Blogg

Ironman Finisher


Hallå!

På väg hem från Lanzarote. Är faktiskt inte lika besviken som jag trodde jag skulle vara. Antar man vänjer sig vid motgångar. Den här gången var det heller inte ”mitt fel” om man nu kan säga så. Förberedelserna var grundligt gjorda och hade eliminerat de faktorer som satt pinnar i hjulen historiskt. Mekaniskt var nya cykeln i toppskick. Två extraslangar och tre ventilförläggare (skratta ni men en gick faktiskt av när en bike mechanic envisades med pumpa rätt tryck innan start). Såg till ta på mig skorna innan jag hoppade på cykeln och gjorde inga andra chansningar som kunde få ödesdigra konsekvenser. Jag skulle i mål helskinnad denna dag.

Hela min familj hade veckorna innan race turats om ha feber & diverse oklara förkylningsliknande åkommor. Jag hade själv åkt på en omgång som resulterade i ömma trumhinnor samt halsont. En penicillinkur botade det på några dagar och jag var fit före avresa. Enda orosmålet var att jag inte haft mer än 3h i tempoställning senaste fem veckorna vilket jag visste skulle sluta med öm ländrygg och nacke under cyklingen.

Efter resan ner till Lanzarote via övernattning i Gran Canaria kände jag direkt nåt var fel med kroppen. Haft liknande känsla innan då torr flygplansluft & resa kan irritera redan känsliga slemhinnor och svalg efter en infektion. Hade samma under Cannes Triathlon 2015 och då gick det ju strålande ändå. Tyvärr visade det sig att det här inte var känningar av min gamla åkomma utan en ny virus som hade gett sig på mig. Höll tankarna positiva och förberedde mig som om allt var som vanligt. Förkylningar är luriga på det det sättet, man vet ju aldrig riktigt hur de kommer yttra sig. Starta tänkte jag göra oavsett, skulle aldrig förlåta mig själv annars. Alvedon, Nässpray, vätska och massor av sömn & vila blev strategin före start. Tyvärr kände jag mig rejält hängig på race morgon men ignorerade det samtidigt som jag svalde 2 alvedon & lyssnade på hårdrock.

Race:

Kom iväg sent på simningen och fick slåss för hitta fritt vatten. Det var slagsmål i princip hela första varvet så jag gjorde medvetet ett ”stort” varv för undvika skicka pulsen i taket då jag började hosta i vattnet. Hade annars en bra simning trots nedsatt ork. Magiskt simma i klart vatten bland fiskar och annat kul. Tror jag landade strax under 1:05h.

Ut på cykeln lugnt och fint då musklerna kändes gnälliga. Började misstänka wattmätaren var felkalibrerad då den visade alldeles för låga tal givet skattad ansträngning. Normalt kan jag blunda men ändå sätta exakt vilket tryck jag håller. Idag visade de 20-25 watt för lite mot min inbyggda känsla. Skitsamma tänkte jag, det är ändå känslan som är viktigast plus det är en lång dag. Cyklade på så gott jag kunde men fann mig omcyklad och utan kraft för ta upp kampen med diverse motvindspartier eller motlut. Tröttnade till slut på denna mesiga framfart och testade öka på mer efter några mil men det fick luftrören att strejka och framkallade hosta. ”Det här kommer bli en lång utflykt tänkte jag”. Efter banans värsta parti Mirador del Rio så bar det åt hemåt. Benen var fräscha, kunde andas genom näsan men ländryggen va less. Åt & drack som aldrig förr för hålla humöret uppe och det funkade. Hade inte min normala fysik så det var bara spela med dem kort jag hade. I mål skulle jag, även om det skulle bli pannlampspromenad i Puerto del Carmen. Cyklingen hamnade på 5:44h. 226 watt avg, 251 NP. Inte ens tränat på så låga watt under hela 2015-16. Låg 22:a i min AG så chanserna för en placering var borta sedan länge.

