Krönika. Den ena försvann, den andra också. Nu står britternas hopp till hon som aldrig gjort det förut. Lyckas hon är vägen öppen. Upp till bevis nu, Keely.
Det har viskats om det ett tag, kanske till och med i två år. Britterna är på gång igen. Under det senaste decenniet har landet sprungit ut världsstjärna på världsstjärna. Från norr kom först Chris O´Hare, sen Laura Muir, Jemma Reekie, Jake Wightman och Josh Kerr. Från söder Ben Pattison och från någonstans däremellan, Keely Hodgkinson.
Nu har de samlat på sig tillräckligt med huvudpersoner för att det ska bli rimligt att prata om britterna som kungarna över medeldistansen. Att de ska ta medalj i varje lopp utom hinder vore ett lågt ställt mål men efter gårdagens semifinaler på 800 meter kan självbilden få sig en rejäl törn.
Först rök unga Phoebe Gill. 17- åringen, som är ett bevis på att talangerna fortsätter springa, räckte inte till i semifinalen och hade ett tufft upplopp. Om det någonstans var en del av en kalkyl i plan B var nästa fall desto tyngre när Jemma Reekie återigen misslyckades i ett mästerskap.
För de som trodde att hon bedrivit exorcism genom VM-medaljen i vintras var gårdagen ett smärtsamt uppvaknande. Reekie, som har den näst bästa tiden i världen i år, la sig som tvåa på ytterdelen av bana ett. Försökte säkra andraplatsen och direktkval (väl?) men stumnade på upploppet. Historien är det enda som upprepar sig, den här gången räckte det inte ens till final för skotten.
“Det startade 2021”
En gång i tiden hette de brittiska löparna Coe, Ovett och Cram. Då var det herrsidan som dominerade. 20- talets britter har läst historien, synat och höjt insatsen. Nu är damerna också med på tåget och ska de lyckas vinna tillbaka medeldistansen är damernas 800 meter det första slaget. Kompanjonerna är borta och drömmen om en dubbel eller trippel likaså, men Keely Hodgkinson är kvar.
Etta i världen i år, sexa genom alla tider. Ingen har slagit henne på 800 meter 2024. Det måste väl kännas rätt betryggande? Njaaa, utanför europamästerskapen har hon “bara” blivit tvåa.
Det startade 2021 när den lika gamla amerikanskan Athing Mu vann OS- guld. På VM året efter var det samma visa och även på samväldesspelen blev hon tvåa, då omspurtad av kenyanskan Mary Moraa.
Ny chans 2023 men ingen förbättring. Det spelade ingen roll att Hodgkinson för första gången slog dominanten Mu i en final när hon återigen blev omspurtad av Mary Moraa på upploppet. Silver, igen.
Hogdkinson under VM 2023. Inför mästerskapet var hon snabbast i världen. FOTO: DECA Text & Bild
“Där startar britternas öde”
Den som hängt med i löparkretsarna vet att Mu inte kommer till OS efter ett fall i de amerikanska uttagningarna. Det går därför att säga att det inte är någon tvekan om vem som är favorit.
Hodgkinsons största motståndare är historien om henne själv. Det krävs mycket för att bryta trender och det måste hon lyckas med ikväll. Förlorar hon finns det fog för att undra om hon drabbats av samma virus som det engelska fotbollslandslaget. Ni vet, det som gör att man aldrig riktigt lyckas nå hela vägen fram i mästerskap.
Om Hodgkinson blivit drabbad kommer vi under resten av spelen också ställa frågan kring vilka fler som insjuknat. Kan Kerr också blivit smittad? Kommer gulden aldrig att komma “hem”?
Å andra sidan, skulle hon vinna så ligger vägen öppen för brittisk dominans. De kommer ha fått en flygande start som säkerligen kan ge svallvågor. Ingen kommer heller kunna säga att Hodgkinson inte är en vinnare om hon vunnit det största.
Ikväll 21.47 går starten för 800 meter. Utöver Hodgkinson kommer kenyanskan Mary Moraa. Vinner hon har hon tagit över både VM- och OS- titeln från Athing Mu. Ha koll på henne när upploppet börjar, där startar britternas öde.
Friidrotten på OS har dragit igång och den första svenska löparen har gått in i spelen. Samuel Pihlström åkte ut ur försöken trots fina lopp.
På förhand var det ett tufft heat som Pihlström hamnade i under OS- debuten. Det innehöll världsmästaren Josh Kerr och sub 3.30- löparna Yared Nguse, Biran Komen och Narve GIlje Nordås. Dessutom fanns spurtstarke tysken Robert Farken med.
Trots ett fint lopp där Pihlström ryggade Nordås föll han tillbaka på upploppet och slutade åtta på 3.36,80 (topp sex vidare till semifinal). Nytt för i år är dock att det inte betyder respass. Istället fick Pihlström en ny chans i återkvalet som gick dagen efter.
I återkvalet tävlade alla som åkt ut och som inte blivit diskade eller fått en DNF eller DNS om de sex sista platserna. Ett nytt fint lopp av Pihlström där han kom bra på slutet gjorde att han var snubblande nära en semifinal. Men istället för avancemang blev det en snöplig fjärdeplats för svensken där topp tre tog sig vidare.
Han kan dock glädja sig åt att tiden 3.33,58 inte bara är nytt personbästa utan också den nästa bästa tiden någonsin av en svensk. Han passerar både Emil Danielsson och den förre detta rekordhållaren Kalle Berglund på topp tio listan genom tiderna. Kalle, som hade det svenska rekordet fram tills förra året, gjorde sin tid, 3.33,70, när han blev nia i VM- finalen 2019. I år räcker 3.33,58 inte ens till en semifinal.
Det ska också nämnas att Pihlström råkade ut för en knuff i återkvalet av britten George Mills. Sverige la in en protest men den avslogs efter överläggning mellan domarna.
Almgren nedpetad
Även på 10 000 meter gick det fort. Efter ett rafflande lopp kunde världsrekordhållaren Joshua Cheptegei från Uganda ta hem guldet på ett nytt olympiskt rekord, 26.43,14. Silvret gick till Berihu Aregawi och bronset knep Grant Fischer.
I och med att spanjoren, Thierry Ndikumwenayo, blev nia på 26.49 petades Andreas Almgren ned från trea till fyra genom tiderna i Europa.
Almgren valde att inte tävla på 10 000 meter på grund av en skada och går istället in i spelen på onsdag då försöken på 5000 meter startar.
OS- debut för Andreas Almgren under veckan. FOTO: DECA Text & Bild
Favoritfallen
Två av de tre britterna i damernas 800 meter fick respass i semifinale. Både Jemma Reekie, som är tvåa i år på världsrankingen, och unga Phoebe Gill åkte ut. Bara favoriten Keely Hodgkinson är kvar.
Även Oliver Hoare är borta från tävlingarna. Australiensaren, som vann den senaste Diamond League- tävlingen, åkte ut i återkvalet på 1500 meter.
Dessutom möttes Jakob Ingebrigtsen och Josh Kerr för första gången i semifinalen på 1500 meter. Kerr var före norrmannen men det är inget resultat som vi ska lägga någon större vikt på då båda endast såg till att ta sig vidare till final.
Vill ni läsa mer om OS kan ni göra det här och här. Alla resultat från OS hittar ni här.
Med folkfest, bra löpväder, lera och fantastiska utsikter firade Kia Fjällmaraton Årefjällen 20-årsjubileum i en hel vecka. Johanna Gelfgren och Noah Brautigam tog hem segrarna på 100K, medan det blev rafflande kamper på avslutningsdistansen 45K. Eskil Kinneberg spurtade sig till segern, medan Lina El Kott Helander höll undan för de jagande där bakom.
Historik
Den ursprungliga Fjällmaratondistansen hade sin första upplaga 2005. Då hette det Vértex Fjällmaraton, efter det latinska ordet för topp/spets. När Patrik Nordin, som fortfarande driver Fjällmaraton, hade jobbat på Storulvåns Fjällstation blev Jämtlandstriangeln banan det första året.
Andra året flyttades det till Södra Årefjällen och sedan dess har bansträckningen skiftat i större eller mindre utsträckning nästan varje år. Fokus är på upplevelsen, för alla löpare från motionärer till elit.
Den 20:e upplagan av det som numera är en hel fjällmaratonvecka, startade i söndags med Salomon 27K, med norske landslagsorienteraren Andrine Benjaminsen och Olle Kalered som vinnare. Tidigare svenska landslagsorienteraren Lisa Risby och Linus Hultegård var snabbast uppför Åreskutan i det som kallas Vertical K, 1000 höjdmeter uppåt på en distans på under 5 km.
Gelfgren och Brautigam vann Fjällmaraton 100K för andra gången
Johanna Gelfgren – utslagen men nöjd vinnare av 100 km klassen i Fjällmaraton Åre.
I torsdags var det dags för den längsta distansen, 100 km med över 3000 höjdmeter.
Damklassen dominerades som väntat av Johanna Gelfgren. När hon anmälde sig bara någon dag före tävlingen, med motiveringen att “det är lättare att springa långt och långsamt”, var hennes största motståndare hon själv. En skada i sätesmuskeln, som tvingade henne att bryta trail-EM i juni, visade sig dock hålla. Även om hon tog det förhållandevis lugnt, med depåstopp på flera minuter, var segern aldrig hotad.
Tiden 11:16:46 är två minuter långsammare än när hon vann tävlingen 2021. Johanna Gelfgren är därmed den första kvinnan att vinna Fjällmaraton 100K två gånger.
Där bakom gjorde fjolårstrean Sofia Nordin ett topplopp. Hon var aldrig mer än 37 minuter efter Gelfgren, i mål blev differensen 34:45. Då Dagny Bengs tvingades bryta halvvägs med astmaproblem och Sofia Smedman klev av efter Edsåsdalen efter ungefär åtta mil, blev det Ebba Simensen som med starka sista mil klättrade upp på den tredje pallplatsen, 2 timmar och 20 minuter efter vinnande Gelfgren. Lovisa Tysklind hjulade i mål som fyra. Alla på topp fyra är under 30 år.
