Pullups – ryggträningens regent
Blogg

Pullups – ryggträningens regent


Att dra sig upp från hängande med raka armar till att få hakan över räcket är en naturlig rörelse, en kroppsviktsövning där man hanterar endast just den egna kroppen och flyttar den från ett läge till ett annat. Ändå är det få som ens under pistolhot skulle klara av det. Men vad är det då som är så svårt?

Svaret är: det kan vara flera saker.

Jaha, tack för det svaret. Men det stämmer. Dels kan det vara en rörlighetsfråga, du kanske inte kan ha skuldrorna i rätt position för att faktiskt kunna dra dig upp. Det kan vara en teknikfråga, du gör helt enkelt fel. Och du kan vara för svag. De här tre problemen går förstås att göra något åt, allihop.

Vi börjar från början med att hänga i räcket. Testa. Hoppa upp och häng dig med händerna axelbrett i ett räcke. Om du inte brukar göra det kommer det här inom en mycket kort tid göra rejält ont i händerna. Vad göra åt det? Vänja sig. Det finns tyvärr inte mycket att göra åt. Visst, du kan skaffa dig en massa olika skydd, tejp och handskar, eller så härdar du händerna.

Sedan är det jobbigt i underarmarna att hänga i ett räcke. Det är oftast en styrkefråga och den kommer att lösa sig själv genom att du hänger mycket och jobbar upp din greppstyrka.

Hur du vill hålla om räcket är individuellt, med de flesta känner sig bekväma om de håller ungefär axelbrett eller lite bredare runt räcket, bröstkorgen ska ju få plats när du drar dig upp. Och när vi ändå är inne på det här med greppet, vad gäller? I den här texten är pullups när du håller tummarna in mot varandra och handflatorna framåt. Vänder på händerna blir det en chinup. Det är reglerna som gäller inom crossfit och här.

När det gäller tekniken är ett vanligt fel att man tror att det är armarna som drar, och det är det inte – det är ryggen. Du ska dra framför allt med latsen, de där stora ryggmusklerna som sitter på sidan och bak på ryggen och som gör att gymnaster och simmare ser ut som stora V. PÅ slutet kickar också musklerna mellan skulderbladen in för att få dig ända upp. Och ja, massor fler muskler i ryggen och armarna är såklart inblandande men latsen är pullupsens grovarbetare. Och för att du ska få till den fördelningen kan du testa att göra:

Skulderpullups: En otroligt bra uppvärmning och kompletterande övning för dina pullups. Du hänger i räcket och slappnar av helt i skulderpartiet och armarna så att axlarna kommer upp till öronen. Aktivera latsen och, med helt raka armar, dra ner axlarna så att de kommer långt bort från öronen och kroppen lyfts mot räcket. Sänk igen långsamt och börja om. Gör tio repetitioner, hoppa ner och vila och upprepa tre gånger.

* Är det styrka som är problemet och du känner att det är långt kvar till din första pullup kan det vara bra att börja med:

Ringrodd: Den här övningen stärker ryggen och kan göras i en TRX eller i romerska ringar. Du håller i ringarna, som hänger i höfthöjd, med båda händerna. Sträck armarna och kliv fram med fötterna så långt att det blir lagom tungt att dra dig upp. Ju längre fram du går, desto tyngre blir det. Se till att kroppen är rak som en planka och att axlarna är ned och bak. Dra dig upp med ryggmusklerna tills ringarna kommer på sidan om bröstkorgen. Armbågarna pekar nedåt. Sänk dig kontrollerat och börja om.

* Mer styrka och mer teknik! För att underlätta för dig själv, var inte en dövikt och hösäck. Alltså, håll hela kroppen aktiv, benen spända och raka med fötterna strax framför dig. Spänn magen. Det är mycket lättare att lyfta upp en aktiv kropp än dövikt. Håll den positionen hela rörelsen, krulla inte ihop dig till en boll när det blir tungt.

Jobba vidare med styrkan och lägg på rätt rörelsemönster för att komma närmare din första pullup med de här övningarna:

Gummibandspullups: Sätt ett stort gummiband (ett sådant där som är som en stor ring) i räcket. Sätt ena foten i gummibandet och greppa tag axelbrett om räcket. Brösta upp dig och dra dig upp mot stången genom att dra med latsen. Det kan vara ett bra tips att börja rörelsen med att sänka kroppen som om du ska göra en skulderpullup för att utnyttja den gummibandseffekt du får av att sträcka ut latsen som du sedan aktiverar och drar ihop. Se till att hakan kommer över räcket utan att du behöver få VM-guld i halsförlängning. Sänk dig kontrollerat och börja om.

Den här övningen går jättebra att köra med en kompis också, som håller dig på ryggen och ger dig så mycket hjälp upp som du behöver.

Negativa pullups: Stå på en låda som är så hög att du når upp till räcket med båda händerna och armarna är lätt böjda. Ta sats, hoppa upp och dra samtidigt så att du kommer upp i toppläget på din pullup. Pausa ett ögonblick och se till att kroppen är i rätt läge och axlarna nere. Sänk dig sedan långsamt, gärna 3–4 sekunder tills armarna är raka. Upp på lådan igen och hoppa upp igen.

