Blogg

Emmas Nyårskarameller-en liten summering av året.


Så var det dags att knyta ihop säcken och summera tränings och tävlingsåret 2015. Det har varit ett spännande år som i och med att jag i januari tog tjänstledigt från min konsulttjänst på Golder Associates för att testa på ett år som ”brödrostproffs”.

Hela ”proffs-satsningen” byggde på att jag flyttade från Stockholm och jobb med min dåvarande sambo. Sambon hade fått jobb i Östersund och jag fick valet att stanna i Stockholm, jobba och lägga pengar på lägenhet och inte ha så mycket tid att träna, ELLER flytta med till Östersund och testa mina vingar som heltidsatsande. Då var valet inte så svårt, trots att jag ogärna flyttade från alla goa träningskompisar i Stockholm och alla bra träningsmöjligheter som storstaden erbjuder. 

Östersund var ganska bra, men dalkulla som jag är, kommer jag aldrig känna mig hemma på något annat ställe än Dalarna…..Tyvärr. Östersund är inte heeeelt optimalt för triathlon heller under vinterhalvåret och det gjorde att jag åkte på ganska många läger till sol och värme. 

Första 2 veckorna utomlands blev på Fuerteventura och Playitas med min goda vän Åsa Lundström. Det är en lyx att få träna med en av sina gamla barndomsvänner som delar samma intresse och satsning. Tyvärr gick jag på lite väl hårt lite för tidigt efter off-season så jag blev sjuk i hela 2 dgr på lägret. Sedan var det full fräs igen. Har lärt mig att lite lugnare träning behövs för att komma igång och i år blir det lite längre uppbyggnad på hemmaplan innan jag åker utomlands och tränar. Dels för att ha en lite stabilare grund, dels för att bli lite mer sugen på det och dels för att jag gärna ägnar mig åt vinteraktiviteter på hemmaplan.

I februari drog jag till Playitas igen och flyttade ihop med Ludwig Fleetwood, Patrik ”rismannen” Nilsson och Nils Svensson. Tillsammans hade vi ett episkt träningskollektiv och jag stormtrivdes med att bara träna träna träna hela dagarna och hänga med ett bra gäng. Dessutom kom ju ett koppel av människor och hälsade på oss så vi var aldrig ”ensamma” vilket var superkul. Det är ju det som är den största fördelen med Playitas. ALLA kommer dit och tränar, det finns alltid de bästa förutsättningarna för att träna, alltid sällskap och det är alltid sol.

Första tävlingen blev på Playitas, nämligen Challenge Fuerteventura. Tävlingspremiären gick åt helvete. Storbölade när jag kom i mål pga all press jag lade på mig själv (press som jag fick för mig att andra hade på mig men som egentligen inte fanns). Vidrig bana med massa backar som är min sämsta gren. Nu längtar jag till 2015 års tävling där jag hoppas på en bättring, minnet är bra men kort. 

Från första tävlingen till andra tävlingen på Mallorca. HELKUL, med sällskap av Cecilia Jessen och glassigt läger med Team Snabbare, dessutom med min tränare Björn Andersson på plats. Jag njöt i fulla drag fram till tävlingen, var avslappnad som få och är nöjd med min insats på 70.3:an trots TVÅ punkor. Tänk vad mycket mental inställning kan göra!

Totalt alltså 10 veckor läger, men efter Mallorca fick det bli träning på hemmaplan i kyla och elände. Det började närma sig ett av huvudmålen, dvs för-VM vid Vättern i Motala.

SM i Motala var en kall historia och jag har nog aldrgi frysit så mycket i hela mitt liv. Hade jag inte varit så tjurskallig som jag är hade jag nog aldrig fullföljt för tävlingen gick verkligen skit på alla sätt och vis. Det enda som var bra var simningen men jag lyckades knipa silvret iallafall så jag är jätteglad över det och min insats i det stora hela. Dvs att jag tog mig i mål.

Fick en liten kick av att åka upp till Vanbro och se min nuna på alla Vansbrosimmstidningar som delades ut. Och simningen gick jättebra! Trots en väldigt stökig vansbrosimning blev jag bästa tjej från Dalarna.

