Så stod det under en bild jag fick från elitlöparen Weronika Brzuchalska. Hon var på ett månadslångt träningsläger i själva epicentret för kenyansk löpning. Bilden föreställde ett uppslag från Runner’s World med en av mina tidigare krönikor.
Jag svarade direkt: ”Nu vet vi varför kenyanerna är så bra löpare. De läser min spalt.”
Ok, det var kanske ett onödigt kaxigt svar, men jag kunde inte låta bli. Förmodligen hade någon svensk tagit med sig tidningen och läst den mellan träningspassen som avkoppling. Men krönikan i tidningen som Weronika hittade tillförde inget av värde. Jag bara gnällde på dåliga skosulor, svårigheten att få tag på vettiga löparkläder, och att ljusharar och hologram agerade farthållare vid rekordförsök. Rubriken var följaktligen ”Löpande gnäll”. Jag tycker mig ha rätt att kärleksfullt klaga på min favoritsport ibland. Det kallas ”spanking” på engelska, eller ”den man älskar agar man”.
Andra skribenters artiklar och krönikor i löpartidningar har däremot tillfört mig mycket sedan jag sprang mitt första maratonlopp 1972. Då kunde jag gå med i Svenska Marathonsällskapet och få deras medlemstidning, ett häfte som hette Marathonlöparen. Någon annan publikation som avhandlade min favoritsport fanns inte när jag var 16 år. Jag lusläste varje sida. Att någon gång få se mitt namn i en löpartidning skulle kännas lika stort för mig som om en församlingspräst kunnat läsa om sig själv i Nya Testamentet.
Tiderna har förändrats rejält vad gäller media som avhandlar löpning. Vem som helst kan ha sin egen podd, eller vara aktiv på något av de diskussionsforum som finns. Runner’s World publiceras som webb och papperstidning. Det är bara att välja.
Själv vill jag helst kunna hålla i litteraturen. Det är därför jag läser papperstidningen framför nätet. Någon har sagt att jag missat detta med digitaliseringen, och det är nog sant. Men för mig är det känslomässigt viktigt att spara gamla löpartidningar. Jag vill kunna gå tillbaka i tiden och läsa artiklar från 1980-talet. På något sätt känns det som en kontakt med min svunna krafts dagar. Psykologerna kallar det regression, har jag hört.
Även orienterarnas årsbok Skärmen från 1950-talet, som jag ärvt efter min far, har jag sparat och bläddrar i när andan faller på. Där läser jag om idrottshjältar som nu är strukna ur folkbokföringen och överflyttade till släktforskningsarkiven.
Vissa kämpars röster finns bevarade efter radiointervjuer, men jag sörjer att det inte fanns poddar under deras storhetstid så de fått mer tid att berätta om hur de levde och tränade. Ibland önskar jag också att alla mästare och medaljörer författat sina biografier så att deras berättelser fanns i bokform. Mora-Nisses I vita spår har jag läst, liksom skrinnaren Sigge Erikssons Vinnande skär.
Jag har själv spelat in berättelser från gamla idrottare som till exempel Kjell-Erik Ståhl, Evy Palm och Dan Waern eftersom de sannolikt är värdefulla för någon om 100 år eller mer. Det förutsätter förstås att det som i dag lagrats i molntjänster och dataminnen kan bevaras och att man i framtiden har teknik som kan spela den. Eller kommer serverhallarna att svämma över och börja göra sig av med det vi anförtror dem? Jag fruktar att det digitala blir dement och glömmer det som sparats. Mina VHS-kassetter ligger i en låda som en påminnelse om att ny teknik kan ödelägga gamla minnen.
Varje gång jag undrar vad som ska hända med det som publicerats på nätet eller sparats i det där diffusa som kallas ”molnet” kommer tanken på biblioteket i Alexandria, där enorma mängder kunskap gick upp i rök. Upp i rök kommer sannolikt även alla mina gamla löpartidningar att gå när sönerna ska slutstäda efter mig.
Men liksom alla andra kenyanska löpare har säkert även Sabastian Sawe, som nyligen bröt den magiska tvåtimmarsbarriären på maraton, varit i Iten och tränat. Läste han då den tidning som Weronika hittade kan vi ha förklaringen till 1:59.30. Inspiration ska aldrig underskattas.
Nu är sommaren här och många härliga löpturer i solen väntar. Men värmen kan också ställa till det – oavsett om du är motionär eller elitlöpare. Så här förbereder du dig för sommarens svettigaste pass.
Att träna eller tävla i värme kan påverka kroppen på flera sätt. Det är inte ovanligt med förhöjd kroppstemperatur, mag- och tarmproblem, påverkan på hjärt- och kärlfunktion, samt påverkad energiåtgång och vätskebalans. Att tävla i varma förhållanden kan därför ibland vara en större utmaning än själva loppet i sig.
Hur varje person hanterar värme är individuellt, men vältränade klarar ofta utmaningen som värme innebär bättre än otränade. Om du dessutom har en plan och gör medvetna val vid tävling och träning under varma förhållanden kan det hjälpa dig att genomföra loppet eller passet på ett bättre sätt.