Men kippade pullups då!? Ja, det är lätt att vilja börja kippa, alltså ge kraft med höften och använda kroppens momentum för att komma upp. Det blir onekligen lättare, men det ställer också oerhörda krav på både rörlighet och styrka i hela skulder- och axelpartiet för att du inte ska gå sönder av kraften i kippen. Kan du inte göra strikta pullups, gör inte kippade. Punkt.

Nu har du några verktyg att börja jobba med och nu kommer nästa steg: var envis. Är du idag långt ifrån din första pullup lär det inte lösa sig på ett par pass. Du kommer att få jobba ordentligt och konsekvent för att lyckas. Lägg in ett pass då du kör allmän överkroppsstyrka och där pullupsträningen är en del, i veckan och kör gärna någon av övningarna oftare än så. Och då är det lägligt med en liten varning också: Kör inte på helt ohämmat i början. Risken är att du inte kan lyfta armarna över huvudet dagarna efter dina pullups-pass om du fläskar på med för mycket volym på en gång och då kommer lusten att köra nästa pass vara i botten. Och du kommer att ha skitigt hår.

Så lugnt men ihärdigt i början och lägg på mer volym efter hand.


Blogg

Ironman Arizona – Visuell blogg


Hej igen!

Här kommer en bildserie från loppet i Arizona. Notera att jag väljer cykla i riktiga cykelkläder för att sedan byta om till en trisuit på löpningen. Gör det valet av den enkla anledningen att om banan är såpass platt som denna är vilket tvingar en ligga i aeroställning under merparten av loppet så vill jag sitta bekvämt. Dessutom får man ner sig en massa gels i ryggfickorna och slipper tejpa fast skit på ramen. Den minut det kostar mig byta om byter jag bort alla dagar i veckan mot det obehag, skav och domningar som triathlondräkter ger. På banor som i Klagenfurt går man ur sin sittställning såpass ofta att detta inte är nödvändigt men i Kalmar, här och på Hawaii anser jag det vara befogat. Tog mig även tiden sätta på gosiga strumpor innan cykeln. De ska ändå på innan löpningen. I övrigt inga konstigheter. Tveka inte ställa frågor om ni undrar över min set up..?


Blogg

Ett stort steg tillbaka


Hej!

Post race depression – det är nog en överdriven rubricering. Skulle nog kalla det en ”raceflu” istället. Ett stadie som mentalt är nära släkt med den ökända och beryktade åkomman manflu. När musiken tystnat från den stora urladdning som en Ironman innebär är det en ganska brant uppförsbacke hitta tillbaka till vardagsrutinerna igen. Jetlag, novembermörker och sex månader kvar till nästa racesäsong gör inte saken bättre. Självklart vägs det upp av ett godkänt resultat. Vågar knappt tänka på hur jag hade mått om det gått åt pipan där ute i öknen..

Men nu gjorde det inte det och med en veckas grubblande börjar en plan för nästa år växa fram. Varför så bråttom undrar ni?! Jo, tävlingar säljer slut snabbt. Speciellt de som är vettiga köra samt desto tidigare man är ute ju snabbare kan man börja styra bitar med resor och annan logistik.

Hade en ambition eventuellt köra Ironman Lanzarote eller Nice igen då dessa anrika lopp är supertuffa och har länge haft som dröm få köra dessa när jag är i form, frisk och utan press. Efter ett samtal med Björn så väljer jag dock avstå detta nästa år. Har aldrig haft en bra erfarenhet av ett tidigt lopp på säsongen ej heller särskilt sugen på träna mycket under vintern eller våren. Då jag planerar vara borta två veckor under min Hawaii-vistelse samt andra sommarupptåg så känns det lugnare inte ha någon full Ironman innan Kona. Är anmäld till Kalmar men osannolikt jag fullföljer den. Själva idén med kvala tidigt var just INTE behöva träna som en galning direkt efter Kalmar utan spara på min kropp och omgivning för att kanske ge Calle Brümmers gamla AG rekord på 9:13:09h ett försök.

Alltså, blir ner i gruvan och träna hårt. Kanske hårdare än vad jag någonsin gjort. Kommer kräva en bra grund och mer disciplin än tidigare om jag ska kunna nå nästa nivå för verkligen utmana ner mot låga 9h på en så tuff bana. December blir en månad fylld av styrketräning, flexibilitet och allmänt upprätthållande av en okej fys. Sedan vill jag verkligen damma på så in i helvete. Bad Björn om en plan där jag fasar innan varje pass och tackar min lyckliga stjärna om jag överlever dem. Nu har jag verkligen tiden bygga igen från grunden och behöver inte stressa eller pressa fram några resultat. Finns inga konkreta tidsmål annat än ”några minuter per disciplin”. Om det visar sig vara 1-2 eller 5-6 låter jag vara osagt. Men har man inte drömmar som skrämmer en så är man en fegis…..och vem gillar eller kommer ihåg sådana?! Nä just det!

Med det sagt så innebär det inte att ni slipper mig på några race. Tvärtom, tänker vara aktiv på kortare distanser samt utsätta mig för förödmjukande lopp i de enskilda grenarna med jämna mellanrum. Just nu är Cannes Triathlon planerat i april och sannolikt någon av Halmstad, Vansbro eller Jönköping i juli. Beror lite på vilken som får hårdast motstånd. Vill dessutom köra SM nere i Tjörn och tacklas med Sveriges främsta triatleter.

