Svenska hopp i spansk mara
Blogg

Svenska hopp i spansk mara


På söndag avgörs elitversionen av Valencia Marathon med flera intressanta svenska löpare i de superstarka startfälten. Vi stämmer av läget i svensklägret med de svenska damernas coach Christian Mundt.

Som med alla storlopp under 2020 har det funnits en osäkerhet om erkänt snabba Valencia Marathon ens skulle kunna genomföras med en begränsad elitgrupp. Med bara några dagar kvar till start, som är på söndag 6 december, verkar det som att loppet verkligen kommer bli av.
För Sveriges del finns det stora förhoppningar på de fem svenska löpare som har fått startplatser i loppet. Kan David Nilsson eller Mikael Ekvall bli första svenskarna under 2.10?
Kan Carolina Wikström springa till sig en OS-plats? Får debutanten Sanna Mustonen sitt stora genombrott?

”Team Mundt” på plats i Valencia. Carolina, Christian & Sanna.

Christian Mundt, som vi skrivit tidigare om i Runner’s World, coachar flera svenska elitlöpare. Han är på plats med två av löparna i ”Team Mundt” i Valencia: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Vi ringde upp Christian för att stämma av läget i svensklägret.

Hallå Christian, hur har det gått för er under resan till Valencia med tanke på de restriktioner som råder?
– Vi kom ner i tisdags eftermiddag, och resan gick bra. Det har inte varit några större skillnader mer än att vi ska ha munskydd. Det krävdes även ett negativt coronatest inom 72 timmar innan man anlände till Spanien. Detta var däremot inget vi behövde visa när vi kom in i Spanien.

Hur är vädret och hur ser prognoserna ut inför loppsöndagen?
– Det är runt 15–16 grader och solen tittar fram, men det ska bli något kyligare på söndag. Prognosen säger runt 8 grader vid start och sedan efter hand ska det stiga till runt 11 grader. Så det är ganska ideala förhållanden för löpning. Sedan står det att det ska vara 7 sekundmeter i vind, men banan går inte vid vattnet i år så jag vet inte hur vindkänslig den är.

Det är alltså en annan bana i år?
– Ja, det är en tvåvarvsbana. Det går en elithalvmara innan helmaran, maratonlöparna springer två varv på samma bana som halvmaralöparna gör ett varv på.

Du har två aktiva på plats: Carolina Wikström och Sanna Mustonen. Hur lyckades ni få platser? Jag har förstått att startplatserna är oerhört eftertraktade eftersom det inte arrangeras så många lopp?
– Vi anmälde oss redan i januari och sen när loppets ”My best 42”-program öppnade i mars eller april anmälde vi oss även till det och kom in direkt. Sedan dess har det varit klart, och jag har hela tiden utgått från att det kommer bli av. Valencia har varit det stora målet som vi drivit träningen mot, både för Sanna och Carolina, under hela året.

Ni har varit väldigt öppna med den träning ni genomfört via sociala medier, vilket kanske inte alla elitlöpare är. Hur tänker du runt denna öppenhet?
– Om folk tycker att det är lite spännande att få se vad vi gör i träningen så visar jag gärna det, jag har inga hemligheter. Jag gillar själv att kolla vad andra gör. Om vår träning kan inspirera andra när det gäller upplägg på pass är det bra, även om det blir enskilda pass som tas ur en helhet. Träningen är individuellt upplagd för både Sanna och Carolina och den helheten kommer ju inte fram – det är ju mycket mer som påverkar än de enstaka pass vi redovisar.

Både Sanna och Carolina har tränat mot samma mål nu under en längre tid – har de ändå kört efter helt skilda upplägg?
– Ja, de har haft ganska olika upplägg även om jag tänker på maratonträning utifrån ett visst sätt. Så det finns många likheter i deras scheman men också tydliga skillnader. De har bland annat tävlat i olika lopp under året och de inslagen måste ju passas in i schemat. Sedan utgår jag mycket från farter i min träning, och eftersom deras tidsmål är olika skiljer det sig även där också. Men vi har synkat flera pass också, för att kunna utnyttja varandras sällskap och styrkor och få in den sociala biten också. Det är viktigt när man tränar så här hårt.

Kan du dela med dig av något enskilt pass inför loppet som Sanna och Carolina kört och som du tycker gått riktigt bra?
– Carolina körde ett 40 kilometer långt pass 3–4 veckor innan loppet. Hon sprang första 28 kilometerna med ett snitt runt 3.52 min/km, och de sista 12 kilometerna i maratonfart. Då låg hon på 3.27 min/km i snitt, inklusive lite kupering ute på Gärdet i Stockholm. Det var ett oerhört starkt pass.

– Sanna gjorde ett 25 kilometer långt pass med 16–17 dagar kvar till Valencia. Då sprang hon på 98 procent av sin maratonfart, snittet var 3.37 min/km, vilket var snabbare än planen. Jag fick bromsa henne efter halva passet för hon gick på så starkt, dessutom var det ganska mycket vind och bara precis över noll grader. Då såg vi att det finns fog för det mål vi siktar på.

Finns det ett tydligt tidsmål för både Carolina och Sanna?
– Jag tränar väldigt mycket utifrån vad vi har för tidsmål. För Carolina tror jag att det kanske krävs under 2.27 för att SOK ska vilja ta ut henne till OS, vilket finns med i målbilden. Så det är det tempot vi utgått från i träningen. Sedan vet vi inte hur farthållningen kommer se ut på söndag, vilka farter klungorna kommer hålla. Men det vore idealiskt att öppna den första halvan på 1.13.30 för Carolinas del.
– För Sannas del har vi tränat för att gå under 2.30, vilket innebär 3.33 min/km i fart. Där räknar jag med att det kommer finnas en grupp som satsar mot den internationella OS-kvalgränsen för damer (2.29.30). Så tanken är att gå med där för jag tycker att Sanna är redo för det. Det ska bli oerhört spännande att se om hon får ut allt på maran, som är en distans jag tror passar henne väldigt bra.

Sanna är debutant på maratonsträckan medan Carolina är något mer erfaren. Lägger du någon aspekt på det som coach?
– Nej, jag tänker inte så mycket på det. De sista åtta veckorna innan loppet är till för att förbereda dem både fysiskt och mentalt på hur det kommer att kännas. Passen är uppbyggda utifrån att de inte är rädda för sträckans utmaning. Känslan ska vara att de är tränade för det här och jag har gjort allt jag kan för att de ska nå dit.
– Så det är lika för de båda, även om oron för hur det verkligen känns efter 35 kilometer kanske infinner sig lättare om man är debutant. Det är ju något Sanna inte känt än, men som Carolina upplevt några gånger. I det avseendet är det kanske en liten skillnad när det gäller vilka mentala strategier de tar med sig in i loppet, att man som debutant har ett ännu större behov av en tydlig mental strategi.
– Sen är det andra saker som skiljer. Carolina går ju in i loppet med mycket större yttre förväntningar på sig än vad Sanna har. Sanna är lite mer ”underdog”.

Hur viktig är den mentala förberedelsen?
– Den är viktig. Jag tycker att man ska ha en ”gameplan” och en palett med strategier som man kan ta till för att tackla olika känslor och scenarier under loppet. Det kan vara allt från delmål till ord man kan ta fram för att trigga sig själv, eller rent tekniska delar i löpningen som man kan fokusera på. Man måste ha med sig att det får vara jobbigt, och det är ju en del i varför jag lägger upp så långa och tuffa pass i träningen mot loppet – man får känna att det är jobbigt men man klarar det ändå.

Kör ni några pass på plats i Valencia?
– Ja, vi startade i onsdags med ett lätt distanspass på morgonen för att jobba resan ur kroppen. På eftermiddagen åkte vi upp till arenan där de slog världsrekord nu under hösten på 5 000 och 10 000 meter. En maratonuppvärmning och sedan en 5:a i maratonfart stod på programmet. Torsdag, fredag och lördag blir det relativt kort distanslöpning i lugn till moderat fart, där vi lägger in några ”hundringar” under något av passen.

Har tjejerna samma energi- och vätskeplan för loppet?
– Nej, den skiljer sig lite åt. Carolina kör bara gel i kombination med vatten. Det gör det hela ganska enkelt eftersom hon kan ha med sig gelen själv och inte heller riskerar att missa någon flaska. För Sannas del har det varit en utmaning att hitta något som funkar bra med magen. Där har vi med oss gels, men försöker att hålla oss till sportdryck i den mån det går.

