Hur lite styrketräning kommer man undan med?
Blogg

Hur lite styrketräning kommer man undan med?


Många löpare har dåligt samvete över styrketräning. Man vet att det finns fördelar, men det är löpningen man vill prioritera. Resultatet blir att en del tränar styrka sporadiskt medan andra hoppar över den helt.

Alla har precis lika lite tid. Vi försöker prioritera mellan löpning, arbete, familj, sömn och återhämtning. Då är frågan: hur lite styrketräning kan man göra och ändå få de viktigaste fördelarna? En ny forskningsöversikt ger ett oväntat svar.

Ett pass i veckan kan räcka långt

Forskarnas slutsats var att personer som är ovana vid styrketräning kan få tydliga styrkeökningar med så lite som:

  • ett pass per vecka
  • en serie per övning
  • 6–15 repetitioner
  • en belastning som känns utmanande
  • övningar som aktiverar många muskler samtidigt, exempelvis knäböj, marklyft eller utfall

Resultaten gäller framför allt personer som är ovana vid styrketräning. För den som redan tränat styrka regelbundet under flera år krävs sannolikt en större träningsdos för att fortsätta utvecklas.

Om du vill bygga så mycket styrka eller muskelmassa som möjligt behövs mer. Men om målet är hälsa, funktion och att komplettera löpningen verkar den minsta effektiva dosen vara förvånansvärt låg. Det liknar fördelarna med konditionsträning. De största vinsterna kommer när man går från inget till något. Därefter krävs allt större insatser för allt mindre förbättringar.

Goda nyheter för löpare

Styrketräning kan förbättra löpekonomin, bidra till bättre funktion och hjälpa oss att behålla styrka och muskelmassa när vi blir äldre. För de flesta är problemet inte kunskapen. Det är tiden. När veckan redan består av distanspass, kvalitetspass och långpass är det lätt att styrketräningen hamnar längst ned på prioriteringslistan.

Därför känns det ganska bra att forskningen visar att även små insatser kan ge resultat. Ett kort helkroppspass är inte lika bra som ett genomtänkt styrkeprogram med flera pass i veckan. Men det är betydligt bättre än att inte göra något alls. För många kan det vara skillnaden mellan att träna styrka eller att skjuta upp den ännu en vecka.

Mer är inte alltid bättre

Det mest intressanta i studien handlar egentligen inte om styrka utan om hälsa. Flera studier har visat att styrketräning är kopplad till lägre risk för hjärt-kärlsjukdom och förtida död. Men de största hälsovinsterna verkar uppnås redan vid ungefär en timmes styrketräning per vecka. Därefter planar kurvan ut.

Vissa studier har till och med sett en tendens till att mycket stora mängder styrketräning inte ger ytterligare hälsofördelar. Forskarna spekulerar i möjliga mekanismer, men sambanden är långt ifrån säkra och ska tolkas försiktigt.

Tillräckligt kan vara tillräckligt

I en tid där sociala medier ofta förmedlar budskapet att mer alltid är bättre kan det vara värt att stanna upp. För den som tränar för hälsa, välmående och ett långt aktivt liv verkar det inte krävas extrema träningsmängder. Tvärtom tyder forskningen på att relativt små doser kan ge en stor del av effekterna.

Som löpare kanske det innebär att du kan lägga mer tid på att springa, och ändå få de viktigaste fördelarna av styrketräning. Det kanske inte är den perfekta planen. Men den perfekta planen hjälper inte om den aldrig genomförs. Ett kort styrkepass i veckan kanske inte maximerar resultaten, men det kan vara precis tillräckligt för att ge stora hälsovinster och hjälpa dig att fortsätta springa många år framöver.


Senaste numret av Runner’s World!

