Flagstaff


Jag är nu på en av mina favoritplatser på jorden, Flagstaff i Arizona på ett tre veckors träningsläger. Flagstaff har en speciell plats i mitt hjärta. När jag efter gymnasiet började fundera på att fortsätta att plugga och träna vid ett universitet i Usa lät Northern Arizona University väldigt lockande eftersom de låg på drygt 2000 meters höjd vilket skulle vara optimalt för att utvecklas som löpare. Det var jag, min syster Johanna och Henrik Ahnström som var de första svenska löparna på skolan och även om första terminen var ganska flåsig och jobbig i höjden insåg vi rätt snabbt att det här är ett löpar paradis i en väldigt trevlig och avslappnad stad. Jag tyckte också att det var extremt konstigt att Flagstaff inte drog till sig fler professionella löpare. Hur kunde en plats som är 90 % solsäker, har ändlöst med grusvägar, platta breda trails, små tekniska slingriga trails ett eget berg och perfekta asfalts väger för maraton träning samt ligger på 2000 meters höjd vara i det närmaste nonchalerat?

   Desto mer jag reste och såg andra platser ju mer hemmakär blev jag. Det var spännande att åka iväg och tävla och se nya platser, men ännu bättre att få spendera en helg i Flagstaff med omnejd och få utforska någon ny trail här. Efter att jag tog min examen 2005 har jag varit tillbaka vid flera tillfällen och det är roligt att se hur löparscenen i Flagstaff har exploderat. Nu bor här mängder av professionella ban, maraton, trail och ultra löpare och många av de bästa från olika håll i världen har valt att förlägga sina träningsläger här. Senast i våras var ett stort gäng svenskar här på läger. Nu upplevs jag säkert som en helt okritisk förespråkare för Flagstaff, men jag kan inte hjälpa det. Kanske för att jag upplevde några av mina bästa år i livet här och att jag fortfarande känner mig välkommen och som hemma här redan efter en dag fastän det ibland går väldigt många år mellan olika besök.

   Flagstaff har under dessa veckor visat sig från sin bästa sida, fortfarande varmt och strålande sol varje dag fastän vi går in i november och det är väldigt ovanligt. De sista löpveckorna för i år har flugit förbi och vi har hunnit med tre löpningar i Grand Canyon. Höjdpunkten var när jag och två andra tjejer sprang från norra till södra kanten av Grand Canyon for att försöka göra en FKT (fastest known time) från rim till rim. Det var helt fantastiskt vackert på norra sidan där jag aldrig tidigare varit och det var nästan lite synd att blåsa förbi allt i högsta speed utför. Samtidigt var det väldigt härligt att få pusha farten tillsammans i detta storslagna landskap. Min kompis Alicia slog tillslut det tidigare rekordet med 27 minuter efter en grym slutklättring där jag var en minut bakom.

  Utöver att springa har vi varit flitiga besökare på en underbar yogastudio och vi har fått in ett yogapass nästan varje dag under tre veckor. Underbart för kroppen! Jag har också passat på att äta så mycket chili, lime och tortillas som möjligt. Jag har aldrig förstått den förfärliga fredags taco traditionen i Sverige som inte liknar mexikansk mat på något sätt. Bröd som smaker papper, isbergs sallad, burkmajs och den vidriga tacomix kryddan på köttfärs. Vem kom liksom på den smaken?

   Nu sitter jag på Phoenix flygplats och är på väg mot San Fransisco, där det på lördag är dags för sista loppet för säsongen, The North Face 50 miles. Det kommer att bli ett snabbt lopp med ett jättebra startfält, så det kommer att bli grymt kul.

 

Nytt nummer ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sommar, sol och löpning
  • Kom i toppform, semesterns smartaste träning
  • Spring tystare, minska skaderisken och öka effektiviteten
  • Fokusera, lägg tid på det som verkligen har effekt
  • Test: 17 nya trailskor
  • 6 snygga solbrillor
  • The Biggest badass
Bli plusmedlem nu
Antal kommentarer: 1

Jörgen Buder

Vad härligt att läsa att du älskar Flagstaff precis som jag, skillnaden är väl att jag spenderade min tid i området med att flyga Hängflyg, kanske har du sett mina vänner flyga där när du sprungit. Det har aldrig slagit mig att det ju borde vara ett underbart ställe för löpning, och andra sidan, på den tiden vägde jag mer, och hade inte upptäckt trail i Åre med er grymmisar ännu.



