Emmas Nyårskarameller-en liten summering av året.


Så var det dags att knyta ihop säcken och summera tränings och tävlingsåret 2015. Det har varit ett spännande år som i och med att jag i januari tog tjänstledigt från min konsulttjänst på Golder Associates för att testa på ett år som ”brödrostproffs”.

Hela ”proffs-satsningen” byggde på att jag flyttade från Stockholm och jobb med min dåvarande sambo. Sambon hade fått jobb i Östersund och jag fick valet att stanna i Stockholm, jobba och lägga pengar på lägenhet och inte ha så mycket tid att träna, ELLER flytta med till Östersund och testa mina vingar som heltidsatsande. Då var valet inte så svårt, trots att jag ogärna flyttade från alla goa träningskompisar i Stockholm och alla bra träningsmöjligheter som storstaden erbjuder. 

Östersund var ganska bra, men dalkulla som jag är, kommer jag aldrig känna mig hemma på något annat ställe än Dalarna…..Tyvärr. Östersund är inte heeeelt optimalt för triathlon heller under vinterhalvåret och det gjorde att jag åkte på ganska många läger till sol och värme. 

Första 2 veckorna utomlands blev på Fuerteventura och Playitas med min goda vän Åsa Lundström. Det är en lyx att få träna med en av sina gamla barndomsvänner som delar samma intresse och satsning. Tyvärr gick jag på lite väl hårt lite för tidigt efter off-season så jag blev sjuk i hela 2 dgr på lägret. Sedan var det full fräs igen. Har lärt mig att lite lugnare träning behövs för att komma igång och i år blir det lite längre uppbyggnad på hemmaplan innan jag åker utomlands och tränar. Dels för att ha en lite stabilare grund, dels för att bli lite mer sugen på det och dels för att jag gärna ägnar mig åt vinteraktiviteter på hemmaplan.

I februari drog jag till Playitas igen och flyttade ihop med Ludwig Fleetwood, Patrik ”rismannen” Nilsson och Nils Svensson. Tillsammans hade vi ett episkt träningskollektiv och jag stormtrivdes med att bara träna träna träna hela dagarna och hänga med ett bra gäng. Dessutom kom ju ett koppel av människor och hälsade på oss så vi var aldrig ”ensamma” vilket var superkul. Det är ju det som är den största fördelen med Playitas. ALLA kommer dit och tränar, det finns alltid de bästa förutsättningarna för att träna, alltid sällskap och det är alltid sol.

Första tävlingen blev på Playitas, nämligen Challenge Fuerteventura. Tävlingspremiären gick åt helvete. Storbölade när jag kom i mål pga all press jag lade på mig själv (press som jag fick för mig att andra hade på mig men som egentligen inte fanns). Vidrig bana med massa backar som är min sämsta gren. Nu längtar jag till 2015 års tävling där jag hoppas på en bättring, minnet är bra men kort. 

Från första tävlingen till andra tävlingen på Mallorca. HELKUL, med sällskap av Cecilia Jessen och glassigt läger med Team Snabbare, dessutom med min tränare Björn Andersson på plats. Jag njöt i fulla drag fram till tävlingen, var avslappnad som få och är nöjd med min insats på 70.3:an trots TVÅ punkor. Tänk vad mycket mental inställning kan göra!

Totalt alltså 10 veckor läger, men efter Mallorca fick det bli träning på hemmaplan i kyla och elände. Det började närma sig ett av huvudmålen, dvs för-VM vid Vättern i Motala.

SM i Motala var en kall historia och jag har nog aldrgi frysit så mycket i hela mitt liv. Hade jag inte varit så tjurskallig som jag är hade jag nog aldrig fullföljt för tävlingen gick verkligen skit på alla sätt och vis. Det enda som var bra var simningen men jag lyckades knipa silvret iallafall så jag är jätteglad över det och min insats i det stora hela. Dvs att jag tog mig i mål.

Fick en liten kick av att åka upp till Vanbro och se min nuna på alla Vansbrosimmstidningar som delades ut. Och simningen gick jättebra! Trots en väldigt stökig vansbrosimning blev jag bästa tjej från Dalarna.

Med sliten kropp i kylan tog det ett bra tag innan jag var på G igen. Tränade på hemmaplan i Norhyttan och hade optimala träningsförhållanden med vänner.

Medeldistans SM i Jönköping kördes med inställning att bara ha kul och slappna av och det var plötsligt kanonkul att tävla igen, trots att det egentligen inte gick så bra (8 plats). 

