Blogg

Maxpuls på Fight box och ”han vi kallar Alex”


Jag har länge hört talas om Fight box i Stockholm men har inte tagit mig dit förrän nu! I torsdags bjöd Samsung på träning där för att man skulle få testa deras nya Gear fit pro. Jag ska vara ärlig och säga att jag är ganska ointresserad av träningsklockor, pulsmätning och aktivitetsarmband, men när jag väl får på mig ett fastnar jag alltid lite och tycker att det är roligt. Och ett tillfälle när smidig pulsmätning är bra är ju när man är lite sjuk och vill hålla lite extra koll på pulsen. Jag gick förstås all in och drog på mig en urinvägsinfektion för att kunna testa klockan på riktigt.

Det var ett väldigt kul pass, och Fight box är fint. Litet, men fint. Och det är skönt att träna på mjukt golv.

Klockan skötte sig utmärkt (tills den skulle räkna mina situps och fick ihop 14 reps på fyra minuter. Jag lovar att jag gjorde fler) och mätte pulsen och höll på. Dessutom var den snygg. Och ja, man får fånigt hög puls när man har urinvägsinfektion och just har börjat äta antibiotika.

I morse var jag på Nordic och tränade som vanligt. Det roligaste som hände var att en kille, jag nämner inga namn men kan kalla honom Alex, berättade att han vaknade i morse, drog en koffeindrink, satte på sig kläder och cyklade iväg till 06-passet. På vägen mötte han ett par snubbar med varsin öl i näven. ”Kul ändå att de har sådan skjuts även så här dags”, log han vi kallar Alex. När han kom fram var gymmet mörkt. ”Vadå är det inga här?”, tänkte han vi kallar Alex. Han slog en blick på klockan: 03:40. Hjärnsläppet var ett faktum och han vi kallar Alex fick cykla hem igen för att somna om. Vilket naturligtvis inte gick eftersom han vi kallar Alex var full av koffein. Han var jättetrött när jag träffade honom. Och jag skrattade väldigt mycket. Och retades. För tydlighetens skull: han vi kallar Alex heter Alex.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Utan näsklämma i bassängen


Vatten är inte min bästa vän. Alltså jag gillar vatten, jag älskar att bada, men jag gillar inte att leka i vatten. Gillar inte när det skvätter och stänker och jag gillar inte att få huvudet under ytan om jag inte får hålla för näsan. Nej, jag är medveten om att man inte vinner några tuffhetspoäng på det, men jag väljer att öppna upp mig här och vara ärlig. Jag är en näshållare.

Så när baddräktsföretaget Arena lockade med pressträff för att lansera sin nya baddräkt Bodyfit och man skulle få simcoachas av Therese Alshammar var jag kluven. Skulle jag ta mig vatten över huvudet? Jag anmälde mig ändå och oj som jag inte ångrar mig!

Vi fick börja med att kränga på oss dräkterna och ett par tajts för att sedan träna och stretcha igång oss lite på bassängkanten. Hittills inget vatten i näsan.

Sedan drog vi på oss badmössorna och glasögonen och näsklämman – nej, det fanns ju ingen näsklämma! Damn. Vi skulle ju crawla. Ok, nu gällde det att välja. Berätta för Bäst-i-världen-på-att-simma-skitlänge-Therese att jag inte kan ha näsan under ytan och framstå som värsta mesen, eller vara en ännu större mes och låtsas som ingenting och vara kass? Jag valde alternativ 1, jag var rakryggad och berättade för henne. Hon var skitbra och gav mig hela tiden alternativ så att jag kunde simma med nosen över ytan hela tiden och ändå göra samma övningar som de andra.

Om jag är fullfjädrad när det gäller frisim nu? Ja, självklart. Therese var helt blown away av min fläckfria teknik. ”Om du bara kunde andas som man ska skulle det vara riktigt bra.” Ok, helt fläckfritt var det inte, men det var roligt. På riktigt superskoj! Therese är supertrevlig och ödmjuk och det vad dessutom otroligt kul att få hänga med Erika Kits igen och återigen klä oss i badmössa och tajta kläder som när vi körde swimrun i somras.

