MEST LÄSTA
Sex “sanningar” om kost och träning
Blogg

Sex “sanningar” om kost och träning


Är frukosten dagens viktigaste mål? Måste man äta direkt efter träningen? Bör man göra en kolhydratuppladdning inför ett lopp? Emma Lindblom förklarar hur det egentligen ligger till med dessa och andra vanligt förekommande ”sanningar” om kost och träning. 

Mat och dryck kommer alla i kontakt med, vi äter och dricker flera gånger om dagen under hela livet. Så det är ju inte konstigt att mat, dryck och kostupplägg är något som ofta diskuteras.  Matbeteenden och kostupplägg som vi växer upp med sitter dessutom ofta kvar i vuxen ålder – på gott och ont. Kanske är det därför många håller fast vid olika ”sanningar” om kost, utan att man egentligen vet varifrån de kommer. Du kanske har hört att man måste äta direkt efter träningen? Att frukosten är den viktigaste måltiden? Eller att man inte ska äta sent på kvällen? 

Här skärskådar vi sex sådana ”sanningar” som du säkert hört talas om – och tittar lite extra på vad som kan vara relevant för oss löpare.

Frukosten är dagens viktigaste måltid: FALSKT

Frukost är en viktig måltid, och extra viktig om du tränar och behöver mer energi. Men frukost är inte viktigare än andra måltider som du behöver äta under dagen. 

Det du som löpare behöver tänka på är att få i dig tillräckligt med energi, och du behöver även sprida ut dina måltider under dagen. Måltiderna innan löpningen ger energi till både träningen och allt annat du gör under dagen. Måltiderna efter löpning hjälper till med återhämtningen så att du kan tillgodogöra dig träningen. 

Man måste äta direkt efter träningen: NJA …

När vi pratar återhämtning så har många löpare säkert hört talas om ”the window of opportunity”. Detta syftar på att man ska äta direkt efter träning för att återhämtningen ska bli optimal. Uttrycket spred sig snabbt för ett antal år sedan, och under en period var det nästan så att träningen inte hann avslutas innan en proteinshake dracks. 

I dagens forskning har detta tonats ned. Du behöver äta efter träning för optimal återhämtning – men du behöver inte äta inom 20 minuter som det pratades om tidigare. Tränar du tre, fyra gånger i veckan räcker det om du äter en måltid relativt snabbt efter avslutad träning. Om middagen serveras en timme efter löppasset fungerar det alldeles utmärkt som återhämtningsmål. 

Det finns däremot tillfällen när det är bra att äta nära inpå ett pass och det är om du tränar två pass om dagen – eller om du har två timmar eller längre till nästa måltid. Vid dessa tillfällen är det värdefullt att äta ett återhämtningsmål efter avslutad träning. 

Man ska inte äta sent på kvällen: NJA …

Ett annat påstående på temat måltidsplanering är att man inte ska äta sent på kvällen. Det handlar nog om att många är oroliga för att nattsömnen ska påverkas negativt av att äta sent. Men de flesta idrottare som jag pratar med kan sova trots sena måltider – däremot har de svårt att sova om de är hungriga innan sänggåendet.  

Så att man inte ska äta sent på kvällen gäller inte dig som tränar mycket. Springer du sent på kvällen så bör du absolut äta något efter avslutad träning för att påbörja återhämtningen. Och om du har hög energiförbrukning och är hungrig på kvällen efter middagen så bör du lägga till ett kvällsmål så att du inte går och lägger dig hungrig. Men om du äter sent på kvällen är det smart att välja bort koffein och sötsaker, eftersom dessa kan hålla dig vaken längre.

Man ska inte dricka och äta under träning: FALSKT 

Under en period var det mycket prat om att man blir en ”hårdare” löpare om man avstår från vätska och kolhydrater under träningen. Detta påstående hör vi inte lika mycket nu för tiden, men den här ”sanningen” lever kvar och bubblar upp emellanåt. 

Resonemanget känns inte relevant om man tränar för att prestera bättre. Man blir helt enkelt inte en bättre löpare genom att träna med vätske- eller kolhydratbrist. Tvärtom så blir kroppen bättre på att tillgodogöra sig kolhydrater om man övar på att tillföra dessa regelbundet under längre pass. 

Det är helt enkelt smartare att ge kroppen bästa möjliga förutsättningar för att klara löpningen i stället för att lida sig genom passen utan vätska eller energi. Tillför du vätska och kolhydrater kommer du fortfarande bli trött – men du kan genomföra passet bättre och återhämtningen kommer också bli bättre. (Strategier som ”train low” handlar om att vid vissa tillfällen träna utan att tillföra kolhydrater, men det är något annat.)

