MEST LÄSTA
Blogg

Manhattan Mike


I tisdags var det sista gangen for Terrible Tuesdays under HT 2013.
November blir traningsfri, atminstone nar det kommer till strukturerad traning.
3:e december drar vi igang igen med nomhustraning pa Boson i fyra manader. Utan tvekan den mest givande loptraningen man kan fa under vintersasongen i Stockholm. 200 meters ovalen pa Boson vacker skrackblandad fortjusning hos de flesta av oss som varit dar. Ytterst sallan om nagonsin jag kommit darifran utan blodsmak i munnen och varkande benmuskler..

Helt sjukt att den lilla mailslinga jag startade for 2 ar sedan nu ar en Facebook grupp pa over 250 personer. En lustig observation ar att antalet inte har okat mer an namnvart pa traningarna. Oavsett sa ar det valdigt smickrande att sa manga foljer oss och forhoppningsvis far de nagonting ut av det?

Jag gillar den trend som man kan se hos liknande grupperingar runt om i staden. Terrible Tuesdays, Le Peloton m fl. Entusiaster som ses och kor skiten ur sig sjalva och varandra utan att det ska behova kosta nagot. Stenhart, kravlost, gratis & kul, precis sa som sport ska vara. Sjalvklart finns det prestige inom gruppen men det ar bara nyttigt och framjar utvecklingen.

Tisdagens pass var 3×2 km @ marathon pace. Hade gott (snabbt) sallskap sa det forvandlades snabbt till 3×2 km troskel med joggvila pa 500 meter. Inte optimalt kanske sa nara inpa en marathon men kande att jag behovde se var jag star om jag ska springa anstandigt stabilt pa sondag. De tva forsta som gick i 3:49 resp 3:45 min/km denna blasiga kvall, kandes mycket bra. Den sista som landade runt 3:40 kandes valdigt hard. Normalt ar detta farter som jag inte alls ska ha problem med men motvind, ovana/slitna ben gjorde att jag led ordentligt. Nasten glad att jag ska springa ett marathon snarare an ett 10km lopp da hog fart verkar vara ett dilemma for mig kort efter en Ironman

I skrivanda stund ar min plan denna for sondag: Oppnar forsta milen runt 40 minuter sen far jag utvardera hur det kanns. Kanns det ok sa fortsatter jag i samma fart, om inte ar det bara att omgruppera och gora det basta av situationen. Ta en 5:a i taget typ…

Nu vantar 3×1000 meter i Central Park med Viktor. Bara grejen att vara har och fa mojligheten att springa i denna maktiga stad borde ge 5-10 sek per km!

Manhattan Mike



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Spring i Norra länkens tunnlar!
Blogg

Spring i Norra länkens tunnlar!


Lidingöloppet och Trafikverket står tillsammans som arrangörer.
– Tunnelloppet i Norra länken ska bli en festlig och annorlunda löparupplevelse som endast kommer att kunna arrangeras denna enda gång. Detta är ett unikt tillfälle och vi hoppas att många tar denna chans att springa eller gå i Norra länkens tunnlar, innan de öppnas enbart för biltrafik, säger Tomas Hoszek, Lidingöloppet.

Den exakta bansträckningen är inte helt fastlagd ännu, men presenteras i god tid innan loppet går av stapeln. Trafikverket har sedan tidigare erfarenhet av liknande samarbeten från invigningen av Södra länken. Till det loppet anmälde sig närmare 15 000 och loppet blev en folkfest och stor succé.

Anmälan till loppet öppnar fredagen den 1 november.


Antal kommentarer: 2


Anna Lagerström

Jag anmäler mig till loppet


Nina Nyström

Marie Louise – jag tar bort dina kontaktuppgifter härifrån. Vi är bara en tidning som skriver om loppet, för anmälan får du vända dig till arrangörerna.
Mvh Red



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Vad är egentligen "Runners High"?
Blogg

Vad är egentligen "Runners High"?


Öka kroppens endorfiner
Anledningen till “runners high” tros vara att motion frigör endorfiner, en typ av naturliga opiater, vars syfte är att döva känslor som smärta och utmattning. Endorfin påminner om morfin och studier har visat att en 45 minuter lång löptur kan motsvara en dos av tio milligram morfin.

Träningsnarkomani kan alltså vara ett beroende av både fysisk och psykisk karaktär, (som inte är något att oroa sig för om man lyssnar på kroppens signaler, det vill säga äter, sover och lägger in vilodagar i sin träningsplan).

Även om motion har en snabbt välgörande effekt på humöret är kroppen inte kapabel att producera endorfiner så att man når “runners high” vid inledande löpträning.
Därför kan en vältränad person känna sig mer “hög” under eller efter ett träningspass än en nybörjare.

