MEST LÄSTA
RW-passet: Kombipass med backe och intervaller
Blogg

RW-passet: Kombipass med backe och intervaller


I det här kombipasset ska du springa korta backar kombinerat med 60 sekunder snabb löpning på platt mark. Du kan springa passet i anslutning till en kort backe – eller på löpbandet.

Våren är förhoppningsvis på gång där du bor. Det innebär att de flesta av oss nu har flera snö- och isfria alternativ att välja mellan för våra löppass.

Vill du springa det här passet utomhus krävs däremot lite logistik. Tanken är att du ska kombinera kort backlöpning om cirka 20 sekunder med 60-sekundersintervaller på en hyfsat platt sträcka. Har du inte tillgång till den här kombinationen i din omgivning så går passet utmärkt att köra på löpbandet också.

UPPVÄRMNING

Värm upp med minst 10–15 minuter lugn jogg till din backe (som alltså bör vara så pass lång att du kan springa på uppför i 20 sekunder i din snabba fart).

Kör lite rörlighet efter ”joggen” och gärna även några löpskolningsövningar på 10–20 meter i backens motlut med gångvila nedför. Sedan är du redo!

SÅ SPRINGER DU PASSET

En kombinationsserie består av 2 x 20 sekunder i backe, följt av 2 x 60 sekunders intervaller på platt mark. Denna serie har du som mål att upprepa 6 gånger, alltså: 6 x (2 x 20 s + 2 x 60 s).

BACKLÖPNINGEN

Efter uppvärmningen springer du två backar uppför i din snabba backfart. Oavsett hur lång backen är så kör du inte längre än runt 20 sekunder uppför. Det räcker bra för att du ska få jobba med steget och löpstyrkan.

Har du en mycket längre backe så stannar du efter 20 sekunder, innan du når toppen. Stanna och vila några sekunder innan du sedan joggar lugnt nedför backen igen. Mot slutet av nedförslöpningen kan du släppa på lite och träna på att “flyta ut” lite med din skonsammaste löpning. 

Vila några sekunder i botten av backen, sedan kör du uppför igen i 20 sekunder en andra gång. Spring dig trött, jobba med ett aktivt backsteg med bra armpendling och ”driv” och ett lite kortat steg. Men tänk på att spara lite kraft – för nu kommer nästa del. 

Efter dina två 20-sekundersbackar ska du nu ta med dig ditt fina backsteg in i 60-sekundersintervallerna på platt mark, som du springer i anslutning till din backe. Vila cirka 15–30 sekunder efter att du kommit ner från din andra backe i första serien, sedan är det start för intervallerna.

60-SEKUNDERSINTERVALLERNA

Målbilden är 2 x 60-sekundersintervaller med bara 30 sekunder stående vila mellan varje intervall. Upplägget får gärna vara att du springer 60 sekunder bort från din backe, vilar 30 sekunder, och sedan springer 60 sekunder tillbaka till backen igen.

RIKTFARTER
60-sekundersintervallerna springer du i en fart som motsvarar din nuvarande kapacitet på en snabb mil: 
• Milen på 39–41 min: Runt 3.15–3.30 min/km fart, ger ca 310-286 m per intervall.
•Milen på 42–45 min: Runt 3.30–3.45 min/km fart, ger ca 285-267 m per intervall.
• Milen på 46–50 min: Runt 3.45–4.10 min/km fart, ger ca 285-240 m per intervall.
•Milen på 51–59 min: Runt 4.15–4.35 min/km fart, ger ca 240-218 m per intervall.
•Milen på 60–70 min: Runt 4.40–5.20 min/km fart, ger ca 218-187 m per intervall.

Har du en naturlig runda så att du kan springa en loop som blir runt 60 sekunder i anslutning till backen funkar det också mycket bra. Om logistiken mellan intervall och backe däremot kräver att du måste jogga eller gå en bit mellan din backe och din intervallsträcka så tar du helt enkelt det som jogg/gå-vila efter backen och innan intervallstart.

Intervallerna om 60 sekunder löpning på platt mark innebär att du ska springa i en för dig snabb men kontrollerad fart – precis mittemellan bekväm och lite tuff fart! 

SPRING 5–6 SERIER

Efter två 20-sekundersbackar och två 60-sekundersintervaller har du sprungit en serie. Pusta ut runt 30-60 sekunder innan du kör igång med två backar igen, följt av två intervaller enligt samma upplägg.

Upprepa serien sex gånger om du har en bra dag. Känns det som att det räcker med fem serier så tar du det och är nöjd ändå. Springer du sex serier blir det 12 x 20-sekundersbackar och 12 x 60 sekundersintervaller.

NEDVARVNING

Varva ned genom att jogga 5–10 minuter, avsluta med stretch och tänjövningar.

