Träningslögnerna – vilka använder du?
Hur hårt tränar vi – egentligen? Precis så hårt som visäger till andra och oss själva att vi gör? Eller mindre? Det sanna svaret är oftast mindre. Mycket mindre. Vi säger till exempel att vi tränar tre gånger i veckan när vi i själva verket tränar max tre gånger i veckan, oftast mindre.
Känner du igen dig? Kanske är det därför din träning inte ger någon större effekt? Självbedrägeri när det gäller träning är ganska vanligt; hjärnan ljuger ofta, men kroppen ljuger aldrig. Vill du ha riktigt bra träningsresultat (och växa som människa på kuppen), så måste du börja med det som gör mest ont. Gör upp med lögnerna du drar för dig själv.
JAG TRÄNAR TRE GÅNGER I VECKAN
I själva verket är ”tre gånger i veckan” kanske ditt mål, inte ditt resultat. Visst, en normal vecka brukar du träna tre gånger, vilket är utmärkt. Men när du räknat bort alla veckor då du varit sjuk eller bortrest eller inte släpat dig till gymmet en tredje gång, så hamnar det verkliga snittet närmare två än tre gånger. Kanske ännu mindre. Förmodligen vet du inte själv. Hade du velat ha koll hade du fört träningsdagbok, vilket du inte gör.
JAG TRÄNAR EN TIMME VARJE GÅNG.
Det brukar ju bli ungefär en timme, tänker du. Men i själva verket är du kanske effektiv i 35 minuter om du räknar bort ombyte, uppvärmning och pauser.
JAG TRÄNAR BRA.
Det känns som du jobbar på bra med träningen, men du tränar kanske exakt samma sak varje gång. Springer samma löprunda, i samma tempo utan att öka belastningen eller ta tid. Då är det faktiskt omöjligt att bli en bättre löpare. Och handen på hjärtat, nog borde väl träningen leda till att du springer fortare den här månaden än du gjorde den förra?
JAG ÄR I FORM
Du hävdar att du är i form. Hur vet du det? Har du kollat? Alltså gjort ett ordentligt konditionstest eller mätt dina tider på en bana? Och vad är egentligen bra form? Har du funderat på det – eller är det bara något du säger?
JAG HAR BRA GRUNDKONDIS.
Det vet väl alla, att om man var en duktig löpare för tio, femton år sedan så har man en bra grundkondition. Eh… nej. Att påstå det är bara ett behändigt sätt att smita undan fakta. Din syreupptagningsförmåga bestäms av hur mycket du rör dig. Slutar du motionera sjunker den obönhörligen rejält på några månader.
Jo, vissa har visserligen talang för löpning, det vill säga är lättränade och har bra teknik och psyke. Men det betyder inte att de har bra kondition när de inte sprungit på många månader. Och när hörde du någon påstå sig ha bra grundkondition utan att träna, och sedan erbjudit sig att bevisa det?
JAG ÄR LITE TUNG, MEN DET BEROR PÅ MIN KRAFTIGA BENSTOMME
Nix. Benstommen har inget samband med mängden fett du har i kroppen. Kanske menar du att du är kraftigt byggd och därför väger mycket för din längd? Okej, men även en relativt kraftig benstomme väger inte särskilt mycket jämfört med en tunn, och påverkar inte heller din kroppsbredd och tyngd särskilt mycket. En kraftig benstomme betyder inte att man inte kan vara en smal, lätt och snabb löpare.
JAG ÄTER RÄTT.
Handen på hjärtat. Om du ser till helheten i din kosthållning så kanske den inte ser så fantastiskt ut? Det är lätt att äta sunt och stoppa i sig kosttillskott. Men att sluta med – eller radikalt minska – mängden godis, läsk och skräpmat är mycket svårare. Vi tror att vi äter bra, när vi i själva verket äter bra ganska ofta – och dessutom fuskar i samma utsträckning. Vi tänker att vi får i oss rätt mängd näringsämnen och antioxidanter för att vi äter frukt, grönt, fullkorn och vitamintabletter, men glömmer allt dåligt vi ätit.