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Agnes vann PT-timmarna inför Arena Run

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vinn en extra timme!

Vinn en extra timme!


Rise and shine!

Att höra talas om någon som går upp riktigt tidigt kan vara inspirerande, men också fruktansvärt irriterande. Förbannade peppmonster som berättar om hur bra det är att ställa klockan på fem sharp, studsa upp, riva av några solhälsningar för att sedan dra igång dagens göromål och hinna både träna och svänga ihop en grön smoothie innan de flesta ens har hittat snoozeknappen.

Men lugn. Det behöver inte vara fullt så peppigt. Jag ska göra mitt yttersta för att ge tips utan att irritera. För faktum är att det finns mycket att vinna på en tidig start. Framför allt kommer du att hinna med mer saker. För tänk efter – du förskjuter ju dygnet på så sätt att en timme försvinner på kvällen och du får en timme på morgonen. Vad gör du din sista timme på kvällen? Slösurfar? Kollar på Suits? Det är inte det du kommer att göra om du lägger den tiden på morgonen istället. Det är lättare att slänga bort en timme på kvällen än en timme på morgonen. Du vinner alltså indirekt en timme. Men se till att gå och lägga dig i tid! Ska du upp klockan fem, gå och lägg dig senast tio på kvällen. Du får inte mer gjort om du inte sover tillräckligt.

Alla fördelar till trots, är det på sin plats med en varning: Risken att framstå som ett flåshurtigt pretto som skuttar upp före fan själv är överhängande. Gå alltså inte runt och skryt om dina nya vanor. Låt Instagram vila till klockan sju.

Wohoo – uppe! Vad gör jag nu? Vad du väljer att göra med din nya timme är upp till dig. Tycker du att du inte hinner med det du vill i vanliga fall? Vad är det du inte hinner? Träna? Meditera? Läsa? Äta frukost? Men se till att du verkligen gör ett aktivt val så att den där timmen inte bara rinner ut i ingenting. För många är det nog lättast att göra något aktivt för att komma över den eventuella sömnigheten. Tröskeln till att träna hårt på morgonen känns för många helt oöverstiglig, men ge kroppen tid att vänja sig vid den nya rutinen. 

Men snälla du, det går inte! Nej, vissa har betydligt svårare än andra att gå upp tidigt på morgonen. Känner du så har du förmodligen lättare att hålla dig uppe på kvällen än dina morgonpigga gelikar. Men om du är morgontrött kan det faktiskt vara så att det inte spelar någon roll hur dags på morgonen du vaknar. Det kan kännas lika helvetiskt att gå upp klockan sju som att gå upp klockan sex, eller till och med klockan fem. Det är inte klockslaget som är grejen, utan att överhuvudtaget behöva gå upp. Testa! Men innan du testar – se till att gå till sängs lite tidigare.

Går det ändå inte? Ok, vänta till maj. Det är ofantligt mycket lättare att gå upp när det är ljust. När hösten väl kommer har du vant dig vid att gå upp tidigt och mörkret känns inte längre lika kvävande.

Nuppa lite? Ja, här finns ett potentiellt problem om du lever i en parrelation med någon som inte är ett dugg intresserad av att ha samma morgonpigga dygnsrytm som du: När ska man ha sex? Du får kanske vara lite mer direkt i dina önskemål. När du går och lägger dig och din partner fortfarande har ett par timmar kvar i vakenhet får du helt enkelt säga ”Nu tycker jag att du också ska gå och lägga dig”. Jag lovar, hen kommer att fatta vinken.

TIPS! Snooza inte! Vakna av väckarklockan, stäng av den, ta tre djupa andetag och res dig upp. Jag lovar, du kommer inte att bli piggare av att sova nio minuter till. Och din eventuella sängpartner kommer inte att tacka dig om du snoozar dig genom din första morgontimme.

