MEST LÄSTA
Blogg

Tränings-PMS


Här sitter jag och känner mig dålig. Det där var i torsdags och jag hade marklyft gång på gång på nära 100 kilo. Jag borde känna mig stark och duktig, jag hade ju trots allt som träningsmål för ett par år sedan att lyfta 100 kilo EN gång. Men i stället kände jag mig dålig. Och svag. För att jag började jämföra mig med andra, inte med mig själv. Jag valde att sura ihop över att jag stod och marklyfte knappt vikten som coach Númi hade kört ryck på ett par dagar tidigare. Och jämförde med hur mycket Coach Patricia tar i marklyft. Nu är det ju så här att Númi ska tävla i EM i crossfit och Patricia precis var och tävlade i EM i tyngdlyftning, så det är ju inga dunungar jag jämför mig med. Men där och då spelar det ingen roll. Jag är svag och dålig.

Nu har jag börjat se ett mönster. Jag har sådana här dagar ibland, men har tänkt att “Så är det väl bara”. Men nu har jag kunnat koppla ihop det här med att jag ett par dagar senare får molande ont i magen. När värken är borta känner jag mig stark igen. Jag lider helt enkelt av tränings-PMS! Det är otroligt skönt att se ett sådanat här mönster, för då vet jag vad som händer nästa gång känslan av att man är kass kommer krypande. Det kommer att släppa, och det snart!

Idag var jag tillbaka på banan igen, stark som en oxe och uthållig som en häst. Och utan molande värk i magen.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

7 enkla tips som hjälper mot träningsvärk efter loppet
Blogg

7 enkla tips som hjälper mot träningsvärk efter loppet


Fördröjd muskelvärk, i vanligt tal träningsvärk och på engelska DOMS (Delayed Onset Muscle Soreness) kommer av små muskelskador och smärta som inte dyker upp förrän två, eller till och med tre, dagar efter ett hårt pass eller lopp.  

Forskning visar att DOMS ofta slår till efter träning som involverar excentriska muskelkontraktioner, då musklerna förlängs under själva kontraktionen (istället för att förkortas). Excentriska kontraktioner skapar mikroskador i musklerna som i sin tur stimulerar smärtreceptorer i vävnaden. 

Under ett löppass utför musklerna på lårens framsida excentriska kontraktioner när vi springer nedför, musklerna förlängs i en bromsande rörelse under kontraktionen – för att vi ska kunna springa nerför backen utan att stå på huvudet. Nedförslöpning ger därför ofta mer träningsvärk än flack löpning.

Inom rimliga gränser är DOMS en normal del av kroppens uppbyggnadsarbete efter träningen. Kroppen bryts ner men bygger sig starkare igen under återhämtningen mellan passen, något som kallas för superkompensation. 

Tips som hjälper dig att förebygga DOMS

1. Öka din träningsmängd successivt, inte mer än runt 10-20 procent från vecka till vecka. Introducera intervaller och backträning i små doser så att kroppen hinner vänja sig.

2. Kompressionskläder (speciellt efter löpningen) kan hjälpa till att minska DOMS. Forskare har sett viss positiv effekt på minskad träningsvärk 24 till 48 timmar efter träning, troligtvis beoende på den ökade blodcirkulationen. Testa kompressionsstrumpor, -tights eller -vadöverdrag.

3. Ett varmt bad med magnesiumsalt (även kallat Epsomsalt) kan också hjälpa mot ömmande muskler. 

4. Se till att fylla på med vätska och salter under loppet, och att återställa vätskebalansen så snart som möjligt efter löpningen.

LÄS MER: Experten tipsar! Så håller du vätskebalansen under loppet

5. Fyll på med energi, särskilt lite snabbare kolhydrater och protein, inom cirka en timme efter löpningen. Till exempel yoghurt och banan, äggsmörgås eller en färdigblandad återhämtningsdryck. Kolhydraterna tas snabbt upp av kroppen medan proteinet är viktigt för återuppbyggnaden av kroppens vävnader.   