I herrklassen utkristalliserades direkt en trio med fjolårsvinnaren Patrik Lindegårdh, 2022 års vinnare Noah Brautigam och Elov Olsson, med Anders Fox ensam inte långt där bakom. Det gick snabbt under de platta inledande två milen innan Ottfjället. Där släppte Lindegårdh, som senare bröt med dålig mage och dåliga baksidor.
Då Simon Bloss inte kom till start och vaden tvingade Erik Anfält att bryta i Vålådalen öppnades det upp för ganska stora avstånd mellan tätkvartetten och de övriga.
Noah Brautigam – vinnare 100 km Fjällmaraton
Brautigam sprang i ensamt majestät från ungefär tre mil. Bakom honom var Anders Fox – som aldrig tidigare sprungit längre än 64 km på tävling – ett tag uppe på andra plats, med Elov Olsson i hasorna. Olsson gick snart förbi, men ännu vid 82 km var Fox precis bakom, med Johan Ställberg som stadigt närmade sig.
I backen upp mot Välliste var krafterna slut för Fox, samtidigt som Elov Olsson gjorde en väldigt stark avslutning. Brautigam vann på 9:43:45, en kvart efter en jagad och tröttkörd Olsson, med ytterligare åtta minuter ner till tredjeplacerade Johan Ställberg. Anders Fox promenerade in fjärdeplatsen, 1 timme och 9 minuter efter Brautigam.
Noah Brautigam är en amerikan som bor i Falun med svensk fru sedan tre år. Fjällmaraton 100K 2022 var hans första seger i Sverige. Med torsdagens vinst är alltså även han uppe på två segrar på den längsta av distanserna under Fjällmaratonveckan.
Fjällmaraton 45K – Linus Hultegård och Oscar Claesson
En dimmig lördagsmorgon med fukt i luften var det så dags för den avslutande jubileumsdistansen, Kia Fjällmaraton 45K. 178 kvinnor och 461 män stod förväntansfulla på startlinjen vid Trillevallens Högfjällshotell.
I Fjällmaraton vet man inte vilka man tävlar mot förrän man står på startlinjen. Oscar Claesson kämpar fortfarande med en hälsena, men kunde inte hålla sig från att anmäla sig på tävlingsmorgonen. Lina El Kott Helander kom upp från Frankrike kvällen innan och anmäldes av tvillingsystern Sanna.
Men det blev de två som satte färg på loppet, på flera sätt. Systrarna El Kott Helander var dagen till ära iklädda silverpaljettprydda linnen. Och med fem segrar på sex tävlingar under de senaste två åren har Oscar Claesson blivit Årefjällens okrönte konung.
Tillsammans med Linus Hultegård tog Oscar Claesson herrtäten uppför den första av fyra toppar, Välliste. Vid 12 km var de en kvartett, då norske elitorienteraren Eskil Kinneberg och Jonatan Fridolfsson hade anslutit. Andra fjället var det vackra Renfjället, där Oscar nu hade 40 sekunder ner till Linus och ännu en minut till Eskil, medan Jonatan därifrån sprang i ett tomrum på fjärde plats.
I nerförslöpningen tillbaka mot Edsåsdalen kom Kinneberg ikapp och vid 25 km var de en trio. De var fortfarande tillsammans upp över Grofjället, men på Hållfjället hade Claesson fått en lucka, medan småbarnspappan Hultegård kände att distansen började ta ut sin rätt och fått släppa ytterligare en minut.
Fjällmaraton 45K – Eskil Kinneberg i mål
I nerförslöpningen ner mot Ottsjö kom Kinneberg återigen ikapp och det blev en sekundstrid mot Claesson in i det sista. Till slut visade sig Kinneberg vara den starkare på den leriga avslutningen, trots att han aldrig har sprungit så här långt. 3:47:23 mot 3:47:38, med en differens på 5:47 ner till Hultegård som trea.
Fjällmaraton 45K – Lina El Kott Helander efter mål
I damtävlingen var det Lina El Kott Helander som klättrade starkast uppför Välliste. Men efter 12 km var Märta Larsen, som gjorde sin första tävling på två år, efter graviditet, bara 26 sekunder bakom. Uppför Renfjället växte det till 50 och ytterligare två minuter nerför till Dalen efter 25 km. Där var Malin Barrulf fyra minuter efter Larsen. På Grofjället efter 33 km hade det krympt till tre minuter och på toppen av Hållfjället, med 7 km kvar, var hon nästan ikapp.
Fjällmaraton 45K – Malin Barrulf
Även om Barrulf inte kände sig på topp och hade det tufft under hela tävlingen kämpade hon sig förbi Larsen under utförslöporna ner mot Ottsjö. Lina El Kott Helander kunde hon dock inte göra något åt, hon vann på 4:58:43. Segermarginalen för Lina blev en sekund över två minuter, medan Barrulf sedan hade ytterligare två minuter ner till trean Märta Larsen.
Sedan Sanna El Kott Helander tagit tillbaka fjärdeplatsen efter Renfjället höll hon Josefin Rakos ett par minuter bakom hela vägen. De slutade som fyra och femma.
Vinnaren av världscupen i skicross den senaste säsongen, David Mobärg från Undersåker, gjorde för övrigt en imponerande insats och tog sig runt på en tid under 7 timmar.
KRÖNIKA. Fram med fläkten, det är dags att skingra stämningsröken och för nu fokusera på de som är här. Först till utfrågning är en 23- åring från Landvetter. Hur långt kan han gå? Ett mjölksyrat steg till.
OS- elden hade knappt hunnit in i Frankrike innan vi på nytt fick lära oss att historien är det enda som upprepas. Inkvalade atleter som inte blev uttagna gjorde att friidrottssverige slöt sig samman. Det skreks, skrevs och stämdes.
De enda som inte verkade se idrottarnas vrede var SOK. Klocktornet på Stockholms stadion är högt och verkar ha annat glas än det jag är van vid.
I framtiden kommer vi säkert ha anledning att återkomma till just det här. Nu kan vi konstatera att processen inte är klar och att de inkvalade atleterna inte kommer att tävla i Paris. Frågor på det? Inte just nu, då låter vi spelen börja.
Samuel Pihlström blir imorrn förmiddag förste svenska löpare att gå in på Stade de France. Försöken för 1500 meter startar strax efter klockan 11.
”Mardrömslottning?”
Sedan några år tillbaka har 1500 meter tagit tillbaka sin plats som kungadistansen. Coe vs Ovett har fått sin uppföljare i Ingebrigtsen vs Kerr och de senaste åren har vi sett fler sub 3.30- löpare än bajsprover i Seine. Som en extra söt krydda kommer vi också få en svensk med i år.
Efter en inomhussäsong med svenskt rekord och VM- final fortsatte Pihlström på samma bana när utomhussäsongen tog vid. Han lärde sig att springa på tider runt 3.34-3.35 och kändes lite spännande inför EM i Rom. En bruten handled senare var dock inte löpning så kul längre.
Nu verkar handleden inte påverkat honom mer än genom ett Jamie Vardy- aktigt handledsskydd. Så sent som i lördags tävlade han på 800 meter och slog då till med den sjätte bästa tiden någonsin av en svensk.
Jag har dock dåliga nyheter till den som hoppats på att Pihlström bara ska kunna lägga in ”Cruse-controllen” och surfa vidare till semifinal. Det är ett tufft heat med tävlingens ena protagonist, Josh Kerr. Dessutom är ett av Kenyans stora hopp, Brian Komen, USA:s dito Yared Nguse och en av Norges mest omskrivna män, Narve Gilje Nordås, med. Även Mariano García kan bli farlig och då har vi heller inte nämnt australiensaren Oliver Hoare. De riktigt kreddiga vill också varna för tysken Robert Farken.
Mardrömslottning? Jag vet inte, det är inga som jag vill möta i alla fall.
Josh Kerr spurtar hem guldet på VM 2023. FOTO: DECA Text & Bild
“Inget unikt”
Tur existerar inte i tider som dessa och trots att Pihlström är en bra avslutare är det inget unikt i startfältet. Att tro att han ska kunna spurta ned löpare som Yared Nguse, Josh Kerr eller Narve Gilje Nordås är naivt.
Jag förstår nu om bilden jag målat upp verkar mörk men det finns hopp och jag lever på hoppet. I semifinalen finns 24 platser. 18 av dem kommer delas ut imorgon till de sex främsta i varje heat.
Den som är väldigt snabb i huvudet inser då att det blir tre heat och att det är någonting som är märkligt, den personen har helt rätt. Nytt för i år är att friidrotten använder sig av ett återkval. De som inte går vidare till semifinal kommer göra upp i ett nytt lopp på lördag där de sista sex platserna ges ut.
Inför mästerskapet är Pihlström rankad som 29:a världen. Han ligger alltså utanför en semifinal på pappret men med den goda formen känns det inte omöjligt för honom att gå vidare. Att nå en direktplats imorrn kan bli svårt men via fredagens återkval finns chansen.
Jag spänner bågen och hoppas på pilen. Det kommer kanske inte ske på det traditionella sättet men vem bryr sig om tradition egentligen. Först ska vi bara ta ett mjölksyrat steg till.
Bara några dagar innan OS- debuten slog Samuel Pihlström till med sin första tid under 1.46 på 800 meter. Carmen Cernjul har satt nytt svenskt juniorrekord på samma sträcka och SM på 10 km har avgjorts i Kalmar, även där blev det nytt juniorrekord.
Om fem dagar går försöken på 1500 meter på OS. Där kommer Samuel Pihlström springa och som ett sista test av formen reste han till Belgien för att under lördagen springa 800 meter.
Det blev succé. Pihlström vann B- heatet på 1.45,97, den sjätte bästa tiden någonsin av en svensk och nytt personligt rekord med åtta tiondelar.
Pihlström var dock inte ensam om att springa bra i Belgien. Klubbkompisen Benjamin Åberg slog även han nytt personbästa när han kom i mål på 1.49,67.
Julia Samuelsson tävlade också fast på 3000 meter där hon gjorde 9.23,40.
Det nya juniorrekordet
Spårvägens Carmen Cernjul är 17 år gammal men trots det innehar hon det svenska U20-rekordet på 800 meter.
På KP Games i Uddevalla slog hon till med 2.03,76- en förbättring av det 26 år gamla rekordet med 14 hundradelar.