Tack alla ni för värmande ord på diverse sociala medier och andra kanaler. Man får enormt mycket energi och värme från er. Hoppas ni får nåt utav läsa denna dynga som jag väller ur mig…

En sista grej – Om någon är nyfiken på träna ungefär som jag gör så hoppa på Björn Anderssons förenklade coaching upplägg. Det startar nu i dagarna och löper fram till Kalmar. Man betalar månadsvis en mindre summa, ungefär en tredjedel av vad det kostar ha full access. Träningsupplägget är detsamma det är möjligheterna till feedback och flexibilitet som är begränsade. En fantastisk grund utgå ifrån oavsett om man är elit, motionär eller nybörjare. Finns två alternativ beroende på vilken tid man har lägga på träning i veckorna. 7-9h alt 9-12h.
Maila honom på bigswedecoaching@gmail.com för mer info. Detta är inget som man måste vara bra för eller ha skyhöga ambitioner för klara av. Principen är densamma för alla, bara farterna som skiljer oss åt.

Mahalo

Nelker


Blogg

Oinspirerad


Just nu är löpningen mest ett tvång. Jag springer för att jag måste, inte för att jag tycker det är skönt eller kul. Jag har liksom ingen inspiration alls. Vet inte om det är vädret, årstiden, mörkret eller att det är långt kvar till nästa tävling men nånting är det som gör att det tar emot. Det är å andra sidan ingen ursäkt till att inte springa. Det är inte så jävla kul att vakna varje morgon heller för den delen, men man kastar ju inte in handduken för det. Samma sak med träningen. Jag gör mina 10-11mil per vecka men utan glädje i väntan på bättre tider och att det ska vända och att motivationen ska komma tillbaka.

Vädret har vart bedrövligt här uppe i norr. Eller bedrövligt är nog fan en underdrift. Snökaos, modd, slask, vatten och ishalka. You name it! Har dock försökt att undvika löpbandet så mycket som möjligt och trotsat vädret ändå, för det mesta har det resulterat i en lång harang av svordomar som inte lämpar sig att skriva här. En gång i veckan har jag dock gått in på gymmet och sprungit lite oinspirerat på bandet. Tusingar och trösklar. Och när det har blivit för jobbigt så har jag tagit den enkla vägen och vikt ner mig. Känner inte pressen att behöva pressa mig just nu och det gör att jag gärna sänker farten eller tar längre vila när det blir jobbigt. Värdelöst!

Det skulle nog gå att springa lite fart ute faktiskt nu när nästan all snö försvunnit. Kvar är ishalkan men det är egentligen inget hinder. Mina nya Icebug Oribi var över förväntan, nätta och smidiga och ganska snabba, men tyvärr sämre grepp än mina gamla Asics Fujisetsu. Men istället för att springa fart ute så mellanmjölkar jag distanspassen istället. Helt värdelöst det också. Förra veckan var jag i Stockholm och fick till ett pass på bana tillsammans med brorsan. Det var ovant att springa fort utomhus och eftersom jag sprungit 20km mellanmjölk dagen innan var benen inte direkt pigga på 1500m intervaller. Jag hade blodsmak redan efter den första intervallen och när mjölksyran väl slog till var det kört. Fick gräva riktigt djupt bara för att komma hem levande. Så går det när man springer för fort på distanspassen. 

Men 1500m intervaller är nåt som jag ska fortsätta köra regelbundet istället för tusingar. Det var brorsan som tipsade om det. 1500m är nåt jag nästan aldrig sprungit, dom senaste åren har jag mestadels föredragit 10x1000m eller 5x2000m men ärligt talat så har mina 10×1000 inte vart jätteutvecklande, förmodligen för att jag dom senaste två åren alltid sprungit i samma fart av slentrian. Ska testa att börja springa 6x1500m istället men i samma fart och hoppas på mirakel för fartuthålligheten.

Just nu vill jag mest att det här året ska ta slut så jag får börja träna mot London Marathon på riktigt. Jag har en hel del idéer om hur jag ska förändra träningen nu i vinter men mer om det i ett annat inlägg. Nu ikväll sprang jag faktiskt långpass för första gången sen september. Egentligen hade jag bara tänkt att mellanmjölka 20km som vanligt men benen rullade på utan större bekymmer och helt plötsligt hade jag avverkat 3mil. Det var faktiskt rätt skönt och jag kände mig helt oberörd efter. Så även fast löpningen inte har vart rosa fluffiga moln den senaste tiden så verkar kroppen ändå vara rätt hård och härdad och framförallt redo för riktig marathon träning snart.

Förutom London i vår så funderar jag och brorsan på att dra till USA nästa höst och springa Chicago. Det vore rätt smutt, dels att ha nästa års program spikat redan nu men också att ha två bra chanser att persa på snabba banor. Jag är alltid sugen på Berlin men i år har dom lagt den ett par veckor tidigare av nån anledning vilket gör att det finns en stor risk för värmebölja och det känns inte så lockande. Så Chicago kanske är ett bättre val. Framförallt är det ju en mara som jag aldrig sprungit vilket såklart lockar. För brorsans del kommer det innebära att han är klar med alla majors då, själv har jag ju Tokyo kvar men den känns ganska långt borta just nu. Tyvärr är det ju inte gratis att åka runt och springa lopp i olika länder. Ibland känns det som om man lägger lite för mycket pengar på det här, det är alltid ett ”nästa lopp” som ska betalas känns det som.