Det var skönt att känna att det var kul igen och Kalmar Ironman gick bra! 

Under hösten beslutade mig för att flytta från Östersund och hamnade i Norhyttan hos mina föräldrar istället, vilket kändes som en enorm lättnad. Började prestera riktigt bra på träningen och jag kände att jag började landa i min satsning.

Fortsatte träna och tävla med GLÄDJE till sporten igen och det gick bra även på Barcelona och Thailand, även om mina ambtitioner inte riktigt kom överrens med min prestation. Det är iof något jag måste jobba mer med, alltså att vara nöjd med min insats, men det kommer nog framöver.

Nu har jag lite chill-period och tränar det jag har lust med. Mycket välbehövligt med ändå så svårt. Nu drömmer jag mig bort till 2015 års mål, träningsläger och tävlingar och hoppas på ett riktigt Gott Nytt År.

Önskar alla vänner, bekanta och följare/läsare en riktigt härlig nyårsafton och god fortsättning!

Vill tacka mina sponsorer Cykelcity, Milebreaker, Access Rehab, Saucony, POC, AES Norhyttan, Goldlife, Wattbike, Cervélo och Garmin för all support och hoppas ni vill fortsätta jobba med mig!


God Jul!


God Jul och gott nytt träningsår önskar jag alla mina läsare och följare. Foto: Gunnar Eld


Åre, POC, AR och TT


Nu har jag varit ute och flängt en vecka igen:). Först bar det av upp till Åre, via Östersund, för lite roligheter. I Åre åkte jag skidor och testade mig igenom nästa säsongs olika skidor. Backen var ju som den var med bara konstsnö men det var kul med fullt drag i byn. Världscupen var ju i Åre och allt. Kollade in prylar och blev sugen på att köpa ALLT jag såg. Eftersom jag bott i Skåne och stockholm så har det inte varit riktigt prio att åka skidor och därför har jag sålt av de få prylar jag haft. Med triathlon som sport har inte tiden heller funnits där för att hänga i backen varje fin vinterdag som man gjorde som snorunge. Men nu! Åh vad kul det är. Vill åka mer och mer! Och vill ha allt nytt!

Hann köra ett förbannat jobbigt crossfitpass dagen innan skidåkningen på Sportsgym Åre, vilket gav ont i kroppen Delux. Man är inte riktigt van att göra över 100 frivändningar på 30 min. Klarade tom att göra stå-på-händerna-armhävningar. Kul med något annat!

Från Åre bar det av ner till Stockholm. Väl i storstan tog jag mig en frukost på underbara Lisas Café och hembageri och snackade lite med stammisarna. Gå dit och testa saffranssemlorna!

Sedan var det dags att utvärdera min styrka/rörlighets-status och revidera mitt styrketräningsprogram på Access Rehab (AR). Kommer jobba mer med skivstång fram till mars. Har också fått många nya övningar till Redcord för att utmana mig och ta ytterligare ett kliv. Jag har blivit starkare OCH rörligare! Nu är det hårt arbete på gymmet och hemma under hela basträningsperioden.

Men det var inte bra därför jag for till stan. Har fotograferats för coolaste märket POC och deras vårkatalog med nya cykelkläderna POC Road AVIP. OMG vad snygga och stilrena kläder de kommer med. Allt är förpackat i cool men clean design á la POC. Någonting bytt helt enkelt. Resultatet av plåtningen kommer i katalogen framöver, fram till dess får man hålla tillgodo med en sneak peak på kläderna från mina instagrambilder.

Kvällen spenderades med gänget i Terrible Tuesday ute på Bosön. Vi mejslade ur, kort, hårt och snabbt och jag lyckades bli veckans Batman! Äntligen!!! Givetvis var det Barkaka och bänkpress efter passet. TT kan vara Sveriges skönaste träningsgrupp!

Vilken bra vecka, och den har knappt ens börjat!

Härligt morgonpass på Sportsgym Tott!

Hej vad det går i backen under sista åket i Världscupen, som gick i Åre i helgen.

Besök på AR och utvärdering/revidering av styrkeprogram med Tobias Ydén.

Cool Tempodräkt från POC och foto-session!

Coola grejer ELLER?!

Från TT-lägret i Thailand Thanyapura där jag tränade och tävlade i POC-brillorna och Octal Aero-hjälmen på bilden. Foto: Henrik Kindgren

Löpintervaller med Nelkers TT. Say no more. Givetvis ska det köras bänkpress också!

Och göra märkliga övningar i brutalbänken.