Tiden är även en förbättring av en viss Malin Ewerlöfs inofficiella U18- rekord och placerar henne som 23:a genom tiderna i Sverige.
Tvåa i loppet blev Lova Perman på 2.07,68.
Carmen Cernjul på UEM där hon tog brons. FOTO: DECA Text & Bild
Cernjul var heller inte ensam om att slå rekord i Uddevalla. RW´s krönikör Mustafa Mohamed satte nytt veteranvärldsrekord i M45- klassen med tiden 29.39,43. Det skedde 26 år efter att han satt juniorrekord på samma sträcka med 29.32.
Starten på SM 10 km blev en dramatisk historia då det krävdes omstart på grund av att en vägbom fälldes ned. När löparna väl kom iväg var det Samuel Russom som, med ett par kilometer kvar, började dra ifrån från de övriga löparna. Efter en blåsig sista kilometer kunde han också säkra sitt andra SM- guld för året på 29.05.
Tvåa blev hemmalöparen David Nilsson på 29.19 och trea Linus Rosdal på 29.36.
På damsidan levde dramat från starten kvar ända in till upploppet där Emilia Lillemo kom ikapp Meraf Bahta. Först i mål blev dock Bahta (som nästan aldrig förlorar en spurt) på 32.52, fyra sekunder före Lillemo.
Bronset gick till Umeås Evelina Henriksson på 34.09.
Anmärkningsvärt från loppet är att den 16- årige Lidingölöparen, Sebastian Lörstad slutade femma. Han är för ung för att springa i SM- klassen så hans femteplats räknas endast i Kalmarmilen (som gick samtidigt). Lörstads tid, 29.51, är nytt inofficiellt U18-rekord.
Under veckan har det också blivit klart att de löpare som dragit SOK till idrottens skiljedomstol inte kommer att få tävla på OS. Här kan man läsa mer om det.
Olle Kalered och Andrine Benjaminsen blev Fjällmaratonveckans första vinnare, när Salomon 27K avgjordes. 777 löpare fick en bitvis blöt och lerig upplevelse, men med fantastisk löptemperatur och vackra utsikter.
Olle mot Martin efter manfall
På herrsidan blev det manfall redan före start. Kilian Jornet, som igår på egen hand krossade Petter Engdahls tid på Vertikalen i Åre, kom dessvärre inte till start. Oscar Claesson kämpar med en hälsena och Linus Hultegård sparar krafterna till Vertikalen och 45:an.
Det lämnade fältet öppet för fjolårstrean Olle Kalered och det senaste årets stjärnskott, Martin Nilsson. Under nerförslöporna ner mot Ottsjö drog Olle ifrån och var 54 sekunder före i mål.
– Jag var pressad hela vägen, kändes det som. Det var grisigt, så man fick sparka ner fötterna och hoppas att det sitter, berättar Olle efter målgång.
– Det var skönt att slå Martin, jag har fått stryk av honom två gånger. Om man ska vara lite elak visste jag att bara var jag och Martin på startlinjen [efter att Kilian, Oscar och Linus inte startade, reds. anm.]
Olle Kalered – segrare i Salomon 27K
Kampen om tredjeplatsen avgjordes med bara ett par kilometer kvar, då Eskil Kinneberg ökade så att snart 23-årige Axel Svärdhagen inte kunde svara. Men Eskil var nästan nio minuter efter Olle.
Anders Södergren imponerade
Rutinerad Södergren imponerade
Skidlegendaren Anders Södergren har vid 47 års ålder fortfarande lungkapaciteten kvar och sprang in som sjua, just före U23-vinnaren Linus Wedin.
– Jag hade rutinen och höll jämn och hård fart. Det visade sig löna sig idag. Jag älskar den här typen av löpning. Sedan var det extremt blött och surt, så det blev tungt. Men jag gillar det här, säger en trött men glad Anders Södergren efter målgång.
Jämn damtävling
Damtävlingen saknade Emelie Forsberg. Men som väntat blev det en spännande kamp med fem löpare inom fem minuter. Louise Jernberg startade starkast uppför mot toppen av Välliste. Efter en mil var hon ikapplöpt av Andrine Benjaminsen, landslagsorienterare från Norge.
De sprang tillsammans i några kilometer innan norskan avgjorde. Segermarginalen blev till slut två minuter, till Louise Jernberg, som gjorde en comeback efter långt tävlingsuppehåll. Där bakom avslutade 2022 års vinnare, Eef van Dongen från Nederländerna, starkt och var bara 22 sekunder efter Jernberg i mål.
– Det är ett lopp som passar bra för orienterare. Det är mycket myr, sten och krävande uppförsbackar, så jag kände mig hemma, säger Andrine, som hintar om att det lär bli världscup i orientering istället för den final i Golden Trail Nordic Series som hon i och med segern kvalificerade sig till.
Lisa Åkesson blev fyra och vann dessutom U23-klassen.
Efter att sex idrottare, däribland tre löpare, dragit SOK inför idrottens skiljedomstol, Cas, kom idag ett första beslut. Idrottarna kommer inte få plats i årets OS men SOK kan fortfarande dömas.
Efter att sex atleter, bland annat löparna Yolanda Ngarambe, Leo Magnusson och Simon Sundström dragit SOK till idrottens skiljedomstol rapporterades det om att SOK friats från anklagelserna om att ha brutit mot den olympiska chartern. Enligt nya uppgifter stämmer inte detta.
Det som beslutats idag är att idrottarna inte kommer att få plats i årets OS men SOK kan fortfarande dömas av Cas för att de bryter mot den olympiska chartern.
Det är de ovan nämnda löparna som tillsammans med kastarna Rebecka Hallerth och Sara Lennman och seglaren Emil Bengtsson dragit igång processen mot SOK. Samtliga har kvalat in till OS via den internationella rankingen men inte blivit uttagna. De hävdar att SOK.s egna kriterier strider mot den olympiska chartern och har startat en insamling för att finansiera rättsprocessen.
I ett uttalande skriver Emil Bengtsson följande:
”Om ett (NOK) Nationell Olympisk Kommitté får ha egna kvalificeringsregler har vi ej ännu fått svar på. Motivering från Cas kommer att komma i ett senare skede. Det kan eventuellt ta över en månad innan vi vet svaret. Vi tycker att det är bra att frågan prövas och när vi hunnit ta del av Cas slutsatser så kan vi komma att kommentera beslutet”
”Vi är tacksamma”
På sin hemsidan har SOK:s generalsekreterare Åsa Edlund Jönsson uttalat sig.
– Vi är tacksamma för Cas snabba beslut. Vi förstår självklart att en idrottare blir besviken när man inte når sitt mål, i detta fall OS i Paris. Men vi har hela tiden varit övertygade om att vi tagit ut den svenska OS-truppen enligt gällande regler, oavsett om det gäller IOK:s charter, internationella förbundens kvalregler eller SOK:s stadgar och uttagningsregler. Vi har utfört vårt uppdrag helt i linje med det årsmötesbeslut som de 38 svenska olympiska specialförbunden fattade 2023.
– Att CAS idag kommunicerar att vi inte anmäls till OS var naturligtvis tråkigt men inte helt oväntat med tanke på den väldigt knappa tidsramen vi haft att förhålla oss till. Jag ser mycket fram emot att läsa domskälen där vi kommer få veta huruvida CAS anser att SOK följer den Olympiska chartern eller ej, vilket ju är kärnan i vårt fall.
Han riktar också fortsatt kritik mot SOK.
– Oavsett vad CAS slutgiltigt säger om huruvida SOK följer IOK:s regelverk eller inte så slutar inte den svenska idrottsrörelsens gemensamma arbete mot SOK:s utformning och applicering av extraregler där. Folk har uppmärksammats på hur SOK missköter sina uppdrag och förändringsarbetet fortsätter. För egen del ska det bli skönt att återgå till en normal träningsvardag innan man rundar av säsongen och förhoppningsvis kommer tillbaka ännu bättre för VM nästa år, där man kan lita på att man blir uttagen om man kvalificerar sig.
SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo har för SVT Sport uttalat sig om uttagningskriterierna. Enligt honom har det varit tydligt en längre tid tillbaka vad som gällt. SOK anser inte att de gjort fel och vill man läsa mer om Reinebos svar kan man göra det här.
Leo Magnusson efter sitt SM- guld på 3000m hinder tidigare under sommaren. FOTO: DECA Text & Bild
Anna Carlsson var först av samtliga 87 startande i Gax 100 miles på Österlen. Och på Svanö utanför Kramfors tog sig både Emil Lilja och Andreas Fahlén in i VM-laget, med segerresultat på 42 varv.
Gax – Sveriges äldsta 100-milestävling
2006 startade Stefan Samuelsson Sveriges första tävling över den klassiska distansen 100 miles (160,9 km). Ja, den första i norra Europa rentav. Just namnet gax kommer av det nic som Stefans bror använde i arkadspel på 1980-talet, det coolaste namnet på loppet han kunde komma på.
För att bli en av de 100 i startlistan måste man anmäla sig till det lotteri som genomförs åtta månader före tävlingen. Ja, om man inte lyckas knipa en plats av någon som inte kan springa. På senare år har både topp och bredd höjts alltmer.
Gax ingår också som en av fyra tävlingar i The Swedish 100 Miles Challenge. Inom 12 månader ska man genomföra alla fyra loppen och belönas med en väst.
Tre kvinnor bland topp sju
Årets tävling var en av de varmare, med uppemot 26-27 grader i den skugga som löparna inte får mycket av under de första milen. Start och mål är i Ystad och loppet går i en stor loop runt Österlen, med Haväng som halvvägspassering.
Sebastian och Anna tog kommandot i Gax. FOTO: Alexander Milanov
Anna Carlsson och Sebastian Pokorny tog kommandot någon mil in i loppet och sprang sedan tillsammans de första 11 milen. Därefter släppte Sebastian och Anna kämpade sig i mål som totalvinnare på 16:21. Banrekord med 1 timme och 46 minuter och den tredje snabbaste tiden totalt av de 15 upplagor som genomförts.
Sebastian Pokorny sprang in som tvåa och herrvinnare, 30 minuter efter Anna. Maria Saxvall var totaltrea fram till sista milen, då illamående gjorde att Oscar Askerlund sprang ifrån och Erik Hammerkast passerade. Maria var med tiden 17:55 också under det tidigare banrekordet.