Vi ser med spänning fram mot att följa Carolina och Sanna, liksom Mikael Ekvall och David Nilsson på herrsidan, i Valencia på söndag!

TILL Maratón Valencia Trinidad Alfonso EDP

TOPPFOTO: Deca Text & Bild på Carolina Wikström


Så blev Wilson Kipketer snabbast i världen
Blogg

Så blev Wilson Kipketer snabbast i världen


Wilson Kipketer är en av de allra främsta löparna genom tiderna på 800 meter. Han innehar fortfarande världsrekordet inomhus på distansen, och sprang bland annat hem tre VM-guld för Danmark innan han avslutade karriären 2005. Vi har pratat med honom om hur han ser på allt från löpträning till den snabba utvecklingen av löparskor.

Wilson Kipketer räknas som den bäste genom tiderna på 800 meter. Han tog bland annat tre VM-guld i rad, och även om han aldrig fick till det till ett hundra procent på OS tog han ett silver år 2000 och ett brons 2004.

Wilson är född och uppväxt i Kenya men kom till Danmark via ett privat utbytesprogram när han studerade. Han blev kvar i Danmark, bytte nationalitet och började tävla för Danmark. 1995 tog han sitt första VM-guld för landet vid friidrotts-VM i Göteborg.

Året efter VM-guldet hade Wilson en fantastisk säsong, men eftersom nationalitetsbytet från Kenya till Danmark inte var klart, godkände inte Internationella olympiska kommittén att han kunde tävla för Danmark, vilket gjorde att han missade 1996 års OS.

Under 1996–1997 var Kipketer obesegrad i 33 tävlingar i rad på 800 meter. Wilson var även den löpare som till sist slog Sebastian Coes ”oslagbara” världsrekord på sträckan. Coes rekord hade stått sig i 16 år när Kipketer först sprang på exakt samma hundradel som rekordet, på Stockholms Stadion 1997. Senare samma säsong gick han under rekordet vid två tillfällen, med 1.41,11 som bästa tid.

I dag arbetar Wilson med sportsmarketing för PUMA i Norden och har hand om många av de friidrottare företaget har samarbete med. I samband med ett test av Pumas löparskor passade vi på att ställa några frågor.

Hur är din status som löpare i dag?
– Sedan pandemin bröt ut har det blivit mer löpning än tidigare. Jag har gillat att komma bort från allt hemmaarbete, så jag har sprungit nästan varje dag. Framförallt fina morgonpass. Men normalt håller jag igång med fyra löppass per vecka. Jag har inget driv att tävla, utan det handlar om att jag springer för min hälsa och för att det ger fin avkoppling. Möjligen kan det bli något långlopp, men bara som en del i mitt jobb i så fall.

– Jag har inte heller något sug efter att tävla i veteranlöpning på bana, även om jag vet att det blir alltmer populärt. Men där har jag gjort mitt. Möjligen att jag kan testa hur snabbt jag klarar att springa för stunden någon gång ibland, men det är bara för min egen skull. Annars är det distanslöpning i 4.30-fart som oftast gäller nu.

Är du fortfarande involverad i sporten i dag?
– Ja, det är jag. Totalt hjälper jag runt 40 löpare från två klubbar i Köpenhamn, KIF och FIF. Det är allt från 15 års ålder upp till 30 plus.
Framförallt är det medeldistanslöpare, men bland dem finns det löpare med målsättning att utvecklas på allt från 400 till 10 000 meter. Jag träffar dem lite olika mycket, från en gång i månaden till nästan varje vecka. Det är inspirerande att vara med och kunna bidra.

Var hade du din bas när du själv var en topplöpare?
– Efter studierna i Danmark var jag såklart en del i just Danmark. Men för att få riktigt bra förhållanden och kunna fokusera på min löpning låg jag väldigt mycket på läger. Framförallt vintertid, då Danmark inte hade några riktigt bra faciliteter för träning inomhus. Portugal erbjöd bra träningsmiljöer och sen låg jag ofta även på långa läger i Polen. Där fanns ett riktigt bra träningscenter med en bra skog, samt både inomhus- och utomhusbana. Här blev mitt fokus på träningen också väldigt bra. Dels fanns det inte så mycket annat att göra och dels kom min tränare Sławomir Nowak från Polen.

Vilka var de viktigaste passen i din träning mot att bli världens bästa 800-meterslöpare?
– Det är alltid svårt att ta ut enskilda pass, för det handlar om en helhet; att träna bra och med kontinuitet, men också att äta bra och ge kroppen den tid den behöver för att vila. Det är lätt att man bara kopierar träningen och glömmer det andra – som är lika viktigt.

– I träningen gäller det hitta balansen mellan teknikträning, styrka och den rena löpträningen.

– I träningen gäller det hitta balansen mellan teknikträning, styrka och den rena löpträningen. Mitt råd är att inte fokusera alltför mycket på kilometervolymen, utan att fokusera på den kvalitativa träningen. Det var det som funkade bäst för mig. Sträva mot att se en utveckling av löpfarten under loppet av en längre tidsperiod.

Innebar det att du inte tränade så mycket volym utan mer kvalitet? Skiljer det sig från hur många medeldistansare tränar i dag?
– Ja, jag tränade för att orka hålla en hög intensitet i mina pass. Om man höjer volymen och jagar kilometer kommer man inte kunna ha samma intensitet på fartträningen. Men allt mitt fokus låg på 800 meter.

– Det kan förstås se olika ut beroende på vilken distans man främst satsar på. Man måste också utgå från individen och hitta rätt verktyg för idrottaren. Men om man vill vinna medeldistanslopp måste man förstås ha fart och kunna växla till sprint. Tränar man inte det tror jag att det blir svårt att vinna.

Om du ser tillbaka på din elitträning – vilka var dina bästa träningspass?
– Oj oj, jag har för många tillfällen och minnen. De bästa passen är ju inte heller de tuffaste, för när det går bra flyter allting på och man kan springa avslappnat. Men ett pass jag minns var 5 x 400 meter som jag körde på hög höjd i Sant Moritz 1997. Jag minns att jag hörde hur det pep från en massa andra coachers klockor efter varje intervall. Vilan var fem minuter och jag sprang alla intervaller precis under 48 sekunder. Efteråt kom det fram en coach och undrade om jag visste hur fort jag sprungit, och det hade jag full koll på. Han undrade hur jag kunde vara så oberörd efteråt. Men jag tränade bra då och släppte aldrig mitt fokus under passet – trots att så många kollade och tog tiderna.

– Ett annat pass jag minns – och som kanske inte är lika väntat från en 800-meterslöpare – var när jag fick riktigt bra känsla på ett 60 minuter långt distanspass. Jag hann nästan 20 kilometer och höll alltså runt 3 minuter per kilometer i snitt. Ett tredje pass jag minns var när jag sprang klassiska 5 x 1000 meter på bana. Även här hade jag 5 minuter vila och sprang alla 1000-metersintervallerna på 2.20.

Det var inga lätta pass att kopiera. Hur genomförde du din vila, sittande, stående eller joggandes?
– Med så lång vila som 5 minuter brukade jag stanna och sätta på mig överdragsbyxor, så att musklerna skulle hålla sig varma. Så det var ombyte och lätt rörelse mellan intervallerna.

Som jag förstått det tränade du mycket själv, eller körde du med andra löpare?
– Nej, jag tränade nästan alltid själv. Min träning var väldigt intensiv och jag ville att den skulle vara det. Under en period 1997 tränade jag tillsammans med Vénuste Niyongabo från Burundi som tog OS-guld på 5 000 meter i Atlanta året innan, men det blev inte bra.

– Redan på uppvärmningen körde jag mycket intensivare. Inte från start, men jag gillade att successivt öka farten varje kilometer under uppvärmningen. Det passade inte riktigt Vénuste. Antingen skulle jag dra ner på tempot eller han öka tempot, vilket gjorde att det inte skulle bli bra för någon på längre sikt. Men så är det lite fortfarande – jag gillar att ha intensitet redan från uppvärmningen, vilket kanske inte så många föredrar.