  • Spring ditt snabbaste
  • Kom i toppform till långloppet
  • Stor guide! Vårens 23 bästa löparskor
  • Carolina Wikström – nybliven mamma – och bättre än någonsin
  • Experten: Så börjar du träna efter din graviditet
  • Trött? Det kan vara järnbrist
  • Astma eller pollenallergi? Du kan ändå prestera
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Det är inte minuterna som är målet
Blogg

Det är inte minuterna som är målet


När rörelse går från träning till ett sätt att leva

En ny studie antyder att de rekommenderade 150 minuterna fysisk aktivitet per vecka kanske främst ska ses som en miniminivå. För ett mer omfattande skydd mot hjärtinfarkt och stroke kan det krävas betydligt mer rörelse, men inte nödvändigtvis mer träning.

Forskarna följde drygt 17 000 personer från medicinska databasen UK Biobank. Deltagarna bar aktivitetsmätare under en vecka och deras kondition uppskattades med hjälp av VO₂max. Under nästan åtta års uppföljning registrerades över 1 200 hjärt-kärlhändelser.

Resultaten var intressanta. De som uppnådde de rekommenderade 150 minuterna per vecka hade ungefär 9 procent lägre risk för hjärtinfarkt och stroke jämfört med mindre aktiva personer. Men för att nå en riskminskning på över 30 procent krävdes mellan 560 och 610 minuter per vecka. Det motsvarar ungefär 80–90 minuter aktivitet per dag.

Är rekommendationerna fel?

Det betyder inte att rekommendationerna är fel. Problemet är kanske snarare att många tolkar rekommendationen som den optimala mängden träning när den kanske egentligen är en miniminivå.

Studien påminner om något som många löpare redan märker i praktiken: hälsovinsterna verkar fortsätta långt efter att man passerat 150 minuter per vecka.

För den som springer tre eller fyra gånger i veckan är det inte särskilt svårt att komma upp i fem till tio timmars aktivitet. En timmes promenad här, ett löppass där och kanske en längre tur på helgen – plötsligt är man där. Samtidigt är det viktigt att inte göra detta till en allt-eller-inget-fråga. Om du idag inte tränar alls är steget från 0 till 150 minuter betydligt viktigare än steget från 150 till 300 minuter. Den största hälsovinsten kommer när man reser sig från stillasittande till regelbunden rörelse.

Mer än bara träning

Det kanske mest intressanta är att forskarna lyfter fram vardagsrörelsen. De 560 minuterna behöver inte bestå av hårda träningspass. Trots att forskarna själva påpekar detta är det många som missförstår vad som menas med måttlig fysisk aktivitet. Det handlar inte främst om löpning eller gymträning, utan om vardagsmotion – raska promenader, cykling till jobbet, vandring, trappor istället för hiss och korta rörelsepauser under dagen.

Det handlar alltså inte om att springa två maraton i veckan, utan om att skapa ett liv där kroppen används regelbundet, alltså så som människan levt under större delen av sin historia. Att sitta stilla större delen av dagen är egentligen ganska onaturligt. För att överleva har vi alltid behövt samla, jaga, bära, bygga och förflytta oss mellan olika platser. Då hamnar man lätt över tio timmars fysisk aktivitet i veckan.

Bygg motorn

Kanske fokuserar vi för mycket på antalet träningsminuter och för lite på vad träningen faktiskt leder till. Målet är trots allt inte att samla minuter eller kilometer, utan att bygga en starkare motor. Ett högre VO₂max är en del av den bilden, men det handlar också om att skapa en bred aerob grund. En stark motor är viktig, men lika viktigt är att kroppen lär sig använda den effektivt.

Så den viktigaste frågan är egentligen inte hur många minuter vi tränar, utan vad rörelsen gör för hjärtat, hjärnan, hälsan och livskvaliteten.

Jag löptränar ungefär 6-8 timmar i veckan, men eftersom jag gillar skogspromenader, att jobba på tomten och i skogen hamnar jag långt över den rekommenderade nivån. Det är inte för att jag jagar minuter, utan för att jag tycker om att vara ute i naturen och att röra på mig.

Kanske är det den viktigaste lärdomen. Om vi hittar aktiviteter som vi faktiskt trivs med blir de där extra timmarna inte en börda, utan en naturlig del av vardagen. Det är inget som måste göras. Det är något du gör för att det har blivit en del av vem du är. Det är då rörelse går från att vara träning till att bli ett sätt att leva.


