New Balance FuelCell Rebel v5 är skon som får dig ut genom dörren. En träningssko konstruerad för att både se snabb ut – och kännas snabb. Att den är löjligt lätt hjälper förstås till. Här är allt du behöver veta om nya Rebel v5.
[ANNONS FRÅN NEW BALANCE] Namnet är förstås ingen slump. FuelCell Rebel v5 från New Balance är utvecklad för att förändra din syn på hur en träningssko för löpning kan se ut och kännas.
TRE SNABBA OM NEW BALANCE FUELCELL REBEL V5: – PEBA- och EVA-baserat FuelCell-skum ger ännu bättre driv i steget. – FantomFit-ovandel ger ultralätt stöd och skön komfort. – Bredare och högre mellansula än på föregångaren.
Den låga vikten och responsiva löpkänslan kan vi tacka den PEBA- och EVA-baserade FuelCell-mellansulan för. Den nya ovandelen har FantomFit-passform och fantastisk andningsförmåga – samtidigt som den ger tryggt stöd för foten under hela steget.
400 meters talangen Quincy Wilson i New Balance FuelCell Rebel V5
Släng in mängder med skön dämpning och en iögonfallande design – då har du nya Rebel v5. En träningssko som klarar långa, dagliga löppass lika bra som snabba intervaller och ett och annat lopp – Rebel v5 skäms inte för sig i något sammanhang.
– Vi har gjort flera smarta finjusteringar för att förbättra geometrin på mellansulan, så att du blir kvickare i steget utan att komforten påverkas, säger Andrew Nyssen, designchef för Performance Running på New Balance.
Lätt och komfortabel mellansula
FuelCell-mellansulan består av en mix av PEBA- och EVA-skum. Resultatet är en studsig, responsiv löpkänsla i en sko som verkligen svarar vid varje steg. Tack vare att mellansulan både breddats och höjts i denna femte version av Rebel ger FuelCell-teknologin nu en ännu mer dynamisk löpupplevelse – oavsett vilket tempo du håller.
Den lätta och luftiga mesh-ovandelen i FantomFit har kompletterats med en stängd plös för att ge ännu bättre stöd och mer komfort under hela stegcykeln.
New Balance FuelCell Rebel v5 är en sko som lockar till löpning. Den djärva designen och de innovativa tekniska lösningarna gör att den verkligen utmärker sig i mängden. Rebel v5 är inte bara ovanligt flexibel och lätt – den har också en mellansula som ger tillbaka mycket energi samtidigt som den erbjuder komfort och stabilitet.
– Vår målsättning under designprocessen var att skapa en sko som är lika snabb som den ser ut. Resultatet är att FuelCell Rebel v5 inte bara har ett dynamiskt utseende – det är en löparsko som också förhöjer din löpupplevelse, säger Andrew Nyssen.
FAKTA NEW BALANCE FuelCell Rebel v5 CIRKAPRIS: 1 900 kronor HÄLDROPP: 6 mm (35/29 mm) VIKT: 180/227 gram (dam/herr) LÄS MER OCH BESTÄLL HÄR!
Det är inte alltid lätt att få till träningen under semestern – trots att man är ledig. Här är coach LG Skoogs bästa tips på hur du lyckas med det.
Mitt bästa tips är att träna tidigt på morgonen – innan övriga familjen har kommit igång. Jag brukade springa ett distanspass eller en lätt tröskel på 45–60 minuter och sedan avsluta med lite styrke- och rörlighetsträning på altanen.
Sedan åt jag frukost med familjen och styrde upp resten av dagen. Ofta blev det en tur till en närliggande badplats med medhavd matsäck. När vi var klara med badandet kunde min fru springa hem medan jag tog hand om packningen. Vill inte ditt sällskap springa hem finns det kanske utrymme för ytterligare ett pass för dig?
Om du är på semester på ett nytt ställe är det perfekt att köra en morgonjogg som en rekognoseringstur. Du lär dig hitta till platser ni kan besöka under dagen.
Är du riktigt driven så har du kollat upp att det går ett roligt lopp medan ni är där. Då kan ni testa banan under veckan – och springa loppet som avslutning.
Vattenlöpning är ett skonsamt och svalkande alternativ till löpning – perfekt att testa en varm sommardag. Här är fyra tips på hur du kan lägga upp effektiva vattenlöpningspass!
1. Kom igång
Sätt på dig våtvästen och testa ditt löpsteg där vattnet inte är djupare än att dina fötter kan snudda vid botten; det hjälper dig att få till en bra, upprätt hållning. När du känner att du har fått in rörelsetekniken springer du vidare mot djupare vatten.
Spring nu i fem minuter, vila i fem och repetera övningen två till fyra gånger. Vid varje träningstillfälle minskar du successivt på vilopauserna och ökar längden på löpsekvenserna tills du klarar att vattenlöpa 30 minuter i ett sträck.
2. Öka intensiteten
Börja med en lätt ansträngningsnivå – inget flämtande och flåsande. Efter några träningstillfällen kan du gradvis snabba på stegen så att din andhämtning motsvarar den du brukar ha när du springer i medelhögt tempo på land.
