Ironman Arizona Pre Race Blog



Howdy!

Sista dagen före race och försöker samla mina tankar och intryck inför start imorgon. Skulle ljuga om jag säger ”resultatet är sekundärt för jag bara är glad som kan tävla igen efter skadeuppehåll”. Har svarat alldeles för bra på träningen sista tiden, framförallt löpningen. Har egentligen bara tränat löpning i 5-6 veckor inför detta race och då mestadels ren distansträning. Två pass i veckan på cirka en timme plus ett längre. Inga egentliga intervallpass som skulle platsa i mina normala upplägg men det har funnits fartvariation. Har haft en enorm brant utvecklingsgraf från knappt kunnat springa 10km i 4:40 fart till långpass på 32-34km i 4:20-4:25 tempo utan några dippar eller besvär. Detta är tack vare jag har historiskt sprungit massvis så kroppen har bara hämtat upp gammal form & fart. Utmaningen har varit att bli stressad och pressa fram nåt ut en kropp som inte är redo. Cyklingen har varit solid likaså simningen. Dessa två har jag självklart inte slarvat med under tiden men min mentala fokus har varit hitta tillbaka till löpformen då det var ett krav från min sida för att jag överhuvudtaget skulle åka hit. Bestämde mig 2015 för aldrig mer chansa när det kommer till en full Ironman. Ändå gjorde jag det i Klagenfurt och fick surt erfara att det inte går prestera på högre nivå om kroppen inte är 110% på den här distansen.

Alltså, har letat & letat samt frågat Björn om jag ändå inte har något att skylla på inför morgondagens race. ”Tyvärr” verkar det inte så vilket leder till att jag måste se detta som ett genuint försök göra en snabbt race på alla plan. Dock mentalt är jag tacksam som i denna stund har möjlighet vara här. Det är ju trots allt det jag älskar och tränar för. Onödigt sitta och grubbla över saker som kan gå fel när jag istället borde fundera över hur jag ska vinna skiten. 

Eftersom ni där hemma undrar över vad för typ av race det här är så kommer jag här förklara det. Vill inte skriva några exakta tider som jag siktar komma in på men det kommer vara underförstått när ni läser.

Simningen sker i ett kallt vattendrag som går igenom Phoenix, sägs ligga runt 16-18 grader. Inga strömmar direkt samt spegelblankt. Rullande start så misstänker det kommer vara begränsat med trängsel men säkert lite tjafsigt som det alltid är med en massa nervösa & hormonstinna atleter i vattnet. Banan är på ett varv, 3900 meter. Gissar det kommer gå hyfsat fort så för mig runt timman eller kanske strax under?!

Cyklingen sker på en platt motorväg med endast några ”false flats” som variation. Trevarvsbana så lär bli en hel del omkörningar för mig sista varvet när man börjar varva långsamma simmare och sådana som inte har lika bråttom komma i mål som jag har. Lär även bildas en massa grupper och domarna lär få en svår uppgift hålla isär alla från komma närmre än sex cykellängder som här är avståndet för drafting. Viktigt alltså snabbt komma i vattnet och ut på cykeln tidigt så man slipper det värsta. Banan här är sannolikt snabbare än Kalmar och där har jag gjort 4:45h så nånstans där eller minuten snabbare vore inte konstigt. Testade ligga runt Ironmanwatt igår på cykeln och då var man snabbt uppe i 39-41 km/h. Gäller bara undvika punkor, yra jänkare och klungor så hoppas jag man ska kliva av cykeln innan klockan hunnit nå 5:45-5:50h. Men som sagt, mycket kan hända innan dess och kommer inte cykla för en snabb tid utan gå på känsla & följa rytmen.

Löpningen sedan är på en platt tvåvarvsbana längs vattnet. Det är här som alltid det avgörs. Min plan är enkel, absolut inte fortare än 4:20 min/km initialt och får inte ge efter för någon feeling förrän jag passerat 21-22km. I den här värmen är det jämn och hög lägstafart som gäller. Bli helt Rambo och jaga high fives första milen får någon annan göra. Jag tänker vara en sammanbiten maskin som har en orubblig farthållning. Omöjligt gissa tider här men blir det en fight om placeringarna där ute så hoppas jag ha på kontot för svara ner mot låga 3h i alla fall. Det är just det som är tricket – Hitta motivationen för att pressa sig samt kunna ha mental kraft nog för stävja alla dippar som kommer åkandes. Historiskt krävs Sub 9:05h för att kvala här och jag tänker sälja mig jävligt dyrt imorgon.
Där har ni det. Min race plan. Ni vet vad jag tycker om dem som tävlar – Ingen tycker om en fegis så varför skulle jag bete vara annorlunda. Hoppas i skrivande stund nästa inlägg handlar om hur bra det gick och inte en massa gäspiga ursäkter.