Bytte om i lugn takt och kissade för 5:e gången sedan simningen (?!). Garvade lite då det var ett tecken på att jag knappt svettades ut den vätska jag stoppade i mig. Stack ut på löpet med en naiv bild av springa en stabil mara utan riskera hjärtat. Hade såklart jättefina ben då jag inte cyklat så hårt. Fick bromsa mig för inte gå under 4:00 fart. Hittade en skön pace runt 4:20-4:25. Ökade jag så kom hostan och besvären. Halvmaran landade på 1:33h. Sprang fint utan några bekymmer i 23-24 kilometer. Där någonstans krävdes mer puls för hålla farten uppe. Gjorde några försök återfå andningen men hade tryck även bröstet, feberkänningar och svårt få in syre. Stannade för första gången för se om det gick kyla av systemet och sedan starta om. Gick ok ett par gånger men till slut funkade inte det heller. Blev inte ledsen, uppgiven eller arg. Hade ju vetat om det här men valt inte acceptera det utan var trots det rätt glad det bara var 15km kvar innan jag fick stanna. Joggade och gick lite periodvis med de svenskar som passerade för få tiden gå snabbare. Fint väder och varannan kilometer fick man kall dryck och snacks. För inte verka dryg eller vek sprang jag sista 2km in i mål, försökte nog mentalt skapa en positiv bild av sporten så jag kan ladda om till nästa utmaning. Strax över 4h tog denna springpromenad.

Fick äntligen stanna & äta efter 11 timmar & 9 minuter. Glad vara framme och nöjd att jag inte tappade humöret eller gjorde något dumt som hade riskerat min hälsa & fysik. Motgångarna senaste året har varit många, eller så kan man säga jag varit extremt förskonad från dem tidigare och att jag nu är ikapp det som oundvikligt sker alla som är seriösa i den här sporten. Ju bättre man blir, desto större risker tvingas man ta och då krymper marginalerna – enkelt.

Negativt – Jag missar min chans åka till Hawaii i år igen. Väldigt osannolikt jag gör en IM före september i år. Sydafrika 2017 är nog best guess just nu. Jag måste skaffa nya cykelskor då jag kissade 3 gånger i den vänstra på cyklingen.

Positivt – Jag är bättre än jag någonsin varit. Mer komplett och lugnare där ute på banan. Har mer erfarenhet än de flesta amatörer och somliga proffs och tror i framtiden jag kommer se tillbaka på det gångna året som väldigt nyttiga läropengar. Mina hjärnspöken inte kunna springa efter cykeln försvann och jag känner mig totalt orädd för vad som kan hända nästa gång. Har redan förlorat så mycket att va fan ska hända nästa gång för knäcka mig, går inte.

Vad händer nu?!

Saltsjöbadens sprint 6:e juni. Ser fram mot få duktigt med stryk av Micke Sahlberg & Nisse Svensson.

Vansbro SM på halvdistans. Där kommer det gå undan, vilken härlig hets när alla få chansen vässa mot varandra. Ska slipa simningen ytterligare så jag kan vara med bättre från start och bråka på cykeln.

Oklart hur hösten ser ut. Tjörn & VM på 70.3 i Australien är anmälda men vetifan. Kanske får ett bryt och myglar in mig i Kalmar bara för jävlas. Har något otalt med den tävlingen och skulle gärna vilja göra livet svårt för de amatörer som tror de ska dit för vara top tre bland AG35-39.

Nu ska jag vila en vecka, bli frisk från den här överjävligt förkylningen. Synd bara min fina solbränna kommer vara borta lagom till helgen.

Adios

Miguel Nelker


Senaste numret av Runner’s World!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Testat: 3 smarta tekniska prylar som gör dig till en vassare löpare
Blogg

Testat: 3 smarta tekniska prylar som gör dig till en vassare löpare


Moov now: Din nya multicoach?

Moov Now är en ”wearable” som via tre sensorer känner av hur du rör dig. Fäst runt smalbenet samlar podden till exempel information om din löpning. Appen som krävs för att få ut något av Moov är förberedd för flera olika typer av träningsaktiviteter, men vi har koncentrerat oss på löpning under vårt test.

Sensorerna består av en accelerometer som under löpning till exempel känner av hur hårt du landar, ett gyro som känner av vinkeln som din fot har när den landar, samt en magnetometer som känner av riktningsändringar. Appen analyserar rörelseinformationen, och ger dig tips i realtid via hörlurar kopplade till din smarta telefon.

Tanken är att Moov ska hjälpa dig att både löpa mer effektivt och med mindre risk för skador. De flesta Moov-pass består därför av intervaller med fokus på löpskolning och rörelseövningar. Men det finns också rena intervallpass med hög intensitet, där mindre fokus läggs på löptekniken.

