MEST LÄSTA
Hur tränar man tröskelpass som löpare?
Blogg

Hur tränar man tröskelpass som löpare?


Tröskelpasset är ett nyckelpass för långdistanslöpare som vill höja farten. Så här kan du flytta din tröskel på tio veckor. 

Ett tröskelpass syftar till att förbättra uthålligheten – något du har nytta av oavsett vilka distanser du siktar på och oavsett vilken nivå du tränar på. Alla, från den vassaste elitlöparen till nybörjaren, har nämligen nytta av att förbättra sin tröskelfart.

Tröskellöpning handlar om att springa i den fart som är din högsta möjliga över längre distanser, vilket sammanfaller med den punkt då kroppen fortfarande klarar av att transportera bort eller förbränna de ”trötthetsämnen” som bildas när man springer. Går du över den farten, det vill säga din tröskel, stumnar du i stället fort. Ofta benämner man trötthetsämnena som mjölksyra. Det är därför tröskeln ibland också kallas mjölksyratröskel.

Flytta din tröskel

Genom att träna i den här farten kan du på sikt flytta din tröskel, så att du klarar av att transportera bort eller förbränna trötthetsämnena vid en högre fart än tidigare. Detta kan också benämnas som att din uthållighet har förbättrats. 

Din individuella tröskelfart går att testa fram. Med hjälp av ett test kan du enklare hitta rätt intensitetsnivå för dina pass och även använda pulsen som ett styrinstrument. Tröskelpuls eller laktatvärden använder sig eliten ofta av, men det går också bra att utgå från den upplevda ansträngningen i stället.

Då handlar tröskelfart om att springa i ett tempo mitt emellan bekvämt och lite obekvämt trött. Det ska vara lite jobbigt – men inte superjobbigt. Framförallt ska du inte tappa fart under löpningen på grund av att du springer för fort och stumnar. 

Öka farten? Tänk på steget! 

På din lugna distansrunda tänker du kanske inte så mycket på ditt löpsteg. På tröskelpasset ska det däremot gå lite snabbare, och ett sätt att öka farten kan vara att ligga på med ett mer medvetet aktivt löpsteg.

Nyckeln till ett bra tröskelpass är alltså att hitta rätt nivå.  Genom att utveckla tröskelpasset över tid, förslagsvis tio veckor, blir det lättare att göra just det. Tanken är att du ska gå från pass med tröskellöpning i intervaller till mer sammanhängande tröskellöpning under den här perioden (se ruta). Men målbilden – oavsett pass – är att du ändå ska samla ihop någonstans runt 30 minuters tröskellöpning totalt. Det gör att ett tröskelpass även ger dig en riktigt fin träningsvolym.

Första tröskelpasset: 10 x 3 minuter 

Det första tröskelpasset under en sådan här upptrappning över 10 veckor kan du dela in i 10 x 3 minuter långa löpningar (det vill säga totalt 30 minuter i tröskelfart). Men när man delar upp ett pass i sådana här intervaller är det lätt hänt att man helt plötsligt ligger på för mycket så att passet övergår till just intervallträning. Det kan förstås vara bra, men det är inte den effekten vi är ute efter här. Fokus för det här passet ska ligga på den skonsamma volymgivande tröskelträningen, även om vi delar in det i mindre delar. 

Så det är verkligen viktigt att inte springa för fort. Ansträngningsgraden ska ligga mellan bekvämt fort men ändå kännas lite tufft, så att du får ligga på lagom i steget. För att inte lockas att springa för fort hålls vilan kort, från 20–30 sekunder till högst en minut. Vilan kan gärna vara aktiv, gående eller med lätt jogg.

Löpningen ska inte gå snabbare än att du kan sätta igång direkt efter varje 3-minuterslöpning. Genom den här uppdelningen i korta intervaller hittar du lättare din tröskelfart genom att du enkelt kan justera farten i varje 3-minuterslöpning och hitta harmonin i passet. 

Tanken är att du ska ta med den här känslan och farten till kommande vecka. Då delar du upp passets totala 30 minuter i tröskelfart i 6 x 5 minuters löpning i stället. Du ska hålla samma jämna fart som förra veckan, med kort aktiv vila på 30–60 sekunder mellan intervallerna.

