MEST LÄSTA
Sponsrat inlägg
Stötta forskningen – spring Barndiabetesloppet!
Blogg

Stötta forskningen – spring Barndiabetesloppet!


Mellan den 7 och 15 september anordnas Barndiabetesloppet. Samla familjen, vännerna, kollegorna eller varför inte hela kvarteret och spring i kampen mot typ 1-diabetes.

[Presenteras i samarbete med Barndiabetesfonden]

Varje dag drabbas tre barn och tre vuxna av typ 1-diabetes – en livshotande och obotlig sjukdom som anses vara den mest komplexa behandlingen en drabbad utför själv utanför ett sjukhus. I dag är typ 1-diabetes Sveriges vanligaste livshotande sjukdom hos barn och unga men kunskapen om sjukdomens allvar är låg.

Barndiabetesfonden arrangerar Barndiabetesloppet för att samla in pengar till den livsviktiga typ 1-diabetesforskningen. Anmäl dig du också och var med oss på resan mot ett botemedel – var med och gör skillnad!

Du kan välja att gå, springa, rulla eller cykla det virtuella Barndiabetesloppet. Du väljer själv plats och distans mellan den 7 och 15 september: Barndiabetesloppet – valfri distans – Virtuellt lopp

Föredrar du att springa ett lopp tillsammans med andra löpare så arrangeras även lokala lopp runt om i Sverige: Lokala Barndiabeteslopp (barndiabetesfonden.se)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veteran-VM på ministernivå!
Blogg

Veteran-VM på ministernivå!


Vår idrottsminister (och socialminister) Jakob Forssmed är på språng. RW fick en intervju med honom efter debuten på 1 500 meter i klass M45 på Veteran-VM i Göteborg!

Hur var loppet?

– Det var tuffa yttre förhållanden får man nog säga, klassiskt göteborgsväder med stenhård rak motvind på upploppsrakan och regn. Men grymt skön stämning i callroom, taggade löpare och en fantastisk upplevelse.

– Jag är lite besviken att jag missade min måltid, jag hade satt som mål att gå på 5.00 eller därunder, men kom in på 5.05.80. Möjligen kunde jag ha lagt upp loppet på ett annat sätt, men man vill ju gärna ha en rygg att gå på. Men jag skäms inte för tiden.

Jakob gick inte vidare från sitt heat men är ändå en nöjd debutant på 1 500 meter på VVM – trots vädret. Foto: Tina Sahlén

Hur har du lagt upp träningen?

– Jag började satsa på 1 500 meter i samband med att jag anmälde mig till VVM i mars. Jag tänkte att nu ska jag satsa på en distans jag inte har sprungit tidigare. Jag har fått hjälp av Malin Sundström, som är elittränare. Det var väldigt lyxigt att få hjälp med upplägget av fartpassen inför detta.

– Det har varit jätteroligt att få springa nästan sprintträning, hundringar, tvåhundringar, trehundringar. Att få dra på sig spikskor har varit en ganska intressant upplevelse. Det är ju ett helt annat sätt att springa på än när man tränar långdistans.

Hur ser du på veteranidrott?

– Jag tycker det är fantastiskt. Jag har följt spelen, inte minst de äldre deltagarna, åttio plus upp till hundra år som fortfarande presterar. Men framför allt upplever jag den här sköna gemenskapen som finns inom veteranfriidrotten och veteranidrotten över huvud taget.

– Regeringen satsar faktiskt extra på idrott för äldre, för att betona att det är någonting man kan hålla på med i organiserad form hela livet, inte bara när man är barn och ung. Vi behöver röra på oss mer i Sverige, och då inte minst tillsammans med andra för att få den här samhörigheten och tillhörigheten – känna att man är del av ett sammanhang och glädjas ihop med andra.

Det finns undersökningar som visar att intresset för organiserad idrott avtar hos ungdomar. Vad kan man göra för att motverka den trenden?