När du springer får du återkoppling med jämna mellanrum, och efter varje pass får du poäng utifrån hur du har rört dig och hur hårt du har landat. Poängen sätts i relation till hur väl du har presterat i förhållande till målet med passet, och följande pass höjs nivån ett snäpp. Att ”spelifiera” digitala applikationer på det här sättet är trendigt – det vill säga att man skapar ett tävlingsmoment med ett belöningssystem. Löper du perfekt får du beröm och när du har klarat alla nivåer får du en utmärkelse – precis som i ett dataspel.

Utöver de löpspecifika funktionerna har Moov-appen också funktioner för cykling, simning, styrketräning och boxning. Det finns även en funktion för aktivitetsmätning dygnet runt. Vill du lyssna på musik samtidigt som du tränar går det alldeles utmärkt – volymen sänks automatiskt när du får instruktioner.

En del pulsband med Bluetooth fungerar tillsammans med appen och podden, vilket gör att du kan få aktuell puls via lurarna. Moov har däremot ingen egen GPS, utan är helt beroende av appen och din telefons GPS. Du behöver därför alltid ha med telefonen när du springer, men du slipper åtminstone att titta på den – alla instruktioner får du i hörlurarna.

Moov är smidig och enkel att använda, och har en kort starttid. Batteritiden är imponerande lång, tack vare ett klockbatteri som räcker ett halvår vid normal användning. Det är inte uppladdningsbart utan byts ut när det tar slut.

Moov är också helt vattentät, och ger förstås användaren möjlighet att dela sitt senaste pass via sociala medier. Enda negativa synpunkten är att det är lite snålt med övningar i de olika programmen.

Moov Now kostar cirka 800 kronor – ett konkurrenskraftigt pris i förhållande till vad du får för pengarna.

SHTF – att lära sig löpa på nytt

En grupp danska och svenska ingenjörer, designers, löpare och programmerare har de senaste åren jobbat på att utveckla små rörelsekänsliga poddar för löpanalys. Projektet, heter Shft (uttalas shift) och består av två sensorer och en app.

Inuti de två sensorerna, eller poddarna, sitter en accelerometer, ett gyro och en magnetometer som tillsammans utför 12 000 mätningar i sekunden. All denna information berättar för en app i din telefon hur du rör dig. Genom att använda två poddar, en på foten och en på överkroppen, kan Shft känna av hur mycket av framåtrörelsen som bromsas av din fotisättning, liksom vinkeln på överkroppen och hur överkroppen rör sig i sidled. Din löpeffektivitet mäts i watt och det gör också de bromsande krafterna.

Första löpturen börjar med en analys av hur du löper, vilket återkommer var tionde pass för att hålla koll på din utveckling. Efter uppvärmning och en analys av ditt rörelsemönster påbörjas ett teknikpass, där syftet är att korrigera ditt löpsteg och din hållning utifrån vad Shft har sett under analysen (eller screeningen som appen själv kallar det).

Det går att ställa in hur ofta du ska få tips, och alla instruktioner får du i lurarna som du kopplat till din telefon. Skulle du under teknikpasset sänka farten eller stegfrekvensen under det uppsatta målet för passet, så får du direkt en uppmaning om att öka antalet steg eller höja farten.

Efter passet kan analysen läsas i en utförligare textversion. Parametrar som löpeffektivitet, landningar och rörelsemönster bedöms också, med hjälp av ett poängsystem. Du får sedan tips på rörelseövningar, som illustreras med en kort instruktionsfilm. Även ditt löpsteg kan du analysera i detalj med hjälp av en animerad film, där du i slow motion kan se hur din fot landar och skjuter ifrån.

Shft-poddarnas batteritid är inte så lång, och om du bär runt dina löpargrejor i en väska hela dagen finns det dessutom en risk att batterierna tar slut då rörelsen startar Shft-poddarna. Det bästa är därför att ladda dem inför varje pass – laddtiden är relativt kort som tur är.

En annan sak att tänka på är att kommunikationen mellan poddarna och telefonen kan störas av att du till exempel har ett vattentätt mobilfodral (Lifeproof i vårt fall) och mobilen nerstoppad i jackfickan.