SÅ KÖR DU PASSET PÅ LÖPBAND
Ställ in runt 5–6 procent motlut på bandet för backlöpningarna. Spring dessa i relativt snabb fart i 20 sekunder, med 20–30 sekunders vila mellan varje backe. Sedan ställer du om bandet för plan löpning (0–1 % lutning) medan du tar 30 sekunders stående vila.
Spring sedan 2 x 60 sekunder med 30 sekunders vila mellan intervallerna. Vila 30–60 sekunder innan du startar om serien igen med backarna.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur springer man på en löparbana?
Blogg

Hur springer man på en löparbana?


Få koll på de oskrivna reglerna och testa ett smart banpass – så här kommer du igång med banlöpning.

Det finns många fördelar med att springa dina tempo- och intervallpass på en löparbana. Underlaget är lättlöpt, du slipper backar och du vet exakt hur långt varje varv är (vanligtvis 400 meter).

Men innan du påbörjar din banlöpning är det bra att ha koll på några förhållningsregler. Sedan är det bara att springa till din närmaste utomhusbana och köra igång!

Så gör du på en löparbana

1. Håll innerspåret fritt
Om du löper långsamt eller återhämtar dig mellan två intervaller, spring inte på innebanorna om du tränar samtidigt som andra, snabbare löpare.

2. Kliv av banan
När du värmer upp före samt varvar ner efter passet, gör det utanför banan (om det inte finns plats i ytterspåret). Är du ensam kan du förstås springa var du vill på banan.

3. Följ med strömmen
Vanligtvis springer man “moturs”, det vill säga vänstervarv. Men om du är ensam på banan kan du byta riktning ibland för att få mer variation för dina löparmuskler.

4. Passera på höger sida
Undvik att träna med hörlurar, eller ha volymen på lågt läge, så att du hör om andra löpare är på väg att passera dig. Och ska du springa om någon så gör det till höger om dem (om de inte springer i ytterspår alltså).

Coach LG Skoog tipsar! Testa supertusingar 

Supertusingar är en form av intervaller som springs i en så kallad stege om 400 + 300 + 200 + 100 meter = 1 000 meter. Mellan intervallerna tar du 30 sekunder ståvila eller joggar lätt. 

Så här gör du! Spring 4–6 x (400 m-300m-200m-100 m). Vila 30 sekunder mellan varje lopp och 1 minut mellan varje serie. Farten ökar från din tröskelfart till milfart till 5-kilometersfart till nästan all in ju kortare sträcka du springer.

Upplägget gör att det här passet aldrig blir tråkigt – och det funkar för alla. Sedan får du alltid en bra kilometertid när du summerar passet. Dessutom kommer du att känna dig snabbare när du kör detta pass eftersom du löper dessa intervaller i högre farter än du brukar hålla på dina vanliga distanspass.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hur får man bättre spänst i löpsteget?
Blogg

Hur får man bättre spänst i löpsteget?


Muskler och senor liknas vid kraftiga gummiband tack vare sina elastiska egenskaper. Precis som för ett uttöjt gummiband ges kraft tillbaka när återfjädring sker i en aktiv muskel. Detta kan förenklat kallas för gummibandseffekten. I normala gång- och löpsteg samt hopp- och kaströrelser töjs muskler och senor först ut för att sedan fjädra tillbaka. Återfjädringen blir kraftigare ju mer spänst det finns i gummibandet.

Syftet med följande hoppövningar är att förbättra spänsten för att få en explosivare muskelstyrka, det vill säga bättre förmåga att utveckla stor kraft på kort tid.

Gör övningarna en gång i veckan under fyra veckor. Planera in dem efter ett lugnare distanspass eller efter cirka 15 minuters uppvärmningsjogg dagar då du inte löptränar. Det är viktigt att vara ordentligt uppvärmd innan du börjar hoppa. Börja försiktigt om du är ovan vid den här typen av övningar, och stegra mängden och intensiteten successivt.

1. Sidohopp med knäböj

Stå till vänster om en låda som är 3–4 decimeter hög. Böj knäna och hoppa över lådan med frånskjut med höger fot för att sedan landa mjukt på vänster fot på andra sidan lådan. Hoppa sedan på samma sätt åt andra hållet. Upprepa i 30 sekunder.

2. Lådhopp på ett ben

Stå på höger fot med en 3–4 decimeter hög låda framför dig. Böj högra benet och sväng tillbaka med armarna. Hoppa sedan upp på lådan, enbart med höger fot. Låt inte vänstra foten nudda marken eller lådan. Hoppa sedan tillbaka och landa på samma fot. Hoppa i 30 sekunder. Byt sedan fot och gör samma sak igen.