Baddräkten? Ja, det satt som en sabla smäck! Och den finns i flera modeller för dig som vill ha mer stöd över bysten, magen eller höfterna. Den jag hade har en inbyggd behå vilket var skönt när man simmade. Det märktes att det är skillnad på baddräkt och baddräkt. Ska du simma mycket är det verkligen att rekommendera att investera i en bättre baddräkt.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ge fötterna lite kärlek
Blogg

Ge fötterna lite kärlek


För er som tränar mycket, och alla ni andra, är fötterna bland de viktigaste kroppsdelarna som finns. Många skador vi drabbas av skulle kunna undvikas om vi bara tog bättre hand om fötterna. Tänk på att vi går i runda slänga 20 000 steg varje dag. Om fötterna inte mår bra kommer du att felbelasta kroppen 20 000 gånger. Varje dag! Fötterna är din bas och din grund och funkar inte dem kommer det inte funka längre upp i kedjan heller. Knän, höfter, ryggar… ja, hela kroppen påverkas av vad som händer i dina fötter.

Ok, så hur tar du hand om de här fantastiska kroppsdelarna? Jo, förmodligen stoppar du in dem i skor hela dagarna, går på dem, tränar med dem, springer kanske på dem och för det tackar du dem inte ett dugg. Nu är det dags att ändra på det! Dels blir de här övningarna ett test för hur stela dina fötter är. Dels är det bra övningar som du ska köra regelbundet för att utveckla rörligheten i dem. Målet är att du ska kunna göra de här övningarna ordentligt utan att det gör ont. Det kan nog ta ett tag att komma hela vägen men du kommer att märka skillnad ganska snabbt. Kan du redan köra det här utan problem? Grattis! Men övningarna ändå, fötternas rörlighet är inte evig om du inte jobbar på den.

Kör övningarna direkt på morgonen och efter träningspassen – ja, det är svett på fötterna, värre saker har hänt.

 

  1. Gå på hela foten Tänk dig att foten är en rektangel och nu ska du gå på alla fyra sidor
  • Börja med att gå på tå, så högt upp du kan. Är det svårare på ena sidan? Här kan man hitta många obalanser i fotleds- och vadstyrka. Gå cirka tio meter.
  • Gå på hälen. Tryck upp tårna mot himlen. Gå cirka tio meter.
  • Gå på utsidan på foten (tänk cowboy). Så långt du kan, pressa fötterna lite.
  • Gå på insidan (tänk kissnödig). Pressa fötterna så att du kommer långt på insidan. Ihop med knäna. Gå cirka tio meter.

 

  1. Knäpp fot och hand

Sitt på rumpan och lägg ena foten över det andra benet. Ta motsatt hand och lirka ner fingrarna mellan tårna, som om du knäpper handen mot foten. Tryck ner fingrarna så långt du kan, för en del är det här smärtsamt. Gör sedan en stor cirkel med foten åt höger och sedan åt vänster, fem varv åt varje håll. Pressa sedan ner fingrarna ytterligare och cirkla. Upprepa proceduren en gång till innan du byter fot.

        3. Tåböjaren

 

Sitt på knä och vik in tårna under dig. För en del är det här oerhört jobbigt och smärtsamt, ta det då lite lugnt och lägg inte så mycket tyngd på tårna. Sitt i cirka 30 sekunder, vila 15 och sitt 30 sekunder till. Allt eftersom det blir lättare kan du lägga mer och mer vikt på tårna. Målet är att du ska kunna sitta rakt upp med all vikt på fötterna och också få med lilltårna som gärna svävar i luften i början.

    4. Fotledssträckaren

 

Sitt på knä med fötterna under dig med fotryggarna ner mot golvet. Är du lite stram i fotlederna kan det sträcka rejält. Känner du ingenting kan du med fördel pressa med händerna i golvet så att knäna kommer upp lite så att det sträcker mer. Sitt i 30 sekunder, vila 15, sitt i 30 sekunder till.