Finns att följa på ironman.com – athlete tracker. Jag har Race nummer 689, tävlar i AG 35-39. Skulle tippa det finns 4 slot i min grupp. Start 15:00 CET.

Tack för visat intresse!

Nelker

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet
Antal kommentarer: 1

Johan Sjöberg

Fan vad grym du är!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Lära en gammal byracka



Länge sedan jag uppdaterade bloggen gällande min egen situation. Har för dem som missat det haft en envis vadskada som gjort mig inkapabel från att tävla. Skadan uppstod mitt under det sista träningsblocket inför Ironman Klagenfurt i våras. Genomförde tävlingen utan kunnat löpträna sista perioden vilket såklart resulterade i ett dåligt resultat. Gjorde några försök i somras komma igång men skadan gjorde sig påmind och jag fick se 2017 som ytterligare ett förlorat år. Det var bara vända blad och blicka framåt. Fick en chans köra Ironman Arizona den 19:e November och på vinst & förlust anmälde jag mig då jag hoppades hinna bli frisk i vaden samt träna tillräckligt för ha goda chanser där.

De som känner mig bra vet att jag sällan följer min träningsplan till 110% utan ofta, kanske lite för ofta får s.k. ”feeling” under passen och tränar för hårt. Det gäller framförallt de lugnare och längre passen. Har länge kommit undan med det då jag varit förskonad från skador men nu med en vansklig höger vadmuskel så hade jag inget val. Har verkligen tagit det försiktigt med löpningen och t o m styrketränat på gymmet, tagit massage och stretchat där jag vet det finns stelhet. Ingen gillar ha fel, allra minst jag men det har fungerat över förväntan. Det sjuka är att min löpform börjar faktiskt bli riktigt god trots inga snabba pass sedan maj månad. Då syftar jag på uthålligheten. Någon raket på 3-5km är jag troligtvis inte men så ska jag inte tävla på det heller som tur är.

I skrivande stund är jag mitt uppe i de sista två tuffa veckorna så jag vet ärligt inte hur min cykelform är då jag är ganska mosig och det är knappast läge göra någon form av tester nu. Bara borra vidare och hoppas det ger en hårdhet som står sig på tävlingsdagen. Litar 100% på Björn så gör det som jag hinner med helt enkelt. Kortar inte ner & höjer intensiteten som jag gjorde förut, den metoden fungerar inte längre. Definitionen på dumhet är väl försöka sig på exakt samma sak igen och hoppas på ett annat resultat?!

Kroppen är fantastisk, dessutom är den i de flesta fall väldigt ärlig & ger en rättvis behandling om man tar vara på den i sin tur. När ett problem eller skada dyker upp så ska man rannsaka sig själv över hur den uppstod. Kan lova att i de flesta fall har det uppstått pga slarv får ägaren. Det absolut vanligaste är att framförallt vi killar inte riktigt vill först träna för att sedan klara av den riktiga träningen. Man känner sig frisk & stark, ger sig ut och dundrar på där man va när man var i sin absoluta toppform. Sedan sitter man och kliar sig i huvudet och undrar varför baksida lår bara smällde till. Som ta en gammal sportbil som stått i ett garage i flera år och köra skiten ur den på bana. Lär ju knappast ta lång tid innan nåt börjar ryka. Känns det igen?! En annan faktor är att man tränar ikapp missade pass samt kör för många hårda i rad. Brukar jämföra det med att måla en vägg…..kladdar man på ny färg innan den gamla har torkat så kommer det inte bli bra.

Allt detta har jag själv gjort oräkneliga gånger och kommer säkert göra igen vid något tillfälle. Självklart kan man inte till 100% göra rätt hela tiden och saker och ting blir kullkastade och ni tar fel beslut. Se bara till skaffa er ett samvete för hur saker och ting ska göras så ni gör fel saker mer sällan. Skador är fruktansvärt jobbiga och kan verkligen förstöra mer än bara ett race. Det är ju det här livet vi har valt, vore extremt dumt kasta bort allting pga fåfänga eller klantiga beslut?!

Som sagt Look who´s talking… Men men, det är aldrig försent att ändra sig.

Om en vecka kommer min race plan inför IMAZ – stay tuned!

Nelker

Planera 2018 med stora planer?



