Attackerade med samma manual som i Eugene för tre år sedan. Kom förbi innan kurvan och stormade med ett ödmjukt långfinger mot mål. Vem hade trott på det här? Han var på väg att ta tillbaka sin titel.
Cheruiyot försökte stoppa honom, Laros väggade – men Nader vaknade.
För återigen blev vi chockade. Den här gången var det inte en skotte eller amerikan som kom på slutet utan en portugis. Isac Nader kastade sig förbi Wightman och vann med två hundradelar. Killen som inför säsongen hade ett EM-brons på meritlistan och som sprang i anonymiteten var nu bäst i världen.
Och om det är möjligt tror jag att jag älskar den här distansen än mer nu. För återigen har vi fått det bekräftat, vi vet aldrig vad som kommer att ske när det är dags för final på 1 500 meter.
Svensken då?
Bakom dessa herrar, där för övrigt Reynold Cheruiyot tog brons, kom en svensk. Samuel Pihlström blev elva och vi kan konstatera att han är med. Till skillnad från tidigare år sprangs det långsamt denna gång. Naders segertid blev 3.34, en sekund efter honom kom “Pilen”.
En sekund upp till guld, lika mycket till medalj.
I dagens svenska löptillstånd känns allt möjligt för framtiden. I dagens tillstånd på 1 500 meter känns allt ännu mera möjligt. Efter ytterligare en kaotisk final känner jag därför bara en sak. Jag längtar redan till Peking 2027. För även om Nader är bäst i världen i år är det återigen bevisat att ingen äger denna distans.
Vad gör man dagen efter ett VM-brons? Jo, skickar ut en 24-åring från Landvetter. Good luck, have fun. “Pilen” flög, sköt ned ytterligare en norrman och landade i en final som blottat stora hål.
Det var som att universum ville honom illa. Det är i alla fall min förklaring när Samuel Pihlström lottades i den första semifinalen. Här fanns Niels Laros, killen som skriver 2.0 på löpningens högskoleprov, samt den regerande mästaren Josh Kerr och så Jake Wightman och Timothy Cheryout. När de två sprang under 3.30 för första gången var Samuel Pihlström fortfarande vilse i orienteringsskogen.
Lägg därtill Narve Gilje Nordås, Andrew Coscordan och Ethan Strand och du förstår att det här är ett gäng du inte vill möta i en mörk gränd.
Men om loppet var ett möte i en mörk gränd kan vi bara konstatera att Samuel Pihlström fortfarande lever och kan springa vidare. Dessutom har han tagit ned en av bjässarna på vägen.
Pihlström sprang smart, placerade sig bra och var med i loppet med 200 meter kvar. Insidan och krysset är två saker som alltid ska vara lediga. Nu var det inte så men det räckte ändå, en mästare har alltid tur.
Pilen flög fram med de andra de sista 100 meterna och fällde sig till final. Narve Gilje Nordås gick på utsidan men hann aldrig fram.
Skriker om Bragdguldet
Redan i försöken föll stjärnorna tätt över Tokyos morgonhimmel. Jakob Ingebrigtsen var inte ens nära, Azedinne Habz försvann och Kipsang Koech likaså.
I semifinalen fortsatte det med Nordås, Stefan Nillessen och olympiamästaren Cole Hocker. Amerikanen stängde bort sig själv och försökte tackla sig fram. Nu är han diskad och ute. Tack och godnatt.
Vi kommer att komma tillbaka till finalen om någon dag, just nu måste vi bara få njuta ett litet tag. För när en svettig Samuel Pihlström skriker ut sin glädje efter en stunds resultat-väntan blir det en bild på vad som måste vara svensk löpnings bästa dygn.
För sex år sedan sprang Kalle Berglund VM-final på samma sträcka. Då hade vi precis lärt oss om tröskelträning, tyckte 3.36 var bra och trodde att vi nått den högsta topp vi kunde. Vissa löpare skrek till och med om att Kalle skulle få bragdguldet.
Nu, en finalcykel senare, skriker fortfarande löparvärlden om Bragdguld. Andreas Almgren har tagit ett VM-brons och Samuel Pihlström har gått till en ny VM-final.
