Jag gillar ju att springa ”naken”. Att inte hålla på och greja för mycket med teknik även om den förstås kan hjälpa om man satsar hårt eller vill bevaka pulsen…eller bara vill mäta något! Men för de flesta av oss motionärer räcker det att springa på känsla och kanske en klocka.

Jag ska villigt erkänna att jag har en sån där träningsklocka och jag gillar att köra intervaller med den och följer gärna min puls. Och har den som klocka.  Men det är väldigt sällan jag kör intervaller …

Men så i måndags skulle jag vara borta en viss tid och ville således ha koll på just tiden. Och har alltid telefonen med mig. Hade lovat mannen vara borta 45 minuter.

Då använde jag den där äggklocksfunktionen på Iphonen. Alltså nedräknaren. Jag, min lata f*n satte den bara på de minuter jag skulle springa åt ena hållet för att sen vända och hinna tillbaka.

Men kom på att man kan köra intervallpass på den.

Det här passet kan du köra om du håller på att komma igång med löpningen – då är det jogg och sen gång som gäller. Är du van löpare är det uppemot 85-90% av maxintensitet som gäller under intervallerna med väl disponerad intensitet. Och helst den första intervallen lite lättare för att komma in i andra andningen ordentligt.

Värm upp 5-10 minuter och avsluta med några korta fartökningar. Sen sätter du klockan på 7 minuter och springer hårt men kontrollerat. Gå 2 minuter och snurra timern till 6 minuter, spring, gå 1 minut, snurra den till 5 minuter, gå 1 m inut osv ned till en minut då det är full kareta med det sista du har.

Sen joggar du ned ordentligt i 5-10 minuter.

Följer inget vanligt intervallschema men kan vara lite kul och definitivt mentalt lättare att springa kortare och kortare. Samtidigt får du 28 minuter intensitet- och du kan göra det med din smartphone.

Det går förstås lika bra att köra tex 4 x 4 minuter men jag tyckte det här var lite kul. Noga med teknik och noga med upp och nedjogg.

Gillar du inte att telefonen skumpar? Jag har flera såna här flipbelts kvar. Jag har med telefon, nycklar, näsdukar och liten vattenflaska och det är NOLL ZERO skump! 350 kr inkl frakt- jag bjussar på den och hälften av pengarna går till Panzi Foundations arbete med kvinnor och barn i krigets Kongo. Hälften är vårt inköpspris.

Tassa fint därute!

---

Det är svårt att vara ledig för många av oss som har det så bra så vi kan vara lediga.

Det kan vara svårt att känna att man har ro och rätt att bara släppa allt. Men det ska man. Det unnar man andra så det ska man för sig själv också. Den här långhelgen var det lite svårare än vanligt:

Jag är nystartad och behöver jobba med företaget. Jag hade också en inlämningsuppgift på en kurs jag läser. Jag har ett stort uppdrag denna vecka som kräver förberedelser.

Men jag gjorde det. Hyfsat tycker jag: Fyra dagar mestadels ledigt: Jobb och studier i bilen upp, jobb söndag och måndag kväll när barnen somnat och jobb i bilen hem idag och på kvällen efter nattning. Mitt livspusseldeluxe. Funkar för mig.

Att tänka ” vad skulle jag kräva av andra, skulle jag unna dem att vara ledig?” är ett sätt att börja släppa på greppet om kontrollen. Att vara noga med listorna, skriva ned vad som ska göras när man jobbar igen kan också hjälpa att släppa jobbtankarna. Att sätta upp regler för när man låter sig klura på jobbet och tiden annars lita på att man kommit överens med sig själv om att faktiskt vara ledig och det blir moment-22 om man inte jobbar men ändå går runt och ”bär” på arbetsuppgifter mentalt.

Haft fyra fantastiska dagar i Västmanland i den lilla byn i det lilla huset med knarrande golv och utsikt över den lilla sjön. Lugna tysta morgnar där mamma och pappa smyger upp före barnen (framförallt pappan som går upp vid 5!! ibland).  God enkel mat Mycket elda i spisen (jag blir väldigt engagerad i att skapa den perfekta brasan). Mycket raggsockstid och djup sömn under tungt duntäcke.