3. Höga växelhopp

Stå med en fot framför den andra som i ett utfallssteg, med det bakre knät några centimeter ovanför marken. Tryck ifrån med fötterna och hoppa uppåt, samtidigt som du sträcker upp armarna i luften. Saxa benen i luften så att du landar i motsatt ställning till utgångsläget. Hoppa igen, och saxa som förut. Börja med 16 repetitioner.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fem snabba energikällor för långloppet
Blogg

Fem snabba energikällor för långloppet


En smart strategi för ditt energiintag kan ha stor betydelse för din prestationsförmåga under ett långlopp. Så här lägger du upp den.

Vilka snabba kolhydrater din mage mår bäst av bör du testa i god tid under dina långpass före loppet. Kolhydratsförråden i dina muskler (glykogen) räcker i cirka 75–90 minuter, men du bör börja fylla på tidigare än så under själva loppet. Ta något kolhydratrikt efter ungefär 45 minuter löpning, och fortsätt sedan med det var 20–30:e minut. Sikta på att få i dig 30–60 gram kolhydrater per timme, och ända upp till 90 gram för väldigt långa lopp. 

Om du till exempel dricker 480 milliliter sportdryck per timme så får du i dig cirka 29 gram kolhydrater. Toppa upp dem med någon energigel då och då så får du i dig tillräckligt med energi för att klara av hela maratonloppet. Sportmatsprodukter som gel innehåller nämligen en blandning av de båda sockerarterna glukos och fruktos. Detta gör att cellen kan ta upp mer kolhydrater (energi) än om den bara matas med en enda sockerart, eftersom glukos och fruktos använder olika receptorer i cellen. Men gels kräver vätska för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig dem snabbt. Drick därför alltid när du tar en gel.

Fem snabba energikällor för långdistanslöpare:

• Sportdrycker innehåller inte bara kolhydrater utan även salter (elektrolyter) som behövs för att bibehålla en bra vätskebalans. 

• Gels är en koncentrerad form av sportdryck, med mycket kolhydrater och elektrolyter. Skölj ner med vatten.  

• Liquids är som ett mellanting mellan gel och sportdryck – lite mera flytande och lättätet än gels.  

• Det finns även sportmat i form av ”gelégodis”. De kommer ofta i påsar som innehåller cirka 30 gram kolhydrater. 

• Energikakor, eller så kallade bars, ger lite mer mättnad men ställer också högre krav på matsmältningen. Välj därför en bar med mycket kolhydrater och lite fett och fibrer. 

Testa buffén i förväg

Kolla vad loppet serverar i form av energi – och det gäller även sportdryck. Testa produkterna på dina långpass. Funkar de inte för dig? Ta då med egen energi i form av gels, liquids eller bars. 

Lagom med vätska

Din mage kan inte ta upp mer än 720–840 milliliter vätska i timmen. Sikta därför på att dricka runt två deciliter var 15:e minut. Dricker du mer vätska än så är risken stor att du bara får stanna och kissa ut det i stället. Exakt hur mycket vätska du behöver dricka beror förstås på lufttemperatur och luftfuktighet. 

Se oavsett till att du startar med vätskebalans. Att vätskeladda genom att dricka extra mycket dagarna före loppet går inte, men fyll på med vatten dygnet före så att urinen är ljust gul. Drick fem till sju milliliter vätska per kilo kroppsvikt fyra timmar före tävlingen. Behöver du ändå inte gå på toaletten, eller om ditt kiss är mörkgult, så bör du fylla på med tre till fem milliliter per kilo kroppsvikt cirka två timmar före loppet. Drick långsamt.

Svettas du mycket eller om det är väldigt varmt eller fuktigt så kan du behöva tillskott av elektrolyter (salter). Det finns i sportdrycker eller i vätskeersättning som Resorb. Är det väldigt varmt bör du dricka vid varje vätskestation eller var 15:e minut, men om det är kallt så kan det räcka att dricka vid varannan station eller var 30:e minut. Börja med vatten, och fyll på med kolhydrater i form av sportdryck efter 45–60 minuter. Alternera sedan med vatten och sportdryck.

Drick i farten

Om du vill dricka med värdighet (utan att spilla allt över dig själv): greppa muggen, placera tummen och pekfingret högst upp på muggen och tryck ihop så att en pip formas. Drick sedan långsamt. 

Tanka i förväg 

Vad du äter dagarna före loppet har också betydelse. Eftersom den huvudsakliga formen av bränsle vid långlopp är kolhydrater är det bra om du lägger till ett extra mellanmål med kolhydrater dagarna före loppet. Är du känslig mot viss typ av mat? Då bör du nu undvika detta helt dagarna före loppet. Tar du med dig en egen matsäck vet du att du får i dig den energi du behöver och din mage tål.