Har fällt jättar
Skillnaden nu mot då är att Sverige är med. Almgrens VM-brons må vara stort men samtidigt fullständigt logiskt. Samuel Pihlströms final är bra men långt ifrån en stolpe in. Killen hör hemma här, på vägen har han fällt jättar. Som grädde på moset har också Suldan Hassan tagit sig in bland de femton bästa och Ebba Tulu Chala bland de 25 bästa på maraton.
Det kanske tydligaste tecknet på den nya nivån är att Sverige, i alla fall i det här mästerskapet, gått om läromästarna från väst. Andreas Almgren hade inga problem med att brotta ned EM-silvermedaljören Awet Nftalem Kibrab på 10 000 meter.
Och Samuel Pihlström har på två dagar först varit med och dräpt Jakob Ingebrigtsen VM-drömmar och sen gjort detsamma med hans före detta träningskompis, Narve Gilje Nordås. Två krossar inför öppen ridå. Sverige-Norge 3-0.
Det kan därför vara lätt att tro att vi nått peaken, att det är klappat och klart nu. Men det som känns bäst att skriva är att vi kanske inte gjort det. Andreas Almgren ska springa 5 000 meter, Andreas Kramer ska gå in i mästerskapet och vi ska också återkomma till den där 1 500-metersfinalen. Låt oss därför få drömma en liten stund till för just nu känns faktiskt allt möjligt. Vår tid är här nu.
I Karlstad slog Samuel Pihlström svenskt rekord på 1000 meter och i Eugene skrevs historia när Beatrice Chebet blev första kvinna att gå under 14 minuter. På samma gala slog dessutom Faith Kipyegon nytt världsrekord på 1500 meter.
I två år fick Andreas Kramer ha sitt svenska rekord på den något udda distansen 1000 meter. När Samuel Pihlström vann årets första GP- tävling korsade han mållinjen på 2.16,55 och slog det gamla rekordet med en halv sekund.
Rekordet kom efter att Pilen hängt med hararna hela vägen och trots att han stumnade sista varvet kunde han hålla undan både för löparna bakom och den gamla rekordtiden.
Tiden innebar att Pihlström nu är svensk rekordhållare på fem distansen, 1500 meter (inne och ute), en engelsk mil (inne och ute) och så 1000 meter.
Under samma kväll blev även Yolanda Ngarambe bästa svenska på 1500 meter med 4.05,84 och en andraplats. Bakom henne kom Vera Sjöberg in på 4.07,06 och Linn Söderholm på 4.09,37.
I herrloppet vann Jonathan Grahn på 3.40 men mest imponerande var annars 17- årige Sebastian Lörstad som blev sexa på 3.45,05.
Diamond League rullade denna vecka vidare över Atlanten till Eugen och Prefontaine Classic.
Där fortsatte kenyanskan Beatrice Chebet att skriva historia när hon på 5000 metersloppet blev den första kvinnan i historien att gå under 14 minuter.
När hararna gått av tog den dubbla OS- guldmedaljören själv över farthållningen och med en snabb sista 200ing kunde hon gå under drömgränsen. Det här innebär att Chebet nu är världsrekordhållare på både 5000 meter och 10 000 meter.
Galan var dock inte slut där. På 1500 meter sprang hon som en gång i tiden hade världsrekordet på 5000 meter, Faith Kipyegon, och hon var inte vara sämre.
Efter att i förra veckan missat drömgränsen på 4 minuter på en engelsk mil slog Kipyegon nu sitt eget världsrekord på 1500 meter. OS- guldmedaljören korsade mållinjen på 3.48,68 och gick för första gången under 3.49.
Beatrice Chebet under Oslo Diamond League 2023. FOTO: DECA Text & Bild
Även på damernas 3000 meter hinder var det nära ett världsrekord. Burundiern Winfred Yavi kom i mål på 8.45,25, endast en sekund från rekordet.
På männens engelska mil visade nederländaren Niels Laros att han är tillbaka efter sin skadeperiod. Den unge löparen tog hem det stjärnfyllda loppet på 3.45,94.
I vårt grannland i väst, Norge, har det under veckan varit tävlingar på Bislett stadion i Oslo. På 800 meter gick tre svenska män under 1.50 där Benjamin Åberg var bäst med 1.47,71. Efter honom följde hans adept Jonas Magnusson på 1.49,28 och Felix Francois på 1.49,89.