– Vi har infört ett fritidskort så att ekonomin inte ska vara ett hinder. Man får pengar laddade på ett kort som man bara kan betala träning och deltagaravgifter med. Vi satsar också extra på föreningsidrott i utsatta områden, och för diskussioner med förbunden om att försöka undvika alltför tidig toppning och selektering. 

– Vi behöver se till att barn med olika förutsättningar kan hålla på längre, även om man, inom citattecken, inte vill satsa fullt ut med jättemånga träningar i veckan och tävlingar och så.

Törs vi hoppas på att Jakob Forssmed även finns på plats på Veteran-SM i Hässleholm i slutet av augusti nästa år?

– Jag vågar inte lova det i nuläget, men någon ytterligare veterantävling tror jag säkert att det blir. Det här var tufft men väldigt kul. Tugget innan, folk som var där, en blandning av spänd förväntan, nervositet och ren glädje – det är ju få tillfällen i livet som bjuder på det på samma sätt. Det är något särskilt som jag tycker att många borde få uppleva!

Läs också: Jag är löpare: Jakob Forssmed (KD), social- och idrottsminister


Antal kommentarer: 2


Lars Vinger 60 maratonlopp under 4 timmar

Kul med en minister som lever upp till sin position, Grattis


Kenneth Gysing

Visst är det 🙂
Lycka till med fortsatt löpande + 60 :). Mvh/ Kenneth Gysing



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Kom i form för Lidingöloppet
Blogg

Kom i form för Lidingöloppet


Har du också Lidingöloppet som ett mål i höst? Här får du fem nyckelpass att lägga in i Lidingöloppsträningen!

Lidingöloppet är en fin tävling med en liten annan kravbild än en halvmara på asfalt. Därför finns det många minuter att tjäna genom att förbereda sig med specifika ”Lidingöpass”. 

Ska du springa den klassiska 30-kilometerssträckan så har du både en lång arbetstid och 15–16 tuffa backar, där inte minst utförsbackarna kommer att slita på dina ben. Springer du 10 eller 15 kilometer så är det framför allt kuperingen, både uppför och utför, som är utmaningen. Oavsett vilken distans du ska ta dig an är det alltså viktigt att du kompletterar din vanliga löpträning med några specifika Lidingöpass varje vecka. 

Här kommer fem nyckelpass som bör finnas i din träningsmix, framför allt under de sista fem veckorna fram till loppet – då kommer du att vara väl förberedd när det är dags för start på Koltorps gärde!   

1. Långpass i terräng med teknikmoment 

Löp 15–28 kilometer på terrängspår och kuperade grusvägar och träna på att anpassa farten uppför så att du inte drar på dig mjölksyra. Detta gör du genom att korta av steget och jobba mer aktivt med armarna i uppförsluten. Försök också att fästa blicken mot toppen av backen för att inte bli framåtlutad och få tyngdpunkten för långt fram. 

Testa även att rulla/flyta utför så energisnålt som möjligt. Då kan du bibehålla en bra fart men ändå få viss återhämtning utför. Luta överkroppen lätt framåt och ha lite högre hälkick så att du inte sätter ned foten framför kroppen och bromsar rörelsen. Armarna kan du hålla lite utanför kroppen som balans.

2. Tröskelträning i terräng

Här bör du välja terräng som inte är alltför kuperad, annars är det lätt att pulsen sticker i väg när du kommer till en brant backe. Spring kontrollerat och hitta flytet i steget. Välj med fördel ett mjukare underlag för detta pass, särskilt om du mest sprungit asfalt innan.

Arbetstiden bör bli cirka 30–50 minuter, i en fart som är snabbare än din distansfart men lugnare än rena intervaller. 

Exempel på lämpliga tröskelpass är:
• 6–8 x 5 minuter med 90 sekunder joggvila.
• 8–10 x 3 minuter med 1 minut joggvila.
• 3–4 x 10 minuter med 2 minuter joggvila.

3. Backträning i kombiform 

Specifik backträning ger bra effekt på löpstyrkan och syreupptagningen. Här är det bra att i samma pass kombinera både långa och korta backar för att efterlikna banprofilen på Lidingöloppet. Backarna bör inte vara alltför branta, det ska inte kännas som klättring, utan du ska kunna löpa uppför med ett bra löpsteg. Under vilan joggar du sakta nedför på de långa lite lugnare loppen, och går nedför på de korta snabba backarna.

