2013 stavas PB och HÄLSA


20121231-223335.jpg

Jag ska skriva klart om mitt 2012. Det år som det inte blev så mycket persande men handlade mer om att lägga grund. Men faktiskt tre väldigt roliga lopp utöver TEC: ett triathlon, Jämtlandstriangeln unplugged 47 km och Axa Fjällmarathon. Det blev inte mer. Jag hade inte orkat mer. Det var så mycket annat som tog ork, och gav energi och glädje! Allt har sin tid! 2013 är året. Ska bli året. Jag har höga planer och jag delar dem gärna med er!

Jag har hälsomål. Jag har prestationsmål. Jag har jobbmål och privata mål. De är inte samma.

Den här bloggen handlar mest om mina prestationsmål. De är, får jag understryka, inte med hälsa i fokus. De kräver att jag är hälsosam. Men de sätter jag och satsar på därför att jag gillar att utmana mig.

Så!

2013 års prestationsmål:

TEC 100 miles (16 mil): Sub 24 timmar. Kommer sikta på sub 21 timmar (reach for the stars…) men är helnöjd med 24 timmar.

Kungsholmen runt: 1.40 på halvmara.

Vansbro halv IM: Genomföra. Ge allt på simmet, allt på cyklingen, allt på löpet.

Axa: sub 6 timmar.

Marathon: Vet inte vilket-sugen på att springa på Irland el i England. 3.30

Hässelbyloppet: sub 48 minuter.

Utöver det ska jag tillbaks till formen jag hade sommare 2011. Fortsätta vara fri från skador, rodda min egen träning. Träningen ligger högt i prio men jag har alltid min dotter först men i år ett nytt flexibelt jobb som möjliggör mer tid till träning.

Jag känner mig inte snuvad på 2012 men är väldigt taggad för att ha ett år där jag kan satsa på de mål jag vill ha, med perspektiv på att det finns viktigare saker att ta hand om om så blir.

Vill ni dela era nyårsmål?

ÖNSKAR ER ETT RIKTIG GOTT NYTT 2013 och tackar för att ni läser!

Försökte hitta en bild som sammanfattar 2012 men det går ju aldrig med bara en så det kommer imorgon.

20121231-223036.jpg

10 goda vanor #nyår


10 goda nya vanor. Eller förbättring av vanor. Var 10onde dag. Blir 100 dagar.
Sen 10 nya. I 100 dagar. Tar oss fram till hösten. Sen 10 nya. Är ni med?
Positiva vanor, en i taget istället för att kasta sig över allt 1a januari och inte riktigt lyckas med någon.
Är ni med?
Först kanske …

20121231-102354.jpg

Mitt 2012- del 1.


Jag tittade tillbaks på vad jag planerat för 2012. Jag hade döpt ett blogginlägg till” Mitt enkla lugna 2012. Så lugnt har det inte blivit.

2010, 2011 och 2012 har alla tre varit år då jag varit med om sånt som skakar om. Sånt man inte glömmer.

Det har hänt så mycket fantastiskt också. Jag har drivit på så mycket bra grejer men är ändå på min vakt. Rädd att släppa nära, släppa in, slappna av.

Samtidigt så gör det mig starkare. Jag har jobbat mig ur svackorna. Jag har tagit mig igenom det och jag är inte hindrad i min vardag. Tvärtom så är jag nästan modigare och tryggare nu. Trygg med att det enda som är beständigt- det är förändringen. Och att just nu är det enda vi kan ta förgivet.

Det här är mitt 2012. Det blir öppet och personligt men jag vill visa att man kan ta sig igenom saker. Jag funderade lite på hur jag skulle kategorisera det. Men det kronologiska har sin naturliga fördel, precis som det är naturligt att reflektera, göra bokslut och ladda om någon gång då och då. Som nu. Let’s go!

Jag började året med att flytta. Separerade redan 2010 men kunde bo kvar. Letade en liten lägenhet och väntade ut en i samma förening och 10 jan flyttade jag in i en liten mysig tvåa med min lilla tjej.

