Svenska hopp i spansk mara
Blogg

Svenska hopp i spansk mara


På söndag avgörs elitversionen av Valencia Marathon med flera intressanta svenska löpare i de superstarka startfälten. Vi stämmer av läget i svensklägret med de svenska damernas coach Christian Mundt.

Som med alla storlopp under 2020 har det funnits en osäkerhet om erkänt snabba Valencia Marathon ens skulle kunna genomföras med en begränsad elitgrupp. Med bara några dagar kvar till start, som är på söndag 6 december, verkar det som att loppet verkligen kommer bli av.
För Sveriges del finns det stora förhoppningar på de fem svenska löpare som har fått startplatser i loppet. Kan David Nilsson eller Mikael Ekvall bli första svenskarna under 2.10?
Kan Carolina Wikström springa till sig en OS-plats? Får debutanten Sanna Mustonen sitt stora genombrott?

”Team Mundt” på plats i Valencia. Carolina, Christian & Sanna.

Christian Mundt, som vi skrivit tidigare om i Runner’s World, coachar flera svenska elitlöpare. Han är på plats med två av löparna i ”Team Mundt” i Valencia: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Vi ringde upp Christian för att stämma av läget i svensklägret.

Hallå Christian, hur har det gått för er under resan till Valencia med tanke på de restriktioner som råder?
– Vi kom ner i tisdags eftermiddag, och resan gick bra. Det har inte varit några större skillnader mer än att vi ska ha munskydd. Det krävdes även ett negativt coronatest inom 72 timmar innan man anlände till Spanien. Detta var däremot inget vi behövde visa när vi kom in i Spanien.

Hur är vädret och hur ser prognoserna ut inför loppsöndagen?
– Det är runt 15–16 grader och solen tittar fram, men det ska bli något kyligare på söndag. Prognosen säger runt 8 grader vid start och sedan efter hand ska det stiga till runt 11 grader. Så det är ganska ideala förhållanden för löpning. Sedan står det att det ska vara 7 sekundmeter i vind, men banan går inte vid vattnet i år så jag vet inte hur vindkänslig den är.

Det är alltså en annan bana i år?
– Ja, det är en tvåvarvsbana. Det går en elithalvmara innan helmaran, maratonlöparna springer två varv på samma bana som halvmaralöparna gör ett varv på.

Du har två aktiva på plats: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Hur lyckades ni få platser? Jag har förstått att startplatserna är oerhört eftertraktade eftersom det inte arrangeras så många lopp?
– Vi anmälde oss redan i januari och sen när loppets ”My best 42”-program öppnade i mars eller april anmälde vi oss även till det och kom in direkt. Sedan dess har det varit klart, och jag har hela tiden utgått från att det kommer bli av. Valencia har varit det stora målet som vi drivit träningen mot, både för Sanna och Carolina, under hela året.

Ni har varit väldigt öppna med den träning ni genomfört via sociala medier, vilket kanske inte alla elitlöpare är. Hur tänker du runt denna öppenhet?
– Om folk tycker att det är lite spännande att få se vad vi gör i träningen så visar jag gärna det, jag har inga hemligheter. Jag gillar själv att kolla vad andra gör. Om vår träning kan inspirera andra när det gäller upplägg på pass är det bra, även om det blir enskilda pass som tas ur en helhet. Träningen är individuellt upplagd för både Sanna och Carolina och den helheten kommer ju inte fram – det är ju mycket mer som påverkar än de enstaka pass vi redovisar.

Både Sanna och Carolina har tränat mot samma mål nu under en längre tid – har de ändå kört efter helt skilda upplägg?
– Ja, de har haft ganska olika upplägg även om jag tänker på maratonträning utifrån ett visst sätt. Så det finns många likheter i deras scheman men också tydliga skillnader. De har bland annat tävlat i olika lopp under året och de inslagen måste ju passas in i schemat. Sedan utgår jag mycket från farter i min träning, och eftersom deras tidsmål är olika skiljer det sig även där också. Men vi har synkat flera pass också, för att kunna utnyttja varandras sällskap och styrkor och få in den sociala biten också. Det är viktigt när man tränar så här hårt.

Kan du dela med dig av något enskilt pass inför loppet som Sanna och Carolina kört och som du tycker gått riktigt bra?
– Carolina körde ett 40 kilometer långt pass 3–4 veckor innan loppet. Hon sprang första 28 kilometerna med ett snitt runt 3.52 min/km, och de sista 12 kilometerna i maratonfart. Då låg hon på 3.27 min/km i snitt, inklusive lite kupering ute på Gärdet i Stockholm. Det var ett oerhört starkt pass.

– Sanna gjorde ett 25 kilometer långt pass med 16–17 dagar kvar till Valencia. Då sprang hon på 98 procent av sin maratonfart, snittet var 3.37 min/km, vilket var snabbare än planen. Jag fick bromsa henne efter halva passet för hon gick på så starkt, dessutom var det ganska mycket vind och bara precis över noll grader. Då såg vi att det finns fog för det mål vi siktar på.

Finns det ett tydligt tidsmål för både Carolina och Sanna?
– Jag tränar väldigt mycket utifrån vad vi har för tidsmål. För Carolina tror jag att det kanske krävs under 2.27 för att SOK ska vilja ta ut henne till OS, vilket finns med i målbilden. Så det är det tempot vi utgått från i träningen. Sedan vet vi inte hur farthållningen kommer se ut på söndag, vilka farter klungorna kommer hålla. Men det vore idealiskt att öppna den första halvan på 1.13.30 för Carolinas del.
– För Sannas del har vi tränat för att gå under 2.30, vilket innebär 3.33 min/km i fart. Där räknar jag med att det kommer finnas en grupp som satsar mot den internationella OS-kvalgränsen för damer (2.29.30). Så tanken är att gå med där för jag tycker att Sanna är redo för det. Det ska bli oerhört spännande att se om hon får ut allt på maran, som är en distans jag tror passar henne väldigt bra.

Sanna är debutant på maratonsträckan medan Carolina är något mer erfaren. Lägger du någon aspekt på det som coach?
– Nej, jag tänker inte så mycket på det. De sista åtta veckorna innan loppet är till för att förbereda dem både fysiskt och mentalt på hur det kommer att kännas. Passen är uppbyggda utifrån att de inte är rädda för sträckans utmaning. Känslan ska vara att de är tränade för det här och jag har gjort allt jag kan för att de ska nå dit.
– Så det är lika för de båda, även om oron för hur det verkligen känns efter 35 kilometer kanske infinner sig lättare om man är debutant. Det är ju något Sanna inte känt än, men som Carolina upplevt några gånger. I det avseendet är det kanske en liten skillnad när det gäller vilka mentala strategier de tar med sig in i loppet, att man som debutant har ett ännu större behov av en tydlig mental strategi.
– Sen är det andra saker som skiljer. Carolina går ju in i loppet med mycket större yttre förväntningar på sig än vad Sanna har. Sanna är lite mer ”underdog”.

Hur viktig är den mentala förberedelsen?
– Den är viktig. Jag tycker att man ska ha en ”gameplan” och en palett med strategier som man kan ta till för att tackla olika känslor och scenarier under loppet. Det kan vara allt från delmål till ord man kan ta fram för att trigga sig själv, eller rent tekniska delar i löpningen som man kan fokusera på. Man måste ha med sig att det får vara jobbigt, och det är ju en del i varför jag lägger upp så långa och tuffa pass i träningen mot loppet – man får känna att det är jobbigt men man klarar det ändå.

Kör ni några pass på plats i Valencia?
– Ja, vi startade i onsdags med ett lätt distanspass på morgonen för att jobba resan ur kroppen. På eftermiddagen åkte vi upp till arenan där de slog världsrekord nu under hösten på 5 000 och 10 000 meter. En maratonuppvärmning och sedan en 5:a i maratonfart stod på programmet. Torsdag, fredag och lördag blir det relativt kort distanslöpning i lugn till moderat fart, där vi lägger in några ”hundringar” under något av passen.

Har tjejerna samma energi- och vätskeplan för loppet?
– Nej, den skiljer sig lite åt. Carolina kör bara gel i kombination med vatten. Det gör det hela ganska enkelt eftersom hon kan ha med sig gelen själv och inte heller riskerar att missa någon flaska. För Sannas del har det varit en utmaning att hitta något som funkar bra med magen. Där har vi med oss gels, men försöker att hålla oss till sportdryck i den mån det går.

Vi ser med spänning fram mot att följa Carolina och Sanna, liksom Mikael Ekvall och David Nilsson på herrsidan, i Valencia på söndag!

TILL Maratón Valencia Trinidad Alfonso EDP

TOPPFOTO: Deca Text & Bild på Carolina Wikström


Så blev Wilson Kipketer snabbast i världen
Blogg

Så blev Wilson Kipketer snabbast i världen


Wilson Kipketer är en av de allra främsta löparna genom tiderna på 800 meter. Han innehar fortfarande världsrekordet inomhus på distansen, och sprang bland annat hem tre VM-guld för Danmark innan han avslutade karriären 2005. Vi har pratat med honom om hur han ser på allt från löpträning till den snabba utvecklingen av löparskor.

Wilson Kipketer räknas som den bäste genom tiderna på 800 meter. Han tog bland annat tre VM-guld i rad, och även om han aldrig fick till det till ett hundra procent på OS tog han ett silver år 2000 och ett brons 2004.

