Ungefär 40 000 löpare trotsade den kraftiga motvinden runt Öresund när de tog sig an Broloppet mellan Danmark och Sverige. De flesta hann njuta av de vackra vyerna från Öresundsbron, som den svenska segrarinnan Caroline Carlander – men det gjorde inte herrsegraren David Nilsson.
– De bästa vyerna är ju på toppen, men när jag var där så var det bara att ösa på utför, säger David Nilsson efter segern.
Förhandsfavoriten David Nilsson höll alltså för trycket i herrklassen, trots att en annan Nilsson jagade honom över hela Öresundsbron. Umeålöparen Martin Nilsson kom nämligen placeringen bakom, endast slagen med 17 sekunder.
Martin Nilsson och David Nilsson.
– Det var blåsigt i dag, det blåste konstant i över en mil. Det var en tuff dag, så jag är väldigt nöjd med utförandet, säger herrsegraren.
Det här var därmed andra gången som David Nilsson var snabbast över mållinjen i Broloppet. Han vann även det senaste arrangemanget 2010.
– Att få försvara segern femton år senare är ju lite speciellt, säger David.
Damsegraren – Caroline Carlander
En som däremot njöt, om än kort, av de härliga vyerna från Öresundsbron är Caroline Carlander, den svenska segrarinnan i damklassen. Till skillnad från David Nilsson så hann hon ibland lyfta blicken och kika ut över Öresund.
SvenskanCaroline Carlander var först av alla kvinnor.
När hon kom in på upploppet så hade alltså inga andra kvinnor korsat mållinjen före henne.
– Det känns fantastiskt! Och det var en jättefin publik när man kom in i Malmö. Det stod folk längs hela banan och skrek, så det var jättekul, säger den något överraskade segrarinnan.
Vad tycker du om vinden?
– Den var kraftig…
Caroline Carlander tycker att det var tufft uppför bron och när hon nådde toppen så hoppades hon på en något lättare löpning. En förhoppning som kom på skam omedelbart på grund av de yttre förhållandena.
– Det var nästan som en vägg av vind, så det var tufft även nedför.
Stort intresse för loppet
Det här var åttonde gången som Broloppet arrangerades, men eftersom det var femton år sedan senast så var det ett väldigt stort intresse för tävlingen.
– Vi hängde verkligen på låset och köade ungefär en och en halv timme för att få platserna, säger Monica Ringström och Tina Åstrand från Linköpingsklubben IK NocOut.
Monica Ringström och Tina Åstrand från Linköpingsklubben IK NocOut är mycket stolta över sina medaljer.
I ett par dagar svävade de i ovisshet då de inte visste om betalningen gått igenom, men sedan nåddes de av det glädjande beskedet och kunde därmed boka tågbiljetterna.
Monica och Tina tycker att det bästa med loppet är att det är en unik upplevelse som kanske inte återkommer. Dessutom gillar de den där känslan av att springa mellan två länder. Och utsikten naturligtvis.
– Vyerna var fantastiska. Det är en så vacker bro, säger Monica och Tina.
Kö till målgången
Med 40 000 löpare som ska ta sig i mål på den svenska sidan så kan det naturligtvis bli vissa organisatoriska problem. Under Broloppet uppstod det till och med köbildning på upploppsrakan.
Linköpingslöparna Tina Åstrand och Monica Ringström har förståelse för att Broloppet är ett gigantiskt logistiskt projekt och menar att det var en del köande, men att de åtminstone själva kunde springa in i mål obehindrat. Och framförallt kommer de att minnas höjdpunkterna från loppet.
Christina och Malin Strandberg sprang Broloppet i år. För 25 år sedan stod de vid sidan av loppet och hejade på – då var Malin endast 3 månader gammal.
Hör du det här, Gunder? Såg du det, Gärderud? Musse, var du på plats? Det har skett igen.
I slutet av sommaren kommer det att vara ett decennium sedan DN- galan blev Bauhaus- galan. Då, för tio år sedan, var sensommarkvällen mörk och kall. Galan saknade stjärnor och svensk friidrott famlade i mörkret. Ärligt talat, vem brydde sig om den där kvällen.
Idag var stämningen något annat. Solen sken, på flera plan, och läktarna var i stort sett fulla. Startlistorna proppade med OS- medaljörer och på invigningen gick självaste Usain Bolt ut tillsammans med Ingemar Stenmark. Ingen ville missa det här.
Almgren ljuger inte
Andreas Almgren är ärlig på ett oarogant sätt. När han säger att formen är bra menar han det för han har tänkt. Det krävs inte många sekunder med 30- åringen för att förstå att det är en ingenjör som pratar. Killen har koll, inget han gör eller säger är en slump.
När klockan stod nio minuter efter sju startade därför Stadions inferno. Tillsammans med ett gäng världslöpare ingen brydde sig om drog Almgren iväg från 5000 meters- starten, Daniel Ståhl gick in i diskusburen och juste, jävlar, Mondo Duplantis la upp ribban på 6.28. Friidrotten levde och arenans puls var tillräckligt hög för att överrösta en Håkan Hellström- konsert.
Runt 19.25 skulle man kunna tro att piken var nådd. Äntligen hade det skett. Duplantis efterlängtade världsrekord på hemmaplan. Vilken grej! Wow! Kan vi gå till baren nu? Nej för f*n alla är ju kvar!
Det såg så lätt ut
På rundbanan hade Almgren precis blivit huvudperson i 5000 metersloppet. Han som målats upp som det stora hotet, OS- guldmedaljören Cole Hocker, var borta, stekt och rökt i en Grand Slam track- eld. Kvar var bara Kuma Girma, etiopiern som gjorde 12.46 för några dagar sedan, men helt ärligt, vem bryr sig om det?
Inte Andreas Almgren i alla fall. Han dunkade på från tät och med 800 meter kvar var vinsten klar. Klockan var kvar i kampen och ljusharen hans enda vän. Men med ett varv kvar hade han lämnat även dem bakom sig.
På sista varvet agerade Daniel Ståhl klackledare på sin raka och med 100 meter kvar lämnade 30- åringen den kurva där allt kunde ha slutat för nio år sedan. Mållinjen korsades, Almgren föll ihop, klockan stannade på 12.44 och svensk friidrotts största minuter sedan gulden i Athen hade precis inträffat.
Platsen förpliktigar
Att tro att allt är klappat och klart och att vägen mot VM- medalj nu ligger öppen för Almgren är att blunda för historien. Killen har haft fler skador än vad Gyllene tider haft comeback- turnéer.
Men kanske är det så att han lärt sig nu, jag vet inte. Oavsett så vill jag våga drömma nu för den här kvällen tillåter det och platsen förpliktigar det.
För nio år sedan kunde allt ha slutat här. När hans båtben gick av på stafett-SM var han nere för räkning. Historien om hans otaliga comebacks är som en Rocky- film.
Men jag nöjer mig inte med att stanna vid att det här var en kväll för Andreas Almgren. Det här är större än så. När Almgren korsar mållinjen syr han en söm mellan det gamla och det nya.
För 80 år sedan dominerades löparbanan av en svensk från Hemsjö. Gunder Hägg slog världsrekord på världsrekord vart han än sprang och Stadion fylldes för honom. För 50 år sedan var det Gärderuds tur och för snart 20 stod jag själv och skrek när Mustafa Mohammed gick upp i ledning i DN- galans huvudnummer. Jag vågar nästan säga att vi i Sverige blir exalterade så fort vi ser en spiksko på en röd tartanbana.