Men hela året har präglats av det som hände 15 februari. Flyget över tangenterna saktar ned när jag kommer till det. Jag har inte skrivit rakt ut vad som hände. Vill inte. Men en väldigt fin person miste livet. Jag var där och fick göra, se och höra sånt som man inte vill behöva uppleva om det inte får ett lyckligt slut. Det fick det inte. En alldeles fantastisk människa som gjorde så mycket för många som hade det sämre, tog sitt ansvar som världsmedborgare, spred glädje och inspirerade lämnade sin flickvän, sin familj och alla de han berörde. Att återberätta händelsen, ta del av en familjs sorg på begravningen men även en familjs fantastiska kraft att orka fira ett liv- det var starka dagar. Det var tårar som aldrig verkade ta slut.

Det rev upp massa rädslor och jag hade ett enormt stöd av min arbetsgivare då jag fick gå hos kristerapeut under våren. Jag vill våga reagera, agera och göra på samma sätt om jag, förbjude, skulle hamna i samma situation. Det var det terapin handlade om. Det var därför jag tvingade mig dit.

Våren som kom men som kändes mycket kallare än någonsin. Allt kändes så skört. Jag hade tvångstankar, kände skuld.
Jag är stark men det var tröttsamt att driva sig själv med hjärtat i halsgropen. Men jag jobbade ju med Tjejmarathon, något som gav otrolig mening. En ram och en struktur och en källa till energi som jag dök ned i varje kväll när tankarna kom som skuggor. Men jag var rätt bräcklig och fick influensa för första gången. Var liksom inte 100%. Samtidigt- mitt glada jag. Tränade för TEC 80 km (50 miles), jobbade hårt. Försökte vara mig själv.

Men andas man inte ordentligt får man inte syre. Får man inte syre kan man få skador. Jag fick ischias. Det förstod jag inte då. Det förstod jag 14 april då jag fick smaka på vad det är att ta fram kvinnlig råstyrka. Här är min story. TEC- Täby Extremte Challenge. Ett lopp över 8 mil eller 16 mil på milbana med varierad terräng. Detta år- i snö som vräkt ned. En förskjuten start och en utmaning med både distans och väder som variabler.

Sammanfattningsvis så sprang jag 3 ok mil, sen 1 ond mil och sen 1 mil då jag haltade runt och skulle bryta. Men se det får man inte för i målet finns en massa underbara människor som vill hjälpa- fast det fattar man inte då. Var av banan ca 30 min med ischiassmärta så ond att det inte gick att sätta foten ordentligt i marken. Fick hjälp av MarathonMias kille Silvio med något magiskt knakande så nerven fick syre och fick några smärtlindrande. Klev därefter med ett sjuhelsikkes pepp ut och avverkade 3 mil till och gick i mål som trea på 50 miles. DET lyfte mig. DET bär mig fortfarande.

Maddebar mig. Hon var där hela loppet och drev mig när det var tufft. Jag glömmer aldrig hur hon efter mina 5 mil då jag var redo att kapa benet av smärta sa ” men det är bara 3 mil var, du kan inte bryta nu!”. Ja jag ville slå henne med brödkaveln vi använt för att massera mina ben men sen gick hon ut sista varvet efter en hel dag vid sidan och pace-ade mig sista varvet. Makalöst!

Härligt va?

Veckan efter flög jag till Malmö och kollade läget när ett av våra kontor deltog på Lidingöloppet on Tour. Tyckte solen värmde igen och livet började om inte leka så le mot mig.

I maj vet jag vad jag gör varje år! Jag är med på Workout Åre! Jag flög upp på onsdagen och träffade gamla kollegor i Östersund innan tåget gick till mitt älskade Åre. Sov hos min kompis och firade födelsedagen med en rek-topptur med Magnus inför vårt pass på söndagen. Snön låg lårdjup nästan hela vägen upp. Solen strålade och på toppen mötte vi några förvånade skidåkare som undrade hur vi skulle ta oss ned? ”Springa igen” sa vi och den utförslöpan när vi dundrade ned i djupsnön i tusenmetarn förbi Hummeln kommer jag inte glömma.

Workout Åre är som vanligt årets högtig vad gäller träningsevent och i år laddar vi för ännu roligare löppass! Hoppas ni kan vara med!