Damtrea blev Linda Pilerud som dessutom var sjua totalt.
42 backyardvarv på Svanö
High Coast Backyard går på Svanö utanför Kramfors. Det skulle vara en av fem silver ticket-tävlingar, där vinnaren skulle få en plats till det svenska laget i lag-VM i oktober. En miss med registrering av tävlingen i den officiella backyardkalendern gjorde att tävlingen tappade den statusen. Men det blev ändå resultat som sannolikt tar två löpare in i VM-laget.
Svanö är en ö med omkring 150 invånare, en av dem är Emil Lilja. Tävlingen är därför årets höjdpunkt för hans del. Och trots flera tyngre perioder under helgen lyckades Emil ta sin andra seger på fem starter i tävlingen.
Andreas Fahlén, en göteborgare som flyttat norrut, var den som utmanade längst. Ut på varv 42 gav han dock upp, men med ett resultat som just nu placerar honom på.plats 10 av de 15 som kommer med i VM-laget.
Kvalperioden går ut 15 augusti och en av de tävlingar som återstår är silver ticket-loppet Personliga Rekordens Backyard (PRB) i Växjö 10 augusti.
I London har den sista Diamond League tävlingen inför OS avgjorts. I Slovakien har ungdomarna plockat medaljer på EM och i Sverige har det varit väglopp.
På Diamond League- tävlingarna imponerade brittiskan Keely Hodgkinson när hon vann och slog nytt brittiskt rekord på 800 meter. Hennes 1.54,61 är den sjätte bästa tiden genom tiderna och den bästa sedan Caster Semenyas 1.54,25 år 2018.
Även hennes landsmaninna Jemma Reekie gjorde ett fint lopp när hon blev tvåa på 1.55,61.
På herrarnas 3000 meter visade schweizaren Dominik Lobalu återigen att han blir att räkna med på OS. Hans 7.27,68 för upp honom som fjärde europé genom tiderna, fyra sekunder från Jakob Ingebrigtsens europarekord.
Mile-loppet vanns av australiensaren Oliver Hoare på 3.49,03, tre hundradelar före norrmannen Narve Gilje Nordås.
Alla resultat från Diamond League i London hittar ni här.
Ungdomarna på U-18 EM
16- åriga Sebastian Lörstad är ett år för ung för mästerskapet men tog ändå täten direkt i 3000 metersloppet. Han drog iväg från de övriga och det var inte förrän 400 meter återstod som han blev infångad av två löpare.
Trots det blev det en fint lopp för Lörstrand som kunde knipa ett brons på 8.11,71, nytt svenskt inofficellt U18- rekord.
I samma lopp blev Wilmer Grahn 13:e man på 8.32,53.
Brons blev det också för Carmen Cernjul på 800 meter. Hennes 2.04,52 är nytt PB och gör henne till ny femma genom tiderna bland de svenska juniorerna (U20)- trots att hon har två år kvar i klassen.
På 2000 meter hinder gjorde Majken Söderlund Larsson ett fint lopp när hon blev femma i finalen på 6.39,38.
I vårt västra grannland nådde GP- cirkus staden Joensuu i östra delen av landet. Med den kom Yolanda Ngarambe som slutade tvåa på 1500 meter på 4.08,01.
Tillbaka i Sverige
Victorialoppet på Öland har börjat närma sig en modern klassiker. 9 kilometersloppet lockade topplöpare i år när Hanna Lindholm tog hem segern i damklassen på 30.13. Tvåa blev Elin Brink, som haft en fin utveckling på bana, på 31.15.
I Trollhättan avgjordes Kraftprovet. Ett tufft lopp på 11,6 km där Mustafa Mohammed blev bäste svensk på en andra plats på 35.29. Norrmannen Senay Amleson Fissehatsion vann, femton sekunder före Musse.
På damsidan tog Hanna Lindholm sin andra seger för veckan när hon kom i mål på 41.14.
Två segrar för Hanna Lindholm under veckan. FOTO: DECA Text & Bild
Stämningen av SOK
Under veckan har löparna Leo Magnusson, Simon Sundström och Yolanda Ngarambe gått ihop med två kastare och en seglare och stämt SOK. Ärendet kommer avgöras av idrottens skiljedom, Cas, under veckan. Vill man läsa mer om det kan man göra det här.
Tillsammans med två kastare och en seglare har Yolanda Ngarambe, Leo Magnusson och Simon Sundström gått samman och anmält SOK till Cas. Allt kan dock få ett slut redan på måndag.
Det är kastarna Rebecka Hallerth, Sara Lennman och seglaren Emil Bengtsson som tillsammans med de ovan nämnda löparna har anmält SOK till idrottens skiljedomstol, Cas. Samtliga kvalade in till OS enligt de internationella reglerna men fick nobben av SOK då de inte ansåg att atleterna har topp tolv potential.
– Det var en förvånad och förtvivlad förbundskapten som hade lämnat ett möte med SOK i tron om att det var klart att jag skulle bli uttagen, skriver Simon Sundström till Runner’s World och fortsätter.
– Efter att ha gått med högt blodtryck i dagar för att beskedet sköts fram i två dygn, uppstod en känsla av tomhet när Kajsa tillslut ringde och gav det negativa beskedet.
Det här är inte första gången SOK:s kriterier möter kritik. I senaste OS var det Lovisa Lindh som inte fick åka trots att hon kvalat in. Det omtalade topp tolv (eller det gamla topp åtta) kriteriet har varit omstritt en tid och enligt Sundström är det någonting som strider mot den olympiska charten.
– Nu sänder vi signalen att vi inte tror på våra aktiva som dessutom blivit bättre år för år. SOK urholkar dessutom konkurrensen på OS genom att sämre rankade idrottare får platserna som vi tackar nej till, skriver Sundström.
– Det har dessutom juridiskt uppdagats att nationella olympiska kommittéer inte får ha friheten att utforma egna selektionskrav enligt de olympiska stadgarna. Det är de internationella idrottsförbunden (WA) som ansöker om uttagningskriterier till IOK och IOK ska fastställa. Det är dessa regler som sedan ska gälla. Nationella olympiska kommittéer ska ansvara för att anmäla aktiva som förbunden nominerar och säkerställa att de anses vara goda förebilder för unga och att de uppfyller de krav som IOK har fastställt, menar Sundström.
Yolanda Ngarambe under EM i Rom. FOTO: DECA Text & Bild.
Driver rättsprocess
Det är därför löparna tillsammans med de andra atleterna valt att anmäla SOK till idrottens skiljedomstol.
– Vi gör det för chansen att få delta på detta OS, att tidigare utövare som blivit berövat sitt OS-deltagande får upprättelse och att det skapas ett prejudikat inför framtiden så att detta inte får fortgå för kommande generationer och för de länder som nu också gör fel.
Sverige är inte ensamma med att ha topp tolv kriterier eller ha hårdare krav än de internationella gränserna. Enligt Sundström skickar dock andra länder med dessa kriterier ändå utövare som kvalat in.
För att finansiera rättsprocessen har atleterna skapat en insamling på sociala medier. 290 000 kronor måste in redan på måndag för att processen ska kunna fortsätta.
– Vi har fått ett fantastiskt stöd på insamlingen. Det är dock kostsamt att driva detta. Halva summan (290 000 kronor) ska in på måndag och detta är vi på väg att uppnå. Därefter tillkommer också advokatkostnader. Vi behöver alltså fortsatt ekonomiskt stöd för att kunna driva detta. Elitidrottare lever ju som bekant på existensminimum, enligt källa SOK.
Leo Magnusson under SM där han slog Dan Glans mästerskapsrekord. FOTO: DECA Text & Bild
SOK:s svar
Sundström är även kritisk till hur SOK hanterat kvalgränserna till OS. Ingen av de friidrottare som inte blivit uttagna till OS har klarat kvalgränsen till OS. Det har dock långt ifrån alla i dagens OS-truppen. Sundström och de andra atleterna har däremot tider inom nomineringsspannet, något som inte alla i den uttagna OS- truppen har.
– Först och främst var vi förvånade över den tuffa nomineringsgränsen som sattes upp i höstas, men samtidigt skapades ett överenskommet nivåspann mellan friidrottsförbundet och SOK som är statistiskt uträknat för att bedöma chans på topp-12. SOK ville att detta också skulle göras i högsta möjliga konkurrens, skriver Sundström och fortsätter.
– Thomas Engdahl (sportchef på SOK) tydliggjorde för mig att jag skulle ha goda chanser att bli uttagen om jag presterade resultat inom nivåspannet, också just med tanke på att jag 2023 tog mig till VM-final, något som var inom kvalperioden. Allt detta checkade jag av. Jag sprang dessutom två bra lopp på två stycken Diamond League-tävlingar som är av den högsta nivån av tävling.
Till SVT Sport har SOK:s verksamhetschef Peter Reinebo svarat på kritiken mot uttagningskriterierna.
– Gränserna har varit tydliga sedan mitten av hösten och har kommunicerats ut till aktiva och tränare vid flera tillfällen. Inte en enda gång sedan gränserna publicerats har det kommit några frågor eller någon som uttryckt att gränserna har fel nivå, sa Reinebo till SVT Sport och la sedan till:
– Det handlar om att skapa en rättvisa gentemot andra idrotter inom Sverige, där topp tolv-kriteriet röstats fram i en majoritetsomröstning med de svenska förbunden. Dessutom handlar det om en prisfråga och att vi vill ha en viss kvalité på OS-truppen.
Vill man läsa mer om Reinebos svar kan man göra det på SVT Sport.
Ny vecka innebar nytt svenskt rekord. Andreas Kramer slog till med 1.43,13 på Diamond League-galan i Monaco, en kväll som bjöd på fler minnesvärda ögonblick.
Andreas Kramers svenska rekord på 800 meter fick inte ens stå sig en vecka. Efter att sprungit under 1.44 för första gången i Paris förbättrade han rekordet igen under fredagen när han sprang in på 1.43,13.