Men instruktionerna är enkla att följa, och det krävs inga förkunskaper för att använda Shft. Vi tror att man kan bli en bättre löpare med hjälp av Shft – precis som man kan bli det med hjälp av en duktig löpcoach. Men det förutsätter förstås att man följer instruktionerna och lyder – den efter ett tag ganska irriterande – rösten i hörlurarna.

Shft kostar cirka 2 300 kronor.

FITBIT BLAZE – Smart klocka utmanar

Blaze är en ny ”smart” klocka från företaget Fitbit, som tidigare mest tillverkat aktivitetsmätare. Nu vill Fitbit ta upp kampen mot exempelvis Apple watch och Samsungs smarta klockor.

Designmässigt är Blaze en lyckad utmanare. Den har en metallram runt klockan, och armbandet är utbytbart för den som vill matcha sin outfit. Pulsmätningen sker optiskt mot handleden, vilket fungerar mycket bra – under testet fick vi hela tiden de pulsvärden som vi brukar få vid jämförbara pass med pulsband runt bröstet och en traditionell pulsklocka.

Funktionerna, som du enkelt styr via den stora pekskärmen, är kopplade till din mobil. I det avseendet är Blaze i stort sett jämförbar med konkurrenterna – du kan se mail och sms, svara om det ringer och bli påmind om vad som står i kalendern. Utbudet av appar som du kan använda i kombination med klockan är stort. Men vi tycker ändå att det saknas en del löparspecifika appar till Blaze, som till exempel Runkeeper. Det kan förstås förändras framöver.

Då klockan saknar egen GPS behöver du använda telefonen för att kunna spåra din löpning utomhus. På löpbandet är det stegräknaren och pulsmätaren som samlar data. För den som vill använda Blaze som en träningsklocka är avsaknaden av GPS ett stort minus, precis som på många andra smarta klockor. Utan telefon är inte Blaze så mycket mer än en pulsmätare med stegräknare.

Men det finns helt klart andra ljuspunkter. Funktionen Smarttrack känner igen de rörelser du utför under träning och registrerar den automatiskt – du behöver alltså inte starta klockan för att logga din träning.  Det är en funktion vi gillar och som fler tillverkare gärna får kopiera.

En annan bra funktion är de korta träningsprogrammen med övningar som finns i klockan. En sju minuter lång rörlighets- och styrkeövning är till exempel perfekt när man suttit för länge i soffan. Batteritiden är också sympatiskt lång, upp till fem dygn beroende på användning. Och att kunna styra musikspelaren på mobilen från klockan är bekvämt under en löptur.

Även Fitbit har hakat på trenden att göra spel och tävling av vardagsrörelse – du kan därför utmana andra som har en aktivitetsmätare från Fitbit i att till exempel gå flest steg under ett dygn. Den som vinner kan sedan skryta om det på sociala medier genom ett enkelt knapptryck. 

Som träningsklocka har Blaze brister, men om man kan tänka sig att träna med en smart klocka och vill ha en aktivitetsmätare – då är det här ett prisvärt alternativ. Stänger man av alla påminnelser slipper man dessutom meddelandena om att röra på sig hela tiden.

Fitbit Blaze kostar cirka 2 300 kronor.


Antal kommentarer: 1


Patrick

SHFT har gjort mej till en bättre löpare och det är riktigt skoj att springa och få feedback.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Luleå Stadsmara – ett stort fiasko