Juni handlade bara om Tjejmarathon. Det var då världens första ultra för välgörenhet genomfördes efter att jag och Madde jobbat med det från januari. Från scratch. Från min tokiga ide till genomförande.
Anmälan, startlistor, sponsorer, bloggande, gemensamma långpass, insamlingen. logistiken av ett 53 km lopp i terräng för sjutton! Genomfört från Göteborg och Stockholm parallellt med vanliga jobb.
Påsarna under mina och Maddes ögon var enorma. Allt slit, alla kvällar, allt pyssel. Rekogniseringsturen två veckor innan där jag lånade Lanttos mtb för att provcykla banan. Så värt. Så så värt för att se 39 tjejer starta, kämpa genomföra och sprudla i mål! Tjejmarathon blev så mycket mer än vad vi någonsin föreställt oss. Över 100 000 kr överförda till Panzisjukhuset i krigshärjade östra Kongo.

Tack tack tack till tusen igen alla som hjälpte. Våra pojkvänner, min syster och kille, min kompis Helena som fick gå upp 5 och skumpa runt hela dagen och sen hem igen. Min faster och två väninnor som åkte från Värmland bara för att rodda med mat och fika vid målgång. Göran som fotade. Peter och Ingela som bara skulle ”kolla läget” och fick stå i målet. Alla i Grisslehamn som hjälpte till. Nu har jag säkert glömt massa människor men ni finns där i skallen ändå. Alla som bara ställde upp och inte fick en krona för slitet. Bara gav. Ni anar inte hur detta just efter det som hänt betydde så otroligt mycket för mig! Tack!

Juni blev också min debut i radio just avseende Tjejmarathon. Jag kommer ihåg hur taggad jag var! Först förvånad för Anna som intervjuade mig jobbar för ”Stil” i P1 och just stil vet ju alla inte är mitt piece de resistance direkt. Och juni avslutas varje år med att MiniMe fyller år. Trots allt som händer så är det hon i centrum. Navet liksom. Den där killen, den här modiga killen har också lyckats ta sig igenom hjärtats barrikader. Jäklars. :). Och det var bara halva året…

N och MiniMe i Grisslehamn vid målet för Tjejmarathon två veckor innan loppet


En riktig mellandag


20121230-120732.jpg

Vädret kan man inte göra något åt men det här slabbet med ishalka var väl väldigt onödigt?

Igår hade vi iallafall en mysig vinterdag. Benen, främst vaderna, kände förstås av långpasset så vi tog en långpromenad på förmiddagen och på eftermiddagen så passade skidor på åkern bra.

Det var dock redigt isigt i backen och jag tänkte inte till utan försökte ploga nedförs med mina pinnar till skidor. Vips tog vänsterskidan i grus och jag föll och landade på högerhanden med tummen böjd under staven.

Gjorde väldigt ont men blev så arg så jag åkte iallafall. Ut på fältet med pannlampan på och N i släptåg som försiktigt undrade om vi kanske skulle gå in och titta på handen men sen insåg att bäst låta mig åka av ilskan.

Kylde ned handen ordentligt sen och tumme funkar hyfsat även om nageln är vit och det inte går att använda fingret ordentligt. Jaja.

Idag åker vi till Sthlm. Jag ska hem till Lillan och N ska åka till Vemdalen. Jag och MiniMe firar nyår hos mamma och sen åker vi tillbaks till Värmland. Jag får inte till det med barnvakt så inget nyårslopp men tänkte dra min egen mil ute hos mamma.

Sitter i bilen och knåpar på en krönika till jogg.se, lyssnar på allt från Michael Franti till soundtracket från Chess. Det är en vecka tills jag börjar mitt nya jobb, en dag kvar på 2012 och det kittlar i magen. Ikväll får ni läsa om tips för nyårsplaner och nyårslöften.

Ha en fin dag!

20121230-120738.jpg
Helt klart värt att springa långt för att köpa dessa teer!


Upplägg för långpass


20121229-155214.jpg

Alla är olika. Så är det. Det finns inga rätt och fel i uppladdning, utrustning, energi och vätskeintag. Allt beror på. Och det är både bra och dåligt. Möjlighet och risk.

