Vad är egentligen "Runners High"?
Öka kroppens endorfiner
Anledningen till ”runners high” tros vara att motion frigör endorfiner, en typ av naturliga opiater, vars syfte är att döva känslor som smärta och utmattning. Endorfin påminner om morfin och studier har visat att en 45 minuter lång löptur kan motsvara en dos av tio milligram morfin.
Träningsnarkomani kan alltså vara ett beroende av både fysisk och psykisk karaktär, (som inte är något att oroa sig för om man lyssnar på kroppens signaler, det vill säga äter, sover och lägger in vilodagar i sin träningsplan).
Även om motion har en snabbt välgörande effekt på humöret är kroppen inte kapabel att producera endorfiner så att man når ”runners high” vid inledande löpträning.
Därför kan en vältränad person känna sig mer ”hög” under eller efter ett träningspass än en nybörjare.
Regelbunden träning
Det tar cirka två månaders träning att väsentligt öka koncentrationen av endorfiner i blodet. Den ökade koncentrationen av endorfiner i blodet kan också vara en del av förklaringen till att hjärtfrekvensen och blodtrycket sänks efter en tids regelbunden träning.
Problemet är att många inte tränar under tillräckligt lång tid för att uppnå löpningens välgörande inverkan. Många springer dessutom enbart i lugnt tempo. Vill man ha den bästa effekten måste man löpträna regelbundet i några månader och öka tempot på en del av passen.
Antal kommentarer: 11
Bosse
Vet inte riktigt om jag upplevt detta runners high medan jag springer, jag kör ganska mycket löpning ca 7 mil i veckan på vår / sommaren ca 3-5 på vinterhalvåret, jag älskar ju att springa och tycker förstås att det är kul aktivitet. Det jag däremot upplever är en nedstämdhet, rastlöshet och längtan då jag av någon anledning varit tvungen att avstå löpning en längre period beroende på sjukdom eller skada. kanske jag befinner mig i ett runners high hela tiden utan att vara medveten om detta? Därav abstinens symptom?
Morgan
Har upplevt detta fenomen vid några tillfällen. Har kommit vid 12-13km på långpassen. Ett par ggr har lyckokänslan varit så stark att jag nästan börjat gråta. Farten har också en tendens att öka något man får sota för i slutet på långpasset då effekten inte sitter i särskilt länge.:-)
Magnus n
Min upplevelse från några pass är att man en bit in i passen känner sig som en steadycam där hjärnan är kameran som stadigt håller samma position när kroppen gungar ”fritt” och flyter i övrigt..!? Svårt att förklara,
Nån som känner igen sig??
Mikael
Min erfarenhet stämmer in på Morgans beskrivning. Första gången var just vid ett längre pass och det slog verkligen till vid ca 11-12 km. Kom till ett ställe där jag valde mellan den korta vägen hem eller lägga på ytterligare ca 5 km. Gick på känslan i kroppen och då jag liksom tvingades känna efter för att ta rätt beslut slog det mig helt plötsligt hur lätt jag kändes i kroppen. Bara så där…Vek alltså av på längre sträcka varpå jag direkt nådde en längre backe. Tilläggas bör att jag sprungit denna sträcka ett ”otal” gånger tidigare. Mitt i backen så kom en känsla av extreeeem lättnad över mig. Kändes som jag ”flög/flöt” fram uppför. Och när det planade ut så stormade det i kroppen på något vis. Jag var inte många sekunder från att ta till lipen…hahah
Detta tillfälle sitter som fastklistrat i mitt minne och jag tror aldrig jag kommer glömma känslan där och då.
Johan Wieck
Har precis som Morgan skriver känt av runners high vid långpass i lugnt tempo. Har ”drabbats” 2 ggr av detta fenomen och känslan är en enorm lyckokänsla. Senast skedde för ett par veckor sedan i slutet av ett långpass på ca 20 km. Känslan satt i kroppen i flera timmar efter, glad som ett barn på julafton!
Längtar till nästa gång!
Lisbeth Engström
Positiva känslor vid löpträning finns det många men just Runners high visste jag inte mycket om när jag var på elitnivå. En gång skulle jag springa 20 km och var så trött vid 18 km att jag tänkte avsluta när jag plötsligt tyckte mig springa ovanför marken med en flygande känsla. De sista två km gick lätt och smärtfritt och jag var lycklig. Många gånger har jag försökt komma dit igen, men icke.
Nancy Blomqvist
Jag har något som heter Hortons huvudvärk och sedan jag började med löpningen så har mina anfall minskat från var vecka till nästan inga anfall alls och mått så mycket bättre och fått en helt annan livskvalitet. Så detta med löpningen kommer att bli något jag kommer att göra till en livsstil.
Dennis
När det slår till så sitter det bara i någon minut innan det försvinner igen.
På något enstaka pass har det dykt upp flera ggr.
För mig vanligtvis runt 15-18km, men sicken känsla 🙂
Träning mot kronisk smärta - Ranic
[…] Endorfiner. Det här är forskning från 1970-talet och jag var oerhört förvånad över att fler inte känner till att bl.a. löpning kan generera känsla av eufori och smärtlindring som av somliga idrottare kallas runner’s high. […]
Rickard Lindberg
jag har fått ”runners high” två gånger i mitt liv. Den enda gången jag verkligen kommer ihåg känslan var efter en 2 timmar intensiv cykling på landsväg med en ”racing” cykel. Efteråt kändes det som jag hade tagit någon form av verktablett. Kände en mindre form av skönhet i kroppen och ett fokus som låg över synfältet, men efter cirka 3-4 minuter så var det helt borta.
Michael Nordvall
Jag har upplevt ”runners high” två gånger i livet. Har löpt periodvis men är ganska bra på att ”ta tag i problemet” när kolorna börjar samlas efter ibland, år av soffsittandes. För mig kändes det som om jag flög fram. Gatukorsning ar som jag tidigare använde fyra till fem steg för att komma över, tog jag på tre. Dessutom kunde jag njuta av omgivningarna. Sprang helt enkelt och tittade på saker medans benen bara rullade på i hög frekvens. Kände mig oövervinnelig. Kämpa på löpkompisar. Men som sagt: Det är inte ofta det händer. Slösa aldrig på pigga ben.