Med sliten kropp i kylan tog det ett bra tag innan jag var på G igen. Tränade på hemmaplan i Norhyttan och hade optimala träningsförhållanden med vänner.

Medeldistans SM i Jönköping kördes med inställning att bara ha kul och slappna av och det var plötsligt kanonkul att tävla igen, trots att det egentligen inte gick så bra (8 plats). 

Det var skönt att känna att det var kul igen och Kalmar Ironman gick bra! 

Under hösten beslutade mig för att flytta från Östersund och hamnade i Norhyttan hos mina föräldrar istället, vilket kändes som en enorm lättnad. Började prestera riktigt bra på träningen och jag kände att jag började landa i min satsning.

Fortsatte träna och tävla med GLÄDJE till sporten igen och det gick bra även på Barcelona och Thailand, även om mina ambtitioner inte riktigt kom överrens med min prestation. Det är iof något jag måste jobba mer med, alltså att vara nöjd med min insats, men det kommer nog framöver.

Nu har jag lite chill-period och tränar det jag har lust med. Mycket välbehövligt med ändå så svårt. Nu drömmer jag mig bort till 2015 års mål, träningsläger och tävlingar och hoppas på ett riktigt Gott Nytt År.

Önskar alla vänner, bekanta och följare/läsare en riktigt härlig nyårsafton och god fortsättning!

Vill tacka mina sponsorer Cykelcity, Milebreaker, Access Rehab, Saucony, POC, AES Norhyttan, Goldlife, Wattbike, Cervélo och Garmin för all support och hoppas ni vill fortsätta jobba med mig!


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

God Jul!


God Jul och gott nytt träningsår önskar jag alla mina läsare och följare. Foto: Gunnar Eld



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Åre, POC, AR och TT


Nu har jag varit ute och flängt en vecka igen:). Först bar det av upp till Åre, via Östersund, för lite roligheter. I Åre åkte jag skidor och testade mig igenom nästa säsongs olika skidor. Backen var ju som den var med bara konstsnö men det var kul med fullt drag i byn. Världscupen var ju i Åre och allt. Kollade in prylar och blev sugen på att köpa ALLT jag såg. Eftersom jag bott i Skåne och stockholm så har det inte varit riktigt prio att åka skidor och därför har jag sålt av de få prylar jag haft. Med triathlon som sport har inte tiden heller funnits där för att hänga i backen varje fin vinterdag som man gjorde som snorunge. Men nu! Åh vad kul det är. Vill åka mer och mer! Och vill ha allt nytt!

Hann köra ett förbannat jobbigt crossfitpass dagen innan skidåkningen på Sportsgym Åre, vilket gav ont i kroppen Delux. Man är inte riktigt van att göra över 100 frivändningar på 30 min. Klarade tom att göra stå-på-händerna-armhävningar. Kul med något annat!

Från Åre bar det av ner till Stockholm. Väl i storstan tog jag mig en frukost på underbara Lisas Café och hembageri och snackade lite med stammisarna. Gå dit och testa saffranssemlorna!

Sedan var det dags att utvärdera min styrka/rörlighets-status och revidera mitt styrketräningsprogram på Access Rehab (AR). Kommer jobba mer med skivstång fram till mars. Har också fått många nya övningar till Redcord för att utmana mig och ta ytterligare ett kliv. Jag har blivit starkare OCH rörligare! Nu är det hårt arbete på gymmet och hemma under hela basträningsperioden.

Men det var inte bra därför jag for till stan. Har fotograferats för coolaste märket POC och deras vårkatalog med nya cykelkläderna POC Road AVIP. OMG vad snygga och stilrena kläder de kommer med. Allt är förpackat i cool men clean design á la POC. Någonting bytt helt enkelt. Resultatet av plåtningen kommer i katalogen framöver, fram till dess får man hålla tillgodo med en sneak peak på kläderna från mina instagrambilder.

Kvällen spenderades med gänget i Terrible Tuesday ute på Bosön. Vi mejslade ur, kort, hårt och snabbt och jag lyckades bli veckans Batman! Äntligen!!! Givetvis var det Barkaka och bänkpress efter passet. TT kan vara Sveriges skönaste träningsgrupp!

Vilken bra vecka, och den har knappt ens börjat!