Igår hade jag ett riktigt bra långpass. Det är inte ofta man har varken tid till eller gynnas av att springa så långt och då vill man gärna att allt ska stämma. Har man en ”dålig dag” så kommer det bli obehagligt tydligt under ett långt pass. Ska man, som jag igår, springa ute på landsbygd i flera minusgrader där man inte har tillgång till att fylla på med energi och vätska eller ens bryta och ta bussen hem så måste man tänka till om man ska springa säkert.

Jag tar gärna det säkra före det osäkra, utan att det ska bli omständigt eller hindra löpningen. Jag vill inte gå tom och jag vill ha det bekvämt så jag tänkte dela med mig av hur jag lade upp passet jag sprang igår- alltså 55 km i -8- -10 grader cirka på små landsvägar. Kanske finns det någon take home för någon.

Kläder

Jag hade yllekompressionsstrumpor. Mina Inov-8 (som är väldigt lätta och jag har träningsvärk i vaderna idag). Mina Trimtex vintertights. Falke boxershorts, Falke underställströja och sen Trimtex Lzr Plus jacka som är lite tjockare än ”den vanliga”. Den gjorde att jag klarade mig med två lager hela dagen! Pannband från Cintamani (isländskt märke) och varma vantar.

Rekommenderas att ta med ett till lager i ryggan- utifall att! Att stanna när det är minusgrader är ingen höjdare.

Mat

Utan att gå in på en matematisk och näringsmässig uträkning så är det fett som bränns till största del. Jag laddar inte. Äter som vanligt rätt mycket fett, mycket färgglada grönsaker, protein och kolhydrater kvällen innan. På morgonen tar jag en stor kaffe, äggröra, en frukt, några nötter och 3 stycken BCAA ( branched chained amino acids) som just då inte gör sitt bästa med det andra ätandet till men ändå finns i kroppen och spar musklerna lite. Jag fyller vätskesäcken med kokat varmt vatten och packar med nötter och torkad frukt. Något annat hade jag inte men tänkte jag springer förbi en affär.

Det gjorde jag efter 16 km ca. Fyllde på ordentligt med varmt vatten igen i blåsan. Köpte ca 400 g naturgodis med både salta och naturella nötter, torkade blåbär, russin, dadlar etc. Det ger lite välbehövliga kickar. Nötterna ger långsam energi och är väldigt snäll mot magen. Kallt vatten kan ge magknip speciellt i kallt väder.

Nötter, torkad frukt och vatten funkade för mig. Vanligtvis brukar jag ta en eller två Resorb men nu tog jag lite salta nötter och salt i vätskeblåsan. Vill egentligen se till att det är fler salter än bara natriumklorid för att undvika kramp men har aldrig fått kramp i hela mitt liv och gick bra igår också.

Säkerhet

Jag lyssnar gärna på P1 eller podcasts när jag springer långt. Har bara hörlur i ena örat, den bort från vägen. Jag har reflexväst när det är mörkt, sätter den på ryggan när det är ljust. Har inget tangentlås på telefonen så det går att komma in i den.. ICE inlagt (du som har Android kan ha det synbart på skärmen). I julklapp fick jag en solcellsdriven laddare vilket ökar batteritiden på Iphonen (som annars är kortare när det är kallt).

Jag har min legitimation i ryggan i ytterfacket. Visselpipa på ryggan. Låter det överdrivet? Det är inte för att jag tror att det ska behövas. Men om, gud förbjude, något skulle hända så ska det gå att både vissla högt, ringa och identifiera mig. Och det är ingen uppoffring och väger bara några gram extra.

Passet då? Ja det var kallt. Det var magiskt vackert som ni ser på inlägget innan. Jag sprang först in till Karlskoga på småvägar för att handla. Styrde stegen ut mot Granbergsdal, en liten by med en hytta där min farfar växte upp. Vidare rätt ut på landet. Gick en del tid till att kolla kartan var jag var. Vips tar små vägar slut och man får vända. Det var så otroligt magiskt naturligt vackert. Mötte kanske 3 bilar och två människor på flera timmar. Missförstå mig rätt, jag älskar långpass i grupp men det är de här ensamma långa passen som jag liksom känner mig mest som mig själv. Jag tror inte på gud som så men det här med att vara ute ensam i naturen i en löparbubbla, det är gudomligt. Det är att vara i greppet på en högre makt och inget annat. Det är svårt att förklara. Måste upplevas.

