Blickar framåt
De ljusglimtar i löpningen som jag skymtade var inget annat än just ljusglimtar. Status quo på min löpform tyvärr. I alla fall när det kommer till hårda pass…
Igår körde jag Hässelbyloppet. Bestämde mig för att köra på känsla. Nu såhär i efterhand var det inte det bästa beslutet. Borde istället kört strikt på puls med lugn öppning.
Istället drog jag iväg hårt med en plan att efter 3 km slå av lite i 3-4 km så jag kan hålla en anständig fart sista kilometrarna. Slutade med att jag fick kliva av efter 5,5 km med kramp i rumpan och skenande hjärta. Ägnade sista biten som var kvar till målområdet att peppa diverse kompisar att klara sina sub 40 ambitioner.
För att beskriva problemet så är det som att man saknar växel 5 & 6 på bilen. Allt funkar kanon fram tills man ska lägga sig i cruise fart på motorvägen. När man ska flyta med i 120 km/h på 3.000 varv ligger jag istället och ylar på 4:ans växel och varvar 7.000. Ingen vidare känsla och det drar lika mycket sås som ett traktorpull race.
Det enda jag kan glädjas åt är att det känns fantastiskt runt min marathonfart. När jag förra veckan körde 3×8 km progressivt så hade jag jämn och fin fart på sista med en relativt låg puls. (4:00 resp 165)
Ska göra ett liknande pass denna vecka, 25 km med sista 10k i race pace. Sen återstår endast lättare distanspass med små fartinslag. Ingen idé att köra mer intervaller eller dylikt. Kommer bara resultera i mer slitna ben och kvaddat självförtroende.
Kommer efter NYC verkligen lyssna på mina tränare för att råda bot på problemen. Antar att det kommer innebära en hel del tid på gymmet samt på trainern. Löpningen får tyvärr kliva åt sidan ett tag. I alla fall den löpning som faller under rubriken “kvalité”. För mig är detta otroligt tråkigt då löpning är det jag mest brinner för av de tre grenarna.
Annars så går faktiskt simningen fortsatt framåt. Har som ambition att i sommar hamna närmre 60 mins är 65 min på IM distansen. Det är ett ganska stöddigt mål för mig men jag anser det vara möjligt om jag kontinuerligt fortsätter att pusha mig framåt. Cyklingen får bli det den blir. Som den mest tidskrävande av grenar vill jag inte sätta upp för tuffa mål där då det bara kommer resultera i att jag missköter min roll som pappa. Hoppas självklart att jag fortsätter utveckas som cyklist men har inga illusioner om att hamna under 4:45 i Kalmar givet samma förutsättningar som 2012.
Här kommer några konkreta mål som jag har satt upp inför nästa säsong…….var tvungen att sätta upp dem för att motivera mig nu när det går trögt.
3km – Under 10 mins
5km – Under 17 mins
10km – Under 35 mins
21,1 km – Under 1:19
42,2 km – Under 2:48:48
Top 5 placering Duathlon SM samt göra sub 4:15 på en Halv Ironman. Kalmar givet samma förutsättningar vill jag göra närmre 9h än 9:15. Nån exakt siffra kan man inte ha….
Där har ni det. Kommer säkert få äta upp dessa mål men jag har alltid haft uppfattningen av att ens målsättning skall vara kaxig & svårslagen.
M