Wilson är född och uppväxt i Kenya men kom till Danmark via ett privat utbytesprogram när han studerade. Han blev kvar i Danmark, bytte nationalitet och började tävla för Danmark. 1995 tog han sitt första VM-guld för landet vid friidrotts-VM i Göteborg.

Året efter VM-guldet hade Wilson en fantastisk säsong, men eftersom nationalitetsbytet från Kenya till Danmark inte var klart, godkände inte Internationella olympiska kommittén att han kunde tävla för Danmark, vilket gjorde att han missade 1996 års OS.

Under 1996–1997 var Kipketer obesegrad i 33 tävlingar i rad på 800 meter. Wilson var även den löpare som till sist slog Sebastian Coes ”oslagbara” världsrekord på sträckan. Coes rekord hade stått sig i 16 år när Kipketer först sprang på exakt samma hundradel som rekordet, på Stockholms Stadion 1997. Senare samma säsong gick han under rekordet vid två tillfällen, med 1.41,11 som bästa tid.

I dag arbetar Wilson med sportsmarketing för PUMA i Norden och har hand om många av de friidrottare företaget har samarbete med. I samband med ett test av Pumas löparskor passade vi på att ställa några frågor.

Hur är din status som löpare i dag?
– Sedan pandemin bröt ut har det blivit mer löpning än tidigare. Jag har gillat att komma bort från allt hemmaarbete, så jag har sprungit nästan varje dag. Framförallt fina morgonpass. Men normalt håller jag igång med fyra löppass per vecka. Jag har inget driv att tävla, utan det handlar om att jag springer för min hälsa och för att det ger fin avkoppling. Möjligen kan det bli något långlopp, men bara som en del i mitt jobb i så fall.

– Jag har inte heller något sug efter att tävla i veteranlöpning på bana, även om jag vet att det blir alltmer populärt. Men där har jag gjort mitt. Möjligen att jag kan testa hur snabbt jag klarar att springa för stunden någon gång ibland, men det är bara för min egen skull. Annars är det distanslöpning i 4.30-fart som oftast gäller nu.

Är du fortfarande involverad i sporten i dag?
– Ja, det är jag. Totalt hjälper jag runt 40 löpare från två klubbar i Köpenhamn, KIF och FIF. Det är allt från 15 års ålder upp till 30 plus.
Framförallt är det medeldistanslöpare, men bland dem finns det löpare med målsättning att utvecklas på allt från 400 till 10 000 meter. Jag träffar dem lite olika mycket, från en gång i månaden till nästan varje vecka. Det är inspirerande att vara med och kunna bidra.

Var hade du din bas när du själv var en topplöpare?
– Efter studierna i Danmark var jag såklart en del i just Danmark. Men för att få riktigt bra förhållanden och kunna fokusera på min löpning låg jag väldigt mycket på läger. Framförallt vintertid, då Danmark inte hade några riktigt bra faciliteter för träning inomhus. Portugal erbjöd bra träningsmiljöer och sen låg jag ofta även på långa läger i Polen. Där fanns ett riktigt bra träningscenter med en bra skog, samt både inomhus- och utomhusbana. Här blev mitt fokus på träningen också väldigt bra. Dels fanns det inte så mycket annat att göra och dels kom min tränare Sławomir Nowak från Polen.

Vilka var de viktigaste passen i din träning mot att bli världens bästa 800-meterslöpare?
– Det är alltid svårt att ta ut enskilda pass, för det handlar om en helhet; att träna bra och med kontinuitet, men också att äta bra och ge kroppen den tid den behöver för att vila. Det är lätt att man bara kopierar träningen och glömmer det andra – som är lika viktigt.

– I träningen gäller det hitta balansen mellan teknikträning, styrka och den rena löpträningen.

– I träningen gäller det hitta balansen mellan teknikträning, styrka och den rena löpträningen. Mitt råd är att inte fokusera alltför mycket på kilometervolymen, utan att fokusera på den kvalitativa träningen. Det var det som funkade bäst för mig. Sträva mot att se en utveckling av löpfarten under loppet av en längre tidsperiod.

Innebar det att du inte tränade så mycket volym utan mer kvalitet? Skiljer det sig från hur många medeldistansare tränar i dag?
– Ja, jag tränade för att orka hålla en hög intensitet i mina pass. Om man höjer volymen och jagar kilometer kommer man inte kunna ha samma intensitet på fartträningen. Men allt mitt fokus låg på 800 meter.

– Det kan förstås se olika ut beroende på vilken distans man främst satsar på. Man måste också utgå från individen och hitta rätt verktyg för idrottaren. Men om man vill vinna medeldistanslopp måste man förstås ha fart och kunna växla till sprint. Tränar man inte det tror jag att det blir svårt att vinna.

Om du ser tillbaka på din elitträning – vilka var dina bästa träningspass?
– Oj oj, jag har för många tillfällen och minnen. De bästa passen är ju inte heller de tuffaste, för när det går bra flyter allting på och man kan springa avslappnat. Men ett pass jag minns var 5 x 400 meter som jag körde på hög höjd i Sant Moritz 1997. Jag minns att jag hörde hur det pep från en massa andra coachers klockor efter varje intervall. Vilan var fem minuter och jag sprang alla intervaller precis under 48 sekunder. Efteråt kom det fram en coach och undrade om jag visste hur fort jag sprungit, och det hade jag full koll på. Han undrade hur jag kunde vara så oberörd efteråt. Men jag tränade bra då och släppte aldrig mitt fokus under passet – trots att så många kollade och tog tiderna.

– Ett annat pass jag minns – och som kanske inte är lika väntat från en 800-meterslöpare – var när jag fick riktigt bra känsla på ett 60 minuter långt distanspass. Jag hann nästan 20 kilometer och höll alltså runt 3 minuter per kilometer i snitt. Ett tredje pass jag minns var när jag sprang klassiska 5 x 1000 meter på bana. Även här hade jag 5 minuter vila och sprang alla 1000-metersintervallerna på 2.20.

Det var inga lätta pass att kopiera. Hur genomförde du din vila, sittande, stående eller joggandes?
– Med så lång vila som 5 minuter brukade jag stanna och sätta på mig överdragsbyxor, så att musklerna skulle hålla sig varma. Så det var ombyte och lätt rörelse mellan intervallerna.

Som jag förstått det tränade du mycket själv, eller körde du med andra löpare?
– Nej, jag tränade nästan alltid själv. Min träning var väldigt intensiv och jag ville att den skulle vara det. Under en period 1997 tränade jag tillsammans med Vénuste Niyongabo från Burundi som tog OS-guld på 5 000 meter i Atlanta året innan, men det blev inte bra.

– Redan på uppvärmningen körde jag mycket intensivare. Inte från start, men jag gillade att successivt öka farten varje kilometer under uppvärmningen. Det passade inte riktigt Vénuste. Antingen skulle jag dra ner på tempot eller han öka tempot, vilket gjorde att det inte skulle bli bra för någon på längre sikt. Men så är det lite fortfarande – jag gillar att ha intensitet redan från uppvärmningen, vilket kanske inte så många föredrar.

Det är mycket prat kring löpteknik i dag, både bland elitmotionärer och motionslöpare. Hade du mycket fokus på löpteknikträningen, eller kom det helt naturligt för dig?
– Jag tycker att det är bra att man har fokus på tekniken för det finns mycket att göra där för många. Det handlar om att hitta en avslappning i löpningen med bra rytm, och sedan att förstå vilka muskler som är involverade. Det är något du behöver påminna dig om hela tiden för att få ett bra flyt. För mig kom löptekniken naturligt till 60 procent, medan övriga 40 procent var något jag arbetade mig till. Det gjorde jag genom att ha fokus på tekniken under träning och genom att jobba med olika övningar för att springa bättre.

– Men rent generellt är mitt råd att försöka hitta avslappningen även när man springer fort och när man är trött. Hitta koordinationen mellan armar och ben för att få ut maximalt av din kapacitet. Jag tycker att det är vanligt att man ser att just koordinationen inte alltid finns där till 100 procent.

Ett annat fokus i dag ligger på löparskorna, både på och utanför banan. Vad är din åsikt om skoutvecklingen?
– Jag tycker att det har blivit lite för mycket fokus på just skorna. Det är fortfarande idrottarna som ska prestera. Självklart kan man påverkas positivt om man har en sko man tror på och gillar, men på den absolut högsta elitnivån tror jag inte det kan göra så mycket för prestationen i tävlingssammanhang.

– Kanske kan man tåla träningen bättre med den nya teknologin, men även kunskapen kring träning och allt runt om kring har ju hela tiden utvecklats. Så jag har inget emot den tekniska utvecklingen som sådan, men jag hoppas att det inte tar fokus från löparnas prestationer. Inga skor springer av sig själva, även om de kan ge dig support.

Vilken sko springer du själv med?
– När det gäller distanspass alternerar jag mellan Puma Speed Sutamina 2 och Speed 600 2. Båda modellerna tycker jag ger mycket bra löpkänsla och den support jag vill ha, samtidigt som jag får en skön, behaglig runda. När jag vill springa lite snabbare tar jag gärna fram Speed 300 som har en lite lägre profil och som uppmuntrar till högre fart.

Hur ser utvecklingen ut framöver gällande löparskor hos Puma?
– Jag tycker att PUMA Speed-serien som finns i dag täcker in många löpares behov, där alla kan hitta något till en mycket bra prisbild. Inför 2021–2022 utökas utbudet med fler modeller för löpare inriktade mot långdistans, både på elit- och motionsnivå. Bland annat kommer vi lansera skor i linje med den nya utvecklingen, alltså modeller med kolfiberplatta i mellansulan. De har fått mycket bra kritik från exempelvis Löplabbet i Sverige när de fått testa några prototyper.