6. Varva ned efter loppet med 10-20 minuters gång eller mycket lätt jogg, avsluta med några rörlighets/stretchövningar. Du kan också öka blodcirkulationen genom massage och foam rolling.

7. Att ta ett kallt bad efter ett intensivt löppass kan motverka träningsvärk genom att minska den inflammatoriska responsen. Lägg ett ispaket på de områden som känns överansträngda. En lätt simtur kan också hjälpa mot DOMS. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Anna Silvander är årets kranskulla i Lidingöloppet
Blogg

Anna Silvander är årets kranskulla i Lidingöloppet


– Är det sant!? Å vad roligt! Fantastiskt! Vilket hedersuppdrag, är de spontana reaktionerna från Anna då hon får beskedet att hon utsetts till årets Lidingöloppskranskulla.

Anna känner väl till Lidingöloppsspåren, där hon tränar året runt. ”I min plan för året ingår att jag ska springa Lidingö Tjejlopp över 10 km, som går av stapeln på Lidingöloppssöndagen” berättar Anna.

”Vi får väl se om det går att förena med mitt kranskullauppdrag” fortsätter hon. ”Jag hoppas verkligen det för jag älskar att springa under Lidingöloppshelgen. Det är en fantastisk stämning och löparglädje ute i spåren”.

Anna har ett fantastiskt friidrottsår bakom sig med bland annat tre SM-guld, sjunde plats på Inomhus-EM och femte plats på Inomhus-Junior-EM. 

– Lidingöloppet hänger med i utvecklingen men håller samtidigt fast vid starka traditioner som ett av Sveriges klassiska idrottsarrangemang. Hedersuppdraget som kranskulla har hängt med sedan årtionden och skall också fortsättningsvis vara en plattform för att uppmärksamma duktiga och genuina företrädare för vårt arrangemang. Valet av Anna Silvander som ambassadör är klockrent och vi önskar henne lycka till i uppdraget, säger Tomas Hoszek Generalsekreterare för Lidingöloppet. 

Att hälsa vinnaren välkommen till mål och lägga segerkransen runt halsen är kranskullans uppgift och i Lidingöloppet är det en tradition sedan 1968. Kranskullan bär sedan 1997 Lidingödräkten och har en omfattande uppgift under Lidingöloppshelgen då hela 19 vinnare ska lagerkransas. Kranskullan utses av arrangörsföreningarna, IFK Lidingö SOK och IFK Lidingö Friidrott, där man turas om att utse vartannat år.

 FÖLJ ANNA OCH HENNES TRÄNING PÅ NYA BLOGGEN HÄR PÅ RW!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Fyra pass som får dig att spränga dina gränser!
Blogg

Fyra pass som får dig att spränga dina gränser!


Amby Burfoot, segrare i Boston Marathon 1968, menar att det absolut bästa träningspasset består av att springa 5 x 1 mile (1 600 meter) med 400 meter återhämtningsjogg mellan varje mile. Sedan, när du är klar, springer du ytterligare en mile så fort du kan. Efter ett sådant träningspass, menar Burfoot, har du lärt dig att du klarar mycket mer än vad du tror. Och det är den viktigaste insikten du kan göra när det gäller löpning.

Burfoot menar att det går att mobilisera sina dolda kraftreserver. Du tror kanske att du är helt slut efter ett hårt träningspass. Men forskare har i flera studier visat att man faktiskt klarar av ytterligare ett par repetitioner i ett lika hårt tempo – efter att man sprungit det förutbestämda träningspasset.

Och det finns många fördelar med detta. I en studie, där cyklister lurades att cykla längre än de förväntade sig, visade det sig att de sedan kunde cykla tretton procent snabbare när de fick veta den korrekta distansen. 