Man måste kolhydratladda inför ett långlopp: NJA …

Om man bör kolhydratladda inför längre lopp är också en vanligt förekommande fråga bland uthållighetsidrottare som löpare, det vill säga att man först tömmer kroppens glykogenlager för att sedan kunna ladda in extra mycket kolhydrater inför loppet. 

Det stämmer att man bör starta ett långlopp med fyllda kolhydratförråd. Men om du normalt äter en kolhydratrik kost är det mindre viktigt att kolhydratladda. Ska du springa ett längre lopp, det vill säga som varar i 90 minuter eller mer, är min rekommendation att helt enkelt lägga till några extra kolhydratrika mål dagarna före loppet. 

Man bör alltid ta koffein för bättre prestation: NJA …

I loppsammanhang kommer frågan om koffein ofta upp. Det är klarlagt att koffein kan förbättra din prestationsförmåga. Men det är inte alla som får positiv effekt av koffeinet. Vissa kan till och med få negativa effekter som mag- och tarmproblem och hjärtklappning. 

Ett vanligt missförstånd är att man måste avstå från koffein några dagar innan man tar det inför ett lopp för att koffeinet ska få avsedd effekt, men detta stämmer inte. Dricker du vanligtvis kaffe på morgonen behöver du alltså inte avstå det – du kan ändå få effekt av att använda koffein på ditt lopp. 

Hitta rätt kostupplägg för dig När det kommer till kostupplägg är det först och främst du som måste hitta vanor som du trivs med och som fungerar för dig. Använd ditt sunda förnuft och var källkritisk – inte minst sociala medier svämmar över av tips och råd, men det är långt ifrån alla som är bra. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur ska man tänka kring löpning i värme?
Blogg

Hur ska man tänka kring löpning i värme?


Sommarvärmen är härlig. Samtidigt är det något som minskar din prestationsförmåga avsevärt. Här är fyra aspekter att ta hänsyn till när du ska träna löpning i värme. 

Hög värme (över 30 plusgrader) och låg luftfuktighet (under 30 %)

EFFEKTER
Blodet letar sig till huden för att underlätta nerkylningen, vilket innebär att de arbetande musklerna får mindre blod.

LÖSNINGEN
Dra ner på tempot och korta ner löprundan med minst 20 procent.

Hög värme (över 30 plusgrader) och hög luftfuktighet (över 60 %)

EFFEKTER
Kroppstemperaturen stiger, blodvolymen minskar och den höga luftfuktigheten förhindrar svetten att avdunsta.

LÖSNINGEN
Spring korta, lugna löppass, eller spring på löpband i ett luftkonditionerat rum eller gym.

Hög luftfuktighet (över 60 %)

EFFEKTER
Den minskade svettavdunstningen minskar kroppens förmåga att reglera kroppstemperaturen.

LÖSNINGEN
På löprundor kortare än en timme, dra ner kilometerfarten med 20 sekunder. På löprundor över en timme, dra ner kilometerfarten med 30 sekunder.

Hetta som stiger från marken 

EFFEKTER
När marken blir upphettad av solen förändras det mikroklimat som omger löparen.

LÖSNINGEN
Spring på stigar eller grusvägar. Dessa underlag absorberar inte solens strålar i samma utsträckning som asfaltvägar gör.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Krönika: En klassisk tvivelrunda
Blogg

Krönika: En klassisk tvivelrunda


Det är lördag förmiddag och dags för Casa Italia på biblioteket i södra Miami. Min dotter lär sig språket medan min man pratar med andra föräldrar från hemlandet Italien. Vid det här laget vet jag att något som kan avhandlas på en minut i Sverige tar cirka en timme i Italien (diplomatiskt uttryckt: italienska är ett ordrikt språk). Själv dedikerar jag tiden till en långrunda i ett för mig nytt område: Palmetto Bay.

Eller borde jag kanske skriva välkommen till djungeln? Här finns nämligen stora banjaträd och ödlor som rusar framför löparskorna. Första gången här sprang jag längs bilvägen till en utomhusmarknad och drack en mangosmoothie i solen. Under en annan runda upptäckte jag ett lummigt spår som tog mig till en hundra år gammal röd kinesisk bro och en pir med utsikt över Atlanten.