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

PR i pistoler


Det är höst, det är mycket i huvudet och på jobbet. Jag är inte mitt starkaste jag just nu, har jag tänkt. Då är det lite extra roligt när kroppen motbevisar en själv och bara ”JO, det är du visst!”. Så gjorde min kropp i morse. Det är testveckor på gymmet och det vankades test i 3RM knäböj, alltså hur tungt man klarar att göra tre repetitioner. Jag gör ju inte knäböj med vikt så jag tänkte att jag skulle testa mina ben i pistols istället, alltså enbensknäböj. Mitt gamla PR på 2 repetitioner per ben löd 10 kilo extra och det putsades med besked. Det nya rekordet lyder 14 kilo extra. Sjukt nöjd!

Här finns en film på en av dem: IMG_3433

Pistols kan vara lite knivigt, så om du vill testa själv kommer här lite tips och trix! Att klara av att göra benböj på ett ben, en så kallad pistol, är inte bara dubbelt så svårt som att göra det på två ben. Det är betydligt värre än så. Att klara det kräver mycket av din kropp – styrka i benen och rumpan, balans och stabilitet i hela kroppen och tillräcklig rörlighet i fotlederna. Och du måste våga lita på knät att det inte är farligt att gå ner under 90 grader i knäleden. Men frukta inte! Det går att skala övningen så att du får hjälp både på vägen upp och ner. Och en dag så sitter den!

Du kommer att upptäcka att din kropp förmodligen är väldigt ojämn. Ena sidan kommer du kanske redan nu att känna att en pistol inte är omöjlig. Och på andra sidan hinner du knappt börja böja på benet innan kroppen med all önskvärd tydlighet visar att det inte går.

Du kan välja att skala på olika sätt:

  • Det sätt jag rekommenderar, är att du antingen tar tag i ett par ringar, en TRX eller ett hårt gummiband som du sätter fast i ett chinsräcke. Då får du stödet rakt framifrån. Du kan också använda en kompis på samma sätt som håller i din hand och hjälper dig på uppvägen. Men ta inte mer hjälp än du behöver!
  • Ett sätt att skala är också att göra enbensknäböj med en låda, bänk eller hög med viktskivor bakom dig som du nuddar med rumpan innan du vänder upp igen. Testa att ha något lägre att nudda för varje gång. Det är ett bra tips om du inte vågar lita på ditt knä.
  • Du kan också stå på lådan. Då kan du gå ner i fulldjup utan att behöva rörligheten eller styrkan i höftböjaren som krävs för att kunna sträcka ut det andra benet framför dig så högt som behövs om du står på golvet.
  • Är det fotlederna som säger stopp? Testa att lägga en liten viktskiva eller liknande under hälen.
  • Håll i den lyfta fotens tår, det kan hjälpa dig att hålla balansen.

Vägen till din första pistol! (Enbensböjen, alltså – är det vapnet du är ute efter misstänker jag att du får gå en annan och skummare väg)

  1. Stå på ett ben, med det lyfta benet pekande framåt neråt. Håll armarna framför dig.
  2. Börja böja på ståbenet, det lyfta benet och armarna fortsätter att peka framåt för att du inte ska bli baktung. Sträck armarna mot fötterna för att balansera, men kollapsa inte, utan håll överkroppen kontrollerad och anspänd.
  3. Gå ner så långt du kan, gärna ända ner till huksittande utan att hälen lyfter från golvet. Nu ska du ta i med all kraft du kan uppbåda i låret och rumpan för att pressa dig tillbaka upp igen. Håll balansen! Om du sätter i en hand eller den andra foten så gills den inte!

Försök att få in pistolsträning ett par gånger i veckan, du kan lägga in en skalad variant som en del av din styrkecirkel, eller så nöter du pistolsträningen i slutet eller början på två av dina träningspass varje vecka.

 

 

 

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Maxpuls på Fight box och ”han vi kallar Alex”


Jag har länge hört talas om Fight box i Stockholm men har inte tagit mig dit förrän nu! I torsdags bjöd Samsung på träning där för att man skulle få testa deras nya Gear fit pro. Jag ska vara ärlig och säga att jag är ganska ointresserad av träningsklockor, pulsmätning och aktivitetsarmband, men när jag väl får på mig ett fastnar jag alltid lite och tycker att det är roligt. Och ett tillfälle när smidig pulsmätning är bra är ju när man är lite sjuk och vill hålla lite extra koll på pulsen. Jag gick förstås all in och drog på mig en urinvägsinfektion för att kunna testa klockan på riktigt.