Kan vara sent ute. Många har redan tagit chansen boka Kalmar inför nästa år. Detsamma gäller några andra IM race samma period. Kommer bli tight för de race som går slutet juli resp början augusti locka till sig PRO´s. De flesta i världstoppen har fått sina Kona slots vid det laget och laddar för det eller VM på 70.3 som 2018 går i Sydafrika. Undantag för de som varit skadade eller av andra anledningar inte skramlat ihop tillräckligt med poäng. Tittar man bakåt 2013-2017 så är det ”lättkvalat” i Kalmar & Köpenhamn (undantag 2012 & 2016). Inte bara är startfältet bland PRO svagt utan det gäller även AG´s. Undantag för lokala scheriffer som vill glänsa på hemmaplan men de tar mer sällan slots av olika anledningar. Största nackdelen är förutom logistiska & monetära faktumet att om du verkligen har tömt dig så är det väldigt svårt om inte omöjligt ladda om och göra ett nytt kanonrace på 8 veckor. Speciellt då man kör i ett så annorlunda klimat efter lång resa med 12h tidsskillnad. 


Personligen tycker jag Kalmar/Köpenhamn skulle bli tilldelade fler poäng till PRO, mer prispengar samt få tidigarelagda datum. Lopp utan proffs tappar status och med tiden intresset utifrån. Bra organiserade race förtjänar det. Finns bra mycket sämre lopp som oförtjänt sitter på bättre förutsättningar. Cut your losses and ride your winners, enkelt.

Som elitmotionär med drömmar om ”the big Island” så vill jag säga följande då jag ser ambitiösa utövare i min närhet som börjar planera nästa säsong. Skriver detta utifrån det faktum man vill ha goda chanser hamna på prispallen samt få chans åka till Kona.

Varnar för välja Sydafrika. Många ute i världen har nyligen förstått att det är en snabb och lättkvalad bana historiskt. Speciellt då det kommer vara nyasfalterat 2018 då det var ett krav för de skulle få VM på 70.3. Det gick 20-25 minuter snabbare 2017 än 2016 för dem som kvalade till Kona bland herrarna 30-40 år. Fler européer åker dessutom dit numera som har bättre möjligheter träna än vi under vintersäsogen. 75 slots är bra men antalet lätta race börjar försvinna. Dessutom extremt få roll downs. 2017 var det inga roll downs i AG M45-50, då var de ändå tilldelade 11 st. ”Enklast” för män är nog Bolton, Kalmar & Köpenhamn – i den ordningen. Även Wales bjuder på halvdant motstånd men den banan sägs vara extremt tuff precis som Lanzarote. 

Det som dock talar mot mig är många av världens bästa redan åkt till Hawaii ett par gånger och varken vill eller har råd åka dit igen. Antalet Roll Downs ser ut öka på sina håll, speciellt på de race som ligger senare på säsongen På damsidan är det annorlunda. En slot per AG är väldigt vanskligt så för dem blir Sydafrikas 2-3 slots på de största grupperna en enorm skillnad.

Alltså – Är du man mellan 30-50 år kör Kalmar, de många fördelarna som finns slår nackdelarna. Vi kommer ändå ha svårt hävda oss på Hawaii, bättre åka dit för att det är ”kul” och för upplevelsen. Köpenhamn är också logistiskt ett bra alternativ men det är ofta sanslöst bra AG resultat på herrsidan där så risken är att man inte klarar motståndet. Bolton är ett logistiskt självmord men orkar man med det så är det ur en kvalsynpunkt ett bra alternativ om man gillar böljande cykling. Som kvinna, åk till Sydafrika….underbart resmål, många slots och snabb bana. Alternativt Frankfurt & Texas.

Sen finns det ju två andra alternativ. Träna som ett djur & kör på 8:30h. Då kan du skita heligt i var du kör. Eller plocka fram plånboken & köp dig in….ryktet säger det ligger runt en halv miljon. Ska man in på Legacy så krävs 12 st avklarade race. Räknar man ihop vad det kostar i tid, resor & pengar genomföra det så är nästan 500.000 kr ett bra pris.

Som sagt, detta är mina tankar & slutsatser. Det mesta är gissningar & sannolikheter utifrån mina erfarenheter. Finns inga säkra kort i sport. En sak är saker, Stenmark hade rätt – Man har mer ”tur” om man tränar bra..

Mike

Who´s hot Kalmar



Hej hej…..för första gången sedan 2010 kör jag inte Kalmar. Det var planerat så men ångrar det bittert. Tröstar mig med att jag ändå inte kunnat starta då jag ligger hemma med nåt otäckt virus & en fortsatt strulig vadmuskel. Har skrivit ihop några rader om Kalmar på lördag. Ber om ursäkt för det mest handlar om herrsidan men då Köpenhamn har damproffsen så blir det naturligt så.