Exempel på lämpliga kombibackpass är:
• 3 x 2 minuter (lugn fart/aktivering) + 3 x 90 sekunder (medelhårt) + 3 x 1 minut (hårt).
• 2 serier med 2 min-90 sek-60 sek-45 sek-30 sek. Ju kortare backintervall, desto högre fart ska du springa i. 

Förbered dig för backarna – träna backe! Foto: Deca Text & Bild

4. Backvarv 

Här är tanken att du ska springa ett kuperat varv som tar cirka 6–7 minuter och som både innehåller uppförsbackar, platta sträckor och nedförsbackar. Hitta en runda som börjar med en uppförsbacke på 1–3 minuter som följs av en raksträcka på 1–2 minuter och avslutas med en nedförsbacke tillbaka till startpunkten. Hittar du ingen sådan runda? Då kan du springa uppför en backe som följs av cirka en minut platt löpning efter backen. Vänd sedan och spring tillbaka, avsluta nedför till startpunkten och repetera. 

Här ska farten vara ganska hög både uppför och nedför, men lite lugnare på det platta partiet. Passets upplägg gör att du även får känna hur musklerna reagerar på lite snabbare nedförslöpning. Lämpligt är att börja med tre varv och att du ökar till fem, sex varv när du blivit van. Efter varje varv tar du ståvila 1–2 minuter. 

5. Terrängtusingar 

Sök upp ett terrängspår, en kuperad grusväg eller motsvarande och spring 8–10 x 1 000 meter (i högre fart än trösklarna i #2) med 1 minut ståvila mellan intervallerna. Kolla tiden på varje 1 000-metersintervall så att du får en uppfattning om hur mycket det kan skilja på grund av hur terrängen och den kuperade banan ser ut. Vissa intervaller kanske går i 5.00 min/km medan andra tar 5.25 min/km på grund av tuffa backar eller andra hinder.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

NUTS 300 – ett ruskigt långt lopp
Blogg

NUTS 300 – ett ruskigt långt lopp


NUTS 300 är ett ruskigt långt lopp i finska Lappland fullt av vatten, myggor, teknisk stig och branta stigningar. RW:s Sussi Lorinder har sprungit det.

Vår planering har pågått i flera år när vi åker till finska Lappland för att springa det längsta jag någonsin sprungit: 320 kilometer. Ett så långt lopp kräver mer än att snöra på sig skorna, stoppa några chokladbitar i västen och ge sig i väg.

Vi har flera stora väskor med all möjlig utrustning – tält, sovsäckar, mat, sportdryck packat i 40 små portionspåsar, extra strumpor och skor, regnkläder, vantar, mössor, powerbanks, kompass, kläder för olika väder och myggmedel. Massa myggmedel.

Att packa olika “dropbags” med extra utrustning har varit ett sätt att visualisera hela loppet, för att kunna packa rätt saker på rätt ställe har jag nämligen tvingats göra en plan för hela sträckan. Inte helt lätt då jag aldrig sprungit något liknande.

Det finns möjlighet att ha en “dropbag” på varje station och det finns tre stationer, efter 88, 203 och 265 kilometer. Vi bestämmer också att vi ska dela den längsta etappen på två så vi behöver ha med tält, sovsäckar och mat för en extra dag ut efter andra stationen.

Starten har gått

Starten går på måndag klockan 12.00. Vi har fem dygn att ta oss genom den finska vildmarken till Ylläs, 32 mil bort. Tanken på distansen är svindlande så jag försöker hålla tankarna på dagens etapp – 88 kilometer är i varje fall hanterbart.

Min kille Stefan och jag har sällskap hela vägen. Vi springer svagt uppför och när skogen öppnar sig ser vi att vi är uppe på en ås med utsikt åt båda hållen. På ena sidan breder skogen ut sig, på den andra en älv. När vi närmar oss älven ser vi en båt som ska föra oss över det strömmande vattnet. Vi drar den med en vajer till andra sidan. 