“Ska ta henne hit”
Men det är som att Almgren sett historien, synat den och höjt insatsen. Supertalangen som trillat ner i skiten, kommit tillbaka och alltid blivit bättre. Thrillern, som är hans karriär, nådde sin hittills största pik idag och historien om den kommer att berättas i generationer.
Min morfar brukade prata om hur Ingemar Johansson vann världsmästartiteln i boxning 1959, min pappa om Anders Gärderuds OS- guld i Montreal 1976. Själv har jag inga barn (än) men är lyckligt lottad med ett syskonbarn. En dag ska jag berätta om allt det här. Om svensk löpnings ständiga comeback- kid och vad han gjorde här på Stockholms stadion den 15:e juni 2025.
Han gjorde det igen, 30-åringen från Sollentuna. Stockholms stadion stod upp när Almgren korsade mållinjen på 12.44,27.
Armand Duplantis hade knappt hunnit landa i stavhoppsmattan innan det var dags för nästa svenska friidrottsstjärna att skriva historia.
Med 12.44,27 fick Andreas Almgren hela Stadion i extas när han slog Mohammed Katirs två år gamla Europarekord på 5 000 meter – ett rekord med en parentes kring sig då spanjoren nu är avstängd för brott mot dopningsreglerna.
Almgrens rekord är hans andra Europarekord och gör att han nu är tolva genom alla tider på sträckan.
Samuel Pihlströms vecka kommer (sjukt nog) i skymundan en sådan här kväll. Hällelöparen smällde redan i torsdags till med svenskt rekord på en engelsk mil när han gjorde 3.49,70 på Diamond League- tävlingarna i Oslo.
I dag var det 1 500 meter på schemat och “Pilen” flög igen. Med 300 meter kvar gick han upp i tät och drog ifrån de övriga. När han passerade mållinjen stannade klockan på 3.31,53, en tid bara han själv i den svenska historien sprungit snabbare än.
Även för Vidar Johansson blev kvällen på Stadion lyckad. I hinderloppet slutade han åtta på det nya personliga rekordet 8.17,89.
Andreas Kramer gjorde sin andra 800:ing för veckan. Efter fina 1.43,73 i Oslo blev det nu stabila 1.44,08.
Samuel Pihlström i sitt Hälle-linne. FOTO: DECA Text & Bild
Cernjul och Provci
I Oslo sprang både Carmen Cernjul och Saga Provci 1 500 meter. Efter ett tufft upplopp där unge Cernjul blev instängd slutade hon trea på 4.10,64, den näst bästa tiden av en svensk junior genom tiderna. I samma lopp blev Saga Provci nia på det nya PB:et 4.15,86.
Under söndagen, i Stockholm, möttes de igen och duellen fick ombytta roller. Efter ett fint upplopp var det Provci som korsade mållinjen först på 4.13,40, följt av Carmen Cernjul på 4.15,37.
Efter de internationella mästerskapen brukar NCAA-finalen i universitetsmästerskapen i USA räknas som det mest prestigefyllda. Under helgen har den avgjorts – och det med svenska framgångar.
På damernas 5 000 meter tog Vera Sjöberg silver efter en mycket fin avslutning där hon rundade stora delar av fältet på sista varvet. Klockan stannade på 15.34, vilket är sju sekunder från hennes PB men en sekund efter segraren.
Extra imponerande är att hon på samma mästerskap också sprang 1 500 meter. Där tog hon sig till final tillsammans med Mia Barnett och slutade elva på 4.11,42. Barnett blev tolva på 4.13,43.
Vera Sjöberg under Inomhus-VM i vintras. FOTO: DECA Text & Bild
Söndag den 15 juni är 40 000 löpare från 33 länder anmälda till halvmaran Broloppet över Öresundsbron. Loppet, som är en del av firandet av Öresundsbrons 25-årsjubileum, startar i Tårnby i Danmark med målgång i Malmö.
Senast ett lopp över Öresundsbron genomfördes var 2010 i samband med 10-årsjubileet, då med 30 000 deltagare. I den här skalan genomfördes det även vid invigningen av Öresundsbrons öppnande år 2000. Då var hela bron avstängd, och 80 000 löpare upplevde bron – utöver både gångtrafikanter och cyklister. Därefter arrangerades mindre Brolopp fram till 2006.
Denna gång springer löparna i norra körfältet. Södra körfältet blir dubbelriktat för trafik. Löparna har maximalt tre timmar att ta sig de 21,1 kilometerna från start till mål.
Av 40 000 anmälda är 25 000 löpare från Sverige, varav merparten (17 000) från Skåne. Men alla landets regioner, från norr till söder, är representerade i startlistan.
Broloppet i siffror
· 60 000 bananer ger energi under loppet · 4 km staket, bara i målområdet · 24 kubik vatten · 33 länder · 620 toaletter · 21 regioner i Sverige är representerade (alla) · 2 arrangerande föreningar (MAI + Sparta) · 1 värd (Øresundsbron) · 843 880 mil springer löparna tillsammans, vilket ger 21,5 varv runt jorden · 844 miljoner steg tas över bron* · 1 000 funktionärer (bara från Sverige) · 1,8 km buss som sköter transporterna Sibbarp<–>Hyllie<–>Tårnby
* baserat på en genomsnittlig steglängd om en meter per steg
Löparinformation (länder och antal)
Sverige 25 282 (61,8%) Danmark 8 792 (21,5%) Tyskland 1 277 (3,1%) Storbritannien 1 208 (2,0%)
Övriga nationer
Holland, Norge, Polen, Spanien, Frankrike, USA, Irland, England, Italien, Island, Finland, Tjeckien, Belgien, Österrike, Ungern, Litauen, Schweiz, Canada, Ukraina, Australien, Brasilien, Portugal, Rumänien, Indien, Mexiko, Skottland, Grekland, Kina, Nya Zeeland.
Sommaren kan vara ett bra tillfälle att strama upp träningen så att du faktiskt åstadkommer mer än du brukar – och dessutom på kortare tid. Det gäller bara att maximera varje minut och varje kilometer! Här är tre smarta och tidseffektiva strategier för dig som vill springa längre, snabbare och mer regelbundet.
BLI SNABB
Tre relativt hårda löppass i veckan ökar kroppens förmåga att leverera syre till dina muskler. Tänk bara på att ta det lugnt på dina återhämtningsdagar. Det är vilan mellan passen som gör dig stark och snabb.
Korta intervaller
Spring tre minuter i en fart som är något snabbare än din kilometerfart på fem kilometer – eller i ett tempo där du bara kan uttala ett eller ett par ord i taget. Jogga i två minuter och repetera treminutersintervallen tre till sex gånger, med två minuter joggvila mellan varje intervall. Lägg på en intervall eller två för varje vecka.
Långa intervaller
Att träna långa intervaller gör att du orkar springa snabbt under längre tid. Spring en till tre kilometer i din kilometerfart på tio kilometer – eller i en fart som tillåter dig uttala hela fraser. Repetera två till fyra gånger och joggvila tills du återhämtat dig mellan intervallerna.
Snabbdistans
Det här passet ska du springa i 15–25 minuter i stadigt och ganska högt tempo.