Arvid Öhrn blev bäste svensk på 5000 meter med 14.07. Den andre svensken i det loppet, Oliver Löfqvist, trampade tyvärr snett under loppet och bröt ett ben i foten. Han bröt efter cirka 3000 meter.
Tillbaka i Sverige
På hemmaplan har Strömstadsmilen avgjorts. Där segrade Linn Söderholm i damklassen på 35,22 och Vidar Johansson i herrklassen på 30,13.
Flera ur den svenska löpareliten är under skrivande stund på läger i St Moritz. RW har varit där och bevakat och vill man se inlägg från det finns det på vår instagram under fliken ”St Moritz”. Här finns även en intervju med Andreas Almgren inför Monacos DL och här finns en intervju med Andreas Kramer inför Londons DL.
I Madrid avgjordes Lag-EM där de svenska löparna stod för fina insatser i hettan. Innan dess har det tävlats runt om i Europa där Samuel Pihlström fortsätter att visa på fin form.
Först ut bland de svenska löparna i Madrid var Sarah Lahti, som tidigare år haft svårt att tävla i värmen. I år gick det dock bättre för svenskan som i ett långsammare lopp slutade på en fjärdeplats på 16.03.
Näst upp var Samuel Pihlström som i början av veckan stod för ett nytt fint 1500 meterslopp när han i Ostrava sprang in som sexa på sin näst bästa tid någonsin, 3.31,18. Nu var det 800 meter och där blev “Pilen” satt i ett B- heat. Trots det blev det 1.46,76 för 24- åringen som tog hem andra heatet.
Sist ut den första löpardagen var Vidar Johansson som slutade fyra i hinderloppet på 8.26,14.
Under lördagen tävlade endast Yolanda Ngarambe bland de svenska löparna. 33- åringen, som bor och tränar i USA under stor del av året, stod för ett fint 800 meterslopp när hon slutade femma på säsongsbästat 2.03,44.
Fjärde dagen
Söndagen avslutade Lag-EM där först Vera Sjöberg sprang offensivt i 1500 metersloppet. Hennes 4.11,32 räckte till en elfteplats. På herrsidan blev Emil Danielsson tolva på 3.43 efter att ha fått det tufft när farten skruvades upp sista 300 meterna.
De sista löpsvenskarna som tävlade var Ebba Cronholm på 3000 meter hinder och Jonathan Grahn på 5000 meter.
Cronholm slutade tolva på 10,13 och Grahn nia på 13.56.
Italien tog hem guldet i mästerskapet och Sverige slutade på en niondeplats. En tangerering av Sveriges bästa placering någonsin.
Hemma i Sverige
Saga Provci har haft en fin start på sommaren 2025. Efter att ha tagit sig ned till 4.13 på 1500 meter var det under veckan dags för henne att springa 800 meter. Under världsungdomsspelen vann hon sträckan på 2.06,73, en sekund före tvåan Nadja Rugland.
Och i Trosa avgjordes under helgen sommarklassikern Trosa Stadslopp. David Nilsson tog hem herrklassen i 8.9 km- loppet på 26.07. Bland damerna var det Hanna Lindholm som vann på 30,37.
I Rom slog han till, 24-åringen från Landvetter. Med 3.30,87 slog Samuel Pihlström Andreas Almgrens två år gamla svenska rekord på 1 500 meter. Utöver “Pilen” har flera andra svenskar levererat fina resultat, som Sarah Lahti, Sebastian Lörstad och Carmen Cernjul.
Efter att ha öppnat säsongen med ett 800 meterslopp var det dags för Samuel Pihlström att debutera på sin huvuddistans, 1 500 meter. Och debuten blev något för historieböckerna.
Med 3.30,86 satte “Pilen” nytt svenskt rekord med över en sekund. Tiden, som räckte till en femteplats, innebär också att han nu på allvar kan vara med och hota om en finalplats på VM i Tokyo.
I det högklassiga loppet sprang tolv löpare under 3.32 och sex under 3.31. Fransosen Azeddine Habz var snabbast med 3.29,72, tre hundradelar före Timothy Cheryout.
På samma gala imponerade Beatrice Chebet på damernas 5 000 meter när hon vann på 14.03,69. Det är den näst snabbaste tiden någonsin.
Lahti – från klarhet till klarhet
Sedan sin skada förra sommaren har Sarah Lahti gått från klarhet till klarhet. Under helgen kom ytterligare ett bevis på det när hon, ihop med flera andra svenskar, sprang 5 000 meter i Maisons-Laffitte, utanför Paris.