Regelbunden träning
Det tar cirka två månaders träning att väsentligt öka koncentrationen av endorfiner i blodet. Den ökade koncentrationen av endorfiner i blodet kan också vara en del av förklaringen till att hjärtfrekvensen och blodtrycket sänks efter en tids regelbunden träning.

Problemet är att många inte tränar under tillräckligt lång tid för att uppnå löpningens välgörande inverkan. Många springer dessutom enbart i lugnt tempo. Vill man ha den bästa effekten måste man löpträna regelbundet i några månader och öka tempot på en del av passen.


Antal kommentarer: 11


Bosse

Vet inte riktigt om jag upplevt detta runners high medan jag springer, jag kör ganska mycket löpning ca 7 mil i veckan på vår / sommaren ca 3-5 på vinterhalvåret, jag älskar ju att springa och tycker förstås att det är kul aktivitet. Det jag däremot upplever är en nedstämdhet, rastlöshet och längtan då jag av någon anledning varit tvungen att avstå löpning en längre period beroende på sjukdom eller skada. kanske jag befinner mig i ett runners high hela tiden utan att vara medveten om detta? Därav abstinens symptom?


Morgan

Har upplevt detta fenomen vid några tillfällen. Har kommit vid 12-13km på långpassen. Ett par ggr har lyckokänslan varit så stark att jag nästan börjat gråta. Farten har också en tendens att öka något man får sota för i slutet på långpasset då effekten inte sitter i särskilt länge.:-)


Magnus n

Min upplevelse från några pass är att man en bit in i passen känner sig som en steadycam där hjärnan är kameran som stadigt håller samma position när kroppen gungar “fritt” och flyter i övrigt..!? Svårt att förklara,
Nån som känner igen sig??


Mikael

Min erfarenhet stämmer in på Morgans beskrivning. Första gången var just vid ett längre pass och det slog verkligen till vid ca 11-12 km. Kom till ett ställe där jag valde mellan den korta vägen hem eller lägga på ytterligare ca 5 km. Gick på känslan i kroppen och då jag liksom tvingades känna efter för att ta rätt beslut slog det mig helt plötsligt hur lätt jag kändes i kroppen. Bara så där…Vek alltså av på längre sträcka varpå jag direkt nådde en längre backe. Tilläggas bör att jag sprungit denna sträcka ett “otal” gånger tidigare. Mitt i backen så kom en känsla av extreeeem lättnad över mig. Kändes som jag “flög/flöt” fram uppför. Och när det planade ut så stormade det i kroppen på något vis. Jag var inte många sekunder från att ta till lipen…hahah
Detta tillfälle sitter som fastklistrat i mitt minne och jag tror aldrig jag kommer glömma känslan där och då.


Johan Wieck

Har precis som Morgan skriver känt av runners high vid långpass i lugnt tempo. Har “drabbats” 2 ggr av detta fenomen och känslan är en enorm lyckokänsla. Senast skedde för ett par veckor sedan i slutet av ett långpass på ca 20 km. Känslan satt i kroppen i flera timmar efter, glad som ett barn på julafton!
Längtar till nästa gång!


Lisbeth Engström

Positiva känslor vid löpträning finns det många men just Runners high visste jag inte mycket om när jag var på elitnivå. En gång skulle jag springa 20 km och var så trött vid 18 km att jag tänkte avsluta när jag plötsligt tyckte mig springa ovanför marken med en flygande känsla. De sista två km gick lätt och smärtfritt och jag var lycklig. Många gånger har jag försökt komma dit igen, men icke.


Nancy Blomqvist

Jag har något som heter Hortons huvudvärk och sedan jag började med löpningen så har mina anfall minskat från var vecka till nästan inga anfall alls och mått så mycket bättre och fått en helt annan livskvalitet. Så detta med löpningen kommer att bli något jag kommer att göra till en livsstil.


Dennis

När det slår till så sitter det bara i någon minut innan det försvinner igen.
På något enstaka pass har det dykt upp flera ggr.
För mig vanligtvis runt 15-18km, men sicken känsla 🙂


Träning mot kronisk smärta - Ranic

[…] Endorfiner. Det här är forskning från 1970-talet och jag var oerhört förvånad över att fler inte känner till att bl.a. löpning kan generera känsla av eufori och smärtlindring som av somliga idrottare kallas runner’s high. […]


Rickard Lindberg

jag har fått “runners high” två gånger i mitt liv. Den enda gången jag verkligen kommer ihåg känslan var efter en 2 timmar intensiv cykling på landsväg med en “racing” cykel. Efteråt kändes det som jag hade tagit någon form av verktablett. Kände en mindre form av skönhet i kroppen och ett fokus som låg över synfältet, men efter cirka 3-4 minuter så var det helt borta.