Jag hade hoppats på att få skriva en race report nu. Jag hade också hoppats på att få hylla Luleå Stadsmara som arrangemang. Men mest av allt hade jag hoppats på å få skriva att jag kommit hem från Luleå med ett nytt PB. Tyvärr kan jag inte skriva nåt av dem. Det sket sig skulle man kunna säga. Inte för att jag vek ner mig, för att det blev jobbigt eller för att att vädret ställde till det. Nej, idag var jag i toppform och på väg mot stordåd. Passerade milen på 37.58 enligt den officiella klockan och kände mig oberörd. Första milen kändes som uppvärmning. Ökade farten och bestämde mig för ett sub80 försök. Hade två gubbar framför mig som jag enkelt passerade under den efterföljande kilometern. Lång borta kunde jag se tätklungan på 5-6 personer med Janne Westerberg (också från Sundsvall) i spetsen och insåg att jag aldrig skulle kunna komma ifatt dom. Istället ställde jag in huvudet på att sololöpa resten av loppet. Nu jävlar! Sen hände det som inte fick hända. Vid 12km kom en korsning utan flaggvakter, höger eller vänster? Det var snitslar åt båda hållen. Jag tog vänster men kände efter ett par hundra meter att det måste vara fel. Fick panik. Fick syn på ett par funktionärer och skrek åt dom ”vilket håll ska jag springa åt?”. Dom hade ingen aning, började prata med varandra innan en av tjejerna till slut pekade in mig till ett industriområde. Det kändes ännu mera fel, men sekunderna hade redan börja rinna iväg så jag sprang dit hon pekade. Efter 500m kom hon cyklandes och skrek att hon visat fel. Då brast det totalt. Rev nummerlappen och med allt adrenalin pumpades i kroppen började jag skrika och skälla ut henne efter noter. Var flyförbannad. Skrek ännu mer. Nu när den värsta besvikelsen lagt sig så vill jag be om ursäkt till alla funktionärer som hamnade i min skottlinje på väg tillbaka till målet, men där och då var besvikelsen så enorm och total. Jag hade åkt till Luleå för en enda sak – att springa halvmaran på 80min, inte på 82 eller 83 och när jag efter första halvan t.o.m kände att sub80 fanns inom räckhåll så blev besvikelsen över en funktionärsmiss ännu större…

Men okej, jag ska göra ett försök till race report ändå. Resan upp mot Luleå började direkt efter jobbet i fredags. Har haft en riktigt bra känsla i kroppen de senaste veckorna och verkligen känt mig i toppform så förväntningarna var skyhöga på helgens lopp. I Umeå mötte jag upp brorsan som kommit med flyg från Stockholm för att också inkassera ett nytt PB. Kände mig riktigt nervös men förväntansfull och taggad när vi rullade ut på E4:an med sikte på Luleå. Nu väntade 30mils bilresa med nya Kent skivan på högsta volym. 


Strax före 21-tiden rullade vi in i Luleå och checkade in på Scandic en bit utanför stan. Det blev en ganska tidig kväll, kände mig slut efter en natts dålig sömn, tidig uppstigning, full arbetsdag och 6 timmars resa. Hade dock svårt för att somna pga nervositet och höga förväntningar på loppet. Började fundera på taktik istället. Första milen på 38.30 och sen försöka öka blev den officiella planen, den inofficiella att göra ett försök på sub80 om känslan var bra efter första milen. Efter lite funderande och studerande av bankarta somnade jag till slut.

Vid sjutiden ringde klockan. Vädret såg riktigt lovande ut. Mulet och vindstilla, helt perfet. Hotellfrukost känns alltid lyxigt och idag var ingen undantag. Åt som vanligt lite för mycket och avslutade med massa wienerlängder men kände ändå att jag hade rätt många timmar på mig att smälta det innan det var dags. Lite slösurfande i sängen, ett par toalettebesök och sen var det dags. Strax före tiotiden lämnade vi hotellet som bara låg ett par minuter från startområdet på Universitetet. Det var lätt att hitta parkering och smidigt att få ut sin nummerlapp. Fick ett riktigt bra första intryck av startområdet och organisationen, det kändes lovande. Hade nästan en timme till godo innan det var dags för start 11.15 för halvmaran.



Hade tagit på mig rejält med kläder, det kändes dessutom som det var lite regn i luften men efter bara några minuters uppjogg steg temperaturen och solen började visa sig. Har nog aldrig vart så noggrann med uppvärmningen som idag. Först drygt 20min lugn jogg, sen löpskolning och dynamisk stretch och som avslutning rätt många stegringslopp för att få upp pulsen. Kände mig varm. Bestämde mig till slut för att skippa både armvärmare och vantar vilket med facit i hand var ett bra beslut för det blev riktigt varmt under loppet. 

Med kvarten kvar var det dags att bege sig mot starten. Jag var anmäld i motionsklassen eftersom man var tvungen att vara ansluten till en klubb för att få delta i tävlingsklassen. Alla tävlingslöpare fick en liten gräddfil längst fram, svor lite för mig själv, för jag hade gärna velat starta där och sluppit trängseln men det var inte fler anmälda än att när startskottet väl ljöd så gick det rätt så smidigt att kryssa sig förbi, redan efter ett par hundra meter var jag förb dom flesta och hamnade strax bakom täten.