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Plyometri – utnyttja din kropps inre kraft
Blogg

Plyometri – utnyttja din kropps inre kraft


Har du sett Youtube-klippet där Stefan Holm spänsthoppar över häckar som är lika höga som han själv? Då har du kanske tänkt ”vissa har det, andra inte”, men det är inte sant. Nu påstår vi inte att du ska spänsthoppa över din egen längd, men det går att träna upp sin spänst och många av oss har mycket att vinna på att göra det. Oavsett om du tränar löpning, styrketräning eller om du kör gruppträningspass är det bra att vara explosiv och spänstig. När du tränar plyometri, som hopp- och spänstträning ofta kallas, lär du dina muskler att gå från utsträckt till ihopdraget väldigt snabbt. Är du till exempel löpare kommer det att förbättra din löparekonomi eftersom du utnyttjar den så kallade stretch-shortening-cykeln. När du tar ett löpsteg sträcks först vaden, hälsenan och lårmusklerna ut likt ett gummiband för att sedan dras ihop när du släpper gummibandet och muskler och senor fjädrar tillbaka. Ju snabbare det här går, ju kortare markkontakt du har, desto mer ekonomiskt kommer du att springa. Hänger du med? Det här må låta supernördigt, men springer du långt eller fort har du mycket att vinna på att lägga in plyometri i ditt träningsschema.

På ett mer hälsomässigt plan ger plyometri dig starkare skelett och mer slittåliga senor och muskler – förutsatt att du inte går ut för hårt. Det är tuff träning, så ta det lite piano till en början och känn efter var din nivå ligger.

Testa övningarna nedan och se hur det känns. Målet är att vara så explosiv, snabb och kraftfull som möjligt i varje repetition. Det är tungt, så när du börjar känna dig sliten, vila. Det är ingen mening att köra sega repetitioner. Vila någon minut mellan övningarna och kör två eller tre varv. Ta lite extra vila om det behövs.

Knäböjshopp Kör 10 stycken och hoppa så högt du kan. Håll hela tiden upp överkroppen så att du inte säckar ihop när du landar. Försök att ha så kort markkontakt som möjligt.

Höga knän Perfekt för starka löparben. Här är det snabba benbyten som gäller. Försök att verkligen känna hur muskler och senor i underbenen sträcks ut och fjädrar tillbaka. Kör 20 höga knän, alltså 10 per ben.

Vristhopp Samma känsla som i höga knän. Kort markkontakt och spänstiga vrister. Håll benen nästan helt raka hela tiden så att fotleder och vader verkligen får jobba. Ta hjälp av armarna. Gör 20 hopp.

Boxhopp Stå framför en låda. Fäll i höften och böj benen samtidigt som du drar armarna bakåt. Gör ett spänstigt hopp upp på lådan. Kliv ner och börja om.

Armhävningar med klapp Ja, inte bara underkroppen kan vara spänstig. När du går ner i en armhävning sträcks bröstmusklerna ut och genom att fjädra tillbaka så kraftfullt att du lättar från golvet och kan klappa ihop händerna kräver explosivitet. Gör 10 repetitioner. Gå ner på knä om det blir tungt.

Vill du ha mer? Ett mer utmanande sätt att träna plyometri är att stå på en låda, hoppa ner och omedelbart hoppa upp på en annan låda med så kort markkontakt som möjligt. Men gå inte direkt på det, utan vänj först kroppen vid den här typen av träning, till exempel med övningarna i det här programmet.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Och vinnaren är…


…Agnes Holm!

Det blev Agnes som vann PT-timmarna med mig inför Arena Run. Hon är en 20-årig sommelierstuderande tjej som bor i Stockholm och tränar thaiboxning och gymmar. Det kommer att bli grymt och jag ser det här som en winwin-situation, hon får träna och jag får vintips. Skål!

Ni kommer att kunna följa min och Agnes väg mot Arena Run här på bloggen under vintern ända fram till startlinjen och se hur vi laddar upp med boxhopp, burpees och sprintar. Kanske kan du också få några fiffiga tips på hur du kan träna inför Arena Run och ta del av Agnes träningsprogrammering.

Grattis Agnes!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Säsongsvila?