Härligt morgonpass på Sportsgym Tott!

Hej vad det går i backen under sista åket i Världscupen, som gick i Åre i helgen.

Besök på AR och utvärdering/revidering av styrkeprogram med Tobias Ydén.

Cool Tempodräkt från POC och foto-session!

Coola grejer ELLER?!

Från TT-lägret i Thailand Thanyapura där jag tränade och tävlade i POC-brillorna och Octal Aero-hjälmen på bilden. Foto: Henrik Kindgren

Löpintervaller med Nelkers TT. Say no more. Givetvis ska det köras bänkpress också!

Och göra märkliga övningar i brutalbänken.




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Lite ledigt


Då var det min tur att ha lite ledigt och inte tänka på triathlon för ett slag. Omöjligt, om du frågar mig! Det här med offseason är det absolut värsta jag vet. Under träningsperioder tror jag hela tiden att det ska bli så fantastiskt och att jag ska göra så mycket roliga annorlunda saker när jag får ledigt, men vad händer?!? Man blir enkom jävligt less, apatiskt och kroppen verkar lägga ner totalt när denna period av ”lustbetonad” träning infinner sig. Vaddå ”lustbetonad”?! Antingen kör man eller så gör man det inte. Jag får aldrig lust att träna om jag inte måste. Jag VILL ha pressen. Vill ha ett schema. Vill tvingas ut i alla väder och kämpa mig igenom intervaller, distanser och watt.

En vecka har gått och jag har försökt att sysselsätta mig med annat. Ridit, cyklat mtb, gjort pappersarbete, supit mig full och rensat garderober…men den där kicken från träningen saknar jag oändligt. Jag har t.o.m. ätit godis och lussebullar men inte tusan gav det någon kick. Humöret är inte heller det bästa utan den dagliga dosen endorfiner.

Är det någon som känner igen sig? Ge mig tips. Hur överlever jag?

Hur det än är så måste kroppen få vila från hård träning ett slag till. Annars får jag nog räkna med att något går sönder, jag blir sjuk eller att motivationen inte håller.

Ge mig era bästa offseasontips nu!!!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Nordic Championships Barkaka Aquathlon Thanyapura: Race Report


Inte fan var det slut på tävlandet för att man mejslat ur en halv IM i värmen heller;). Närå, två dgr efter tävligen var det dags för Barkaka Aquathlon med ett gäng övertaggad TT-anhängare. 8 pers stod på startlinjen till loppet över 1500 m löp+400 m simning+1000 meter löp. I startfältet fanns en fd Olympier och femma på Hawaii, en Norsemanvinnare, en reseledare, en skäggig swimrunnare, en finska, en tjattrig skallig äldre man och en Jämtlänning. Å så jag då;).

Resonerade med mig själv att det faktiskt var Ok att inte fullfölja eftersom challengetävlingen satt i benen och alla utom jag kändes svintaggade på detta spektakel.

Meeeen när väl starten gick var det annat liv i luckan. Tävlingsdjävulen kom fram och jag körde på rätt bra. Kom givetvis efter eftersom grabbgänget drog iväg i 3:20-fart på första km. Ingen aning om min pace men 3:20 min/km är hyfsat över min kapacitet på 1500 m. Efter simningen hade jag tagit ikapp två och var på väg att knappa in på simon och Nelker. Mejslade ur totalt för att ta ikapp Simon sista löpningen och jag närmade mig meeeeen kom inte ända fram. Ett riktigt bra fartpass och bland det roligaste i tävlingsform som jag gjort:).

Officiella resultat:

1. Rasmus Henning, Danmark (simmade 400 medley istället för att vi andra skulle få lite handikapp)
2. Allan Hovda, Norge
3. Mikael Nelker, Sweden/USA
4. Simon Wahlström, Östersund
5. Emma Graaf, Sweden
6. Daniel Giray, Sweden
7. Henrik Kindgren, Sweden
8. Sanna Duvenbrant, Finland

Tidningen Lava Magazine kom tom och fotade oss (läs Mr Henning). Nedan följer lite bilder på detta prestigefyllda race. Känsliga personer varnas (Mer bilder kommer senare)….