Yttre faktorer som påverkar kroppstemperaturen är värme, luftfuktighet och vind men även typ av aktivitet, träningsintensitet och längd på passet. Normalt är kroppstemperaturen cirka 37 °C. Under träning ökar kroppstemperaturen till cirka 38,5 – 39,5 °C i kyla och upp till 41 °C i värme. För att göra dig av med den extra värmen svettas du, vilket förhindrar överhettning.
Att tänka på vid träning i värme: 1. Lyssna på kroppen! Avbryt vid tecken på värmeslag: yrsel, huvudvärk, kramp, illamående, diarré, förhöjd puls, överdriven svettning och gåshud. Känner du något av dessa tecken bör du avbryta direkt. 2. Kom ihåg solskyddsfaktor, och tänk på att du kanske måste applicera den flera gånger om du svettas. Välj en solskyddsfaktor som är vattenfast, särskilt i ansiktet så den inte rinner ner i ögonen. 3. Använd ljusa och luftiga funktionskläder, solglasögon och keps. 4. Drick ordentligt. Fyll också på med elektrolyter. 5. Använd avkylningsstrategier inför start.
Förhöjd kroppstemperatur under längre träningspass eller tävlingar påverkar prestationen negativt, det blir jobbigare för hjärta och lungor vilket leder till försämrad aerob förmåga. Den förhöjda kroppstemperaturen kan även leda till försämrad motivation, vilket många säkert har upplevt under sina långpass på varma dagar.
Även användningen av kolhydrater ökar, vilket leder till att kolhydratslagret (glykogenet) i musklerna töms snabbare. Många uthållighetsidrottare får även större problem med magen och tarmen under varma löpturer vilket leder till obehag och eventuella prestationsförsämringar. Det orsakas av att blodet omdirigeras från mag- och tarmkanalen till musklerna och till de ytliga blodkärlen för att hjälpa till med värmereglering. Detta leder till mindre syretillgång i magtrakten, vilket får till följd att kroppen får svårare att absorbera energi och näring.
Acklimatisera mera
Men även om det är jobbigt för kroppen att prestera i värme går det att göra den bättre rustad för just det. Att anpassa sig till värme genom acklimatisering förbättrar kroppens fysiologiska förmåga att klara av värme under tävling. Det gäller bland annat aspekter som temperaturreglering, kardiovaskulära funktioner och förmågan att kyla kroppen genom svettning – vilka alla har betydelse för prestationsförmågan.
Några populära strategier bland idrottare är att använda sig av klimatrum, bastu eller varma bad. Testar du någon av dessa strategier måste du vara uppmärksam på hur du mår eftersom även dessa acklimatiseringsprocesser kan orsaka värmeslag och vätskebrist etcetera. Även om vi löpare ofta är vana att bita ihop och pressa oss är det inte smart att göra det i samband med dessa värmestrategier.
Även om klimatrum knappast är tillgängligt för de flesta så har många säkert tillgång till en bastu eller ett badkar. Man har sett en förbättrad förmåga att hantera värme under tävling hos idrottare som kombinerar träningsrundor med varma bad. Detta fungerar på kortare lopp men antagligen även på längre distanser. Har man inget badkar kan man prova att sitta i en bastu (80°C) efter löpturen.
Tänk på vätskeintaget
Du kommer förstås att svettas mer när du tränar i värme, vilket betyder att du måste justera ditt vätskeintag. Du bör inte förlora mer än två procent av din kroppsvikt på grund av vätskeförlust. Det lättaste och billigaste sättet att kontrollera din vätskestatus är att kontrollera färgen på ditt kiss – det bör vara lätt ljusgult till klart.
Gör även en utvärdering av hur mycket vätska du förlorar under träningen. Detta gör du genom att väga dig före och efter en löptur. Notera också hur mycket du dricker. Har du förlorat mer än två procent av din kroppsvikt bör du dricka mer.
Håll huvudet kallt – med en avkylningsstrategi!
Under längre lopp i värme bör du ha en vätske- och kolhydratsplan så att du får i dig tillräckligt med vätska och energi. Du bör även dricka något som innehåller elektrolyter (salter) för att ersätta de salter du förlorar när du svettas, till exempel sportdryck eller Resorb. Att tillföra elektrolyter hjälper även mot hyponatremi – en elektrolytrubbning som kan inträffa om man dricker för mycket vatten (vilket också är skadligt).
Är det varmt så bör du därför inte enbart förlita dig på din törst, utan du bör gärna ha en vätske- och energistrategi klar för ditt lopp redan innan start. Bestäm dig till exempel för att dricka vid varje vätskestation. Du bör även tillföra 45–90 gram kolhydrater per timme (har du en trasselmage så är det bättre att tillföra mindre portioner, men oftare).
Sitt i skuggan, drick kylda drycker eller dryck med krossad is.
Att förbereda sig för värme genom acklimatisering samt att ha en bra vätske- och kolhydratsplan kommer alltså att hjälpa dig mycket under varma löpturer. Att använda olika avkylningsstrategier kan även det hjälpa. Se till exempel till att inte bli för varm före start. Sitt i skuggan, drick kylda drycker eller dryck med krossad is.