Antal kommentarer: 2


Peo Sundberg

Intressant läsning som vanligt. Och som redan frälst kan jag bara hålla med på allt och stryka under på att man inte nog kan betona hälsoaspekterna av regelbunden träning och att det inte stannar där utan att man rör sig på olika sätt i sin vardag. När jag i min ungdom elitsatsade på längdåkning sa min mamma en gång att ”idrottsmän måste vara det lataste folk som finns. Ni tränar hårt och sen gör ni så lite som möjligt.” Det där har kommit tillbaks till mig senare i livet. När jag nu tränar för mitt nöjes och min hälsas skull så inser jag vikten av att inte bli en soffpotatis på ett helt annat sätt. Vilket jag tror att elitidrottsmänniskorna också har gjort. Jag tränar en massa olika saker, men med löpningen som bas, under mottot ”funktionell träning” som man en period pratade så mycket om på gymmet. Där tränade jag de muskelgrupper som samverkade, inte en en i taget. Lite så tänker jag med all träning. Tyvärr är jag sorgligt dålig på stretch och yoga och därför vig som ett kassaskåp. Men det är en annan historia.

Men det är en sak jag ofta har funderat över när jag läser olika undersökningar. I den här undersökningen konstaterar man bl a att det är 9% lägre risk för stroke och hjärtinfarkt om man kommer över 150 minuter fysisk aktivitet. Och när man kliver över 560 minuter blir risken 30% mindre. Det är säkert sant. Men jag undrar ändå över hur man kan vara så säker på att det är just fysisk aktivitet som är nyckelfaktorn? Kanske är min sstörsta fråga hur man kan komma fram till en så exakt siffra som 9%.

Det är ju också så att risken för hjärtflimmer (som jag själv haft episoder av, men inte är hindrad av), stroke och hjärtinfarkt hänger ganska intimt ihop med livsstilsfaktorer som stress, alkohol, blodtryck, sömn, rökning och vikt mm spelar in ganska mycket. Även ärftlighet i viss grad och t o m ålder (!!!) i sig är lite av en riskfaktor har jag förstått.

Hur har man kunnat ”rensa” för dessa variabler när man kommer fram till att just fysisk aktivitet minskar risken med en viss %? Vad vet man om grupperna med högre resp lägre VO2-max i övrigt?


    Johan Renström

    Hej Peo, eftersom det är en observationsstudie så kan man inte vara helt säker på orsakssamband men man kan se samband dos respons, dvs att risken gradvis minskade när aktivitetsnivån ökade. Edit såg att jag hade fel länk till studien så det är fixat nu:)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Värm upp rätt – det gör skillnad
Blogg

Värm upp rätt – det gör skillnad


Värmer du upp av vana? Tänker du inte så mycket på det? Några minuter lugn jogg, lite rörlighet och några stegringar. Sedan kör du igång.

Men varför värmer vi egentligen upp?

Det enkla svaret är att kroppen behöver tid att växla från viloläge till arbete. Pulsen stiger gradvis, blodflödet till musklerna ökar och nervsystemet börjar arbeta snabbare. Muskler och senor blir mer följsamma och rörelserna känns lättare.

Det handlar alltså egentligen inte om att bli varm, utan om att förbereda kroppen inför ett löppass.

Du har säkert märkt att de första kilometrarna känns tunga och stela. Benen svarar inte riktigt och andningen hittar inte rytmen. Efter en stund förändras något. Steget blir lättare, andningen flyter och kroppen börjar samarbeta bättre. Då har uppvärmningen gjort sitt jobb.

Mer än muskler och leder

Det finns också en mental sida av uppvärmning som ofta glöms bort. En ny studie undersökte om det går att värma upp hjärnan samtidigt som kroppen. Det handlade inte om meditation eller positivt tänkande. Löparna fick i stället göra korta uppgifter som utmanade koncentration, arbetsminne och beslutsförmåga – som ett slags uppvärmning för hjärnan.