Bästa den här ledigheten:

Åka skidor, barååk style

Vi ba kör. Har inte vallat mina skidor på flera år. Noll fäste, bakhalt. Dunderglid om det kommer en backe. Nicke älskar att skejta så vi skejtar på med vår klassiska utrustning. Nicke insåg efter tre vändor att han haft sin mammas på tok för korta stavar. Skitsamma! Vi bryr oss inte om hur långt vi kommer, bara vi kommer ut. Åka över sjön där vi övade swim-run i somras. Känner mig enormt lycklig när jag får åka skidor. Det är som runners high fast från första stavtaget. Är nu helt slut i ryggen, har kanske totalt åkt 2,5 mil i fantastiska spår utanför Norberg. Inte i skidform alltså men kanske en av Sveriges saligaste skidåkare när jag väl är på skidor.

Laga mat ute med barnen

Receptish kommer på mitt senaste påhitt. Älskar utemat. Grilla korv, laga mat på stormkök. Sittunderlag. Enkelt äventyr. Mindre torka golv också .

Leka

Jag är inte så bra på det där med att gå in i en roll. Känner mig som en trökig mamma. Men gör det på mitt sätt. Leka disco, leka charader, åka pulka och spark. Gå på upptäcksfärd. Rita. Läsa bok. Göra saker tillsammans med barnen. Mer tid till det. Vips är de stora och mamma är jobbig. De har enorm fantasi så låter man de hållas hittar de på allt möjligt. Minimal tid vid paddan- har inte fastnat i att spel och appar eller vad det är kidsen håller på med är en vana. Inget tjat, den får komma fram då och då men mest blir det för att titta på något från tv-tablån eftersom vi inte har tv.

Sova lite mer

Inte lägga sig senare. Kanske snarare tidigare. Sova mer. Jag är nattugglan och jag lägger mig senast 22.45. Oftast 22.00. Är så galet pigg när jag får mina 7-7,5 shut eye men kan verkligen ladda på med mer sömn när jag är ledig. Det är mitt inte så hemliga vapen till att leva som jag lär.

Andra perspektiv

Läsa andra saker, prata om andra saker. Ledighet är en möjlighet att få nya perspektiv och infallsvinklar på saker. Nya insikter. Det gillar jag kanske allra mest. Utmaningen är att ta med dem tillbaka till vardagen eftersom vi är såna vanemänniskor.

Då krävs förändringsledning. Det ska jag skriva om senare.

Såna här bilder tar jag med mig från mitt lilla sportlov. Nu är det tre dagar med tre föreläsningar/workshops med helt olika grupper, olika upplägg, olika syften men ändå inte – den röda tråden är hållbarhet!

---

Även fast man borde lärt sig vid det här laget så tänker man ändå att..kan det bli bättre än förra året?

JA! Är det rungande svaret. Det blir det.

Det sköna med Thomas, Therese och Marianne är att de gör så som man gör med en riktigt bra produkt:

Man behåller det som är kärnan och så låter man det som är nytt vara krydda. Inte stöpa om och kasta sig efter nya trender bara för att.

Och när kärnan är: Gediget engagemang från hjärtat, Sveriges typ BÄSTA instruktörer och inspiratörer (inte helt klart hur jag får vara med men jag har väl blivit typ som inredning eftersom jag varit med sen starten) i Åre, en helg på våren med ett schema som hålls nytt men ändå med hög igenkänning.

Ja det går ju ofta inte att sätta ord på saker som är riktigt riktigt kvalitativt bra. Workout Åre måste upplevas. Och i år tycker jag att du ska med.

Det är fullt på vissa pass- ja! Men det finns så mycket att testa och bara att vara i Åre den här helgen- du kommer inte ångra det, du kommer älska det. Du kommer också sakna ord men vara full av endorfiner, glädje och inspiration.

Kika in här och gå lös. Mitt tips är också att tänka på hålllbarheten och åka tåg upp och ned- då kan du kanske, om du har ett sånt jobb, få lite gjort på tåget, lyssna på poddar osv och så gå all-in i rörelse när du är framme. GÖRT

Behöver du mer inspo? Kika här.

B

Inte ens när jag var höggravid kunde jag hålla mig borta!

---

Samhället och livet är för många ett head case.

Vi är så mycket i huvudet. Det är det som oftast jobbar. Huvudet tänker, bedömer, jämför. Släpar med sig kroppen som ett bihang.

En tanke får effekt på kroppen. Men kroppen får också effekt på huvudet. Men det är så många som inte lyssnar den vägen. Vi jobbar huvud-till-kropp. Kroppen får till slut skrika och då har det gått för långt. Men samhällets brus dövar den där rösten inifrån.