Det var ett väldigt kul pass, och Fight box är fint. Litet, men fint. Och det är skönt att träna på mjukt golv.

Klockan skötte sig utmärkt (tills den skulle räkna mina situps och fick ihop 14 reps på fyra minuter. Jag lovar att jag gjorde fler) och mätte pulsen och höll på. Dessutom var den snygg. Och ja, man får fånigt hög puls när man har urinvägsinfektion och just har börjat äta antibiotika.

I morse var jag på Nordic och tränade som vanligt. Det roligaste som hände var att en kille, jag nämner inga namn men kan kalla honom Alex, berättade att han vaknade i morse, drog en koffeindrink, satte på sig kläder och cyklade iväg till 06-passet. På vägen mötte han ett par snubbar med varsin öl i näven. ”Kul ändå att de har sådan skjuts även så här dags”, log han vi kallar Alex. När han kom fram var gymmet mörkt. ”Vadå är det inga här?”, tänkte han vi kallar Alex. Han slog en blick på klockan: 03:40. Hjärnsläppet var ett faktum och han vi kallar Alex fick cykla hem igen för att somna om. Vilket naturligtvis inte gick eftersom han vi kallar Alex var full av koffein. Han var jättetrött när jag träffade honom. Och jag skrattade väldigt mycket. Och retades. För tydlighetens skull: han vi kallar Alex heter Alex.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Utan näsklämma i bassängen


Vatten är inte min bästa vän. Alltså jag gillar vatten, jag älskar att bada, men jag gillar inte att leka i vatten. Gillar inte när det skvätter och stänker och jag gillar inte att få huvudet under ytan om jag inte får hålla för näsan. Nej, jag är medveten om att man inte vinner några tuffhetspoäng på det, men jag väljer att öppna upp mig här och vara ärlig. Jag är en näshållare.

Så när baddräktsföretaget Arena lockade med pressträff för att lansera sin nya baddräkt Bodyfit och man skulle få simcoachas av Therese Alshammar var jag kluven. Skulle jag ta mig vatten över huvudet? Jag anmälde mig ändå och oj som jag inte ångrar mig!

Vi fick börja med att kränga på oss dräkterna och ett par tajts för att sedan träna och stretcha igång oss lite på bassängkanten. Hittills inget vatten i näsan.

Sedan drog vi på oss badmössorna och glasögonen och näsklämman – nej, det fanns ju ingen näsklämma! Damn. Vi skulle ju crawla. Ok, nu gällde det att välja. Berätta för Bäst-i-världen-på-att-simma-skitlänge-Therese att jag inte kan ha näsan under ytan och framstå som värsta mesen, eller vara en ännu större mes och låtsas som ingenting och vara kass? Jag valde alternativ 1, jag var rakryggad och berättade för henne. Hon var skitbra och gav mig hela tiden alternativ så att jag kunde simma med nosen över ytan hela tiden och ändå göra samma övningar som de andra.

Om jag är fullfjädrad när det gäller frisim nu? Ja, självklart. Therese var helt blown away av min fläckfria teknik. ”Om du bara kunde andas som man ska skulle det vara riktigt bra.” Ok, helt fläckfritt var det inte, men det var roligt. På riktigt superskoj! Therese är supertrevlig och ödmjuk och det vad dessutom otroligt kul att få hänga med Erika Kits igen och återigen klä oss i badmössa och tajta kläder som när vi körde swimrun i somras.

Baddräkten? Ja, det satt som en sabla smäck! Och den finns i flera modeller för dig som vill ha mer stöd över bysten, magen eller höfterna. Den jag hade har en inbyggd behå vilket var skönt när man simmade. Det märktes att det är skillnad på baddräkt och baddräkt. Ska du simma mycket är det verkligen att rekommendera att investera i en bättre baddräkt.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in