3. Kör några intervaller
Spring en bestämd sträcka eller en bassänglängd, vila i 20–30 sekunder och spring sedan en längd till, något snabbare. Vila nu i en minut och spring två längder i lätt tempo. Vila i en minut och avsluta med två till fyra längder i snabbt tempo. Ta så långa vilopauser du behöver efter varje snabb längd.
4. Träna som på land
När du springer långdistans i vattnet springer du helt enkelt lika länge som du brukar göra på land. Om du vill köra tempoträning, till exempel intervaller eller fartlek, kortar du precis som på land ner steget och ökar stegfrekvensen. Längden på löpsekvenserna och vilopauserna ska motsvara de du har när du springer på land.
Ska man verkligen plåga sig genom 21 kilometer i Kalmar när man lika gärna kan ligga i en solstol på Öland? När hälsenan gnisslar, kroppen rostar och toakön slingrar som en orm? Läs RW’s Kenneth Gysings personlig betraktelse från Veteran-SM som börjar på stranden och slutar i målfållan – med både självdistans och löparglädje i bagaget.
Kan man börja en rapport från Veteran–SM i Kalmar, 21 K, med en tillbakablick på en morgonsimning vid Böda strand (Ölands Riviera)? Jag provar, det ena har i viss mån med det andra att göra – det är ju så, allting i livet hänger ihop.
Jag var anmäld men hade tänkt att hoppa över VSM halvmara, med en form lika rostig som min gamla VW Passat från 2006, den jag hade kört ner med från huvudstaden för några veckor på Öland, var jag i val och kval. Lättjan hade börjat angripa mig, som rosten bilen. Rosten på bilen var förvisso bortslipad, den återkommer varje halvår, då slipar bort den och sprejar på hårdlack, i nästan samma nyans som bilens färg, har inte hittat någon hårdlack i exakt samma nyans – och min kära gamla Passat är med andra ord inte särskilt stöldbegärlig – kroppslig rost slipas dock inte bort lika lätt. Och hårdlack på en hälsena som varit halvseg sedan ett halvår – det har min naprapat bestämt avrått ifrån.
Sista tävlingen var 800 meter på Veteran–VM i Göteborg i augusti förra året, nu var hälsenan så mycket bättre, men lite kunde det gnissla i senskenan (min naprapat förklarade att det var dåligt glid för senan i senskenan av olika anledningar, senskena var ett nytt ord för mig, såg framför mig en sena som skenade iväg – men inte mer om det nu, inte låta tankarna skena iväg) – och ibland kunde kraften liksom fara ur foten vid enstaka steg, och det är lite läskigt. Men på det hela taget, jag kunde kuta hyfsat igen, Löparguden ske pris!
Och nu gick ju VSM i Kalmar och jag var på Öland och jag såg en mening i det där, löpargudarna hade en plan, ut med Gysing på banan igen. Men så några dagar innan vacklade jag i beslutet, förfärande bekvämt tillbakalutad i en solstol på midsommarafton, en Baden Baden inköpt på Dollarstore, mycket prisvärd, med fötterna i horisontlinje med näsan, solen gassade som den ska på Solen och Vindarnas ö, och vinden fläktade i en perfekt bris för att jag inte skulle bli överstekt – och varför ska en gammal man plåga sig egentligen?
Så tänkte jag, men några dagar senare började det att regna, och Baden Baden stod blöt och övergiven på gräsmattan. Med två dagar till start dök solen fram igen, och jag kom till beslut. Jag skulle springa, och peppa kropp och hjärna med en liten simtur (vila benen), jag skulle ta mig till Lyckesand, en av världens vackraste platser (en del av Böda strand, men utan stranddisco, jetskis och annat buller) dra på mig våtdräkten och hoppa i havet.
Jag tog mig till Lyckesand en tidig morgon med solen på vacker uppgång men en halvmeter ut i havet for plötsligt förbjudna tankar i huvudet, klimatkrisen måste ha en kris, för hur i hela h–lv–tet kan havet vara så här kallt när det nästan är juli. Morgonen var annars magisk, vattnet likt en spegel och solen strålade, och stranden nästan tom på folk, men bara nästan. De som fanns där tittade intresserat på mannen i våtdräkt som stod alldeles ensam en bit ut i havet, ingen annan doppade ens en tå i vattnet. Att vända tillbaka till stranden efter att ha krånglat på sig våtdräkten inför strandens alla intresserade blickar, fanns inte på kartan, fåfängan lämnar icke kroppen förrän man dör (inbillar jag mig). Det var bara att ta sig vatten över huvudet, sträcka ut i det vida blå med hopp om att inte omedelbart frysa ihjäl – lungorna drog chockade ihop sig till miniformat, fötter och händer domnade bort och jag tänkte att klarar jag det här så ska jag nog klara fint att plåga mig i plusgrader genom 21 K i Kalmar.
Det är nu också så med simning i kallt vatten, efter ett tag slutar man frysa, allting domnar bort och kroppen flyter fram i ett tillstånd som kan kallas kallsinnat (!) meditativt. Därunder ytan följer blicken en sandbotten veckad i sublima vågformationer, stilfullt som bara havet kan (inget hafsverk), små fiskar i stim far fram och åter och kylan gör vattnet klart. Efter en halvtimme kravlade jag mig upp på stranden, vig som en fryst fiskpinne, men mycket nöjd med mig själv. Klarar man sådant här klarar man allt, tänkte jag. Bara ta det kallt i Kalmar. Löp och njut, du har ingenting att förlora. Det är vägen som är målet – och självbedrägeri inte straffbart enligt lag. Men pallen (utifallen), knappast trolig. Därtill alltför senfärdig. Nå, den som kutar får se!