Trappa upp löptiden

Sedan fortsätter du att trappa upp löptiden per intervall (men den totala tiden ska fortfarande bli 30 minuter i tröskelfart). Tredje veckan kan du vända på 6 x 5 minuter till 5 x 6 minuter i stället. Sedan kan du repetera det upplägget en vecka, eller gå tillbaka till ursprungspasset på 10 x 3 minuter innan du tar nästa stora steg: 3 x 10 minuter. Vilan kan då vara 1–1,5 minut aktiv vila. 

Nu har du fått till 5 veckor fin tröskelöpning. Lägg in passet en gång i veckan – det är något som de flesta löpare klarar och kan ha glädje av. 

Sedan är det dags för ännu ett litet steg. Passet vecka 6 blir en uppdelning med 12–10–8 minuter löpning i tröskelfart. Vilan blir densamma som i passet med 3 x 10 minuter, det vill säga 1–1,5 minut.

Vecka 7 kan det vara läge att välja en kortare uppdelning igen, innan du tar nästa steg i utvecklingen av passet vecka 8: 2 x 15 minuter, med 2–3 minuter aktiv vila. Farten och känslan ska vara som tidigare pass. 

Det går lika bra med löpband

Mentalt kan det här passet vara lite tuffare att genomföra, men förhoppningsvis känner du att du har en lång sammanhängande tröskellöpning inom räckhåll. Om inte kan du ta något steg till i utvecklingen av passet, till exempel 20 + 10 minuter, innan det blir examen med 30 minuter sammanhängande löpning i tröskelfart vecka 10. Förhoppningsvis har farten nu ökat vid samma känsla och ansträngningsgrad, trots att du nu löper hela tröskelpassets 30 minuter sammanhängande.

Det här upplägget går förstås utmärkt att köra på löpband också. Möjligheten att ställa in farten gör det både enkelt att hitta rätt nivå och att utveckla den vecka från vecka. Det fina med tröskelpasset är också att kroppen brukar återhämta sig relativt fort, eftersom ansträngningsnivån ska vara hanterlig. Det gör att det är fullt möjligt att köra detta pass en gång i veckan.

Till skillnad från tuffare intervallpass brukar de flesta också känna att man verkligen tillgodogör sig den här träningen och – inte minst – kan köra tröskelpass oftare än intervallpass. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur påverkar koffein min prestation?
Blogg

Hur påverkar koffein min prestation?


Kaffe – eller rättare sagt koffein – har en så pass uppiggande effekt att det länge var dopingklassat. Men för att få en positiv effekt på prestationsförmågan gäller det att både ha rätt gener, tajma intaget – och att dosera rätt.

Enligt mig är den bästa koppen morgonkaffet – jag går upp tidigare för att kunna dricka en latte i lugn och ro innan dagen startar. Jag vet att många håller med mig om att morgonkaffet är en viktig (ibland livsnödvändig) del av dagen. Det är heller inte förvånande att Sverige och Finland är de länder där det dricks mest kaffe i världen – en förklaring kan vara den långa mörka vintern på våra breddgrader. 

En kopp kaffe innan morgonrundan piggar upp.

Men att kaffe är uppiggande är ingen nyhet. Att koffeinet som finns i kaffe kan leda till förbättrad prestation tror jag också att du som löpare har hört. Redan på 1960-talet började forskarna intressera sig för hur koffein kan påverka prestationsförmågan och än i dag kommer ny forskning i ämnet. Koffein var dopingklassat fram till 2004 då det blev borttaget från WADA:s dopinglista, så det är fritt fram att använda koffein i samband med tävling.

Kaffe ingen garanti för bättre prestation

Men det är inte alldeles självklart att drycken kaffe kan förbättra din idrottsprestation. Det är som sagt inte kaffet i sig som kan vara prestationshöjande – kaffe kan ju även vara koffeinfritt.

Det är också svårt att bedöma exakt hur mycket koffein som finns i din kaffekopp. Det har bland annat några forskare visat i en studie. De bestämde sig för att kontrollera mängden koffein i en kopp kaffe från ett kafé. De beställde samma typ av kaffe med samma typ av kaffeböna från samma kafé vid flera tillfällen – men trots det varierade mängden koffein i varje kopp kaffe. 