Hoppas ingen missade att Åsa Lundström vann Kalmar Mini Triathlon igår sekunderna före Annie Thorén och dryga minuten före Sara Svensk som kom 3:a. Ludwig Fleetwood vann på herrsidan, härlig comeback. GRATTIS!

Kollat igenom startfältet inför Kalmar och måste tyvärr säga att det ser tunt ut. Få PRO´s av dignitet sånär som på några undantag. Svårt ha koll på alla AG´s men även där saknar jag några klassiska hjältar som brukar hamna högt i resultatlistorna. Kalmar är ett fantastiskt event men ligger vid fel tidpunkt ur flera aspekter. Allt handlar ju inte om Hawaii. Augusti och september är en duktigt tävlingstäta månader, då syftar jag inte bara på Norra Europa. Vi har förutom ett par stora mästerskap innan och efter som Frankfurt, Nice, Zürich, Roth & Hawaii även VM på 70.3 som är en viktig tävling för många PRO´s samt snabba AG´s. Kanske inte lika viktig som om den hade legat i Europa men ändå. Med risk för bli tjatig, Kalmar är värd ligga tidigare på säsongen. Hade gärna sett den gå mitten/slutet juli. Så slipper man riskera för låga vattentemperaturer också. Nästa är blir det 4 st race i närområdet då även Norge får en hel, Haugesund. Hoppas några race flyttas till andra veckor….ping Ironman!

Vi har följande Svenska proffs som startar på lördag: Karl-Johan Danielsson, Markus Hultgren, Erik Holmberg, Andreas Lindén, Jonas Örarbäck & Martin Olsson. Tyvärr får vi inte se Fredrik Bäckson (skadad) & Sebastian Norberg (Kör VM) på startlinjen. Spännande se dock vad Sebastian Björklund kan göra i sin Ironmanpremiär (Han kör som AG). Den mannen har kapacitet så det räcker men saknar erfarenhet från längre race samt haft en lång & hektisk säsong. Han får sällskap av Magnus Olander (amatör) som satsat stenhårt i år kan komma riktigt bra om han får till det. Jag tror även det kan bli ett bra race för Markus Hultgren & KJ då detta är ”deras” bana och de älskar en hemmapublik! Håller en tumme även för min vän Jonas Örarbäck som kör sin första Ironman….som PRO dessutom. Håll ett öga efter Calle Brümmer oxå. Det är fart i den gubben! 

Eloge till Wim Timmermans som kör sin 42:a Ironman på lördag. Just kört Maastricht. Jeeezus!

Övriga proffs är för mig okända till halvkända. Cameron Wurf blir kul följa då han är en ex proffscyklist. Fått hård kritik då det sägs han låg nära ledarbilen i Sydafrika och kunde därför soloköra den cyklingen i ledning utan större problem. Sjukt att det så ofta är ett problem?! Mer känt fall när Tim Don slog ”världsrekord”…låg bakom bilen i 18 mil typ. 
KJ har gett mig följande top 5 som fortfarande verkar vara klara för start:
1.) McKernan
2.) Molinari
3.) Danielsson (ödmjukt)
4.) Wurf
5.) Sapunov
Björn Andersson hälsar dock att man aldrig ska underskatta Tyskarna. Lite som i fotbolls VM, ”football is a game played by 22 players and in the end germany always wins”

De tider som folk fick 2012 & 2016 var exceptionellt snabba och dem bör man inte jämföra sig mot. Alla lopp är olika och precis som vid Vasaloppet ska man titta på sin placering i första hand innan man börjar skryta eller misströsta över splits. Disponera smart och tveka inte fråga om ni undrar något specifikt gällande banan. Den är platt så egentligen inga konstigheter annat än spara på krafterna till löpningen som är snabb givet fräscha ben.

Madame Pele kallar på er…..visa ni är henne värdig så badar ni snart bland sköldpaddor i paradiset.

Mike

Arizona Callin



Hej!

Vara ledig – då menar jag verkligen ledig. Inte flänga en långhelg hit eller dit med familj och packning jagandes sol & äventyr. Menar skrota på landet, planlöst oduschad med sand mellan tårna och ingen aning om vad som händer utanför ens lilla bubbla. Den typen av avkoppling är underbar, sällsynt och pånyttfödande. Få sova 60-90 mins mer per dygn är så nära doping man kan komma utan veta bättre. Presterar mycket högre på träningar och träningslusten är enorm. Ligger dock inte i hängmattan direkt på dagarna när jag inte tränar då mina ungar som snart är 9 resp 7 år inte är några stillasittande filurer direkt. Antar äpplena inte faller lång ifrån trädet. Ska dock ärligt säga det ger mer energi än det tar vara med dem. Motsatsen till vad många föräldrar försöker få det till… Sportens fjärde gren ”Ursäkter” verkar vara den som flest tränar på?!