Ibland är huvudet väldigt trött, just för att det är där vi är hela dagarna. Då kan signalen bli otydligt. Den kan uppfattas som att man inte orkar röra på sig. För huvudet tror att det måste styra upp ännu en aktivitet. Orkar inte. Orkar inte tagga för set, reps och vikträknande på gymet. En övertaggad instruktör som skriker att man ska ge allt. Att pressa blodsmakande intervaller.

Hjärnan är som en tank med bränsle och den kan vara tom ibland. Men kroppen är full. Men träning kan ofta kännas för mycket för det kräver hjärnans aktivitet igen.

Men när vi släpper träningen och bara ser till att röra på oss. Där vi är, där det sker enklast just då. Ofta genom att ta på skor och kläder för väder och gå ut och låta kroppen styra tempot. Då vänder vi flödet. Då tar kroppen, som inte jobbat så hårt och har kapacitet kvar, över från den trötta hjärnan.

Som får vila. Masseras och vaggas. Syresätts. Laddas.

Träning kan vara ett fantastiskt fritidsintresse för de som gillar det. Men motion det kan vara helande. Till det ska tröskeln göras så låg så man nästan ramlar iväg. För det ska inte det stackars huvudet behöva jobba mer.

Den här veckan har jag varit i mitt huvud enormt mycket. Gjort spretiga saker och behövt ställa om från lyhörd säljare, till poddare, till mamma på utvecklingssamtal. Fy i helsikke om jag försökt lägga träning på detta och behövt anstränga huvudet ännu mer. För mig, funkar inte det.

Så jag har motionerat. Bytt handväska mot ryggsäck och gått gata upp och gata ned med mascara i knävecken idag i snömodden. Tog mig ut och joggade på kvällen och lät benen gå som de ville. Det blev inga  ” 6 x långbacke” det blev …lite jogg. För en annan hade det räckt med en rask promenad, kanske med en vän. Dra lite i ett gummiband hemma för ryggens skull.

Nu känner jag mig som ny. En annan dag, då ska jag träna igen.

---

I höstas skrev jag ett inlägg om att jag skulle starta en grupp för oss som gillar att spänna bågen men behöver sätta våra vardagsliv först. SKA sätta våra vardagsliv först.

Men sen startade jag eget och min verksamhet har inte riktigt utrymme för individcoaching (även om jag inte riktigt kan låta bli alla gånger).

Så.

Istället har jag startat en Facebooksida (so last year jag vet men sist på bollen…) där jag kommer tipsa om hur man är hållbar i sin löpträning.

Antingen blir du bara ”medlem” i gruppen eller så swischar du 100 kr till mig (emaila för info) så kan du ställa frågor om din träning veckovis.

Jag delar tips och inlägg, intervjuer och erbjudanden och vi får se vad det kan bli mer helt enkelt. Men vi är ju många som gillar att springa långt på fritiden!

Välkommen in här!

Inte ett hållbart beteende om man gör det ofta. Från Black River Run, kanske 4 mil kvar av 16 totalt.

---

Du skulle kunna tanka intryck dygnet runt. Se, lyssna, känna. Via telefonen, datorn, tvn. Genom att gå ut genom dörren. Vara här och där.

Dygnet-runt-samhället är ett faktum och det är lätt att känna sig hjälplöst otillräcklig. Lätt att känna att allt som pågår därute det är det jag ska ta ställning till. Ta in. Ha koll på. Processa. Förhålla mig till.

Det blir ju så när alla säljer något och slåss om din uppmärksamhet. När vi helt plötsligt nås av råd, tips och fakta precis hela tiden. Uppmuntranden som är fördolda säljknep i flera fall. När det är så mycket av allt. Inget tar slut. Allt bara fortsätter. Blir bättre, uppdateras.

Samhället är gränslöst. Sociala medier fungerar inte enligt de 24 timmar vi har per dygn. Men du är begränsad, det är det unika med dig, med oss som människor. Du kan bara välja in en liten lite del av allt som finns utanför dig. Du kan bara vara där du är och du kan vara fullt härvarande i det. Eller lägga kraft och energi på vad som händer någon annanstans.

Samhället är grönslöst, det är inte du. För att känna flow i sitt liv måste man hitta en väg genom den ström som aldrig sinar. Vara sitt eget immuna lugn i stormens öga.