Lahti slutade fyra i damloppet på det nya personbästat 15.02,65. Tiden är under den svenska VM-kvalgränsen – och endast Meraf Bahta har sprungit snabbare än så i den svenska historien.
I samma lopp putsade även Elsa Sundqvist sitt personliga rekord på sträckan ner till 15.45,23 och på herrsidan sprang unge Sebastian Lörstad i mål på 13.43,27. En tid som gör att han befäster sin position som den näst snabbaste junioren i den svenska historien.
Sarah Lahti under terräng-EM. FOTO: DECA Text & Bild
1500-metersfestival i Jessheim
I Jessheim i sydöstra Norge anordnas varje år 1 500-meterstävlingen “1500 meter elite Jessheim”. En tradition som brukar locka flera svenska löpare, så även i år.
På damsidan blev det ett nytt fint lopp av Carmen Cernjul som slutade fyra på 4.11,61. En tid som gör att hon går upp som fyra även bland de bästa svenska juniorerna genom tiderna. Nytt personligt rekord, för andra gången på en vecka, blev det också för Saga Provci. Djurgårdenlöparen kom nu ner till 4.16,83.
På herrsidan var det Emil Danielsson som lyckades bäst med en sjätteplats på 3.41,06. Danielsson, som varit sjuk, tävlade även på Trond Moen Games några dagar tidigare. Då sprang han 3 000 meter på fina 7.46,99. I samma lopp sprang Jonathan Grahn in på 7.50,12. På samma tävling gjorde även Sarah Lahti sitt första 5 000-meterslopp för veckan när hon blev femma på 15.26.
Innan vi avrundar veckan ska vi ta en sväng förbi England. I Birmingham smällde Jonas Magnusson till med sin andra tid under 1.50 när han gjorde 1.49,57 vid stadens British Milers Club-tävlingar.
Göteborgaren nosade på medaljen i 1500-metersfinalen men nådde inte hela vägen fram på upploppet. I stället blev det en femteplats för 24-åringen i loppet som vanns av Jakob Ingebrigtsen.
Med två varv kvar av 1 500-metersfinalen började Samuel Pihlström plocka placeringar. Han tog sig upp till sjätteplats och sakta men säkert krympte han också avståndet till tätkvartetten.
Inför sista varvet var han ikapp och i sista kurvan låg han femma. På det korta upploppet försökte han ta sig förbi på utsidan men lyckades inte nå hela vägen fram.
Vinsten sprang i stället Jakob Ingebrigtsen hem. Norrmannen tog sitt andra guld för mästerskapet men trots det var han inte helt trygg efter mållinjen. Han erkände själv att han trampat innanför banan vid starten och var orolig för en eventuell diskning.
Silvret gick till britten Neil Gourley och bronset kneps av amerikanen Luke Houser.
Samuel Pihlström var nöjd med placeringen efteråt men erkände att några taktiska missar kostade honom en potentiell medalj.
Femteplatsen är hans bästa på ett VM. På förra årets mästerskap blev han åtta. Pihlströms tid blev 3.39,67, en sekund efter Ingebrigtsen och en halv efter Houser.
Nielsen och Sjöberg
På damernas 1 500 meter mästerskapsdebuterade Vera Sjöberg. Hon hängde med bra i försöken men när långspurten satte igång fick svenskan ge sig. Sjöberg kom i mål som sjua på 4.17,35, åtta sekunder från hennes PB.
Även den nyblivne NCAA-mästaren Wilma Nielsen åkte ut i försöken. Örgrytelöparen sprang 800 meter och efter ett energikrävande och ryckigt lopp slutade hon sist i sitt heat på 2.04,97.
Jakob Ingebrigtsen visade i sitt 3 000-meterslopp att han kan spurta. I en tät kamp med Etiopiens Berihu Aregawi kickade han hem guldet på 7.46,09, det här efter en sista 200:ing på cirka 26 sekunder.
Shelby Houlihan tog sin första VM-medalj i karriären när hon blev tvåa i damernas 3 000 meter. Amerikanskan uppmärksammades 2021 då hon fälldes för doping och sa att hon fått i sig det genom att äta kontaminerat fläsk. WADA köpte inte hennes förklaring och Houlihan fick en fyraårig dom. Under den tiden satte hon bland annat världsrekord på en beer-mile.