På tal om ursäkter – förutom ett bakslag i förrgår då min vadmuskel smällde med 50 meter kvar under 6×1000 meter så är jag på banan igen. Börjar se resultat och känna mig som vanligt. Saknar självklart den där spetsen som man har när det är tävlingsdags men har en solid grund bygga från. Då jag numera är anmäld till Ironman Arizona den 19:e november så är det ingen direkt stress med det som känns ur slag. Kommer få vara försiktig med löpningen, speciellt med kvalitetspass. Får nog ställa in mig på fartlek som snabbast tills jag vågar kalla mig frisk. Får däremot chansen igen slipa på cykel & simning. Lyckas jag ta det en nivå till kanske man kan klättra av cykeln i öknen efter 5:40-5:45h och då måste man inte ha en monsterlöpning för ha kval eller pallchanser. Som sagt, återstår att se…

Tjörn är det som håller mig brinnande just nu. Kommer nog inte ha mina bästa löpben om ens några så gör mitt bästa för hitta tillbaka till en anständig cykel- & simform som kan rädda mig undan förödmjukelse. Ska dock bli kul äntligen få åka dit & stöka lite bland västkustens kobbar & skär. Kanske även tacklas lite med en Go Göbbe eller två som tror ordet ”gött” är gångbart utanför 031-området?!

Som sagt – de dagar man vaknar och upp inte känner en endaste skada och kan pressa kroppen hur hårt som helst utan besvär. På de dagarna borde man kyssa marken & föreviga vara tacksam. Den yttersta lyxen är kunna göra det man älskar….resten är sekundärt.

Sen vill jag tillägga att jag är ÄCKLIGT avundsjuk på alla som ska köra Kalmar. Trodde det skulle vara skönt inte behöva göra det i år men icke! Räkna med mig nästa år..

Imorgon börjar friidrott VM – årets höjdpunkt. Hoppas Usain Bolt åker på stryk & Lovisa Lindh totaldominerar! 


Ha´de nu gött, göttare & göttast…

M

Florida 140.6?




Hej!

Ta aldrig några beslut i vredesmod – heter det. Har lagt till ”eller hungrig”. Tagit en vecka off all träning och låtit resultatet, eller brist på resultat smälta in. Motivationsbrist är något som jag saknar, har aldrig i mitt liv känt att jag inte vill prestera eller träna inför något. Dagar då jag inte har med min träningsväska är en förlorad dag. Kan låta tragiskt men så är det. Är uppriktigt olycklig då jag fick min andra stolpe ut 2017. Vore det en normal idrott så har man ett nytt race runt hörnet men Ironmans kan man inte göra särskilt ofta, max 2-3 per år om man siktar på vettiga resultat. Har enligt mitt sätt se på det bara en chans till under 2017 innan det är dags vända blad för en ny säsong med allt vad det innebär.

I skrivande stund letar jag alltså ett race. Kriterierna för detta är att det är efter September månad och att det är en Ironman tävling. Ska helst inte vara galet varmt eller oseriöst kuperat heller då jag inte har möjlighet träna på det. Har fått Barcelona rekommenderat men av olika skäl inte sugen på det. Sneglat på Arizona & Cozumel men tanken på vara borta en vecka lockar inte heller… Florida är mest sannolikt i dagsläget.

En sak är dock säker. Ska träna igång nu igen lite försiktigt, se om kroppen svarar. Sedan vill jag köra nåt kort & hårt lopp i stil med Åhlatriaden och kanske nån Olympisk tävling. Sedan blir det full fokus på Tjörn. Ett race jag aldrig kört då det ligger veckan efter Kalmar. Ska enligt utsago vara ett av Sveriges absolut bästa arrangerade lopp och verkar ha en bantyp som passar mig.

Är det någon som vet sig med en kul sommartävling nära Halland i sommar så tipsa gärna. Samt även om ni har en god eller dålig erfarenhet kring de Race som ligger i Ironmankalendern under slutet September, Oktober & November. Bara tipsa här på Facebook!

By the way – Hoppas ingen missade Patrik Nilssons race i Frankfurt. För att vara så ung är det särskilt imponerande hur han kan & vågar köra sitt race hela vägen och slutar som 3:a på EM efter en sinnessjuk 2:40h marathon i den värmen, 33-35 grader. Vilken superstjärna och fantastiskt kul följa honom & Åsa Lundströms framfart på Hawaii i oktober!

Nelker