HÄR HITTAR DU PUMA Speed-serien

Wilson Kipketers snabbaste meriter

Personbästan på 800 meter (1997):
Utomhus 1.41,11
Inomhus 1.42,67 (gällande världsrekord)

Personbästan på 1000 meter (2000):
Inomhus 2.14,96

Wilson Kipketers mästerskapsmeriter 800 meter:

Olympiska spel
Silver (Sydney, 2000)        
Brons (Aten, 2004)

Världsmästerskap
Guld (Göteborg, 1995)
Guld (Aten, 1997)
Guld (Sevilla, 1999)

Världsmästerskap inomhus
Guld (Paris, 1997)
Silver (Maebashi, 1999)
Silver (Birmingham, 2003)

Europamästerskap
Guld (München, 2002)

FOTO: Deca text & bild och Wilson Kipketer privat.


Rekordsnabba svenskar i Dresden
Blogg

Rekordsnabba svenskar i Dresden


Den onekligen annorlunda säsongen 2020 är inte riktigt slut ännu, och i söndags tog några svenskar chansen att springa riktigt fort vid Laufszene Invitational Run i Dresden. På halvmaratonsträckan förbättrade Sarah Lahti sitt eget svenska rekord till 1:09:52 och på herrsidan vann Jonas Glans 10 km loppet och skrev för första gången in sig i svenska rekordhistorian genom att gå i mål på 28:08.

För några veckor sedan fick Hässelbys Sarah Lahti lämna sent återbud vid VM-Halvmarathon när hon blev förkyld. Igår fick hon chans till revansch, och vilken revansch det blev. Laufszene Invitational Run i Dresden avgjordes på en onekligen snabb varvbana, och en bit in i loppet låg Sarah klart under det egna svenska rekordet på 1:09:58. Lite mattades farten, men med en riktigt stark avslutning tog hon sig under sitt eget svenska rekord med 6 sekunder. Med 1:09:52 kom hon 2:a i loppet 10 sekunder efter Tysklands Miriam Dattke.

Jonas Glans vinner 10 km i Dresden på ny svensk rekordtid 28:08

Loppet i Dredsen erbjöd inte bara halvmaraton distansen utan även 10 km och maraton, och det var på 10 km nästa svenska rekord kom.
MAI´s Jonas Glans (fd Leanderson) hängde med kompisen David Nilsson från Högby och på slutet kunde han till och med spurta ifrån både David och alla andra konkurrenter till segern på nya svenska rekordtiden 28:08.

Att Jonas skulle sätta svenskt rekord var säkert överraskande både för honom själv och många andra. Jonas har inte tävlat alls under 2020 och hans främsta meriter är på kortare distanserna 1500 meter och 3000 meter.
Just på 3000 m har han fina mästerskapsmeriter inomhus.
– Indikation på att springa fort över 10 km har dock funnits då han vid ett 10 km lopp i december 2018 vann på 28:41.

Några sekunder bakom Jonas, som trea i loppet, kom David Nilsson som satte personbästa med över en halv minut och han tangerade Mustafa Mohameds tidigare svenska rekordtid på 28:12.

Övriga svenska elitlöpare på plats sprang också bra där Spårvägen löparna Mohammadreza Abootorabi och Archibald Casteel satte nya personbästa i halvmaratonloppet. ”Reza” blev 3:a i loppet på 1:02:39 och Archie blev 5:a på 1:03:29.

FOTO: från Laufszene Sachsen Facebook sida

RESULTAT


Bryt ihop – och gå sedan vidare
Blogg

Bryt ihop – och gå sedan vidare


Ett 26:e guld på SM i maraton hade gett Mustafa "Musse" Mohamed titeln ”flest SM-guld genom friidrottshistorien på herrsidan”. Men Musse nådde inte ända fram. Här är hans analys – och väg framåt.  I år avgjordes SM i maraton som en ren elittävling, med ett av de starkaste startfälten någonsin. Mustafa ”Musse” Mohamed hörde till favoriterna i herrtävlingen, inte minst på grund av det svenska maratonrekord han satte i Sevilla i år med 2.10.03. – Jag har haft ett riktigt bra år. Det började med det svenska rekordet i februari. I somras sprang jag även ett av mina snabbaste 10…
Intervaller med vinden i ryggen!
Blogg

Intervaller med vinden i ryggen!


Att springa intervaller kan kännas motigt den här tiden på året – och då kan man behöva all hjälp man kan få. Så utnyttja de kalla vindarna för att få lite mer fart i benen!

Det blåser kraftiga vårvintervindar, regnet och snön hänger i luften och det är mörkt ute – jo, då tar det emot även för mig att sätta på mig löparskorna och köra ett intervallpass. Då har jag i bland bytt ut mitt planerade upplägg mot en favoritvariant som gör att jag ändå kommer ut, och dessutom springer mycket fortare än normalt.

Det här passet kräver just ett sådant där ruskväder med kraftiga vindar – för det är dem du ska utnyttja.

Det här passet kräver just ett sådant där ruskväder med kraftiga vindar – för det är dem du ska utnyttja. Vindriktningen får jag snabbt koll på när jag väl ger mig ut, och den styr vart min uppvärmning tar mig. Mitt mål är nämligen att jag efter uppvärmningen ska ha bestämt mig för en löpsträcka på någon eller några kilometer där jag kommer att ha medvind åt ena hållet.

Uppvärmningen tar mig till min startpunkt för intervallpasset, som ligger så att den första sträckan mestadels löps i medvind. Först kör jag lite effektiv rörlighetsträning, men inte under så lång tid att effekten av uppvärmningsjoggen försvinner.

Jag kör även lite löpskolning i medvinden; några olika övningar som tar mig cirka 100 meter framåt och gör att jag blir uppmjukad i leder och ligament. Sedan vänder jag om och känner motvinden i ansikten. Den trotsar jag med några ruscher – eller koordinationslopp som jag brukar kalla det – i min bekvämt snabba fart tillbaka till startpunkten.

Nu kör vi!

Nu är jag redo att starta mitt medvindsdopade intervallpass. Tanken är att jag ska springa 2 minuter med fint steg i snabb fart – där medvinden får mig att nästan flyga fram. Det ska däremot inte gå snabbare än att jag har kontroll. Efter 2 minuter stannar jag mjukt av, vänder runt och joggar lugnt 1 minut tillbaka i motvinden. Motvindsjoggen är min intervallvila.

Efter 1 minut vila vänder jag runt för att återigen nyttja medvinden i nästföljande 2 minuters intervall. Sen fortsätter jag med detta upplägg tills jag har samlat ihop minst 10 stycken 2 minuters medvindslöpningar. Om min medvindsträcka inte riktigt rymmer så många intervaller innan sträckan tar slut (trots att jag hela tiden tagit mig en bit tillbaka på vilo-joggen i motvinden) tar jag en seriepaus och joggar hela sträckan i motvind tillbaka till startpunkten och börjar om.

Träningseffekten på min syreupptagning blir inte maximal under det här passet, eftersom medvinden gör det lite för lätt – hjärtat behöver med andra ord inte jobba lika hårt som vanligt. Å andra sidan får jag förhoppningsvis känna mig lite lätt och snabb, och jag får ett pass med intervaller där alternativet hade varit att jag inte kommit ut alls eller kanske bara valt att jogga min vanliga runda med vädret som ursäkt.

Vinden hjälper dig att hålla farten vilket gör att du tränar flera aspekter i din löpning, som snabbhet och löpstyrka

Så ta chansen du med att jobba med ett bra steg i höstrusket. Vinden hjälper dig att hålla farten vilket gör att du tränar flera aspekter i din löpning, som snabbhet och löpstyrka – egenskaper som behövs för att hålla steget och kroppshållningen.

Att jag själv väljer just 2 minuter långa intervaller är för att det känns ganska överkomligt och med halva löptiden som vila i motvinden håller jag ändå en hyfsad puls genom passet. Vilan blir inte heller så lång att jag riskerar att bli kall och tappa medvindsrytmen. Längden på intervallerna och antalet du kör kan du förstås modifiera efter din kapacitet och dina egna behov.


Charlotta och David imponerade på VM i halvmaraton
Blogg

Charlotta och David imponerade på VM i halvmaraton


Med en imponerande 18:e plats tog Charlotta Fougberg den främsta individuella placeringen när halvmaraton-VM avgjordes i Polen. Med personbästatiden 1:10:19 bidrog Charlotta starkt till att de svenska damerna dessutom tog en meriterande 8:e plats i lagtävlingen. På herrsidan gjorde David Nilsson ett riktigt starkt lopp, där han sänkte sitt personbästa till 1:01:40 efter att ha passerat 10 km på 28:48.

Damerna var först ut i polska Gdynia och det blev, efter en rafflande spurtuppgörelse, en favoritseger genom Kenyas Peres Jepchirchir. Med tiden 1:05:16 sänkte hon därmed sitt eget världsrekord i ett ”Womens only race”.

Peres JEPCHIRCHIR, Kenya. vinner på nya världsrekordet 1:05:16.

Segermarginalen för Jepchirchir blev 2 sekunder ner till Tysklands Melat Yisak Kejeta, vars lite överraskande silverplats innebar ett nytt nationsrekord.