När jag väl lyckats få fritt utrymme bromsade jag mig själv och klockade första kilometern på 3.46. Helt perfekt, nu började loppet på riktigt. Eftersom att det inte var så många deltagare blev det ganska tidigt rätt stora luckor och gott om utrymme. Nu väntade ett par kilometerns löpning in mot stan. Låg kring 3.45-fart och strax före bron in mot centrum hade fältet spridigt ut sig rejält. På bron blåste det rätt rejält i motvind som kändes, la mig bakom en klunga men tyckte ganska omgående att det gick för sakta så istället gick jag förbi och fick ta all motvind själv men jag kände mig stark så det gjorde inte så mycket även fast farten sjönk en del. Hade rätt bra koll på alla i motionsklassen, ville gärna vinna den eftersom jag inte fick vara med i tävlingsklassen. Det var ett stort gäng nyanlända som startade i motionsklassen från Boden United, alla såg sjukt snabba ut så jag tänkte att det är kört men strax efter att centrum passerats och banan vände tillbaka mot Universitetet så plockade jag dom en efter en och kände mig urstark. Vid 8km kom jag ikapp två gubbar som såg ut att ha det tungt, tänkte ett tag att jag skulle lägga mig i rygg på dom men hörde på deras andning att dom hade det jobbigt så istället gick jag förbi rätt enkelt utan nån större ansträngning. Banan var otroligt lättsprungen bortsett från vinden, bara några enstaka motlut där man max tappade 5-10s som man å andra sidan fick igen på utförslöpningen. Vid10km passeringen var man tillbaka på Universitetsområdet och när jag passerade på 37.58 enligt den officiella klockan (38.05 enligt resultatlistan?) kände jag mig urstark. Har sprungit milen på 38 rätt många gånger tidigare men aldrig känt mig så oberörd som jag var idag. Ökade farten, drog förbi två gubbar framför och tänkte att idag är fan-i-mig min dag.

Efter 10km sprang med ett extra varv inne på universitetsområdet innan man skulle ut på samma bana som tidigare igen. Redan här började jag ana oråd. Vissa funktionärer vid vissa korsningar såg extremt ointresserade ut, istället för att tydligt peka åt vilket håll man skulle springa stod dom och pratade och skrattade med varandra, vid flera korsningar fick jag fråga vilket håll jag skulle åt försäkerhetsskull trots att det var ganska tydligt men jag ville försäkra mig om att inte springa fel. Trots fartökningen kände jag mig oförskämt fräsch när jag kom till 12km skylten och var inställd på att kriga själv i motvinden in mot stan. Det behövde jag som sagt aldrig göra…

Jag bestämde mig direkt för att inte springa tillbaka och springa rätt. Hade inget intresse av det. Jag hade åkt 60mil för att persa, inte nåt annat. Jag hade så enormt mycket adrenalin i kroppen och kände mig dessutom så fruktansvärt fräsch så därför blev besvikelsen änu större. Jag vet att jag inte är nån elitlöpare, att mina tider är rätt så mediokra och att vissa av funktionärerna säkert undrade vilken rätt jag hade att skälla ut dom på löpande band. Det var ju inte så att jorden hade gått under, men just där och då kändes det som om den faktiskt hade gjort det. Även fast jag bara springer för min egen skull och tävlar mot mig själv så lägger jag ner rätt mycket tid och pengar på min löpning. I det här fallet 120 mils resa, hotell, anmälningsavgift mm. Inte för att det egentligen spelar nån roll, det går inte att sätta ett pris på ett PB, framförallt inte möjligheten att kanske fixa sub80. Jag vet inte när jag kommer få den chansen igen. Det tog rätt lång tid innan jag lugnade ner mig, väl tillbaka i mål så stormade jag in till nummerlappsutdelningen och krävde att få prata med nån ansvarig. Fick prata med tävlingsledaren på telefon och öste på med svordomar i 5min innan jag till slut lugnade ner mig. Att jag får tillbaka startavgiften är i sammanhanget en parentes, obetydligt, jag berövades nånting dyrbarare än det idag.