ORKA LÄNGRE
Det är fullt möjligt att träna för en halv- eller helmara på bara tre till fyra pass i veckan, så länge din målsättning är att genomföra loppet och inte att sätta personligt rekord. Men du behöver förmodligen snarare 20 veckor än de vanliga 16 för att förbereda dig för ett maraton om du har svårt att träna mer än tre till fyra gånger i veckan.
Spring två pass på 30–45 minuter samt ett långpass i veckan. De återkommande distanspassen bygger styrka och uthållighet och lär din kropp att fortsätta springa även när du börjar få ont om energi. Öka bara inte distansen mer än 10 procent i veckan.
SPRING REGELBUNDET
Om du lyckas löpträna regelbundet i fyra till åtta veckor så har du lagt grunden som behövs för att du ska uppnå din målsättning att bli en bättre och starkare löpare, både när det gäller distans och tempo.
Spring tre gånger i veckan när du har tid, även om det innebär att du springer två dagar i rad. Så lite som 20–30 minuter löpning ökar din muskelstyrka och syreupptagningsförmåga.
I Rom slog han till, 24-åringen från Landvetter. Med 3.30,87 slog Samuel Pihlström Andreas Almgrens två år gamla svenska rekord på 1 500 meter. Utöver “Pilen” har flera andra svenskar levererat fina resultat, som Sarah Lahti, Sebastian Lörstad och Carmen Cernjul.
Efter att ha öppnat säsongen med ett 800 meterslopp var det dags för Samuel Pihlström att debutera på sin huvuddistans, 1 500 meter. Och debuten blev något för historieböckerna.
Med 3.30,86 satte “Pilen” nytt svenskt rekord med över en sekund. Tiden, som räckte till en femteplats, innebär också att han nu på allvar kan vara med och hota om en finalplats på VM i Tokyo.
I det högklassiga loppet sprang tolv löpare under 3.32 och sex under 3.31. Fransosen Azeddine Habz var snabbast med 3.29,72, tre hundradelar före Timothy Cheryout.
På samma gala imponerade Beatrice Chebet på damernas 5 000 meter när hon vann på 14.03,69. Det är den näst snabbaste tiden någonsin.
Lahti – från klarhet till klarhet
Sedan sin skada förra sommaren har Sarah Lahti gått från klarhet till klarhet. Under helgen kom ytterligare ett bevis på det när hon, ihop med flera andra svenskar, sprang 5 000 meter i Maisons-Laffitte, utanför Paris.
Lahti slutade fyra i damloppet på det nya personbästat 15.02,65. Tiden är under den svenska VM-kvalgränsen – och endast Meraf Bahta har sprungit snabbare än så i den svenska historien.
I samma lopp putsade även Elsa Sundqvist sitt personliga rekord på sträckan ner till 15.45,23 och på herrsidan sprang unge Sebastian Lörstad i mål på 13.43,27. En tid som gör att han befäster sin position som den näst snabbaste junioren i den svenska historien.
Sarah Lahti under terräng-EM. FOTO: DECA Text & Bild
1500-metersfestival i Jessheim
I Jessheim i sydöstra Norge anordnas varje år 1 500-meterstävlingen “1500 meter elite Jessheim”. En tradition som brukar locka flera svenska löpare, så även i år.
På damsidan blev det ett nytt fint lopp av Carmen Cernjul som slutade fyra på 4.11,61. En tid som gör att hon går upp som fyra även bland de bästa svenska juniorerna genom tiderna. Nytt personligt rekord, för andra gången på en vecka, blev det också för Saga Provci. Djurgårdenlöparen kom nu ner till 4.16,83.
På herrsidan var det Emil Danielsson som lyckades bäst med en sjätteplats på 3.41,06. Danielsson, som varit sjuk, tävlade även på Trond Moen Games några dagar tidigare. Då sprang han 3 000 meter på fina 7.46,99. I samma lopp sprang Jonathan Grahn in på 7.50,12. På samma tävling gjorde även Sarah Lahti sitt första 5 000-meterslopp för veckan när hon blev femma på 15.26.
Innan vi avrundar veckan ska vi ta en sväng förbi England. I Birmingham smällde Jonas Magnusson till med sin andra tid under 1.50 när han gjorde 1.49,57 vid stadens British Milers Club-tävlingar.
Sommarens ljusa morgnar och kvällar ger dig mer tid att träna. Här kommer några enkla tips på hur du utnyttjar det på bästa sätt.
Lätt distanspass på morgonen Att ge sig ut och springa känns lättare när himlen är ljus och fåglarna sjunger. Utnyttja det genom att lägga in en morgonjogg eller ett lätt distanspass innan resten av familjen har vaknat. Du kommer att vara sjukt nöjd resten av dagen – och ha all tid i världen att umgås.
Lägg in ett kvällspass Inte en morgonmänniska? Det är ju ljust på kvällen också. Utnyttja det genom att lägga in ett sent kvällspass – då är utomhustemperaturen ofta perfekt för löpning.
Men träna inte allt för sent på kvällen Kom bara ihåg att träning nära sänggåendet kan komma att påverka din sömn negativt, bland annat genom att du får ett adrenalinpåslag och att din kroppstemperatur ökar. På kvällen går kroppstemperaturen ner för att förbereda dig för vila. Om du då höjer temperaturen via träning lurar du din inre klocka att det fortfarande är läge att vara vaken.
Det blev en folkfest, men det blev ingen tid under tre timmar för Runner’s Worlds Anders Szalkai på årets adidas Stockholm Marathon. Här berättar ”Szacke” om känslorna runt hans 27:e och hittills långsammaste Stockholm Marathon – loppet som han vann för 24 år sedan.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] adidas Stockholm Marathon 2025 blev mitt långsammaste fullföljda maraton hittills. Därmed bröts också den så kallade tretimmarssviten. Efter 85 fullföljda maratonlopp i rad med sluttider under tre timmar blev mitt 86:e lopp klart långsammare än så. Men sådan är maratonlöpningen.
När jag började springa maraton för 36 år sedan hade jag så klart ingen tanke alls på någon svit med lopp under tre timmar. Då handlade det bara om att springa så snabbt som möjligt eller att placera mig så högt som möjligt i resultatlistan. Då som nu hade jag bra och mindre bra lopp, men oftast fick jag till mina bästa lopp just i Stockholm. Men det kanske var ämnat att det hittills långsammaste också blev i Stockholm.
Prestationen har varit en trigger
Mycket pepp från både medlöpare och publik blev det. FOTO: deca Text & Bild
Efter elitkarriären har jag kört på med flera lopp som motionär. Trots det har prestationen ändå varit något av en trigger för mig på just maran. Utmaningen att utifrån förutsättningarna göra mitt bästa, utan att för den skull ta ut mig så mycket att jag tappar upplevelsen.
Det var efter en fråga om hur många lopp jag gjort under tre timmar som jag började räkna. Efter det satte jag upp ett mål om att springa 100 maratonlopp under tretimmarsgränsen. Det ingick förstås att jag så klart inte fick kliva av något lopp för att kunna behålla tretimmarssviten. Så det hela har alltså varit helt och hållet min egen grej – något kul att prata om inför mina maratonlopp.
Vi tar det från start
Fixar till skorna – adidas Adizero PRO Evo 2 – innan start.