Ät en sista större kolhydratrik måltid cirka 3–4 timmar före start. Välj främst mat – vanlig frukostmat funkar för många – med en mindre mängd fibrer, fett och protein eftersom de annars kan skapa mag- och tarmproblem. Fyll sedan på med ett litet mellanmål 1,5–2 timmar före start.

Springfika

Forskning visar att 3–6 milligram koffein per kilo kroppsvikt en timme före start ger mest effekt. Mer än så verkar inte göra någon ytterligare skillnad för prestationsförmågan. Tänk bara på att koffein kan påverka magen negativt – så chansa inte om du är ovan vid koffein. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Håll – fortfarande en gåta
Blogg

Håll – fortfarande en gåta


KRÖNIKA: Rune Larsson funderar över varför vi drabbas av håll – löparens förbannelse.

”Ta upp en sten och krama den i näven så går det över!”

Jag vek mig ännu mera dubbel och greppade en bit makadam i vägkanten. Men hur hårt jag än klämde satt smärtan i vänstra sidan av magen kvar som av en instucken kniv. 

”Har du några fler knep för att bli av med detta förbaskade håll?”

Det hade inte min löparkompis, så jag fick lida några kilometer till innan plågan släppte. Att varken kompisen eller jag visste hur man botade håll när detta utspelade sig för mer än 50 år sedan må vara oss förlåtet, eftersom kunskapen om detta löpargissel inte utvecklats nämnvärt sedan dess. 

I min barndom kallade äldre människor åkomman för mjälthugg. Man trodde att blod pressades från mjälten för att öka cirkulationen när kroppen ansträngde sig. Jag hörde talas om en grabb som spräckte mjälten och fått den bortopererad efter att ha stångats av en tjur. En sådan olycka lät naturligtvis hemsk, men jag avundades honom ändå och tyckte han gått med vinst på den. Tänk att slippa en huggande mjälte!

En medicinskt skolad person förklarade för mig att om inte magsäcken, tarmarna, levern och för all del även den där mjälten jag anklagade, hängde i bindväv och ligament skulle alltsammans ramla längst ner i magen och lägga sig där i en enda röra. Varje löpsteg innebär en liten stöt som belastar upphängningsanordningen. Till slut blir den utmattad och då gör det ont. Det kunde förklara varför risken att få håll ökade om jag sprang strax efter en måltid när maginnehållet var extra tungt. Dessutom hade jag aldrig hört att skidåkare eller cyklister fick håll, trots att deras mjältar också behövde pressa ut blod. De glider eller rullar fram, medan vi löpare har en mindre snäll och mer guppande markkontakt. 

Även den teorin fick en utmanare när jag läste att diafragman får kramp när den jobbar för hårt. I samma artikel berättades det att simmare kan få håll, vilket i så fall skulle tala emot att mjölksyra i grejerna som håller ordning på inälvorna orsakar plågan. Det stod något om att uttröttningen i diafragman orsakades av ”asymmetrisk andning”. Alltså att löpare och simmare tenderar att andas in på samma steg eller armtag.

Nästa teori kom från en psykolog som menade att håll är en mental konstruktion. Hjärnan skapar smärta för att man ska lugna ner sig och därmed skydda kroppen från överansträngning. Det skulle i så fall förklara varför plågan kan uppträda på olika ställen i magtrakten vid olika tillfällen. 

På senare år har gymmen med dess personliga tränare blivit en miljardindustri som naturligtvis vill ha ett ord med i laget. Med starkare magmuskler blir håll ett minne blott, sägs det, medan löpartränare hävdar att ju mer högpresterande man är, desto mindre är risken för åkomman.

En av Sveriges genom tiderna mest högpresterande löpare, Lars-Erik Nilsson, med personbästat 27.58,7 på 10 000 meter, plågades ibland av håll. Han kontaktade en homeopat som efter diverse mätningar såg ett samband med kvicksilverbatteriet i armbandsuret. Klockan åkte av och hållet kom aldrig tillbaka.

När Lars-Erik berättade detta slog det mig att vår generation fick tänderna lagade med kvicksilverlegeringen amalgam, medan man använt plastkomposit till de som föddes på 1970-talet och senare. Den generationen var mina elever under de 20 år jag jobbade som idrottslärare på högstadiet. Jag förvånades ofta över att nästan ingen klagade på håll när vi sprang elljusspåret eller det 10-kilometers motionslopp jag anordnade åt dem. Om jag och mina kompisar utsatts för samma påfrestningar skulle minst en tredjedel av oss kommit i mål dubbelvikta med sten i näven. 

Ingen tycks veta om håll beror på mjälten, inälvornas upphängning, diafragman, hjärnan, magmusklerna, löpförmågan – eller kvicksilver. I väntan på att det dyker upp en ny teori behåller jag stenen och löper vidare. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*