Jakob efter sitt VM-guld på 1 500 meter. FOTO: DECA Text & Bild
Lahtis halvmara
I måndags sprang Sarah Lahti ett fint halvmaratonlopp i New York. Lahti, som förlorade sitt svenska rekord på sträckan till Abeba Aregawi för ett tag sedan, kom i mål på 69.42, en dryg minut från hennes PB.
Medeldistansaren Samuel Pihlström startade upp säsongen med ett svenskt rekord på en engelsk mile inomhus: 3:54.78 lyder det. RW fick en pratstund med den lovande medeldistansaren inför tävlingssäsongen 2025 – där allt fokus ligger på 1 500 meter och VM i Tokyo.
Samuel Philström gjorde en oerhört stark säsong 2024, men hade otur med ett fall på EM som resulterade i en bruten handled. Sedan var marginalerna inte på Samuels sida vid OS i Paris, där han trots nytt personbästa på 1 500 meter med fina 3:33.58 missade vidareavancemang med två hundradelar.
Men starten på den nya säsongen bådar gott. Inomhussäsongen 2025 rivstartade Samuel med att sätta nytt svenskt rekord på en mile (1 609 meter) vid en gala i tjeckiska Ostrava.
Vi träffar Samuel i samband med ett höghöjdsläger i Dullstroom Sydafrika. Vid middagsbordet utanför det hyrda huset syns det att det är löpare som bor här – det ligger lite laktatstickor på bordet och träningskläder på stolarna.
Samuel Pihlström värmer upp med Lotta-Maria Maine.
Tar ni laktat även här runt middagsbordet?
– Nej vi tar inte så mycket vilolaktat här faktiskt. Bara lite så som det ser ut på läger helt enkelt.
Kan du berätta vem du är som löpare och hur det började?
– Från tio års ålder fram till 2022 var det orientering som gällde. Jag kom väl in mer på löpningen i samband med pandemin när det inte fanns orienteringstävlingar. De ställde in allt. Jag gick på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, men undervisningen blev på distans, så jag flyttade hem och kom i kontakt med friidrottstränaren Ulf Friberg i Hälle IF.
– Jag hade sprungit något 3 000-meterslopp tidigare som Ulf hade sett och han bjöd in till en träning. Sedan tränade jag med Ulf hela våren när pandemin började, och utvecklingen gick ganska snabbt framåt. Så jag fortsatte kombinera löpning med orientering under 2020 fram till 2022 som var sista året jag körde orientering
Är det Göteborg som är hemma för dig – och var det där du tränade orientering?
– Ja precis, Göteborg är hemma. Jag tävlade för en väldigt liten klubb ute i Landvetter utanför Göteborg som heter Landehof.
Hur bra var du på orientering i ungdoms- och junioråldern?
– Jag vann ungdoms-EM 2018 och tog två silver på junior-VM 2019. Jag hade möjlighet att vara med på efterföljande junior-VM, men det ställdes in på grund av pandemin.
Var det självklart att välja friidrotten framför orienteringen när du fick framgång i löpning?
– Det var inte självklart. Det var ändå ett ganska stort steg tycker jag. Eftersom jag var ganska framgångsrik som orienterare så var det så klart lite svårt att släppa. Jag tog ju som sagt silver på junior-VM 2019 och då var jag ändå ganska ung. Så jag hade väl framtiden för mig, framför allt på sprint. Där jag var bra.
– Men steget över till löpning kom ändå ganska naturligt. Ett tecken var väl att jag valde Finnkampen framför junior-VM 2021. Då kan man nog säga att jag kände mer och mer för att helt gå över till löpning.
Sedan 2021 satsar Samuel fullt ut på löpningen.
Det har ju gått snabbt sedan dess. Om vi går framåt i din löparkarriär och tittar tillbaka på säsongen 2024. Hur summerar du den?
– Lite upp och ner. Den största dippen var väl egentligen handledsfrakturen i EM. Jag var i väldigt bra form där så det var väldigt trist att inte få springa finalen. Men sedan finns så klart topparna också, med två svenska rekord och att få vara med på OS. Det var en häftig upplevelse. Så 2024 var ju inget fiasko på något sätt.
Kändes det som att det var lite stolpe ut med marginalerna?