Men vi tar det från början. På loppdagen var jag inte riktigt där jag ville vara träningsmässigt – något som säkert många löpare kan relatera till. Jag hade lite känningar av en skavank tidigt på året, som följdes av några sjukperioder. Slutligen fick jag problem med en hälsena, som efter att varit bra i många år plötsligt blev sämre.
Men jag har ju haft sämre perioder än så, så jag var ändå hoppfull in mot loppet. Väl på loppdagen kände jag mig faktiskt riktigt bra. Så egentligen fanns det inga ursäkter – det handlade bara om att plocka fram det jag själv brukar tipsa om, att omfamna och utmana tröttheten och verkligen ge allt.
Så det var med en positiv känsla jag ställde mig på startlinjen. Där insöp jag den grymma atmosfären i det perfekta publik- och löparvädret (även om det blev lite för varmt för många löpare).
Starten går. Jag kommer i väg harmoniskt och tycker jag hittar in till en bra rytm. De två första 5-kilometersavsnitten passeras precis där jag tänker att jag bör ligga tidsmässigt. Den första, relativt lättlöpta milen går på 41:05. Men redan här börjar jag känna att det inte kommer att gå. Jag är beroende av min löpteknik och känner att det inte flyter på riktigt som jag vill.
Tröttheten kommer
Tröttheten smyger sig på. När jag passeras av de första tretimmarsfarthållarna efter runt 15 kilometer ger jag upp tidskampen rent mentalt. Jag kan inte utmana min trötthet i dag – trots att jag får otrolig pepp både från publiken och medlöparna.
Känslorna går i vågor – men en tumme upp gör det lite lättare. FOTO Peter Ask
Känslorna går i vågor. Ena stunden är jag glad för alla tillrop och andra stunden vill jag bara gömma mig och sjunka ner under marken. Det är svårt att beskriva tröttheten. Den är närvarande även om jag drar ner på farten så pass att jag inte ligger på alls i löpsteget. Men som alla vet som sprungit maran så blir det inte lätt bara för att man drar ner på farten – distansen tar alltid ut sin rätt.
Jag lyckas ändå komma bra in i tänket att ta resten av loppet i korta delar och betar av bit för bit på vägen mot Stadion. Till sist når jag mållinjen på 3:10:42 – med blandade känslor. Känslan av att gå i mål är härlig, men samtidigt är jag besviken för att jag inte lyckades plocka ut mer av mig själv i loppet som ändå är loppet i mitt hjärta.
Man är inte sina resultat
Jag gjordeett inlägg på Instagramkring mina blandade känslor, och peppen jag fick där var otrolig. Jag påminns om att man inte ÄR sina resultat – och i ett större perspektiv är jag ödmjuk och glad över att jag har förmånen att kunna springa ett maraton oavsett tid. Så någonstans i besvikelsen finns där ändå en glädje – och just Stockholm Marathon kommer alltid ha en speciell plats i mitt löparliv.
Så här avrundar jag min nedräkning mot årets adidas Stockholm Marathon. Nu behöver jag inte längre jaga vidare i någon ”svit”. Nu blir varje nytt maratonlopp bara just det – ett nytt enskilt lopp. Om det nu blir fler lopp. För viljan att ta revansch på mig själv har inte riktigt infunnit sig än. Men det kanske kommer. Det brukar den ju göra för oss löpare – för löpare kommer jag definitivt fortsätta att vara så länge benen och kroppen vill.
Hade hoppats på mer men ändå min 27:e målgång i Stockholm Marathon och mitt 86:e fullfölja maratonlopp på tider mellan 2:12:43 till årets Stockholm Maratonresultat på 3:10:42 (netto)
Njut av din löprunda med den perfekt balanserade dämpningen i nya Ghost 17 från Brooks. Med en millimeter extra DNA LOFT v3 under hälen och tre millimeter extra under framfoten känns varje kilometer bättre än någonsin.
[ANNONS FRÅN BROOKS] Den 17:e versionen av Brooks bästsäljare Ghost har fått ännu bättre dämpning i både häl och framfot. Resultatet är en mycket mjuk och dynamisk löpupplevelse i en träningssko som funkar för alla typer av pass och löpare.
Brooks lanserade sin kväveinjicerade mellansula DNA LOFT v3 på föregångaren av Ghost, vilket gjorde skon både skönare och lättare. På den här uppdaterade versionen har Brooks tagit konceptet ett steg längre.
Nu erbjuder Ghost ännu mer dämpning, tack vare att man har lagt till en millimeter av DNA LOFT v3 under hälen och tre millimeter under framfoten – utan att addera vikt. DNA LOFT v3-materialet har också fantastiskt goda energiåtergivande egenskaper.
FYRA SNABBA OM BROOKS GHOST 17 1. EFFEKTIV ENERGIÅTERGIVNING 2. MAXAT MJUK STÖTDÄMPNING 3. STABIL KONSTRUKTION 4. MER FLEXIBEL YTTERSULA
En annan nyhet är de nya flexspåren i den slitstarka yttersulan som ger en mer följsam och naturlig stegavveckling. Tack vare den breda mittfoten och häldelen skapas stabilitet och stöd, från fotisättning till frånskjut. Den nya mellansulans konstruktion innebär också att skon nu har ett nytt häldropp på tio millimeter (skillnaden i höjd mellan sulans häl och framfot).
Även ovandelen har uppdaterats och består nu av återvunna material med god andningsförmåga. I kombination med ovandelskonstruktionen ger detta en följsam, komfortabel och samtidigt stödjande passform.
Brooks Ghost 17 – perfekt balanserad löpkänsla
“Den har en perfekt balans mellan dämpning och fast stöd. Löpkänslan är så mjuk och skön – jag älskar hur flexibel och komfortabel den här skon är överlag” säger en av testlöparna.
Ghost 17 är ett perfekt val för dig som söker en allroundsko för dina dagliga träningspass. Den här klassiska Brooks-skon är en pålitlig följeslagare som alltid levererar följsam och mjuk komfort – kilometer efter kilometer.
FAKTA BROOKS GHOST 17 VIKT: 255/286 gram (dam/herr) HÄLDROPP: 10 mm (36,5/26,5 mm) LÄS MER OCH BESTÄLL HÄR!
Hela 24 000 löpare var anmälda till att springa de dryga 42 kilometerna runt huvudstaden. Snabbast i SM-klassen blev Samuel Russom och vårens sensation på damsidan – Wilma Modig.
Solen sken och temperaturen låg runt 20 grader när löparna stack iväg från Lidingövägen bredvid Stadion i Stockholm.
Snabbt bildades en tätklunga på herrsidan där både Samuel Tsegay och Samuel Russom fanns med. Efter Slussen fick Tsegay ge sig och efter Rålambshovsparken var också Russom borta från toppstriden i loppet.
Kvar fanns en klunga om nio löpare när farten skruvades upp mer och mer. Fjolårsvinnaren Fredrick Kibii såg länge ut att vara hetast men med några kilometer från mål avgjorde hans landsman från Kenya, Onemus Kiplagat Kiplimo. Trots att han nästan missade att springa in på Stadion kunde han korsa mållinjen som segrare på 2.11.34.
SM-klassen
I SM-tävlingen höll Samuel Russom undan och tog hem guldet på 2.16.39. Silvret gick till Kristofer Låås och bronset till Linus Rosdahl. Samuel Tsegay bröt.