Just den här lördagen behöver jag gå på toaletten redan efter en kilometer. Jag slinker in på ett Starbucks som attraherar klungor av cyklister som ser ut att aspirera på att tävla i Giro d’Italia. Men efter toabesöket har jag ändå inget flyt i löpningen. Behöver jag knyta skorna? Ska jag ta av mig toppen och bara springa i sportbehå? Varför får jag ingen pepp av någon låt på spellistan? I stället för att bli nedslagen inser jag att det här är en sådan där runda – en tvivelrunda.

Det spelar ingen roll att jag har sprungit i snart tjugo år, att jag jobbar för Runner’s World och att jag har erövrat över 30 maratonlopp. Vissa dagar undrar jag om jag kan kalla mig löpare. Min inställning är att alla som springer är löpare, men under tvivelrundorna glömmer jag bort att det även gäller mig. 

Vid det här laget vet jag att mina tankar är så knäppa att jag ofta skrattar inombords när de börjar terrorisera mig. Min erfarenhet är dessutom att löparidentiteten kommer tillbaka efter fem kilometer oavsett tempo. Allt jag behöver göra är att fortsätta för att komma i en annan sinnesstämning.

Hösten 2013, när jag var ny på Runner’s World, var jag med på den årliga RW-konferensen. Den hölls i en skyskrapa på Manhattan där alla internationella redaktioner träffades för att dela erfarenheter. Jag minns att jag pratade med kollegor från Spanien, Mexiko och Australien och att vi fick testa nya skor och diskutera löpartrender. Konferensen pågick tisdag till fredag och på söndagen var det dags för New York City Marathon. 

Innan vi åkte dit antog jag att alla som var på konferensen också skulle delta i loppet. För om man jobbar på Runner’s World måste man väl springa maraton? Jag hade helt fel. Vi var bara tre personer från konferensen som sprang maratonloppet det året.

Det krävs inget certifikat för att få kalla sig löpare, man behöver inte betala någon medlemsavgift och inte heller klara av någon speciell distans. Allt som krävs är att man springer. År 2026 lever vi i ett tillåtande löparklimat så det är dessutom lättare än någonsin att identifiera sig som löpare – men det gör inte att självtvivlet försvinner. 

Ett långt löparliv är som ett äktenskap. Under vissa perioder flyger man fram och andra gånger undrar man om det går att fortsätta. Tjugo år in har det inte blivit lättare – men definitivt mer intressant. Jag är mer närvarande än jag var i början då jag bara körde på. Det har gjort att jag har blivit långsammare, men också att jag njuter mer.

Jag passerar den kinesiska bron en tredje gång och springer sedan ner till piren där jag stannar till för att titta ut över Atlanten. Jag ber en främling på cykel ta en bild med min mobil. När jag sedan tittar på bilderna slås jag av att jag faktiskt ser rätt vältränad ut. 

Jag springer vidare längs de förhistoriska banjaträden, förbi Starbucks och in på vägen som tar mig tillbaka till biblioteket. Rundan började motigt, men tio kilometer in känner jag mig både stark och snygg. Jag är definitivt en löpare.  



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Tränar du för ett långlopp? Testa maratontusingar!
Blogg

Tränar du för ett långlopp? Testa maratontusingar!


Har du siktet inställt på ett maraton eller ett halvmaraton? Eller gillar du bara att springa långt? Testa att byta ut ditt vanliga långpass mot maratontusingar – det kan göra susen för formen!

RW-passet: Maratontusingar 10–22 x 1 000 meter

Därför ska du testa det: Målet är att bygga upp en volym som motsvarar ett långpass, men vi gör det genom att springa 1 kilometer (1 000 meter) långa intervaller. Sådana brukar oftast kallas för ”tusingar” på löparspråk, så för att särskilja det här upplägget från den typen av traditionella intervaller benämner vi dessa “maratontusingar”.

Uppvärmning: I den totala volymen löpning räknar vi även in uppvärmning och nedvarvning. Inled passet med lugn löpning 2–3 kilometer. Stanna till och kör lite rörlighetsövningar för dina leder, ligament och löpmuskler. Du kan även lägga in någon enkel och uppmjukande löpskolningsövning om du vill. Sedan är du redo att starta dina 1-kilometersintervaller. 