JAG HAR INTE GÅTT NER I VIKT, MEN DET ÄR FÖR ATT JAG FÖRLORAT FETT OCH LAGT PÅ MIG MUSKLER ISTÄLLET.
Ännu en bekväm myt. Ett kilo fett kan du bränna bort på ett par veckor, men att bygga ett kilo muskler brukar ta månader. Att vågen står still för att du minskat i fettvikt och ökat i muskelmassa är därför lika troligt som att Leif GW Persson skulle ställa upp i ett triathlon. Det är inte helt omöjligt, men inte särskilt sannolikt. Bara den som förlorar fett mycket långsamt och samtidigt tränar mycket styrketräning kan stå still i vikt trots att fettmängden minskar. Vi andra måste vara ärliga. Vi äter helt enkelt för mycket, eller rör på oss för lite.
SÅ HÄR KAN DU KOMMA VIDARE
- Säg aldrig till andra att du tränar mer eller hårdare än vad du gör.
- Se helheten. Notera inte bara de bra pass du kör eller de sunda måltider du äter, utan också ditt fusk – som när du skippat ett pass eller belönat dig med godis, öl eller skräpmat.
- Ta reda på fakta. Skaffa en träningsdagbok.
- Ta ansvar. Får du inga träningsresultat så är det bara du som kan lösa problemet. En PT kan visa vägen, men bara du kan gå den.
- Vill du gå ner i vikt? Notera och väg allt du äter, i alla fall då och då. På så sätt blir du medveten om vad och hur mycket du äter.
- Sätt upp mål. Målen ska vara konkreta, mätbara och tidsbestämda. Luddigt formulerade mål utan deadlines är inga riktiga mål.
- Utmana dig själv. Sikta på att öka träningsbelastningen lite (max 10 procent i distans eller tid), från vecka till vecka. Tycker du att allt det här låter lite väl hårt? Det behöver det inte alls vara. Hur tuff träningen ska vara bestämmer du själv när du sätter upp dina mål.
- Är du nybörjare kan ett lätt mål som att springa ett eller två korta, lugna löppass i veckan vara en bra start. Det viktiga är att du inte tränar lite slumpmässigt och sedan överdriver dina insatser för dig själv och andra; det mår du inte bra av. Bestäm dig i stället för vad du vill, följ upp din plan och känn formen förbättras. Ett förbättrat självförtroende får du på köpet.
Antal kommentarer: 20
Camilla
En hel artikel med syfte att skapa dåligt samvete, hur hjälper det någon som redan har svårt att träna att börja? Och vilka signaler sänder det till den som faktiskt tränar hårt men som ändå inte lever upp till de krav denne har? Det där förbättrade självförtroendet som nämns i slutet av artikeln sågas ju succesivt ner genom hela artikeln..vem känner sig inte värdelös efter att ha läst den?
Varför inte skriva en artikel som inspirerar någon till att göra ovan saker, istället för att få någon att känna sig totalt värdelös. Jag blir ledsen när jag läser ovan artikel…
mattias
håler med Camilla, dålig och oinspirerande artikel desvärre.
Therese
Instämmer med föregående talare.
Tycker ni på RW att ni riktar artikeln mot elitidrottare eller motionärer?
Som motionär har jag självklart mål med min träning. Jag vill bli snabbare, starkare, orka längre. Jag följer en träningsplanering för att nå mina mål. Men jag tänker inte sluta vara människa. Jag tänker inte vägra mig själv en chokladbit på lördagskvällen eller en pizza då och då om jag är sugen. För jag är ingen elitidrottare, och jag tänker inte ställa så höga krav på mig själv att jag bara mår dåligt om jag bryter dem någon gång ibland. Även om jag missar något pass i planeringen så är jag övertygad om att jag kommer bli bättre än om jag inte haft någon planering alls.
Elitidrottare följer med största sannolikhet sin plan till punkt och pricka för att nå de resultat de vill. Det handlar om att prestera på topp hela tiden för att det är ditt ”jobb” – du vill vinna medaljer och måste göra sponsorerna nöjda osv. Men jag är också övertygad om att även elitlöparna tar en kaka till kaffet eller en extra vilodag då och då utan att jorden går under.