Bland damerna var det vårens löparsensation, Wilma Modig, som var snabbast. Med 2.36.03 knep Modig SM-guldet och en femteplats totalt. Silvret gick till Samrawit Mengsteab och bronset till Hanna Lindholm.
Totalsegrare på damsidan blev Shewarge Alene från Etiopien på 2.30.38.
Alla resultat från maran hittar ni här och på vår Instagram finns filmer och intervjuer.
Samuel Russom – svensk mästare i maraton 2025. FOTO: DECA Text & Bild
Utomlands – där banloppen sker
I Polen möttes Andreas Kramer och Samuel Pihlström på en duell på 800 meter där Kramer gick segrande ur striden. Hans 1.45,09 innebar en tredjeplats och en något bättre tid än vad han gjorde på Diamond League för en vecka sedan. Pihlström slutade sjua på 1.46,19.
En andra svensk duell ägde rum i Nice i Frankrike där två av de senaste årens hindergiganter öppnade säsongen, Simon Sundström och Vidar Johansson. Den sistnämnde lyckades bäst och slutade sjua på 8.26,96, för Sundström del blev det 8.34,91 och en tiondeplats.
Om det var svenska dueller i Nice och Polen var det svensk löparfest i Karlsruhe i Tyskland. På 1 500 meter sprang Jonathan Grahn in på årets första sub 3.40-lopp när han blev fyra på 1 500 meter på 3.38,51. I damloppet blev Saga Provci bästa svenska med det nya PB:et 4.17,57 och en tiondeplats.
På 3 000 meter hinder var det Linn Söderholm som lyckades bäst med en nionde plats på 9.57,61. Bakom henne kom Julia Samuelsson på 10.21,91.
USA-kollen
På andra sidan Atlanten fortsätter svenskarna att tävla. Under veckan blev både Vera Sjöberg och Mia Barnett klara för den prestigefyllda NCAA-finalen. För Sjöbergs del gäller det både 1 500 meter och 5 000 meter, någonting som blev klart efter att hon i Jacksonville först gjort 4.07,39 och sedan satte nytt skolrekord med 15.27,51. För Barnett gäller det också 1 500 meter då hon under helgen sprang in på 4.10,81 vid uttagningarna.
Yolanda Ngarambe har successivt skruvat upp temperaturen på säsongen. Under helgen gjorde hon 2.03,88 på 800 meter vid tävlingarna i Cleveland.
Äntligen dags för adidas Stockholm Marathon! All träning och nästan all laddning ska vara gjord. Nu återstår det att optimera allt på tävlingsdagen. Runner’s Worlds erfarna maratonlöpare Anders Szalkai ger dig sina bästa tips i nedräkningen mot det rekordstora och fulltecknade loppet – med runt 24 000 anmälda löpare!
[ANNONS FRÅN ADIDAS] Nu är det snart dags för start. Det är inspirerande men också lite pirrigt – precis som det ska vara. I min nedräkning mot 2025 års adidas Stockholm Marathon bjuder jag precis som tidigare år på några tips från min bok “Marathon och andra långlopp”. Det är tips som både är bra att upprepa för sig själv som rutinerad maratonlöpare och som även den som debuterar kan använda för att optimera loppet.
Några snabba tips inför och under loppet • Ladda med extra kolhydrater – men “överät” inte. Välj mat som du är van vid och med lite mindre fibrer. • Se till att ha bra vätskebalans när du kommer till starten. Ta gärna extra salt dagen innan, så du har en buffert om det blir en svettig maratondag • Ladda mentalt före start genom att kolla in banan så du vet vad som väntar. När du sedan springer ska du dela upp loppet mentalt i kortare delar. • Gör i ordning ditt tävlingskit i tid. Om det blir soligt så välj ljusa kläder, kanske keps och solglasögon. • Smörj in känsliga ställen före start: ljumskar, armhålor etcetera. • Ta in tävlingskänslan i starten, men låt dig inte inspireras så mycket att du startar för snabbt. • Stressa inte i början utan låt fältet sprida ut sig. Sedan kan du hitta din rytm och fart. • Drick hellre lite och ofta än mycket på en gång. Ta energi som du är van vid. Ska du vara ute lång tid kan du gärna välja fast föda som exempelvis bananbitar. • Under loppet kan du hitta inspiration genom att ta hjälp av publiken, medlöparna och funktionärerna. Ge en high five och lyft blicken när tröttheten kommer och låt energin från sidan av loppet hjälpa dig! • Testa att ändra steget någon kort bit för att hitta outnyttjad muskelkraft och komma ur den ofta ensidiga belastningen. • Även om det är en tuff utmaning – glöm inte att njuta av ditt lopp och den prestation du gör. Lyft dig själv och tänk att du gör detta för dig själv. Du kan och ska övervinna tröttheten så att du når den åtråvärda och känslofyllda målgången på Stadion
Fiberfattig frukost
På tävlingsdagen är det fiberfattig frukost som gäller för att minimera risken för magproblem under loppet. Äter du frukost tidigt? Med tanke på att starten är 12.00/12.10 tycker jag att du i så fall ska komplettera frukosten med ett eller flera mellanmål. Även om min tränare en gång sa att hungriga vargar jagar bäst tycker jag inte att det gäller för ett långlopp. Se också till att det du äter på tävlingsdagen gör att du inte blir hungrig före start.
Samtidigt ska du tänka på att om du äter för mycket för nära loppet kommer delar av det blod som din kropp behöver för att syresätta dina löpmuskler att vara upptaget med att jobba med matsmältningen. Så sikta på att inte vara hungrig – men inte heller helt mätt.
Före start ska du även se till att din vätskebalans är bra, men överdriv inte. Komplettera gärna med lite extra salt eller salttabletter om det ser ut att bli ett varmt/soligt lopp.
Smörj in känsliga ställen
Skavsår är aldrig kul att få, och det är ett onödigt irritationsmoment. Så smörj in känsliga ställen innan du sätter på dig tävlingskittet. Armhålan, bröstvårtorna och ljumskarna är klassiska skavsårsställen, och med lite mjukgörande hudsalva undviker du skav. Om du vet att du har en tendens att få skoskav kan det även vara läge att smörja in fötterna.
Värm upp efter hur fort du ska springa
Värm gärna upp lite lätt före starten. Beroende på vilken startfart du ska ha i loppet kan uppvärmningen se lite olika ut. För de allra flesta räcker det bra med loppets gemensamma uppvärmning i startfållan. Det blir en mjuk och bra start för kroppen. Ibland får man vänta länge i startfållan, och då kan en kort uppvärmningsjogg på några minuter och lite dynamisk stretch innan du går in i fållan göra att starten blir behagligare och att kroppen blir redo för ansträngningen.
Om du siktar på en snabb startfart i loppet krävs en egen uppvärmningsdistans på någon kilometer, kompletterat med 2–3 korta, 10–15 sekunder långa pulshöjande ruscher innan du går in i startfållan. Då slipper du dra på dig onödig startmjölksyra som kan hämma hela ditt lopp.
När du väntar på att startskottet ska ljuda får du inte glömma att andas. Se till att du får in syre i lungorna och inte står och spänner dig. Sträck på dig med armarna i vädret för att dra ut ryggen och få in syre. Lite nervositet är bra, men tänk på att loppet ska vara en rolig upplevelse. Det finns ingen anledning att vara alltför nervös eller få spagettiben i starten alltså.