Om du vill ha exakt kontroll på hur mycket koffein du får i dig finns det alternativ till att dricka kaffe. Utöver koffeintabletter innehåller bland annat vissa energidrycker och olika sportmatsprodukter som gels och tuggummi koffein. På dessa produkter står det dessutom tydligt hur mycket koffein de innehåller, vilket alltså inte är lika självklart när det gäller en kopp kaffe.

Det händer i kroppen

En av de främsta anledningarna till att koffein kan förbättra prestationsförmågan – på de flesta distanserna – är att koffeinet påverkar det centrala nervsystemet. Det dämpar trötthetssignaler vilket gör att man upplever att man orkar mer och eventuellt kan få några procent prestationsförbättring.

Koffein kan även hjälpa de kognitiva funktionerna. Det kan däremot inte kompensera förlorad träning eller missade måltider.

Forskarna tror att dina gener påverkar hur du påverkas av koffein.

Men alla påverkas inte av koffein, och när vissa får positiva effekter på bland annat prestationsförmågan så kan andra få negativa. Detta tror forskarna beror på din genuppsättning. 

Dosera och tajma rätt

I många studier använder forskarna 3–6 mg koffein per kilo kroppsvikt. Förbättringar kan även ses med mindre doser än så – men man har inte sett förbättrad effekt med högre doser. Därför bör du alltid starta med en låg dos.

Har du känslig mage kan det också vara lämpligt att börja med en lägre dos (eller inte ta det alls). Man kan även ta lägre doser under lopp (100–300 mg var 60–120 minut) för att orka bibehålla farten. 

Man bör ta koffeinet 30–60 minuter innan aktivitet eller innan det tuffa partiet i ett lopp. Kombinerar man koffeinet med kolhydrater får man ännu bättre effekt. Däremot behöver man inte undvika kaffe (eller koffein) dagarna eller timmarna innan användning. 

Undvik negativa biverkningar – testa först

Om du vill använda koffein vid en tävling bör du prova det på träning först så att du vet att du inte kommer uppleva några negativa biverkningar. Detta gäller även om du får i dig koffein i vardagen – till exempel från kaffe. Negativa biverkningar inkluderar bland annat sömnsvårigheter, mag- och tarmproblem, hjärtklappning, huvudvärk och illamående. Koffein är också beroendeframkallande. 

En vanlig missuppfattning är att koffein är urindrivande och kan leda till vätskebrist. Däremot påverkar koffeinet njurarna, vilket i sig leder till att man behöver kissa snabbare. 

Hjärtklappning är en negativ bieffekt av koffein.

Med tanke på att koffeinets uppiggande effekt kan försämra din sömn så rekommenderar jag att du inte tar koffein på kvällslöpningen. Inte minst eftersom sömnen är oerhört viktig för din återhämtning. Tänk på att man kan påverkas av koffein ända upp till sju timmar efter intaget.

Kaffe med koffein kan alltså förbättra din löpning och prestationsförmåga – förutsatt att du inte upplever de negativa bieffekterna som koffein kan orsaka. Men om du vill säkerställa att du får i dig den rekommenderade mängden koffein så är inte kaffe ditt bästa val.   



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur springer man långpass?
Blogg

Hur springer man långpass?


I de flesta träningsprogram, speciellt för maratonlopp, betonas vikten av regelbundet återkommande långpass. Att vänja kroppen vid att springa i mer än två timmar anses allmänt vara nyckeln till framgångsrik långdistanslöpning. Så här kan du genomföra långpassen på bästa sätt.

En progressiv ökning av regelbundet återkommande långpass har större inflytande på din utveckling än den totala träningsmängden. Långpassen är helt enkelt viktiga för dig som vill bygga upp uthållighetsförmågan. Här följer fem nycklar som hjälper dig att göra det.

1. Tid är viktigare än tempo och distans

För den oerfarne löparen bör allt fokus ligga på att successivt klara av att löpa allt längre. ”Allt längre” betyder i sammanhanget allt längre tid. Sträckan man tillryggalägger är faktiskt av underordnad betydelse. Det betyder också att det är helt okej att blanda löpning och gång under dessa progressivt längre pass.