Michael Nordvall

Jag har upplevt “runners high” två gånger i livet. Har löpt periodvis men är ganska bra på att “ta tag i problemet” när kolorna börjar samlas efter ibland, år av soffsittandes. För mig kändes det som om jag flög fram. Gatukorsning ar som jag tidigare använde fyra till fem steg för att komma över, tog jag på tre. Dessutom kunde jag njuta av omgivningarna. Sprang helt enkelt och tittade på saker medans benen bara rullade på i hög frekvens. Kände mig oövervinnelig. Kämpa på löpkompisar. Men som sagt: Det är inte ofta det händer. Slösa aldrig på pigga ben.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Gör Min Utmaning ännu bättre och vinn!
Blogg

Gör Min Utmaning ännu bättre och vinn!


Oavsett om du är en av dem som deltagit aktivt i Min Utmaning eller bara följt våra inspirerande tips på hemsidan hoppas vi nu att du vill vara med och göra Min Utmaning ännu bättre och få chansen att vinna en årsprenumeration på Runner’s World.

Det enda du behöver göra är att besvara frågorna i formuläret här nedanför.


Blogg

Big Apple coming up


Så, nu har jag lökat klart. Haft mitt längsta träningsuppehåll sedan jag låg på sjukan för 15 månader sedan. Har väl inte varit helt stilla men inte gjort något som kan beskyllas för strukturell träning i alla fall. Normalt hade detta varit tortyr för någon med vuxendamp men just denna gång har jag faktiskt njutit av min tillfälliga frihet.
Har med framgång intalat mig själv att inget jag gör är av godo utan alla desperata försök att stressa kroppen till god löpform bara förvärrar saken. Två stycken Ironman inom loppet av två månader plus resan och tidsskillnaden är nog tuffare för kropp och själ än vad man tror. Inser självklart att tre veckor knappast är tillräckligt om man frågar experterna för vad som är lämpligt men nu är situationen sådan så det är bara att försöka göra det bästa av den.

På söndag morgon står jag där på en bro, 42 kilometer från Central Park tillsammans med över 40.000 oroliga själar.
Har fortfarande inget specifikt tidsmål. Låter det vara osagt tillsvidare. Ska testa benen ikväll och på torsdag först. Väldigt relaxed oavsett hur det går då jag inte behöver bevisa något för mig själv eller någon annan.

Mitt gamla PB från London 2012 lyder 2:53:23h. Var i kanonform då men insjuknande veckan innan och sprang med penicillin i kroppen vilket lade lite sordin på slutresultatet. Naivt tror jag att jag hade åtminstone 2:48-2:49h i mig men det får jag aldrig veta.
Sedan dess har min löpning gått framåt, inga jättekliv men det plus lite mental mognad & erfarenhet borde ju påverka om något positivt?!

Nåja, lätt att sitta här och babbla om hur fantastisk man är. En annan sak är ju att springa de där 42,2 kilometrarna med en snittfart som är under 4:00 min/km. Innan Hawaii hade jag utan tvekan den formen, frågan är vad som finns kvar idag.
Finns inte många som testat exakt det jag ska med liknande profil. Antingen så har de varit profesionella monster som fnyser åt mina bleka insatser eller så har de varit komfortlöpare som springer för upplevelsen.
Får helt enkelt lita på det lilla jag vet och ge det en ärlig chans. Det enda jag vet med säkerhet att jag kommer gå 110% för ett så bra resultat som möjligt, något annat vore mesigt. Man ska förvalta de chanser man har, alltid lär man sig något.
Precis som med allt annat i livet så tenderar man ju ångra saker man INTE gjort snarare än saker man gjort. Kanske inte ett talesätt som sitter på väggen på Kumla men i övrigt fungerar det?!

För att detaljerat beskriva uppladdningen sista veckan så kommer den här:

Måndag: VILA (sur jävla träningsvärk i baken från söndagens tennis)
Tisdag: Löpning, 3×2 km @ Marathon Pace (3:50-4:00)
Onsdag: VILA (Resdag)
Torsdag: Löpning 3x1km @ 3:20-3:25 min/km.
Fredag: VILA alt jogg med sambon i 20-25 minuter.
Lördag: Kortare jogg 15-20 minuter inkl några rusher i överljudsfart.
Söndag: New York Marathon, BOOM!

Hör av mig på torsdag, då kommer jag sannolikt ha en ambitiös game plan.

Manhattan Mike

Kona Underpant Run



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*