Så springer du loppet
Starten går och för de flesta kommer det att vara lite trångt i början. Men starten är en inspirerande del av loppet, så passa på att njuta och ta in allt. Låt dig inte stressas om det är lite trångt, utan se det som att du får en mjuk start i loppet. Att kryssa sig fram tar mycket energi och du vinner oftast väldigt lite tid. Efter hand sprider fältet ut sig och du kan hitta din rytm och flyta på i din planerade fart.
Känns det som att du har kommit fel, eller att starten blev för snabb, ska du bryta en kort stund genom att slå av på farten och sen starta om igen.
När du har kommit en bit in i loppet är det viktigt att du känner att rytmen infinner sig. Känns det som att du har kommit fel, eller att starten blev för snabb, ska du slå av på farten en kort stund och sen starta om igen. Förhoppningsvis behövs det inte, men tveka inte om det inte riktigt fungerar direkt.
Springa/gå-metoden
Har du inte hunnit träna som du velat inför loppet och är mycket osäker att orka hela vägen? Då kan det vara läge att testa springa/gå-metoden redan från start.
Spring i din lugna fart som du sedan bryter av med en minut gång varje 2 km. Då får du totalt 20 minuter gång inlagt i ditt lopp, som kommer göra belastningen lite mindre tuff för kroppen. Det viktiga är att göra detta redan från start, innan du blivit trött.
Kör detta hela vägen och ta gärna även kortare stopp eller gå vid vätskestationerna och i tuffare backar. I övrigt är målbilden löpning fram till varje jämn kilometer och sedan 1 minut gång. Kör vidare på det sättet tills du är framme vid 40 kilometer – sedan har du bara de sista 2,2 kilometerna kvar!
Drick regelbundet
Väl inne i loppet är det viktigt att dricka. Vätskeförlust medför sämre prestationsförmåga och ökad risk för att du inte ska klara dig i mål. Drick vid varje vätskestation, eller runt var 20:e minut, 2–3 deciliter åt gången är lagom. Det är bättre att dricka lite mindre och ofta än mycket vid få tillfällen. Vatten går bra, men sportdryck kan ge dig viktig energi och även salter som kan ersätta det salt du svettas ut.
Om sportdryck inte fungerat för dig under långpassen kan du kanske dricka vatten kombinerat med energigel, men glöm då inte att försöka få i dig något med salt i under loppet. Energigel tycker jag att du kan ta runt var 25:e till var 45:e minut, gärna varvat med vatten. Salt kan du förhoppningsvis få i dig vid någon station på banan som har tilltugg eller dryck med salt.
Bästa tekniken för att dricka ur en mugg
Om du inte kan få personlig lagning från vänner längs banan får du ta vätskan som de flesta andra – via en mugg vid vätskestationerna. För att göra det lättare att dricka så kan du försöka trycka ihop muggen direkt på mitten så att det blir som en ”pip” att hälla från (det förutsätter att muggen inte är en klen platsmugg som spricker direkt). Funkar det inte att trycka ihop muggen till en “pip” får du tillfälligt sänka farten lite för att verkligen få i dig vätskan – för det är viktigt att du får i dig vätska regelbundet.
Ät om det behövs
Ska du springa mer än fyra timmar kan det vara bra att tillföra lättsmält energi i fast form under loppet. Undvik sådant du inte har provat förut, om det inte är kris. I så fall får du helt enkelt chansa.
Då är det bra om du har gjort en uppdelning av loppet i din planering, så att du inte ser hela loppet framför dig på en gång.
Efter hand kommer ofrånkomligen tröttheten. Då är det bra om du har gjort en uppdelning av loppet i din planering, så att du inte ser hela loppet framför dig på en gång. Annars kan det kännas oändligt långt och det är lätt att de negativa tankarna kommer: ”Vad spelar det för roll om jag kämpar?”
Om den känslan dyker upp är det lätt hänt att du inte plockar fram det som finns inom dig. Här gäller det att fokusera framåt – men inte mot målet utan mot delmålen. Hitta ett lämpligt delmål och tänk till exempel ”nu ska jag jobba på fram till nästa vätskekontroll”. Plocka fram övervinnarkänslan. Helt plötsligt är du förbi det motiga och kan se nästa del i loppet.
Stockholm är ett lopp med publik och många har även närstående längs banan, något du givetvis ska utnyttja under loppet. Ta hjälp av publiken och alla omkring dig. En vinkning eller lite positiv utstrålning till publiken trots tröttheten kan ge mycket respons och kraft tillbaka. Prova!
Medtävlarna finns också runt dig hela tiden, så uppmuntra varandra när det börjar bli tufft. Blir du trött kan du med fördel lägga dig i en löpargrupp där du kan ta rygg på en annan löpare under en period och återhämta dig lite. Lite senare kanske du kan hjälpa någon annan genom att ligga i täten.
Spara muskelkraft i backarna – och ändra steget
Tänk på att springa mjukt i utförslöpningen, och att ta små tassande steg uppför – eller passa på att ta ett raskt gångavsnitt om du behöver i någon backe. Det finns många tillfällen då det kan löna sig ta ett kortare promenadavsnitt för att spara energi och kunna springa snabbare på andra delar av banan.
Om det börjar kännas tungt i musklerna kan du testa att ändra steget.
Om det börjar kännas tungt i musklerna kan du testa att ändra steget. Tänk dig att du ska springa högt och fint trots tröttheten. Då får du något nytt att tänka på och kan förhoppningsvis hitta outnyttjad muskelkraft. Kom ihåg att du har oanade krafter inombords! Tröttheten kommer för alla, men om du lyckas hålla tankarna positiva går det oftast att ta sig ur den och hitta mer kraft än du tror.
Om du har provat allt och verkligen inte känner att det är din dag kan du försöka släppa dina tidsambitioner och köra ett lopp där du fokuserar på att uppleva allt som händer, snarare än att pressa farten. Hur det än går är känslan av att nå målet något att jobba för!
I nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon den 31 maj, som görs i samarbete med adidas, får du följa RW:s chefredaktör Anders Szalkais förberedelser inför loppet. Här är hans analys av banan – från start till mål.
[ANNONS FRÅN ADIDAS] En del av den mentala optimeringen inför lopp tycker jag är att kolla in banan så att man rent mentalt vet vad som kommer. När 2023 års upplaga genomfördes var det till stor del på en ny bansträckning även om många delar av banan som funnits genom alla år fanns med. Den nya bansträckningen blev uppskattad av löparna och används därför även 2025, men med några små justeringar jämfört med 2023 och 2024.
Här får du som sprang banan ifjol en påminnelse om banans struktur. Springer du den för första gången får du veta vad som väntar så att du kan ladda mentalt.
Här är min analys för varje femkilometersavsnitt i loppet, samt så klart de sista 2,2 kilometerna från 40 kilometer in i mål. Avslutningen har en liten twist som man kanske inte väntar sig – den kan vara bra att vara förberedd på.
Start: 0–5 km
Det känns bra att den fantastiska starten i Stockholm Marathon är som vanligt på Lidingövägen utanför Stockholms Stadion. Inledningen på Lidingövägen och direkt höger på Valhallavägen är lättlöpt. Här handlar det främst om att hitta in till sin rätta fart i startfältet.