Det är mycket prat kring löpteknik i dag, både bland elitmotionärer och motionslöpare. Hade du mycket fokus på löpteknikträningen, eller kom det helt naturligt för dig?
– Jag tycker att det är bra att man har fokus på tekniken för det finns mycket att göra där för många. Det handlar om att hitta en avslappning i löpningen med bra rytm, och sedan att förstå vilka muskler som är involverade. Det är något du behöver påminna dig om hela tiden för att få ett bra flyt. För mig kom löptekniken naturligt till 60 procent, medan övriga 40 procent var något jag arbetade mig till. Det gjorde jag genom att ha fokus på tekniken under träning och genom att jobba med olika övningar för att springa bättre.

– Men rent generellt är mitt råd att försöka hitta avslappningen även när man springer fort och när man är trött. Hitta koordinationen mellan armar och ben för att få ut maximalt av din kapacitet. Jag tycker att det är vanligt att man ser att just koordinationen inte alltid finns där till 100 procent.

Ett annat fokus i dag ligger på löparskorna, både på och utanför banan. Vad är din åsikt om skoutvecklingen?
– Jag tycker att det har blivit lite för mycket fokus på just skorna. Det är fortfarande idrottarna som ska prestera. Självklart kan man påverkas positivt om man har en sko man tror på och gillar, men på den absolut högsta elitnivån tror jag inte det kan göra så mycket för prestationen i tävlingssammanhang.

– Kanske kan man tåla träningen bättre med den nya teknologin, men även kunskapen kring träning och allt runt om kring har ju hela tiden utvecklats. Så jag har inget emot den tekniska utvecklingen som sådan, men jag hoppas att det inte tar fokus från löparnas prestationer. Inga skor springer av sig själva, även om de kan ge dig support.

Vilken sko springer du själv med?
– När det gäller distanspass alternerar jag mellan Puma Speed Sutamina 2 och Speed 600 2. Båda modellerna tycker jag ger mycket bra löpkänsla och den support jag vill ha, samtidigt som jag får en skön, behaglig runda. När jag vill springa lite snabbare tar jag gärna fram Speed 300 som har en lite lägre profil och som uppmuntrar till högre fart.

Hur ser utvecklingen ut framöver gällande löparskor hos Puma?
– Jag tycker att PUMA Speed-serien som finns i dag täcker in många löpares behov, där alla kan hitta något till en mycket bra prisbild. Inför 2021–2022 utökas utbudet med fler modeller för löpare inriktade mot långdistans, både på elit- och motionsnivå. Bland annat kommer vi lansera skor i linje med den nya utvecklingen, alltså modeller med kolfiberplatta i mellansulan. De har fått mycket bra kritik från exempelvis Löplabbet i Sverige när de fått testa några prototyper.

HÄR HITTAR DU PUMA Speed-serien

Wilson Kipketers snabbaste meriter

Personbästan på 800 meter (1997):
Utomhus 1.41,11
Inomhus 1.42,67 (gällande världsrekord)

Personbästan på 1000 meter (2000):
Inomhus 2.14,96

Wilson Kipketers mästerskapsmeriter 800 meter:

Olympiska spel
Silver (Sydney, 2000)        
Brons (Aten, 2004)

Världsmästerskap
Guld (Göteborg, 1995)
Guld (Aten, 1997)
Guld (Sevilla, 1999)

Världsmästerskap inomhus
Guld (Paris, 1997)
Silver (Maebashi, 1999)
Silver (Birmingham, 2003)

Europamästerskap
Guld (München, 2002)

FOTO: Deca text & bild och Wilson Kipketer privat.


Rekordsnabba svenskar i Dresden
Blogg

Rekordsnabba svenskar i Dresden


Den onekligen annorlunda säsongen 2020 är inte riktigt slut ännu, och i söndags tog några svenskar chansen att springa riktigt fort vid Laufszene Invitational Run i Dresden. På halvmaratonsträckan förbättrade Sarah Lahti sitt eget svenska rekord till 1:09:52 och på herrsidan vann Jonas Glans 10 km loppet och skrev för första gången in sig i svenska rekordhistorian genom att gå i mål på 28:08.

För några veckor sedan fick Hässelbys Sarah Lahti lämna sent återbud vid VM-Halvmarathon när hon blev förkyld. Igår fick hon chans till revansch, och vilken revansch det blev. Laufszene Invitational Run i Dresden avgjordes på en onekligen snabb varvbana, och en bit in i loppet låg Sarah klart under det egna svenska rekordet på 1:09:58. Lite mattades farten, men med en riktigt stark avslutning tog hon sig under sitt eget svenska rekord med 6 sekunder. Med 1:09:52 kom hon 2:a i loppet 10 sekunder efter Tysklands Miriam Dattke.

Jonas Glans vinner 10 km i Dresden på ny svensk rekordtid 28:08

Loppet i Dredsen erbjöd inte bara halvmaraton distansen utan även 10 km och maraton, och det var på 10 km nästa svenska rekord kom.
MAI´s Jonas Glans (fd Leanderson) hängde med kompisen David Nilsson från Högby och på slutet kunde han till och med spurta ifrån både David och alla andra konkurrenter till segern på nya svenska rekordtiden 28:08.

Att Jonas skulle sätta svenskt rekord var säkert överraskande både för honom själv och många andra. Jonas har inte tävlat alls under 2020 och hans främsta meriter är på kortare distanserna 1500 meter och 3000 meter.
Just på 3000 m har han fina mästerskapsmeriter inomhus.
– Indikation på att springa fort över 10 km har dock funnits då han vid ett 10 km lopp i december 2018 vann på 28:41.

Några sekunder bakom Jonas, som trea i loppet, kom David Nilsson som satte personbästa med över en halv minut och han tangerade Mustafa Mohameds tidigare svenska rekordtid på 28:12.

Övriga svenska elitlöpare på plats sprang också bra där Spårvägen löparna Mohammadreza Abootorabi och Archibald Casteel satte nya personbästa i halvmaratonloppet. ”Reza” blev 3:a i loppet på 1:02:39 och Archie blev 5:a på 1:03:29.

FOTO: från Laufszene Sachsen Facebook sida

RESULTAT


Bryt ihop – och gå sedan vidare
Blogg

Bryt ihop – och gå sedan vidare


Ett 26:e guld på SM i maraton hade gett Mustafa "Musse" Mohamed titeln ”flest SM-guld genom friidrottshistorien på herrsidan”. Men Musse nådde inte ända fram. Här är hans analys – och väg framåt.  I år avgjordes SM i maraton som en ren elittävling, med ett av de starkaste startfälten någonsin. Mustafa ”Musse” Mohamed hörde till favoriterna i herrtävlingen, inte minst på grund av det svenska maratonrekord han satte i Sevilla i år med 2.10.03. – Jag har haft ett riktigt bra år. Det började med det svenska rekordet i februari. I somras sprang jag även ett av mina snabbaste 10…
Charlotta och David imponerade på VM i halvmaraton
Blogg

Charlotta och David imponerade på VM i halvmaraton


Med en imponerande 18:e plats tog Charlotta Fougberg den främsta individuella placeringen när halvmaraton-VM avgjordes i Polen. Med personbästatiden 1:10:19 bidrog Charlotta starkt till att de svenska damerna dessutom tog en meriterande 8:e plats i lagtävlingen. På herrsidan gjorde David Nilsson ett riktigt starkt lopp, där han sänkte sitt personbästa till 1:01:40 efter att ha passerat 10 km på 28:48.

Damerna var först ut i polska Gdynia och det blev, efter en rafflande spurtuppgörelse, en favoritseger genom Kenyas Peres Jepchirchir. Med tiden 1:05:16 sänkte hon därmed sitt eget världsrekord i ett ”Womens only race”.

Peres JEPCHIRCHIR, Kenya. vinner på nya världsrekordet 1:05:16.

Segermarginalen för Jepchirchir blev 2 sekunder ner till Tysklands Melat Yisak Kejeta, vars lite överraskande silverplats innebar ett nytt nationsrekord.

En bit bakom den absoluta täten gjorde Charlotta Fougberg ett imponerande lopp där hon plockade placeringar nästan hela vägen till mål när många tappade fart. Charlotta höll tempot uppe och radade upp 5-kilometerspasseringarna på mellan 16:41–16:45 (runt 3.20 per kilometer). Den sista dryga kilometern gick på 3.08 min/km, vilket alltså gav en meriterande 18:e plats. Tiden 1:10:19 var bara 21 sekunder från det svenska rekordet och är den snabbaste svenska tiden i ett ”Womens only race”.

