Calling Dr Rodd!



I söndags var det dags för roddworkshop! Många ser roddmaskinen som enbart en uppvärmningsmaskin och lägger ingen som helst tanke vid tekniken och effektiviteten. Det här irriterar Dr Rodd a.k.a. Mattias Ageheim som tränar på Nordic. Eller, i ärlighetens namn ska jag väl säga att han ror på Nordic och så gör han ibland med illa dolt missnöje övningar som han fått av sin PT för att han är stel och orörlig. Nu hade vi i personalen möjlighet att vara med på en roddworkshop för att lära oss att förstå rodd, teknik och vad som gör att man ror fort eller långsamt. Jag har alltid gillat att ro, har varit hyfsat snabb och tänkte att ”Så illa kan det ju inte vara. Han kanske till och med säger att det ser bra ut och att jag inte har mer att lära, att jag kan gå hem.” Men nej, denna hybris fick genast pisk på fingrarna. Vi började med att filma oss när vi rodde 500 meter. Då såg det ut så här:

Ett kort urklipp, men ni fattar. I mitt huvud såg det mycket bättre och mer kontrollerat ut. Här slänger jag med huvudet och krummar ryggen. Dr Rodd såg den huvudsakliga lösningen på detta: Att få mig att vända tidigare, innan hälarna lyfter och jag tappar hållningen. Och spänn magen för böveln! Han satt länge på huk bredvid mig när jag rodde och daskade till mig på underbenet när jag skulle vända.

Vi nötte teknik och tittade på Dr Rodd när han pekade på en whiteboard med viktiga siffror. (Siffrorna på bilden är världsrekorden på 2000 meter för flickor och pojkar under 12 år. Mitt rekord är 08:05…) Jag var sedan tvungen att gå lite tidigare från workshopen och missade omfilmningen, så den fick jag göra i morse. Dr Rodd filmade och jag rodde. Under hela sekvensen som var ungefär 2 minuter bytte jag roddteknik hundra gånger eftersom jag efter hand kom på saker jag skulle tänka på. Men ungefär så här såg det ut:

Bättre, visst då? Jag vänder tidigare och spänner magen vilket gör att jag får en bättre hållning i hela draget. Däremot drar jag för tidigt med armarna fortfarande. Men jag har bättre frisyr.

Visst är det kul att nörda ner sig i saker? Och om du möter Mattias någonstans någon gång, tveka inte att fråga honom om rodd. Han älskar rodd och kan prata om rodd för evigt.

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

And so it begins



Idag var det dags för det första passet med Agnes som vann 10 PT-timmar inför Arena Run. Jag måste säga att hon gjorde mycket gott ifrån sig och hon ska nog lära sig att gilla burpees hon också – så småningom.

Under dagens pass fick hon smaka på både Target burpees och Burpee box jump over med hantlar. Om det här lät som grekiska kan ni med fördel gå in på Arena Runs hemsida och kolla in Agnes programmering som hon ska följa under fyra veckor. Mitt mål är att hon ska bli superstark och förbättra sin förmåga att hantera mjölksyra, vilket kommer att behövas under trappintervallerna under loppet. Dagens pass blev lite rörigt, vi hade så oerhört mycket att gå igenom eftersom jag skulle hinna känna av vilken nivå vi kan lägga oss på i träningen. Det visade sig vara en hög nivå, Agnes är grym, gillar att träna hårt och har dansat massor i sitt liv, så hon fattar direkt övningar och har bra kroppskontroll. Vi hann med både styrkedelen med bröstpressar, Bulgarian split squats och pistols och en redig flåsdel med burpees högt och lågt, wallballs och Russian twists. Som sagt finns allt du behöver med övningsbeskrivningar och allt på arenarun.se. Där kan du också anmäla dig till loppet.

Ni kommer att kunna följa hur det går för Agnes under tiden fram till Arena Run den 17 februari. Förhoppningsvis är hon stark och uthållig som en häst då! Och ja, det ÄR tufft att göra high five!

Satsa på blomkål!

Satsa på blomkål!

För prenumeranter av Ingen


Tillhör du de som lyckas öppna kylskåpet och se ett blomkålshuvud och tänka ”JA! Ett blomkålshuvud!”? Grattis. Många av oss har aldrig känt så, utan tittar mest på det och undrar när man köpte den där – och varför. Kanske köpte du den för att du har fått veta att blomkål är effektiv mot inflammationer – för det pekar all forskning på. Nästa fråga blir naturligtvis vad man ska hitta på att laga av det. Där kan vi hjälpa till! Du får fem förslag på goda rätter där blomkålen spelar huvudrollen.