En bit bakom den absoluta täten gjorde Charlotta Fougberg ett imponerande lopp där hon plockade placeringar nästan hela vägen till mål när många tappade fart. Charlotta höll tempot uppe och radade upp 5-kilometerspasseringarna på mellan 16:41–16:45 (runt 3.20 per kilometer). Den sista dryga kilometern gick på 3.08 min/km, vilket alltså gav en meriterande 18:e plats. Tiden 1:10:19 var bara 21 sekunder från det svenska rekordet och är den snabbaste svenska tiden i ett ”Womens only race”.

De två övriga svenskorna som kom till start, Carolina Wikström och Hanna Lindholm, höll samma tempo som Charlotta inledningsvis men tappade sedan något på andra halvan av loppet. Båda höll ändå så bra fart att de nådde målet på nya personbästa-tider med 1:11:31 respektive 1:11:48 vilket gav 37:e och 43:e plats individuellt.
I lagtävlingen gav svenskornas starka löpningar en 8:e plats bland världens alla halvmaratonlag.

Jacob KIPLIMO UGA vinner på 58:49

I herrloppet var Ugandas Jushua Cheptegei favorit efter de fantastiska världsrekord han satt under sommaren och hösten på 5 000 och 10 000 meter. Nu räckte han dock inte riktigt till i debuten på halvmaran, utan slutade på en 4:e plats. I stället blev det hans landsman Jacob Kiplimo som efter en otroligt snabb avslutning vann klart på 58:49.

De svenska herrarna startade offensivt och några av löparna syntes till i täten under första kilometern. Efter att favoriterna tagit över längst fram var det David Nilsson som gick klart tuffast av svenskarna sett till milpasseringen.

David Nilsson snabbaste svenska löpare med 1.01.40

David passerade milen i samma fart som hans personbästa på 10 km väg, vilket innebar 28:48. En öppningsfart som indikerade att han skulle kunna hota det svenska rekordet. Nu orkade David inte riktigt hålla den farten hela vägen in, men belönades med ett nytt imponerande personbästa på 1:01:40, bara 23 sekunder över det svenska rekordet. I den oerhört tuffa konkurrensen kom David på 37:e plats.

Bakom David gjorde flera av de andra svenskarna riktigt bra lopp, där Mikael Ekvall kom in på 1:02:48. Den 19-åriga debutanten Emil Millán de la Oliva gick under 63 minuter med sina 1:02:53 trots att han föll olyckligt i början av loppet.

Adhanom Abraha fullföljde även han bra, även om en tuff öppning tog ut sin rätt. Adhanoms sluttid blev 1:04:02. (5:e svensk i herrloppet var Napoleon Solomon men han fullföljde tyvärr aldrig loppet.)
I lagtävlingen med 3-mannalag kom svenska herrarna på 13:e plats.

KOLLA VINNARNAS MÅLGÅNG PÅ INSTAGRAM

FOTO: Deca Text & Bild

ALLA RESULTAT HITTAR DU HÄR


Kan någon svensk bli ”last man standing” i VM?
Blogg

Kan någon svensk bli ”last man standing” i VM?


När ”VM” i Backyard Ultra inleds på lördag, 17 oktober, ställer Sverige upp med ett mycket starkt team. Vi fick ett förhandssnack med Anna Carlsson, som har flest varv på meritlistan i det svenska laget.

Backyard Ultra är en tävlingsform som ökat i popularitet de senaste åren. Men precis som för många andra tävlingar har även Backyard-loppen tvingats ställa in eller ställa om i år. Det gäller även Big Dog’s Backyard Ultra i USA – ett lopp som brukar kallas för Backyard-VM. I stället för det vanliga arrangemanget har arrangörerna valt att köra ett ”World Championship” där varje land genomför sin egen tävling. Resultat jämförs sedan i realtid med övriga deltagande länders resultat.

Backyard Ultra-loppen har sina föregångare i USA. Tävlingarna genomförs på ett varv som är 6 706 meter, där deltagarna springer så många varv man kan med det enda kravet att varvet ska genomföras på mindre än en timme. Varje hel timme startar ett nytt varv – och de löpare som misslyckas med att slutföra varvet inom 60 minuter avbryter tävlingen. Loppet pågår tills bara en löpare återstår – ”last man standing”.

Eftersom Big Dog’s Backyard 2020 blir ett event där varje land har sitt fristående lopp, kommer nog konkurrensen i detta ”VM” vara hårdare än någonsin. Länderna och löparna jämförs med varandra och vinnaren som håller på längst blir ”världsmästare” 2020.

Alla ländernas lopp är dock separata tävlingar, vilket gör att varje lands deltagare måste jobba som ett team. För när det bara är en löpare kvar i ett lands lopp avslutas det landets tävling.

Det svenska loppet avgörs i Älvdalen, med start 14.00 på lördag. Den deltagare som har gjort flest varv på en Backyard Ultra i den svenska truppen är Anna Carlsson. Anna blev en världsnyhet tidigare i år efter ”The Quarantine Backyard Ultra” där hon sprang 45 Backyard Ultravarv – över 300 kilometer – på en plogad bana på isen i Abisko. (I RW nummer 4–2020 hade vi ett stort reportage om Annas bedrift.) Nu är hon alltså en av de svenska löparna i ”Backyard-VM”.

Hur är läget inför helgens Big Dog’s Backyard Ultra på ”hemmaplan”?
– Jo, det är bra hoppas jag. Lite hypokondrisk, men det ska man väl vara vid den här tiden.

Vad är det som händer i helgen?
– Starten går på lördag klockan 14.00 svensk tid, och jag antar att det motsvarar en start 07.00 i USA. Alla länder startar samtidigt. Jag tror att det är 26 nationer som har sin egen tävling, med upp till 15 personer i varje team. Varje tävling är separat, så även om vi är ett team tävlar vi mot varandra samtidigt som vi är beroende av varandra för att nå långt.

Hur är tävlingens upplägg?
– Så länge vi är minst två stycken löpare kvar får vi köra vidare, men när endast en person är kvar i respektive land är man ”last man standing” och då avslutas tävlingen för landet. Resultatet jämförs sedan med hur långt ”last man standing” hunnit i de andra länderna. Det här gör att vi både är inbördes konkurrenter i våra inhemska lopp, men måste hjälpa varandra för att nå långt i den internationella tävlingen.

Finns det en dam- och herrklass, eller är det verkligen ”last man standing”?
– Nej, det är inte uppdelat utan ”last man standing” är grundkonceptet. Jag tror att grundaren av Backyard-konceptet, Lazarus ”Laz” Lake (Gary Cantrell), ville visa att tjejer och killar är jämlika i denna uthållighetsform. Den senaste vinnaren av Big’s Backyard var en kvinna. I många lopp har man en dam- och herrsegrare, men här är grunden att en vinnare utses – oavsett vem man är.

Har ni i det svenska teamet pratat ihop er, för ni måste ju hjälpa varandra om någon ska nå långt?
– Vi har inte pratat mer än ”online”, men vi kommer ju att ses och kommer definitivt att peppa varandra för att vi ska nå långt. Jag tror det är viktigt att vi får lite lagkänsla så att vi blir några som driver varandra framåt till riktigt många varv. Jag hoppas vi är många kvar efter 30 varv och kan ta det vidare därifrån.

Loppet startar ju på lördag, tar ni höjd för att fortsätta i veckan som följer?
– Ja, det var ungefär samma starttid som när jag sprang The Quarantine Backyard Ultra, och då höll jag ju på in på måndagen.

Nu hoppas jag absolut att vi kommer springa in på tisdagen. Samtidigt vet jag såklart att det är mycket som ska stämma.

Det är lätt att prata, svårare att göra i verkligheten. Men ambitionen om att hålla igång till tisdag finns.

När vi intervjuade dig tidigare i år sa du att du behövde bli bättre på att få in mer sömn under loppen. Hur ser du på det nu inför helgen?
– Jag och min support kommer ha med ett eget tält, så under nätterna kommer jag att avskärma mig lite för att om möjligt få lite sömn.

Ska det bli kul med ett ”riktigt” lopp – även om det delvis är virtuellt?
– Ja, jag ser verkligen fram mot loppet, att få gå in i bubblan och bara tänka på att ta mig framåt.

Vad tycker du om den 6,7 kilometer långa banan i Älvdalen?
– Jag sprang min första Backyard där och den är väldigt fin. Den har en kort sträcka med asfalt, men sedan är det mestadels parkväg med grus och någon del med lite rötter och stenar. Den är omväxlande med några backar, relativt lättsprungen, så det är en riktigt bra Backyardbana enligt mig.

FÖLJ DET SVENSKA TEAMET PÅ FACEBOOK

Det blir spännande att följa både Anna och svenska teamet. RW önskar alla stort lycka till!

TILL HEMSIDAN FÖR Big Dog’s Backyard 2020

TOPPFOTO: Emil Sergel


Rekordtrupp till VM i halvmaraton – här ser du livesändningen!
Blogg

Rekordtrupp till VM i halvmaraton – här ser du livesändningen!


På lördag 17 oktober avgörs VM i halvmaraton i polska Gdynia. En rekordstor svensk trupp med nio löpare deltar. Det är inte bara en stor svensk trupp utan även en riktigt stark trupp – det kan bli svenska rekord. VM-loppen sänds live och här hittar du sändningen.

Tidigare i veckan hade vi en intervju med Charlotta Fougberg som är en av VM-löparna. Hon har laddat på hög höjd, och är enligt senaste sociala medier-inlägget från henne själv i riktigt bra form. Personbästat på 1:11:58 lär få sig en putsning om förhållandena är de rätta.