Löpare som kombinerade fysisk uppvärmning med dessa mentala uppgifter sprang snabbare och upplevde lägre ansträngning än när de bara värmde upp kroppen. I studien förbättrades tiden på ca 1,6 km med ungefär 8–11 sekunder jämfört med enbart fysisk uppvärmning. Deltagarna kände sig också mer redo inför passet.

Kanske handlar en bra uppvärmning lika mycket om att ställa in hjärnan som att väcka musklerna. Du kanske känner igen att ett stressigt möte, tankar på jobbet eller ett huvud på högvarv kan följa med ut i löpspåret. Kroppen är på plats, men tankarna är någon annanstans. Ibland behövs några minuter innan både huvudet och steget hittar rätt rytm.

Hur mycket uppvärmning behövs?

Hur mycket uppvärmning du behöver, beror på vad du ska göra. Inför ett lugnt distanspass räcker det ofta att börja lugnt och låta kroppen komma igång successivt.

Inför kvalitetspass eller tävling är behovet större. Några minuter där kroppen gradvis får höja tempo och rörelseomfång kan göra stor skillnad.

I studien kombinerades den fysiska uppvärmningen med en mental del. Resultaten antyder att känslan av att vara redo är viktig.

Man kan lägga mycket tid på att hitta den perfekta uppvärmningen. Men den viktigaste frågan att ställa sig är kanske:

Känner jag mig redo?

Det handlar om att ge kroppen och hjärnan en signal:

Nu börjar det.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Är du i strömsparläge?
Blogg

Är du i strömsparläge?


Vi tänker sällan på det. Det bara händer. Vi sätter oss vid frukostbordet. I bilen. På jobbet. Framför skärmen på kvällen. Och plötsligt har vi suttit större delen av dagen. Sedan går vi ut och tränar.

Många av oss tänker på rörelse som något som sker under ett träningspass. Vi reser oss upp för att springa, cykla, gå till gymmet eller genomföra dagens intervaller. Sedan sätter vi oss igen.

Men forskningen kring stillasittande pekar mot något intressant: kroppen verkar inte bara behöva träning. Den verkar också behöva regelbunden lågintensiv rörelse utspridd över hela dagen. Det räcker alltså inte alltid att vara “någon som tränar”. Hur resten av dygnet ser ut verkar också spela roll.

Du kan träna mycket – och ändå sitta för mycket

Under 2010-talet började forskare beskriva sittande som ett eget fysiologiskt problem, inte bara som frånvaro av träning. De kallade fenomenet för sittsjukan eller den aktiva soffpotatisen.

Stora observationsstudier har sedan dess kopplat långvarigt stillasittande till sämre metabol hälsa och högre dödlighet även hos personer som tränar regelbundet.

Det betyder inte att träning är oviktigt. Tvärtom. Men kroppen verkar reagera negativt på många timmar av nästan total muskelinaktivitet.

Kroppen är byggd för att röra sig

Fysiologiskt är människan inte konstruerad för långvarigt sittande. Muskler, cirkulation och ämnesomsättning bygger på kontinuerlig aktivering.

När vi sitter länge händer flera saker samtidigt:

  • Muskelaktiviteten i rumpa och ben sjunker kraftigt.
  • Blodflödet minskar.
  • Energiförbrukningen går ner.
  • Kroppens hantering av fett och glukos förändras.

Forskare har bland annat sett att aktiviteten i enzym som är viktiga för fettomsättning minskar vid långvarigt sittande. Detta sker redan efter några timmar. Det är därför stillasittande verkar vara något mer än bara “att inte träna”. Kroppen verkar tolka långvarig inaktivitet som ett tillstånd där mindre energi behöver produceras.

Kroppens eget strömsparläge

Som alla vet måste vi röra mus eller tangentbord ibland för att datorn ska hållas aktiv. Annars går den in i strömsparläge. Skärmen släcks och systemet går ner på sparlåga. Kroppen verkar fungera lite likadant.

Det är inte bara träning som “väcker” kroppen, utan också de små rörelserna under dagen. Att resa sig. Gå några steg. Använda musklerna lite grand. De signalerar att systemet ska vara aktivt.