Det har som sagt vart lite deprimerande att löpningen inte har känts glädjefull nu på slutet men jag tror att glädjen kommer att komma så fort jag drar igång med den systematiska träningen igen. Istället har jag fått hitta glädjen i andra saker. Som tex det här. Jag älskar ju 80-talet men jag älskar ännu mer att det finns människor 2017 som gör musik som låter som om det fortfarande vore år 1987 och som dessutom har den goda smaken att göra snygga videos och låttitlar med ordet running i. Det blir man glad av.

/Hörs


Öka flåset (utan löpning)
Blogg

Öka flåset (utan löpning)


Det finns ett skämt inom crossfit som lyder ”Hur tränar ni styrka? Vi lyfter vikter. Hur tränar ni kondition? Vi lyfter vikter snabbare”. Ja, det är ett skämt, men det ligger mycket sanning i det. Det går jättebra att träna konditionen med hjälp av styrketräning, om man bara ökar hastigheten. Det kan du enkelt testa genom att först göra tio långsamma benböj och sedan tio snabba och känna att pulsen går upp direkt när du ökar hastigheten. Nu är det förstås inte meningen att du ska köra som en tokig när du jobbar med tunga vikter. Du måste hålla en bra teknik så att du inte skadar dig, men det kan du säkert räkna ut själv. Så om du, som jag, är en ofrivillig löpare som helst gör annat, eller bara inte kan springa på grund av någon seg skada, ska vi nu ge er lite alternativ till just löpning som konditionsträning utan redskap.

Programmen bygger på övningar där du an-vänder stora delar av kroppen samtidigt. Stora muskler som behöver mycket syre används och det kommer att få ditt hjärta och dina lungor att jobba hårt. De här styrkeövningarna varvas med flåsövningar som sprawls, burpees och mountain climbers som i sig också bygger en del styrka. 

Pass 1: AMRAP 24 minuter

Kör så många varv du hinner på 24 minuter utan att stressa (AMRAP = as many rounds as possible). Hitta ett tempo som du kan hålla i 24 minuter utan att behöva ta några längre pauser. Försök att bara stanna upp mellan övningarna för att ta ett par andetag och sedan gå på det igen. Här varvas sprawls med övningar som bygger styrka och förbättrar din smidighet. Vet du med dig att du inte är så smidig kommer det här passet att bli en riktig killer. Är du redan smidig och rörlig är det bara att dra upp intensiteten lite till. 

Om du inte orkar eller hinner värma upp innan kan du köra de första varven lite lugnare och öka intensiteten allt eftersom.

10 utfallssteg med rotation

5 sprawls

10 yogapressar

5 sprawls

10 balansplanka till brygga

5 sprawls

10 anfallande krokodil

5 sprawls

Pass 2: Chipper

I en chipper går du från övning till övning utan någon planerad vila mellan. Du får vila så mycket eller lite du vill under och mellan övningarna, men poängen är att du ska bli klar så fort som möjligt så om du kör passet fler än en gång kan du testa att slå din tid. 

Här är det inga konstiga eller svåra övningar, utan det är bara att tugga på tills du är klar. 

100 böj med armar upp 

80 mountainclimbers

60 planka med axeltouch

40 utfallshopp

20 armhävningar

10 burpees

Ta ett par andetag och vänd sedan tillbaka upp igen och avsluta med 100 böj med armar upp. 

Pass 3: Burpee mania, OTM 20–30 minuter

Jag älskar burpees, så det här passet är ju lite av en dröm med en liten baklängestwist. OTM betyder On The Minute och innebär att du ska sätta igång ett tidtagarur som du låter stå och rulla, göra 6–10 burpees, vänta tills det har gått en minut, då gör du 6–10 baklängesburpees. Sedan väntar du tills det har gått en minut till och så börjar du om. Du gör alltså burpees när varje ny minut börjar. 

Minut 1, 3, 5 osv: 6–10 burpees

Minut 2, 4, 6 osv: 6–10 baklänges-burpees

 


Barnsligt kul med hopprep
Blogg

Barnsligt kul med hopprep


Hopprepet – kanske borde det rankas som ett av världens bästa träningsredskap. Det krävs väldigt lite utrymme att hoppa, du tränar din koordination, det är otroligt kul, du blir svettig och får upp pulsen på nolltid och dessutom är det så litet att du i princip kan lägga det i fickan när du reser. Billigt är det också. Har du inget eget finns det säkerligen något på gymmet du kan testa att hoppa med.

Se till att värma upp fötterna och vaderna lite. Det kan kännas skönt att stretcha ut vadmusklerna innan du börjar hoppa. Stretcha gärna dynamiskt genom att sätta upp tårna mot väggen så att det blir en vinkel i fotleden och gunga fram och tillbaka. Gå sedan lite på tå och går några tåhävningar och studsa på framfoten.

Ta sedan tag i hopprepet. Håll händerna i midjehöjd, framför kroppen när du hoppar. Veva bara med handlederna med små rörelser – stå inte som en dubbel väderkvarn och veva. Du kommer att fastna direkt och dessutom blir det onödigt jobbigt.

