Vardagslivet i triathlonkollektivet
Tiden bara går här nere på Playitas, Fuerteventura. Får nästan lite ångest när jag tänker på att det här livet kommer ta slut ”snart”. Vi har roligt här i träningskollektivet och det är kul med triathlon nästan hela tiden. Vi leker triathlonproffs.
Vi har våra rutiner. Det är morgonsimning, dubbelfrukost, gemensamma cykelpass, trekaffe (VIKTIGT), löpning och middagsbuffé. Även om rutiner är bra så gäller det att variera sin träning för att gå framåt, sägs det, så igår chockade jag kroppen med att springa blåa slingan ÅT ANDRA HÅLLET! Väldigt skumt det där, har sprungit blåa slingan trehundratusen gånger, alltid åt samma håll, och nu när jag sprang den från andra hållet kändes det plötsligt som jag var på helt nya platser.
Jag jobbar mycket på att försöka springa utan magkrash, just nu. Det har inte gått ett enda pass på en vecka nu där inte magen fullständigt har ballat ur. Life of a triathlete. Magkrascher är en del av triathleters vardag och det är otroligt många av mina träningskompisar som lider av samma sak. Löparmage, som det så snält heter är inget unikt, det är tvärtom mycket vanligt. Vi triathleter är också väldigt öppna med att dela med oss av detta, taket är högt när det gäller kroppsvätskor och fekalier. Så till alla nybörjare i denna underbara sport, det är helt normalt att kissa i våtdräkten på simningen och stanna på toapaus under löppassen.
Coach Björnen har lagt upp mitt träningsschema fram till tävlingen och det kommer bli en hel del mängd med intervaller i tävlingsfart och inte lika mycket kvalitetspass med hög intensitet för att jag inte ska bränna mig. Sista veckan är det väldigt lite mängd men däremot kommer tävlingsfarten att testas på. Det ska blir kul. Och väldigt spännande att se hur kroppen kommer reagera på all träning.
Jag har nu anmält mig till Challange Fuerteventura OCH Mallorca 70.3, båda är två halvironmantävlingar som går med två veckors mellanrum. Jag kommer att tävla med riktiga proffs och det är lite nervöst. Ska alla genomskåda mig nu att jag inte egentligen är så bra? Men jag ser mest fram emot tävlingarna. Det blir ett kvitto på hur träningen gått för mig och om jag lyckats ta något kliv framåt i den här cirkusen.
Imorse masade jag mig upp i arla morgon (kl 8) för att titta på Ludwig och Patrik som skulle köra en träningstävling med Svenska triathlonförbundet, som är på plats med ett breddläger. Kändes skönt att stå bredvid och titta bara. Det ser väldigt jobbigt ut, det där triathlon.
Nu ska jag ladda inför dagens göromål: långpass löpning!
Vardagsbild1: På väg till simningen i arla morgonstund (obs, det är ej två finnar jag har på kinden…det är myggorna som fulltständigt äter upp mig på nätterna).
Vardagsbild2: Morgonsim…alltid med Milebreakerflaskan i högsta hugg.
Vardagsbild3: Lilla Ludde på väg ut i havet.
Vardagsbild4: Svenska Triathlonförbundets träningstävling. Luddes viktigaste tävling för säsongen.