Övriga svenskor i truppen har faktiskt ännu snabbare ”PB”, där svenska rekordhållaren Sarah Lahti är snabbast med 1:09:58. Årets komet inom svensk långdistanslöpning, Carolina Wikström, har gjort 1:11:44 men sommarens resultat indikerar att även den tiden kan sänkas rejält. Hanna Lindholm har 1:11:57 och visade på Lidingöloppet att hon är på väg tillbaka efter lite skadebekymmer tidigare under året.

Med sitt svenska rekord i entimmeslöpning och svenskt juniorrekord på 10 000 meter, finns det defintivt fog för att tro på en riktig topptid redan i debuten.

Även på herrsidan finns svenska rekordinnehavaren på plats, genom Napoleon Solomon som gjort 1:01:17. Men den som kanske visat bäst form under sensommaren är 19-årige Emil Millán de la Oliva, som nu gör sin debut på halvmaraton. Med sitt svenska rekord i entimmeslöpning och svenskt juniorrekord på 10 000 meter, finns det defintivt fog för att tro på en riktig topptid redan i debuten.

Bra form har även Sverigetvåan genom tiderna på distansen, David Nilsson visat, med starka gatulopp på 10 km med tider klart under 29 minuter. Kanske kan ha ta ner sitt ”PB” 1:02:05 under 1.02 på VM-loppet?

Övriga svenska herrar har också sprungit bra i sommar och har imponerande tider på halvmaran. Mikael Ekvall har gjort 1:02:29 och Adhanom Abraha är bara några sekunder långsammare med sina 1:02:34.

VM-loppet avgörs på en fyravarvsbana (varje varv är ca 5 km) och runt 250 löpare från mer än 50 nationer är anmälda. Största stjärnan på herrsidan är nog debutanten på sträckan, Joshua Cheptegei från Uganda som i sommar slagit världsrekord på både 5 000 m och 10 000 m.

På damsidan är båda (!) världsrekordinnehavarna på plats genom Etiopiens Ababel Yeshaneh, som har rekordet 1:04:31 i ett mixat lopp, och Kenyas Peres Jepchirchir som har rekordet på 1:05:34 i ett separat damlopp. (Det finns världsrekord för båda uppläggen.)

Damloppet startar 11:00 och herrloppet 12:30

Här kan du se livesändningen på VM i halvmarathon via World Athletics Youtube-kanal


Fougberg i ny spännande VM-start
Blogg

Fougberg i ny spännande VM-start


Charlotta Fougberg visade storform när hon tog en överlägsen seger på Lidingöloppets elitlopp, trots meriterat motstånd. Hennes nya banrekord kom kanske som en överraskning för några – men inte för Charlotta. Nu har hon laddat upp på hög höjd inför VM i halvmaraton i Polen, som går av stapeln på lördag 17 oktober.

Stort grattis till Lidingöloppssegern, Charlotta! Vad säger du om din insats där?
– Tack! Jag kände att jag var i riktigt bra form innan. Jag kollade på webb-sändningen från loppet efteråt och det var lite komiskt att höra vad kommentatorerna sa i förhållande till mina egna tankar. Jag tyckte de var lite väl negativa. I en intervju före loppet berättade jag att jag var i riktigt bra form, men ändå lät det på dem som att jag hade varit osäker innan start. 
– Självklart hade jag stor respekt för mina konkurrenter och startfältet var riktigt bra, men jag kände också att min form verkligen var bra. Meraf Batha (2:a i loppet) gick ut riktigt hårt. För mig var det naturligt att släppa en lucka då, men jag kände mig inte alls osäker så tidigt i loppet. Vi hade kollat vilken snitt-tid andra löpare hade haft på sträckan inför loppet, så jag hade en plan för hur jag skulle springa.

Du sprang maraton-VM i Doha för ungefär ett år sedan. Där tog du, under mycket tuffa förhållanden, en meriterande 18:e plats. Men efter det blev det lite tyst, både i sociala medier och i media. Var det medvetet?
– Ja, det var medvetet. Jag kan känna att sociala medier ibland tar både tid och energi. Efter VM ville jag ha en period där jag la all fokus på min träning och återhämtning, samtidigt som jag ville ha tid för familj och vänner. Jag jobbar utöver min satsning vilket gör att jag vill prioritera min tid till dem och det som ger mig mest.
– Sen gillar jag att ha bra bilder när jag ska lägga upp något. Jag har inga fotografer eller någon som spontant gillar att ett foto på plats under mina träningspass och mitt fokus måste och vill vara på att utvecklas som löpare för att nå mina mål.  – Så det föll sig naturligt att det blev en period utan egna rapporter på sociala medier. 
– Jag tycker jag fick distans till det. Men sen kände jag för att skriva lite igen när jag började tävla, även om det inte blir lika frekvent nu som det periodvis varit tidigare.

Det har ju blivit en konstig säsong för alla med inställt OS och VM. Hur låg du till i din träning inför säsongen – och hur påverkade de inställda storloppen dig och din träning?
– Jag åkte på träningsläger till Sydafrika inför Rotterdam Marathon som skulle ha avgjorts i början av april, och då kände jag mig i väldigt bra form. Men redan efter en vecka på lägret kom beskedet att Rotterdam ställdes in. Jag valde att vara kvar ändå, i hopp om att det skulle vända och att något annat lopp skulle kunna genomföras. Jag gjorde riktigt bra pass, och visste inte då att även EM och OS skulle ställas in och flyttas. 
– Men smittspridningsutvecklingen gick ju inte alls åt rätt håll. När presidenten höll ett tal med budskapet om en total ”lock down”, bestämde jag mig för att försöka ta mig hem. Jag skulle inte få träna ute och alla faciliteter skulle stängas ner, och det fanns en risk att jag inte skulle kunna ta mig hem överhuvudtaget.

Charlotta Fougberg i årets elit Lidingölopp

Hur tog du beskedet om att EM ställdes in och att OS skulle flyttas?
– När beskedet om EM kom berördes jag väldigt mycket. Då kände jag verkligen en osäkerhet inför framtiden. Som elitidrottare vill man kunna sträva efter mål, och när allt det försvinner blir det en större utmaning att upprätthålla motivationen. Men jag som maratonlöpare har inte lika många lopp per år som en banlöpare har så jag har tacklat det okej ändå. 

Hur gjorde du med träningen när målen försvann?
– Min tränare Johan Wettergren bestämde att jag direkt skulle lägga in den vila som vi hade planerat skulle komma efter Rotterdam. En vila som skulle ge kroppen och huvudet chans till återhämtning efter all den tuffa träning jag gjort under vintern och tidiga våren inför maran. 
– Jag hade haft lite känningar i min vänstra hälsena, så det var läge att ge den en chans att vila upp sig. I samband med vilan la vi in en period med stötvågsbehandling för hälsenan. Det var inte roligt … ytterst smärtsamt.

Hur körde ni igång sedan utan tydliga lopp som mål?
– Vanligtvis har man en tidslinje där man ser att jag måste träna si eller så under veckorna fram mot tävlingen. Nu fanns ju inte alls den stressen, för vi insåg att inga stora lopp skulle kunna genomföras. Just då visste vi ju inte ens om SM-tävlingarna eller mindre nationella elitlopp skulle kunna genomföras. Så det fanns verkligen gott om tid att starta upp träningen igen utan stress efter stötvågsbehandlingen. 
– Vi tog det fas för fas. Först alternativ träning, sedan la vi på lugn distansträning och därefter sub-tröskel. Varje gång vi kände att jag var redo för en ny fas med intensitetsökning i löpningen tog vi nästa steg.

Hur gjorde du inför sommarens SM i halvmaraton?
– Jag hade inte några tävlingar inplanerade på grund av coronasituationen när de nationella elitloppen kom igång. Inför halvmaraton-SM i slutet av juli hade jag insett att träning i tröskelfart gick bra, så det var med den grunden jag ställde upp på SM-halvmaran. Och det blev ju bra för min del – loppet gick i en fart som motsvarade min sub-tröskelfart. (Charlotta vann SM-guldet på 1.16.51, reds. anm.)
– Men visst var det tufft ibland under sommaren. Det gällde ju att ha tålamodet att inte springa tuffa och snabba pass, för man vill ju så gärna testa. Då är det bra att ha en tränare som bromsar lite.

Efter halvmaraton-SM måste du ha kommit i riktigt bra slag oerhört snabbt. Det såg ut som att du tog ett tydligt kliv framåt, både när det gäller löpsteg och fart tills det var dags för Lidingöloppet? 
– Ja, det är nog rätt analys. Vid halvmaran hade jag inte gjort något kvalitetspass, men efter det kunde vi gå vidare till nästa fas och öka löpkilometrarna till den nivå där jag ska ligga. Vi kunde börja lägga på kvalitetsträning samtidigt som jag under den här perioden förbättrade min löpekonomi – ju mer jag springer desto bättre blir min teknik. Med fartpassen kom även formen och självförtroendet inför Lidingöloppet.

Vad innebär ”den nivå där jag ska ligga” räknat i kilometer?
– Det handlar om runt 100–110 kilometer löpning per vecka, och utöver det alternativträning som motsvarar att jag kommer upp till 150–170 kilometer per vecka. Genom åren har vi sett att jag kan springa upp till 12–13 mil någon vecka eller så, men mycket mer än det ska jag inte springa – då blir skaderisken alldeles för hög för mig. Så jag kompletterar med cirka tre pass alternativ träning i veckan för att få volymen.