Var avslappnad och andas lugnt. Har du inte hoppat hopprep på ett tag kommer du förmodligen ha axlarna uppe vid öronen ganska snart när du har börjat hoppa och då orkar man inte så länge. Se också till att du inte hoppar för högt. Titta på repet, det är max 5 mm tjockt och då behöver du inte studsa en halvmeter upp i luften. Gör du det tar du helt slut direkt och hinner dessutom inte ner innan repet kommer för nästa varv. Det gäller också om du hoppar dubbelhopp – alltså att repet går två varv på varje hopp. Inte ens då ska du hoppa jättehögt, det slösar bara onödigt mycket energi.

Så, små rörelser och avslappnad. Ni är med så långt. Då är det dags för några pass! Kör dem som små minipass eller i kombination med styrketräning.

Löpning 30/30: Testa att hoppa springhopp – alltså att du springer på stället och samtidigt vevar repet. När du känner dig bekväm med att hoppa så kan du driva upp tempot rätt högt. Hoppa 30 sekunder, så mycket du kan, vila sedan 30 sekunder och kör sedan igen. Kör tio till tjugo intervaller.

Max-10:an: Här gäller det helt enkelt att samla så många hopp du kan på tio minuter. Är du duktig på att hoppa blir problemet snarare att räkna än att hoppa. Jämför passen och se om du klarar fler och fler hopp.

Magstegen:

Hoppa 100 hopp, gör 10 situps.

Hoppa 80 hopp, gör 20 situps

Hoppa 60 hopp, gör 30 situps

Hoppa 40 hopp, gör 40 situps

Hoppa 20 hopp, gör 50 situps

Valfria hopp. Kan du hoppa dubbelhopp – gör det. Det gäller bara att köra passet med så fort du kan med så lite vila som möjligt.

 

 


Världens bästa löparskor 2017
Blogg

Världens bästa löparskor 2017


Bästa debut: Reebok Floatride Run

Det här är en verklig höjdare – mycket tack vare den fjädrande och lätta mellansulan i det nya Floatfoam-materialet. Resultatet är en väldämpad och responsiv löpupplevelse.

Läs mer om teknologin bakom Reebok Floatride Run här

Du hittar hela Floatride-kollektionen här

Bästa uppdatering: Adidas Supernova ST

Adidas har fräschat upp Supernova ordentligt, för att passa en bredare målgrupp. Inte minst har den blivit mjukare i dämpningen i såväl häldel som under främre delen av foten.

Klicka här för att komma till dam-modellen

Här hittar du herr-modellen

Bästa köp: Asics GT-2000 5

En modern klassiker, som både ger löparen komfort och stöd under långa pass. Den sömlösa ovandelen andas väl och omsluter foten på ett behagligt sätt. 

Dam-modellen här

Här hittar du herr-modellen


När löpning flyttar gränser
Blogg

När löpning flyttar gränser


Berlin Marathon är känt för sin flacka och snabba bana, där några av världens bästa tider över maratonsträckan har presterats. Men alla områden i Berlin bjuder inte på möjligheter till snabb löpning. Delar av staden präglas fortfarande av andra världskriget och den delning som drabbade Berlin efter kriget.

Muren som delade staden i Öst- och Västberlin föll 1989, men än i dag finns här områden som är förbjudna att vistas i. Anledningen till det är oklart, och därför beslöt sig Under Armour för att utmana dessa bestämmelser dagarna före Berlin Marathon. De bjöd in ett begränsat antal löpare till eventet #RUNVERBOTEN – löpning förbjudet – för att tillsammans utforska stadens förbjudna områden.

 

Med #RUNVERBOTEN ville Under Armour utmana våra föreställningar om vad löpning är – och vad vi som löpare kan och får göra. Samtidigt var arrangemanget en manifestation för självbestämmande. Budskapet är att ingen ska tillåtas styra över din rätt till yttrandefrihet, hur du klär dig när du tränar – eller hur och var du springer.

De 100 löpare som fick hänga med på #RUNVERBOTEN fick också en löpupplevelse utöver det vanliga. Via buss åkte löparna till utkanten av staden – de äldre delarna av västra Berlin. Direkt efter att man lämnat bussen startade loppet. Ganska snart förstod deltagarna att det inte handlade om något vanligt distanspass. Efter att löparna tagit sig igenom ett hål i ett staket fick de springa genom snäva gångar, där totalt mörker avlöstes av bländande ljus. Byggnader med konstnärlig graffiti passerades, och eftersom banan verkligen tog deltagarna genom förbjudna områden uppstod också situationer där alla fick stanna och stå helt stilla. Adrenalinspåslaget och spänningen var alltså på högsta nivå.

Eventet, som aldrig tidigare genomförts, fortsatte mot slutmålet Teufelsberg – djävulsberget – som i dag fungerar som ett alternativt konstmuseum. Det påstås att en nazistisk militärskola ligger begravd här, under rasmassorna från det sönderbombade Berlin som berget består av.

På det konstgjorda berget gav en tysk undergroundrappare en konsert, vilket passade väl in med #RUNVERBOTENS budskap. För det här var mer än ett ”lopp” – det var ett event som ville tänja på gränserna för vad löpning är och kan vara i ett större perspektiv. Under Armour ville utmana alla pekpinnar vi omger oss med och begränsas av. Efteråt spreds budskapet #RUNVERBOTEN i Berlin genom deltagarna, som både hade en känsla och upplevelse att förmedla efter eventet. 