Lite ledigt


Då var det min tur att ha lite ledigt och inte tänka på triathlon för ett slag. Omöjligt, om du frågar mig! Det här med offseason är det absolut värsta jag vet. Under träningsperioder tror jag hela tiden att det ska bli så fantastiskt och att jag ska göra så mycket roliga annorlunda saker när jag får ledigt, men vad händer?!? Man blir enkom jävligt less, apatiskt och kroppen verkar lägga ner totalt när denna period av ”lustbetonad” träning infinner sig. Vaddå ”lustbetonad”?! Antingen kör man eller så gör man det inte. Jag får aldrig lust att träna om jag inte måste. Jag VILL ha pressen. Vill ha ett schema. Vill tvingas ut i alla väder och kämpa mig igenom intervaller, distanser och watt.

En vecka har gått och jag har försökt att sysselsätta mig med annat. Ridit, cyklat mtb, gjort pappersarbete, supit mig full och rensat garderober…men den där kicken från träningen saknar jag oändligt. Jag har t.o.m. ätit godis och lussebullar men inte tusan gav det någon kick. Humöret är inte heller det bästa utan den dagliga dosen endorfiner.

Är det någon som känner igen sig? Ge mig tips. Hur överlever jag?

Hur det än är så måste kroppen få vila från hård träning ett slag till. Annars får jag nog räkna med att något går sönder, jag blir sjuk eller att motivationen inte håller.

Ge mig era bästa offseasontips nu!!!


Nordic Championships Barkaka Aquathlon Thanyapura: Race Report


Inte fan var det slut på tävlandet för att man mejslat ur en halv IM i värmen heller;). Närå, två dgr efter tävligen var det dags för Barkaka Aquathlon med ett gäng övertaggad TT-anhängare. 8 pers stod på startlinjen till loppet över 1500 m löp+400 m simning+1000 meter löp. I startfältet fanns en fd Olympier och femma på Hawaii, en Norsemanvinnare, en reseledare, en skäggig swimrunnare, en finska, en tjattrig skallig äldre man och en Jämtlänning. Å så jag då;).

Resonerade med mig själv att det faktiskt var Ok att inte fullfölja eftersom challengetävlingen satt i benen och alla utom jag kändes svintaggade på detta spektakel.

Meeeen när väl starten gick var det annat liv i luckan. Tävlingsdjävulen kom fram och jag körde på rätt bra. Kom givetvis efter eftersom grabbgänget drog iväg i 3:20-fart på första km. Ingen aning om min pace men 3:20 min/km är hyfsat över min kapacitet på 1500 m. Efter simningen hade jag tagit ikapp två och var på väg att knappa in på simon och Nelker. Mejslade ur totalt för att ta ikapp Simon sista löpningen och jag närmade mig meeeeen kom inte ända fram. Ett riktigt bra fartpass och bland det roligaste i tävlingsform som jag gjort:).

Officiella resultat:

1. Rasmus Henning, Danmark (simmade 400 medley istället för att vi andra skulle få lite handikapp)
2. Allan Hovda, Norge
3. Mikael Nelker, Sweden/USA
4. Simon Wahlström, Östersund
5. Emma Graaf, Sweden
6. Daniel Giray, Sweden
7. Henrik Kindgren, Sweden
8. Sanna Duvenbrant, Finland

Tidningen Lava Magazine kom tom och fotade oss (läs Mr Henning). Nedan följer lite bilder på detta prestigefyllda race. Känsliga personer varnas (Mer bilder kommer senare)….


Challenge Laguna Phuket: Race Report


Då kommer näst sista race reporten för i år för den intresserade. Är ju som bekant i Thailand med ett gäng rövare i Nelkers TT via Apollo. I söndags var det dags att testa att mejsla ur det sista ur benen i en sista halv Ironman för året, Challenge Laguna Phuket. Riktigt kul med så många svenskar på plats, i hejarklacken och på banan. Och vilken kul tävling!!! Annorlunda simning med strandlöpnimg och pampiga portaleroch väldigt vacker cykelbana som blev lite av en sightseeing inne i djungeln. Kan varmt rekommendera racet! 

Två dagar innan tävlingen, precis när den värsta jetlaggen släppt, fick jag sinnessjukt ont i magen. Precis sådär som innan SM i Motala och jag kände väl att tävlingen inte var så noga längre. På nåt vänster lyckades jag ta mig igenom förberedelserna, mycket tack vare simon som fixade med alla mina grejer och cykeln. Dessutom hjälpte det att garva och låtsas som ingenting så jag försökte bara hänga med på allt och låtsas som ingenting. Tog mig med nöd och näppe genom pre race möte och incheckning i 41 graders värme. Nattsömnen blev nästintill obefintlig bara. På tävlingsdagen var det dock ganska bra i magen och jag stod på startlinjen taggad men avslappnad tillsammans med Nelker, simon, Allan Hovda, Patrik Nilsson, Björn Andersson, Rasmus Henning, Philip Kellin och kristina Beckendorf.