Väntade in brorsan i målet som fixade sitt PB på 1.22. Han hade också sprungit fel på samma ställe men eftersom han haft fler löpare omkring sig så hade han fått hjälp att komma rätt även om han också tappade rätt mycket tid. Hörde sen av andra att det var fler än jag som sprungit fel, inte för att det kändes bättre men jag hoppas att det är nånting som Luleå Stadsmara tar till sig. Jag vet att jag som löpare har ett visst ansvar att ta reda på var jag ska springa, men när man kommer till en helt ny stad och dessutom springer på rätt fort så är det inte helt lätt att veta exakt var man ska springa trots att man studerat bankartan. Det borde ha stått funktionärer vid alla kritiska punkter på banan där vägen delade sig, åtminstone vart markerat med pilar på marken. Betalar man dyra pengar för ett lopp ska man inte behöva bekymra sig om att springa fel.

Stannade kvar ett tag i målområdet, grattade Janne till vinsten och pratade med många trevliga löpare, rätt många som kände igen mig härifrån bloggen faktiskt. Luleåborna var överlag väldigt trevliga, Luleå Stadsmara som arrangemang var också bra och trevligt men tyvärr Luleå, kan ni inte garantera att man springer rätt så går ert lopp fetbort för mig, oavsett hur välorganiserat eller trevliga ni är.

/Hörs


Antal kommentarer: 3


Anders Larvia

@Turtola: kul att du hittade hit, fullföljde du ändå? jag hade så sjukt mycket krafter när vi sprang in mot industriområdet och full fokus på att jaga ikapp den tappade tiden, hade vi sprungit rätt då så är jag övertygad om att tappet inte hade blivit allt för stort, men efter vår lilla utflykt så rann det iväg för mycket. Det blir karta nästa gång 🙂

@Kasper: skönt att du fick hjälp att komma rätt till skillnad från mig och T, förstår din ilska, hela jag kokade, mest av besvikelse för att all den energi jag sparat ihop under första varvet var helt bortkastad.

@Lina: tack, det är aldrig kul att springa fel, oavsett om man har PB i sikte eller inte. Det ska inte få hända.

@Steafn: nu blir det revansch på ASM, hade egentligen tänkt å ta det ganska lugnt, men jag känner mig i toppform och vill få ut all träning nu i vår så det kanske blir ett 2.50 försök om två veckor, har inte riktigt bestämt mig än.


Anders Larvia

@Q: Jag la ut en hel del pengar på hotell, resa och anmälningsavgift så jag har svårt å se att jag kommer skratta åt det om några år för så roligt är det faktiskt inte. Självklart fattar jag också att det inte är på liv eller död, att det här är en lek och inte särskilt allvarligt men jag har väl fortfarande rätt att få vara upprörd? Jag tycker faktiskt man ska kunna räkna med att arrangören ser till att man springer rätt, oavsett om det är NY Marathon eller ett brödrostlopp i Säffle. Betalar man pengar för att springa ett lopp så det minsta man kan kräva att inte bli vilseledd.


Anders Larvia

Tack Sten-Olof och Mattan, nu blir det fullt fokus mot ASM, bara å glömma å gå vidare!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Antal kommentarer: 8


Harri ruonakangas

Undra om det finns nån bild?


Jeanette Tillgren

Vill gärna se bildspelet!


Anne Ravelin

Roligt med bilder


Nina Nyström

BIldspelet är i flashformat, så vissa enheter och webbläsare kan tyvärr inte visa dem. Prova från datorn!:)


Roger

Ännu ett ”lyckat” bildspel från Runners World. Förra fiaskot var från Kullamannen…..


Mattias

Flash är tillbaka, hurra. Jag ser inget i min android.


Chrille

60-70% av era besökare surfar in via sin telwfon vågar jag påstå. Kolla gärna er statisk och se om det stämmer. Andelen kommer desssutom att öka. Dags att fixa en bildfunktion som inte använder flash!


Nina Nyström

Hej alla ni som inga bilder ser!
Jo vi vet mycket väl att detta är bristfälligt. En ny sajt är på G, förhoppningsvis snart:)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Isabellah Andersson och Abraham Adhanom vann SM i halvmarathon
Blogg

Isabellah Andersson och Abraham Adhanom vann SM i halvmarathon


I år avgjordes även SM i halvmarathon under Göteborgsvarvet. Guldet gick till Abraham Adhanom, Eskilstuna, kom gick i mål på tionde plats på tiden 1.04.50. Bakom honom hade Nasir Dawoud, Eskiltstuna och Mikael Ekvall, Strömstad en tuff duell ända in i mål och klockan stannade på 1:05.01 fördel Nasir Dawoud.