När man svänger nerför Odengatan är 1 kilometer avverkad, och här går det svagt utför – fortsatt snabb löpning med andra ord. Vid Sveavägen svänger man in mot city. Det är riktigt lättlöpt även här, och 2 kilometer passeras vid Observatorielunden på höger sida. Vid Kungsgatan tar man in höger, och det känns förhoppningsvis inspirerande att få springa här – och det är fortsatt lättlöpt.
Första större prövningen – förutom att hitta in till rätt tempo och klara svängarna – kommer när man svängt höger från Kungsgatan och efter passering av Norra Bantorget ska ta sig uppför Torsgatan. Från cirka 3,5 kilometer har man en lite sugande stigning att ta sig an. Förhoppningsvis känns det ändå bra så här tidigt i loppet. När man kommit över från Vasastan till Kungsholmen passeras 5 kilometer.
Första 5 kilometerna rankar jag som den näst snabbaste 5-kilometerssträckan. Men då man har många medlöpare runt sig i början av loppet kanske man tappar lite fart där. Undvik att stressa – kryssa dig inte fram här utan låt fältet sprida ut sig. De snabbaste löparna, som har fri löpning ganska direkt efter start, kan däremot springa denna del lite snabbare än snittfarten för tidsmålet.
5–10 km: Snabbaste 5-kilometersavsnittet – men med lite ny sträckning
Även om den första 5:an får anses vara lätt, känns det som att 5:an upp till 10 kilometer är ännu lättare. Först en lättlöpt knapp kilometer på Fleminggatan, och sedan in på Scheelegatan. Här är det plant och svagt uppför förbi Rådhuset.
Vid Kungsholms torg kommer sedan en fin utförslöpa. Man kan nyttja den genom att flyta på och spara energi och kanske tjäna några sekunder på kilometertempot.
Efter utförslöpan tar man direkt vänster, in mot stan på Norr Mälarstrand. Här är det fortsatt lättlöpt på sträckan förbi Stadshuset, som många som kört maran tidigare känner igen.
Men det blir även lite uppförslöpning på detta 5-kilometersavsnitt, när man tar sig under Centralbron – men det är varken brant eller långt.
Man passerar 8 kilometer på Vasabron. I 2024 års upplaga fortsatte man härifrån runt Gamla Stan. I år tar man i stället till vänster in på Rådhusgränd och springer vidare på Slottskajen. Sedan svänger man vänster in på Norrbro och höger på Strömgatan och vidare bort mot Kungsträdgårdsgatan där 9 kilometer passeras. Sträckning här är flack och lättlöpt men den nya bandragningen innebär också några fler svängar jämfört med 2024 års bana.
Från passeringen utanför Kungsträdgården svänger man höger och bort mot Strandvägen. Där nås 10-kilometerspasseringen en bit in på den del av banan där man springer tre gånger (dock på olika sidor). Det här gör att man säkert kan få lite extra hjälp och inspiration av publiken på den här sträckan.
Är detta det kanske snabbaste eller lättaste 5-kilometersavsnittet? Ja, om man kollar in banprofilen är det faktiskt totalt sett lite mer utför än uppför här, även om det nog mestadels känns som en flack löpning. Det ökade antalet kurvor kanske drar ner flytet något, men vid provlöpningen upplevde i alla fall jag kurvorna som snälla. Så om man vill tjäna in några sekunder på ett 5-kilometersavsnitt jämfört med snittfarten för tidsmålet kan man göra det här – utan att det behöver ta så mycket mer energi och kraft.
10–15 km: Narvavägens motluttestas
Den förhoppningsvis publiktäta Strandvägen ut mot Djurgården betas av på 5-kilometersavsnittet mellan 10–15 kilometer. Den utmanande delen gällande höjdmeter blir löpningen uppför Narvavägen, där man sedan tar yttervarv i rondellen vid Karlaplan.
Här tycker jag att man ska ta det lite lugnare uppför, och detsamma gäller motlutet på Sturegatan upp mot Valhallavägen. Det man tappat i snittfart uppför dessa motlut smyger man in igen då Valhallavägen är svagt sluttande utför. Så även om inledningen på Oxenstiernsgatan vid Radiohuset går svagt uppför, kan man flyta på i utförslutet ner mot Diplomatstaden och Dag Hammarskjölds väg. Det gör att man säkert kan hålla den planerade snittfart på detta 5-kilometersavsnitt utifrån tidsmål.
15–20 km: Böljande på Djurgården
Det här 5-kilometersavsnittet startar på Djurgårdsbrunnsvägen som tar oss ut mot Djurgården.
Banan är nu mestadels flack, även om det böljar lite. Strax innan 17 kilometer ska man ta sig an backen uppför Manillavägen mot Manillaskolan. Utifrån en tröskellöpning som genomförts på sträckan noterade jag att farttappet uppför här var runt 15 sekunder per kilometer. Så låt inte GPS-klockan stressa dig här. Korta gärna ner steget lite och öka stegfrekvensen samtidigt som du låter farten bli lägre. Det är långt kvar, så vi ska inte bränna för mycket redan här.
Resten av 5-kilometerssträckan upp till 20 kilometer har fortsatt en lite böljande banprofil, så det gäller att växla lite mellan det kortare steget uppför och flytsteget utför. Vi passerar 20 kilometer vid Rosendalsvägen med löpningen i riktning mot Djurgårdsbron.
Sammanfattat är den här 5:an, som tar oss upp till 2 mil, en smått utmanande sträcka. Speciellt som man nu börjar ha lite distans i benen. Under stora delar av löpningen på Djurgården har man inte samma publikhjälp som på andra delar på banan, så man får i stället fokusera på den härliga naturen och miljön på denna del av loppet.
20–25 km: Ladda inför Söders höjder
Den här sträckan mellan 20–25 kilometer innehåller halvvägspasseringen, som kommer på Strandvägen i riktning in mot centrum. Här är det verkligen publikvänligt – och lättlöpt. I varje fall fram till stigningen som tar oss vidare från Gamla Stan upp mot Söder via Guldbron vid Slussen, en backe som startar strax efter 23 kilometer.
Denna sträckning användes första gången under 2023 års lopp. På banprofilen ser stigningen från Slussen upp längs Katarinavägen brant ut. Om man springer den med pigga ben är lutningen rätt löpvänlig, men när jag sprang den under loppen 2023 och 2024 kändes den både tuff och lång.
Backen är mer som en lång slakmota, ända nerifrån Gamla stan och bron över till Slussen och vidare upp till toppen. Totalt blir det runt en kilometer upp till toppen av Katarinavägen där den svänger och övergår till Renstiernas gata.
Här gäller det därför att dels vara mentalt förberedd på vad som kommer, dels att våga sänka farten och “tassa” uppför. Mentalt är det bara att beta av den här kilometern – ha med dig att du sedan har gjort en av banans absolut tuffaste delar.
Efter att toppen är nådd blir det svagt utför, ner till svängen höger in på Folkungagatan som tar oss fram till en vänstersväng in på Götgatan. Här har banan ändrats något jämfört med 2024 års upplaga. Justeringen innebär inte några extra höjdmeter däremot. Vi når 25 kilometer precis vid Skatteskrapan på Götgatan, strax innan banan svänger in på Vartoftagatan.