Du kan även ha på dig en kylväst eller den billigare varianten – en strumpa med is – runt halsen innan start. Har du support utefter banan (om du får ta emot hjälp från åskådare) så kan du även lägga isstrumpan runt nacken under loppet. Jag vet att detta räddat några elitidrottare under varma lopp.
Redo för race
Om du ska tävla i varmt väder är det fördelaktigt att acklimatisera dig, alltså åka till tävlingsplatsen eller någonstans med ett liknande klimat 7–14 dagar före tävlingen för att ge kroppen tid att anpassa sig. Väl på plats bör du inte köra tuffa eller långa träningspass direkt. Öka i stället längd och intensitet gradvis.
Detta är vad många av våra bästa idrottare gör inför större mästerskap eller viktiga tävlingar för att kunna prestera på topp även i varmt väder. Många motionärer har förstås inte denna möjlighet inför till exempel ett maratonlopp. Då kan man i stället acklimera sig. Det vill säga utsätta sig för värme på hemmaplan upprepade gånger veckorna före tävling. Acklimering kan hjälpa dig att klara värmen bättre när du kommer till tävlingen.
Som med allt annat bör du prova såväl vätske-, energi- och avkylningsstrategierna innan loppet, så du vet hur din kropp reagerar. Ska du tävla i värme så fundera på hur kroppen reagerat när du tränat i värme. Alla är olika, så du måste hitta en plan som fungerar för just dig. Lyssna också på din kropp. Mår du dåligt eller märker symptom på värmeslag är det okej att bryta – ett brutet lopp är bättre än att hamna på sjukhus. Att ha ”tur” inom idrott grundar sig i bra förberedelser – så se till att ge dig själv bra förutsättningar för årets varma utmaningar.
“Värmeslag uppstår när kroppens förmåga att kontrollera kroppstemperaturen inte längre fungerar och kroppstemperaturen överstiger 40 grader. Huvudvärk, yrsel, illamående, kräkningar, synstörningar, irritation, förvirring, snabb puls samt rödflammig, torr hud är tecken på värmeslag.
Du behöver få vård så fort som möjligt om du har fått värmeslag. Du måste direkt komma till en sval plats och få hjälp att kyla ner kroppen, till exempel med en blöt handduk. På sjukhuset kan du behöva få näring och salter direkt i blodet i formav dropp.”
Intresset var stort när Runner’s World och Springtime Travel sökte ambassadörer som vill inspirera fler till löpning, skapa innehåll och vara med och bygga gemenskap kring sporten vi älskar. Här kommer vi presentera de åtta som till slut valdes ut. I dag får du möta Magnus Högfeldt, 54 år och egenföretagare.
Över 170 personer tog sig tid att söka till Runner’s Worlds och Springtime Travels gemensamma ambassadörsteam. Den utvalda gruppen består av fem tjejer och tre killar mellan 25 och 58 år med en tydlig gemensam nämnare: en passion för löpning och en vilja att inspirera andra.
Sex av de åtta ambassadörerna tillsammans med RW:s Anders Szalkai (t.v.) och Springtime Travels Marie Norrstrand (t.h.) I dag presenterar vi Magnus Högfeldt, tvåa från vänster.
Varje måndag under sommaren kommer vi att presentera våra ambassadörer här på runnersworld.se. I dag får du möta Magnus Högfeldt, 54, Bromma.
Under veckan kommer du också att kunna följa Magnus i Runner’s Worlds och Springtimes sociala medier, där han delar med sig av sin löpning och förhoppningsvis lite extra löpinspiration. Så håll utkik där under veckan.
Möt Magnus Högfeldt, 54, Bromma
Ultralöpare, egen företagare och arrangör av det egna Bodatorpsloppet – där Piggelin väntar vid målgång. Magnus gillar äventyret i löpningen och lockas lika mycket av backyard som fjällutmaningar.
Springer helst: “Lopp och gärna lite längre distanser – ultra med inslag av äventyr lockar extra mycket.”
Det här visste ni inte: “Jag har arrangerat ett eget löplopp – Bodatorpsloppet. Det är inte så stort, inte så pretentiöst, men man får i varje fall Piggelin vid målgång. Har också en något udda merit som gammal ‘SM-vinnare’ i kexvändning (SM = SkolMästerskap på Linköpings Tekniska Högskola). Möjligen också talangen att kunna stå stilla på cykel vid övergångsställen.”
Därför sökte jag: “Det kändes som en rolig möjlighet att få vara med på nya, andra och fler arenor inom löpning och träning, samt vara med i ett sammanhang som vibbar positivt för mig.”
Lopp på gång: “Jag har har väldigt lite bokat men springer ofta två lopp i månaden. I sommar väntar flera mindre ‘brödrostlopp’ på landet – ICA-loppet, Runmaröloppet, det egna Bodatorpsloppet, Blidöloppet och Möjaloppet finns på radarn. Till hösten väntar Lidingöloppet – och sannolikt flera lopp därtill.”
Övrigt inom löpningen: “Funderar på att åter försöka kvala in till svenska laget i Backyard lag-VM, som avgörs i oktober. Då väntar troligen kvaltävlingen PRB i Växjö i början av augusti.”