På damsidan blev det inte oväntat Isabellah Andersson som trots skadekänningar i baksida lår och flera stopp för strech tog hem sitt 30:e SM-guld. Men stoppen gjorde att bakomvarande tjejer knappade in och i mål kom Emma Nordling, Enhörna IF bara sex sekunder efter Isabellah. Fyra sekunder senare kom Studenternas Frida Lundén in på en tredjeplats.



Resultat SM herrar
1. Adhanom, Abraham, Eskilstuna Fridrott 01:04:50 
2. Dawoud, Nasir, Eskilstuna Fridrott 01:05:01 
3. Ekvall, Mikael, Strömstads Löparklubb 01:05:01 
4. Tulu Chala, Ebba, Huddinge AIS 01:06:15 
5. Uhrbom, Fredrik, Spårvägens FK 01:06:36 

Resultat SM damer
1. Andersson, Isabellah, Hässelby SK 01:16:21 
2. Nordling, Emma, Enhörna IF 01:16:27 
3. Lundén, Frida, Fk Studenterna 01:16:31
4. Mustonen, Sanna, Hässelby SK 01:18:09 
5. Nilsson, Ida, Högby IF 01:18:22 

Här hittar du samtliga resultat från Göteborgsvarvet 2016



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Richard Mengich sprängde drömgränsen på Göteborgsvarvet
Blogg

Richard Mengich sprängde drömgränsen på Göteborgsvarvet


Fjolårsvinnaren Richard Mengich, Kenya var tillbaka i Göteborg för att försvara sin seger – och med siktet inställt på att knäcka banrekordet.

Det var fina förutsättningar för löpning med mulet och lite småkallt, och banrekordet rök all världens väg – 00:59.35 lyder det nya rekordet. Det är nästan minuten snabbare än landsmannen Victor Kipchirchirs tidigare rekordtid från 2012 på 1.00.25.

Mengich gick ut hårt och efter halva loppet var det bara landsmannen Geoffrey Yegon som kunde mäta sig med honom. Men efter Göta Älv-bron tvingades även Yegon att släppa. Det var med stor marginal som Mengich sprang hem segern 37 sekunder före Geoffrey Yegon (vars tid 1.02.12 även det var under tidigare banrekordet). Den krossade drömgränsen gav även Mengich 10 000 Euro som superbonus.

På damsidan var Viola Jepchumba, Kenya, snubblande nära att även hon ta hem bonusen – tiden 68.01 var en ynka sekund ifrån damgränsen. 

Totalt var 64.500 löpare anmälda till årets Göteborgsvarv, men nästan 18.000 uteblev från start. 

SM i halvmarathon

I år avgjordes ju även SM i halvmarathon under Göteborgsvarvet. Guldet gick till Abraham Adhanom, Eskilstuna, kom gick i mål på tionde plats på tiden 1.04.50. Bakom honom hade Nasir Dawoud; Eskiltstuna och Mikael Ekvall, Strömstad en stentuff duell ända in i mål och klockan stannade på 1:05.01 fördel Nasir Dawoud.

På damsidan blev det inte oväntat Isabellah Andersson som trots skadekänningar i baksida lår och flera stopp för strech tog hem sitt 30:e SM-guld. Men stoppen gjorde att bakomvarande tjejer knappade in och i mål kom Emma Nordling, Enhörna IF bara sex sekunder efter Isabellah. Fyra sekunder senare kom Studenternas Frida Lundén in på en tredjeplats.

Resultat Göteborgsvarvet 2016 herr
1. Mengich, Richard (KEN) 00:59:35 
2. Yegon, Geoffrey (KEN) 01:00:12 
3. Langat, Leonard (KEN) 01:01:40 

Resultat Göteborgsvarvet 2016 damer
1. Jepchumba, Viola (KEN) 01:08:01
2. Degefa, Worknesh (ETH) 01:08:54
3. Tanui, Angela (KEN) 01:09:32 

Samtliga resultat från Göteborgsvarvet 2016 hittar du här



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*