2. Lägg in gångpauser

Flera träningsexperter rekommenderar långpass med gångpauser även för mer drivna tävlingslöpare. Varför inte testa?

En relativt oerfaren löpare rekommenderas att lägga in en gångpaus på en minut för var femte löpt minut. Den något mer erfarne bör satsa på en minuts gångvila var sjunde till åttonde minut, medan maratonlöpare som siktar på en sluttid på under 3.30 kan begränsa sina gångavbrott till 20–40 sekunder var sjunde till åttonde minut.

Genom att lägga in avsnitt med gåvila klarar man att löpa under klart längre tid än om man enbart springer. Inledningsvis kan det kännas som att man bryter en jämn löprytm i onödan, men i det långa loppet gör de korta avbrotten att man blir mindre trött i benen. Rent psykologiskt blir också långpassen lättare att tackla om man då och då får en kort återhämtning.

3. Hur länge, långt och fort?

Att springa långpass är den absolut bästa metoden för att förbättra uthållighetskapaciteten. Träningen stärker hjärtat så väl som muskulaturen. Dessutom bygger denna långtidsbelastning upp en hållfasthet i alla kroppens leder, ligament och muskler på ett sätt som inte låter sig göras med kortare träningspass.

För att få de önskade träningseffekterna bör ett långpass pågå under minst 90 minuter. Ökas omfånget försiktigt och kontrollerat kan en löpares uthållighetsförmåga fortsätta att utvecklas under många år.

Ökad träningsmängd ger ökad uthållighetsförmåga, som i sin tur gör att man klarar av allt längre träningspass, som ger ännu bättre uthållighetskapacitet och så vidare. Det är därför viktigt att se denna träning som en långsiktig investering. Det gäller att inte försöka hasta fram förbättrade resultat genom en alltför snabb upptrappning av träningens omfång och löptempo.

4. Extra långt ger extra stort självförtroende

Det är inte nödvändigt eller ens tillrådligt att löpa den fulla maratondistansen som träning inför ett maratonlopp. Resultatet av en sådan tuff träningsbelastning blir ofta negativ. Även om du löper klart långsammare än din planerade tävlingsfart så tar kroppen mycket stryk av att springa så långt. Det gör också att du inte återhämtar dig tillräckligt snabbt för att du ska kunna upprätthålla en bra nivå på din träning dagarna närmast efter ett sådant långt träningspass.

5. Optimal träningsstimulans

Tre viktiga faktorer påverkas i hög grad av träningspass som sträcker sig över minst 90 minuter. För det första: Kroppens förmåga att i högre grad utnyttja kroppsfettet som energikälla (parallellt med glykogenet) möjliggör ett högre löptempo under längre tid.

En annan faktor är att fler muskelfibrer engageras i förbränningsprocessen, eftersom också de snabba muskelfibrerna tas i anspråk när de långsamma tömts på glykogen efter cirka 90 minuters löpning. En tredje faktor är att den långvariga belastningen på kroppen stärker hållfastheten i muskler, senor, ledbrosk och ligament.

Uthållighetskapaciteten förbättras bäst om man genomför långa träningspass två gånger i veckan. Denna typ av träning kräver nämligen lättare, så kallad ”återhämtande träning” i ungefär tre dagar mellan varje långpass för att träningsstimulansen ska bli optimal.

Rent praktiskt innebär det att man lämpligen löper veckans längsta pass under veckoslutet, lördag eller söndag beroende på vad som passar bäst. Utöka sedan detta pass successivt tills du klarar att springa i minst två timmar.

Helgens långpass bör kompletteras med ett något kortare långpass mitt i veckan, förslagsvis på onsdagar med hänsyn till de återhämtande träningsdagarna. De mellanliggande träningsdagarna doseras på ett förnuftigt sätt så att man hela tiden får en bra balans mellan belastning och återhämtning.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Möt RW-ambassadören Erik Gumabon
Blogg

Möt RW-ambassadören Erik Gumabon


Intresset var stort när Runner’s World och Springtime Travel sökte ambassadörer som vill inspirera fler till löpning, skapa innehåll och vara med och bygga gemenskap kring sporten vi älskar. Här kommer vi presentera de åtta som till slut valdes ut. I dag får du möta Erik Gumabon, 58 år från Göteborg.