Skulle gärna springa i Sverige: “Jag har ingen specifik ‘bucket list’ – uppskattar både folkfesten i de stora loppen och det småskaliga i familjära lopp. Men om något sticker ut så lockar kanske en fjällutmaning som Lidingöloppets fjällmara i Bruksvallarna eller BAAM.”
Varje måndag under sommaren kommer du få lära känna ambassadörerna bättre här på runnersworld.se samt i våra sociala medier – håll ögonen öppna!
De senaste tio årens snabba utveckling av löparskor har sitt ursprung i teknologi som togs fram för tävlingsskor. I dag finns det ett brett utbud av löparskor med liknande lösningar för dig som vill höja tempot på träning eller tävling. Här är 16 intressanta modeller – alla med syftet att hjälpa dig att springa snabbare.
Löparskobranschen har haft en minst sagt expansiv utveckling under de senaste tio åren. Mycket av den nya teknologin och utformningen av dagens löparskor har sitt ursprung i tävlingsmodeller framtagna för ett enda syfte – att löpa fort.
Den egentliga startpunkten för detta intensiva utvecklingsarbete var Nikes uppmärksammade projekt Breaking Two 2017, med målsättningen att kenyanen Eliud Kipchoge skulle löpa ett maratonlopp under två timmar i ett arrangerat och optimerat försökslopp. Det var inte minst ett spektakulärt sätt att presentera den allra senaste skoteknologin i form av en helt ny typ av löparsko.
På senare år har flera löpare varit nära att pressa sig under tvåtimmarsgränsen i regelrätta, legala maratontävlingar. Slutligen var det Kipchoges landsman Sabastian Sawe som lyckades komma under denna magiska drömgräns när han korsade mållinjen på 1.59.30 på London Marathon. Också tvåan, etiopiern Yomif Kejelcha, sprängde tvåtimmarsvallen med en sluttid på 1.59.41. Både Sawe och Kejelcha löpte i Adidas-skor, vilket ger en tydlig indikation på att Nikes initiala försprång nu är inhämtat av konkurrenterna.
Men den allra största vinsten med de skor som de stora tillverkarna har utvecklat under den senaste tioårsperioden är trots allt inte att elitlöpare pressar sina personbästatider. Nyutvecklade material (främst lättare skumplaster med högre energiåtergivning i mellansulorna) och vaggformade sulprofiler från häl till tå gör att vi alla kan löpa mer effektivt och energisnålt – också i våra normala träningsskor.
I dag väger de flesta typiska mängdträningsmodeller faktiskt in under 300 gram, vilket gör vår uppbyggnadsträning lättare och mer inspirerande. Det har också skapats ett stort utbud av så kallade temposkor, ofta med en vikt under 250 gram. Dessa är i första hand avsedda att användas vid snabbare träningsinslag som olika typer av intervaller, snabbdistans och de numera så populära träningsvarianterna i tröskelfart. Vi kan på så sätt rotera olika skor under en träningsvecka och välja den mest lämpade modellen efter innehållet i respektive träningspass.
Tillhör man inte den riktigt flyfotade eliten kan tempomodellerna också vara ett bättre val för tävling än de allra mest utpräglade rena racemodellerna, speciellt på längre distanser. De har nämligen oftast stabiliteten som de allra flesta renodlade tävlingsmodeller saknar. Dessutom är slitstyrkan avsevärt bättre.
I vår modellöversikt finner du därför inte enbart tillverkarnas mest utpräglade tävlingsskor, utan också flera utmärkta snabbskor som ofta presenteras under temporubriken. Ett gott råd till ambitiösa motionslöpare kan faktiskt vara att träna fart i tävlingsskor – men löpa själva maratonloppet i en bekväm och mer skyddande tempomodell.
Notera att många racemodeller och en del av temposkorna är byggda på läster (fotformar) som är betydligt mer åtsmitande i passformen än träningsskor från samma tillverkare. Du kan därför behöva gå upp ett halvt nummer i storlek. På kortare distanser vill man kanske ha en tajt, sockliknande passform. Men när man löper långt får man också räkna med att fötterna sväller något.
Ta dig också gott om tid att prova olika varianter av dessa snabbmodeller. Lås inte fast dig vid ett speciellt varumärke utan tänk efter vilka egenskaper som bäst motsvarar dina behov. Utbudet är stort i dag – många tillverkare har satsat på att utveckla just snabba skor – och det försprång som Nike initialt skaffade sig har nu inhämtats.
Det betyder siffrorna Angivna vikter gäller storlek US 9 (42,5) i herr och Wmns US 8 (39) i dam. Häldropp är höjdskillnaden i millimeter mellan skons häl och framfot, när innersulan är avlägsnad.
Vårens mest spännande nyhet från Adidas är en helt nyutvecklad så kallad supertrainer. Dess sulgeometri gör den otillåten för tävlingar i elitsammanhang – den är 45 millimeter hög under hälen jämfört med tillåtna 40 millimeter. Men den är ett klart spännande alternativ för många motionslöpare på såväl korta och långa lopp som vid snabbare träning. För hårt satsande tävlingslöpare kan den fungera som en bekväm träningspartner.