När de små rörelserna uteblir börjar kroppen istället skala ner:

  • Förbränningen sjunker.
  • Musklerna blir passiva.
  • Blodsockerregleringen försämras.
  • Viktiga funktioner går på lågvarv.

Har du suttit stilla länge verkar hjärnan anta att du kommer fortsätta vara stilla.

Den nya forskningen om metabol flexibilitet

En ny finsk studie undersökte vad som händer när personer med metabolt syndrom försöker minska sitt sittande under sex månader.

Deltagarna lyckades i genomsnitt minska sittandet med ungefär 40 minuter per dag. Det räckte för att förbättra insulinkänsligheten. De deltagare som lyckades minska sittandet mest förbättrade också sin metabola flexibilitet.

Metabol flexibilitet handlar om kroppens förmåga att växla mellan fett och kolhydrater beroende på situation.

En metabolt flexibel kropp

  • använder fett effektivt vid låg belastning
  • sparar kolhydrater när det behövs
  • reglerar blodsocker bättre
  • producerar energi mer effektivt.

Forskarna såg också att lägre laktatnivåer hängde ihop med bättre metabol funktion och sannolikt friskare mitokondrier.

Mitokondrierna verkar trivas med lugn rörelse

Mitokondrier är cellernas energifabriker. Det är där syre omvandlas till användbar energi. När mitokondrier fungerar bra förbättras uthållighet, återhämtning, energireglering och metabol hälsa. Det här är också anledningen till att så många idag pratar om zon 2-träning.

Zon 2 är lågintensiv konditionsträning där kroppen arbetar lugnt och kontrollerat. Du kan fortfarande prata, men känner att du arbetar. Det kan vara en rask promenad eller en lugn jogg. Vid den här intensiteten använder kroppen mycket fett som bränsle samtidigt som mitokondrierna stimuleras utan särskilt hög stress.

Det betyder inte att zon 2 är magiskt eller att hård träning är dåligt. Men mycket tyder på att kroppen mår bra av stora mängder lågintensiv rörelse med låg återhämtningskostnad.

Kanske är vardagsrörelse mer underskattad än träning

Det intressanta är att många av effekterna från zon 2 liknar sådant man ser hos människor som helt enkelt rör sig mycket naturligt under dagen. De går ofta, sitter kortare stunder och har lågintensiv aktivitet som en normal del av vardagen.

Det är kanske därför korta rörelsepauser under dagen verkar hjälpa mer än man först kan tro. Det kanske viktigaste är att intensiteten verkar vara mindre viktig än frekvensen.

Det kanske viktigaste budskapet är det enklaste

Mycket av dagens träningsdiskussion handlar om optimering av intervaller, kost och prestation. Men forskningen kring stillasittande pekar på att kroppen verkar fungera bättre när den får röra sig regelbundet.

Det som förr var naturligt eftersom vi behövde röra oss för att leva, har idag blivit något vi måste påminna oss själva om.

Så istället för att tänka att du måste träna mer kanske du ska börja med små enkla saker som att

  • sitta lite mindre
  • resa dig oftare
  • gå några minuter ibland
  • lägg till mer lågintensiv rörelse över dagen.

Se det lite som att du “rör på muspekaren”. Små signaler som håller kroppen aktiv och hindrar den från att gå ner i strömsparläge.


Antal kommentarer: 1


Enel Hacksekk

Tack Runners



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kastar in norska intervaller igen
Blogg

Kastar in norska intervaller igen


Nu är jag inne på min åttonde månad med norska singlar, dvs varannan dag subtröskel och varannan dag lätt löpning. Det har fungerat överraskande bra. Vilopulsen sjunker, återhämtning och sömn är bättre, VO₂max ökar stadigt och – framför allt – det är roligt att springa igen. Jag har sprungit nästan alla dagar och just nu är jag på en 63 dagar lång runstreak.

Det tråkiga med norska singlar är att alla veckor är lika. För två veckor sedan bytte jag ett subtröskelpass mot ett trailpass med fartlek i skogen. Den här veckan tänker jag återigen testa något nytt: norska 4×4-intervaller. Inte för att kasta om allt. Snarare för att se och känna vad som händer.