De två övriga svenskorna som kom till start, Carolina Wikström och Hanna Lindholm, höll samma tempo som Charlotta inledningsvis men tappade sedan något på andra halvan av loppet. Båda höll ändå så bra fart att de nådde målet på nya personbästa-tider med 1:11:31 respektive 1:11:48 vilket gav 37:e och 43:e plats individuellt.
I lagtävlingen gav svenskornas starka löpningar en 8:e plats bland världens alla halvmaratonlag.

Jacob KIPLIMO UGA vinner på 58:49

I herrloppet var Ugandas Jushua Cheptegei favorit efter de fantastiska världsrekord han satt under sommaren och hösten på 5 000 och 10 000 meter. Nu räckte han dock inte riktigt till i debuten på halvmaran, utan slutade på en 4:e plats. I stället blev det hans landsman Jacob Kiplimo som efter en otroligt snabb avslutning vann klart på 58:49.

De svenska herrarna startade offensivt och några av löparna syntes till i täten under första kilometern. Efter att favoriterna tagit över längst fram var det David Nilsson som gick klart tuffast av svenskarna sett till milpasseringen.

David Nilsson snabbaste svenska löpare med 1.01.40

David passerade milen i samma fart som hans personbästa på 10 km väg, vilket innebar 28:48. En öppningsfart som indikerade att han skulle kunna hota det svenska rekordet. Nu orkade David inte riktigt hålla den farten hela vägen in, men belönades med ett nytt imponerande personbästa på 1:01:40, bara 23 sekunder över det svenska rekordet. I den oerhört tuffa konkurrensen kom David på 37:e plats.

Bakom David gjorde flera av de andra svenskarna riktigt bra lopp, där Mikael Ekvall kom in på 1:02:48. Den 19-åriga debutanten Emil Millán de la Oliva gick under 63 minuter med sina 1:02:53 trots att han föll olyckligt i början av loppet.

Adhanom Abraha fullföljde även han bra, även om en tuff öppning tog ut sin rätt. Adhanoms sluttid blev 1:04:02. (5:e svensk i herrloppet var Napoleon Solomon men han fullföljde tyvärr aldrig loppet.)
I lagtävlingen med 3-mannalag kom svenska herrarna på 13:e plats.

KOLLA VINNARNAS MÅLGÅNG PÅ INSTAGRAM

FOTO: Deca Text & Bild

ALLA RESULTAT HITTAR DU HÄR


Kan någon svensk bli ”last man standing” i VM?
Blogg

Kan någon svensk bli ”last man standing” i VM?


När ”VM” i Backyard Ultra inleds på lördag, 17 oktober, ställer Sverige upp med ett mycket starkt team. Vi fick ett förhandssnack med Anna Carlsson, som har flest varv på meritlistan i det svenska laget.

Backyard Ultra är en tävlingsform som ökat i popularitet de senaste åren. Men precis som för många andra tävlingar har även Backyard-loppen tvingats ställa in eller ställa om i år. Det gäller även Big Dog’s Backyard Ultra i USA – ett lopp som brukar kallas för Backyard-VM. I stället för det vanliga arrangemanget har arrangörerna valt att köra ett ”World Championship” där varje land genomför sin egen tävling. Resultat jämförs sedan i realtid med övriga deltagande länders resultat.

Backyard Ultra-loppen har sina föregångare i USA. Tävlingarna genomförs på ett varv som är 6 706 meter, där deltagarna springer så många varv man kan med det enda kravet att varvet ska genomföras på mindre än en timme. Varje hel timme startar ett nytt varv – och de löpare som misslyckas med att slutföra varvet inom 60 minuter avbryter tävlingen. Loppet pågår tills bara en löpare återstår – ”last man standing”.

Eftersom Big Dog’s Backyard 2020 blir ett event där varje land har sitt fristående lopp, kommer nog konkurrensen i detta ”VM” vara hårdare än någonsin. Länderna och löparna jämförs med varandra och vinnaren som håller på längst blir ”världsmästare” 2020.

Alla ländernas lopp är dock separata tävlingar, vilket gör att varje lands deltagare måste jobba som ett team. För när det bara är en löpare kvar i ett lands lopp avslutas det landets tävling.

Det svenska loppet avgörs i Älvdalen, med start 14.00 på lördag. Den deltagare som har gjort flest varv på en Backyard Ultra i den svenska truppen är Anna Carlsson. Anna blev en världsnyhet tidigare i år efter ”The Quarantine Backyard Ultra” där hon sprang 45 Backyard Ultravarv – över 300 kilometer – på en plogad bana på isen i Abisko. (I RW nummer 4–2020 hade vi ett stort reportage om Annas bedrift.) Nu är hon alltså en av de svenska löparna i ”Backyard-VM”.

Hur är läget inför helgens Big Dog’s Backyard Ultra på ”hemmaplan”?
– Jo, det är bra hoppas jag. Lite hypokondrisk, men det ska man väl vara vid den här tiden.

Vad är det som händer i helgen?
– Starten går på lördag klockan 14.00 svensk tid, och jag antar att det motsvarar en start 07.00 i USA. Alla länder startar samtidigt. Jag tror att det är 26 nationer som har sin egen tävling, med upp till 15 personer i varje team. Varje tävling är separat, så även om vi är ett team tävlar vi mot varandra samtidigt som vi är beroende av varandra för att nå långt.

Hur är tävlingens upplägg?
– Så länge vi är minst två stycken löpare kvar får vi köra vidare, men när endast en person är kvar i respektive land är man ”last man standing” och då avslutas tävlingen för landet. Resultatet jämförs sedan med hur långt ”last man standing” hunnit i de andra länderna. Det här gör att vi både är inbördes konkurrenter i våra inhemska lopp, men måste hjälpa varandra för att nå långt i den internationella tävlingen.

Finns det en dam- och herrklass, eller är det verkligen ”last man standing”?
– Nej, det är inte uppdelat utan ”last man standing” är grundkonceptet. Jag tror att grundaren av Backyard-konceptet, Lazarus ”Laz” Lake (Gary Cantrell), ville visa att tjejer och killar är jämlika i denna uthållighetsform. Den senaste vinnaren av Big’s Backyard var en kvinna. I många lopp har man en dam- och herrsegrare, men här är grunden att en vinnare utses – oavsett vem man är.

Har ni i det svenska teamet pratat ihop er, för ni måste ju hjälpa varandra om någon ska nå långt?
– Vi har inte pratat mer än ”online”, men vi kommer ju att ses och kommer definitivt att peppa varandra för att vi ska nå långt. Jag tror det är viktigt att vi får lite lagkänsla så att vi blir några som driver varandra framåt till riktigt många varv. Jag hoppas vi är många kvar efter 30 varv och kan ta det vidare därifrån.

Loppet startar ju på lördag, tar ni höjd för att fortsätta i veckan som följer?
– Ja, det var ungefär samma starttid som när jag sprang The Quarantine Backyard Ultra, och då höll jag ju på in på måndagen.

Nu hoppas jag absolut att vi kommer springa in på tisdagen. Samtidigt vet jag såklart att det är mycket som ska stämma.

Det är lätt att prata, svårare att göra i verkligheten. Men ambitionen om att hålla igång till tisdag finns.

När vi intervjuade dig tidigare i år sa du att du behövde bli bättre på att få in mer sömn under loppen. Hur ser du på det nu inför helgen?
– Jag och min support kommer ha med ett eget tält, så under nätterna kommer jag att avskärma mig lite för att om möjligt få lite sömn.

Ska det bli kul med ett ”riktigt” lopp – även om det delvis är virtuellt?
– Ja, jag ser verkligen fram mot loppet, att få gå in i bubblan och bara tänka på att ta mig framåt.

Vad tycker du om den 6,7 kilometer långa banan i Älvdalen?
– Jag sprang min första Backyard där och den är väldigt fin. Den har en kort sträcka med asfalt, men sedan är det mestadels parkväg med grus och någon del med lite rötter och stenar. Den är omväxlande med några backar, relativt lättsprungen, så det är en riktigt bra Backyardbana enligt mig.