Hyperboost Edge har en karaktär som kännetecknas av en påtagligt pigg löpkänsla, främst tack vare ett nyutvecklat spänstigt plastskum. Detta ger såväl skonsam stötdämpning som extra energi i stegavvecklingen, utan att man utnyttjat någon typ av kolfiberteknologi.
Ovandelens Primeweave-teknologi består av ett stadigt sammanhängande skikt utan irriterande sömmar. På hälkappans insida gör små mjuka kuddar att foten hålls säkert på plats.
Yttersulan av mjukt Lighttraxion-gummi har ett okomplicerat räfflat mönster, vilket greppar säkert på såväl torr som fuktig asfalt. Materialvalet bidrar i hög grad till skons lätta och kvicka löpkänsla.
Hyperboost Edge följer fotens rörelse mot underlaget på ett fint sätt – den inbjuder verkligen till att öka löptempot.
Adizero EVO SL har funnits i två varianter i sortimentet sedan ett drygt år tillbaka. Denna tredje variant med beteckningen Exo i slutet av namnet har en sulplattform som är helt identisk med dess föregångare. Endast små modifieringar av ovandelen har gjorts i form av stabiliserande band på skons sidor, förstärkta snörhål och ett antal små ventilationshål som adderats framtill och på sidorna.
Mellansulan består precis som tidigare av det lätta Lightstrike Pro-skummet – som även används i toppskon Adios Pro 4 – vilket ger påtagligt kvick respons. Den sistnämnda är däremot försedd med kolfiberstavar. Avsaknaden av dessa gör EVO-versionen mer flexibel och allsidigt användbar. Det betyder att erfarna och tekniskt drivna löpare också kan genomföra vissa distanspass i skon.
Skons siluett är tydligt vaggliknande från häl till tå genom en så kallad rockerprofil. Det underlättar en rappare stegavveckling och gör att skon kommer bäst till sin rätt när löptempot höjs.
Den tunna yttersulan i Continental-gummi har ett slätt mönster, utformat mer med tanke på fart än slitstyrka. Greppet är utmärkt på släta asfaltunderlag. (EVO SL finns även i en All Terrain-version med mer aggressivt mönstrad yttersula, anpassad till underlag som kräver ökat grepp.)
EVO SL är främst en pigg andrasko för träningspass i ett högre fartregister. För motionärer kan den också fungera som en klart prisvärd tävlingssko.
Den här femte versionen av Magic Speed ger en klart mer renodlad racingupplevelse än föregångaren, som var ett sorts mellanting mellan race- och träningssko. Mellansulans material är nu uppgraderat till FF Leap i övre delen och FF Blast Plus i skiktet under kolfiberplattan (fjärde generationen hade en kombination av FF Turbo och FF Blast). Resultatet är en kvickare respons och hela 40 gram lägre vikt. Markkontakten är också mer påtaglig eftersom sulprofilen har sänkts med 6 millimeter i hälen och 5 millimeter i framfoten. Det betyder också ett 1 millimeter lägre dropp.
Ovandelen består av en öppen, formfast mesh som ger god ventilation samtidigt som foten hålls säkert på plats. Sparsam polstring i hälkappa och plös ger tillräcklig komfort utan att addera onödig vikt. Samtidigt är passformen mer åtsmitande – ett halvnummer större är att rekommendera.
Yttersulan har en mjukare utformning än tidigare, vilket ger ett tryggare grepp mot underlaget. Samtidigt täcker Asicsgrip-mönstret en något mindre yta för att hålla nere vikten.
Magic Speed 5 är definitivt en alternativ fullblodsracer från Asics som inte är lika extremt utformad som Metaspeed-serien, där Ray-modellen med sina 129 gram är mest minimalistisk medan Sky och Edge bägge väger 170 gram.
Svenska Crafts mest utpräglade racemodell Kype Pro introducerades redan förra året. Till i år har man valt att behålla skon helt oförändrad och endast erbjuda den i ny färgställning.
Mellansulan består av ett PEBA-skum som Craft kallar Xx-foam. Den höga sulplattformen (40 millimeter i hälen, 32 millimeter i framfoten) har utformats med en påtagligt radikal geometri och ger ett relativt fast intryck. En stor del av skons mellanparti har nämligen en djup och bred längsgående urgröpning som reducerar skons vikt. Här exponeras också den måttligt styva 3D-printade kolfiberplattan.
Den tunna ovandelen är tillverkad som en sammanhängande sockliknande konstruktion och har en öppen struktur benämnd Aero Mesh, vilket betyder klart effektiv ventilation. Passformen är mer generös än på de flesta racemodeller och klarar även av relativt breda fötter.
Den tunna yttersulan är utvecklad av italienska cykeldäcksspecialisten Vittoria och har ett minst sagt slätt mönster. Detta är endast placerat under framfoten och på två små zoner i hälpartiet, vilket bidrar till skons ultralätta utformning.
Kype Pro kommer bäst till sin rätt på släta underlag över längre distanser i jämnt, relativt högt löptempo. I klartext – ett utmärkt alternativ för maratondistansen.