Du är begränsad i vad du kan göra, vad du kan ta in och i begränsningen ligger möjligheten att välja det som gör dig till du. Inte dig till ett ständigt ouppnåligt försök att leva andras utmaningar.

Att ta sig tiden att reflektera över vad just du vill ägna dina 24 timmar åt, att inte se det som en begränsning att du inte kan haka på allt, ha koll på allt, det kan bli en stor rikedom. Att vända perspektivet till att inte inte hinna med och missa. Utan välja ut det just du vill ha in. Det som får plats, som passar in i dina 24/7.

Minska stressen, öka välmåendet. Se det som att du väljer ut russinen ur en ganska rörig kaka. Vara härvarande i det du gör. Veta att du valt rätt, att det här är dina val och vila i det. Inse att det ofta är det enkla och det som är gratis som är det som ger mest värde.

Det kan öka både glädjen, tacksamheten och det är framförallt det som gör att du kan må bra och vara hållbar.

Go your own way!

---

I torsdags höll jag en variant av min föreläsning ”Strategiskt och lönsamt hälsoarbete”. Den går att göra som föreläsning och då blir det mer fokus på just det strategiska men funkar också jättebra som en workshop för en grupp eller organisation som vill reda ut var de ska lägga krutet i ett hälsoarbete som inte bara ska bli lösa friskvårdsskott.

Det var en fantastisk mix med, bland annat en kyrkoherde och en matvarubutikschef. Otroligt olika verksamhetsmål och sätt att jobba men det spelar faktiskt inte någon roll när det gäller den strategiska ansatsen för sättet att arbeta är lika. En har vinstmaximerande mål (bland annat), en annan verksamhetsmål av olika slag.

Båda har människor som största möjlighet och utmaning. Medarbetare som den avgörande ”faktorn” för att det ska gå bra eller dåligt.

För såhär är det. Det här är avstampet till alltsammans, till mitt företag, till den quest jag driver. Från hjärtat via miniräknaren med stöd av en hel drös med forskning och undersökningar:

Samma faktorer som får människor att må bra på jobbet leder till framgång för organisationen.

Oavsett om det handlar om vinst i siffror eller resursoptimering.

För vad får människor att må bra på sitt arbete över tid?

Att de

* VILL jobba, är motiverade och vill göra det som ska göras. Vill göra sitt bästa och vill vara där och göra det.

* Att de VET vad det är de ska göra. Vad deras roll är och vad som krävs av dem.

* Att de KLARAR AV sina arbetsuppgifter både avseende att ha tid att göra dem men även orken och tillgång till rätt verktyg. I flera fall förväntas också att de ska  tänka kreativt, vara kundorienterade och tänka nytt ovanpå att repetera det som gjordes igår. Så de behöver ha resurser till det också för att känna att de gör skillnad över tid vilket loopar tillbaka till att de VILL göra sitt arbete.

Och vad får organisationer att bli framgångsrika? Precis- faktorerna ovan. Att medarbetare vill, kan och klarar av att arbeta efter de mål som satts upp. Gärna med guldkant och då krävs det där lilla extra i både struktur, kultur, ledarskap och förutsättningar för att hålla energin och engagemanget högt både i kropp och knopp.

Men det är många organisationer som använder väggarna som ved till det hus de försöker värma upp. Om ni hajar. Medarbetarna är stommen. Motorn. Kärnan.

Och om man då inser att det inte riktigt står rätt till med de här bitarna där man arbetar. Ohälsosam arbetsbelastning, konflikter, brister i ledarskapet, otydlighet. Många kanske är sjuka ofta, många slutar, vi tappar kunder… vad det än må vara.

Tänk då att en riktigt bra, långsiktig hälsosatsning som riktar sig till det som påverkar hälsan för medarbetarna också kommer att öka lönsamhen och/eller förbättra resultaten inom verksamheten. Den kommer mynna ut i att engagemanget ökar (VILL) , att kraften (KLARA AV) att konvertera engagemanget till produktivt arbete (VAD) ökar.

Det är så enkelt. Det är inte lätt. Men det är så det är. Säger ni emot säger jag som Rosling.

---

Jag är i Åre. Och jobbar. Men jobb i Åre blir aldrig riktigt..som jobb brukar vara. Brukade vara. Jag nyper mig mentalt i armen varje dag fortfarande- är det här på riktigt? Kan jag springa här i skogen och reflektera och det kan få vara del av mitt jobb?