Visste att det skulle bli varmt. Simningen gick riktigt fint och hängde med toppen hela vägen. Vi simmade ganska tokigt flera ggr och kanoterna fick vissla och styra rätt oss ett flertal ggr medan Nelker och simon stod på stranden och garvade åt vår kassa navigering. Kändes lugnt och avslappnat och var inte alls trött när jag kutade upp ur vattnet. Tack Magnus Engström i LSS för all hjälp, all cred till dig!

Cyklingen visste jag skulle bli ett helvete. Många svängar, hundar, kor, folk och bilar på vägen. Dessutom svängar hela tiden, två avstigningar där man var tvungen att springa över en bro med cykeln och dessa sinnesjukt branta backar men detta till trots så var det ganska kul bana! Hade inga batterier i Garminklockan (den hade på nåt vänster laddat ur sig under natten) så jag körde på känsla. Känslan var asbra i 12 km sedan kände jag mig färdig. Då hade inte ens backarna börjat. Det där med att bara köra på känsla á la Kienle vette fan om det är min grej. 90 km kändes förbannat långt. I sista backen stod hejarklacken och min ilska när Karan sprang med mig uppför backen i typ 1 km gjorde att jag fick lite mer bränsle att kötta på med. Lyckades ändå komma in på 2:50 vilket jag är sjukt nöjd med. Inte såååå långt efter ändå.

Löpningen var varm såklart och inte så mycket skugga men med vätska varje km så kändes det helt ok. Fick ett bra flow och team Apollo/TTgoesAsia gjorde det hela lite lättsammare. Såg att en efter en bröt men jag mejslade på.

På sista kilometern såg jag Kellin och jag är sjukt nöjd med att jag orkade vråla lite åt honom och kasta en använd vattensvamp på honom (siktade i huvudet, hamnade på röven).

In i mål på 5:03 & nöjd över min prestation men onöjd med mitt resultat. Som vanligt med andra ord. Måste bli snabbare!!!!

Simon strax efter på tiden 4:59 och en jävla bra prestation som räckte till 1:a i AG 18-24 år och bästa svenska TT-tid. Alltid något. En fin elefant fick han på prisutdelningen medan jag blev sist i Female pro. De är duktiga de där riktiga proffsen!

Vill passa på och tacka Apollo för en grejt resa, Team Cykelcity för allt ni gör för mig och min cykel, Saucony för skor, Poc för coolaste hjälm och brillor, Milebreaker för energi & kosttillskott som gör att jag håller igång och håller mig frisk, AES norhyttan för allt ni bidrar med, Fusion för snyggaste dräkten, CEP för bästa kompression under resan, samt Access rehab för att ni håller mig skadefri.

En till race report kommer. Har nämligen tävlat igen. Mer om det i nästa inlägg;).


Träning och tävling i paradiset


Klockan är åtta lokal tid, dagen efter tävling och kan inte sova ett dugg mer. Vill ut på äventyr i det fina vädret!

Jag är på Thanyapura Sports hotel i Phuket, Thailand. Ett helt fantastiskt ställe om man gillar sol, värme, bad i kombination med förstklassig träning. Och mat förstås. Vi är ett gäng på ca 20 pers från Mikael Nelkers träningsgäng Terribletuesday Tuesdays (TT) som har passat på att åka ned en vecka med Apollo. Ett härligt gäng med blandning av elit, motionär och eller bara barnfamiljer. Det blir mycket garvande och poolhäng.

Förväntningarna var skyhöga innan resan och faktiskt är dessa förväntningar uppfyllda! Fy fan vilket skönt ställe. Lyx i överflöd i kombination med träning och tävling gör vilken triathlet som helst supernöjd. Vi har hunnit cykla två ggr. Blev positivt överraskad av asfaltskvaliten och att bilarna ändå visade hänsyn. En av turen var en träningsvända på Challenge banan med ”lokala” falutriathleten fredrik Croneborg som bor här nere och herrejesus vilken utmanande bana. Annorlunda och omväxlande.

Simmar gör vi både i en gigantisk 50/25 m bana ute, eller i havet en bit bort.