Tiden är den sjunde bästa av en europée de senaste tio åren och räckte till en sjundeplats i loppet som återigen vanns av algerien Djamel Sedjati på det nya världsårsbästat 1.41,56. Efter loppet sa Kramer följande till TV4:
– Kroppen känns bara bättre och bättre. Jag fick ett skitbra lopp i Paris förra veckan och kände mig fysiskt redo för att springa ännu snabbare nu.
Om några veckor startar OS i Paris där Kramer vill vara med och slåss om topplaceringarna.
– Jag vill vara i mitt bästa slag på OS. Väl där ska jag ta det lopp för lopp och bara försöka ta mig vidare, men målsättningen är så klart att gå till final, sa han till TV4.
Just nu har Kramer den tolfte bästa tiden i år på 800m. En distans som fått en explosionsartat utveckling den senaste månaden. I Paris förra veckan gick sex löpare under 1.43, i Monaco i fredags var det lika många. Djamel Sedjtais vinnartid från i fredags är dessutom den tredje bästa genom tiderna, bara Wilson Kipketer och David Rudisha har sprungit snabbare.
En minnesvärd gala
Jakob Ingebrigtsen bjöd på en maktdemonstration som borde göra Josh Kerrs sömn lite mer otrygg. På 1500 meter sprang Ingebrigtsen in på 3.26,73. Det är nytt europarekord och den snabbaste tiden i världen på nio år. Nu saknar han endast 73 hundradelar till Hicham El Guerroujs världsrekord.
Bakom norrmannen tog sig båda kenyanerna Timothy Cheruiyot och Brian Komen under 3.29.
Australiensaren Jessica Hull visade också att hon toppat formen inför OS när hon slog världsrekord på 2000 meter med tiden 5.19,70.
Alla resultat från Monacos Diamond League hittar ni här.
Här kommer en grundlig presentation av 22 av årets nya skomodeller, så att du kan hitta rätt löparskor för dig och dina behov.Vilken blir din nya favorit?
De senaste åren har inneburit många spännande nyheter i löparskobranschen. För att förstå nytänkandet och få en bakgrund till varför skorna ser ut som de gör i dag gör vi en kvick resumé av de drygt femtio år som moderna löparskor har existerat.
Under den här perioden har tillverkningen i hög grad styrts av olika trender. Ofta har en viss idé om hur skorna bör utformas haft sitt ursprung hos en enskild tillverkare. En del av dem har sedan spridits till övriga företag i branschen och närmast blivit en etablerad filosofi.
Under 1970-talet gick löpning från att i huvudsak vara en aktivitet för ett fåtal talangfulla individer till att bli en metod för att öka välbefinnandet hos ett stort antal människor. Det betydde att skornas roll framför allt blev att hjälpa alla relativt otränade individer att hantera de avsevärda belastningar som löpning på hårt underlag innebär.
Inte minst handlade det om att undvika överbelastningsskador – vilket gjorde att skornas stötdämpning hamnade i fokus. I praktiken betydde detta allt tjockare och mjukare konstruktioner av skornas sulor i syfte att dämpa stötvågen från underlaget. Tanken var att kompensera för en löpteknik som sällan var välutvecklad hos de nyfrälsta löparna.
Stabila skor skulle motverka pronation
Relativt snart insåg skoföretagen att de höga sulplattformarna skapade en ny problematik, även om de delvis skonade kroppen mot kontakten med underlaget. De tjocka sulorna förändrade nämligen hävstångsförhållandet i fotleden vid markkontakten, jämfört med när man löper barfota eller i skor med låg sulprofil. Skorna provocerade helt enkelt fram en instabilitet vid markkontakten – foten kom att tippa markant inåt på ett icke önskvärt sätt.
Begreppet pronation fick en påtaglig roll i sammanhanget. Det är termen för fotens naturliga, diagonala rullning inåt vid belastning, en rörelse som utgör en viktig del i kroppens egen stötdämpningsmekanism. Med höga, mjuka sulor sattes helt enkelt fotens normala biomekanik ur spel. I stället åstadkom man en så kallad överpronation.
Eftersom tillverkarna inte ville överge tanken på att mjuk stötdämpning är viktigt började man i stället utveckla mellansulor med olika typer av stöd på skons insida, som skulle bromsa den här överdrivna pronationsrörelsen. Vanligaste lösningen blev att skons inre (mediala) del tillverkades i en högre densitet än den yttre (laterala) delen. Ibland stabiliserade man i stället fotens pronationsrörelse med hjälp av hårda plastbryggor eller diverse kilar.
Med detta som bakgrund blev nu pronationsproblematiken den enskilt viktigaste faktorn vid skorekommendationer under 1980- och 1990-talen. Genom att löpband blev ett allt vanligare hjälpmedel i sportbutikerna, och att just hälvinkeln under stödfasen i löpsteget är relativt lätt att fastställa vid löpning på band, så präglades perioden i hög grad av resonemang kring skornas stabilitet.
Pendeln svänger mot ”naturlig löpning”
Efter hand började allt fler löpare, tränare, biomekanikexperter ifrågasätta fokuseringen på stabilitet – och det gjorde även skoföretagen själva. Stabilitetsfokuset hade nämligen resulterat i att löparskorna blivit alltmer uppbyggda vilket betydde ökad vikt, stelare passform och mindre följsamhet.
Många upplevde att en del av löpglädjen försvann ju klumpigare skorna blev. Begreppet ”natural running” började nu användas allt oftare i debatten om hur skor för löpning borde utformas.
Pendeln svängde rejält en bit in på 2000-talet i form av en minimaliströrelse, delvis påhejad av boken Born to run av Christopher McDougall som publicerades 2009. I kölvattnet av den lanserades så kallade barfotaskor där den mest kända är Vibram Fivefingers – en extremt följsam och tunnsulad sko med separata fack för varje tå. De mest radikala förespråkarna för minimalismen övergick till och med till att löpa helt barfota.
Löpning barfota eller i skor utan någon typ av skyddande stötdämpning kan de facto stärka fötter och underbensmuskulatur – samtidigt som de tillåter foten att röra sig mer naturligt. Men det tar lång tid att vänja kroppen vid den avsevärt större belastningen, jämfört med att löpa i traditionellt uppbyggda löparskor. Så även om minimalismen har vissa fördelar, åtminstone i teorin, är det få som i praktiken klarar av några större mängder träning utan hjälp av skor med skyddande egenskaper.
Från minimalism – till maximalism
Minimalismfilosofin väckte inledningsvis stort intresse och nyfikenhet, men de frekventa skadebesvär som följde i dess spår gjorde att den snabbt övergavs av det stora flertalet löpare. Debatten kring de minimalistiska skorna medförde emellertid att tillverkarna började anstränga sig för att hitta nya tekniska lösningar, baserade på ett mer holistiskt tänkande.
Lösningar som både gjorde skorna lättare och mer följsamma att löpa i samtidigt som deras skyddande och stabiliserande funktioner kunde behållas. Det gjorde att vi fick nya och mer energieffektiva mellansulematerial och nya sätt att motverka instabilitet utan att kompromissa med skornas följsamhet. Efterhand har också ett ökat miljötänkande fått större utrymme i skoindustrin, som traditionellt sett varit påtagligt petroleumbaserad.
I dag är man på sätt och vis tillbaka till startpunkten. Tjocka, stötdämpande mellansulor är återigen närmast standard. Skillnaden är att vi i dag har tillgång till mycket mer sofistikerade typer av plastskum för tillverkning av mellansulorna.
Förutom stötdämpning har dessa material också hög energiåtergivning och ger ett bättre driv framåt. De är också betydligt lättare än de material som tidigare använts.
Förutom stötdämpning har dessa material också hög energiåtergivning och ger ett bättre driv framåt. De är också betydligt lättare än de material som tidigare använts. Det gör att man kan öka volymen i sulplattformarna utan att addera oönskad vikt.
De flesta sulor har nu också en så kallad rocker-profil, det vill säga en vaggliknande konstruktion med en kraftigt uppåtböjd tådel. Det gör att man både rullar framåt lättare under markkontakten och får en rappare avveckling av steget i ifrånskjutet.
Merparten av de moderna komponenter och tekniska lösningar som nu används i många av de nya träningsskomodellerna har sitt ursprung i den snabba utvecklingen av tävlingsinriktade skor med kolfiberteknik.
Detta hamnar däremot ofta i skymundan av resonemanget kring just kolfiberplattornas prestationshöjande effekt. Men generellt har just de nya typerna av skummaterial i mellansulorna haft större betydelse för vår löpupplevelse än den mer spektakulära kolfiberteknologin som i första hand utvecklats för att maximera tävlingsskornas prestanda.
Träningsskor för distanslöpning – och några temposkor
I denna skoguide har vi valt ut 22 nya och intressanta landsvägsmodeller från de största tillverkarna. Många av dem har väl tilltagna, maximalistiska sulkonstruktioner. Men vi har också tagit med en del mer allsidiga mängdträningsskor med lite mindre extrema sulplattformar. Detta är modeller som på engelska benämns daily trainers och som är utvecklade för alla de distanspass av olika längd som utgör basen i vår träning – mängdträningsskor är en motsvarande svensk term. I dessa är stötdämpning balanserad mot stabilitet, skovikt mot slitstyrka och skydd mot komfort.
Dessutom har vi valt ut några typiska temposkor, som är anpassade till våra snabbare träningspass. Här är låg vikt och löpkänsla prioriterat framför hållbarhet i form av slitstyrka. Riktigt drivna löpare kan absolut använda dem på utvalda distanspass, men för motionärer är de i första hand bra alternativ som tävlingsskor.
Det betyder siffrorna Viktangivelserna gäller storlek US 9 (42,5) i herr och US Wmns 8 (39) i dam. Häldropp är höjdskillnaden i millimeter mellan sulans häl och framfot.
Supernova är en klassisk modellbeteckning som Adidas använt sig flitigt av genom åren. Strax före årsskiftet lanserades denna klart innovativa version med tilläggsbeteckningen Rise. Den har fått ett nyutvecklat mellansulematerial med beteckningen Dreamstrike+. Det är, precis som mellansulan på toppmodellen i race-segmentet Adizero Adios Pro 3, tillverkat i ett PEBA-plastskum som har högre energiåtervinning än traditionella mellansulematerial. Men jämfört med skummaterialet i Pro 3 har detta en högre densitet, vilket ger en mer stadig och fast kontakt mot underlaget.