Så gör du: På det här passet är tanken INTE att du ska hålla tuff intervallfart, men du ska springa klart snabbare än vad du håller normalt på ditt långpass. Ha som målbild att springa runt 30–40 sekunder snabbare i minuter per kilometer än vad du normalt gör under ett långpass. (Kör du normalt sätt riktigt snabba långpass, kan din målbild vara lite mindre ökning i fart än 30-40 sekunder)

Så hittar du rätt fart

Välj rätt fart: För att få ett optimalt upplägg kan du med fördel starta de första intervallerna lite långsammare än din ”riktfart”, så att du sedan har kapacitet kvar att öka farten efterhand. Målet är att den sista intervallen blir den snabbaste – trots att du då har många kilometer i benen. Du kan till exempel starta i en fart som är 20–25 sekunder snabbare per kilometer än din långpassfart innan du ökar till 30–40 sekunder snabbare per kilometer under den senare delen av passet.

Antal intervaller: 10–22 ”maratontusingar” kan vara ett mål lite beroende på hur van du är, hur långa dina vanliga långpass varit hittills och hur lång tid varje maratontusing tar.

Vila: Vilan mellan varje intervall kan ligga på 45–60 sekunder. Den kan gärna vara aktiv med gång eller lätt jogg. Känns det bäst med stående vila så tar du det.

Nedvarvning: Efter sista intervallen pustar du ut innan du avslutar passet med några kilometers lugn nedvarvning. Avsluta med några lätta rörlighetsövningar för löpmusklerna som fått jobba!

Tänk på det här!

Tips! Tänk inte på hur många intervaller du har kvar i början av passet utan fokusera på din löpteknik – att springa avslappnat men ändå med ett mer aktivt löpsteg än ditt normala steg på långpass. Efter ett tag är det bara några intervaller kvar – då kan du börja räkna ner!

Tänk på det här: Även om det inte är ett långpass, kommer du med upp- och nedvarvning vara ute länge. Ta därför gärna med dricka ut på passet, och gärna en dryck med energi eller någon energigel (eller annat du gillar).

Lycka till!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Carmen Cernjul sätter rekord i strid ström 
Blogg

Carmen Cernjul sätter rekord i strid ström 


Innehavaren av fem svenska juniorrekord drämmer inte till med att hon ska ta medalj på OS i framtiden. I stället handlar det om en långsiktig satsning. Möt Spårvägens Carmen Cernjul som har U20-VM i USA som sitt stora mål i år. 

För två år sedan var hon en stjärna i två sporter samtidigt. Det året spelade hon U17-EM i fotboll och tog guld på 800 meter vid ungdoms-EM i Slovakien. Men efter säsongen 2024 la den tidigare mittfältaren i Hammarby fotbollskorna på hyllan – och valde att satsa på löpningen. Hon kände ”innerst inne” att hon hade en större talang för löpning, att det är där hon kan nå längst. 

– Fotbollen har varit så pass rolig att jag inte har kunnat släppa taget om den. Det har varit mycket velande och vissa dagar har jag känt att jag ska bli fotbollsspelare och andra dagar löpare. Men jag kände att jag var skyldig mig själv att se hur långt jag kan nå som löpare om jag ger det 100 procent, säger Spårvägens Carmen Cernjul. 

– I en drömvärld hade jag velat kunna satsa 100 procent på två idrotter men det går ju tyvärr inte. Det var ett jättesvårt beslut, men det kändes väl ändå som att det var ”meant to be” att det blev löpningen, säger Carmen vars mamma Jennie har ett SM-guld på maratondistansen.

– Och pappa spelade fotboll. Så jag har tagit sporterna från båda mina föräldrar, haha. 

I fjol, under sitt första år som renodlad löpare, reste Carmen hem från Tammerfors i Finland med två JEM-silver i bagaget på 1 500 respektive 3 000 meter. Dessutom satte hon svenskt juniorrekord på 5 000 meter (15.38,86) och vann senior-SM på 10 kilometer väg. Hon tog även en fjärde plats på terräng-EM i F19, satte nytt svenskt juniorrekord på 3 000 meter inomhus (9.08,42) och vann det internationella gatuloppet för juniorer i italienska Oderzo. 

Årets säsong har inte börjat sämre. Hittills har Carmen satt hela fyra svenska juniorrekord. Den första februari putsar hon sitt eget inomhusrekord på 3 000 meter med tiden 9.05,82. Två veckor senare raderar Carmen Malin Ewerlöfs 37 år gamla rekord på 1 500 meter inomhus på tiden 4.11,24. Den nionde maj tar hon dessutom Inger Knutssons rekord från 1973 på 3 000 meter då hon korsar mållinjen med tiden 8.56,98. 

Den 23 maj krossar så Carmen sitt eget svenska rekord på 5 000 meter med drygt 30 sekunder. Den nya tiden lyder 15.06,71 – den tredje snabbaste svenska damtiden någonsin, alla ålderskategorier. 