Nordlite Speed riktar sig till löpare som söker en mer allsidigt användbar kolfibermodell än vad mer utpräglade tävlingsskor är. Den är främst tänkt för tempoträning men fungerar också fint för motionärer under lopp på längre distanser. Den mer robusta uppbyggnaden betyder en bättre hållbarhet än vad det stora flertalet skor med kolfiberteknologi erbjuder.
Visuellt påminner denna andra version i hög grad om sin föregångare. Men under huven hittar vi några uppdateringar. Det superkritiskt expanderade materialet Cr Pro Foam i mellansulan innehåller nu 15 procent PEBA-skum, vilket betyder ökad energiåtergivning. Kolfiberplattan har också fått en förändrad utformning och ger en mjukare, mindre aggressiv kontakt med underlaget.
Ovandelen har en relativt generös passform i framfoten medan hälkappa och mellanfotens del sluter om foten distinkt. I ankelpartiet finns en elastisk resårdel och hälpolstringen är väl tilltagen.
Yttersulan har ett lågprofilsmönster väl anpassat till asfaltslöpning. Baktill är gummit mer solitt utformat för ökad slitstyrka.
Trots den i fartsammanhang relativt höga vikten är Nordlite Speed 2 ett klart intressant alternativ för löpare som söker en hållbar andrasko för snabbare löpning.
Den tredje utgåvan av Cielo X1 är fullpackad med modern skoteknologi. Mellansulan utgörs av två rejäla skikt med PEBA-skum, vilket betyder en påtagligt hög energiåtergivning. Mellan dessa är en hellång, böjd kolfiberplatta placerad för att ytterligare driva på i stegavvecklingen. Sulplattformen är dessutom markant vaggformad från häl till tå för att utnyttja plastskummets och kolfiberplattans kvicka respons på bästa möjliga sätt.
Den mest markanta skillnaden mot föregångaren är att urgröpningen i sulan, som exponerar kolfiberplattan underifrån och reducerar skons vikt, nu är placerad mitt under foten i stället för på medialsidan direkt under hålfoten. Den tidigare lösningen gav en mindre stabil känsla under markkontakten.
Ovandelen består av en sömlös finmaskig väv. Platta skosnören är fästade i små öglor, vilket gör att passformen blir bekväm – trots att den tunna plösen saknar polstring. Eftersom foten vilar en bit nere i sulplattformens fotbädd räcker det med en mjuk hälkappa för att ge tillräcklig stadga.
Yttersulan har endast slitageskikt på de mest utsatta partierna vilket ger effektiv viktbesparing – Cielo X1 3.0 väger cirka 35 gram mindre än sin föregångare.
Trots sin visuellt höga siluett klarar Cielo X1 3.0 den av World Athletics stipulerade höjdgränsen på 40 millimeter för att få användas vid tävlingslopp på landsväg. Skon kommer bäst till sin rätt på distanser mellan milen och maraton eller vid prioriterade tempopass på släta hårda underlag. Men passformen är kort – räkna med att gå upp minst ett halvt nummer i storlek.
Mizuno satsar på tydliga rockerprofiler i både sina distans- och tempomodeller. Hyperwarp Pro är ett tydligt exempel på det. (Det finns ytterligare två, ännu mer extrema, racemodeller under Hyperwarp-paraplyet: Elite och Pure, 170 respektive 140 gram.)
I mellansulan återfinns ett TPEE-skum som Mizuno kallar Enerzy XP. Tillsammans med en så kallad kolfiberinfuserad platta, som har en mjukare och mer följsam löpkänsla än traditionella plattor som är tillverkade helt i kolfiber, ger skon en kvick respons parad med en tydlig stadga. En relativt bred anläggningsyta mot underlaget i framfoten förstärker stabiliteten i sidled.
Ovandelen har en påtagligt omslutande passform, typisk för tävlingsmodeller. Ett tunt, närmast genomskinligt skikt utgör ovandel och bidrar till skons låga vikt. Plösen är ofodrad medan hälkappan har en välavvägd polstring.
Yttersulan har ett lågprofilsmönster anpassat till hårda, släta underlag. Slitageskiktet är relativt väl tilltaget utan att addera påtaglig viktökning.
Hyperwarp Pro förenar en rapp löpkänsla med fin komfort. Den har en klart stadigare kontakt med underlaget än flertalet typiska tävlingsmodeller, vilket gör den till ett intressant alternativ för en stor målgrupp.
Femte versionen av New Balances vassaste racemodell var tillgänglig redan inför höstsäsongen 2025. Mellansulan består, precis som på föregångaren, av ett Fuelcell-skum helt och hållet i PEBA med kvick energiåtergivning. Däremot har geometrin förändrats så att häldroppet ökat med 4 millimeter till 8 millimeter. Häldelen mäter fortfarande 40 millimeter, men framfoten kommer nu 4 millimeter närmare underlaget vilket ger en mer distinkt markkontakt.
Mellanfoten är också avsevärt smalare, vilket betyder att skon fått en tydlig midja. Detta tillsammans med några andra detaljförändringar ger en viktreduktion på cirka 25 gram i herrutförandet.