Kalmar
Ju äldre man blir desto mer lik blir man sina föräldrar, sägs det. Själv tycks jag brås mest på min kära moder, numera på plats i himlen (hoppas jag i alla fall, hon var kanske inte alltid en ängel när hon var i livet enligt Sankte Pers regelverk, men snäll och med ett gott hjärta). Moder min hade en tendens att alltid komma för tidigt till familjära arrangemang, till exempel Julafton. Bäst man stod där knappt uppstigen, med risgrynsgröten kokande på spisen och knappt skjortan på (och än mindre byxorna) så ringde det på dörren, ”Hej, jag kommer kanske lite tidigt?”
Nu är jag själv på väg i bilen till Kalmar från sommarvistet på norra Öland , det är drygt fem mil till startplatsen, och det är tre timmar kvar till start. Jag kommer definitivt inte vara försen, men som det är okänt land – hur är det med parkeringsplatser? Kommer det bli broöppning (det är aldrig broöppning på Ölandsbron, men ändå, det var ju någon stor båt nyss som körde in i en bro i Amerika så att bron störtade samman), och mycket annat kan ju hända på vägen. Tänk om Google Maps brakar samman, hur ska jag hitta fram då? Med andra ord, alltmera Mamma, och det är som det är, Äldre människor blir allt oroligare med åren! Men OM jag kommer dit i tidigaste laget så har jag förberett mig väl, fällt ner baksätet i bilen och blåst upp ett liggunderlag, och vips har min gamla herrgårdsvagn (om det ordet fortfarande är brukbart?) förvandlats till husbil.
Ingen bro brakar samman och Google Maps fungerar perfekt, en vänlig kvinnlig AI–röst lotsar mig hit och dit och ända fram och när jag fått nummerlappen i min hand är det drygt två timmar kvar till start. Jag tycker mig kunna se hur kära mor ger tummen upp från himlen (hon kom in i alla fall), eller så är det bara en hallucination av ren löparnervositet. Hur ska detta gå?
Jag bestämmer mig för en liten lur. Upp med bakluckan, in i bilen och sträck ut över liggunderlaget. En flip–flopp mellan luckan och låset så den inte slår igen helt, och lite syre kommer in, och alarmet inställt på Iphonen för att vakna en timme innan start. Det är riktigt mysigt därinne och jag tänker att det kanske är så här man ska resa i framtiden, sova i bilen på ett liggunderlag, det är ju också en passande budget för en till hälften pensionerad kulturarbetare (löpning är kultur, men författar ju också en och annan bokstav om litteratur). Taklampan i bilen lyser vänligt i taket där ovan liggunderlaget – och H–LV–TE – den lyser ju –BATTERIET!!
Upp med luckan, ut på asfalten, in i förarsätet, ned med vindrutan några centimeter (för luft som inte slukar el), in i bilen igen och igen med luckan och lampan slocknar. Ett urladdat batteri efter 21 K, vilken rysare. Men nu är allt gott och väl och John Blund hälsar på en stund.
Toalettkö
Jag vaknar till och nu är det dags, en timme till start och iväg till omklädningsrummet i Malkars träningscenter. Det är en alldeles underbar plats för de som älskar träning, med ett väldigt gym och det ena med det andra, men toaletter i herrarnas omklädningsrum har de snålat en smula på. Där finns bara två och det börjar redan bli trångt i omklädningsrummet av tillströmmande löpare, det luktar svett och liniment kryddat med aningens ångest. Jag kastar mig snabbt in i toakön det första jag gör, den ringlar som en orm mellan bänkar och skåp för kläder. Jag är ändå tidigt ute, och än en gång kan jag känna hur mamma ger tuppen upp från himlen (”det där gjorde du skitbra, min son”).
Men det tar tid ändå, och det finns anledning att begrunda människors toalettvanor. För att travestera Astrid Lindgrens rumpnissar, ”Voffor gör di på detta viset?”, alltså, Vad gööör folk inne på toaletterna? Hur kan somliga ta så lång tid på sig? Är det tävlingsnervositet i kombination med kompakt förstoppning, eller bara ett av de vanliga samtidsfenomenen – nummer två i kombination med mobilsurfande som upphör först när benen börjar somna (här talar personlig erfarenhet, men löparguden förbjude på en toa innan tävlingsstartstart), toakön sniglar sig oerhört långsamt fram, löparma längst bak börjar se traumatiskt ångestridna ut. Kommer de hinna fram till toan innan start?
START
Det drar ihop sig, fem minuter kvar till start. Jag skymtar vinexperten Alf Tumble och löparprofilen Sanna Heed i startfållan, de har ett projekt på gång, ”RUN, WINE & DINE”, en kombination av mat, vin och löpning, en helhetsupplevelse av livets goda, som låter ljuvligt lovande.