FÖLJ DET SVENSKA TEAMET PÅ FACEBOOK

Det blir spännande att följa både Anna och svenska teamet. RW önskar alla stort lycka till!

TILL HEMSIDAN FÖR Big Dog’s Backyard 2020

TOPPFOTO: Emil Sergel


Rekordtrupp till VM i halvmaraton – här ser du livesändningen!
Blogg

Rekordtrupp till VM i halvmaraton – här ser du livesändningen!


På lördag 17 oktober avgörs VM i halvmaraton i polska Gdynia. En rekordstor svensk trupp med nio löpare deltar. Det är inte bara en stor svensk trupp utan även en riktigt stark trupp – det kan bli svenska rekord. VM-loppen sänds live och här hittar du sändningen.

Tidigare i veckan hade vi en intervju med Charlotta Fougberg som är en av VM-löparna. Hon har laddat på hög höjd, och är enligt senaste sociala medier-inlägget från henne själv i riktigt bra form. Personbästat på 1:11:58 lär få sig en putsning om förhållandena är de rätta.

Övriga svenskor i truppen har faktiskt ännu snabbare ”PB”, där svenska rekordhållaren Sarah Lahti är snabbast med 1:09:58. Årets komet inom svensk långdistanslöpning, Carolina Wikström, har gjort 1:11:44 men sommarens resultat indikerar att även den tiden kan sänkas rejält. Hanna Lindholm har 1:11:57 och visade på Lidingöloppet att hon är på väg tillbaka efter lite skadebekymmer tidigare under året.

Med sitt svenska rekord i entimmeslöpning och svenskt juniorrekord på 10 000 meter, finns det defintivt fog för att tro på en riktig topptid redan i debuten.

Även på herrsidan finns svenska rekordinnehavaren på plats, genom Napoleon Solomon som gjort 1:01:17. Men den som kanske visat bäst form under sensommaren är 19-årige Emil Millán de la Oliva, som nu gör sin debut på halvmaraton. Med sitt svenska rekord i entimmeslöpning och svenskt juniorrekord på 10 000 meter, finns det defintivt fog för att tro på en riktig topptid redan i debuten.

Bra form har även Sverigetvåan genom tiderna på distansen, David Nilsson visat, med starka gatulopp på 10 km med tider klart under 29 minuter. Kanske kan ha ta ner sitt ”PB” 1:02:05 under 1.02 på VM-loppet?

Övriga svenska herrar har också sprungit bra i sommar och har imponerande tider på halvmaran. Mikael Ekvall har gjort 1:02:29 och Adhanom Abraha är bara några sekunder långsammare med sina 1:02:34.

VM-loppet avgörs på en fyravarvsbana (varje varv är ca 5 km) och runt 250 löpare från mer än 50 nationer är anmälda. Största stjärnan på herrsidan är nog debutanten på sträckan, Joshua Cheptegei från Uganda som i sommar slagit världsrekord på både 5 000 m och 10 000 m.

På damsidan är båda (!) världsrekordinnehavarna på plats genom Etiopiens Ababel Yeshaneh, som har rekordet 1:04:31 i ett mixat lopp, och Kenyas Peres Jepchirchir som har rekordet på 1:05:34 i ett separat damlopp. (Det finns världsrekord för båda uppläggen.)

Damloppet startar 11:00 och herrloppet 12:30

Här kan du se livesändningen på VM i halvmarathon via World Athletics Youtube-kanal


Fougberg i ny spännande VM-start
Blogg

Fougberg i ny spännande VM-start


Charlotta Fougberg visade storform när hon tog en överlägsen seger på Lidingöloppets elitlopp, trots meriterat motstånd. Hennes nya banrekord kom kanske som en överraskning för några – men inte för Charlotta. Nu har hon laddat upp på hög höjd inför VM i halvmaraton i Polen, som går av stapeln på lördag 17 oktober.

Stort grattis till Lidingöloppssegern, Charlotta! Vad säger du om din insats där?
– Tack! Jag kände att jag var i riktigt bra form innan. Jag kollade på webb-sändningen från loppet efteråt och det var lite komiskt att höra vad kommentatorerna sa i förhållande till mina egna tankar. Jag tyckte de var lite väl negativa. I en intervju före loppet berättade jag att jag var i riktigt bra form, men ändå lät det på dem som att jag hade varit osäker innan start. 
– Självklart hade jag stor respekt för mina konkurrenter och startfältet var riktigt bra, men jag kände också att min form verkligen var bra. Meraf Batha (2:a i loppet) gick ut riktigt hårt. För mig var det naturligt att släppa en lucka då, men jag kände mig inte alls osäker så tidigt i loppet. Vi hade kollat vilken snitt-tid andra löpare hade haft på sträckan inför loppet, så jag hade en plan för hur jag skulle springa.

Du sprang maraton-VM i Doha för ungefär ett år sedan. Där tog du, under mycket tuffa förhållanden, en meriterande 18:e plats. Men efter det blev det lite tyst, både i sociala medier och i media. Var det medvetet?
– Ja, det var medvetet. Jag kan känna att sociala medier ibland tar både tid och energi. Efter VM ville jag ha en period där jag la all fokus på min träning och återhämtning, samtidigt som jag ville ha tid för familj och vänner. Jag jobbar utöver min satsning vilket gör att jag vill prioritera min tid till dem och det som ger mig mest.
– Sen gillar jag att ha bra bilder när jag ska lägga upp något. Jag har inga fotografer eller någon som spontant gillar att ett foto på plats under mina träningspass och mitt fokus måste och vill vara på att utvecklas som löpare för att nå mina mål.  – Så det föll sig naturligt att det blev en period utan egna rapporter på sociala medier. 
– Jag tycker jag fick distans till det. Men sen kände jag för att skriva lite igen när jag började tävla, även om det inte blir lika frekvent nu som det periodvis varit tidigare.

Det har ju blivit en konstig säsong för alla med inställt OS och VM. Hur låg du till i din träning inför säsongen – och hur påverkade de inställda storloppen dig och din träning?
– Jag åkte på träningsläger till Sydafrika inför Rotterdam Marathon som skulle ha avgjorts i början av april, och då kände jag mig i väldigt bra form. Men redan efter en vecka på lägret kom beskedet att Rotterdam ställdes in. Jag valde att vara kvar ändå, i hopp om att det skulle vända och att något annat lopp skulle kunna genomföras. Jag gjorde riktigt bra pass, och visste inte då att även EM och OS skulle ställas in och flyttas. 
– Men smittspridningsutvecklingen gick ju inte alls åt rätt håll. När presidenten höll ett tal med budskapet om en total ”lock down”, bestämde jag mig för att försöka ta mig hem. Jag skulle inte få träna ute och alla faciliteter skulle stängas ner, och det fanns en risk att jag inte skulle kunna ta mig hem överhuvudtaget.

Charlotta Fougberg i årets elit Lidingölopp

Hur tog du beskedet om att EM ställdes in och att OS skulle flyttas?
– När beskedet om EM kom berördes jag väldigt mycket. Då kände jag verkligen en osäkerhet inför framtiden. Som elitidrottare vill man kunna sträva efter mål, och när allt det försvinner blir det en större utmaning att upprätthålla motivationen. Men jag som maratonlöpare har inte lika många lopp per år som en banlöpare har så jag har tacklat det okej ändå. 

Hur gjorde du med träningen när målen försvann?
– Min tränare Johan Wettergren bestämde att jag direkt skulle lägga in den vila som vi hade planerat skulle komma efter Rotterdam. En vila som skulle ge kroppen och huvudet chans till återhämtning efter all den tuffa träning jag gjort under vintern och tidiga våren inför maran. 
– Jag hade haft lite känningar i min vänstra hälsena, så det var läge att ge den en chans att vila upp sig. I samband med vilan la vi in en period med stötvågsbehandling för hälsenan. Det var inte roligt … ytterst smärtsamt.

Hur körde ni igång sedan utan tydliga lopp som mål?
– Vanligtvis har man en tidslinje där man ser att jag måste träna si eller så under veckorna fram mot tävlingen. Nu fanns ju inte alls den stressen, för vi insåg att inga stora lopp skulle kunna genomföras. Just då visste vi ju inte ens om SM-tävlingarna eller mindre nationella elitlopp skulle kunna genomföras. Så det fanns verkligen gott om tid att starta upp träningen igen utan stress efter stötvågsbehandlingen. 
– Vi tog det fas för fas. Först alternativ träning, sedan la vi på lugn distansträning och därefter sub-tröskel. Varje gång vi kände att jag var redo för en ny fas med intensitetsökning i löpningen tog vi nästa steg.