Inledningsvis är detta en lätt 5:a med mycket publik och flack löpning. Men med stigningen som tar oss upp på Söder är detta ändå en av de 5-kilometerssträckorna som har mest stigning totalt i loppet. Är man bara mentalt förberedd på kilometern uppför, som kommer mellan lite drygt 23 till lite drygt 24 kilometer, är jag övertygad om att man fixar det bra.
Guldbron från Gamla Stan upp mot Slussen inleder en av banans tuffaste stigningar.
25–30 km: Omväxlande på Söder med högsta punkten och klassiska Västerbron
Sträckan 25–30 kilometer har några korta delar på andra gator än 2024 års bana, men det mesta är ändå sig likt från i fjol. Sträckan inleds med en sväng in på Varvtoftagatan från Götgatan. Sedan springer man Västgötagatan, vidare in på Magnus Ladulåsgatan och Rosenlundsgatan bort mot Hornsgatan.
Det blir en del svängar att parera och som kan vara lite jobbiga om man springer i hög fart. Men gatorna är relativt breda här. Så även om det växlar mellan plant, svagt uppför och nerför är det ändå relativt lättlöpt. Givetvis kommer trötta ben göra att det upplevs som lite tufft ändå för många löpare.
Efter en kort löpning på Hornsgatan ska man via slutsnutten på Ringvägen, som kommer efter 27 kilometer, ta sig an Lundagatans tuffa motlut. Här väntar runt 300 meter ganska jobbig stigning uppför till toppen. Den här stigningen upplevde jag vid min testlöpning som klart tuffare än Katarinavägen. Så här gäller också ett kortat steg och att försöka ha positiva tankar.
Belöningen efter toppen på Lundagatan är sedan en ganska lättlöpt kilometer med en hel del utförslöpning fram till Västerbron. Så här gäller det att njuta och ladda lite kraft inför Stockholm Marathons klassiska Västerbroutmaning.
I början av Västerbron har vi avverkat runt 28,5 kilometer. Vid ungefär brospannets högsta del nås 29 kilometer. Förhoppningsvis har man ben som kan nyttja den fina utförslöpningen som sedan följer, ner från bron mot Rålambshovsparken. Där når vi 30 kilometer strax efter att banan svänger in på Rålambshovsleden som tar oss vidare mot Norr Mälarstrand.
Den här 5-kilometerssträckan får nog rankas som en av banans tuffaste med två toppar som ska besegras. Dels Lundagatans sträckning upp mot Högalidskyrkan, där man når banans högsta punkt. Dels klassiska Västerbron som kommer i ett tufft läge. Men är man mentalt beredd på sträckningen och “tassar” uppför kommer det här avsnittet att gå bra.
30–35 km: Plant, uppför och utför
Nu börjar maran på riktigt. Vi har rundat ”Rålis” och nu är det fin, flack löpning som gäller inledningsvis – bort mot och sedan längs med Norr Mälarstrand. Har man inte “slagit” benen för mycket i utförslöpan nerför Västerbron är det här en bra sträcka att rulla på i bra fart. Eller så återhämtar man sig lite här och gör sig redo för att ta sig tillbaka på de avsnitt av banan som inledde loppet.
Ett lite segt motlut väntar vid Kungsholmstorg. Där tar Scheelegatan oss upp till vänstersvängen in på Fleminggatan där man efter en bits löpning passerar 32 kilomter. Så nu är det “bara” en mil kvar. Förhoppningsvis är känslan just “bara”. Jag hoppas själv att jag kan få lite positiva minnen från när jag gick starkt på denna del av banan det år då jag hade lyckan att vinna loppet (2001). Nu är visserligen inte sluttampen samma som det var då, utan vi har en klart längre sträcka kvar till Stadion.
Efter passering St Eriksplan och 33 kilometer belönas vi denna gång med löpning nedför Torsgatan. Detta är ännu ett bra utförslut som det är bra att ha sparat benen till. Då kanske man vågar släppa på här, innan det åter blir plant med några svängar fram till 35-kilometerspasseringen som kommer efter att vi passerat Centralen.
Som enskild 5-kilometersdel är 30-35 kilometer relativt lätt. Men i fjol upplevde jag den i ett skede av loppet där jag var trött,och då är exempelvis lutningen uppför från Norr Mälarstrand tuff. Tänk därför på att det sedan går utför på Torsgatan och att du vid Centralen “bara” har sista 7 kilometerna kvar.
35–40 km: Gamla Stan, Strandvägen och tuffa Narvavägen
Loppets sista 5-kilometersavsnitt går mestadels på plana vägsträckor med ofta mycket publik, men avslutas med en sugande stigning. Förhoppningsvis har man lite vittring på sin målsättning – och förhoppningsvis peppar publiken oss till stordåd. Svängen runt Gamla Stan kan kännas lite seg inledningsvis eftersom vi springer bort från målet. Tänk därför här på att du snart vänder runt mot rätt håll igen.
På Strandvägen passeras 38 kilometer. Nu är det nära – även om sträckan som vi redan provat på upp mot Karlaplan är sugande. Fokusera på att väl uppe återstår bara 2 kilometer löpning följt av en defilering in på Stadion.
40–42,2 km: Runt Valhallagrillen innan efterlängtad målgång
Karlavägens flacka, fina sträcka tar oss vidare mot Stadion och målet. Efter det sista, korta motlutet uppför Sturegatan är jag och många med mig vana vid att man direkt ska svänga runt och springa in på Stadion från Sofiavägen. Men sedan i fjol får vi inte göra det. För att samla ihop den totala sträckan på 42 195 meter springer vi i stället först Valhallavägen vänster och rundar Valhallagrillen innan vi vänder tillbaka mot Stadion och tar in på Sofiavägen.
Den här lilla extrarundan är flack så kanske kan man vila upp sig lite inför en snygg målgång. Eller så hinner man i bästa fall plocka några sekunder till om man är nära att nå sin personliga drömtid.
Avslutningen är de – förhoppningsvis fantastiska – 250 meterna inne på löparbanorna innan du når den åtråvärda målgången vid Kungliga läktaren på Stockholms Stadion. Grattis till oss!
Här hittar du vätska under loppet Totalt finns 17 vätskekontroller. Vid vätskekontrollerna 1, 3, 7, 9, 12, 14 och 16 serveras endast vatten. Vid samtliga övriga vätskekontroller serveras även sportdrycken Enervit G Sport med apelsinsmak på de första borden. På borden efter serveras vatten. 3,8 km – Torsgatan 5,6 km – Fleminggatan 7,2 km – Stadshuset 8,8 km – Strömgatan (Även Cola strax innan vätskan) 11,2 km – Karlaplan (Även gelégrodor) 12,9 km – Valhallavägen (Även bananer) 15,5 km – Djurgårdsbrunnsvägen 17,4 km – Manillavägen (Även bananer) 20,2 km – Nordiska Museet (Även saltgurka strax innan vätskan) 22,2 km – Skeppsbron (Även Cola strax innan vätskan) 25,5 km – Magnus Ladulåsgatan (Även Enervit Gel med colasmak) 27,9 km – Varvsgatan (Även bananer) 30,1 km – Rålambshovsparken 32,2 km – Fleminggatan (Även grönsaksbuljong) 34 km – Torsgatan (Även druvsocker) 37,4 km – Strömgatan (Även kaffe) 40 km – Karlaplan (Även gelégrodor)