Även om du inte har en tränare som kan ”lura” dig, så finns det andra sätt att genomföra träningspass med inslag av överraskningar. Så här kan du göra för att lura dig själv att springa både längre och snabbare än du trodde var möjligt. 

ROULETTE-VILA
Löp 10 x 400 meter där vilan bestäms efter den hundradel som löparklockan visar efter att du klockat den föregående intervallen. Ta den avslutande hundradelen och multiplicera med 20 – om de första 400 meterna tog 1.18,36 så multiplicerar du alltså 6 x 20 = 120 sekunders vila. Löp varje intervall som om du skulle ha 90 sekunders vila (men sakta ner om vilan blir kort flera gånger i rad). Blir sista siffran en nolla så betyder det att du måste springa ett extra varv. Fundera inte så mycket över tempot – målet med den här övningen är att kunna pressa på ytterligare när du trodde att du inte skulle orka mer.

FÖLJA JOHN
Kör en ostrukturerad fartlek med några jämbördiga löpare, där ni turas om att ta täten – utan att berätta för de andra hur långa eller snabba fartavsnitten kommer att bli. Fyra löpare kan exempelvis göra tolv repetitioner, där varje löpare tar täten tre gånger. Fartavsnitten kan växla i tid mellan 30 sekunder till 5 minuter, och i fart från 1 500 meters-tempo till halvmaraton-tempo. Vilan mellan fartavsnitten kan vara en minut eller två. Den här övningen simulerar utmaningen att matcha en medtävlares attacker under tävling. 

FARTLEK MED RIKTMÄRKEN
Löper du ensam kan du testa den här varianten av ”följa john”, där du till exempel anpassar löpningen efter sådant som sker i din omgivning var femte minut. Beroende på var du tränar, kan det handla om att löpa hårt under det att ett visst antal bilar eller cyklister passerar, eller att du lägger in intervallen mellan trafikljus och liknande. Är det exempelvis många fotgängare där du springer, kan du löpa på hårt till dess du har passerat tio stycken. Vila till dess du passerat fem fotgängare, och öka tempot igen för att passera ytterligare tio. Upprepa detta några gånger. 

FARTBLANDA
Sätt en tempofylld låtlista på ”blanda”, och låt låtarna bestämma ditt löptempo. Löp till exempel i din milfart när det är kvinnliga sångare, och jogga under låtar med manliga sångare. Fortsätt till dess du fått ihop totalt 20 minuter av snabb löpning. Du kan nå samma effekt genom att variera genrer och artister. Bestäm en eller två låtar då du måste springa i din 1 500-metersfart i en minut, och jogga därefter resten av låten.  

Läs mer: 10 verktyg som tränar ditt pannben och maximerar din prestation



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Avslaget


Jag har fortfarande inte hittat den där riktiga motivationen att springa hårt och mycket igen. Barcelona Marathon blev en mycket större urladdning än jag trodde, framförallt mentalt. Har inte vart i närheten av att känna den där hungern jag hade i vintras, när varje pass var ett steg närmre slutmålet, när inget väder var dåligt och när allt bara flöt på. Har snarare känt mig mätt på löpning de senaste veckorna och haft svårt att tagga till ordentligt. Det är ett jobb som måste göras men inte så mycket mer än så just för tillfället. Har förvisso kört dubbelpass idag men det blev ganska mycket mellanmjölk. Istället förundras jag mest över hur jag kunde mata på med 13-14mil vecka efter vecka hela vintern utan att tröttna när jag just nu känner mig sliten efter betydligt mindre. 