Och hur stämmer ni av löpekonomin?
– När det gäller löpekonomin stämmer vi av på känsla. Jag känner själv när det börjar bli bra, och min tränare ser också när jag springer mer avslappnat och inte behöver jobba lika mycket för att hålla farten.

Hur omvandlar du alternativ träning till löpta kilometer i träningsdagboken?
– Jag brukar omvandla tid till kilometer. Kör jag alternativ träning som ska ersätta distanslöpning räknar jag 5 minuter träning som motsvarande 1 kilometer löpning. Kör jag tröskel- eller kvalitetsträning i alternativ form ger 3:30-4 minuter 1 kilometer. Det innebär rent konkret att träningstiden blir längre när jag tränar alternativt för att jag ska kunna tillgodoräkna mig ”en kilometer”, för när jag väl springer går det ju fortare än så.

Nu står halvmaraton-VM på din agenda. Hur går dina tankar inför loppet?
– Det ska bli jättekul. Det har funnits med i planeringen. Samtidigt har vi ju inte varit säkra på om man kan genomföra loppet, och jag har ju inte heller varit formellt uttagen tidigare. Eftersom jag vet att jag svarar bra på hög höjd åkte jag iväg på höghöjdsläger i St Moritz. Planen var att jag skulle få runt tre veckor här. Upplägget blir sen att jag tävlar på den första dagen efter att jag kommit ner från den höga höjden – det brukar funka bra för mig om det funkar med logistiken.

Vilka typer av pass har du jobbat med på hög höjd för att utveckla den fina form du visade på Lidingö fram till VM-loppet?
– Jag svarar väldigt bra på tröskelträningen, så det är fortsatt basen i träningen, men självklart har vi lagt in tuffa pass också. Så det blir två tuffa veckor och en lättare. Sara Lahti är också på plats här. Vi kört en del pass tillsammans där vi peppat och pushat varandra.

Kan du berätta om något pass du kört?
– Ett pass vi kört är 10 x 1 000 meter där de första ”tusingarna” gick i tröskelfart och sen efterhand stegrande fart. 3.20 på första två och sen avslutade jag med 3.07. Passet utfördes på lågland i Italien så vi skulle kunna springa fortare. 

Du har gjort din 2.29-tid på maran och din snabbaste halvmara i traditionella tävlingsskor, utan kolfiberplatta och utan kraftig mellansula. Men du sprang Lidingöloppet i den nya typen av skor. Vad är din känsla kring de nya kolfiberskorna nu när du testat dem?
– Jag har såklart lite delade åsikter kring dem, men nu är de här. De känns väldigt skonsamma. När man tränar i högre farter känner man inte av det lika mycket efteråt som med tunna, traditionella tävlingsskor. Det är helt suveränt, för det gör ju att man kan träna med högre volym i högre farter.
– Sen är det såklart mentalt stärkande att jag gjort mina bästa tider i tunna tävlingsskor, och att de flesta av mina medtävlare har gjort sina bästa resultat med kolfiberskor. Det känns ju helt klart som att jag får mer fart i en kolfibersko, vilket jag tror att nio av tio löpare också känner. Så rent mentalt kan det vara ett plus att gå in och tävla nu, men med den nya skoteknologin.

Vad är målsättningen på VM – och hur ser planen ut efter VM?
– Planen är att slå personligt rekord. Kanske kan vi i det svenska laget också samarbeta för att trycka ner det svenska halvmaratonrekordet lite. Det hoppas jag på men såklart spelar bansträckningen en stor roll. Dessutom tror jag att just laget har en riktigt bra chans, om vi gör ett lopp i paritet med vår kapacitet.
– Efter VM är det lite oklart vilka maraton som finns att springa, men jag vill verkligen springa ett lopp som ger mig en chans att kvala till OS. Lyckas jag med det kan jag känna ett lugn och helt fokusera på träningen mot OS. Jag har inget lopp klart, men om rätt lopp infinner sig kan det bli innan årets slut.

HÄR KAN DU SE VM HALVMARATON LIVE

VM i halvmaraton 2020
Var: Gdynia, Polen
När: Lördag 17 oktober. Damerna startar 11.00, herrarna 12.30. 

MER INFO HITTAR DU HÄR

Svenska VM-löpare kvinnor:
Charlotta Fougberg, 85, Ullevi FK
Hanna Lindholm, 79, Huddinge AIS
Sarah Lahti, 95, Hässelby SK
Carolina Wikström, 93, LK Roslagen

Svenska VM-löpare män:
Adhanom Abraha, 77, Eskilstuna FI
Mikael Ekvall, 89, Strömstad LK
Emil Millán de la Oliva, 01, Eskilstuna FI
David Nilsson, 87, Högby IF
Napoleon Solomon, 94, Turebergs FK

FOTO: Deca Text & Bild


Fantastisk världsrekordkväll i Valencia
Blogg

Fantastisk världsrekordkväll i Valencia


Tävlingen NN World Record Day i Valencia levde upp till de högt ställda förväntningarna. I går kväll slog Ugandas Joshua Cheptegei och Etiopiens Letesenbet Gidey två av friidrottens tuffaste världsrekord. Cheptegei klockade 26.11,00 på 10 000 meter och Gidey sprang 5 000 meter på 14.06,62.

Gidey var först ut på banan i damernas 5 000-meterslopp, där det var helt perfekta förhållanden på Estadi del Turia i Valencia i Spanien. Fram till 3 000 meter hade Gidey hjälp av två farthållare, Esther Guerrero från Spanien och världsrekordhållaren på 3 000 meter, Beatrice Chepkoech från Kenya.

Starten var harmonisk och perfekt avvägd i ryggen på hararna. Om Tirunesh Dibabas världsrekord på 14.11,15 skulle slås behövde Gidey i genomsnitt 68,1 sekunder per 400-metersvarv. Inledningsvis låg hon precis på den farten eller några tiondelar långsammare. En ljusslinga längs innerbanan guidade farthållarna att hålla exakt rätt tempo.

Hararna lämnade banan när 3 000 meter passerades (på 8.31), och sedan var det Giday mot ljusslingan. Visuellt mycket vackert springande Giday sänkte direkt varvtiderna ner mot 67 sekunder per varv, vilket gjorde att hon lämnade ljusslingan bakom sig och kom i mål på fenomenala 14.06,62.

Ugandiern Cheptegei satte tidigare i år världsrekord på herrarnas 5 000 meter vid en gala i Monaco med smått ofattbara 12.35. Nu var han helt inriktad på Kenenisa Bekeles ”oslagbara” världsrekord på 26.17,53 från 2005.

Även Cheptegei hade hjälp, både av mänskliga farthållare av världsklass och ljusslingan som drog iväg i exakt rätt fart för att han skulle kunna slå rekordet.

Cheptegei passerade 5 000 meter på 13.07. Strax därefter orkade inte hararna längre, så sista 4 800 meterna var det Cheptegei mot klockan och mot ljusslingan. Han inte bara höll farten utan ökade sista biten in, och med 60,1 sekunder sista varvet slog han världsrekordet med cirka 6,5 sekunder. Det nya världsrekordet på 26.11,00 innebär att varje kilometer avverkades på ungefär 2.37 minuter.

Cheptegeis fantastiska världsrekord satte dock inte punkt för hans säsong, utan närmast väntar halvmaraton i Gdynia, Polen, den 17 oktober. Det blir Cheptegeis debut på sträckan. Frågan världen ställer sig är förstås hur snabbt han kan springa 21,1 kilometer!

FOTO: NN Running Team Instagram
(NN Running Team hemsida)


Höstens bästa löppass
Blogg

Höstens bästa löppass


Distanslöpning, där man springer sin vanliga runda i sitt ”standardtempo”, är nog det vanligaste passet bland oss löpare. Passet underhåller vår löpning och utvecklar konditionen för de som är nya löpare, men ger inte så mycket variation i träningen.

Ett enkelt sätt att variera och få in mer kvalitet i din vanliga distanslöpning kan vara att springa passet i progressivt ökande fart. Just att springa progressivt på vissa av distanspassen är något jag själv gärna gör, och tittar man på eliten är det många av distanspassen som går i progressivt ökande fart.

Visst blir passet tuffare än en vanlig lugn runda, men faktum är att med rätt upplägg så sliter det inte så mycket – och ger väldigt mycket tillbaka till löparen. Hur tufft man vill göra passet kan kroppen och dagsformen få avgöra.

Ibland kan man låta passet komma spontant, men det kan också vara bra att välja ut på vilka distanspass man vill lämna bekvämlighetszonen och verkligen få till en fartprogression.

Starta i din grundfart

Utgå från din normala distansrunda och din normala distansfart när det gäller längden och utgångsfarten på passet. Är din normala distansrunda sex kilometer kan din progressiva distans vara just sex kilometer. I det här konkreta exemplet har jag valt en tiokilometersrunda.

Ingen uppvärmning behövs egentligen på passet, men en kort jogg på tre till fem minuter och lätt rörlighetsträning innan start underlättar för att få en bra känsla i starten.

Om vi utgår från att din runda är tio kilometer löpning startar du, även efter en kort uppvärmning, i din grundfart för distanslöpning. Efter en kilometer löpning börjar du öka på farten ett litet snäpp. Sedan stegrar du farten successivt varje kilometer som du springer.

I början kan fartstegringen vara på runt tio sekunder snabbare per kilometer, men för att passet inte ska bli för tufft övergår du efter de två till tre inledande kilometrarna till runt fem sekunder snabbare per kilometer jämfört med föregående kilometer.