Själv drack jag dock inte vin till maten dagen innan loppet, däremot fick jag i mig en hel flaska rödbetsjos. Rödbetsjos ska ju drickas med måtta, såsom vin, men jag hade alldeles glömt bort hur jag brukade ladda för längre lopp tidigare i livet, fram till dagen innan, och fick bråttom. In på ICA. ”Finns det rödbetsjos?” Det fanns det.
Morgonen efter hade jag alldeles glömt bort josen, man minns ju allt mindre ju äldre man blir, och när jag pinkade en stråle klart skimrande rött tänkte jag att ”jaha nu är det kört”, njurarna har pajat precis idag nu när jag ska iväg och springa lopp. Så jäkla typiskt. Men så, pang på rödbetan, minnet återvände, och läppar undslapp sig en suck av lättnad. ”Jeesus, det är ju jooosen!” Loppet skulle bli av – och än fanns tid att leva , med fungerande njurar.
Loppet
Jaha, nu ska man springa igen då. Hej och hå, vad jobbigt det ska bli. Kul också, i alla fall efter målgång, om man nu kommer i mål? Det är klart att du kommer i mål, inga negativa tankar nu. Men hur ska det gå då? Du har ju sett den fallande kurvan. Stockholm halvmaraton för några år sedan (ganska många måste erkännas, ack ljuva M45), 1.24. Stockholm halvmaraton för två år sedan, 1.35. Året därpå, 1.40. Vilket ras, åren gnager benen vita. Ska det bli 1.45 i år?
Lite orättvist är det också, alla dessa ung–gubbar som just kvalat in i M65, knappt torra bakom öronen. Här blir man ju M68 i september, men någon sådan specifik åldersgrupp finns ju inte – ett förfärande utslag av åldersdiskriminering. Här hänger man mellan tvenne åldersklasser, det är nästan så man börjar länga till klass M70. Fast bara nästan, och inga negativa tankar nu, löp i nuet. Det är folkfest och foten har blivit bättre efter ett halvt års elände. Löp och njut. Tut, tut!
Startskott
Starten går och hjärnan koordinerar kroppens alla delar. Benen, check, jodå för all del, det knallar och går, men det spritter inte direkt. Det var i och för sig länge sedan benen gjorde det, men framåt rör det sig. Tomas Di Levas gamla låt, ”Vem ska man tro på, tro på?” dyker upp i huvudet, här omvandlad till, ”Vem ska man ta rygg på, ta rygg på?”. En man i blå T–shirt med texten ”Sveriges riksdag” på ryggen tuffar på i ett trivsamt tempo, bred ryggtavla har han också, kan bli fint vindskydd. Ett bra parti, om man säger så, löpning är ju också att betrakta som partipolitiskt obundet, här kan man följa vilken folkvald som helst utan skam. Inte för att det blåser så mycket, men lite baksug kan det kanske bli, som med racerbilarna i Formel 1. Inga jämförelser i övrigt, dock.
Benen håller fint fram till fem kilometer, sedan börjar det nypa i låren. Aj, aj, redan, men försök hålla steget fram till milen i alla fall, sedan får det gå som det går. Passerar milen på 45.30, men nu börjar låren bli missmodiga. Lungorna ok, pulsen tickar på utan att topplocket är på väg att gå, men låren, låren, hur kunde det bli så här? Kommer osökt tänka på poeten Robert Bly, hjärnan skaldar, ”Bly i låren/ kom med åren/ till marken slår ´en”. Nja, det var nu inte riktigt Bly, men han har i alla fall skrivit en bok med titeln ”Järn–Hans”. Den tar jag till mig i steget, ”Järn–Gysing”. Jag biter ihop, jag tuffar på, jag krigar mig in på 1.38.44 och tänker att fallet på fem minuter per år är (åtminstone tillfälligt) bruten. Jag pallade inte en pallplats, men fyra är ju i alla fall fyra.
Sedan hem till gården igen, där brorsa och annan släkt, har fyrat på grillen för att fyra (!). Med ett bättre vin Alf Tumble Style!
Tack Kalmar och Högby IF, för en riktigt löparfest! Det enda som saknades var en bajamaja – eller två!
TOPP 3 KALMAR MALKERS 21K Män 21.1km 1. Andreas Davidsson Högby IF 1:07:31 2. Tony Hatefnejad Hälle IF 1:12:33 3. Yury Leonenko Finspångs AIK 1:14:15 . Kvinnor 21.1km 1. Beatrice Lejnegård Oskarshamn RC 1:20:56 2. Jenny Mårtensson Vegan Runners IK 1:21:25 3. Camilla Lindholm Borg IS Göta 1:22:16
Att genomföra en runstreak är något du gör för dig själv – och det finns goda skäl att testa det. Här är sju!
1. Du kommer att stärka din självkänsla
Du kommer att kunna bocka av en uppfylld målsättning – varje dag. Du kommer med andra ord kunna känna dig sjukt nöjd med dig själv, dag ut och dag in. Det är bra för självkänslan.
2. Du kan testa gränsen för din förmåga
World Marathon Challenge är en kort men brutal maratonstreak. 2019 var det 37 löpare som sprang de sju maratonloppen på sju kontinenter – på sju dagar. Michael Wardian vann med en genomsnittlig tid på 2.58.30.
3. Alla kan göra det
Att springa 1 600 meter, en engelsk mil, varje dag är något som alla som kan springa kan klara – det gäller dig med.