– Ja men lite kanske. Men det är väl främst EM som gräver mig lite. Att jag inte fick visa vad jag gick för där. För då var jag minst i lika bra form som jag var på OS.
Hur störde handledsfrakturen säsongen, utöver att du inte kunde springa EM-finalen?
– Det var ju ingen chans att jag skulle kunna springa finalen, för jag fick ett gips på hela överarmen. Två kilo tror jag det vägde. Men efter det påverkades jag inte så mycket. Jag fick bra hjälp hemma. Det enda som det påverkade var väl egentligen rörligheten och styrkan. Jag kan inte lyfta på samma sätt – jag kan fortfarande inte frivända till exempel. Men löpmässigt var jag i gång och sprang så fort jag hade fått av gipset.
Nu går du in i en ny säsong 2025 och är på höghöjdsläger. Hur är din träningsstatus nu jämfört med när du gick in i säsongen 2024?
– Betydligt bättre skulle jag säga. Jag var i Sydafrika förra året också. Jag gick in i det lägret med en ganska dålig höst, då jag hade haft körtelfeber och träningarna hade inte gått som jag hade velat. Nu kan jag se att jag är betydligt bättre än förra året. Jag har fått en helt problemfri höst och vinter, vilket är väldigt skönt. Jag har inte missat ett enda pass – jag hoppas att det ska ge resultat på banan i slutändan också.
Filip Jonsson, Samuel Pihlström och Olle Ahlberg är klubbkompisar i Hälle IF.
Vad är det som är bra med höghöjdsträning för dig?
– Generellt gillar jag att vara iväg på träningsläger. Det är ett annat fokus än hemma – här kan man ”bara” träna och återhämta sig. Här i Dullstroom finns det inte så många andra distraktionsmoment. Det är en väldigt liten by där det inte händer så mycket. Det är fullt fokus på träning och jag gillar verkligen att vara här.
– Seda tycker jag att jag får väldigt bra effekt av hög höjd också när jag kommer hem. Det är därför jag har börjat åka mer på sådana här läger. Att åka iväg tre, fyra gånger på ett år verkar göra väldigt gott för mig.
Vad gör du hemma vid sidan av löpningen?
– Jag studerar på Chalmers vid sidan av löpningen och det försöker jag sköta även nu när jag är på läger. Så jag tar ingen paus i studierna, men det ska erkännas att det är en utmaning att vara på läger och samtidigt studera. Det är ingen distansutbildning jag går direkt.
– Men jag tycker att skolan försöker hjälpa mig så gott de kan. Jag skrev en tenta här i Sydafrika under lägret. Så de försöker hjälpa mig så gott de kan, men det är lite utmanande emellanåt.
Om vi pratar träning – hur ser dina nyckelpass ut?
– Det beror på i vilken fas av säsongen jag är i. Det är olika nyckelpass inför tävlingar men även nyckelpass under själva grundträningen också.
– För mig är det viktigt att även hålla igång farten under grundträningen genom att varva tröskel med lite fart. Till exempel kan jag köra 20–25 minuter tröskel, oftast uppdelat i 5- eller 6-minutersdelar, och efteråt avsluta med 10 x 200 meter eller något sånt där. Då får jag in både fart och grund. Jag tycker att jag svarar väldigt bra på det.
Samuel Pihlström tränar även fart under grundträningen.
– Jag gillar inte att bara traggla på all kvalitet som tröskelträning, utan jag behöver underhålla farten lite även under hösten. Det hjälper mig att ta små steg framåt på tröskeln också. Jag får bättre löpekonomi och underhåller den biten samtidigt, vilket kanske inte är så vanligt. Så jag kör inte fullt ut på konceptet med dubbeltröskel tisdag och torsdag.
Hur jobbar du med laktatmätning under de här passen?
– Tröskeln stämmer vi av med laktatmätning. När jag går på den snabbare delen finns det däremot inte så mycket att stämma av. Då handlar det bara att få in lite snabbare fart än tröskel helt enkelt, men jag skulle uppskatta att det är lite högre laktat där.
– Det är ingen maxprestation på det sättet, utan det handlar mer om att hitta flyt. Det är sällan jag kör maxintervaller. I den snabbare löpningen handlar det om att hitta flyt och hitta en rytm i löpningen som är lite närmare tävlingsfarten.