När jag sprungit 4 mil, varav 15 km var med ett konstigt obehag i låren- bara där, så kom jag ut på tråkdödevägen- aka 245 till Loka. Lååånga uppförsrakor. Asfalt. Bara skog runtomkring. Fin tomtar och trollskog. Men ändå. Solen sänkte sig och helt ärligt- jag hade inget sug. Jag tvekade som fasen på om jag verkligen är lämpad att springa ultra? Hela kroppen mår bra men låren surar. Stela och gjorde ont. Aj.

Men jag vet att svackor kommer och går. Och den här gick över efter några kilometer igen. Mellan 48-55 km var allt underbart igen. Och fikat på Loka Brunn smakade fantastiskt efteråt.
20121229-155107.jpg


Retroskidor


20121227-173213.jpg

Jag hittade ett par gamla skidor ute i en bod. Säkert 50 år. Vi vill åka ute på åkern men behöver spårskidor. Sagt och gjort. Tog vanliga kängor. Bytte spännbandet eller vad det kan heta. Tog bambustavarna och skulle testa lite i djupsnön på tomten. Självklart fångat på video av N. OBS! Jag ramlar inte. Strax efter ni hör N sucka så kastar jag mig för jag ville inte åka i diket. Viktigt! OBS! Ramlar inte! 😉


Annars, en sån där dag precis som jullov ska vara. Vaknade utan att veta vad klockan var och av att det inte spelade någon roll. Åt långfrukost med mycket kaffe, ägg, yoghurt, nötter.
Ut på långpromenad i snön för att leta efter en gammal husruin. Fick ge tappt men två timmar härligt pulsande fick vi.
Hem. God lunch bestående av julmatsrester: rödkål, värtbröd, janssons, lax, ost.
Ut igen. 1 timma magisk skidåkning på fältet utanför. Gick bra att både skejta och spåra och ösa på. Jag, syrran och N var ute medan faster, vovven ( aka Navelluddet) och syrrans kille var inne.
Sen hem och byta till joggingskor för att köra det här passet som jag hittade hos Sofy. Vi släpade ut syrrans kille och Navelluddet också så det såg nog rätt roligt ut med en ylande liten hund och fyra vuxna som gjorde mountainclimbers och gu vet allt. Jädra bra dag alltså. Rätt mör.
Men no rest for the wicked för imorgon är det springa hela dagen som gäller. Är man ultra så är man. Och är det jullov så är det så nu ska jag utmana resten på frågesport igen! Ha en fin kväll!

20121227-173221.jpg 20121227-173234.jpg 20121227-173247.jpg 20121227-173258.jpg

Längtan till landet


är över nu. För vi kom hit i eftermiddags. Som två små barn kivades jag och N om vem som skulle åka snabbast på sparken. På med underställ. Kängor, vantar, mössa och pannlampa. Skidorna får vänta tills imorgon. Pulsa ut till isboden där sparkarna hänger bland nät, gamla träskidor, mjärdar och annat skumt.
Uppför backen. Vända och swooooosch nedför. Sen bygga snögubbe och lykta. Kasta snöboll på varandra. Hugga ved. Elda. Äta god mat och slappa framför brasan med spel, bok eller korsord.
Gott så.

20121226-190949.jpg 20121226-191021.jpg 20121226-191012.jpg 20121226-191030.jpg 20121226-190958.jpg 20121226-191554.jpg 20121226-191610.jpg

Jullov!


Hej juldagen!

Jag sov tills jag vaknade för tredje gången. Då var jag fortfarande mätt, klockan vad 10 och snön yrde som ett vitt moln utanför. Jag tänkte åka skidor i tre timmar i Ursvik. Det var planen. Tänkte inte alls på vallaläget. Åt två ägg och drack två koppar kaffe och sen ut i det vita.

Smetade på ”0-valla” och knatade iväg. Sen var tanken att jag skulle skida men jag fick knata även med skidorna på för det gick inte att åka. Totalstopp. Jag ger mig ju sällan men när jag inte kan få till ett enda staktag så var det ju otänkbart med 3 timmar. Vände således i första backen i Ursvik och tog mig ned. På något sätt så blev det lite bättre när jag kom ut på den oplogade gångvägen. Så jag tuffade på. Lyssnar på Endurance Planet podcast. Tre varv runt Råstasjön. Långsamt långsamt med värdelösa spårskidor- smala Fischer ska gå i färdiga spår. Njöt och tog det lugnt.