På anläggningen finns en ny 500 m bana att springa på, annars kan man hitta fina trails i djungeln om man har guide med sig.

Dagarna upp till tävling har vi försökt träna på för att hålla jetlag och kropp igång och det har gått över förväntan.

Nästa blogginlägg ska jag berätta om tävlingen men nu måste jag passa på att njuta lite. Off-season!

HelaTT-gänget. 


Diverse Sport, hopp & lek


Har sportat en hel del i veckan. Men lite mindre än vanligt. Taper week is on och den har varit välbehövt att skruva ned träningsvolym och intensitet.

Trodde ALDRIG jag skulle bli pigg igen. Men efter en behandling hos Access Rehab och en behandling av simcoach Magnus poolside innan simningen så har det lossnat lite. Och idag vaknade jag pigg och sprallig med rastlösa ben, jippiiii, jag är på G!

Idag är det söndag och simtävlingen Höstsimiaden i Ludvika. Tävlingen går på flera håll i hela Sverige för pojkar och flickor 12 år och yngre och de är bara hur söta som helst. De ger verkligen ALLT hela tiden och många personliga rekord har satts i LSS idag. Jag har fått äran att vara prisutdelare och det är klart man ställer upp.

Alla borde försöka ge tillbaka så mycket som det bara går till sporten. Mammor, pappor, systrar och bröder, ut i klubbverksamheten och engagera er. Behöver inte vara stora saker. Skillnaden kan vara en nedlagd verksamhet mot en blomstrande verksamhet.

Själv var jag med om att Ludvika SS gick från att vara störst och bäst inom konstsim, till att fullständigt dö ut. Själv var jag först aktiv och tränare, sedan tränare och ansvarig för hela konstsimssektionen (och efter det då dog den helt;)). Synd, men det behövs fler än en person för att bygga en verksamhet.

Förutom simningen har jag fått mitt sista pass på P5:an ute, kallt och blött men ändå ute så det vägde upp.

Jag har sprungit sköna lätta löppass med min egna lilla multisportvovve, Theo. Peak Performance Teams VM-tävling slutade med årets finaste idrottshistoria då söta hunden Arthur följde med dem hela loppet. Inte ett enda av mina två ögon var torrt när jag läste artikeln första gången. Hoppas sen att multisport kan få lite mer mediatid utan att rädda hundar framöver.

Min vilodag spenderades på hästryggen med en rejäl kut. Rockne-Jon, mitt lilla hästprojekt var jävulskt taggad och fick för sig att köra VO2-Max intervall på skogen. Tur man gillar fart och fläkt. Sedan blev vi kompisar igen och jag gillar ju trots allt vilda djur bäst! 

Nu väntar jag in formen och provar nya dräkten jag ska tävla i och känner peppen. På onsdag drar jag!!

Ny röda dräkten från fusion som jag glatt poserar i, med matchande röda skidsockor:).

On the run med min egna Arthur-hund.

Vildhästen och jag.

Simgirlsen. Alla kvalade till sumsim riksfinal utom en. 

Många medaljer att dela ut på höst-simiaden i Ludvika.


Mot (ännu) mörkare tider!


Då var jag hemma igen efter ännu ett par dagar i Stor-Stockholm. Ett jävla rännande kan man tycka. Nu har jag iallfall en vecka på samma ort för att kunna varva ned och komma iform. En lugn och härlig vecka.

Tror faktiskt att människokroppen inte är gjord för att träna så här års i Norden. Dygnets ljusa timmar är kraftigt begränsat om man bor mitt i skogen och man får inte mycket spelrum att utföra sina utepass. Lägg där till att vi haft ca 2 timmar sol under hela november och man kan räkna ut att det är tufft för kroppen.

Fick tips på lättsam text att läsa av SM-guldvinnaren Mikaela Persson som är nutritionist och har forskat på D-vitamin och hur det påverkar oss. Läs här. Debatten om D-vitamin är en het potatis och det finns många åsikter. Jag äter i allafall D-vitamintillskott i pillerform och jag har inte varit sjuk en enda gång under hösten. Inte ens någon känning av sjukdom så jag tror på att vitamintillskotten hjälper mig. Och varför chansa egentligen om man vet med sig att man ligger på en hög träningsbelastning och få soltimmar.

Jag har bara ett fåtal nyckelpass kvar i min uppladdning nu och jag biter i. Börjar se fram emot säsongsvilan nu på ett sätt jag inte kännt på länge. Längtar efter härligt kravlösa träningspass i skogen, på MTB, på skidor-slättförs och utförs, på hästryggen, kanske lite ”titta-på-sig-själv-i-spegel-gymning/discogym”. Det längtar jag till.