Om Under Armour

Under Armour startade 1996, vilket gör dem till ett av de yngre sportvarumärkena. Trots sin ringa ålder är Under Armour ett av de största varumärkena i USA, med en ambition att hjälpa idrottare att bli bättre – genom passion, design och en obeveklig strävan att alltid vara nyskapande. Företaget har utvecklat några av världens mest innovativa funktionskläder, skor och tillbehör. Man stöttar också många idrottsanläggningar, gym och ishallar över hela världen.

Under Armour kom på allvar in i löpningen 2010 när de lanserade sina första träningsskor, och under 2018 expanderar man satsningen på löpning med en ny löpkollektion.

 Följ Under Armour

instagram.com/underarmourscandinavia 

#underarmourscandinavia #runverboten


Blogg

Arizona Ironman – Kona bound


Hej!

Jag är lättad bortom alla gränser. På flera plan faktiskt än bara lyckats kvala till Hawaii som var min största förhoppning. Racet utspelade sig på absolut bästa möjliga sätt för mig och tackar min lyckliga stjärna jag lyssnade på mitt hjärta och åkte hit. Efter en som vanligt märklig säsong känns det fantastiskt bra sluta med flaggan i topp.

Tänker inte skriva världens längsta race report annat än bara förklara hur jag upplevde tävlingen samt kanske sprida lite ljus över vad som krävs på den här banan för er som eventuellt planerar åka hit vilket jag varmt kan rekommendera.

Simningen är inte så mycket orda över. Rullande start utan någon egentlig dramatik i varken starten eller i vattnet. Man simmar rakt ut längs floden & vänder tillbaka. Dålig sikt så knepigt ligga på fötter men ändå en ganska behaglig upplevelse då vattnet håller ca 19-21 grader. Banan är något lång så tiderna blev 2-3 mins långsammare än normalt. Kom upp på 1:01h.

Cyklingen är ut 30km till en vändpunkt som ligger på en platå i öknen och sedan ner tillbaka in till stan igen. På tävlingsdagen var det kraftiga vindar vilket ledde till motvind ut genom hela stigningen för att sedan ge rejäl skjuts i ryggen ner tillbaka. Detta är perfekt för någon som mig. Jag sitter riktigt bra på cykeln, väger hyfsat mycket (79-81kg) samt kan trycka i absoluta tal ganska höga watt. Cyklade om och ifrån allt uppför samt flög nerför höjden utan behöva slita ut mig. Höll mig väldigt lugn & kontrollerad då jag förstod ingen skulle komma ikapp. Höll mig runt 255-275 ut & ca 220-235 hem. Tyvärr hände det som inte fick hända. Bakhjulspunktering vid 110km. Efter ett mindre sammanbrott pga litet utrymme i disken för få in luft samt kedjetrassel så hade mitt försprång på 6-7 minuter gjort att jag nu låg 5 minuter efter täten bland AG´s. Lyckades cykla in dessa 5 minuter på sista varvet så kom in lite före en klunga av snabba löpare. 4:55h tog cyklingen inkl mitt 11-12 minuters avbrott. Låg nu 9:a bland herrar 35-39.

Mentalt tillplattad började jag springa utan riktigt mål eller mening. Resonerade ändå att jag inte kunde ligga så långt bak då jag inte helt enkelt inte såg så många andra ute på banan. Min mantra va ”Håll dig löpande i 4:20-4:30 tempo & hoppas de som ligger före exploderar i hettan”. Lyckades springa ihop med två killar som jagade top tre i deras AG. De hade ungefär samma tempo i steget så vi slog följe i 20 kilometer. Vid varvningen lyckades jag äntligen se Björn som gapar ut ”Du ligger 5:a”. Helvete tänkte jag, det är nog dags rycka upp sig. Hade precis börjat må bättre och ökade på lite. Mina följare som legat bakom min rygg och fått vinskydd började andas ansträngt och försvann kort därefter. Såg no 4 i min grupp vinglandes vid 24 kilometer. ”Skönt” tänkte jag, fortsätt bara nu så är du hemma då det sannolikt fanns 4 slot´s i min grupp. Började dock se spöken då jag inte visste om jag hade folk bakom mig. Fortsatte försöka öka farten eller åtminstone hålla den. Låg i princip aldrig långsammare än 4:30 men behövde stanna till vid varannan aid station då det var varmt som ett helvete och den tidigare brisen hade avtagit. Vid 32km började jag se suddigt och energinivåerna började sina. Fortsatta mala på ”om jag tycker det här är hemskt så är det nog fan så mycket värre för alla andra”. Hade inte ont någonstans så fanns inga skäl utan bara fokusera på ta ett steg i taget.

Kommer knappt ihåg hur sista 5km kändes. Vet bara att jag försökte visualisera mina barns glädje när jag hänger en varsin blomkrans över deras huvuden. När det var några hundra meter kvar började jag må riktigt dåligt. Kunde inte riktigt andas normalt längre och ville bara lägga mig ner. Förmådde mig jogga in den sista målrakan men kollapsade direkt efter målgång. Känsloexplosion plus total utmattning. En lättnad som jag aldrig någonsin känt förut. Tårarna bara forsade ner längs mina kinder och just då trodde jag att jag var världens lyckligaste person. Blev inte sämre av träffa världens mest fantastiska tränare Björn som berättade att jag kom 2:a min min grupp. Hade tydligen sprungit snabbast i gruppen och han som jag trodde jagade mig låg hela 10 minuter bak. 3:13h tog min marathon. Min sluttid blev 9:18h inkl mitt lilla olyckliga avbrott.