Yttersulan har fått ett nyutvecklat skikt i framfoten. En 1,7 millimeter hög trekantsprofil ger säkert grepp på såväl torra som våta underlag. Under hälen sitter två separata slitageplattor i relativt tjockt räfflat solitt gummi.
Ovandelen utgörs av ett skikt med små ventilerande snitt. Väl avvägd polstring i hälen ger komfort utan att addera onödig vikt.
Version fem har fått en mer strömlinjeformad och bekväm passform – och en ännu kvickare löpkänsla. Framfoten är också mer ”uppnosig” än på föregångaren, vilket understryker att detta är en sko avsedd för högt tempo och inget annat. Den fina löpkänslan gör däremot att man inte bara sparar den till tävlingar utan gärna snörar på den vid tempopass också
I skrivande stund har ingen information om femte versionen av Vaporfly läckt ut. Det främsta dragloket för hela kolfibertrenden är därför fortfarande aktuell i sin fjärde version.
Efterhand har Vaporfly-skon justerats på flera olika sätt, även om grundkonceptet med en styv kolfiberplatta och högelastiskt skummaterial hela tiden varit det centrala. Denna variant har precis som sina föregångare ett PEBA-skum som Nike har valt att kalla Zoom X, men nu har skons geometri förändrats markant.
Version fyra mäter 35/29 millimeter i sulplattformen jämfört med 39/31 millimeter hos föregångaren. Det innebär en plattare siluett med ett 2 millimeter mindre häldropp. Det sparar vikt men medför att skon är mer anpassad för kortare lopp, upp till halvmaraton.
Den inkapslade kolfiberplattan har också fått en mer svängd utformning än tidigare. Kontentan blir en ökad markkontakt och något mer tryck i stegavvecklingen.
En mer ventilerande ovandel och något rymligare passform i framfoten är klara förbättringar. Däremot har både hälpartiet som mellanfoten en smal utformning för att spara vikt. Det förutsätter att man har bra driv i steget och håller hög fart för att skon ska fungera optimalt.
Yttersulan i mjukt expanderat gummi har också fått en mer funktionell utformning, där de mest slitagekänsliga områdena har prioriterats på ett bättre sätt.
Den här nykomlingen i On-sortimentet är en allsidig tävlings- och tempomodell. Mellansulan består av ett PEBA-baserat plastskum kallat Helion HF (hyperfoam). Det är uppdelat i två separata skikt med en kolfiberförstärkt så kallad Speedboard inkapslad mellan skikten. Detta kompletteras med Ons säregna CloudTec-teknologi, som vanligtvis består av öppna kanaler tvärs genom sulplattformen. I det här fallet är dessa reducerade till små håligheter i skarven mellan de bägge skumplastpartierna. Den sammantagna effekten av konstruktionen är en relativt fast känsla mot underlaget och en kvick, framåtdrivande stegavveckling.
Passformen är strömlinjeformad med en formfast mesh utan sömmar i ovandelen. Plösen har en mjuk, tunn fodring mot fotryggen och hälkappan är precis lagom polstrad för optimal komfort.
Yttersulan har fyra separata, tunna slitagezoner strategiskt utplacerade för optimalt fäste. Sulplattformens urgröpning i skons mittparti reducerar skons vikt och gör Speedboard-plattan synlig underifrån.
Cloudboom Volt har en påtagligt rapp och pigg löpkänsla, som fungerar väl både vid tävling och fartträning. Den lätt svängda lästen och skons fasta känsla mot underlaget kommer bäst till sin rätt i det högre fartregistret.
Raceversionen av Pumas väletablerade Deviate Nitro-modell har en hel del gemensamt med träningsversionen (som inte har någon tilläggsbeteckning). Bägge har en inkapslad kolfiberplatta i mellansulan. Skornas siluetter är dessutom snarlika, även om Elite har ett par millimeter högre sulplattform.
Elite är emellertid en klart mer raceanpassad och ultralätt modell (träningsversionen väger 250 gram). Det är främst ett nyutvecklat PEBA-baserat plastskum kallat Nitrofoam Elite som har gjort att vikten har kunnat reduceras med hela tolv procent jämfört med föregångaren Elite 3. Kolfiberplattan har också modifierats och ger nu skon en stadigare känsla.
Ovandelen i Elite 4 består av en gles, supertunn väv. Tillsammans med minimalt med polstring och en mjuk hälkappa utan förstärkning hålls vikten ned avsevärt samtidigt som skon får en effektiv ventilation. Också yttersulan är konstruerad med fokus på viktbesparing. Slitageskikten är placerade på liknande sätt som i träningsversionen men är markant tunnare.
Deviate Nitro Elite har en mindre aggressiv profil än sin snabba kusin Fast-R Nitro Elite 3 (nedan) och riktar sig till en bredare målgrupp. Men oavsett vilken av Pumas vinthundar man väljer får man en lätt och fartfylld löpupplevelse.
Puma Fast-R Nitro Elite 3 är en ännu mer extrem tävlingsmodell jämfört med den mer allroundbetonade Deviate Nitro Elite 4 (ovan). Men så när som på nya färgställningar är denna tredje version av Fast-R Nitro faktiskt oförändrad från förra året.