Fyra gånger fyra minuter

De norska intervallerna har följt mig genom hela min löparresa. Upplägget är enkelt:

  • fyra minuter arbete
  • tre minuter aktiv vila
  • upprepa fyra gånger

Pulsen ska upp mot ungefär 90–95 procent av max.

Jag körde dem konsekvent redan för femton år sedan. Men jag tittade inte på puls, jag tittade på tider. Jag ville ge allt. Ibland la jag till en extra intervall bara för att verkligen tömma kroppen. När jag körde i grupp blev det lätt samma sak – någon drog iväg och resten följde efter som om det vore tävling.

Men träning är i grunden en långsiktig process. Och det som är lätt att upprepa över tid slår ofta det som är svårt att hålla fast vid. I likhet med norska singlar är norska intervaller inte tänkta att vara pass där man går sönder. Gör man det rätt finns det krafter kvar. Man ska kunna jogga hem efteråt. Det handlar om att ligga tillräckligt länge i rätt fysiologiska zon.

Nyckeln är precision

Nyckeln är inte lidandet utan precisionen. Hjärtats slagvolym – hur mycket blod som pumpas ut per slag – verkar tränas bäst i ett relativt smalt intensitetsfönster. Inte för lugnt och inte för hårt, utan precis där kroppen pressas tillräckligt mycket utan att systemet kollapsar.

Går man för hårt hinner hjärtat inte fyllas optimalt mellan slagen. Då sjunker slagvolymen och effekten blir sämre.

Jag testar antagligen redan denna vecka och om jag återhämtar mig bra kanske jag fortsätter blanda in norska intervaller lite då och då. De kommer nog att hänga med mig i femton år till.

Det jag är nyfiken på nu

Nu har jag börjat fundera på en kombination av

  • kontrollerade subtrösklar, 60 min
  • ett 4×4-pass då och då, 50 min
  • ett mer lekfullt trailpass, 60 min
  • tre lätta distanspass, 60 min
  • ett lugnt långpass, 90 min.

Det tror jag passar mig ganska bra.

Det fungerar fysiologiskt och håller mentalt över tid. Det handlar inte om att träna hårdast möjligt, utan om att träna på ett sätt som går att fortsätta med länge. Jag balanserar hela tiden belastning och återhämtning. Ser jag tecken på trötthet backar jag.

Jag gillar det enkla. Norska singlar, lugn löpning, fartlek, trail och norska intervaller. Och jag verkar alltid hamna i någon slags kombination av allt det där till slut.


Antal kommentarer: 2


Anders

Hej! Jag läst ditt inlägg om norska singlar. Verkar vara ett intressant träningsupplägg att testa. Har dock en fundering kring tröskelpassen. Jag har tränat löpning i många år nu och de senaste 5-6 åren baserat träningen på 80/20 principen med ungefär ett intervallpass i veckan (typ norska intervaller). Hur gör du för att tröskelpassen inte ska gå för fort? Ser en risk med att man springer dessa pass för fort och då blir det väldigt slitigt med 2-3 sådana pass i veckan. /Hälsningar Anders


    Johan Renström

    Ja det är viktigt att hålla subtrösklarna under andra laktattröskeln kring 85% av maxpuls. Känns det jobbigt är det bättre att sänka lite och kalibrera sina trösklar. Det ska kännas som du klarar fler och efteråt och dagen efter ska man inte känna sig trött och sliten. Andningen ska inte vara pressad och du ska kunna prata i korta meningar. Även de lugna passen ska vara lugnare än man kanske är van vid, under 70% av maxpuls eller prattempo. Fokus är att man alltid käknner sig återhämtad, lite starkare och motiverad så man kan göra det igen och igen. Man kan sätta ett varningspip på pulsklockan så man inte försöker prestera på träning. Börja med 2 subtrösklar och bygg upp mot tre om det funkar. följer du det är chansen stor att du får en bra utveckling på det mesta som man kan mäta:)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sluta vara rädd för löpning
Blogg

Sluta vara rädd för löpning


Med jämna mellanrum kan man läsa rubriker, se klipp och höra påståenden om att löpning sliter ut dina knän, förstör ditt hjärta och till sist gör mer skada än nytta.