Hur gjorde du inför sommarens SM i halvmaraton?
– Jag hade inte några tävlingar inplanerade på grund av coronasituationen när de nationella elitloppen kom igång. Inför halvmaraton-SM i slutet av juli hade jag insett att träning i tröskelfart gick bra, så det var med den grunden jag ställde upp på SM-halvmaran. Och det blev ju bra för min del – loppet gick i en fart som motsvarade min sub-tröskelfart. (Charlotta vann SM-guldet på 1.16.51, reds. anm.)
– Men visst var det tufft ibland under sommaren. Det gällde ju att ha tålamodet att inte springa tuffa och snabba pass, för man vill ju så gärna testa. Då är det bra att ha en tränare som bromsar lite.

Efter halvmaraton-SM måste du ha kommit i riktigt bra slag oerhört snabbt. Det såg ut som att du tog ett tydligt kliv framåt, både när det gäller löpsteg och fart tills det var dags för Lidingöloppet? 
– Ja, det är nog rätt analys. Vid halvmaran hade jag inte gjort något kvalitetspass, men efter det kunde vi gå vidare till nästa fas och öka löpkilometrarna till den nivå där jag ska ligga. Vi kunde börja lägga på kvalitetsträning samtidigt som jag under den här perioden förbättrade min löpekonomi – ju mer jag springer desto bättre blir min teknik. Med fartpassen kom även formen och självförtroendet inför Lidingöloppet.

Vad innebär ”den nivå där jag ska ligga” räknat i kilometer?
– Det handlar om runt 100–110 kilometer löpning per vecka, och utöver det alternativträning som motsvarar att jag kommer upp till 150–170 kilometer per vecka. Genom åren har vi sett att jag kan springa upp till 12–13 mil någon vecka eller så, men mycket mer än det ska jag inte springa – då blir skaderisken alldeles för hög för mig. Så jag kompletterar med cirka tre pass alternativ träning i veckan för att få volymen.

Och hur stämmer ni av löpekonomin?
– När det gäller löpekonomin stämmer vi av på känsla. Jag känner själv när det börjar bli bra, och min tränare ser också när jag springer mer avslappnat och inte behöver jobba lika mycket för att hålla farten.

Hur omvandlar du alternativ träning till löpta kilometer i träningsdagboken?
– Jag brukar omvandla tid till kilometer. Kör jag alternativ träning som ska ersätta distanslöpning räknar jag 5 minuter träning som motsvarande 1 kilometer löpning. Kör jag tröskel- eller kvalitetsträning i alternativ form ger 3:30-4 minuter 1 kilometer. Det innebär rent konkret att träningstiden blir längre när jag tränar alternativt för att jag ska kunna tillgodoräkna mig ”en kilometer”, för när jag väl springer går det ju fortare än så.

Nu står halvmaraton-VM på din agenda. Hur går dina tankar inför loppet?
– Det ska bli jättekul. Det har funnits med i planeringen. Samtidigt har vi ju inte varit säkra på om man kan genomföra loppet, och jag har ju inte heller varit formellt uttagen tidigare. Eftersom jag vet att jag svarar bra på hög höjd åkte jag iväg på höghöjdsläger i St Moritz. Planen var att jag skulle få runt tre veckor här. Upplägget blir sen att jag tävlar på den första dagen efter att jag kommit ner från den höga höjden – det brukar funka bra för mig om det funkar med logistiken.

Vilka typer av pass har du jobbat med på hög höjd för att utveckla den fina form du visade på Lidingö fram till VM-loppet?
– Jag svarar väldigt bra på tröskelträningen, så det är fortsatt basen i träningen, men självklart har vi lagt in tuffa pass också. Så det blir två tuffa veckor och en lättare. Sara Lahti är också på plats här. Vi kört en del pass tillsammans där vi peppat och pushat varandra.

Kan du berätta om något pass du kört?
– Ett pass vi kört är 10 x 1 000 meter där de första ”tusingarna” gick i tröskelfart och sen efterhand stegrande fart. 3.20 på första två och sen avslutade jag med 3.07. Passet utfördes på lågland i Italien så vi skulle kunna springa fortare. 

Du har gjort din 2.29-tid på maran och din snabbaste halvmara i traditionella tävlingsskor, utan kolfiberplatta och utan kraftig mellansula. Men du sprang Lidingöloppet i den nya typen av skor. Vad är din känsla kring de nya kolfiberskorna nu när du testat dem?
– Jag har såklart lite delade åsikter kring dem, men nu är de här. De känns väldigt skonsamma. När man tränar i högre farter känner man inte av det lika mycket efteråt som med tunna, traditionella tävlingsskor. Det är helt suveränt, för det gör ju att man kan träna med högre volym i högre farter.
– Sen är det såklart mentalt stärkande att jag gjort mina bästa tider i tunna tävlingsskor, och att de flesta av mina medtävlare har gjort sina bästa resultat med kolfiberskor. Det känns ju helt klart som att jag får mer fart i en kolfibersko, vilket jag tror att nio av tio löpare också känner. Så rent mentalt kan det vara ett plus att gå in och tävla nu, men med den nya skoteknologin.

Vad är målsättningen på VM – och hur ser planen ut efter VM?
– Planen är att slå personligt rekord. Kanske kan vi i det svenska laget också samarbeta för att trycka ner det svenska halvmaratonrekordet lite. Det hoppas jag på men såklart spelar bansträckningen en stor roll. Dessutom tror jag att just laget har en riktigt bra chans, om vi gör ett lopp i paritet med vår kapacitet.
– Efter VM är det lite oklart vilka maraton som finns att springa, men jag vill verkligen springa ett lopp som ger mig en chans att kvala till OS. Lyckas jag med det kan jag känna ett lugn och helt fokusera på träningen mot OS. Jag har inget lopp klart, men om rätt lopp infinner sig kan det bli innan årets slut.

HÄR KAN DU SE VM HALVMARATON LIVE

VM i halvmaraton 2020
Var: Gdynia, Polen
När: Lördag 17 oktober. Damerna startar 11.00, herrarna 12.30. 

MER INFO HITTAR DU HÄR

Svenska VM-löpare kvinnor:
Charlotta Fougberg, 85, Ullevi FK
Hanna Lindholm, 79, Huddinge AIS
Sarah Lahti, 95, Hässelby SK
Carolina Wikström, 93, LK Roslagen

Svenska VM-löpare män:
Adhanom Abraha, 77, Eskilstuna FI
Mikael Ekvall, 89, Strömstad LK
Emil Millán de la Oliva, 01, Eskilstuna FI
David Nilsson, 87, Högby IF
Napoleon Solomon, 94, Turebergs FK

FOTO: Deca Text & Bild


Fantastisk världsrekordkväll i Valencia
Blogg

Fantastisk världsrekordkväll i Valencia


Tävlingen NN World Record Day i Valencia levde upp till de högt ställda förväntningarna. I går kväll slog Ugandas Joshua Cheptegei och Etiopiens Letesenbet Gidey två av friidrottens tuffaste världsrekord. Cheptegei klockade 26.11,00 på 10 000 meter och Gidey sprang 5 000 meter på 14.06,62.

Gidey var först ut på banan i damernas 5 000-meterslopp, där det var helt perfekta förhållanden på Estadi del Turia i Valencia i Spanien. Fram till 3 000 meter hade Gidey hjälp av två farthållare, Esther Guerrero från Spanien och världsrekordhållaren på 3 000 meter, Beatrice Chepkoech från Kenya.

Starten var harmonisk och perfekt avvägd i ryggen på hararna. Om Tirunesh Dibabas världsrekord på 14.11,15 skulle slås behövde Gidey i genomsnitt 68,1 sekunder per 400-metersvarv. Inledningsvis låg hon precis på den farten eller några tiondelar långsammare. En ljusslinga längs innerbanan guidade farthållarna att hålla exakt rätt tempo.