Det var en jäkla tur jag inte slutade kämpa. Visade sig bara vara 3 slot`s till Kona detta år i bland herrar 35-39. Visar åter igen att man ALLTID ska hålla sig löpande. Man vet aldrig vilket helvete folk framför och bakom genomlider. I sån här värme och vind är det många som får problem, eller snarare alla.

Rekordstort antal som DNF´ade. Hela 13% kom aldrig i mål. Delvis pga vädret samt detta lopp lockar många nybörjare tack vare den ”snälla” banprofilen. Ironman är inte för alla, och några lätta lopp finns inte. Däremot vill jag åter igen rekommendera detta lopp. Speciellt för tjejer då det fanns 2 platser per grupp i åldrarna 30-54 år. Värre för herrar dock, speciellt yngre. Verkar vara många äldre kör Ironmans i USA samt större procent är kvinnor. Bredden av elitmotionärer är liten men de som är bra är riktigt bra.

Nu ska jag strax flyga hem. 1:30h till LA sen ett direktflyg till Arlanda.

Låter 2018 vara ett oskrivet kapitel just nu. Tänker ta min säsongsvila fram till jul ungefär innan jag börjar planera fler dumheter. Är anmäld till två race 2018…..Kalmar & Kona. Det kanske räcker som utmaning då jag fyller 40 år i februari?!

Tack för ert stöd & intresse. Tveka inte på fråga om det är nåt ni undrar över?!

Nelker


Blogg

Calling Dr Rodd!


I söndags var det dags för roddworkshop! Många ser roddmaskinen som enbart en uppvärmningsmaskin och lägger ingen som helst tanke vid tekniken och effektiviteten. Det här irriterar Dr Rodd a.k.a. Mattias Ageheim som tränar på Nordic. Eller, i ärlighetens namn ska jag väl säga att han ror på Nordic och så gör han ibland med illa dolt missnöje övningar som han fått av sin PT för att han är stel och orörlig. Nu hade vi i personalen möjlighet att vara med på en roddworkshop för att lära oss att förstå rodd, teknik och vad som gör att man ror fort eller långsamt. Jag har alltid gillat att ro, har varit hyfsat snabb och tänkte att ”Så illa kan det ju inte vara. Han kanske till och med säger att det ser bra ut och att jag inte har mer att lära, att jag kan gå hem.” Men nej, denna hybris fick genast pisk på fingrarna. Vi började med att filma oss när vi rodde 500 meter. Då såg det ut så här:

Ett kort urklipp, men ni fattar. I mitt huvud såg det mycket bättre och mer kontrollerat ut. Här slänger jag med huvudet och krummar ryggen. Dr Rodd såg den huvudsakliga lösningen på detta: Att få mig att vända tidigare, innan hälarna lyfter och jag tappar hållningen. Och spänn magen för böveln! Han satt länge på huk bredvid mig när jag rodde och daskade till mig på underbenet när jag skulle vända.

Vi nötte teknik och tittade på Dr Rodd när han pekade på en whiteboard med viktiga siffror. (Siffrorna på bilden är världsrekorden på 2000 meter för flickor och pojkar under 12 år. Mitt rekord är 08:05…) Jag var sedan tvungen att gå lite tidigare från workshopen och missade omfilmningen, så den fick jag göra i morse. Dr Rodd filmade och jag rodde. Under hela sekvensen som var ungefär 2 minuter bytte jag roddteknik hundra gånger eftersom jag efter hand kom på saker jag skulle tänka på. Men ungefär så här såg det ut:

Bättre, visst då? Jag vänder tidigare och spänner magen vilket gör att jag får en bättre hållning i hela draget. Däremot drar jag för tidigt med armarna fortfarande. Men jag har bättre frisyr.

Visst är det kul att nörda ner sig i saker? Och om du möter Mattias någonstans någon gång, tveka inte att fråga honom om rodd. Han älskar rodd och kan prata om rodd för evigt.


Starka knän! 3 övningar som bygger din löpstyrka
Blogg

Starka knän! 3 övningar som bygger din löpstyrka


Fötterna, skenbenen, vaderna, knäna, låren, höfterna, korsryggen, bålen och armarna är alla delar av löpningens kinetiska kedja. Är en av dessa delar svag så kan du räkna med att känna av det även på andra ställen. Starka vader hjälper till att stabilisera knäna, medan starka höfter, sätes- och bålmuskler hindrar höfterna från att sjunka ihop och knäna från att vika sig inåt. Här är tre styrkeövningar som hjälper dig att hålla knäna – och resten av kroppen – i gott arbetsskick.

GÅENDE UTFALLSTEG
Stega framåt med djupa knäböj vid varje fotisättning. Gör 3 set med 15 repetitioner. Räkna ett höger- och ett vänstersteg som en repetition.


KNÄBÖJ I SIDLED 
Stå upprätt, tryck handflatorna mot varandra, luta överkroppen framåt och skifta kroppsvikten till vänster ben. Flytta sedan vikten till höger ben utan att ställa dig upprätt mellan viktförskjutningarna. Gör 15 repetitioner i 3 set.