Nina Nyström
Hej!
Vad tråkigt att ni uppfattar artikeln så, tror att ni tolkar den fel helt enkelt. Målet är verkligen inte att klanka ner på någons träningdos och självklart ska man unna sig! Meningen med texten är att helt enkelt att hjälpa läsaren att se förbi de bekväma skygglappar som vi alla sätter på oss lite då och då.
Genom att då och då rannsaka sig själv kan man dels få ännu bättre resultat och dels sätta sina mål och förväntningar på en realistisk nivå, oavsett man är motionär eller elit. Tror man att man tränar hårdare och anstränger sig mer än man faktiskt gör är det lätt att vara hård mot sig själv om resultaten inte kommer.
Men gör man en sådan här typ av genomgång av sitt upplägg är det lättare att aningen sänka kraven på sig själv eller inse att man kanske måste ändra sitt upplägg för att nå målen man satt upp. Och känner man inte att artikeln är relevant för just sin träning, för att man är nöjd precis som det är, så bortser man bara från den.
Eller så tränar man utan mål eller krav bara för att må bra helt enkelt!
Mvh Red
Tommy
En bra artikel, som säkert passar in på många som tränar, men det kan vara svårt att se sanningen i vitögat. Själv har jag hört många av de här argumenten och de som säger sig vara riktigt duktiga visar sig exvis aldrig i ett lopp. Vi har olika mål med vår träning, men vill man bli bättre krävs lite djävla anamma á la Claes Åkesson.
Jan
Hur kan någon bli ledsen av detta förstår jag inte. Möjligtvis ledsen för att man lurar sig själv. Själv tränar jag regelbundet sedan 35 år och känner igen mig i mycket.
Eric
Jag håller inte med de andra kommentarerna.
Jag tror att om man får dåligt samvete av att läsa artikeln så är det väl ett tecken på att man missbrukat lögnerna som räknas upp?
Kan man inte erkänna det för sig själv kan man inte ändra något. Det är i så fall bättre att antingen ändra sina mål eller ändra sitt tränings- och matupplägg.
Jättetydligt.
Glöm aldrig bort att om det hade varit enkelt så hade alla tränat och ätit rätt!
Carro
Jag har precis börjat träna på gym med min pojkvän som vet precis hur han ska träna, medans jag finner svårt motivation där än när jag jogga hemma.
Denna artikel gav mig lite insperation och förståelse för eventuella svackor ang träningsresultatet 🙂
Tack!
Annica
Håller inte med om att det var en dålig eller elak artikel, får man dåligt samvete av att läsa om träningslögnerna kanske det beror på att man brukar dem lite för mycket för sitt eget bästa. Jag blev tvärt om väldigt glad av att kunna bocka av lögnerna, eftersom jag för mat- och träningsdagbok, periodiserar min träning, byter löprundor så ofta jag kan, följer upp min träning och stämmer av med jämna mellanrum att jag får de resultat jag förtjänar. Jag är inte någon elit som jobbar som löpare om nu någon tror att man måste vara det för att noga med detaljerna, jag är en motionär som tar min träning på allvar bara. Ur min synvinkel var artikeln inspirerande, en bekräftelse bland andra att jag gör rätt. Den var möjligen lite kort, stycket efter ”Så slutar du med självbedrägeriet” hade gott kunnat vara längre och mer utbyggt.
Anders
Denna artikel är fylld med så kallad ”Tough-love”. Klart det gör ont att läsa det ifall det stämmer in på en själv.
Jag har själv varit inne i träsket och inte fått resultaten fast jag sköter kosten och tränar bra (iaf vad jag intalade mig själv).
Det jag hade tidigare är något som kallas för ortorexi. Dvs jag trodde jag visste vad jag skulle göra, hur jag skulle göra det och allt jag gjorde var bra. Eller? Trots att jag läst många kurser, böcker och gått diverse utbildningar så hamnade jag i detta. Kanske just därför. Men jag tog hjälp av en PT som kunde vara objektiv mot mig. Nu efter 5 månader har jag nått mer resultat än tidigare. Dessutom så mår jag sjukt mycket bättre!