Thaisallad – Bryt upp blomkålshuvudet i buketter som du rostar i ugnen på 225 grader med lite salt och sesamolja i 10 minuter. Vispa ihop 1 msk tamari, ¼ tsk vitpeppar och en tsk var av limesaft, sriracha eller sambal oelek och sesamolja. Blanda den avsvalnade blomkålen i dressing och servera dem på en bädd av blandade salladsblad. Toppa med hackade jordnötter, koriander och basilika.

Kryddig curry – Vispa ihop 1 dl ketchup, 2 tsk riven ingefära, ½ dl var av sriracha, hackad koriander och majonnäs, 1 msk risvinäger, 2 tsk var av currypulver och spiskummin, ½ tsk cayennepeppar och 1 tsk salt. Ringla lite solrosolja över blomkålsbuketter på en plåt och rosta i 10 minuter på 225 grader, de ska bli gyllenbruna. Blanda med currysåsen. Servera med lite ris.

Blomkålsmos (att byta ut ditt vanliga potatismos mot) – Koka buketterna i lättsaltat vatten tills de är mjuka. Spara lite av kokvattnet. Purea i en matberedare eller med en potatisstomp (fysiskt jobbigare) och tillsätt lika delar kokvatten och olivolja tills moset är slätt och krämigt. Krydda med salt och peppar och andra kryddor om du vill.

Blomkålsris – Riv sönder blomkålen i en matberedare genom att pulsera tills det liknar riskorn. Koka blomkålsriset i grönsaksbuljong med salt och peppar i ungefär 3–5 minuter, tills det är mjukt. Häll av och servera riset till dina favorittillbehör.

Blomkålsstek med harissa – Blanchera tumstjocka skivor av blomkål i kokande saltat vatten i cirka 4 minuter. Lyft ur dem och lägg dem på en plåt. Pensla båda sidorna med solrosolja och harissa (chilipasta som finns i din mataffär). Grilla i ugn eller på grill cirka 1 minut per sida, eller tills de har fått färg.

Psst! Den där snygga blomkålen på bilden heter romanesco och är en korsning av broccoli och blomkål.

I lööööv clean and jerk



Under flera år har jag bara ignorerat existensen av olympiska lyft. Jag har varit dålig och känt att jag inte kom någonstans i min utveckling. Då blev det tråkigt och jag har bara kört på lätta vikter och blundat tills passet varit över. Sedan blev jag sur och tog en PT-timme med Nordics egen lyftcoach David Englund i våras. Nu har inte vikterna ökats i någon rasande fart, men jag lyfter med ett helt annat självförtroende. Jag har lyftarskor och magnesium och tror faktiskt att jag ska klara av lyften när jag ställer mig vid stången. I morse blev det ett nytt PR i clean & jerk (som på bilden). Inte mer än 55 kilo, men det kändes stabilt och bra. Lätt nästan. Så fruktansvärt skönt. Nu känns det så kul att lyfta att jag tror att det vankas nya PR inom kort. Heja mig!

Tung i gumpen



Snörde på mig löpskorna i morse i tron att jag skulle kunna tassa runt lika obehindrat som jag gjorde för ett par veckor sedan. En av de där sällsynta löpturerna som gör att jag känner mig nästan som en löpare eftersom jag inte tycker synd om mig en enda gång. Tji fick jag. Redan när jag joggade bredvid sonen när han cyklade till skolan kände jag att det inte fanns någon kraft i benen alls. Det kan ju vara så att allt bara har återgått till det normala eller så har det att göra med den monumentala träningsvärken jag har i rumpan efter gårdagens rekordpistoler. Oavsett tyckte jag synd om mig redan innan jag kom till Hammarbybacken, en nätt löptur på uppskattningsvis 500 meter. På den tiden hade jag också funderat på hur jag skulle ta mig ur den här löpturen. Jag kunde ju stanna i utegymmet vid Hammarbybacken – men jag gillar inte att träna oplanerat, jag kunde ju springa intervaller i någon trappa eller backe – men det orkade jag inte, bara stanna och yoga på någon brygga – men det var ju så frostigt och halt på bryggorna… Skam den som ger sig. Jag lufsade på i 5 kilometer innan jag bestämde mig för att idag är en gådag och gick resten av vägen hem. Alla pass kan inte vara kanonpass, kom ihåg det. Det var i alla fall fint ute, kallt och klart. Och in morgon får jag lyfta lite tungt igen istället, då är allt i sin ordning.

Agnes vann PT-timmarna inför Arena Run