SIDOSTEG MED BAND
Placera ett elastiskt band strax ovanför knäna. Ställ dig med fötterna brett isär så att bandet sträcks i ett motstånd. Stega sidled åt vänster 20 gånger och sedan åt höger 20 gånger. Gör 3 set med totalt 40 sidosteg i varje.

LÄS MER
Träna höftböjarna och bli en starkare löpare
5 yogapositioner för dig som springer
10 rörlighetsövningar som gör dig stark


Blogg

Ironman Arizona Pre Race Blog


Howdy!

Sista dagen före race och försöker samla mina tankar och intryck inför start imorgon. Skulle ljuga om jag säger ”resultatet är sekundärt för jag bara är glad som kan tävla igen efter skadeuppehåll”. Har svarat alldeles för bra på träningen sista tiden, framförallt löpningen. Har egentligen bara tränat löpning i 5-6 veckor inför detta race och då mestadels ren distansträning. Två pass i veckan på cirka en timme plus ett längre. Inga egentliga intervallpass som skulle platsa i mina normala upplägg men det har funnits fartvariation. Har haft en enorm brant utvecklingsgraf från knappt kunnat springa 10km i 4:40 fart till långpass på 32-34km i 4:20-4:25 tempo utan några dippar eller besvär. Detta är tack vare jag har historiskt sprungit massvis så kroppen har bara hämtat upp gammal form & fart. Utmaningen har varit att bli stressad och pressa fram nåt ut en kropp som inte är redo. Cyklingen har varit solid likaså simningen. Dessa två har jag självklart inte slarvat med under tiden men min mentala fokus har varit hitta tillbaka till löpformen då det var ett krav från min sida för att jag överhuvudtaget skulle åka hit. Bestämde mig 2015 för aldrig mer chansa när det kommer till en full Ironman. Ändå gjorde jag det i Klagenfurt och fick surt erfara att det inte går prestera på högre nivå om kroppen inte är 110% på den här distansen.

Alltså, har letat & letat samt frågat Björn om jag ändå inte har något att skylla på inför morgondagens race. ”Tyvärr” verkar det inte så vilket leder till att jag måste se detta som ett genuint försök göra en snabbt race på alla plan. Dock mentalt är jag tacksam som i denna stund har möjlighet vara här. Det är ju trots allt det jag älskar och tränar för. Onödigt sitta och grubbla över saker som kan gå fel när jag istället borde fundera över hur jag ska vinna skiten. 

Eftersom ni där hemma undrar över vad för typ av race det här är så kommer jag här förklara det. Vill inte skriva några exakta tider som jag siktar komma in på men det kommer vara underförstått när ni läser.

Simningen sker i ett kallt vattendrag som går igenom Phoenix, sägs ligga runt 16-18 grader. Inga strömmar direkt samt spegelblankt. Rullande start så misstänker det kommer vara begränsat med trängsel men säkert lite tjafsigt som det alltid är med en massa nervösa & hormonstinna atleter i vattnet. Banan är på ett varv, 3900 meter. Gissar det kommer gå hyfsat fort så för mig runt timman eller kanske strax under?!

Cyklingen sker på en platt motorväg med endast några ”false flats” som variation. Trevarvsbana så lär bli en hel del omkörningar för mig sista varvet när man börjar varva långsamma simmare och sådana som inte har lika bråttom komma i mål som jag har. Lär även bildas en massa grupper och domarna lär få en svår uppgift hålla isär alla från komma närmre än sex cykellängder som här är avståndet för drafting. Viktigt alltså snabbt komma i vattnet och ut på cykeln tidigt så man slipper det värsta. Banan här är sannolikt snabbare än Kalmar och där har jag gjort 4:45h så nånstans där eller minuten snabbare vore inte konstigt. Testade ligga runt Ironmanwatt igår på cykeln och då var man snabbt uppe i 39-41 km/h. Gäller bara undvika punkor, yra jänkare och klungor så hoppas jag man ska kliva av cykeln innan klockan hunnit nå 5:45-5:50h. Men som sagt, mycket kan hända innan dess och kommer inte cykla för en snabb tid utan gå på känsla & följa rytmen.

Löpningen sedan är på en platt tvåvarvsbana längs vattnet. Det är här som alltid det avgörs. Min plan är enkel, absolut inte fortare än 4:20 min/km initialt och får inte ge efter för någon feeling förrän jag passerat 21-22km. I den här värmen är det jämn och hög lägstafart som gäller. Bli helt Rambo och jaga high fives första milen får någon annan göra. Jag tänker vara en sammanbiten maskin som har en orubblig farthållning. Omöjligt gissa tider här men blir det en fight om placeringarna där ute så hoppas jag ha på kontot för svara ner mot låga 3h i alla fall. Det är just det som är tricket – Hitta motivationen för att pressa sig samt kunna ha mental kraft nog för stävja alla dippar som kommer åkandes. Historiskt krävs Sub 9:05h för att kvala här och jag tänker sälja mig jävligt dyrt imorgon.
Där har ni det. Min race plan. Ni vet vad jag tycker om dem som tävlar – Ingen tycker om en fegis så varför skulle jag bete vara annorlunda. Hoppas i skrivande stund nästa inlägg handlar om hur bra det gick och inte en massa gäspiga ursäkter.

Finns att följa på ironman.com – athlete tracker. Jag har Race nummer 689, tävlar i AG 35-39. Skulle tippa det finns 4 slot i min grupp. Start 15:00 CET.

Tack för visat intresse!

Nelker