4. Du kommer att springa på de mest oväntade ställen
Kanske på en strand runt en liten ö, eller runt din köksö, eller över ett trasigt staket, eller under en stjärnhimmel, eller i dina drömmars lopp, eller i mardrömsväder, eller …
5. Du kommer att se fram emot det
Genom att träna dig själv till att se fram emot löpningen så kommer du att utveckla förmågan att se möjligheter i stället för problem. Det handlar om att byta fokus från ”jag känner inte för att springa i dag” till ”jag kommer att känna mig nöjd när jag har genomfört dagens pass”.
Ett sätt att göra det är att till exempel bestämma dig för att lyssna på någon bra podd under löprundan, i stället för att fokusera på att rundan är något du bara måste klara av.
6. Du kommer att bli starkare
Att genomföra en runstreak innebär en daglig belastning av allt från muskler till senfästen och skelett. Resultatet är att dessa strukturer stärks – så länge du inte överbelastar dem med för långa eller för hårda pass.
7. Du kommer att springa – helt automatiskt
När en ny vana håller på att etableras kopplas vetskapen om en framtida belöning och det du gör för att få belöningen ihop i våra hjärnor. Genom att den här processen upprepas om och om igen blir själva handlingen – att ge sig ut och springa i det här fallet – en näst intill automatiserad rutin. Till slut blir den dagliga rundan en så självklar del av ditt liv att du kanske inte ens tänker på att du gör det.
I Madrid avgjordes Lag-EM där de svenska löparna stod för fina insatser i hettan. Innan dess har det tävlats runt om i Europa där Samuel Pihlström fortsätter att visa på fin form.
Först ut bland de svenska löparna i Madrid var Sarah Lahti, som tidigare år haft svårt att tävla i värmen. I år gick det dock bättre för svenskan som i ett långsammare lopp slutade på en fjärdeplats på 16.03.
Näst upp var Samuel Pihlström som i början av veckan stod för ett nytt fint 1500 meterslopp när han i Ostrava sprang in som sexa på sin näst bästa tid någonsin, 3.31,18. Nu var det 800 meter och där blev “Pilen” satt i ett B- heat. Trots det blev det 1.46,76 för 24- åringen som tog hem andra heatet.
Sist ut den första löpardagen var Vidar Johansson som slutade fyra i hinderloppet på 8.26,14.
Under lördagen tävlade endast Yolanda Ngarambe bland de svenska löparna. 33- åringen, som bor och tränar i USA under stor del av året, stod för ett fint 800 meterslopp när hon slutade femma på säsongsbästat 2.03,44.
Fjärde dagen
Söndagen avslutade Lag-EM där först Vera Sjöberg sprang offensivt i 1500 metersloppet. Hennes 4.11,32 räckte till en elfteplats. På herrsidan blev Emil Danielsson tolva på 3.43 efter att ha fått det tufft när farten skruvades upp sista 300 meterna.
De sista löpsvenskarna som tävlade var Ebba Cronholm på 3000 meter hinder och Jonathan Grahn på 5000 meter.
Cronholm slutade tolva på 10,13 och Grahn nia på 13.56.
Italien tog hem guldet i mästerskapet och Sverige slutade på en niondeplats. En tangerering av Sveriges bästa placering någonsin.
Hemma i Sverige
Saga Provci har haft en fin start på sommaren 2025. Efter att ha tagit sig ned till 4.13 på 1500 meter var det under veckan dags för henne att springa 800 meter. Under världsungdomsspelen vann hon sträckan på 2.06,73, en sekund före tvåan Nadja Rugland.
Och i Trosa avgjordes under helgen sommarklassikern Trosa Stadslopp. David Nilsson tog hem herrklassen i 8.9 km- loppet på 26.07. Bland damerna var det Hanna Lindholm som vann på 30,37.
Den första juli drar vi igång #RWSUMMERSTREAK. Under hela juli springer vi minst 1,6 kilometer varje dag. Häng med!
Oavsett om du vill komma igång med löpträningen eller bara vill utmana dig själv under en sommaren är en runstreak ett både roligt och bra alternativ. Att springa 1,6 kilometer varje dag under en månad kan inte bara förändra ditt liv – du kommer också slippa beslutsångesten och du skapar en helt ny träningsvana.
Att bestämma sig för en runstreak – oavsett om det handlar om 1,6 kilometer om dagen eller någon annan distans – innebär nämligen att du behöver struktur och disciplin. Och det är två viktiga fundament för den som vill lyckas i sin träning.
Varför 1,6 kilometer? Det är förmodligen Ron Hills fel. Den brittiska olympiern och före detta världsrekordhållaren sprang nämligen minst en engelsk mil – 1 609 meter – varje dag i över 52 år. Det är i hans anda och fotspår vi och alla andra runstreakare springer.
Så gör du!
Hur passar du in en runstreak med din vanliga löpträning? Det är enkelt. Träna på som vanligt, men de dagar du i vanliga fall hade vilat tar du en 1,6 kilometer lång återhämtningsjogg. Om du ska köra alternativträning på gymmet så kanske du kan springa dit som uppvärmning – eller köra 1,6 kilometer på löpbandet. Du kommer alltid att hitta möjligheter att få in din dagliga dos löpning.