För att kunna träna på eftermiddagarna och kvällarna och få lite ny slags träning har vi fixat en alldeles egen reflexbana på vår egen mark här i Norhyttan. Körde ett varv igår och löpning blir verkligen något helt annat när man studsar över mossan i obanad skogsterräng med pannlampan som enda ljuskälla. Det är kul!

Om det inte finns på din hemort, fixa din egen bana i ditt närområde. Allt som behövs är ett gäng små reflexer. Jag använde gamla relexer i tyg som jag klippte sönder till typ 1*1 cm fyrkanter. De kan vara jättesmå och de syns tydligt i skogen även om de sitter ganska glest. Banan behöver inte vara så lång heller för att det ska bli jobbigt. Jag tror min bana i Norhyttan är ca 8 km.

Terränglöpning ger stabilitetsträning för hela kroppen och träning av alla små muskler i bål och framförallt fötter för att kunna parera och hålla balansen i skogen. Man glömmer liksom bort att man springer för allt fokus måste läggas på att hitta nästa reflex, vart man sätter fötterna och val av väg.

Sprang Järla Night Extreme i fjol vid den här tiden. Ett lopp som två av mina kompsar (Bla Lelle i mitten) anordnar varje torsdag kväll i Stockholm. Samling är vid Stalands i Järla kl 19 och banan är ca 5,7 km jäkligt obanad terräng. En bra pannlampa är att rekommendera! Med på bilden är även Erika ”Miss Smilebreaker” Rosenbaum.

i

Här glider jag fram i mörkret. Foto: Gunnar Eld Kolla in facebooksidan för mer info om loppet.


Tjejer och kisseriet


En fin Norhytte-vecka har jag haft men nu har kosan styrts mot huvudstaden igen för att delta på lite festligheter (och annat skoj).

Veckan har bjudit på flera cykeldiatanspass. Söndag, tisdag och torsdag, och faktiskt så gick det att cykla ute på riktigt, dvs med min P5:a.

Det stora bryderiet den här veckan har varit kisseriet. Misstänker att mitt koffeinintag är ganska maxat för när jag ska till och träna blir jag kissnödig heeeela tiden! Finns inga övre gränser för hur mkt jag kan kissa under mina distanspass! Nu måste jag nog se över mitt koffeinintag. Antalet koppar kaffe är konstant högt när man bor på glesbygden (hur tror ni annars att befolkningen överlever och fördriver sin tid/träffas/umgås???). Nu dricker jag ju också massa sportdryck med koffein och har även börjat med salttabletter som visst innehåller koffein (zeros från high five) under de hårdaste träningsdagarna. Kombinationen blir KiSSNÖDIGHET! Mina gamla kompisar känner visserligen igen mig som Emma Graaf med Sveriges minsta blåsa, speciellt efter en episk resa till Sälen för att fira nyår 2002 då vi fick stanna ca 3 mil hemifrån då jag efter 10 körda minuter började gnälla över min kissnödighet. Jag tror vi stanna en tre gånger på de tre timmarna det tar upp till Sälen. På den resan var en till duktig triathlet med och kan intyga.

I tisdags löste jag det genom att helt enkelt kissa på mig under cyklingen. Mycket smidigt och dessutom varmt och skönt….ett tag. Dagens pass var dock lite för kallt för den lösningen.

Ända sedan jag läste en artikel om Tove Wiklund i Sydsvenska Dagbladet har jag tyckt att triathleter är knäppa i huvudet men ändå väldigt faschinerande. Hon berättade nämligen att hon ofta kissade på sig under distanspassen. Heeelt crazy…tyckte jag då. Idag förstår jag poängen. (Rätta mig om jag har fel, det kanske inte alls stod om detta i SvD men det blir en fin historia).

Det är ju faktiskt som så att är man tjej och har BIB-brallor (hängselcykelbyxor) så blir det jävligt meckigt att stanna o kissa i tid och otid. Dessutom är det ju bra att öva på cykelkissning innan man ska tävla och göra det samma.

Nu har jag dock lösningen tjejer!!!!! Fick tipset av min glesbygdsvän Megga och det är ju genialiskt!

1. Kavla upp valfritt ben på dina BiB-cykelbyxor ända upp till grenen

2. Dra dem åt sidan med båda händerna

3. Pissa stående eller på cykeln i farten

Se bild nedan för instruktion och se hela blogginlägget  här.

Det jobbiga är ju dock att när man även har vintertights med hängselbyxa så går hela idén i stöpet. Långa byxor fungerar det ju inte på.