Jag kom hit igår och det började med att jag hoppade av i Undersåker och väntade på Sara o Katrin på Ica Strandbergs. Här har jag stannat till måååånga gånger när jag bodde här och hjärtat sa ”hemma” när jag stod där med min packning. Det är hemma här för mig och än mer hemma är att få åka vägen rätt upp på fjället mot Vålådalen, oftast förstås till Ottsjö. Och det gjorde vi nu fast vi åkte vidare till Storån. Både Sara och Katrin har saker som ved och äventyrprylar i bilen. Det är lätt att spontanutonjuta då. Och det är egentligen inte mycket man behöver men lite ved, en kniv, vatten och tändstickor så har man kommit långt på väg.

Katrin hade som vanligt fixat gott att äta- vi grillade mackor i hennes mackjärn. Solen gick ned och vi mös runt brasan. Så otroligt långt från den rusningsträngsel på T-centralen jag varit i på morgonen. En fantastisk start på några dagar i Jämtland, att få vara med fina vänner på en av mina favoritplatser i hela världen.

Det blev mörkt och stjärnklart och vi fick lysa oss tillbaka till bilen med pannlampa. Kändes som vi var helt ensamma därute med fjällen runtomkring.

Och så tänker man lätt att det här, det går bara att göra häruppe i Jämtland. Och det är klart att den otroligt lugna omgivningen med Ottfjället som fond, det går ju inte att få i en dunge utanför Stockholm.

Men jag tror på att ha lite äventyrsberedskap. Där man är. Ett sittunderlag i ryggsäcken. En termos. Lite frukt. Kanske ”friluftskniv” och tändstickor. För det behöver inte vara så komplext och avancerat. Natur finns överallt. Det gäller bara att ta sig tiden att stanna upp. Vara äventyrsredo!

För fina bilder- kika in på Saras inlägg. Jag fotar ju bara med ajfån så det blir som det blir. Men ni hajar!

---

Synergier. Passa på. Så tänker jag.

Den tredje mars har jag ett uppdrag i Lund på eftermiddagen. Otroligt spännande förresten!

Så då tänkte jag att jag passar på att besöka Malmö samtidigt.

Om du är intresserad av hälsa på arbetsplatsen så finns det två sätt att lära dig mer!

Workshop i strategiskt hälsoarbete 2a mars Scandic Stortorget Malmö 17.30

Vad är att arbeta hälsostrategiskt? Varför är det viktigt? Hur gör man och var börjar man? Vad är utmaningarna?

Det här får du svar på under en 90 minuters workshop. Passar både dig som är chef, inom HR, arbetar med hälsa ocheller brinner för hälsofrågor och vill ha ett starkt ”varför” och verktyg för att komma igång!

Läs mer här för information och anmälan.

Strategisk hälsorådgivning

Boka mig för en rådgivning/workshop på 90 minuter som riktar sig specifikt till era möjligheter, fokusområden och utmaningar. Genom att ni svarar på frågor inför mötet kan vi fokusera på att hitta både ansats, aktiviteter och KPI’er för just er verksamhet. Kontakta mig på annsofie(@)formstarkhalsa.se för prisuppgift.

Och- kan ni Malmö så tipsa gärna mig om en fin morgonrutt att springa på fredag morgon! Tack på förhand för tips!

---

Livet har verkligen varit tufft ibland. Imorgon är till exempel en dag som sen 5 år följer med mig som en tung svart sorg och ett varför utan svar.

Men sorg ger perspektiv på lycka. På vad man kan och bör vara tacksam för. Och jag har varit väldigt tacksam och glad och inspirerad den senaste tiden. Länge faktiskt. Inget speciellt har hänt, det är snarare så att jag gått från en trygg anställning till en högst osäker roll som egenföretagare. Men sen jag tog beslutet har tacksamheten bara växt, över enkla saker som (som tur var) inte kostar något, vilket är bra eftersom jag måste hålla i slantarna nu tills jag har mer fast mark rent ekonomiskt.Samtidigt som oron för vår omvärld ökar..ja det kanske just är en ökad insikt om hur bräckligt det här goda är. Hur få förunnat det är att få ha det såhär bra med ett vardagsliv. Borttappade vantar, 3-årstrots, hormonfinnar och dåligt mammasamvete. Osv.