#rwsummerstreak startar den 1 juli och fortsätter till och med 31 juli. Är du redan igång med en runstreak? Då kan du ha som mål att förlänga den till och med juli ut – eller till och med året ut.
Dela gärna din runstreak med oss och alla andra. Använd #RWRunstreakSWE i dina sociala kanaler.
Tillsammans grejar vi det här – nu kör vi!
PS. Vill du belöna dig själv eller visa världen att du är en runstreaker? Kolla in vår snygga Runner’s World runstreak-tröja i funktionsmaterial – perfekt att springa i, dag ut och dag in.
Att få in vettig träning i vardagen med jobb, familj och annat kräver givetvis planering och karaktär. Det är ett evigt pusslande med lunchträning, morgonpass och kvällspass för att den övriga familjen inte ska känna sig åsidosatt. Men under semestern finns det betydligt bättre utrymme för flexibilitet i planeringen av träningspassen.
1. Träna tidigt på morgonen
Spring i 50-60 minuter före frukosten, innan övriga familjen har vaknat och kommit igång. Börjar man dagen så tidigt kan man ändå äta frukost tillsammans och läsa tidningen i lugn och ro. Samtidigt har man hela dagen kvar till övriga aktiviteter. Om du dessutom känner dig pigg finns ju möjlighet till ett kort intervallpass före middagen. Då kan det räcka med 15 x 1 minut med 30 sekunders joggvila mellan löpsekvenserna. Med 10 minuter uppvärmning och 5 minuter nerjogg tar det knappt 40 minuter.
2. Spring dit
En annan variant är att springa till dagens utflyktsmål. Om du och familjen ska göra en utflykt till ortens badplats så skickar du ombyteskläder med familjen och springer dit själv. Det är en skön känsla att komma fram svettig och trött. Sedan hoppar du i sjön och tvättar av dig. Och är din partner löpare så kanske hen vill springa hem. Nackdelen med det är att man kan vara lite seg efter en dag med pastasallad, mjukglass och sol.
3. Dra till fjälls
Åk på en fjälltur eller en vandringssemester. Det blir en upplevelse, som ger en massa fettförbränning och bra möjligheter att lägga in roliga löpträningspass efter, eller i samband med, varje dagsetapp. Eller varför inte springa en led med lätt packning?
4. Reka springandes
När du semestrar i en större stad kan du använda morgonjoggen som en rekognoseringstur. Spring och kolla var museet ligger eller var affären som säljer märkeskläder finns. Då kan du sedan agera guide och vägvisare för ditt övriga sällskap under dagen.
5. Lägg till ett lopp
Förlägg semesterresan till en ort där det finns ett roligt 10-kilometerslopp. Då kan du träna lite på banan under några dagar innan loppet och sedan springa tävlingen, ha grillmiddag och en vilodag dagen efter tävlingen.
6. Träna alternativt
Dessutom finns det möjligheter till andra träningsformer än löpning under semestern. Varför inte en lång cykeltur där du får se nya omgivningar eller simma i öppet vatten? Varför inte styrketräna med din egen kropp som vikt – i en park där solen ger en jämn och fin solbränna?
7. Ta en paus – från löpningen
Semestern kan ju också vara en chans till återhämtning då du tar 3-4 vilodagar, eller kanske tränar varannan dag. Om du slitit hårt med grundträning under hela vintern och våren så är det ändå läge att köra lite kortare, hårdare pass. Då kommer du att få tid både till återhämtning och semesteraktiviteter. Dessutom kanske du till och med kan få en prestationsförbättring.
Vilket semesterupplägg du än väljer så kommer ledigheten garanterat ge tillräcklig återhämtning utan att du behöver totalvila i fyra veckor.
Faith Kipyegon spände verkligen bågen i sitt försök att bli första kvinna att springa en engelsk mil under fyra minuter. Hon sprang en dryg sekund snabbare än sitt eget världsrekord – men hade behövt sänka det med över sju sekunder.
Precis söder om Paris stadskärna, på de blå banorna på Stade Charléty arrangerade Nike på torsdagskvällen sitt hittills mest ambitiösa löparevent för kvinnor: Breaking4. Ett maxat, minutiöst koreograferat försök att skriva löparhistoria där målet var tydligt: att Faith Kipyegon som första kvinna skulle försöka springa en engelsk mil under fyra minuter.
Huvudpersonen Faith Kipyegon är världsmästare, olympisk mästare och innehavare av världsrekorden på både 1 500 meter och en engelsk mil (en mile = 1 609 meter). Nu var hon tillbaka på samma bana där hon tidigare slagit två av sina rekord för att utmana en gräns ingen kvinna ännu brutit.
FAITH KIPYEGON – EN AV VÄRLDENS BÄSTA GENOM TIDERNA Kipyegon är 31 år och från Kenya. Hon har vunnit tre OS-guld på 1 500 meter (2016, 2021 och 2024). Senast det begav sig, på OS i Paris i fjol, tog hon även en silvermedalj på 5 000 meter. På VM har hon vunnit tre guld på 1 500 meter och ett på 5 000 meter – och hon har världsrekordet på 1 500 meter (3.49,04) och på en engelsk mil (4.07,65). Kipyegon har tidigare även haft världsrekordet på 5 000 meter – hennes 14.05,20 är den näst bästa tiden efter Etiopiens Gudaf Tsegay.