När man ser dig springa lopp ser det ut som att du har en naturlig snabbhet, stämmer det?
– Det tror jag. Vilket kanske är lite konstigt egentligen eftersom jag kommer från orienteringen. Orienterare är ju inte kända för att vara snabba direkt. Utan man ser ju orienterare springa bra på 10-kilometerslopp och kanske en halvmara eller så där. Men jag verkar ha det ganska naturligt.
Vad kör du för nyckelpass när du sen går in i tävlingssäsongen – har du något pass du kan tipsa om?
– Då skulle jag säga ett pass med snabba 1 200 eller 1 000-metersintervaller i tävlingsfart. Det är det jag behöver för att känna mig redo för tävling.
Är du duktig på att köra den typen av pass själv, eller vill du ha ”pace”?
– Oftast kör jag dem bakom Ulf på cykel eller med någon annan träningskompis.
Hur ser du fram emot 2025?
– Jag har bra tävlingar framför mig och siktar på både EM och VM inomhus om allt går som det ska. Sedan är så klart utomhus-VM i Tokyo det stora målet. Fokus kommer vara på 1 500 meter. Men jag kanske även springer något 800-meterslopp som ett led i träningen inför ett mästerskap till exempel.
– Men 800 meter är ingenting som jag kommer försöka kvala till något mästerskap på – det är i så fall just för att bli bättre på 1 500. Jag körde 3 000-meterslopp i december till exempel som ett test på vägen för att se var jag står. Lite sådana saker kan jag tänka mig att göra.
Har du några andra intressen utöver löpningen och studierna?
– Jag spelar lite diskgolf. Det kan du skriva är ett intresse, haha. Så det blir några rundor emellanåt. Men det är ont om banor här nere i Sydafrika. Det är större uppe i Norden.
Från höger: Filip Jonsson, Hälle IF, Olle Ahlberg, Hälle If och Samuel Pihlström, Hälle IF.
RW tackar för intervjun och önskar stort lycka till mot säsongen!
FAKTA Samuel Philström Född: 2001 Klubb: Hälle IF Tränare: Ulf Friberg Personbästa: 3:33.58 på 1 500 meter. Meriter: Brons på 1 500 meter vid U23-EM 2023. Innehar det svenska rekordet på 1500 meter inomhus med 3:35.47 som han satte 2024. Ny svensk rekordhållare på en engelsk mile inomhus: 3:54.78.
Trots värmen i Silesia slog Jakob Ingebrigtsen Daniel Komens 28 år gamla världsrekord på 3 000 meter. Samuel Pihlström har dessutom slagit svenskt rekord på en mile – och Andreas Kramer har utmanat världseliten.
Den höga temperaturen i Polen verkade inte besvära Jakob Ingebrigtsen. I 3 000-metersloppet slog han Daniel Komens 28 år gamla världsrekord med tre sekunder. Ett rekord som länge sagts vara ett av de bästa inom hela friidrotten.
Rekordet kom efter att Ingebrigtsen sprungit första kilometern på 2.27, andra på 2.28 och sista på 2.22.
I mål stannade klockan på otroliga 7.17,55 och det får en att undra om det här inte är hans bästa prestation någonsin?
Rekordet kommer dessutom tre dagar efter att Ingebrigtsen tagit revansch på Cole Hocker. Amerikanen, som tog OS-guld i Paris, fick stryk av norrmannen när de båda möttes på 1 500 meter igen i Diamond League tävlingen i Lausanne.
Svenskarna
På galan i Silesia var Andreas Kramer tillbaka efter sjukdomsbesvär. Svensken slutade nia på 800 meter på 1.44,32. Ett lopp som vanns av kanadensaren Marco Arop på 1.41,86.
Arop sprang även bra på DL-tävlingen i Lausanne men där blev han slagen av kenyanen Emmanuel Wanyonyi som vann på 1.41,11. Den tredje bästa tiden någonsin.
Även om det är en bra bit från löpning måste vi också nämna att Mondo Duplantis, på galan i Silesia, slog nytt världsrekord i stavhopp. Hans 6.26 är en förbättring av det gamla rekordet med en centimeter.
Alla resultat från Diamond League i Silesia hittar ni här.
Svenskt rekord av Pihlström
För första gången kom GP-cirkusen till Borås. Under onsdagen avgjordes tävlingarna i staden och på förhand var det mile-loppen som drog mest intresse.