Hararna lämnade banan när 3 000 meter passerades (på 8.31), och sedan var det Giday mot ljusslingan. Visuellt mycket vackert springande Giday sänkte direkt varvtiderna ner mot 67 sekunder per varv, vilket gjorde att hon lämnade ljusslingan bakom sig och kom i mål på fenomenala 14.06,62.

Ugandiern Cheptegei satte tidigare i år världsrekord på herrarnas 5 000 meter vid en gala i Monaco med smått ofattbara 12.35. Nu var han helt inriktad på Kenenisa Bekeles ”oslagbara” världsrekord på 26.17,53 från 2005.

Även Cheptegei hade hjälp, både av mänskliga farthållare av världsklass och ljusslingan som drog iväg i exakt rätt fart för att han skulle kunna slå rekordet.

Cheptegei passerade 5 000 meter på 13.07. Strax därefter orkade inte hararna längre, så sista 4 800 meterna var det Cheptegei mot klockan och mot ljusslingan. Han inte bara höll farten utan ökade sista biten in, och med 60,1 sekunder sista varvet slog han världsrekordet med cirka 6,5 sekunder. Det nya världsrekordet på 26.11,00 innebär att varje kilometer avverkades på ungefär 2.37 minuter.

Cheptegeis fantastiska världsrekord satte dock inte punkt för hans säsong, utan närmast väntar halvmaraton i Gdynia, Polen, den 17 oktober. Det blir Cheptegeis debut på sträckan. Frågan världen ställer sig är förstås hur snabbt han kan springa 21,1 kilometer!

FOTO: NN Running Team Instagram
(NN Running Team hemsida)


Jessica satte PB med 56 km när hon vann RM 24 timmars
Blogg

Jessica satte PB med 56 km när hon vann RM 24 timmars


I helgen avgjordes Riksmästerskap i 24-timmarslöpning i Skövde och förhandsfavoriterna Jessica Svärd och Martin Scharp vann dam respektive herrklassen. Martin nådde 246 km och Jessica satte personbästa med 56 km och segerdistansen på 223 km innebar att hon sprang 559 varv på 400 meters banan där loppet avgjordes.

Runner´s World fick en pratstund med Jessica ett drygt dygn efter att hennes segerlopp.

Stort grattis, hur känns kroppen ett dygn efter målgången i segerloppet på RM 24 timmars?
– Det gör ont varje steg jag tar. Så varje steg jag tar påminner om vad jag gjort. Men det känns ändå riktigt härligt och att det är värt det alla gånger.
– Låren känns mest, men även armar och axlar värker av att ha varit i samma ställning i 24 timmar.

Hade du förväntat dig att vinna och springa så långt som du hann på 24 timmar?
– Vinna trodde jag att jag skulle kunna göra om jag fick till ett bra lopp, men det var inte det viktigaste utan för mig var det att nå mitt distansmål. Jag hade gått ut innan med att jag ville nå 200 km, men egentligen hade jag 220 km som mål för det är den indikativa kvalgränsen till att få tävla för landslaget i 24 timmars. Men jag ville ligga lite lågt med det, för det kan hända så mycket på ett 24 timmars lopp. Jag hade ju bara sprungit 167 km som längst innan, men jag hade verkligen bestämt mig för att fixa det.

Hur var din taktik under loppet, för jag antar att det ingick lite gång och stopp i din snittfart på 6 minuter 26 sekunder per kilometer?
– Jag tänkte att jag ville fixa 12 mil på 12 timmar. Det var första målet. Sen hade jag tänkt ta det lite lugnare, men under loppets gång kändes det så bra att jag körde på i bra fart ända fram till 100 miles (ca 160 km), och sen efter det unnade jag mig att gå ett halvt varv, men innan dess sprang jag hela tiden. – Jag räknade aldrig riktigt timmarna, utan jag räknade mer på distansen. När jag hade 100 miles visste jag att jag bara hade 6 mil kvar till mitt mål på 220 km. Jag tappade lite såklart på slutet, men det hade jag räknat med.

Hur såg ditt energiintag ut under loppet?
– Jag drack 2 dl sportdryck varje halvtimme och sen växlade jag mellan att var 30:de minut ta en energigel eller en halv banan och mannagrynsgröt som jag hade i ”klämpåsar”. Så det höll jag på att varva hela tiden och jag adderade även någon melonbit. Energimässigt var jag aldrig låg, utan det var den muskulära tröttheten som kändes.

Hur klarade du fötterna?
– Jag klarade mig bra, och fick bara en fick en liten blåsa på en tå, som min man fick sticka hål på idag. Lite skavsår under sporttoppen, men det var inget stort.

Hur tänker man när man springer så långt på en 400 meters banan?
– Ja, det är ju inte jättekul, men det är ändå skönt att ha supporten så nära hela tiden och man vet att om man missar något så kan man få support relativt snart igen. Man tänker inte så mycket, utan lyssnar på musik, pratar med medtävlare och helt enkelt bara springer. Sen byter man håll var 6:e timme, så då händer det något.

Hur är det med sömntrötthet, kommer det ingen känsla av att vilja sova under dessa 24 timmar?
– Jo, jag har sprungit fyra 24 timmars lopp tidigare och då har jag sovit några timmar. Men nu hade min coach, Linus Wirén, lagt upp ett program där jag kört några pass på nätterna och jag slutade med kaffe 10 dagar innan loppet för att sen kunna få större effekt av koffein under loppet. Det funkade bra, och jag höll mig pigg hela natten men vid 6 på morgonen (loppet gick från kl 12 på dagen till 12 nästa dag) fick jag en riktigt sömn dipp. – Så då var jag tvungen stanna och lägga mig i ett tält som en kompis hade med sig och så bad jag min support väcka mig efter 20 minuter. Det räddade slutdelen av loppet, för sen kom jag igång jätte bra. Egentligen ska man inte behöva sova på ett 24 timmars, men jag behövde det.

Loppet var ett stort lyft för dig på distansen, har din coach Linus ändrat något mer än att träna på natten, och hur ser en träningsvecka ut?
– Det har blivit lite fler längre långpass. Innan körde jag runt 35 km på ett långpass, nu har det blivit några långpass på 45-50 km. Samtidigt har Linus sänkt farten på passen för att jag ska jobba 24 timmars tempot. Annars ligger jag på runt 5 minuters fart på mina rundor, men nu har jag medvetet fått hålla igen.
– Mängdmässigt tränar jag runt 12 mils löpning i veckan. Sen adderar jag runt 3 timmars ”hemmastyrka”, runt 2 timmars crosstrainer och 1 timme simning. Så jag snittar nog runt 17 timmars träning på en vecka.

Hur får du ihop det pusslet med familj och jobb?
– Ja, det är ett litet pussel. Jag har tre barn och min man har tre barn, så vi är ett stort gäng. Men med planering funkar det. Transport löpning till eller från jobbet ger 18 km enkel väg. Styrka och Crosstrainer kör jag hemma i vardagsrummet, så då kan man fortfarande prata med barnen och se vad dom sysslar med. – Annars blir det såklart många tidiga morgonpass. Går man ut klockan 5 på morgonen hinner man ett bra pass innan dom andra är vakna. – Sen ställer min man upp mycket också, för han förstår hur mycket det här betyder för mig.

Hur ser din bakgrund ut som löpare?
– Jag har sprungit sen jag var 16-17 år (reda anm: Jessica är 38 år nu) men mer på ”jogga hemma” nivå. Det var först för 7 år sedan, när jag fött mitt sista barn, som jag började spring mer inriktat mot maraton. Jag tror det var 6 år sedan jag sprang min första mara, men jag har alltid varit intresserad av de långa distanserna. Jag är ju inte jättesnabb, utan det är på dom längre distanserna jag kan göra något bra och det är först nu som det släppt på riktigt.

Hur ser dina framtidsmål ut?
– Egentligen var målet i år 100 km SM, men det blev inställt som så många andra lopp. Så jag vill gärna göra en bra 100 km tid i framtiden, samtidigt blev jag ännu mer taggad nu på 24 timmars och där är målet att kunna hålla det tempo jag höll i början hela vägen. Nu gick jag en hel del på slutet, så där tror jag att jag kan förbättra mig. Så upp mot 230 km, och sen att få springa ett internationellt mästerskap på 24 timmars, det är drömmen.