Över 170 personer tog sig tid att söka till Runner’s Worlds och Springtime Travels gemensamma ambassadörsteam. Den utvalda gruppen består av fem tjejer och tre killar mellan 25 och 58 år med en tydlig gemensam nämnare: en passion för löpning och en vilja att inspirera andra.

Sex av de åtta ambassadörerna tillsammans med RW:s Anders Szalkai (t.v.) och Springtime Travels Marie Norrstrand (t.h.)
I dag presenterar vi Erik Gumabon (tvåa från vänster).

Varje måndag under sommaren kommer vi att presentera våra ambassadörer här på runnersworld.se. I dag får du möta Erik Gumabon, 58 år.

Under veckan kommer du också att kunna följa Erik i Runner’s Worlds och Springtimes sociala medier, där han delar med sig av sin löpning och förhoppningsvis lite extra löpinspiration. Så håll utkik där under veckan.

Möt Erik Gumabon, 58 år, Göteborg

Pensionerad halvmaratonälskare som just nu jagar SuperHalf-serien runt Europa. Driver lokal löpgrupp i Göteborg och brinner för att få fler att hitta löpglädjen.

”Jag älskar löpning och att inspirera andra att komma i form, må bättre och att löpa tillsammans. Att bli ambassadör ger mig en extra boost – men även möjligheten att skapa något som inspirerar och får fler att hitta glädjen i löpningen.”

Springer helst:
”Då väljer jag 21 kilometer i en härlig stad. Göteborgsvarvet är alltid speciellt – tänk att ha världens största halvmaraton i sin hemstad. Just nu kör jag SuperHalf-serien där Lissabon redan är avklarat och Valencia väntar i höst. Kombinationen sightseeing, långweekend med vänner och löpning är enligt mig en perfekt kombo.”

Det här visste vi inte:
”Jag har sprungit tre halvmaraton i tre nordiska länder – tre helger i rad.” 

Okänd talang:
”Jag gör en fantastisk spaghetti carbonara.”

Lopp på gång:
”Helsingborg Marathon och Valencia Halvmarathon.”

Övrigt inom löpningen:
”Driver en lokal löpgrupp och håller igång sommarträning för att alla ska fortsätta springa – även under bag in box-månaderna.”

Skulle gärna springa i Sverige:
”Stockholm Halvmarathon har länge lockat.”



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hon älskar löpning – tack vare ”slow running”
Blogg

Hon älskar löpning – tack vare ”slow running”


När Malin Gabrielsson scrollade sociala medier dök den ena löparen efter den andra upp och pratade om hur fantastiskt det var att springa. Hon bestämde sig för att testa – och upptäckte att allt snack bara var fejk. Trots det är hon numera frälst löpare – tack vare trenden ”slow running”. 

Malin lever sitt drömliv med barn och sambo – hon är glad och tacksam över det liv hon skapat. Men det har inte alltid varit så. Hon växte upp med självmordstankar och en adhd-diagnos i en dysfunktionell familj. 

Ändå var hennes barndom ganska bra, menar hon. Malin testade alla möjliga sporter, allt från konståkning, ridning, cheerleading, fotboll och tennis till friidrott och gång. Som vuxen började hon jobba på ett gym och tränade flera pass varje dag. Hon såg sig som en tränande och stark person. 

Samtidigt har Malin alltid varit missnöjd med sin kropp och gått igenom perioder med ätstörningar. Hon har jobbat mycket med sin självbild och försöker bli nöjd med hur hennes kropp ser ut. Träningen har hjälpt henne i den processen. 

– Jag har en väldigt stark kropp och det bevisar jag för mig själv på gymmet varje gång jag är där, säger hon nöjt.

Beskrev den krassa verkligheten

Men när Malin var 25 år blev hon gravid och gick upp över 30 kilo i vikt och kunde inte träna. Hon mådde dåligt och blev soffliggande. Graviditeten var inte alls så glamorös som hon hade föreställt sig.

– Jag blev väldigt förvånad över hur kroppen förändras och hur tufft det är att vara gravid. Innan trodde att jag skulle stå på gymmet ända till slutet av graviditeten men så blev det verkligen inte. Jag ville träna men kunde inte på grund av väldigt mycket foglossning, berättar Malin. 