Sen vågade jag mig upp till Ursvik igen och tog en helt magisk tur längs 7 km spåret. Knappt svettig. Alla muskler jobbar litegrann, snällt avlastande varandra. I Ronjavinter. Narnialand. För oss löpare gör det ingenting om det inte går fort på skidorna- det är grym träning ändå. För oss livsnjutare gör det inget om man står still -bara man är ute i den vackra naturen. Tre timmar var jag ute och rörde på mig. Tränade inte, tycker jag inte man kan säga. Jag njöt. Sen var jag lika hungrig som jag var mätt igår.

Bra att vila från löpningen en dag för den här veckan är i övrigt träningsläger. Ledighet utan barn är synonymt med träningsläger. Så planerar jag min tid. Det laddar jag för.

Det är dags för ultrapass igen och det kommer springas på Värmländska småvägar för imorgon går bilen västerut hem till landet och min faster och med mitt stora hjärta, en massa träningskläder, skidor och planer på riktiga njutardagar.

Jag har också insett att det är mindre än 4 månader till 2013 års första utmaning. 16 mil som jag ska rocka. 2013 stavas PB. Har jag sagt det? Det tåls att sägas igen.


Min julklapp till DIG


Hej!

Jag har två anledningar att skriva detta.

1) Jag vill ge dig en utmaning och jag vill ge dig en helt enorm känsla av ”jag klarade det”. Jag vill att du ska få uppleva den magi som massor av människor fick uppleva 16 juni förra året. Hur det är att gå från att kunna jogga kanske en mil till att fixa 5,3 mil över både asfalt och terräng. Hur det är att stärka sig själv samtidigt som du är med och gör skillnad, på riktigt, för fattiga människor i Bangladesh som vi väljer att stötta i år.

2) Vi behöver tydligen förtydliga att Tjejmarathon är för ALLA -dam och herr. Trots att vi varit med i P4, P1, Runners World, Fitness Mag (senaste numret som ni ser nedan) och flera andra ställen så har några missat vad loppet handlar om. Att det är årets GODaste lopp och självklart är för alla!

Namnet syftar till att ifrågasätta alla de tjejlopp som konsekvent är kortare och eller lättare än den ”vanliga” distanserna. När vi VET att det är just längre distanser som tar fram den kvinnliga styrkan. Förra året var loppet bara för tjejer för att vi skulle röra om i grytan och vara unika genom att starta världens första ultralopp bara för tjejer. Men att starta ett till tjejlopp var aldrig vårt syfte. Så i år- och framöver- så är Tjejmarathon för alla- killar som tjejer. Gubbar som gummor.

Förra året bröt ingen. Det blir intressant att se om det håller nu när det blir även grabbar som springer! 🙂

Nu sitter många av er och tänker att det är för långt. Men då ska ni veta att flera av tjejerna som sprang, gick och klättrade (!!) de 5,3 milen förra året i juni vid den här tiden inte hade sprunigt längre än en mil. Vi stöttade med träningsprogram och successivt upplägg fram till själva loppet och som sagt- alla klarade det. Vetskapen av att springa för ett högre syfte gjorde förstås sitt till också.

I år laddar vi upp med ett grymt gäng huvudpartners. Vad sägs om jogg.se, enervit och Runners’ Store bland annat.

Så – välkommen ALLA att vara med på årets GODaste utmaning!  Anmälan öppnar 1 jan 2013. GÖRT!

20121225-110504.jpg Fitness Mag senaste numret

20121225-110533.jpg Runners World oktobernumret


Mina 5 bästa jultips


1) Ut med dig! Ut med allihop. Ut i snön. Skitsamma vad ni gör. Skaffa rosiga kinder. Hjälp någon äldre att skotta. Dra pulka. Spräck skidbrallorna när du försöker åka med knäna på varsin stjärtlapp (vem? jag?) utför backen.