RESULTAT SAMMANFATTNING RM 24H

DAM:
1. Jessica Svärd, Umara SC, 223 814 meter
2. Sara Lindström, IS Göta, 198 561 meter
3. Jenny-Ann Ehrling, Örebro AIK, 182 245 meter

HERR:
1. Martin Scharp, Scania Road Runners, 246 079 meter
2. Pavic Branislav, Majornas IK, 241 007 meter
3. Halalkic Emir, IF Kville, 230 827 meter


FARSANS INTERVALLER
Blogg

FARSANS INTERVALLER


Ni har väl inte missar RW podden med LG & Peppe. Många skratt och mycket inspiration till din löpning. Ett mycket uppskattat stående inslag är ”farsans intervaller”, en programpunkt där Bosse Lindholm som bland annat varit tränare i svenska friidrottslandslaget ger tips på konkreta pass.

RW podden med Lars Gunnar ”LG” Skoog och Peppe Lidholm har blivit en succé och lyssnarskaran ökar hela tiden. Förutom många skratt, får lyssnarna självklart ta del av träningstips, och bakom inslaget med ”fasan” står Peppes far Bo ”Bosse” Lindholm. Han delar varje vecka med sig av konkreta pass och i podden förklarar han både syfte och upplägg. Många lyssnare har efterfrågat passen även textform och nedan hittar du några av ”farsans” passtips. Har du missat podden, hittar du den här!

FARSANS INTERVALLER

Alla pass behöver en bra uppvärmning med jogg , några stegringar och klassisk uppvärmning,uppmjukning av kroppen!Jogga gärna ner 10-15 min efter intervallerna!

1. (avsnitt 3)
6 x  40-15 sekunder (Spring 40 sekunder, vila 15 sekunder)
8 x  30-15 sekunder
10x  20-15 sekunder
12 x 15-15 sekunder
Flexibel vila mellan seten.

2. (avsnitt 4)
8 x 40-15 sekunder (Spring 40 sekunder, vila 15 sekunder)
12 x 20-15 sekunder
Flexibel vila mellan seten.

3. (avsnitt 5)
8 x 70-20 sekunder (Spring 70 sekunder, vila 20 sekunder)
12 x 20-15 sekunder
Flexibel vila mellan seten.

4. (avsnitt 6)
400 m test-pass
120m-100m-80m-60m-40m (kört riktigt hårt, vila så du känner dig återhämtad mellan varje)
Slå ihop löptiden och få ett resultat. Sen kör du ett 400m lopp-så hårt du kan. Avsluta med 2 x 200m samma här, hårt-ta lång vila mellan loppen.
Det här kan man köra en gång i månaden och se hur man ligger till!

5. (avsnitt 7)
”Frida Svensson passet” (Googla så får du se vem hon är)
4 x 40-20 sekunder (Spring 40 sekunder, vila 20 sekunder)
5 x 30-15 sekunder
6 x 20-15 sekunder
7 x 15-15 sekunder
8 x 10-10 sekunder
Flexibel vila mellan seten

6. (avsnitt 8)
2 – 3 x (5 x 3 minuter -1 min)
2 – 3 x (10 x 70-20 sekunder)

7. (avsnitt 9)
8 x  70-20 sekunder (Spring 70 sekunder, vila 20 sekunder)
10 x 15-15 sekunder
8 x  70-20 sekunder
10 x 15-15 sekunder
36 intervaller, flexibel vila mellan seten

8. (avsnitt 10)
10 x 40-15 sekunder (Spring 40 sekunder, vila 15 sekunder)
10 x 20-15 sekunder
10 x 15-15 sekunder
Flexibel vila mellan seten


Första stegen kritiska
Blogg

Första stegen kritiska


I morse, ja nästan varje morgon tänker jag på, eller snarare känner jag hur första stegen ur sängen innebär en stor risk. Ja, kanske inte varje morgon men som i morse, dagen efter en tuff träningsdag, då känns det som något ganska lätt skulle kunna gå sönder….

Men efterhand vaknar det till, men även efter den uppvaknande fasen, gäller det att låta de inledande stegen på morgonjoggen gå precis så sakta som det behövs. Jag antar att det är åldern, men första kilometern kan gå 1 minut långsammare än sista kilometern på 8 kilometers rundan och ändå var den första både den jobbigaste och den del på passet där en lite för stor kraft i steget skulle kunna bli ödesdigert. Så numera får ingen fartklocka stressa morgonpasset, utan det får gå precis så långsamt som det behövs!

Hur såg då 3 mils träningsdagen ut igår? – Jo även om träningen just nu, precis som för så många andra löpare, är lite mållös, eller i alla fall oviss då vi inte vet om och när det kan bli tal om större lopp igen, har jag fortsatt konstigt nog motivation att hålla igång och jobba på för att utveckla mig som löpare utifrån vart jag står idag.

Så jag jobbar på både med volym och fart, men kör lite mer på känslan än efter en plan. Gårdagen inleddes med ett intervallpass jag kan tipsa om som både jobbar i två olika fart- och ansträngningslägen.

Upplägget var 5 serier med 1000 meter följt av 400 meter intervall i varje serie.
5 x (1000+400 meter).

Vilan mellan 1000 och 400 meters intervallen var kort, bara 30 sekunders gående/stående, men sedan 1 minuts stå-gåvila efter 400 meter innan start på en ny serie.

Den korta vilan mellan intervallerna i serien utgår från att farten på 1000 meters intervallen mer ska vara tröskelfart än intervallfart. Springer man ”tusingen” för fort blir det tufft och svårt att få till en bra och tydlig farthöjning på efterföljande 400 meters intervall. – För det är målet, att jag ska ha kraft att kunna springa klart snabbare fart på 400 meters intervallen jämfört med 1000 meters intervallen. Med rätt fart på 1000 meters, och med vetskap om att jag efter 400 meter får vila lite längre, vågar och kan jag springa 400 meters i riktigt bra fart.

Passet ger 7 km i intervall-löpning, och just delen med tröskelfart på den långa och tuffare intervallfart på den kortare tycker jag ger väldigt mycket tillbaks.
Kanske kommer passet dock lite fel i tid, för det kan faktiskt trigga formen lite, och form utan lopp kanske inte behövs, men jag tycker passet ändå kan passa in för att bryta av mot många av de andra passen jag har som mest handlar om distans och tröskellöpning.

Tider och farter. Jag runt 3.28-3.30 på 1000 meters, så runt min ”milfart” och sedan 78-79 sekunder (3.15-3.18 min/km) på 400 meter vilken nog skulle kunna motsvara den fart jag klarar hålla på 3000 meter.
Känns passet får långt, kan man givetvis modifiera och utgå från tid istället för kilometer och då springa 5 x 3:30 min + 80 sekunder per serie, eller utgå från 1000/400m och minska ner antalet serier.

Med uppvärmning på 5 km och nedjogg på 2 km gav passet 14 km, så för att nå 30 km blev det ett långt, men riktigt lugnt kvällspass på 16 km. Ingen stress på farten, utan just så fort som benen ville och det ska erkännas att det inte var den lättaste känslan…. Snittet där angav Garmin till runt 5.01, så snabbare gick det inte…. men ändå BRA TRÄNING!

Träningsdagen avslutades med ett litet moment, som jag mer och mer börjat lägga in för att om möjligt minska riskerna med steget ut ur sängen och jag tycker faktiskt det funkar!

I ett betalt samarbete mellan Runner´s World och Flowlife har jag fått möjligheten testa en så kallad Flowgun från Flowlife.

Som elitlöpare en gång i tiden fick jag ofta hjälp av en riktig massör som tryckte ut muskelknutor och jobbade med stela muskler. Självklart går det inte att ersätta en massör rakt av, men det är där Flowgun från Flowlife kommer in. Det är en sorts massagepistol som med hjälp av vibrationer både stimulerar blodgenomströmningen och bearbetar stela muskler.
Vid några tillfällen har jag kört direkt efter pass, för ”pistolen” är lätta att ha med sig, och då har jag inriktat effekten den ger mot någon punkt där jag känner att muskeln dragit ihop sig under passet. Men oftast blir det på kvällen för att stimulera blodgenomströmningen i den muskler som fått jobba hårt under passet. Ibland är dock pistolen upptagen då fler i familjen gillar att mjuka upp….. för kör man inte alltför ”hårt” är det ju ganska skönt och avslappnande…