När saker landar i hjärta och mage så blir det bra tror jag. När det mesta i ens liv berör hjärtat så är det nog lättare att känna tacksamhet också. Att stanna upp och ta sig tid att vara tacksam är ju faktiskt själva förutsättningen för att kunna se vad man faktiskt är tacksam för. Kanske lägger man tid på något som inte ger tacksamhet. Kanske väljer man bort något. In något annat. Det blir lättare och mer naturligt ju oftare man gör det. Men samhället vill inte att vi ska vara nöjda och tacksamma. Vi ska konsumera mera. Vi måste gå på tvärsen!

Sen är det klart att vissa dagar beströdda med mer guldkant än andra, ibland är det man själv som strör och ibland är det andra. Idag var en riktigt fin guldig dag. Men inte på ytan utan raka vägen från hjärtat!

1) Mysmorgon med tjejerna. Lämnade den lilla först som sprang rakt in i frökens famn i en lång kram. Promenad till skolan med stora, mycket stora frågor nu och så kan hon helt plötsligt mer om höga berg i solsystemet och annat.

2)Från skolgårdslämning rakt ut i skogen. Solen strålade. Bara jag och nya stigar och planlöst men ändå målinriktat irrande. Planerade, lyssnade och rörde på mig.

3) Svängde ut på vägen efter en timme, joggade in till St Eriksplan. Gott kaffe på Systrarna Andersson efter mat på affären. En stunds lugn och ro. Jag har accepterat min rastlösa själ, den är inte så rastlös egentligen men den är mest stilla när jag rör mig eller rört mig. Nomadhjärta.

4) Poddinspelning med otroligt kloka och inspirerande Erik Hemmingsson från GIH. Både samtalet under inspelning och efteråt. Folkhälsa. Hjärnan snurrade.

5) Telefonsamtal. Landat ett inspirerande jobbuppdrag som kommer ta mig till Alperna för första gången i mitt liv.

6) Snabbt besök hos syster.

7) Jogg mot dagis och fick en sån stark uppenbarelse om ett vägval så jag fick stanna en stund och bara knockas.

8) Hämta lillan. Få stor kram. Veta att hon haft det bra, är trygg. Trivs.

9) Åker till Åre imorgon. Få komma till fjällen, som en del av mitt företag. Då och då. Den lyckan. Åka från barnen? Hur är det ok? Men några dagar i månaden och resten av tiden ha mer tid med dem. Har landat i att det funkar för dem, för familjen. Vi testar.

10) Att vi har det bra just nu. Vi har det så bra. Allt är så himla bra.

Och det är kanske där lyckan finns. I att se på det man har med lite nya ögon. Man är nog rikare än man tror, lyckligare än man anar.

---

Något som alla vet men som behöver skrivas och pratas om igen och igen är det här med att sociala medier – det får man ta med en nypa salt. Det du ser är vad människor väljer attskriva eller väljer ut att ta bild på och kanske retuschera och filtrera. Det kan vara otroligt inspirerande. Det kan vara en tankeställare. Men det ska inte sväljas som en stavmixad soppa. Det här har både kloka Katarina och Betty just skrivit om på lite olika sätt.

Det är inte den enda sanningen.

Det är inte dina budord.

Det är inte vad du ska uppnå.

Det är inte så flådigt som det verkar.

Du vet bäst vad du behöver.

Det riktiga, det viktiga är vad du gör och hur du känner för det.

Att du lever ditt liv styrt av ditt inre flöde, inte det yttre.

Jag är lite tjenis med en professor på Stockholms Universitet. Han träffar ibland en grupp chefer i ett nätverk han har. Han berättade att han brukade låta dem reflektera, mest, för det hann de aldrig göra annars. Det tog de sig inte tid till att göra. Det behövde de göra.

Reflektion alltså. Jag tror så mycket stress och ohälsa ligger i att vi inte tar oss tid till det. Både yrkesmässigt och privat. För hälsa, prestation och för klimatet. Men det finns få strukturer i vårt samhälle som guidar och inspirerar oss till reflektion. (Det är därför jag har i min kalender att ”vara i skogen”, jag skulle bli tokig annars). 

Och inte så konstigt. Reflektion är gratis. Det tjänar ingen pengar på. Nu lyckas folk till och med börja med och ägna mycket tid till yoga utan att landa i sig själva. Vi skaffar saker vi egentligen inte behöver för att vi just inte stannar upp och tänker efter. Låter välregisserade välpaketerade budskap sätta oss på ny kurs.