Bra artikel om du frågar mig, även om den var hård.
Tack
Torbjörn, min 50 km i veckan.
Lösningen till mycket är att använda en träningsapp då ser jag (och mina kompisar) hur långt jag sprungit, i vilken fart mm. Inga lögner utan hard facts.
Hasse
Jag tycker att man får ta artikeln som en hjälp att verkligen se hur man tränar. Då kanske man kan tänka till och bli sporrad. Tränar man bara för att det är kul och att man mår bra av det, ja då kan man glömma det man läst.
Själv så pratar jag mycket sällan med någon om hur mycket jag tränar. Det är inte så många som är intresserade!!
johanna
Härligt, ärlig artikel! Känner igen många i min omgivning och ibland mitt ”dåliga jag”. Inspirerande!
Nathalie
Detta var bland det västa jag läst på länge. Inte kommer jag köpa någon tidining i framtiden för att stödja en sådan otroligt sågande artikel. Jag förstår absolut det som står och jag känner självklart igen mig, både från mig själv och från omgivningen. MEN jag tycker den förmedlar alldeles för mycket negativt, om du använder någon av dessa ”lögner” för dig själv och någon i din omgivning är du värdelös och borde ge upp, eller? Ska det vara sporrande att läsa negativa saker? Jag trodde positiv feedback gav fler lust och motivation till att fortsätta träna och kanske spräcka dessa myter/lögner. Bör vi inte berömma våra motionärer för det de gör och motivera dem till att fortsätta träna och kanske effektivisera sina pass till att innehålla mindre pauser och mer träning?
Jag förstår kritiken mot PTs där de leder folk till ätstörningar och osunt förhållande till träning. Jag ser att detta är ytterligare ett sett att förmedla att det du gör inte är tillräckligt bra utan i själva verket dåligt. Grattis att du kommit igång med din träning men det du gör är inte tillräckligt bra enligt detta träningsmagasin.
Johan
Artikeln kanske skulle funka i aftonbladet el. liknande men tveksamt i en löpartidning/site.
Therese
Intressant att läsa nytillkomna kommentarer.
Vad jag menade med min förra kommentar är att ingen är perfekt, konstant. Missförstå mig rätt, men det jag menade var att det är omänskligt att ha 190% koll HELA TIDEN. För motionären borde det finnas lite utrymme att få ta en tårtbit på sonens kalas, liksom.
Tråkigt att läsa kommentarer i stil med ”om man blir ledsen av artikeln så betyder det bara att man är en lat träningsfuskare som ljuger för sig själv” eller ”sanningen svider”. Jag följer redan många av råden i artikeln, men den gör mig ändå ledsen.
Jag ”tycker” inte att jag är en fuskare. Jag tränar 5-7 pass i veckan (OBS! här hade jag kunnat ”ljuga/leva i förnekelse” och avrundat till 6 pass i veckan) enligt träningsplanering och för träningsdagbok. Jag har i perioder räknat kalorier och hållt ordning på macron för att se till så att jag ”äter rätt”. Följden? Jag har bara mått dåligt när jag inte levt upp till planeringen till 100%. För mig har det skapat enorma hjärnspöken som inte ser den mängden jag faktiskt tränar, utan bara hackar på mig själv över det där uteblivna passet. Att till 97% äta jättebra men ändå få ångest över kakan på fredagsfikat. För att man måste vara så jävla perfekt.
Jag har jobbat länge på att ändra min inställning och är på god väg. Jag har kvar träningsplanen men skippar kaloriprotokollet. Tycker liksom att jag tränar mer än medelsvensson och äter ganska nyttigt överlag, och jag mår bättre av att fokusera på annat. Jag har fortfarande träningsmål, är anmäld till lopp osv. men jag måste ta mig dit utan att bryta ner mig själv på vägen.
Det är därför jag blir så ledsen av att läsa den här artikeln, för det som slängs i ansiktet på mig (och alla andra som kämpar på med sin löpning på olika nivåer och med olika förutsättningar) är att ”allt som inte följer en exakt utstakad plan är ett misslyckande”. Misslyckande är inte okej. Allt måste vara perfekt, annars är du en destruktiv lögnare.