Pro 3 har också inspirerat sulplattformens övriga utformning genom en typ av längsgående stavar kallade ”support rods”. I Pro-versionen är dessa tillverkade i kolfiber. Här har de fått en mjukare, mer flexibel utformning. Syftet är att ge skon en stadigare och mer trygg löpkänsla vid löpning i normalt distanstempo samtidigt som konstruktionen underlättar stegavecklingen. Yttersulan har ett nytt tunt, greppsäkert skikt kallat Adiwear som är väl anpassat till löpning på asfalt. Ovandelen är byggd på en typisk Adidas-läst, med en distinkt åtsmitande passform i mellanfoten och en mjuk, följsam känsla i framfoten.
Supernova Rise har ett påtagligt allsidigt användningsområde. För flertalet löpare är Supernova Rise främst en bekväm följeslagare på olika typer av distanspass, men skornas moderna teknologi och smidiga utformning samt relativt låga vikt gör att de även fungerar bra för pass i högre tempon. Ett extra plus för det i sammanhanget klart humana priset.
Den mer stabila versionen i det nya Supernova-konceptet har tilläggsbeteckningen Solution. Den har samma grundläggande utformning som Rise-varianten (ovan) med stödjande stavar under mellanfoten. Men för att ge extra stabilitet har mellansulan på Solution ett fastare skikt med plastskum på skons mediala sida. Dessutom ger den bredare sulbasen under hålfoten en större anläggningsyta mot underlaget. Denna extra stadga ”kostar” förvånande nog enbart drygt 10 gram extra i herrstorlek US 9 jämfört med den neutrala Rise-versionen.
Vilken av modellerna man bör välja avgörs av hur man belastar sina fötter under markkontakten. Solution ger ett märkbart ökat stöd medan Rise å andra sidan känns mer smidigt följsam. Adidas har verkligen tagit vara på lärdomarna från utvecklingen av sina avancerade racingmodeller och lyckats anpassa dessa till välfungerande träningsskor för en bred målgrupp löpare. Bägge versionerna av nya Supernova har samma prislapp och är utmärkta mängdträningsskor som klarar sig fint på olika typer av underlag.
Altra har sina rötter i Utahs bergslandskap i västra USA. Företaget har under sin drygt tjugoåriga historia skapat en alldeles egen skofilosofi. Förutom en generöst utformad tåbox och en relativt bred och rak sulbas har man troget hållit fast vid sulkonstruktioner med nolldropp (ingen höjdskillnad mellan häl och framfot). Men med introduktionen av den här lättviktiga nykomlingen Fwd Experience frångår man den principen.
Utöver det fyra millimeter höga droppet känns däremot Altra-konceptet intakt. Den väl tilltagna sulenheten av formpressat EVA-skum har en relativt fast löpkänsla – skons trygga stabilitet och rymliga passform känns välbekant. Siluetten är också typiskt vaggformad från häl till tå och ger en kvick stegavveckling.
Ovandelens finmaskiga mesh-konstruktion ger en stadig passform, med en glesare struktur över framfoten för mer ventilation. Tillsammans med en mjukt stoppad plös ger detta skon en hög komfort.
Trots skons bastanta utseende väger den absolut in i lättviktskategorin. En viktig faktor i det sammanhanget är att yttersulan endast har solitt gummi infällt på de mest slitageutsatta partierna i den relativt höga sulan (32 mm i hälen och 28 mm i framfoten).
Skon ger en känsla av frihet tack vare den rymliga framfoten. Den låga vikten gör Fwd Experience till en påtagligt pigg sko att löpa i, även när underlaget skiftar. Att Altra även har valt att höja hälpartiet med fyra millimeter gör förmodligen att fler löpare blir intresserade av den här nykomlingen.
Nimbus, som nu lanseras i sin tjugosjätte version, har blivit något av en ikon i Asics modellprogram. Eftersom den har en stor grupp anhängare bland löpare som prioriterar mjuk stötdämpning och komfort har Asics generellt valt att uppdatera Nimbus väldigt försiktigt från säsong till säsong. Ifjol frångick man emellertid den strategin när version 25 lanserades med en radikalt annorlunda sulgeometri och en rad nya materialval.
Denna tjugosjätte version bygger i mångt och mycket på samma grundkonstruktion som Nimbus 25, men har ändå fått en del märkbara uppdateringar. Mellansulematerialet FF Blast Plus Eco – kompletterat med en extra stötdämpare i form av Pure Gel tillverkat av mjukt silikon – är detsamma som hos föregångaren. Foten sitter emellertid djupare i sulplattformen på Nimbus 26, vilket ger en stadigare löpkänsla.
Den stickade sömlösa ovandelen är mer följsam än tidigare vilket ger skon en högst komfortabel passform, något som förstärks av den mjuka polstringen i ankelpartiet. Yttersulan har också fått ett nytt greppsäkert mönster, där häldelen har den mer slitstarka gummiblandningen AHAR (Asics High Abrasion Rubber).
Gel Nimbus 26 förenar på bästa sätt en komfortabel passform med en skön och skonsam kontakt med underlaget, vilket främst kommer till sin fördel på långa utmanande distanspass på hårda underlag. Att vikten har gått upp drygt tio gram jämfört med föregångaren märks inte när man löper i skon.
Redan vid första lanseringen fick Novablast mycket ros för sin rappa och följsamma löpkänsla. Speciellt de något mer drivna löparna gjorde tummen upp. Många motionslöpare efterlyste emellertid mer sidstabilitet. Just detta har Asics produktteam tagit till sig, med målet att anpassa skon till en bredare målgrupp. Utan att kompromissa med skons låga vikt och kvicka stegavveckling har stadgan i Novablast successivt ökat för varje ny version.
Det spänstiga mellansulematerialet FF Blast+ är nu av Eco-typen, vilket betyder en högre andel återvunnit material än hos föregångaren. Dessutom är materialet uppdraget som en sarg runt ovandelens sidor, vilket gör att foten vilar tryggt i en mer skålad fotbädd. För att ytterligare öka skons stabilitet har hela sulplattformen också gjorts bredare, vilket ger en större anläggningsyta mot underlaget.
Den vävda ovandelen har fått en ny, mer elastisk utformning och anpassar sig därför bättre efter de flesta fottyper. Asics har kort och gott lyckats med konststycket att behålla skons kvicka löpkänsla och låga vikt trots en högre och mer robust utformad sulplattform.
För erfarna löpare fungerar Novablast 4 utmärkt både till distanspass och mer tempobetonad träning. För det stora flertalet är detta främst en sko att ta till på snabbare träningspass och tävlingar. Ett extra plus för att priset ligger kvar på en förhållandevis måttlig nivå.
Ghost är sedan lång tid tillbaka en lovordad mängdträningssko, som varsamt uppdaterats från år till år. Så har skett också till den här säsongen, men nu har originalmodellen också fått en mer ”muskulös” kompis kallad Ghost Max. Max-versionen kommer bäst till rätta vid utmanande, långa träningsrundor och återhämtande distanspass i måttlig fart tack vare skons mer skyddande egenskaper.
De två Ghost-modellerna har en del gemensamt i sin uppbyggnad. Skillnaden är att Ghost Max har så mycket mer – av allting. Mellansulematerialet är exempelvis samma DNA Loft v2 som i Ghost, men sulplattformen i Ghost Max mäter 39 millimeter i hälen och 33 millimeter i framfoten (standardmodellen av Ghost mäter 35/23 millimeter). Max har följaktligen ett häldropp på måttliga sex millimeter.
För att skons höga sulprofil inte ska upplevas som ostadig är mellansulan uppdragen i en sarg runt ovandelen, vilket ger en stabil och trygg känsla. Den uppnosiga framfoten, som Brooks kallar för Glide Roll, syftar till att underlätta stegavvecklingen.
Den följsamma ovandelen ger en stadig men komfortabel passform. Ett räfflat mönster i mjukt expanderat gummi täcker hela yttersulan och ger säkert grepp de flesta typer av underlag.
Trots sin robusta uppbyggnad håller sig vikten klart under 300 gram i herrutförandet av Ghost Max, som ger en påtagligt mjuk och skonsam kontakt mot underlaget utan att skons känns svampig. I distanstempo är den som balsam för slitna benmuskler.
Brooks Glycerin 21/Glycerin GTS 21
Vikt: 278/249 g (herr/dam), 298/261 g (GTS). Häldropp: 10 mm. Pris: 2 200 kronor.
Glycerin har historiskt sett varit en klart allsidig, neutral mängdträningssko med bekväm stötdämpning som skons främsta signum. Så är definitivt fortfarande fallet, men sedan ett år tillbaka erbjuder Brooks också Glycerin i en stabilare variant med tilläggsbeteckningen GTS (Go-To Support). Bägge versionerna har samma grundkonstruktion och samma pris. Den extra stabiliteten i GTS utgörs av en stödjande sargkonstruktion kallad Guide Rails (först introducerad i Adrenaline-modellen för några år sedan).
Bägge 21-versionerna har samma nitrogeninjicerade plastskum i mellansulan som på föregångarna. Materialet har beteckningen DNA Loft v3 och ger en fin avvägning mellan stötdämpning och respons mot underlaget.
Uppdateringen till i år består främst av att volymen plastskum har ökats så att sulplattformen nu är två millimeter högre. Den har dessutom fått en bredare utformning, en tydligare vaggform på längden och en mer markant avrundad utformning av sidorna. Detta till trots har skornas vikt inte ökat.
Ovandelen har en stickad följsam struktur som formar sig fint efter foten. Yttersulan har separata segment med slitagezoner, vilket ökar skons flexibilitet.
Oavsett om man väljer den helt neutrala grundversionen eller den stabilare GTS-varianten är Glycerin en bekväm och pålitlig följeslagare på alla typer av distanspass. För många motionslöpare fungerar den också utmärkt på längre tävlingsdistanser. För den extra hundralapp som Glycerin-versionerna kostar jämfört med föregångarna får man flera utmärkta tekniska förbättringar – som betyder en ännu skönare och piggare löpkänsla.