2) Viktor Rydbergs ”Tomten”. Den hade primetime på julafton förut men nu sänds den 14.55 på juldagen. Inte jul utan den för mig. I denna hysteriska tredimensionella skrattkrystade (såg just Så ska det låta) reklamtvvärld är det ren och skär harmoni med det svartvita lugna.

3) Knäck. Så rätt. Så gott. Med 15% grädde lite nyttigare. Inte att det spelar någon större roll i det stora hela men jag äter ooofffaaaantliga mängder knäck under jul. Kasta inte mat. Gör något av resterna. 1 miljard svälter. Laga och ät med måtta. Njutning är inte kvantitet- det är kvalitet.

4) Vit jul. Ingen berusning om barn är med. Om det känns som en uppoffring- sök hjälp för böfvelen! Du är inte ensam förmodligen. Du läser inte det här förmodligen. Jag har aldrig varit onykter på jul. Aldrig ens druckit alkohol tror jag. Julmust FTW!

5) Tacka varandra ordentligt. Var tacksam. Ge till de som har det sämre. På julafton samlas hemlösa och fattiga på flera ställen i Sverige. Många föräldrar vill inget hellre än att ge sina barn en dignande jul, men kan inte. Många lever gömda. Min hjälte var volontär förra året på Stadsmissionen. Gripande! Googla på området där du bor och se vad du kan göra. Vår simhall här där jag bor öppnar dörrarna för hemlösa på förmiddagen. Jag ska lämna en påse med kläder som strumpor och en hudkräm där imorgon till de kvinnor som kommer dit. Det är så lätt att göra något och gör många något blir det mycket!

Jag avslutar den här veckan med en härlig kort löprunda på ömma vader. Den här veckan går till historien som en av de bästra träningsveckor jag haft under 2012. Starkare, snabbare.

6 x 1000 m intervaller måndag. Morgonjogg tisdag. Lätt distans (var hjälptränare) onsdag. Vila torsdag. 25 km morgonlöp fredag. 8 backintervaller lördag plus styrka. Formtest på 5 km idag. Och ledighet betyder träningsläger. Imorgon njuter jag av julaftonsjogg, mys med Lillan. Tid med familjen. Vi hörs igen den 25e.

Tack för att du läser. Jag önskar dig och de dina en riktigt fin jul!

20121223-214848.jpg

När livet ger dig citroner…#löpning i snömodd


gör lemonad.

Eller- när det bara vräker ned och det liksom inte går att få fäste- se möjligheten att träna upp vrister och jobba med löpsteget.

I den här halkiga sörjan så går det inte att fuska med steget. Jag må inte kunna hålla den fart jag skulle vilja men jäklar i min låda vad jag får jobba med styrka runt anklar och uppåt vaderna. Det sliriga underlaget kräver verkligen fokus på korta steg och det ojämna underlaget stärker alla småmuskler runt anklarna.

Isättningen av fötterna är, om man vanligtvis springer på den asfalt som gömmer sig under sörjan av snö, rätt monoton. Nu blir det rena discot och man får jobba som attan för att få till ett bra löpsteg. Grym träning. Tänker jag istället för att svära när det är två steg fram, ett glid åt sidan och bakåt…

Men dag var det extra kämpigt då passet som var planerat var backintervaller. Hade noll grepp och låren började sura mjölksyra fort som attan.

1,5 km uppvärmning och sen 8 stycken 250 meters backe med nedjogg.

Styrka efter: Mina special utfallssteg med hopp och vrid. Armhävningar. Svingar. Rodd.

Bål tar jag imorgon.

Har väldigt svårt att inse att jag är ledig. Jag har så mycket roligt att ta tag i. Uppåt framåt är min harmoni men samtidigt är det helt underbart att vara i fas. Ledig med Lillan, Hjälten och familjen. Och jag vet att man ska vila då och då. Så jag tvångsvilar från jobb, Tjejmaran, egen firma i 4 dagar. Det får räcka!

Nu ska jag slå in några få, vettiga paket framför Downton Abbey- den enda serien jag följer för övrigt.

Och vill ni ha ett hälsotips i jul? Låt bli spriten. Låt bli alkoholen. I största allmänhet strunta i alla traditionella måsten och utan att bli för präktig- låt julen vara stressfri vila, njutning, eftertänksamhet och FRISK LUFT OCH GEMENSKAP!

20121222-214144.jpg