Självklart behöver man vara självkritisk ibland, ta ett kliv tillbaka och reflektera över hur man tränar. Självklart måste många förbättra sina vanor. Men förmedla det på ett peppande sätt! Den här artikeln enns ensidig och negativt vinklad.
Camilla
Therese – jag tänker precis som du!
Tack för att du skriver exakt det jag tänker.
Jag tränar minst 5 dagar i veckan (rullande schema där min träning inte är uppdelad i veckor utan är periodiserad av min coach). Jag följer enkelt hur mycket jag tränar samt min utveckling i det dokument som jag delar med min coach. Jag både tränar för att må bra och för att tävla.
Jag är extremt medveten om vad jag äter och har tidigare fastnat i ett träsk där ingen vill vara. Ett träsk där varje tugga mat innebar dåligt samvete – för allt var ju onyttigt! (Jag kunde gråta över att jag åt en banan).
Jag jobbar själv som coach, och hälften av arbetet innebär att övertyga mina atleter om att det de gör är tillräckligt. Att de faktiskt är duktiga. För vi jämför oss hela tiden med resten av omvärlden, och av någon anledning tycker vi aldrig att vi är tillräckligt bra. Och just därför reagerade jag på denna artikel..och de efterföljande kommentarerna visade ju bara att mina farhågor var korrekta. För jag stämplades direkt som en lögnare. I och med att jag blev ledsen så såg jag sanningen i vitögat enligt många, någon annan anledning till att bli ledsen fanns ju inte..för uppebarligen vet alla som kommenterade hur jag lever mitt liv..
Givetvis vet jag att det finns de som ”ljuger” för sig själva och inte förstår varför resultaten inte kommer..som sagt, jag jobbar som coach. Men att kalla dessa för värdelösa kommer inte få dem att ljuga mindre, snarare tvärtom. När ska vi alla förstå att vi kommer så mycket längre via beröm än genom att såga varandra?
Danne
Det här kan vara den mest enfaldiga artikel om träning jag läst på länge! Som någon redan poängterat hade denna artikel passat bättre i Expressen, Aftonbladet eller någon form av Se & Hör. Att brutalt såga människor för att de försöker, att kalla människor för lögnare och att säga att man lever i förnekelse för att man inte gör som just Du är rent utav oförskämt! Är fd elitidrottare numera elittränare och detta skrämmer mig. Man arbetar utifrån individens förutsättningar och mål. Inte bara kasta till dem ett recept som knäcker folk. Att må bra som människa är fan så mycket viktigare är att kapa 2 minuter på halv maran! För att citera Världens Starkaste Man Magnus Samuelsson. ”Man kan inte sluta leva bara för att man tränar!”
Danne
Måste bara tillägga att jag för egen del lyfter skrot 5 ggr i veckan springer 1 dag i veckan och äter precis vad jag vill utan dåligt samvete och bättre än så här har jag aldrig mått. Varför? Därför att jag fokuserar på det positiva istället för att gräva ner mig i menlösa detaljer som i slutändan visar sig värdelösa och oviktiga. Vad författaren bör skaffa sig är ett mer grått synfält än det svartvita han förefaller leva i. Allt handlar om balans och måttlighet! Vill du trycka en pizza? Men gör det då. Men kanske inte varje dag. Vill du dricka sprit och frossa i choklad? Men gör det då. Men kanske inte varje dag. Av min erfarenhet som tränare kan jag säga en sak; de bästa resultaten kommer när idrottaren MÅR som bäst och är i balans. Skillnaden mellan en bra och en dålig tränare är att en bra VET när gränsen är nådd och vågar dra i handbromsen!
gillar INTE 10% ökning
10% ökning i veckan från en TIDNING (iofs står det max!!)
Om man tränar 1 mil varje vecka och ökar med 10% varje vecka så springer man 142 mil per vecka om ett år. Om man ökar med 5% varje vecka blir det 12,6 mil per vecka.
så från TVÅ 5km pass vecka till TRE Marathon i veckan är snyggt…det gjort med en 5% ökning….
//besservisseerr