Tur att all distanscykling är klar nu då för nästa vecka börjar jag trappa ner!

Pee like a pro!


Stockholmsvecka del 2-tester, tester, tester!


Man kan aldrig få nog av tester, eller vad säger ni? Under min Stockholmsvecka har jag gjort diverse tänkbara tester och tänkte berätta lite om dem här.

Jag har sprungit för Fredrik Zillén på Spring snabbare och fått en löpteknikanalys i hans nya manick MotionMetrix. Det är en dator som registerar löptekniken med hjälp av 3D-kameror så att man kan läsa av energiåtgång och eventuella brister i löptekniken. Väldigt high-tech och väldigt givande och roligt, speciellt med tanke på att jag tydligen hade bästa tänkbara löpekonomi och min teoretiska miltid låg på 30 minuter (!). Nu är det ju inte fullt så bra i verkligheten då det fanns brister i andra saker som gjorde att min fart framåt inte är fullt lika charmerande. Det jobbar jag på dock! Det roliga är att min höftböjarstretch verkligen börjar visa sig och jag börjar sakta men säkert få till löpningen! Fredrik är sjukt duktig på att se hur man springer, koppla ihop hur man ser ut, med hur man springer och komma på lösningar på ens löparproblem. Rekommenderar verkligen ett besök hos honom om man vill lyfta sin löpning. Fullkomligen studsade från löptekniktestet för att det var så kul!

Som bonus gjorde jag även en svett-analys hos Micke Hanell på Feel Alive, som håller till i samma lokal (Hammarbyfabriksväg 23). Testet gick till så att sensorer kopplades på armen och en stimuelring av svettkörtlarna till att börja svettas utfördes genom små elektiska impulser. Svettet samlades upp med ett filter och sedan analyserades natriumhalten i svetten. I svett så är natrium den dominerande mineralen så alla andra mineraler följer av natriumhalten, proportionellt. Vet man natriumhalten vet man alltså hur mycket mineral man svettas ut och hur mycket mineraler man måste sätta till i sportdrycken och annan intag under träning och tävling för att inte riskera vätskebrist. Kan vara mycket vettigt att göra en sådan analys när man gör en Ironman där man tävlar i ca 9-12 timmar för att inte tappa i prestation under loppet. Speciellt jag som ska tävla i Thailand av alla ställen nu i November. Lär bli svettigt. Mineralhalten i ens svett ändras dessutom inte över tid. Den är genetisk och den är konstant oavsett vad man ätit, druckit eller hur mycket man svettas. Min natriumhalt låg på 856 mg/l vilket kan jämföras med vanlig resorb som innehåller 200 mg/l. Det krävs alltså en hel del tabletter för att komma upp i dos! Eller så köper man ett rör med tabletter som redan har anpassad dos. Vi får väl se om en ökad mineralhalt före, under, efter kan göra Ironman-baksmällan lite mildare. Här kan den intresserade läsa mer om svett och testet.

Sist men inte minst avslutade jag Stockholmsvistelsen med ett cykeltest på wattbike hos Viktor Ernholm-Larsson. Innan testet gjorde vi dessutom en uppföljning på det rörlighetstestet jag gjorde i höstas och fick övningar på i augusti. Min rörlighet hade inte blivit så värst mycket bättre men jag hade framförallt blivit jämnare mellan höger och vänster vilket ju är mycket positivt.

Vi utförde sedan laktat-test och VO2-maxtest på en Wattbike och analyserade sedan resultaten ihop. Var sjukt nervös innan och hade försökt dra mig ur X antal gånger. Vad skulle jag med ett VO2maxtest till? Och jag var ju sliten! Och fyyyy vad jobbigt. Meeeen jag gjorde det tillsist ändå. Eftersom jag precis har kört en Ironman och precis dragit igång med hård träning igen, var jag ju inte supertoppad till det här testet. Enligt riktlinjerna inför VO2maxtest som tagits fram på Bosön så gjorde jag ju egentligen allt fel. Var på mingelfest i onsdags, hade simmat på fredag morgon,  tränat hårt flera dagar innan, fått hård idrottsmassage av Sara Penton på Access Rehab dagen innan etc etc etc. Men å andra sidan får jag ju då ett testresultat som motsvarar hur det ser ut i normal träningsvecka för mig och inte något slags glädje-resultat med toppningsform.