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Challenge Laguna Phuket: Race Report


Då kommer näst sista race reporten för i år för den intresserade. Är ju som bekant i Thailand med ett gäng rövare i Nelkers TT via Apollo. I söndags var det dags att testa att mejsla ur det sista ur benen i en sista halv Ironman för året, Challenge Laguna Phuket. Riktigt kul med så många svenskar på plats, i hejarklacken och på banan. Och vilken kul tävling!!! Annorlunda simning med strandlöpnimg och pampiga portaleroch väldigt vacker cykelbana som blev lite av en sightseeing inne i djungeln. Kan varmt rekommendera racet! 

Två dagar innan tävlingen, precis när den värsta jetlaggen släppt, fick jag sinnessjukt ont i magen. Precis sådär som innan SM i Motala och jag kände väl att tävlingen inte var så noga längre. På nåt vänster lyckades jag ta mig igenom förberedelserna, mycket tack vare simon som fixade med alla mina grejer och cykeln. Dessutom hjälpte det att garva och låtsas som ingenting så jag försökte bara hänga med på allt och låtsas som ingenting. Tog mig med nöd och näppe genom pre race möte och incheckning i 41 graders värme. Nattsömnen blev nästintill obefintlig bara. På tävlingsdagen var det dock ganska bra i magen och jag stod på startlinjen taggad men avslappnad tillsammans med Nelker, simon, Allan Hovda, Patrik Nilsson, Björn Andersson, Rasmus Henning, Philip Kellin och kristina Beckendorf.

Visste att det skulle bli varmt. Simningen gick riktigt fint och hängde med toppen hela vägen. Vi simmade ganska tokigt flera ggr och kanoterna fick vissla och styra rätt oss ett flertal ggr medan Nelker och simon stod på stranden och garvade åt vår kassa navigering. Kändes lugnt och avslappnat och var inte alls trött när jag kutade upp ur vattnet. Tack Magnus Engström i LSS för all hjälp, all cred till dig!

Cyklingen visste jag skulle bli ett helvete. Många svängar, hundar, kor, folk och bilar på vägen. Dessutom svängar hela tiden, två avstigningar där man var tvungen att springa över en bro med cykeln och dessa sinnesjukt branta backar men detta till trots så var det ganska kul bana! Hade inga batterier i Garminklockan (den hade på nåt vänster laddat ur sig under natten) så jag körde på känsla. Känslan var asbra i 12 km sedan kände jag mig färdig. Då hade inte ens backarna börjat. Det där med att bara köra på känsla á la Kienle vette fan om det är min grej. 90 km kändes förbannat långt. I sista backen stod hejarklacken och min ilska när Karan sprang med mig uppför backen i typ 1 km gjorde att jag fick lite mer bränsle att kötta på med. Lyckades ändå komma in på 2:50 vilket jag är sjukt nöjd med. Inte såååå långt efter ändå.

Löpningen var varm såklart och inte så mycket skugga men med vätska varje km så kändes det helt ok. Fick ett bra flow och team Apollo/TTgoesAsia gjorde det hela lite lättsammare. Såg att en efter en bröt men jag mejslade på.

På sista kilometern såg jag Kellin och jag är sjukt nöjd med att jag orkade vråla lite åt honom och kasta en använd vattensvamp på honom (siktade i huvudet, hamnade på röven).

In i mål på 5:03 & nöjd över min prestation men onöjd med mitt resultat. Som vanligt med andra ord. Måste bli snabbare!!!!

Simon strax efter på tiden 4:59 och en jävla bra prestation som räckte till 1:a i AG 18-24 år och bästa svenska TT-tid. Alltid något. En fin elefant fick han på prisutdelningen medan jag blev sist i Female pro. De är duktiga de där riktiga proffsen!

Vill passa på och tacka Apollo för en grejt resa, Team Cykelcity för allt ni gör för mig och min cykel, Saucony för skor, Poc för coolaste hjälm och brillor, Milebreaker för energi & kosttillskott som gör att jag håller igång och håller mig frisk, AES norhyttan för allt ni bidrar med, Fusion för snyggaste dräkten, CEP för bästa kompression under resan, samt Access rehab för att ni håller mig skadefri.

En till race report kommer. Har nämligen tävlat igen. Mer om det i nästa inlägg;).



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*