MEST LÄSTA
Lunchlöpningen som ger dig massor av eftermiddagsenergi
Blogg

Lunchlöpningen som ger dig massor av eftermiddagsenergi


Den korta lunchturen är ett bra sätt att hinna med träningen för dig som har fullspäckade morgnar och kvällar. Lunchlöpningen håller dig i form, minskar din stress, stimulerar din kreativitet och höjer dessutom nivåerna av kroppens lugnande må-bra-hormoner.  

Så här kan du göra för att få ut så mycket som möjligt av dina lunchraster.

1. HITTA EN LÅNG TRAPPA
Hitta en ganska lång trappa, som tar åtminstone 20 sekunder att springa till toppen. Jogga lugnt i cirka fem minuter innan du börjar passet. Spring upp- och nedför trappan. Gör därefter en styrkeövning, till exempel 10-12 repetioner av benböj, utfall, burpees eller armhävningar. Upprepa trapplöpningen, nästa gång du kommer ner väljer du en annan styrkeövning (eller samma – beroende på vad du vill fokusera på). Gör så många varv du hinner på 12-15 minuter.

2. TA MED EN KOMPIS
Dina träningsresultat kommer snabbare om du springer med kompisar. Värm upp med cirka fem minuters jogg. Varva sedan 30 sekunder löpning med 30 sekunder gång i fem minuter. Ta sedan ledningen och bestäm löptempot. Spring i 1-3 minuter och gå i en minut.

Byt sedan plats med någon av dina kompisar och repetera sekvensen 2-4 gånger. Lägg till en sekvens för varje träningstillfälle. Efter hand kan ni förlänga tiden och farten i varje repetition.

3. GÅ MER
Om du inte har möjlighet att duscha på jobbet kan du ta en motionsrunda i måttligt tempo så att du inte blir så svettig. Börja med tio minuter promenad som uppvärmning. Alternera sedan 30 sekunder löpning med 30 sekunder gång.

Varva ner med tio minuter promenad. Efter passet kan du göra det bästa av situationen – tvätta dig i handfatet eller använd våtservetter.

4. ANVÄND DIN ARBETSPLATS
Kör minicirkelträning på jobbet. Placera händerna på skrivbordskanten och gör 10-15 stående armhävningar. Gör sedan tio utfallssteg på varje ben och till sist plankan, antingen statisk eller dynamisk, i 15-30 sekunder. Om du kan stå i plankan i mer än 60 sekunder så välj en dynamisk variant där du till exempel växelvis lyfter benen rakt upp eller växelvis drar in knäna mot armbågarna. Repetera samtliga övningar 2-4 gånger.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Veckans triathlet: Marcus Hultgren
Blogg

Veckans triathlet: Marcus Hultgren


Namn: Marcus ”Marre” Hultgren 
Ålder: 35 år
Längd: 176 cm
Vikt: 75 kg typ
Klubb: Stockholm City Triathlon Club
Hemsida/ blogg: www.marcushultgren.se 
Instagram: marrecusen

Var befinner du dig just nu?

– Jag är för tillfället på Lanzarote sedan några veckor tillbaka för att förbereda mig inför Ironman Lanzarote. Jag bestämde mig för att gå all-in i år, så jag lämnade Sverige i september i fjol för att börja vintern med att träna tre månader på Hawaii. Efter Hawaii flyttade jag till Australien och Nya Zeeland i fyra månader och är nu alltså åter i Europa.  

Berätta lite om din idrottsbakgrund:
– Jag har hållit på med de flesta sporterna under min uppväxt. Fotboll, tennis, simning, hockey, olika kampsporter osv… under gymnasietiden blev det mest gym och en del löpning mest för att hålla mig i form. 

Hur kommer det sig att du började med triathlon?
– Jag anmälde mig till Stockholm Marathon för länge sedan och det gick ganska bra. Hade nog mycket hjälp av att jag pendlade tre mil tur och retur till jobbet varje dag på cykel. Jag har simmat en del som barn också, jag tyckte då att jag var grym! 