Efter knappt tre mil kommer vi fram till vildmarken. Sedan är det obanat i över fem mil. Vi trasslar oss genom buskar, sumpmark och över klapperstensfält. Tempot är långsamt – men det har vi räknat med.

Ibland tror jag att vildmarken ska ta slut när jag ser något som liknar en stig. Men jag inser snabbt att det är en djurstig och att klockans navigering visar mig åt ett helt annat håll.

Myggen härskar över dessa marker och de låter oss aldrig glömma det. Att fylla vatten i bäckarna är det enda vi stannar för att göra. Går och går och går. Kilometer efter kilometer.

Ute i vildmarken

Terrängen är obarmhärtig. Vi hoppar från tuva till tuva för att försöka hålla oss torra men inser snart att det är en meningslös kamp mot naturen. En kamp vi inte kan vinna. Vi får anpassa oss och springa resten av sträckan med blöta fötter.

Det svindlar i huvudet av tanken på hur långt ut i vildmarken vi tar oss till fots. Vi är helt isolerade från civilisationen. Jag känner mig liten i denna mäktiga finska vildmark.

Men så bryter solen fram och torkar våra kläder efter störtskuren som överraskade oss för en stund sedan. Vi kommer upp på höjd igen och vinden tar myggorna. Vi befinner oss fortfarande i vildmarken men det är mindre snårigt här så vi småspringer i solnedgången – men innan solen går ner under horisonten avlöses den av soluppgången.

När klockan visar 88 kilometer kommer vi fram till en sandväg och strax därefter till den första stationen. Vi möts av snälla funktionärer, får mat och en säng att vila på. Stannar några timmar och tar hand om våra sargade kroppar.

112 kilometer och tusen sjöar

Etapp två som är 112 kilometer börjar med några mil på sandvägen. Solen skiner från en helt blå himmel. En svag vind håller myggorna stångna. Landskapet påminner om sanddynerna på Ölands stränder och jag skulle inte bli förvånad om jag får se ett parasoll och några solbadare. Finland kallas de tusen sjöarnas land och här förstår jag varför. Så många små sjöar.

Det dröjer inte länge förrän vi kommer fram till en å vi ska över. Naturligtvis finns det ingen bro så det är bara att kliva ner på de hala stenarna i det strömmande vattnet. Vi är ändå blöta då vägen går genom en myr och det har regnat mycket de senaste veckorna. Hjulspåren på vägen är vattenfyllda.

Myggornas land

Efter sex mil genom sand, vattenfyllda vägar och över ett litet berg slår vi upp tältet och sover en stund. Innan vi somnar hör vi förundrat att det börjar regna. Himlen var ju helt blå? Öppnar tältduken och får se en svärm av myggor som slår mot tältet. Himlen är fortfarande blå. 

På morgonen packar vi snabbt ihop våra saker och äter frukosten – en mazarin nersköljd med sportdryck och en koffeintablett – medan vi går. Myggorna äger detta land.

Redan efter en kilometer kommer vi till första vattendraget. Vi har gett upp att försöka hålla fötterna torra, klafsar rakt igenom och fortsätter. Till fler vattenfyllda hjulspår och myrmark.

Var är alla?

På något sätt har vi fått för oss att endast den första etappen skulle vara vildmark. Sedan skulle det vara mer stigar och vägar. Så är det inte. Även denna etapp är enormt ödslig. Inga andra människor än de andra löparna, inga tecken på mänsklighet ens.

En gång möter vi en man på en fyrhjuling vid ett skjul men i övrigt är här bara vildmark där myggorna härskar. Och blommorna växer vilt. Här finns mängder av gullris, rallarrosor, blåklockor, orkidéer och midsommarblomster. Det är vidunderligt färgsprakande vackert.