Andra generationen av Crafts Endurance-modell (första versionen kallades Endurance Pro) har endast fått smärre finjusteringar av skons ovandel. Hela sulplattformen har bibehållits intakt. Mellansulan utgörs av ett lätt EVA-baserat plastskum som Craft benämner PxFoam. Genom materialets relativt låga densitet har man kunnat satsa på en rejält hög sulprofil (38 millimeter i hälen och 29 millimeter i framfoten) utan att addera extra vikt.
Sulans häldel är markant avrundad och förstärker skons vaggformade siluett. Yttersulan har endast slitagezoner på de mest friktionsutsatta partierna. I övrigt är mellansulan exponerad mot underlaget, vilket bidrar till skons låga vikt.
Justeringarna i ovandelen består av ett nytt, mer följsamt mesh-skikt samt en något högre och stadigare hälkappa och ett bekvämare snörsystem. Den avrundade häldelen har fått en mjukare polstring, samtidigt som en ögla har adderats för att underlätta påtagning av skon. Dessa uppdateringar har ökat skons komfort, men den generella löpkänslan med mjuk stötdämpning i lätt förpackning är intakt från föregångaren.
Endurance 2 är en lätt och följsam följeslagare som främst kommer till sin rätt på distanspass – men den hänger också bra med när farten skruvas upp. Med den rätt så humana prislappen (100 kronor dyrare jämfört med föregångaren) är Endurance 2 något av en nyckelmodell i Crafts relativt nya hårdsatsning på väglöpningsskor.
Hoka Arahi har etablerat sig som något så ovanligt som en lätt stabilitetsmodell. Genom en unik konstruktion av sulplattformen kallad J-frame ger skon stöd på både in- och utsida (medialt och lateralt). Detta åstadkommer Hoka genom att EVA-mellansulan har fått en högre densitet i form av ett J i skons ytterkanter, från hälen på skons utsida och runt hälpartiet fram till tåleden på insidan av skon.
I denna sjunde version är den här utformningen helt identisk med den på föregångaren. Uppdateringen återfinns i skons ovandel. Där ersätter en slätare struktur den mer grovmönstrade väven på föregångaren. Plösen har också fått en tjockare och mjukare polstring, vilket kan förklara några grams högre vikt.
Den vaggformade Rocker-profilen från häl till tå är något av Hokas adelsmärke, men är mindre markant på Arahi än på många andra av företagets modeller. På Arahi ger detta en stadigare kontakt med underlaget. Passformen är däremot tämligen åtsmitande. Tycker man att den känns trång kan man välja den rymligare wide-versionen som modellen också erbjuds i.
Hela utformningen av Arahi fokuserar på stabilitet, och känslan mot underlaget är därför påtagligt fast. Storvuxna löpare som behöver mer stötdämpning kan i stället hitta detta i den än mer robusta stabilitetsmodellen Hoka Gaviota, men får då leva med en ökad vikt om cirka 30 gram.
Internationella friidrottsförbundet har i sitt regelverk fastställt en maximal sulhöjd på 40 millimeter för skor som är godkända för tävling på landsväg. Detta till trots erbjuder flera skofabrikanter så kallade superskor med högre sulor än så, i kombination med någon typ av kolfiberteknologi i mellansulan. Exempel på detta är New Balance Fuelcell SC Trainer v2 och Adidas Adizero Prime X 2.0 Strung.
Skyward X är Hokas bidrag till den här kategorin. Mellansulan består av två olika skikt. Närmast fotsulan återfinns ett lager PEBA-skum med hög energiåtergivning, medan den undre delen består av EVA-skum i en modern tappning. Inkapslad mellan de två olika materialskikten ligger en kolfiberplatta. Den här konstruktionslösningen ger en påtagligt mjuk kontakt med underlaget samtidigt som den levererar en kvick respons i stegavvecklingen.
En uppdragen sarg av mellansulematerial runt ovandelen, ett extra stöd i hålfoten samt en urgröpning i sulplattformens mitt stabiliserar foten i sidled.
Men med en höjd på 48 millimeter i hälen och 42 millimeter i framfoten samt en vikt på 320 gram i herrstorlek US 9 är Skyward X inte avsedd för snabblöpning, till skillnad från de flesta kolfiberskor.
I stället kommer Skyward X bäst till sin rätt på längre, utmanande distanspass. Där kan kolfiberteknologin och den väl tilltagna sulplattformen hjälpa till att minska belastningen på benmuskulaturen. Av den anledningen har yttersulan också fått mer slitagetåligt material än vad man brukar se på utpräglade racingmodeller.
Femte versionen av Wave Skyrise har fått omfattande uppdateringar, vilket också betyder en viktreducering på cirka 15 gram. Mellansulan har fått en helt ny utformning. Två väl tilltagna skikt av Mizuno Enerzy-skum ger en väl avvägd stötdämpning parad med en stadig löpkänsla. Bredden på sulplattformen har även ökats något, vilket är mest märkbart i mellanfoten där sju millimeter extra material har adderats.
Den nyutvecklade ovandelen får extra bonuspoäng. Den ger en behaglig passform tack vare en vävstruktur som formar sig efter foten genom en lagom följsam elasticitet. Små hål i väven ger dessutom utmärkt ventilation. Yttersulans räfflade mönster är väl anpassat till löpning på släta, hårda underlag och ger tryggt grepp även när löptempot skruvas upp.
Den här senaste versionen av Wave Skyrise är ett typiskt exempel på en så kallad daily trainer-modell som fungerar utmärkt till de flesta typer av träningspass. Tack vare moderna material och smarta tekniska lösningar levererar skon hög komfort och fin löpkänsla – och det i en relativt lätt förpackning.
Wave Horizon är utvecklad med stabilitet i fokus, och ingen av de tidigare versionerna gör avkall på just den egenskapen – inte heller denna. Tjockleken på mellansulan med två stötdämpande skikt av Mizuno Enerzy-skum har ökat med tre millimeter, så sulplattformen mäter nu 41 millimeter i hälen och 33 millimeter i framfoten. Det översta skiktet på mellansulan är högre uppdraget på skons innersida för att ge önskvärt stöd. Även yttersulan har fått ett bastant parti i samma område.
Detta i kombination med att skon är utformad med en rak läst ger Wave Horizon 7 maximalt med rörelsekontroll och motverkar oönskad överpronation (att foten tippar inåt). Den inre och yttre delen av sulplattformen är dock separerade med ett diagonalt spår så att yttre delen av hälpartiet blir mjukare än övriga delen av sulan och ger behaglig stötdämpning vid markkontakt. Sulan är dessutom nio millimeter bredare i mellanfoten och två millimeter bredare baktill för att ge en större anläggningsyta.
Framtill har ovandelen en liknande elastisk mesh-struktur som Wave Skyrise 5 för skön passform och god ventilation. Den är däremot något stadigare utformad för att bidra till skons stabila karaktär.
Alla modifieringar för att åstadkomma ännu mer stadga betyder att skons vikt har ökat med 15 gram. Det innebär emellertid att Wave Horizon levererar märkbart mer stöd än föregångaren. Wave Horizon 7 är därför ett klart intressant alternativ för alla storvuxna löpare som upplever att merparten av skoutbudet är alltför vekt för deras behov.
Redan från början har komfort och stötdämpning varit de främsta kännetecknen för den neutrala mängdträningsskon 1080. I denna senaste version har just dessa egenskaper fått ännu högre prioritet. Mellansulan utgörs nu av en ännu större volym Fresh Foam X-skum, vilket betyder att skon är fyra millimeter högre än föregångaren. Sulplattformen är också något bredare i framfoten för ökad stadga. Trots detta har vikten reducerats med cirka 20 gram. Den vaggliknande siluetten är dessutom mer påtaglig i syfte att underlätta stegavvecklingen.
Ovandelens mjuka meshkonstruktion kombinerar bekväm passform med god ventilation på ett utmärkt sätt. Den tätare strukturen i ytterkanterna ger stadga och håller foten säkert på plats, och ett nytt sulmönster i yttersulans mjuka gummiblandning säkerställer greppet på hårda släta underlag.
Den höga och mjuka sulplattformen gör att 1080 i sin trettonde version kommer bäst till sin rätt under distanspass i måttligt tempo – eller när man vill skona kroppen med riktigt långsam, återhämtande löpträning.
Fjärde versionen av New Balances typiska ”snabbsko” Rebel har sin kvicka, följsamma karaktär gemensamt med föregångaren. Men den har också fått en hel rad nya tekniska lösningar och en rymligare passform i framfoten. Fuelcell-skummet i mellansulan är nu en kombination av PEBA och EVA där föregångaren hade en konstruktion som uteslutande byggde på EVA.
Rebel har också fått en helt ny siluett och är nu, åtminstone i en av färgställningarna, förvillande lik toppmodellen Fuelcell Super Comp Elite v4 (3 300 kronor) – en renodlad tävlingssko med mellansula helt i PEBA och en inkapslad kolfiberplatta.
Sulplattformen på Rebel v4 mäter hela 30 millimeter i hälen och 24 millimeter i framfoten, men skovikten är ändå förvånansvärt låg. En bidragande orsak är att yttersulan endast har slitagezoner på de allra mest utsatta ytorna. Ovandelen har också en viktbesparande utformning med ett ultratunt mesh-skikt i framfoten och en minimalistisk plös.
Faktum är att Rebel v4 faktiskt är cirka 15 gram lättare än den utpräglade racingskon SC Elite v4. Detta gör att skon helt klart kan ses som ett mer budgetvänligt alternativ för tävling. Rebel v4 är annars främst tänkt för snabbare tempopass, men en och annan riktigt driven löpare kan säkert också snöra på den inför vissa distanspass.
On är ett relativt ungt företag i sportskobranschen (grundat 2010 i Schweiz). Med ett alldeles eget stötdämpningskoncept, som skiljer sig från gängse standard i branschen, har man på kort tid lyckats etablera sig som ett trovärdigt varumärke i löparvärlden. Teknologin kallas On Cloudtec och bygger på ihåligheter i en tämligen fast sulkonstruktion.
Från att hålrummen tidigare har varit placerade i ett separat skikt fäst mot mellansulans undersida har On numera integrerat dem i mellansulans plastskum. I den här nykomlingen Cloudeclipse har de dessutom fått en utformning kallad Cloudtec Phase. Det innebär att håligheterna har fått en ny geometri med olika vinklar från häl till framfot, i syfte att åstadkomma en mer följsam markkontakt.