Så för några år sedan anmälde jag mig till en supersprint i Ågesta, det vill säga 380 m simning, 18 km cykel och 4,2 km löpning. Jag minns att jag placerade min MTB med plattformspedaler i växlingsområdet bredvid alla dyra cyklar. När starten gick hoppade jag i och crawlade de första 20 meterna för att sedan bröstsimma med andan i halsen de resterande meterna. Jag kommer upp halvdöd från vattnet, springer (läs: kravlar) mig upp till cykeln, på med hjälmen och ska just ta min ensamma cykel då jag inser att jag låst cykeln!!! Jag får panik och började riva runt i packningen för att leta efter cykelnyckeln innan jag till slut hittade den och kunde pressa mig ut och göra en, för min del, okej cykling för att sedan springa (läs: krypa) 4,2 km… Jag älskade det och på kvällen bestämde jag mig för att börja med triathlon 🙂

Vilken distans satsar du på?

– Nu är det Ironman som jag satsar på, måste ha de långa distanserna på mig för att kunna hävda mig, men hoppas att jag ska kunna göra skapligt snabba halvdistanser snart också.

Hur ser en träningsvecka ut för dig?
– Massa hård träning, alltid två pass per dag och vila däremellan, helst på en soffa eller i en solstol 🙂

Hur lägger du upp träningen över året?
– Låter min coach bestämma allt sådant, men då jag spenderar vintrarna i varmare klimat så blir det ganska liknande året runt, så när som på några veckor heltidsvila på hösten. 

Vilka är dina svagheter?
– För att nämna en av många, är jag för långsam på löpningen, har ungefär samma mil-fart som marathon-fart vilket är otroligt frustrerande.

Vilka är dina styrkor?
– Förutom att jag verkligen kan vila när jag ska så är jag jämn mellan disciplinerna och en bra dag kan jag springa riktigt stabilt på maran. 

Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna?
– Massa, massa cykel, sedan ligger nog tiden i simning mot löpning ungefär lika i alla fall nu under våren när jag vill bli snabbare på simningen.

Vad är ditt stora mål i år?
– Inga superstora mål i år även om IM Lanzarote och Vansbro Triathlon är viktiga tävlingar under våren och försommaren. Annars är min plan att träna lika seriöst och bra som jag gjort denna vinter för att kunna ha större mål nästa år, det tar tid att bli bra!

Vad är dina bästa tips till nya triathleter?
– Ha kul och hitta den nivå som passar dig, kontinuitet är viktigast, hellre fyra veckor med fem timmar träning per vecka än två veckor med 20 timmar följt av två sjukveckor. 

Var tycker du det är bäst att träna?
– Där det är varmt, att kunna leva och träna utan att bry sig om regn och kyla är viktigt för mig, men visst kan jag uppskatta ett MTB-pass i ett kallt, snöglittrande vinter-Sverige också. 

Hur många punkor innan du bryter?
– När jag tävlade i age group gjorde jag allt för att ta mig mål, 2-3 punkor klarar man men sedan är ju reservslangarna/ tuberna slut. Nu som proffs bryter jag om jag får en punka på en kortare distans eller en halvironman. Men på en Ironman har jag med mig så jag kan fixa en punka, oftast kan det vara jobbigt att bli stående ute på banan, kan man fixa punkan kan man alltid ta sig tillbaka till växlingsområdet i alla fall.   

Värsta och bästa simning:
– Värsta vet jag inte men den kallaste är i alla fall Norseman-simningnen, man startar med ett fem-meters hopp från en båt ner i en iskall, kolsvart fjord exakt i gryningen för att sedan ta sig de 3860 meterna in till Eidfjord, sjukt kallt men grym upplevelse. En av de bättre simningarna på senare tid är nog simningen i Challenge Wanaka i vintras, den simningen går i bergssjön Lake Wanaka med höga berg med snö på topparna runt om. Vattnet är alldeles kristallklart och så rent att man kunde dricka det. Att jag sedan fick en bra grupp och gjorde en bra tid hjälper så klart till i upplevelsen. 

Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april?
– Eftersom jag gärna har en tävling tidigt på sommaren så blir det ganska många timmar i april, kanske 25-30 timmar med mycket fokus på cykel. 

Våtdräkt:
– Head Black Marlin .

Cykel (huvudsaklig tävlingscykel):
– Har under många år tävlat och tränat på en kina-ram men nu är det slut på det för när jag kommer hem till Sverige så kommer jag att börja köra på en ny Cervelo P3.   

Löparskor (förstaval tävlingsskor):
– Har testat många skor, mina fötter anpassar sig bra. Men de senaste åren har jag tävlat främst i Saucony Kinavara. 

Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.):
– Har gjort några bra Ironman-tävlingar men väntar fortfarande på det där perfekta racet, 13:e plats overall på Ironman UK och kval till Kona var en bra tävling men långt i från perfekt. Utöver det har jag en 8:e plats på Norsemans 10-års race, vilket jag värderar ganska högt. Har även gjort några maror på 2:47 tim. och ett Lidingölopp på just över 2 timmar. Vann Utö Swimrun och kom 3:a på ÖtillÖ 2014.

Fråga mig nästa år igen så kommer listan vara längre 🙂

Målsättning: 

– Att bli så bra som möjligt och ha riktigt kul på resan dit… och då menar jag riktigt bra och riktigt kul! 

 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Hitta rätt tempo – 3 sätt att testa dig själv inför maran
Blogg

Hitta rätt tempo – 3 sätt att testa dig själv inför maran


1. Yasso 800
Det första sättet jag vill lyfta fram för att hitta ditt rätta maratontempo är ett pass som kallas “Yasso 800”. Det innebär 10 x 800 meter (hårt) med 400 meters joggvila (ska ta ungefär lika lång tid som intervallen). Snittiden på varje åttahundring indikerar din sluttid på maran. Alltså, får du ett snitt på 3:15 minuter över de tio intervallerna, då kan du göra maran på 3 timmar 15 minuter. På 85 procent av löparna stämmer det här ganska bra. Men löpare med för lite uthållighet eller medeldistanslöpare får för bra värden.

2. Halvmaran
Det andra sättet är att du springer ett halvmaratonlopp, förslagsvis fyra veckor innan maratonloppet. Sedan tar du sluttiden och multiplicerar det med två, och lägger till tio minuter. Om du tog dig i mål på 1.30, då vet du att 3.10 är en rimlig målsättning på maran.

3. Långpasset
Avslutningsvis kan du hitta ditt rätta tempo genom att springa ett långpass, där du under den första timmen håller din vanliga långpassfart och sen avslutar med 45-60 minuter i ditt tänkta maratontempo. Klarar du av det? Då ligger du ganska rätt till vad gäller farten du kan hålla på maratondistansen. Det är en fördel att genomföra alla testerna. Då får du tre avstämningar som visar vad som är en passande målsättning.

Lycka till på maran!

Följ våra löpare i Team ASICS Go Run It – som just nu laddar för fullt inför ASICS Stockholm Marathon


Antal kommentarer: 3


klara

För den oinvigde (mig) gällande Yasso 800 kan det hjälpa att veta man jämför min/km med totaltid på maran i h:min. 🙂


Axel

Kan lugnt konstatera att Yasso 800 inte stämmer alls på mig. Har mycket svårare för att springa i hög fart än att ligga i ca 15-16.5 km/h. Uthållighet är min styrka (särskilt teknikmässigt) så halvmaror eller maror passar mig.
Punkt 2 och 3 passar nog bättre.