Vi springer över några kullar med milsvid utsikt. Överallt glittrar sjöar. Solen skiner, inga moln alls. Vi fortsätter, över stenskravel och genom lera. Efter en lång dag kommer vi till ett hus och strax därefter asfalten. Vi har 18 kilometer till dagens mål: Hetta. Det är 18 kilometer på en asfaltsraka. En man i en bil frågar om vi vill ha skjuts. Vi tackar nej och börjar nöta asfalt.

Väl framme i Hetta får vi duscha, äta, sova. Blir väl omhändertagna av funktionärerna och sover gott några timmar. 

Men vi vill ändå komma i mål så innan tuppen är vaken nästa morgon är vi ute och rör oss tillbaka på asfalten. Väderprognosen för dagen ser inte så bra ut, men vi njuter ändå av värmande sol på morgonen. Några mil är lätta på asfalt och sedan blir det grusväg. Det lutar svagt uppför hela tiden.

Efter 20 kilometer kommer vi in på en vandringsled som tar oss över två berg. Vinden har friskat i och tilltar hela dagen. På väg ner för första berget kommer regnet. Vi drar snabbt på regnkläder och stretar vidare. Mot nästa berg som är det högsta på hela loppet.

Måttliga berg

Vatten rinner i en strid ström nerför berget. Snart är jag blöt in på bara skinnet. Vinden viner och blåser mig av leden flera gånger. Sikten är dålig i det hårda regnet och den massiva vinden. När jag tittar upp ser jag att jag är flera meter från leden, ute i brötet där det är betydligt jobbigare att ta sig fram. Känns ju lite onödigt när vi ändå ska springa 32 mil på ganska svårt underlag.

Till slut når vi krönet. Till skillnad från i Sverige är bergen i Finland inte särskilt höga. Den högsta höjd vi kommer upp på är 750 meter, innan det vänder ner. Vi springer så tygen fladdrar.

Snart anar vi en stor byggnad i regndiset några kilometer längre fram, Pallas skidanläggning. Väl där blir vi mottagna av en funktionär ute i regnet. Han visar oss vägen rakt in i torkrummet där vi får byta om. Det är varmt och skönt efter ovädret. Vi får duscha, äta och sova innan vi ger oss ut på sista delen.

Bara 65 kilometer kvar!

Dimman är tät och regnet som föll dagen innan gör hela skogen blöt och sagolikt skimrande. Utsikten ska vara vidunderlig på den sista etappen. Men vi ser inget mer än grågrön skog, leriga stigar, hala rötter och massa myggor.

Regnet och vinden har stillnat men vi blir ändå lika blöta då skogen är tät och stigen slingrar fram och tillbaka genom buskar. Vi smeker vattnet av trädens våta löv. Att försöka hålla fötterna torra genom att hitta en torr passage genom lera och vatten har vi gett upp för länge sen. Nu vill vi bara i mål.

Den sista delen är 65 kilometer och går mest på teknisk stig i skogen. Branta backar både upp och ner för små berg ger oss mjölksyra. En liten stund springer vi på en asfaltsväg och det är riktigt skönt efter allt det tekniska och leriga.

Min bästa målgång – någonsin!

På slutet kommer vi till skidspåren nära Ylläs. Vi springer på vinterleden och räknar ner kilometrarna. När det står 19 kilometer tycker vi att vi är enormt nära målet, men inser sedan att en vanlig träningsrunda i vardagen inte ens brukar vara så lång! Vi fortsätter stoppa i oss energi och matar på. Nu möter vi också folk som är ute på hundpromenad, mtb-cyklister och vardagslöpare.

Och så anar vi plötsligt ljudet av en bjällra. En cyklist med en typisk NUTS-bjällra kommer för att möta oss. Vi pratar lite och sedan ringer han målet för att förvarna att vi är på ingång. Nåja, så fort går det inte, vi har ändå 4–5 kilometer kvar så de hinner nog samla sig innan vi är i mål. Över 300 kilometer i benen sänker farten rejält. Men att få en egen målgångsledsagare känns proffsigt.