Scenen, farten och trycket – allt var på plats!
Inramningen på arenan var otrolig, publiken var laddad och banan fylldes med några av världens bästa löpare som skulle agera harar: Jemma Reekie och Georgia Hunter Bell (Storbritannien) samt manliga toppnamn som Grant Fisher och Cooper Teare (USA), Niels Laros (Nederländerna), Elliot Giles (Storbritannien) och Stewy McSweyn (Australien). De ställde upp i förbestämda formationer med syftet att hålla Faith exakt på det tempo som krävdes för att nå drömgränsen.
Och det började perfekt. Faith passerade 400 meter på 1.00,20, 800 meter på 2.00,75 och nådde klockan vid 1 200 meter på 3.01,84 – fortfarande inom sub-4-marginalen.
Teknik på Faiths villkor
Loppet var inte bara ett försök, det var ett uttryck för precision och innovation. Faith bar en Nike Fly Suit, framtagen enbart för henne, där varje söm och yta optimerats för att minimera luftmotståndet. Under den bar hon världens första 3D-printade sport-BH, skräddarsydd efter hennes kropp och behov. På fötterna satt ett par Nike Victory Elite FK – specialbyggda spikskor med kolfiberplatta och 3D-printade titanspikar.
Allt framtaget och testat i samråd med Faith Kipyegon.
– Det handlade inte bara om att jag skulle vara snabb, det handlade också om att jag skulle känna mig trygg, fri och redo, sa Faith Kipyegon efter försöket.
Det fjärde varvet – där gränsen fortfarande står kvar
Men när sista varvet inleddes började farten sjunka. Det perfekta schemat sprack – krafterna räckte inte hela vägen. Sista varvet gick på 64,58 sekunder. Det var för långsamt för sub-4, men snabbt nog för att skriva om historien.
Faith korsade mållinjen på 4.06,42. En ny inofficiell världsrekordtid, 1,22 sekunder snabbare än hennes tidigare världsrekord på 4.07,65 från 2023.
– Det är bara en tidsfråga innan någon kvinna springer under fyra minuter. Om det inte blir jag så blir det kanske någon annan. Jag tänker inte ge upp hoppet – jag kommer fortfarande att försöka klara det, sa Kipyegon efter loppet.
HISTORIEN OM SUB4 Det är 71 år sedan som britten Roger Bannister blev den förste att spränga drömgränsen fyra minuter på en engelsk mil. Det var 1954 som han sprang de 1 609 meterna på 3.59,4. Sedan dess har över 2 000 män sprungit under fyra minuter – men hittills ingen kvinna. Kommer Faith Kipyegon bli först?
Breaking4: Faith Kipyegon ger inte upp
Fyraminutersgränsen på en mile för kvinnor står alltså fortfarande kvar. Men efter kvällen i Paris har Faith Kipyegon tagit sig över en sekund närmare det som länge setts som ouppnåeligt.
– Det här var första försöket. Vi har lärt oss mycket av det. Nu ska jag gå tillbaka till ritbordet och göra det som krävs för att lyckas. Jag tror att jag har mer i tanken, säger Faith Kipyegon efter försöket i Paris.
STUDIE: DET SKA VARA MÖJLIGT Att sänka sitt eget världsrekord med 7,65 sekunder eller mer är förstås en oerhört svår bedrift – men det är inte så omöjligt som det kanske låter. I en studie, publicerad i Royal Society Open Science, kom forskarna fram till att Kipyegon kan springa på 3.59,37 genom att sänka luftmotståndet med hjälp av harar både framför och bakom henne. Det var också så försöket genomfördes i Paris.
Kenyas världsrekordhållare på en mile och på 1 500 meter ska försöka bli första kvinna att springa under fyra minuter på en mile. Rekordförsöket görs torsdag 26 juni i Paris – och RW kommer att vara på plats.
Faith Kipyegon, 31 år, har bland annat två världsrekord, tre olympiska guld och fyra VM-guld på sin meritlista. Är det någon kvinnlig löpare som har möjlighet att springa en engelsk mil (1 609 meter) under fyra minuter så är det med andra ord hon.
Försöket kallas för Breaking4och görs i samarbete med Kipyegons sponsor Nike på Stade Charléty i Paris, Frankrike, den 26 juni. Där ska hon försöka sänka sitt eget världsrekord (4.07,65) med 7,65 sekunder. Det blir alltså ingen lätt uppgift.
Kipyegon är en av världens bästa löpare någonsin. Hon har vunnit tre OS-guld på 1 500 meter (2016, 2021 och 2024). Senast det begav sig, på OS i Paris i fjol, tog hon även en silvermedalj på 5 000 meter.
På VM har hon vunnit tre guld på 1 500 meter och ett på 5 000 meter – och hon har världsrekordet på 1 500 meter (3.49,04) och på en engelsk mil. Hon har tidigare även haft världsrekordet på 5 000 meter – hennes 14.05,20 är den näst bästa tiden efter Etiopiens Gudaf Tsegay.
Svårt – men inte omöjligt
Att sänka sitt eget världsrekord med 7,65 sekunder eller mer är förstås en oerhörd bedrift om Kipyegon klarar det – men det är inte så omöjligt som det kanske låter. I en ny studie, publicerad i Royal Society Open Science, kom forskarna fram till att Kipyegon kan springa på 3.59,37 genom att sänka luftmotståndet med hjälp av harar både framför och bakom henne – som byts ut efter 800 meter.