– Jag kände inför den här säsongen att jag var i bra form och att jag har haft en bra vår. Det har varit jätteroligt att få den här starten på säsongen. Nu ser jag fram emot att fortsätta tävla och se hur snabbt jag kan springa och vilka tävlingar som jag kan vinna.

Vilket av rekorden är du mest nöjd med?

– Jag skulle väl säga rekordet på 5 000 meter. Där får jag verkligen till ett jättebra lopp, och får ut det jag har i kroppen med den form jag är i. Och den tiden är väl också bäst om man jämför med tiderna på andra distanser. 

Det har däremot inte varit något uttalat mål att ta de här rekorden.

– Nej, verkligen inte. Jag försöker bara träna på och fokusera på att utvecklas och må bra och att fortsätta älska sporten. Sedan gör jag mitt bästa för att vinna loppen och då har rekorden kommit med det. Det är verkligen bara en bonus men så klart jättekul.  

Du har på ett år gjort rejäla förbättringar av dina personbästatider, speciellt på 5 000 meter. Såg du något i träningen som visade att det skulle vara möjligt?

– Jag har väl vetat att formen har varit bra, men jag har inte gjort specifika pass under våren som har visat att jag kan göra en viss tid. Jag har inte toppat mig på något särskilt sätt inför de här loppen utan mest hållit mig till grundträningen, lättat lite på volymen och sedan tävlat på det. 

Femkilometersloppet i Oderzo i början av maj, där Carmen sprang på 15.21 (16.12 året innan) helt solo och på en väldigt kurvig bana, gav en fingervisning om att hon var i riktigt bra slag. 

– Det gav självförtroende att sedan springa ännu snabbare på bana. 

Det stora målet i år är U20-VM som avgörs i amerikanska Eugene i augusti. Där vill Carmen så klart vara i sin bästa form. Veckan därefter står Birmingham i England som arrangör av EM (för seniorer).

– Vi får se hur det blir med EM. Dels beror det på om jag klarar att kvala dit, vilket är ännu tuffare, dels om det fungerar att göra en dubblering. I stunden fokuserar jag bara på nästa lopp och att göra det så bra jag kan. Jag kommer lägga större fokus på mästerskapen när de närmar sig. 

Vad gäller långsiktiga målsättningar säger Carmen att hon försöker njuta av processen och se till att hon mår bra. 

– Sedan hoppas jag kunna fortsätta utvecklas och bli bättre. Men det är ingenting jag tar för givet, och det är klart att det kommer tuffare perioder också. Men jag försöker tänka långsiktigt – jag vill ha en framtid i den här sporten. Då är det viktigt att man har kul på vägen och att man njuter av hela processen.

Träningen bakom Carmens resultat handlar om tre kvalitetspass per vecka i grundträningen där större delen är tröskelpass. Hon vilar på fredagar. 

– I våras testade jag att köra dubbeltröskel på tisdagar. Då blev det fyra kvalitetspass i veckan under sex till åtta veckor. Annars kör jag ett alternativpass cykel och på de andra dagarna lugn distans samt långpass på söndagar. Jag kör också styrketräning en till två gånger i veckan. 

Under tävlingssäsongen försöker Carmen och hennes tränare Kent Claesson dra ner volymen lite till de lopp där hon vill toppa sig lite extra. Men under maj har hon inte velat göra för många specifika pass eller toppa sig allt för mycket.

– Jag har inte heller velat dra ner på träningsvolymen allt för mycket eftersom jag har en väldigt lång sommar framför mig. Jag vill försöka hålla uppe träningen hyfsat bra, men ändå på ett sätt som gör att jag kan prestera på de lopp jag ska springa. Det är en liten avvägning man får göra. Det gäller att inte köra på för mycket så jag kan känna mig relativt fräsch till loppen. 

Hur många mil i veckan ligger du på?

– I grundträningen har jag legat på 115–120 kilometer. Men nu under säsong blir det mycket mindre inför de lopp där jag vill prestera. 

Vi hörs någon vecka innan Carmen tar studenten på YBC-gymnasiet i Nacka där hon läser på ekonomiprogrammet. 

– Nu blir det fest!

Är det ”all-in” på löpningen efter examen?

– Löpningen kommer ha det största fokuset nu. Sedan vet jag inte om jag utövar det på college i USA eller om det blir hemma – jag funderar över vad som blir bäst. Men det ska bli kul att fortsätta fokusera på löpningen och se vad fler år med löpträning kan ge i framtiden. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*