Vi springer förbi hotellet vi bodde på innan start – det betyder att det bara är runt 900 meter till målet. Bjällrorna ringer, applåderna och jublet är öronbedövande. Jag kan inte hålla tillbaka tårarna, men mitt leende går från öra till öra när jag förstår att vi kommer klara det. Efter 100 timmar och 320 kilometer tas vi emot i mål som kungligheter. Jag tror detta är min bästa målgång någonsin!

NUTS 300
VAD: 326 kilometer långt ultralopp genom vildmarken i finska Lappland
NÄR: 8–13 juli 2024
VAR: Njurkulahti till Äkäslompolo, Finland
STARTANDE: 40 löpare (9 damer, 31 herrar)
FULLFÖLJANDE: 29 löpare (6 damer, 23 herrar)
SEGRARE: Max Moberg på 46:40 och Eevie Bengs på 54:24 
LÄS MER HÄR!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Sponsrat inlägg
Mizuno Neo Vista – en maxad nyhet
Blogg

Mizuno Neo Vista – en maxad nyhet


Neo Vista är en helt ny och maxad supertrainer från Mizuno. Den innovativa mellansulan levererar en mycket mjukt dämpad löpupplevelse – och den integrerade Wave-plattan bidrar till extra skjuts i steget. Det gör Neo Vista till ett perfekt val för såväl snabba som långa pass.

[ANNONS FRÅN MIZUNO] Målet för japanska Mizuno var att utveckla en allroundsko. Resultatet: supertrainern Neo Vista – en maximalt dämpad och stabil mängdträningssko med en härligt responsiv löpkänsla.

Själva grundförutsättningen för att lyckas med målsättningen var Mizunos nya och innovativa skummaterial ENERZY NXT, ett så kallat superkritiskt skum. ENERZY NXT är nämligen både lätt och mjukt dämpande med bra energiretur. Samtidigt behåller det sina egenskaper över tid – kilometer efter kilometer.

Mizuno Neo Vista – en maxad nyhet

Och Mizuno har inte snålat på godsakerna här. På Neo Vista får du som mest upp till 44,5 millimeter ENERZY NXT-skum under fötterna. Det är med andra ord tillräckligt för att Neo Vista ska förtjäna epitetet supertrainer.

Mizuno Neo Vista – en maxad nyhet

För extra stabilitet under stödfasen och ytterligare snärt i frånskjutet sitter en glasfiberförstärkt Wave-platta integrerad i mellansulan. Sulplattformen är också extra bred – även detta för att ge mer stabilitet. Den här konstruktionslösningen kombineras med Mizunos innovativa Smooth Speed Assist-geometri.

Smooth Speed Assist gör att Neo Vista hjälper dig framåt, genom hela steget. Det sker på mjukast möjliga sätt, samtidigt som vaderna avlastas och din löpekonomi gynnas.

Eller enklare förklarat: Neo Vista är en otroligt mjuk och responsiv löparsko för alla typer av pass. Och detta utan att kompromissa med vare sig komfort eller stabilitet.

Komfort nedifrån och upp

Den följsamma ovandelen sitter som en socka på foten, och är till 90 procent tillverkad av återvunnet material. En uppdragen krage runt fotleden ger extra stöd och komfort, och minskar risken för att du ska få in skräp i skon.

Även yttersulans gummi är till stor del tillverkat av miljövänliga material, och täcker större delen av sulan för säkert grepp och ökad slitstyrka. Tack vare den segmenterade sulan följer Neo Vista foten genom steget utan att göra avkall på stabiliteten. Resultatet är mjukare, följsammare övergångar från landning till frånskjut.

Mizuno Neo Vista är gjord för dig som söker premiumkomfort och stabilitet, men som inte är villig att kompromissa med löpupplevelsen. En maxat stor mängd av det nya och innovativa Mizuno Enerzy NXT-materialet garanterar mjuk dämpning i kombination med ett snärtigt och energifyllt löpsteg. Allt förpackat i en superkomfortabel ovandel på en stabil sulplattform.

Med supertrainern Mizuno Neo Vista på fötterna har du alltid en pålitlig och inspirerande träningspartner med dig på varje pass – oavsett hur snabba eller långa de är.

Mizuno Neo Vista – en maxad nyhet


Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*