Samuel Pihlström gjorde ett fint OS när han slog personbästa i återkvalet och visade nu att den formen sitter i.
I Borås slog han Kalle Berglunds fem år gamla svenska rekord på en mile när han gjorde 3.52,50.
Det nya rekordet är en förbättring av det gamla med över en sekund och räckte till seger för Pihlström efter ett fint upplopp. Hans sista varv klockades på under 55,5 sekunder.
Samuel Pihlström efter att ha slagit svenskt rekord på en mile. FOTO: DECA Text & Bild
I damloppet gjorde även Wilma Nielsen ett fint lopp när hon blev sjua på 4.28,51. Med det är hon ny fyra genom tiderna i Sverige. Linn Söderholm blev nia på 4.31,24 och Julia Nielsen tia på 4.31,53. Det gör dem till åtta respektive nia genom tiderna i Sverige.
I 1 500-metersloppet sprang Carmen Cernjul hem segern på 4.16,90. Det för upp henne som den sjätte bästa junioren genom tiderna i Sverige.
Friidrotten på OS har dragit igång och den första svenska löparen har gått in i spelen. Samuel Pihlström åkte ut ur försöken trots fina lopp.
På förhand var det ett tufft heat som Pihlström hamnade i under OS- debuten. Det innehöll världsmästaren Josh Kerr och sub 3.30- löparna Yared Nguse, Biran Komen och Narve GIlje Nordås. Dessutom fanns spurtstarke tysken Robert Farken med.
Trots ett fint lopp där Pihlström ryggade Nordås föll han tillbaka på upploppet och slutade åtta på 3.36,80 (topp sex vidare till semifinal). Nytt för i år är dock att det inte betyder respass. Istället fick Pihlström en ny chans i återkvalet som gick dagen efter.
I återkvalet tävlade alla som åkt ut och som inte blivit diskade eller fått en DNF eller DNS om de sex sista platserna. Ett nytt fint lopp av Pihlström där han kom bra på slutet gjorde att han var snubblande nära en semifinal. Men istället för avancemang blev det en snöplig fjärdeplats för svensken där topp tre tog sig vidare.
Han kan dock glädja sig åt att tiden 3.33,58 inte bara är nytt personbästa utan också den nästa bästa tiden någonsin av en svensk. Han passerar både Emil Danielsson och den förre detta rekordhållaren Kalle Berglund på topp tio listan genom tiderna. Kalle, som hade det svenska rekordet fram tills förra året, gjorde sin tid, 3.33,70, när han blev nia i VM- finalen 2019. I år räcker 3.33,58 inte ens till en semifinal.
Det ska också nämnas att Pihlström råkade ut för en knuff i återkvalet av britten George Mills. Sverige la in en protest men den avslogs efter överläggning mellan domarna.
Almgren nedpetad
Även på 10 000 meter gick det fort. Efter ett rafflande lopp kunde världsrekordhållaren Joshua Cheptegei från Uganda ta hem guldet på ett nytt olympiskt rekord, 26.43,14. Silvret gick till Berihu Aregawi och bronset knep Grant Fischer.
I och med att spanjoren, Thierry Ndikumwenayo, blev nia på 26.49 petades Andreas Almgren ned från trea till fyra genom tiderna i Europa.
Almgren valde att inte tävla på 10 000 meter på grund av en skada och går istället in i spelen på onsdag då försöken på 5000 meter startar.
OS- debut för Andreas Almgren under veckan. FOTO: DECA Text & Bild
Favoritfallen
Två av de tre britterna i damernas 800 meter fick respass i semifinale. Både Jemma Reekie, som är tvåa i år på världsrankingen, och unga Phoebe Gill åkte ut. Bara favoriten Keely Hodgkinson är kvar.
Även Oliver Hoare är borta från tävlingarna. Australiensaren, som vann den senaste Diamond League- tävlingen, åkte ut i återkvalet på 1500 meter.
Dessutom möttes Jakob Ingebrigtsen och Josh Kerr för första gången i semifinalen på 1500 meter. Kerr var före norrmannen men det är inget resultat som vi ska lägga någon större vikt på då båda endast såg till att ta sig vidare till final.
Vill ni läsa mer om OS kan ni göra det här och här. Alla resultat från OS hittar ni här.