November. Kanske den osexigaste månaden på hela året, särskilt för oss löpare. Januari må vara förjävlig den också men november…man blir ju mest bara deprimerad. Mörkt, kallt, regnigt, blåsigt, ishalka och blött. Totalt jävla mörker. Det är så långt ifrån splitshorts och racepjux man kan komma, ljusår ifrån kvällsrundor i solnedgång eller fyrhundringar på bana. November kan förvisso innebära både dregel ur mungipan och huvudet på sned men av helt andra anledningar än man kanske hade önskat. När vinden piskar en så pass mycket i ansiktet att halva käken domnar bort och man grimaserar så illa att inte ens en egen mor kan se det vackra i ansiktet, då vet man att man lever. Och det är inte det sämsta. Det gäller bara att lära sig att älska det. Hur osexig november än må vara så finns det ingen anledning till att inte springa. Framförallt är det karaktärsdanande att springa så här års. Det handlar inte om självplågeri utan om att göra det man älskar mest oavsett årstid. Det faktum att många drar sig för att ge sig ut i regn och rusk gör det också lite lättare, i alla fall för mig. Solen kan inte skina jämt. Skulle man bara springa dom fina dagarna på året skulle det inte bli många pass gjorda. Och det är egentligen inte november i sig som är det jobbiga utan snarare övergången, det gäller bara att förlika sig med det faktum att löpningen framöver inte kommer vara varken skön eller rolig. Ju tidigare man inser det desto lättare kommer vinterträningen att gå.

Många tenderar ju till att ta lite säsongsvila så här års och det råder ju delade meningar om hur en sådan ska se ut. Min bestämda uppfattning är att vi motionärer mår bäst av att inte ta nån säsongsvila alls. Alltså vila från löpning helt. Det är en sak om man heter Kipchoghe och springer 35mil i veckan men för oss dödliga räcker det gott och väl med att dra ner intensiteten, kanske ta en extra vilodag emellanåt och springa utan fokus på krav eller prestation. Tar man 3-4 veckors löpvila är nog risken ganska stor att det kan bli ytterligare några veckors löpvila när man vaknar upp bakis den 1 januari och tittar ut genom fönstret. Helt plötsligt har hela våren swishat förbi och det enda man har lyckats åstadkomma är att få dåligt samvete över utebliven träning samtidigt som soffan har blivit lite mer nersutten än den hade vart om man skippat löpvilan. Alternativträning kanske någon säger och all träning är ju bra träning men jag har svårt att förstå varför man frivilligt skulle vilja byta ut löpning mot crosstrainer eller nåt annat, vinter till trots. Man är ju inte skadad? Dessutom gör man nog sig själv en otjänst att byta ut all löpning mot skidor eller dyl om man tex tänkt träna hårt i januari eller springa en tidig vårmara utomlands. Den här årstiden handlar om att träna på träna för att orka träna hårt när försäsongen drar igång på riktigt.

Säsongsvila för min del innebär att mentalt släppa fokus på löpningen men det är inte detsamma som att sluta springa. Just nu är löpningen ganska enformig. 20km distans ena dagen, 15km andra dagen. Mellanmjölksfart rakt igenom. 9-10 mil i veckan. Jag är fåfäng och vill fortfarande kunna dricka öl på fredagar, äta godis på lördagar och trycka en påse chips på söndagar och samtidigt komma i mina slimfit skjortor, därav 9-10mil i veckan, så just nu springer jag mest för att kunna äta det jag vill. Och det är inte den sämsta anledningen. Alla anledningar till varför man springer är bra anledningar. Men helt ärligt så är det kanske inte det roligaste. Å andra sidan finns det inget likhetstecken mellan träning och roligt. Det är skönt mentalt att inte behöva pressa sig till spygränsen flera gånger i veckan men det blir lätt lite uttjatat att springa samma runda dag in och dag ut. Jag har förvisso gjort några halvhjärtade försök att få upp pulsen lite, tex 20km i 3.55-fart och 3x5km i 3.45-fart dom senaste veckorna men det har vart riktigt svårt att motivera sig till det och det är lätt hänt att ”fuska”. För ett tag sen skulle jag springa minst 15km i typ halvmarafart men det blev jobbigt redan efter 9-10km så då sket jag i resten. Men är det nån gång man kan få göra det så är det nu. Planen just nu är att dra igång med maraträningen den 1 januari så fram tills dess blir det nog mestadels lugn distans ett tag till även om det som sagt kanske inte är det roligaste. Men november behöver inte vara misär hela tiden, det kan faktiskt vara så här fint också.