Tanke. Känsla. Handling.

So it goes. Här är det ypperligt läge för reflektion för att ta tag i impulser som du inte bett om.

Fråga dig själv:

Var kommer tanken ifrån?

Vilken känsla får du och vad gör du med den?

Vad lägger du din energi på?

Vad betyder det egentligen för dig, är det här något som är av betydelse för dig?

Det externa flödet, är just ett flöde som konstant pågår. Ditt inre flöde är din guide till vad du ska tanka in. Reflektion är nyckeln till dörren dit.

Att stanna upp, reflektera över vad du verkligen vill, behöver. Vad som är rimligt. Vad som verkar vara sant och logiskt och vad som nog kan få flöda förbi utan åtgärd. Det kan göra stor skillnad. Du kan må riktigt, riktigt bra av det.

Testa den här veckan som kommer; Ta tid för reflektion i din agenda!

---

Jag älskar mitt nya arbetsliv. Det kanske är lite tidigt att säga det men jag älskar det. From all my heart. Jag är en kreativ själ och med min ryggsäck med min lätta dator känner jag mig fri där jag tassar omkring Stockholm kors och tvärs.

Sen 1a februari är jag alltså på heltid i mitt egna företag Formstark Hälsa. Vad gör du? frågar folk. Jag hjälper organisationer och deras medarbetare att styra, leda och främja hållbar och lönsam prestation mot antagna mål över tid. Med arbetsglädje och vaavoom som bieffekt.

Jag är otroligt motiverad, driven och känner enorm mening i det jag gör så det är inga problem att hitta motivation att jobba.Det är samtidigt inga problem att vara ledig för jag älskar min fritid också.

Jag är ute och föreläser om det här med mentala bokslut så jag måste ju leva som jag lär: Jag har gjort ett arbetsschema för mig själv som bygger på de mål jag har. När allt bara är en röra av email, offerter, förfrågningar och saker jag ska läsa-så följer jag min plan och vet att den är det rätta.

Förutsättningar jag försöker skapa för att vara motiverad, proffsig, engagerad och hållbar i mitt liv.

Idag hade jag en spretig dag som började med dubbellämning vilket tar lite tid. Sen satt jag på kafe och svarade på mail en timme.

Höll en kort workshop om ”hållbar inlärning” med mina f d kollegor på Learning och Development på PwC. Högt engagemang- kul! Hur skapar vi bästa förutsättningarna för att ta in ny kunskap och öka kompetensen?

Därifrån till att jobba på tjänsten ”hållbara konferenser”.

 Klockan 14 hastade jag längs Drottninggatan ut till Blasieholmen för att föreläsa för Novares Accelerator program. Unga ambitiösa chefer med driv och engagemang. Jag föreläste om hur man kan tänka runt sin hållbarhet i allmänhet och hur man ”recover like a pro” i synnerhet. Utmaningar kan vi ofta inte förutse, men vi kan bli experter på vår egen återhämtning och perspektiv för att stå rustade för arbetslivets utmaningar i roller där vi ”aldrig blir klara”. Hur ger vi oss själva, och våra medarbetare förutsättningar att behålla prestationen över tid?

Vi avslutade med ett kort enkelt #utonjut pass med helkroppsträning på Skeppsholmen i månsken, solnedgång och med frostkänsla och mycket skratt. Ett pass där alla anpassade sitt engagemang efter sina förutsättningar just då.

Det är den röda tråden. En av mina ”Fab 5″s som jag jobbar efter. Att skapa hälsa på arbetsplatsen handlar om att styra, leda och möjliggöra/uppmuntra rätt och adekvata förutsättningar för medarbetare att prestera hållbart över tid. Det kan handla om att ändra organisatoriska strukturer, ledarskapkriterier och belöningskriterier. På det stora planet. Men i det lilla kan det kan också handla om att se till att det finns bra mellanmål, höj och sänkbara skrivbord. Att uppmuntra 3 x 10 minuters promenader antingen på raster eller i form av möten. Att sätta riktlinjer för hur man beter sig i ett öppet kontorslandskap. Det beror på var utmaningarna är. Men med största sannolikhet löses det inte av att erbjuda hårda träningspass på lunchen. Men det tar vi en annan gång.

Kontakta mig gärna om din arbetsplats vill bena ut det här med förutsättningar för hållbar prestation!

Snacka om förutsättningar. Ottsjö våren 2014

---