Det låter dramatiskt och ger många klick, men det är också fel. Så vad säger forskningen?

Löpning och leder

Det kanske vanligaste påståendet är att löpning ökar risken för artros. Men när man tittar på data blir bilden en annan.

Studier och meta-analyser visar att risken för knäartros inte är högre hos löpare. I vissa analyser är risken till och med lägre. En långtidsstudie från Stanford som följde löpare i 20 år såg dessutom att befintlig artros inte försämrades lika snabbt som hos icke-löpare.

Brosk saknar egen blodförsörjning och får sin näring via belastning. När du springer pressas och avlastas leden rytmiskt, vilket driver cirkulationen av ledvätska och hjälper till att hålla brosket funktionellt. Det är en rimlig fysiologisk förklaring till varför löpning inte verkar vara skadligt för lederna, och kanske till och med kan vara gynnsamt.

Löpning och hjärta

Löpning kan vara skadligt för hjärtat – men då pratar vi om extrem volym och hög intensitet under många år. I den gruppen ser man en ökad risk för förmaksflimmer, ungefär 2–5 gånger högre, framför allt hos äldre män som tränat hårt under lång tid.

Men långtidsdata visar samtidigt att dessa löpare har lägre risk för stroke än jämnåriga som inte tränar. Dessutom rör det sig oftare om en “snällare” form av flimmer.

Så ja, långvarig, intensiv och högfrekvent uthållighetsträning kan öka risken för en specifik rytmrubbning – men kan alltså samtidigt minska den totala kardiovaskulära risken.

För de allra flesta som tränar mer balanserat, med variation och återhämtning, ser man ingen ökad risk alls. Tvärtom är sambandet tydligt: regelbunden konditionsträning hänger ihop med både längre liv och fler friska år.

Metabol hälsa

Faktum är att all uthållighetsträning är mycket viktig för din metabola hälsa, dvs hur bra kroppen är på att använda energi. Det handlar om bygga en kraftfull bas med mitokondrier och en förmåga att använda fett som bränsle.

Denna bas byggs bäst genom regelbunden, submaximal träning över tid, där löpningen ska vara lugn till måttlig.

Så vad är den rimliga slutsatsen?

  • Löpning förstör inte dina knän.
  • Mycket hård träning kan öka risken för förmaksflimmer, men inte din totala risk för hjärt- kärlsjukdom.
  • Uthållighetsträning är en grundbult för din metabola hälsa.

Och problemet är sällan löpningen i sig. Problemet är hur vi doserar träningen. Det är lockande att göra för mycket och för snabbt. Det är då skador, utmattning och överträning uppstår.

Spring lugnt så ofta du vill. Lyft tungt ibland. Och sluta oroa dig – kroppen är byggd för att röra sig.


Antal kommentarer: 4


Gunnar Hilén

Jag är 70 och springer ca två, ibland tre, gånger i veckan. Det här året står tre lopp på schemat. En halvmara i Helsingfors, ett första försök till Backyard Ultra i Nous Esbo, Finland och en helmara i Esbo som avslutning i september och jag är mest bara lycklig och är frisk överallt.


    Johan Renström

    Härligt Gunnar. Det är där man vill vara som 70-åring.


Kaj Sandelin

Är 73 år, springer 4-5 ggr per vecka, låg intensitet. Har sprungit två halvmaraton hittills i år + ett millopp. Har tre halvmaror och ett 3-milslopp framför mig detta år.
Har tidigare haft besvär med artros i knäna men fick tips om en huskur med anor från 1800-talet – en tesked mosat äggskal (i pulverform) om dagen och träning och artrosen försvann! Bevis via röntgen, före och efter.
Motionerar för hälsans skull, mår bra av detta. Kör även lite styrketräning och cykling som komplement.
Alla som oroar sig för skador – kör på, vi är skapta för fysisk ansträngning! Jag blir glad när jag ser 80-90-åringar träna, vi alla gör så gott vi kan efter våra förutsättningar.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*