Plastskummet i mellansulan kallas Helion Foam och har en relativt hög densitet, eftersom det är kompressionen av håligheterna som utgör skons egentliga stötdämpning. Cloudeclipse har dessutom en hårdplastplatta inkapslad i mellansulan som dels ger ökad stabilitet, dels understödjer drivet framåt vid stegavveckling. Ovandelens mesh-struktur i varierad täthet kombinerar tryggt stöd med god ventilation.
Sulplattformen mäter hela 40 millimeter i häldelen och 35 millimeter i framfoten, vilket betyder att Cloudeclipse främst levererar skyddande stötdämpning på olika typer av distanspass. Tack vare mellansulans alla luftfickor ligger vikten ändå en bra bit under 300 gram i herrstorlek US9.
Sedan Puma för ett par år sedan påbörjade sin nysatsning inom löpning och friidrott har man presenterat en rad intressanta tekniska lösningar, både på sina tävlingsskor för eliten och på de mer allsidiga mängdträningskorna för den breda massan. Velocity tillhör definitivt den senare kategorin. I denna tredje version har skon fått flera utmärkta uppdateringar.
Det är främst den ökade volymen på Pumas innovativa mellansulematerial Nitro som är mest intressant här. Detta plastskum är expanderat med hjälp av nitrogen (kväve) i stället för luft, vilket ger såväl lägre vikt som en välavvägd stötdämpning kontra energiåtergivning. Det är placerat som ett övre skikt i sulplattformen och kompletteras med ett undre, stadigare EVA-lager i ett material kallat Profoam.
Kombinationen ger såväl hög komfort som en trygg stabilitet mot underlaget. Löpkänslan karaktäriseras av en mjuk, behaglig första kontakt mot underlaget vilket följs av en rapp respons i stegavvecklingen.
Ovandelen består av ett glest mesh-material som formar sig fint efter foten och ger utmärkt ventilation. Plös och ankelparti är mjukt polstrade, vilket ytterligare bidrar till skons höga komfort. Trots att Pumagrip-yttersulan har stora ytor med greppsäkert material med ett slitstarkt, räfflat mönster är vikten förvånansvärt låg. Velocity Nitro levererar kort och gott modern skoteknologi – till ett överraskande rimligt pris.
Aero Glide har blivit något av en nyckelmodell för Salomons etablering som tillverkare av landsvägsskor. Till årets säsong har version två av Aero Glide fått högst måttliga modifieringar. Hela sulkonstruktionen har Salomon valt att behålla intakt – förändringarna återfinns enbart i ovandelen.
Den markant vaggformade siluetten och den väl tilltagna mellansulan i materialet Energy Foam (en kombination av EVA och textilfibern Olefin) ger skon en mjuk och följsam löpkänsla. Vikten landar trots det på klart måttliga 270 gram i herrstorlek US 9.
Förändringarna i ovandelen består i att man nu valt ett mer finmaskigt, slätare meshmaterial än tidigare. Man har också flyttat något på de stabiliserande, tunna plastförstärkningarna som är pålaminerade. Tåpartiet har också förstärkts med ett diskret tunt plastskikt.
Helhetsintrycket från den första versionen kvarstår: Aero Glide 2 är fortfarande en lätt och bekväm allsidig löpsko som fungerar bra till de flesta typer av träningspass. Den låga vikten gör den också högst intressant som ett alternativ för motionslöpare i tävlingssammanhang. De små marginella förändringarna av ovandelen är närmast av kosmetisk karaktär. Priset har dock höjts med en hundralapp från ifjol.
Saucony Ride är etablerad som en högst pålitlig, neutral mängdträningssko med bekväm passform och skön stötdämpning. I den sjuttonde versionen har skon fått flera markanta uppdateringar, som dels ger en kvickare respons mot underlaget, dels en tryggare stabilitet.
Den högre energiåtergivningen beror främst på att mellansulans material har uppgraderats till ett TPU-baserat plastskum kallat Pwrrun+, vilket också skons lösa innersula är tillverkad av. Sulplattformen mäter hela 35 millimeter i häldelen och 29 millimeter i framfoten, vilket ger ett häldropp på sex millimeter.
Den ökade sidstabiliteten kan dels härledas till en cirka tio millimeter bredare sulbas, dels till att mellansulematerialet nu är uppdraget som en sargkonstruktion längs med skons sidor. Ett mjukt plastskikt i ovandelens mittfotsparti – integrerat med skons snörning – adderar ytterligare stadga genom att hålla foten säkert på plats i skon.
Ovandelen har nu en mer elastisk utformning genom ett vävt mönster med varierande täthet i olika partier, vilket förenar stöd och ventilation på ett optimalt sätt. Snörningen är dragen genom små öglor för att göra det lättare att finjustera trycket över fotryggen.
Yttersulan har slitstarka gummipartier där de bäst behövs. Av viktbesparande skäl har mellansulans material lämnats exponerat mitt under foten, där slitaget ändå är minimalt.
Ride 17 är i första hand en skomodell för alla de distanspass som utgör grunden i vår träning. Tack vare den relativt låga vikten och skons kvicka och följsamma löpkänsla fungerar den även väl för snabbare tempopass. Denna sjuttonde version ger genom nyutvecklade material och förfinade konstruktionsdetaljer nu ännu mer löpglädje än sina många uppskattade föregångare.
Saucony har ett minst sagt rikt modellutbud. Endorphin-beteckningen används på inte mindre än fyra olika modeller. Pro och Elite är utpräglade tävlingsskor, medan Shift är en lättviktssko med en mer träningsinriktad uppbyggnad. Mellan race-varianterna och Shift ligger Endorphin Speed, som främst är avsedd för snabb tempoträning.
Denna fjärde version har fått en del modifieringar, även om grundkonstruktionen känns välbekant. Mellansulan består fortfarande av det superlätta skummaterialet Pwrrun PB tillsammans med en inkapslad S-formad platta i ett nylonmaterial. Tillsammans med den så kallade speedroll-geometrin (en vaggliknande profil från häl till tå) ger detta en sko med en kvick markkontakt och stegavveckling.
Yttersulan har fått en ny utformning med ett större slitageskikt i framfoten, och den stabiliserande sargen i form av uppdraget mellansulematerial på skons sidor ger nu en mer påtaglig stadga. En mer öppen mesh-struktur i framfoten än på tidigare versioner betyder förbättrad ventilation.
Testlöparna vittnar om att denna fjärde version ger en något mer distinkt kontakt mot underlaget. Jämfört med den utpräglade racekänslan i Endorphine Pro (med kolfiberplatta) har Speed 4 däremot märkbart mer flexibilitet. Det gör den bekvämare och bättre anpassad till snabbare träningspass än vad en ren tävlingssko är – men det hindrar inte att den också kan vara ett bra alternativ för längre tävlingsdistanser.
I Skechers toppmodeller för löpning tillverkas mellansulorna med en tämligen nyutvecklad teknologi, som företaget kallar Hyperburst. Metoden går ut på att en gas upphettas och utsätts för högt tryck i samband med att plast expanderas till ett skummaterial. Skechers använder nitrogen och ett TPU-baserat plastmaterial.
Detta kompletteras med en H-formad kolfiberplatta i framfoten. Resultatet är en påtagligt lätt mellansula med kvick energiåtergivning vid belastning. Förutom att Go Run Ride 11 har denna innovativa lösning har skon även en stödjande upphöjning i hålfoten kallad ArchFit.
Ovandelens öppna mesh-struktur ger god ventilation, medan en tätare vävd struktur i tåpartiet betyder pålitligt stöd och säker passform. Yttersulan har väl tilltagna slitagezoner av GoodYear-gummi, placerade på ett genomtänkt sätt.
Slutresultatet är en klart allsidig sko som klarar de flesta typer av träningspass. Även om den främst är avsedd för distanspass gör den relativt låga vikten och den tydliga rocker-profilen att den också kan hantera snabbare tempoträning – med bravur.
Storebror Max Road har i grunden samma uppbyggnad som Run Ride-modellen ovan. Hyperburst-mellansulan ger också här en klart mjuk kontakt med underlaget parat med tydlig respons i stegavvecklingen.
Främsta skillnaden mellan de två modellerna är att Max Road har en mer solid konstruktion, där mellansulan är markant uppdragen på skons insida för ytterligare medialt stöd. Hela sulplattformen är dessutom tre millimeter högre än på Run Ride 11 och mäter 41 millimeter i hälen och 35 millimeter i framfoten. Max Road har också en ännu mer markant rocker-profil än vad Run Ride har. Ankelpartiet och skons plös har rejält med mjuk polstring, och hälpartiet har ett långt framdraget yttre stödjande skikt.
Kontentan av detta är att Max Road 6 främst är en utpräglad mängdträningssko som effektivt skonar muskulaturen på längre träningspass. Den robusta uppbyggnaden gör också att den kan hantera storvuxna löpare – som behöver både extra stöd och stötdämpning – bättre.
På Infinite Elite har Under Armour prioriterat både stötdämpning och stabilitet framför låg vikt. Den generöst tilltagna mellansulan består av ett plastskum som Under Armour kallar Hovr+. Det är uppdraget runt skons ovandel i en stödjande sarg som håller foten bestämt på plats. Siluetten ger därför ett intryck av en sko som ser ut att vara ännu mer massiv än de 36 respektive 26 millimeter som sulplattformen faktiskt mäter i höjd.
Infinite Elite har en tydlig rocker-profil som underlättar fotens rullning framåt under markkontakten, samt en yttersula med ett lågprofilsmönster anpassat för hårda underlag.
Ovandelen består av en stickad, kraftig struktur där sidopartierna har integrerade stödjande band. Det är en lösning som förstärker skons solida stadga ytterligare. Den bastanta konstruktionen antyder att passformen också skulle vara rymlig, men faktum är att den snarare är åtsmitande.
Infinite Elite kan liknas vid en trygg och pålitlig arbetshäst. Den skyddande robusta uppbyggnaden kommer främst till sin rätt vid relativt måttliga tempon under långa träningspass. Den relativt fasta mellansulan gör också skon till ett intressant alternativ för mer storvuxna löpare.