Det är i stunder som dessa som jag får backa bandet och påminna mig om alla fantastiska löpupplevelser jag samlat på mig genom åren. Flera fantastiska marathonlopp runt om i Europa, morgonjogg i Central Park, löpning i fjällen, sena kvällrundor i solnedång, snabba pass på bana, hela Team Asics grejen, alla trevliga löpare man träffat på och inte minst det faktum att jag kan springa utan smärta. Det är lätt att ta för givet när man inte är skadad. När jag tänker tillbaka på mina bästa löpupplevelser kommer jag också osökt att tänka på mina sämsta upplevelser och alla vidriga pass man genomlidit genom åren. Det skänker nästan lika mycket glädje som att tänka på dom positiva upplevelserna, vetskapen att man genomlidit en hel del är mentalt stärkande. Det är få pass man egentligen ångrar, jag har bara ett som jag kan komma på. För ett par år sen var jag i Italien med jobbet och självklart var löparskorna med. Vi bodde i en liten pittoresk by utanför Florens som var omgiven av flera berg. En dag fick jag och en kollega för oss att vi skulle springa upp till ett av dessa berg. Det var på eftermiddagen, alla andra hade börjat lukta på vinet i väntan på middagen men vi snörde på oss skorna och stack iväg. På väg upp för den flera kilometer långa serpentinvägen slog det oss att vi sprang och samsades med galna italienare med lite för tunga högerfötter. Utsikten uppe på berget var magnifik och definitivt värd mödan upp. Men sen blev det kolsvart på två sekunder och vi började fundera på hur fan tar vi oss hem nu? Att springa mot trafiken nerför en slingrande serpentinväg i bäcksvart mörker utan reflexer i Italien gör man bara om man har dödslängtan. Alternativt är två dumdristiga turister från Sverige som inte riktigt tänker till. Det passet hade jag gärna skippat.

Imorse var vi på Himlabadet med Runacademy och körde ett vattenpass. Trots min fobi för vatten blev jag ändå lite sugen att testa på det, det såg faktiskt både roligt och jobbigt ut. Efteråt stack vi ut för att hitta en bra trail slinga till kommande pass och jag blev påmind om varför jag föredrar asfalt framför skog. Efter två meter var jag dyngsur om fötterna, pulsen stack iväg i den obanade terrängen och jag hade fullt sjå att försöka hålla mig på fötter när jag parerade för stenar, rötter och trädgrenar. Att det ösregnade i början gjorde inte saken bättre. Men jag höll i alla fall inte på att dö som den där gången i Italien, så alla pass som genomförs är bra pass. Nästan.

I valet mellan Kunsgholmen runt och Umeå halvmarathon föll lotten till slut på Kungsholmen. Det blir nog bra. Måste försöka tagga till ordentligt till dess. Åtminstone göra ett försök att putsa perset från ifjol. Tänker inte göra några större förändringar i träningsupplägget. En anledning till att löpningen känns lite avslagen just nu är nog för att det är ett halvår kvar till Berlin som ju för mig är årets största händelse. Jag tvivlar inte en sekund på att jag kommer gå in 110% för det, men det är lite tidigt att göra det just nu och jag vill inte gå sönder igen. Varken Kungsholmen eller Stockholm Marathon är några prioriterade lopp i år, de blir snarare två bra träningspass. 

Igår var det Recordstoreday. Det är sånna dagar som jag grämer mig att jag inte längre har kvar min skivsamling. För ett par år sen hade jag en grym skivsamling. Jag började köpa skivor nån gång på högstadiet och höll på med det till ganska nyligen. Jag hade en budget på 3000kr per månad tidigare, som mest har jag betalat 600 US dollar för en skiva, då fick jag leva på vatten och bröd resten av månaden men det var det värt. Nu lägger jag dom pengarna på löpning istället. Man kan aldrig ha får många skor, jackor eller splitshorts. Och det är ju inte gratis att åka runt i Europa och springa marathon heller. Å andra sidan går detsamma att säga om skivor. 

/Hörs

Dagens låt: Återupptäckte dom här snubbarna när jag sorterade lite musik häromdagen. Windsor Drive, ett gäng amerikaner fast med ett brittisk pop sound. Kolla genast upp om man gillar Keane, Travis, Snow Patrol, Coldplay och liknande.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*