I samband med att sonen föddes började Malin skriva på sociala medier om hur graviditeten varit för henne. Hon ville beskriva den krassa verkligheten i stället för att glorifiera hur det är att vara gravid, få barn och den första babytiden. Hon la upp självutlämnande bilder på sin mage som fortfarande var tjock och med mycket hud och bristningar – något som är ovanligt på sociala medier där det mest visas upp vältränade magar. 

När sonen var nyfödd blev hon också väldigt provocerad av tidningars och sociala mediers stora fixering vid kroppens utseende – i stället för vad den faktiskt klarar av.

– Den har producerat det finaste jag har och är enormt stark, med bilringar och celluliter. Och så skriker tidningarna om hur man ska skapa den perfekta kroppsformen till bikinisäsongen. Det var oerhört provocerande och jobbigt.

Fick pris för igenkänning

Som en motvikt delade Malin med sig av den nakna sanningen om moderskapet. Hon skrev om hur lätt det är att tappa bort sig själv när man har en liten baby som kommer i första hand. Öppet berättade hon om sig själv som ung och missnöjd och hur hon fick jobba hårt med sin självbild.

Responsen blev enorm. Malin vann ett pris för igenkänning på sociala medier, följare hörde av sig och var glada över att hon beskrev det många går igenom men ingen pratar om. 

Löpningen kom in i Malins liv för lite mer än ett år sedan. I hennes flöde på sociala medier började det nämligen dyka upp allt fler inlägg om hur fantastiskt det är att springa.

– Jag har alltid velat vara löpare. Jag har tyckt att det verkar vara så himla härligt, både fysiskt och psykiskt. Men jag hade aldrig tagit tag i det.

Tills för ett år sedan. Då bestämde sig Malin för att hon skulle ta tag i sin hälsa igen. Hon ville må bra och ha energi att leka med barnen. Algoritmerna började ge henne mer och mer löpning i sociala medier-flödet – så hon bestämde sig för att testa.

– Men allt kändes så himla fejk. Kunde det verkligen vara så där härligt att springa?

När hon testade själv upptäckte hon att det inte var det – haussen på sociala medier var bara fejk. Hon började med en kilometer … och det var sjukt jobbigt. Hon blev svettig, kunde knappt andas och fick ont i kroppen. 

Men så gjorde hon ett inlägg om att hennes följare kunde hänga med på hennes löpresa. Hon beskrev helt ärligt hur jobbigt det hade varit den där första gången – och reaktionen från följarna lät inte vänta på sig. Alla skrev ”sänk tempot!”

Nyckeln – att sänka farten

Detta var samtidigt som den nya trenden ”slow running” började bli stor på sociala medier i Sverige. Den kanske kan förstås som en motreaktion på den press och de krav som många löpare upplever att det finns kring tider och distanser. ”Slow running” sänker helt enkelt trösklarna och skapar ett mer tillåtande löpklimat. Så Malin sänkte tempot rejält – och hela hennes syn på löpning förändrades. Nu är det hon som gör inlägg om hur himla härlig löpningen är.

– Man måste bara börja från noll. Då tror jag att alla kan hamna där jag är i dag. Jag blev ju den där människan som efter varje löprunda längtar ut till nästa runda.

Malins fem bästa tips för att komma igång med löpning

1. Börja ensam om du behöver. Då kan du springa i precis det tempo som passar dig just nu. Det är lätt att stressa upp tempot i sällskap med andra löpare. 

2. Släpp alla tankar på tempo och prestation. Jämför dig inte med någon annan, ingen vet din resa, din bakgrund eller var du börjar. Distans och fart spelar ingen roll – det viktiga är att du gör det för dig själv.

3. Gör löpningen mysig i stället för jobbig. Lyssna på en podd, spring i kvällsljuset, köp ett nytt löpset som du känner dig snygg i och unna dig en god kaffe eller något du gillar efteråt.

4. Våga sätta upp ett mål. Ditt mål är bara ditt och behöver inte handla om prestation eller tid – det kan vara att bara ta dig runt. Att ha något att jobba mot kan göra underverk för motivationen.