Målbilden blir att du på sista kilometern ska komma ner till den kilometerfart som du skulle klara att ha i snittfart i ett tiokilometerslopp där du tar i maximalt. För att ge ett exempel kan den som springer milen på 50 minuter köra ett upplägg på passet där man går från 6.00 min/km i starten ner till en avslutning som går i nästan 5.00 min/km.

Det gäller dock att inte strikt gå på fartklocka, du behöver inte ens ha någon gps-klocka eller mobil – det går utmärkt att köra passet på känsla och spontant höja farten utifrån vad kroppen och huvudet vill just den här dagen.

Passar bra på löpbandet

Om du kör passet på löpband, där just detta pass funkar mycket bra, är det enkelt att styra fartökningen (se rutan nedan för förslag). Men oavsett var du kör passet stannar du till efter att den progressiva delen av passet är avslutad och vilar några minuter innan du som avslutning varvar ner med några minuters lugn löpning och den obligatoriska stretchen.

Det här passet funkar för de flesta löpare, men är du nybörjare och känner att sammanhängande distanslöpning i din naturliga fart inte känns någorlunda lätt så får du modifiera upplägget. Då skulle din progressiva distans kunna gå till så att du efter varje kilometeravsnitt tar en kort gångvila och sen har du som mål att nästa kilometer (eller valfri sträcka) öka farten något jämfört med föregående sträcka. Då får du en intervalluppdelning med stående eller gående vila innan varje farthöjning, vilket gör passet lättare att komma igenom.

Oavsett hur du kör passet kommer du att jobba med din syreupptagning. Framförallt jobbar du delar av passet, när du kommit upp i högre fart, kring din mjölksyratröskel. Därmed kommer du att flytta din ”tröskel” uppåt ett snäpp, till en snabbare fart. Passet ger också bra volym och eftersom inledningen går i lugn fart jobbar du även i viss mån med den lokala kapaciteten i musklerna.

Jag tycker att det här passet är ganska snällt eftersom det är bekvämt i början, där man betar av stora delar av passet. Oftast är det sedan kul att pressa upp farten på slutet när man har ”målet” inom räckhåll.

Progressiv distans kan man springa året runt, men just på hösten är det oerhört enkelt att lägga in som den fart man kör om man vill ha en lugnare period där man vilar från intervaller – men ändå vill hålla i gång allt man byggt upp.

Kör du passet på längre rundor kan du anpassa slutfarten så att den är lite långsammare än i exemplet. Utgå då från att du på slutet ska hålla den fart du klarar av på ett halvmaraton (om du har den referensen).

Vill du att passet ska vara mer formgivande kan du ha en riktigt snabb avslutning under de sista tre till fem minuterna. Men då blir det ännu viktigare att ha en avslutande lugn nedvarvning efteråt.

Lycka till!

Pst! Missa inte Wiss&Svärms podd om höstträning! Sara och Josefine diskuterar där bland annat begreppet försäsongsträning samt styrketräning för löpare.

Progressionspass på löpband

En löpare som klarar milen på 50 minuter skulle kunna sikta in sig på denna fartstegring för ett tiokilometer långt pass på löpbandet (justera farterna i exemplet efter din egen förmåga). Då skulle en 50-minuterslöpare, som normalt håller runt 6.00 min/km på distanspassen, springa sin progressiva mil på strax under 55 minuter.

Km Fart

1: 6.00 min/km

2: 5.50 min/km

3: 5.40 min/km

4: 5.35 min/km

5: 5.30 min/km

6: 5.25 min/km

7: 5.20 min/km

8: 5.15 min/km

9: 5.10 min/km

10: 5.05 min/km


Svensk professor: Därför springer du snabbare med  kolfiberskor
Blogg

Svensk professor: Därför springer du snabbare med kolfiberskor


En av nyckelpersonerna bakom World Athletics nya regelverk kring löparskor heter Toni Arndt och är professor på GIH i Stockholm. Här berättar han hur regelverket kom till, hur de nya kolfiberskorna gynnar prestationsförmågan – och varför han själv tycker att de inte borde vara tillåtna. 

Den här intervjun publicerades i Runner’s World #7-20, men tyvärr hade en del av texten fallit bort. Därför återpublicerar vi den nu här i sin helhet som en öppen (olåst) artikel.

Skor har alltid varit en del av det forskningsarbete som Toni Arndt, professor inom idrottsvetenskap med inriktning på biomekanik, ägnar sig åt på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, i Stockholm. Toni har bland annat forskat på fotens kinematik, och till exempel kollat på hur och på vilket sätt ett inlägg kan påverka foten. 

Toni Arndt, professor inom idrottsvetenskap med inriktning på biomekanik på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, i Stockholm. Foto: Ryno Quantz

På grund av sin kompetens inom området var han tidigare president i Footwear Biomechanics Group, som är en del av den stora internationella organisationen International Society of Biomechanics. I Footwear Biomechanics Group ingår bland annat produktutvecklare från de ledande skoföretagen. 

– Arbetet inom gruppen har förstås blivit ännu mer intensivt det senaste året, då frågan kring löparskornas förmåga att hjälpa löpare på elitnivå att göra bättre resultat har aktualiserats, säger Toni Arndt.

Men att han även kom med i den grupp av experter som hjälper det internationella friidrottsförbundet (World Athletics) att utvärdera skorna var egentligen en slump. På en kongress hamnade Toni bredvid en av de personer inom World Athletics som ansvarade för detta uppdrag, och snart var även Toni involverad i arbetet med att stipulera nya regler för hur en löparsko får vara konstruerad för att godkännas för tävlingsbruk.

Det nya regelverket (se ruta nederst) kom till på kort tid menar han. 

– Men World Athletics har en långsiktig plan för hur man ska arbeta med skofrågan framöver. I samarbete med KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) i Stockholm jobbar vi nu bland annat på att ta fram ett protokoll med standardiserade tester. Det ska kunna användas för att utvärdera nya modeller, och gör att man kommer att ta ett mycket bredare grepp kring hur och på vilket sätt en sko bidrar till prestationen.

Redan 1999 gjordes en studie i Kanada där man tittade på effekten av en kolfibersula i en spiksko. Där kunde man definitivt se att man sprang snabbare.

Toni Arndt menar att skorna alltid har utvecklats, men att man inte har sett någon prestationshöjande effekt tidigare.
– Trender har kommit och gått, och olika företag har haft olika gimmicks för att marknadsföra och särskilja sig.

Men helt nytt är fenomenet med kolfiberplattor inte. 

– Redan 1999 gjordes en studie i Kanada där man tittade på effekten av en kolfibersula i en spiksko. Där kunde man definitivt se att man sprang snabbare. Samtidigt var det väldigt svårt att få upp hastigheten under de första stegen med den lösningen, så det blev aldrig något stort. 

I princip dröjde det ända till OS i Rio 2016 innan teknologin som nu revolutionerat marknaden slog igenom. 

– Ja, där användes den av några av topplöparna. Det var en konstruktion som kombinerade en styv platta med en mjuk mellansula. Men det var först när studier visade på en fyraprocentig förbättring av löpekonomin med en Nikesko som man på allvar började se att det var något som gav en tydlig förbättring. 

Siffrorna ljög inte

Nu hade man en siffra på hur mycket prestationen kunde förbättras, vilket också blev en signal om att man måste se över utvecklingen. Men eftersom många resultat redan hade gjorts i de nya skorna gick det inte att gå tillbaka och förbjuda dem. 

– Nej, i stället blev det en snabbt framtagen lösning som framför allt bromsade vidare utveckling. Nu försöker vi testa skor utan människor i dem för att se om de har några prestationshöjande effekter. Lyckas vi med det ska man med ett standardiserat test kunna sätta gränser för olika mekaniska egenskaper. Tanken är att om skon ger värden över dessa gränser så blir skon förbjuden för eliten att tävla i. 

Om det lyckas är planen att flera labb världen över ska bli ackrediterade för att utföra dessa kontroller. 

– Att utvärdera skornas helhetseffekt på det här sättet vore det bästa, om vi kan få det att fungera. Vi försöker hitta ett system där vi inte tittar på skons morfologi, det vill säga skons uppbyggnad. I stället vill vi hitta ett system som bedömer den totala energiåtergivningen, oavsett skons olika komponenter.

Regelverket gäller däremot endast eliten, vilket innebär att tillverkarna ändå kan fortsätta utveckla skorna för att ge motionslöpare fördelar.

Det kan helt klart bli ett problem när en elitmotionär som kanske gör 2.30 på maraton helt plötsligt springer mycket snabbare på grund av skorna och i princip kan närma sig eliten.

– World Athletics kan ju aldrig bestämma vad en motionär får springa i för skor. Det kan helt klart bli ett problem när en elitmotionär som kanske gör 2.30 på maraton helt plötsligt springer mycket snabbare på grund av skorna och i princip kan närma sig eliten. Vad gör man då? Så det är klart att det kan vara lockande för företagen att fortsätta vidareutveckla skorna, även om de inte blir godkända för att användas av eliten.

Om en motionär har lika stor nytta, eller till och med större nytta, av den nya skoteknologin är däremot inte helt klarlagt.

– Studierna som finns har gjorts på snabbare löpare, så jag vet inte. Men jag tror att teknologin har stor effekt även på löpare som är klart långsammare än eliten, liksom på löparna strax bakom eliten. 

Skorna står inte för hela förbättringen

Toni menar att det inte bara handlar om skorna – vissa fysiologiska aspekter kan även bidra till förbättringen. 