Strävan har varit att hålla ned vikten så mycket som möjligt. Skons siluett är mer strömlinjeformad än på föregångaren. Kolfiberplattan som förbinder skons separata häl och framfot är integrerad på ett elegant sätt och ger skon en fin följsamhet. Den sticker dessutom ut framför tåpartiet för att ge skon en längre hävstång vid stegavvecklingen.
Mellansulan består av Pumas premiumskum Nitrofoam Elite, som tillsammans med den gaffelformade kolfiberplattan Pwrplate ger kvick respons och bra driv framåt. Nedre delen av sulplattformen är något utdragen på bredden för att öka skons stadga. Höjden på sulplattformen är däremot oförändrad från föregångaren och mäter 40/32 millimeter.
Den minimalistiska ovandelen består av ett närmast genomskinligt, lövtunt men ändå formfast skikt som håller foten säkert på plats inuti skon. En återhållsam polstring i hälpartiet ger precis lagom mycket komfort och stöd.
Den tunna och släta yttersulan har endast en antydan till mönster, men ger tack vare den mjuka gummiblandningen säkert grepp under markkontakten.
Med en matchvikt på cirka 170 gram i herrutförande (hela 70 gram lättare än version 2) är detta främst en sko för hög fart – för löpare som satsar mot nya personbästan på korta och medellånga distanser. Riktigt drivna löpare kan kanske hantera skon i längre lopp också.
Salomons senaste version av toppmodellen S/Lab Phantasm skiljer sig utseendemässigt från andra tävlingsmodeller. Ovandelen består av en tunn elastisk damask som täcker både snörningen och en hel del av fotens ankelparti. Det krävs en gnutta tålamod att ta på skorna, men passformen är närmast strumpliknande. Hälkappan har en styv förstärkning och en lätt polstring för att skapa stadga i den ultralätta konstruktionen.
Mellansulan består av ett PEBA-baserat plastskum som Salomon kallar Optifoam+. Tillsammans med en styv kolfiberplatta och en uppåtvinklad sulprofil från häl till tåparti får skon en kvick respons mot underlaget. Stötdämpningen känns relativt fast i en sulplattform som mäter 39 millimeter i hälen och 33 millimeter i framfoten.
Yttersulan har fått en minimalistisk utformning med ett tunt slitageskikt placerat endast under framfoten. En djup urgröpning i skons mittparti exponerar den hellånga kolfiberplattan som fått benämningen Energyblade.
S/Lab Phantasm kan med sitt aerodynamiska utseende liknas vid en Formula 1-bil – det krävs hög fart för att den ska komma till sin rätt.
Det händer allt oftare att elitlöpare dyker upp på startlinjen i prototyper eller nya tävlingsskor som ännu inte går att köpa. Här är några av årets spaningar.
Under vårens lopp har vi kunnat skymta flera så kallade ”development shoes” – prototyper eller kommande tävlingsskor som skotillverkarna låter sina elitlöpare testa i tävlingsmiljö. Ibland maskeras skorna, ibland saknas officiell information helt – men för den skointresserade går det ofta att ana vart utvecklingen är på väg.
På adidas Stockholm Marathon sprang till exempel Jacob Nystedt (14:e plats) och Frej Ersa Engberg (17:e plats) i en ännu inte lanserad version av Brooks racersko Hyperion Elite 6, som släpps först den 1 augusti. Skon väger 198 gram (herr US 9), har 40 millimeter mellansula och 7 millimeter häldropp.
Brooks Hyperion Elite 6 Vikt: 198 gram (herr US 9) Häldropp: 7 millimeter (40/33 mm) Releasedatum: 1 augusti 2026
Men Brooks är långt ifrån ensamma. Vi har också kunnat se vad som tros vara kommande versioner av Nike Alphafly, samtidigt som On har låtit sina elitlöpare tävla i det som ser ut att vara nästa generations podiumsko. Även Asics har haft en modell på elitlöparnas fötter som inte finns tillgänglig för konsumenter än.
En viktig testmiljö
Anledningen är att tillverkarna ser loppen som en viktig testmiljö för nya skomodeller. Ett maratonlopp ger svar på sådant som är svårt att fullt ut utvärdera på träningspass. Det kan handla om stabilitet i hög fart, sulplattformens energiretur, skons komfort när benen börjar bli slitna och hur skon fungerar över lång tid. För elitlöparna innebär det här att de ibland får tillgång till nästa generations sko före alla andra – samtidigt som varumärkena samlar värdefull feedback innan lansering.
Men är det verkligen tillåtet? Ja – och reglerna är tydliga. Sedan några år tillbaka tillåter World Athletics så kallade ”development shoes” i tävling, förutsatt att de inte bryter mot det tekniska regelverk som gäller för vanliga tävlingsskor. För tävling på landsväg gäller bland annat en sulhöjd på maximalt 40 millimeter. Skomodellen måste också bli tillgänglig för vanliga konsumenter inom en viss tidsram för att den ska få vara fortsatt godkänd på högsta nivå.
Så nästa gång du ser en märklig, tejpad eller ovanligt anonym sko i täten av ett storlopp – då kan det alltså mycket väl vara framtidens supersko.