Har funderat lite på målsättningar inför nästa år. Återkommer till det i ett annat inlägg men jag är inte nöjd med att äntligen ha fixat sub 2.50 utan den tiden ska putsas i London. Mina 2.49 i Berlin var förhoppningsvis bara starten på nånting nytt och förhoppningsvis blir det samma effekt som när jag fixade 3-timmars gränsen för första gången, från att egentligen inte ha trott att det var möjligt så gick det sen av bara farten, ett halvår efter min första sub3 mara kapade jag ytterligare 3 minuter bara tack vare att jag vågade tro på det och tidigare hade visat för mig själv att det faktiskt gick att göra nånting som känts omöjligt.

Formen är, årstiden till trots, ganska god. Jag vet att jag måste bli snabbare om jag vill fortsätta kapa min maratid och det är nånting som jag kommer att jobba på i vinter men till mitt försvar så tror jag att min miltid är lite missvisande. Är ganska övertygad om att jag hade putsat den rejält nu i höst om jag hade sprungit några fler lopp. Å andra sidan var det rätt skönt att avsluta tävlingssäsongen efter urladdningen i Berlin, var verkligen i behov av en lugnare period. Med det sagt så är jag ändå hoppfull inför våren. Jag vet att jag brukar vara i bättre form på vårmarorna och framförallt så brukar jag inte ha lika ont i kroppen under vinterhalvåret, det är som om löparknät och hälsenan gillar kyla. Egentligen var jag nog i bättre form i våras än vad jag var nu i höst även om jag inte fick till det i Boston då. Det stora frågetecknet varje vår är ändå alltid formen. Att springa på snö och is i 6 månader gör liksom att man helt tappar känslan och för att föregå det är jag lite sugen på att få till ett bra genrep inför London genom att springa en halvmara innan. Berlin Halvmarathon ett par veckor innan låter riktigt lockande just nu. Vi får se om plånboken tillåter det.

Imorn är det ju som bekant dags för NYC Marathon och jag kommer sitta klistrad framför tv sändningen för även om jag fortfarande vidhåller att Boston är ett häftigare lopp så går det inte att bortse från att New York är New York. Efter mina två lopp 2013 och 2014 kände jag mig klar med det men nu har suget börjat komma tillbaka igen. Satt och kollade igenom lite foton från mina NY maror och kände att jag bara måste springa där en tredje gång. Men först är det London som gäller. Är i alla fall taggad på att se loppet imorn och laddar upp med världens bästa NY-låt

/Hörs


Antal kommentarer: 3

Johan Hedlund

Hej Anders!
Lika välskrivet som vanligt.
Ibland är sanningen inte så ljuv – men ska man bli snabbare så är det bara att kämpa på.
Jag bor 30-40mil söderut så lite snällare kanske vädret är, men likt förbenat så kom det en skur under dagens långpass haha.
Man blir inspirerad av alla dina lopp och därför börjar jag fundera på ett utomlands, fast det får räcka med en halvmara för min del. Vi får se om det kan bli något lämpligt framåt vårkanten.


Anders Larvia

Tack Johan, det värmer! Jag tycker absolut du ska köra ett lopp utomlands, det är en helt annan grej än att springa på hemmaplan, risken är stor att du kommer bli biten av det 🙂 Berlin Halvmarathon i april kanske? Njut av lyxen att inte ha lika långa vintrar som oss norrlänningar. För exakt ett år sen hade vi flera decimeter snö, idag sprang jag faktiskt i kortbrallor, det gäller att passa på så länge det går 🙂


Johan Hedlund

Kortbyxor var inte illa!
Berlin vore skoj – jag får börja bearbeta familjen 😉
Jag kör lite lugnare i 3v till, sen blir det full fart på grundträningen över vintern! Så formen i april bör vara god.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*