– Styvheten som skons kolfiberplatta ger över tåleden, MTP-leden, gör att hävarmen blir mycket större. Rent biomekaniskt är det en fördel, men bara om man har starka vadmuskler. Så hur väl man kan nyttja den ökade hävarmen begränsas av anatomin.

Däremot verkar det inte ha någon större betydelse hur man landar på foten. 

– Tidigare trodde jag att skorna skulle ge större effekt för framfotalöpare, men även de som rullar över från hälen får hjälp av skons egenskaper. Men för att kunna säga någonting säkert om detta behövs studier där man i högre grad tittar på olika löpare.

Inte heller har man kunnat se en ökad skaderisk. 

– Det är också en fråga som inte är besvarad. Rent intuitivt kan man tänka sig att en lång, styv platta skulle kunna ge upphov till skador på hälsenor och vader om man inte har starka vader. Men det finns inga studier än som belägger detta.

Däremot upplever många elitlöpare att man får minskade problem med just hälsenor och vader och att belastningen i stället flyttas upp till lår och rumpa med de nya skorna. 

– Det är en intressant fråga som man borde titta mer på.

Därför går det fortare med kolfiberskor

Men den stora frågan är förstås exakt vad det är som gör att skorna gör oss bättre. Toni menar att det mesta tyder på att kolfiberplattan ändå är nyckeln i den ekvationen.

– Den hårda plattan gör att man inte böjer MTP-leden i framfoten, och därmed sparar man energi. Samtidigt förlängs hävarmen, från hälen till framfoten. Har man kraften som krävs för att kunna utnyttja den ökade hävarmen är det en fördel. 

Även vinkeln på själva kolfiberplattan och den avrundade, uppåtvinklade profilen på mellansulan har betydelse. 

Toni Arndt förklarar framgångarna bakom Nikes modeller. Foto: Ryno Quantz

– Den gör att man får en bra överföring genom steget, vilket troligen har betydelse för skons energibesparande egenskaper. Det är inte det som ger prestationshöjningen, men den är nog viktig för att man ska kunna nyttja de andra delarna fullt ut.

När det gäller energiåtergivningen från mellansulan har däremot inte forskningen några klara svar, menar Toni Arndt. 

– För att se hur stor del av skons energibesparande effekter som ligger där behöver vi testa mer.

Just kombinationen av en tjock mellansula och en styv kolfiberplatta har av många antagits vara nyckeln till prestationsförbättringen. Men nu lanseras flera nya kolfibermodeller med en mer traditionellt utformad, tunnare mellansula. 

Jag tror inte att det finns några bevis för att det behöver vara en kombination av en tjock mellansula och en kolfiberplatta.

– Jag tror inte att det finns några bevis för att det behöver vara en kombination av en tjock mellansula och en kolfiberplatta. Man kan öka hävarmen med plattan även i en tunnare mellansula. Men det är många saker som samverkar så jag kan inte heller utesluta att kombinationen inte har någon effekt. 

Han menar att Nike, som startade hela utvecklingen, verkar ha hittat en kombination som löparna gillar – vilket har betydelse.

– Ja, och de kombinerar både mellansula, kolfiberplatta och en geometri i skomodeller som bevisligen höjer prestationen för löparna.

Så mycket bättre blir du

Så hur stor förbättring kan skorna ge totalt – och blir verkligen alla bättre av att springa i dem?

– Studierna visar att skorna inte ger samma effekt för alla löpare. I studien som visade på 4 procent förbättrad löpekonomi fanns en variation mellan 1–6 procent bland löparna som deltog i studien. Så alla fick effekt, men någon mycket mer än andra. Andra studier visar på samma spridning. 

Även på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm, GIH, genomför man en studie. Tyvärr har den fått ta paus på grund av coronaviruset, så hittills har man bara hunnit testa en person. 

– Ja, den leds av Alexander Wolthon som är masterstudent här på GIH. I studien utvärderas åtta olika skomodeller där flera har kolfiberplatta. Intressant nog var det inte den ledande skon på marknaden som gav störst effekt för denna testlöpare. Givetvis går det inte dra någon slutsats baserat på en enda person, och studien kommer att tas upp igen när det går, säger Toni Arndt. 

– Men det är ändå roligt att andra skoföretag kommer in på marknaden nu, så att löpare som vill ta del av den nya teknologin har fler märken att välja mellan.

Men innan vi vanliga dödliga kan dra nytta av den här nya teknologin måste alltså alla nya modeller passera grindvakten – professor Toni Arndt i Stockholm.  

Fakta: Toni Arndt

Toni Arndt kommer från Australien, men växte upp på Nya Zeeland där han började sin vetenskapliga bana inom biologi. Intresset för biomekanik och kroppens rörelse kom när Toni jobbade som alpin skidlärare. Han gjorde sin forskarutbildning i Köln i Tyskland, med en avhandling som undersökte asymmetrisk belastning i hälsenan.

Tonis fru, som är svenska, tog med Toni till Sverige. Under de första 15 åren här jobbade han på Karolinska institutet där inriktningen låg på biomekanik inom ortopedi. Ett av de största projekten han gjorde under den här perioden var att studera rörelsen mellan de små benen som finns i foten, genom att borra in små metallpinnar i bensegmenten. Den data som kunde presenteras fick internationell uppmärksamhet, och används än i dag för att undersöka nya vetenskapliga frågeställningar.

Numera är Tonis forsknings- och undervisningsinsatser främst idrottsrelaterade. Alla doktorander som han handleder som professor på GIH forskar inom tillämpad idrott.

Sedan Toni kom till Sverige i början av 2000-talet har hans egna idrottande främst varit inriktat på långdistanscykling. För fyra år sedan, 2016, satte han ett rekord i att cykla genom Sverige, från Riksgränsen i norr till Smygehuk i söder. Då cyklade han och två lagkamrater de 210 milen på strax under 105 timmar, det vill säga lite mer än 4 dygn – inklusive 5 timmars sömn totalt. (I somras cyklade elitcyklisten Richard Larsén samma sträcka på 82,5 timme, utan draghjälp men med supportbil.)

Tre snabba frågor till Toni Arndt

När vi testat olika skomodeller med kolfiberplatta i mellansulan upplever vi det som att Nikes modeller har en klart studsigare känsla än övriga. Kan den känslan, eller egenskapen, påverka prestationen?

– Det tror jag. Jag får ofta frågan om vilka skor man ska välja, och mitt svar har alltid varit att man ska välja den sko som känns bäst på foten. Gillar man känslan av studsighet kan det förstås ha en effekt rent mentalt som påverkar prestationen – en placeboeffekt. Det är en av utmaningarna när man testar skor, att göra testerna ”blindade” så att man inte vet vilken sko det är man testar.

Utifrån ett etiskt perspektiv – vad tycker du personligen om prestationshöjande skor?

– Jag tycker inte att man ska ha den här typen av skor på tävlingar, för det är inte det som löpning handlar om för mig. Prestationen ska inte vara avhängig av skon, bara av löparen – jag gillar inte att man kan vara snabbare än man egentligen är. Det som ska avgöra är löparens fysik, biomekanik och den träning löparen genomför. 

– Samtidigt handlar etik inte om svart eller vitt, utan det finns alltid en gråzon. Vi har ju många andra idrotter där tekniken och materialet är avgörande för eliten. Så det är helt klart en svår fråga. Dessutom kan vi inte gå tillbaka till tiden innan utvecklingen tog fart, utan nu måste vi försöka stipulera regler för att utvecklingen inte ska fortsätta trappas upp.

Anders Szalkai pratar kolfiberskor och prestation med Toni Arndt på GIH. Foto: Ryno Quantz.

När jag vann Stockholm Marathon för snart 20 år sedan var det i en Nike-sko som såg väldigt annorlunda ut jämfört med den senaste versionen av Nikes nya kolfibersko Alphafly. Hur mycket snabbare hade jag sprungit i den nya versionen tror du? 

– Fyra procent, haha! Nej, det kan jag så klart inte säga rakt av. Dels finns det individuella skillnader som vi varit inne på. Den angivna förbättringen i procent utgår också från löpekonomin och de energibesparande effekterna och inte en konkret tidsförbättring i minuter och sekunder. Men statistiken visar ju däremot tydligt att den nya typen av skor förbättrar tiderna som en effekt av att löpekonomin förbättras och att löparen därmed kan spara energi under loppet.  

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Fakta: Så togs det nya regelverket fram

Toni Arndt var en av granskarna av den regel som snabbt togs fram för att bromsa den utveckling som tagit fart sedan 2016. Den nya regeln, som trädde i kraft 31 januari i år, reglerar dels höjden på mellansulan och dels på vilket sätt styva plattor, till exempel kolfiberplattor, får läggas in i mellansulan. 

Höjden på mellansulan kontrolleras vid två punkter, som sitter 12 procent respektive 75 procent av skons längd från hälkappans insida. Ingen av dessa punkter får befinna sig högre än 40 millimeter från underlaget. Eventuella hårda plattor, som hittills varit tillverkade av kolfiber, får heller inte staplas på varandra i mellansulan – endast en platta får ligga inbäddad i mellansulan. Denna platta kan däremot vara delad i två, men delarna får alltså inte överlappa varandra.

Enligt regelverket måste skon även ha funnits tillgänglig på marknaden för alla konsumenter en angiven tidsperiod innan den får börja användas i tävlingssammanhang. Det innebär alltså att man inte längre kan tävla i prototyper.

Karbon eller kolfiber? Du har säkert hört någon prata om karbonskor eller karbonplattor. Karbon är helt enkelt en försvenskning av den engelska kortformen för kolfiber: carbon fiber.