Och det var inte så himla jobbigt, jag var nästan piggare efter testet än före (förmodligen för att jag gruvat mig så mycket inför testet;). Vilken kick! Laktattestet gick till som så att jag började på en bekvämlighetswatt, ökade sedan 25 watt var 4:e minut med en minuts vila där laktatvärdet togs med stick i fingret och analys av laktat i blodet. Så höll vi på tills laktatet i blodet stack iväg. En laktatkurva noterades och därutifrån får jag sedan mitt tröskelvärde och annat bra att veta. Vo2maxtestet utfördes i 1minutsintervaller med progression om 20 watt utan vila mellan där syrgashalten mättes med mask.

Resulten håller jag för mig själv;).

Löpning på löpband för att kunna analysera i dataprogrammet. 

Analyserar i MotionMetrix…

…och så här blev resultatet.


Testa svett-Jajjemän!

Urmejsling med otäck mask på en Wattbike. Självklart med mineraler i Milebreker-flaskan, ett Milebreaker-moment kan man säga!



Stockholmsvecka del 1-VM uttagning och mingel


Jag har varit i Stockholm på besök i veckan, älskar att hänga där ”det händer” och när jag är i Stockholm så ser jag till att det händer grejer! Nästan alldeles för mycket. Som vanligt när jag besöker storstaden så har jag 1 000 saker att göra på agendan så det slutar alltid i en maxad vecka med massor av roliga möten, träningar och göromål.

Kom till stan i tisdags och började med att träffa upp landslagsmannen Micke Sahlberg för en skvaller-lunch för att få senaste uppdateringarna inom den olympiska och sprintande delen av triathlonvärlden. På väg till Cykelcity från lunchen fick jag ett trevlig telefonsamtal från förbundskaptenen för långdistanslandslaget: JAG SKA FÅ TÄVLA FÖR LANDSLAGET PÅ VM 2015! Hurra! Ska bli så kul att få dra på sig blå/gul dräkt och kötta ur sig på hemmaplan nästa år. VM går ju som bekant i Motala, där jag har tävlat hela två gånger nu (SM långdistans). Vad härligt att jag nu får joina Micke i landslaget, då slipper jag vara avundsjuk på hans flaschiga Sverige-tränings-ryggsäck i gult och blått.

På kvällningen var det dags för löpning på Stockholm Stadion med galna löpargänget i Terrible Tuesday. Som vanligt i min värld så var jag liiiiite väl tidsoptimist och att cykla från Hammarby Sjöstad till Östermalm tar inte 5 minuter. Slutade därför med en urmejsling på min gamla enväxlade cresent-skräpcykel i Stockholmstrafiken, kom fram med andan i halsen, värmde upp 4 minuter sedan var det dags för intervaller. Meeeen det gick bra! Körde mitt eget tempo och lämnade de flesta framför mig. Man lär sig lite varje år och att springa föööör fort för sin egen kapacitet är det mest skadeframkallande man kan göra (okej det går fortfarande liiiiite för snabbt för mitt kalkylerade pace men jag lär mig).

Ett litet instagram-moment hann vi med innan alla drog och jag cyklade hem igen.

På onsdagsmorgonen var det bara att gnugga bort sovgruset, kliva upp 5:45 och sticka till simhallen för simträning med Neptuns Masters. En fet medleyserie skulle avverkas och jag var väldigt nöjd när andra varvet var över och jag trodde passet var slut. Då blev jag varse om att det var ett TREDJE varv. Asch då. Hur som helst så körde jag hela medleyserien UTAN att fuska på fjärilen så jag är nöjd. Amanda Bohlin (vinnare på Tjörn och SM-guld sprint) och Mikaela Persson (SM guld olympisk) var med och satte pace. Duktiga, snabba tjejer!

Fika på Lisas är alltid ett stående inslag i mina Stockholmsbesök och har ni inte varit där, GÅ DIT. Snart kommer semmelsäsongen igång och då får man glömma deffning och hålla vikten för några månader.

På kvällen var det dags för Indiebars releasefest! Dagen innan hade jag och Mikaela hjälpts åt att packa alla miljoners miljarder med goodiebags till alla VIP-gäster och vilket härligt mingel det blev sen! Önskar Olle och Mickis all lycka till nu med barsen!

Skriver om mina tester jag gjort i Stockholm i nästa inlägg!

Packa goodiebags med Mikaela Persson är en bra after-run-sysselsättning:).

Fyra glada trithlonnördar på Stadion. Reseledar-Daniel, TT-Nelker, jag och Annie Thorén som också var på besök i stan.

Mingel, indiebars och härligt häng på cykel café Le Mond på Folkungagatan fick avsluta onsdagens äventyr.