5. Vissa dagar kommer kännas magiska, andra hemska. Det är helt normalt. Kroppen påverkas av sömn, stress, hormoner, mat, återhämtning och livet i stort. Ge inte upp för att ett pass känns dåligt, utan lyssna på kroppen. Du kanske behöver sänka tempot vissa dagar – det betyder inte att du misslyckats!

Malin minns tydligt när hon sprang sin första mil. Efter åtta kilometer textade hon sin sambo som peppade henne att fortsätta. Hon kan fortfarande känna hur lycklig hon var när hon kom i mål.

– Endorfinerna bara sprutade, säger hon med ett skratt.

Bryr sig inte om vad folk tycker

När Malin började springa kunde hon uppleva att folk tittade för att hon sprang så långsamt. Nu bryr hon sig inte alls om det.

– Folk som ser mig har ju ingen aning om jag just fött barn eller varit skadad, eller om jag redan sprungit tio mil på min runda. Förut kände jag bara prestationskrav och ångest inför löpningen. Det är fortfarande jobbigt att springa, men det är också mycket roligare.

Hon får väldigt mycket positiva kommentarer och kärlek på sina sociala medier. Men då och då kommer det också en elak kommentar om att ”slow running” inte är löpning. Hon vill uppmana de som ägnar sig åt sådant att låta andra få göra som de vill.

– Vi borde bara ge varandra pepp och uppmuntran och inte vara så snabba att döma. Vi vet ju inte vem det är vi ser.

Lever sitt drömliv

Nu lever Malin det liv hon drömde om som barn. Hon jobbar med det hon älskar, hon har sin familj och sina vänner. Malin trivs verkligen med livet. 

– Det är lätt att hela tiden jaga nästa mål och glömma bort att stanna upp i det man faktiskt har just nu. Om jag ska drömma så vill jag fortsätta leva fullt ut. När jag blir äldre vill jag känna att jag verkligen har levt mitt liv, att jag vågade testa saker, följde min magkänsla och gjorde plats för människor som betyder något.

Hon hoppas att hon kan fortsätta påverka människor längs vägen, framför allt unga tjejer. Till dem vill hon säga att de ska tro mer på sig själva, jämföra sig mindre med andra och förstå att man inte måste vara perfekt för att vara värdefull.

I höst ska Malin springa Lidingöloppet 30 kilometer. Hon vet att resan inte tar slut där utan funderar redan på vad hon ska göra sedan. Hon utvecklas också mycket som löpare – och kanske kommer hon att springa snabbare en vacker dag. 

– Men då vet jag ändå vad nybörjarna går igenom. Mitt budskap till dem är att ta det lugnt, börja på ruta ett – och att bara våga gå ut och springa.  

FAKTA: Malin Gabrielsson
Ålder: 32 år
Bor: Göteborg
Yrke: Influencer
Familj: Sambon Jonas och barnen Lowe 7 år och Theo 3 år.
Tränar: ”Två löppass och ett till två styrkepass per vecka.”
Mest stolt över: ”Att jag lyckats skapa exakt det liv jag vill leva.”
Drömmer om: ”Att fortsätta leva livet fullt ut.”

Det här är slow running

Slow running innebär att springa i ett lugnt och behagligt tempo där kroppen känns avslappnad. Du ska kunna prata obehindrat under löpningen och avsluta passet med känslan av att du gärna hade fortsatt en stund till.

Fördelar med slow running:

  • Stärker ben, leder och ligament samtidigt som det ökar uthålligheten.
  • Minskar stressen och fungerar som meditation i rörelse.
  • Minskar risken för skador jämfört med högintensiv löpning.
  • Passar alla, särskilt nybörjare, då fokus ligger på att röra sig avslappnat och bekvämt snarare än att fokusera på vissa tider och distanser.

Träna ”slow running” med Malin och Runner’s World

Tillsammans med Malin Gabrielsson har vi och TCS Lidingöloppet tagit fram ett 20-veckorsprogram byggt på den växande filosofin ”slow running” – där fokus ligger på rörelseglädje, kontinuitet och att våga springa långsamt och i sin egen takt.

LÄS MER: Slow running med Malin Gabrielsson och TCS Lidingöloppet



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*