Jenny Sunding

Hej Klara! Snittiden på de 10 intervallerna motsvarar (precis som du skriver) tiden i timmar:minuter på maran. Men det är inte min/km eftersom intervallerna är 800 meter och inte 1000 meter. Mvh Jenny, webbredaktör



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Ledarkrönikan: Skogstokig!
Blogg

Ledarkrönikan: Skogstokig!


I början på 80-talet tränade min pappa för att springa Stockholm Marathon. Han förde noggrant träningsdagbok och brukade ge sig ut på långpass på helgerna med sin kompis, som var snabb och rökte cigaretter. Jag kunde inte begripa hur de kunde springa så långt. För mig var det ofattbara sträckor.

Ibland hängde jag med på något pass. Jag fick ärva pappas avlagda löparskor – ett par gamla Saucony som länge var mina favoriter – och han lärde mig hur jag skulle rulla på steget. Sedan sprang han sin mara i Stockholm och pajade knät.

Efter det blev det inte lika mycket löpning. Men vi fortsatte att springa tillsammans då och då, oftast när vi var ute på landstället och alltid med en av familjens hundar som sällskap. Först med Kolan, en egensinnig field spaniel som oftast var försvunnen långa stunder under våra löprundor, stunder som hon oftast ägnade åt att rulla sig i något äckligt. Sedan med dvärgtaxen Skruven, som helst sprang i hasorna på oss och som man alltid var rädd att trampa på (vilket vi alltid gjorde). Och så Nisse, en gatukorsning med en liten del italiensk vinthund i sig, som for som en skenande elvisp mellan våra ben i någon form av improviserade tempointervaller.

Som jag minns det sprang vi alltid i skogen, pappa och jag, efter varandra på en smal stig och hade långa samtal om livet och löpningen. Men nu springer vi inte tillsammans längre. Han skadade knät i en skidolycka för två år sedan, så det kanske inte blir någon mer löpning för min pappa. Vi gör förstås andra saker ihop, men jag kan sakna de där rundorna då det bara var han och jag och fågelkvittret – och någon hund som tokrusade mellan benen på oss.

Idag, när jag springer ensam eller tillsammans med min fru eller en vän, väljer jag fortfarande allra helst att springa i skogen – gärna på en smal stig. Och det är tack vare min pappa som jag vet att även jag ska springa till skogs med mina barn – när det är dags. Jag längtar redan.

RW nr 5 ägnar vi delvis åt terränglöpning – eller traillöpning som man ofta kallar det även i svenska sammanhang. Om du inte har prövat traillöpning tidigare hoppas vi här kunna inspirera dig att ta dina första löpsteg över sten och mossa; berg och ängar, skogsstigar och fjällbackar. Det blir den skönaste föreninga av naturens färger och din (löp)form.

Nya numret – RW nr 5 – finns i butik nu!

Ta en tjuvtitt på allt du kan läsa om i nya numret

Så här gör du för att läsa Runner’s World digitalt

Prenumerera: 12 nr och en Garminprodukt 899 kronor




Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Batman gör front leaning rest!


Jag är Batman lika mycket som Front leaning rest har någonting med vila att göra, men jag har finfina Batman-tajts! Front leaning rest är en extra dryg planka, som jag älskar och hatar. Du ställer dig först som i en vanlig planka, sedan går du över så att du står på framsidan på tårna/fotryggarna i stället. Och nu lutar du över så att axlarna är framför hönderna. Och krumma upp ryggen ordentligt (jag ser ut som Quasimodo på grund av min skolios) och du ska trycka upp hela skulderpartiet mot taket. Pressa ifrån mot golvet. Spänn låren, rumpan, magen, armarna, ja hela kroppen, utom nacken som är neutral.

Stå där. Så fort du tappar formen i någon del av kroppen – gå ner och vila en stund och gå upp igen när du har tagit ett par andetag. Satsa på att stå sammanlagt minst 60 sekunder.

(Jag ber om ursäkt för den lite roddiga bakgrunden, jag fotade i omklädningsrummet.)



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*