Det är 71 år sedan som britten Roger Bannister blev den förste att spränga drömgränsen fyra minuter på en engelsk mil. Det var 1954 som han sprang på 3.59,4 – ett rekord som blev en symbol för vad människor kan uppnå. Sedan dess har över 2 000 män sprungit under fyra minuter på distansen. Kommer Faith Kipyegon bli den första kvinnan?
Dokumentären Breaking4: Faith Kipyegon vs. The 4‑Minute Mile
Runt Faith Kipyegons strävan att bli första kvinna under fyraminutersvallen på en engelsk mil skapas det en dokumentär av Nike och Box To Box Film. I första avsnittet (51 minuter) får man följa uppbyggnaden mot racet den 26 juni. Avsnittet ger en detaljerad insikt i Faiths träningsupplägg på plats i Kenya, och vilka detaljer som vävs in i utmaningen att ta sig under 4-minutersbarriären.
Josefine Swärm är löpcoach och entreprenör med många följare på sociala medier. Här berättar hon om sin relation till löpningen, hennes nya projekt Let’s Run – och varför Endorphin Speed 5 från Saucony är hennes nya favoritskor.
[ANNONS FRÅN SAUCONY]
Hej Josefine! Hur länge har du varit ambassadör för Saucony – och vad betyder varumärket för dig?
– Jag tror att vi har haft ett samarbete i snart åtta år. Redan när jag jobbade i löparbutik i Linköping fick jag testa deras modeller – de har alltid passat mig. Så jag har verkligen en lång historia med Saucony som varumärke och blev otroligt glad när jag fick möjlighet att jobba med dem. Det kändes så himla rätt.
Du har jobbat med löpning under många år. Hur startade det?
– Jag coachade hemma i Motala för många år sedan och har alltid drömt om att utveckla det. För runt nio år sedan, i samband med att vi flyttade till Mallorca, öppnades möjligheterna att jobba mer med löpningen. Alla härliga miljöer att springa i inspirerade mig att försöka inspirera andra. Så det började nog där – då insåg jag att jag skulle kunna leva på löpningen på olika sätt.
Du bor numera åter i Motala. Längtar du tillbaka till Mallorca?
– Ja, jättemycket. Det är helt fantastiskt där. Möjligheterna att träna året om är ju jättebra. Men det finns mycket fint även här hemma.
Vad gör du i dag inom löpningen?
– Den absolut största delen är löpcoachningen i vår löpgrupp Let’s Run. Sedan jobbar jag även med bland annat Saucony som är en viktig samarbetspartner till mig.
Kan vem som helst vara med och bli coachad av dig i Let’s Run?
– Javisst, men det är en löparklubb för motionärer. Det är inte på elitnivå på något sätt. Men alla motionärer kan vara med. Man kan vara helt ny inom löpning, men man kan även vara lite mer erfaren och satsa mot kortare eller längre lopp. De flesta är kvinnor, runt 90 procent skulle jag tro. Men vi får se framöver om det kan bli fler män i gruppen också.
Hur fungerar det rent praktiskt?
– Coachningen är digital men vi har även ”meet ups” för medlemmarna, ofta i samband med olika lopp. Då har vi med oss våra tält och lite tilltugg. Där kan medlemmarna träffas och inspirera varandra så att nervositeten kanske släpper lite. Det är kul. Jag funderar på att utveckla den biten så att den även kan nå ut till de löpare som inte springer lopp.
Hur tränar du själv – och springer du lopp?
– Ja, jag älskar att springa lopp. Jag tränar väldigt prestigelöst och ganska måttligt skulle jag säga, men så klart mer än många andra. Men jag gillar att satsa på lopp ibland och trycka på ordentligt. Jag friidrottade som ung och har lite tävlingsmänniska i mig fortfarande.
– Men jag gillar båda sidor. I vissa lopp tar jag det lugnt och springer med andra, då är det viktigaste att ha kul och bara uppleva och umgås.
Har du någon träningsfilosofi som du utgår från i din coachning?
– När jag coachar försöker jag att plocka bort pressen som löpning kan ge, så mycket som möjligt. Jag undviker därför tempoangivelser när jag lägger upp träningen. I stället utgår jag från ansträngningen och att man ska springa en viss tid i stället för i ett visst tempo. Det märker jag att många verkligen uppskattar – många säger att de känner sig lite mer inkluderade på det sättet. Som coach vill jag att man ska springa på sin nivå och göra sin grej – inte pressas av tidsangivelser och av att jämföra sig med andra.
Vill du tipsa läsarna om ett löppass du gillar?
– Då skulle jag tipsa om att springa distans i skogen på en härlig, fin plats. Det kan vara tio kilometer, det kan vara två mil, gärna med lite backar i kuperad och varierad terräng. Att bara springa på där.
Har du några målsättningar med coachningen?
– Jag vill så klart nå ut och inspirera flera att göra det jag själv gillar. Så drömmen är att fortsätta nå ut och inspirera fler att hitta till löpningen.
Har du några målsättningar med din egen löpning?
– Jag har fastnat lite för traillopp, som Idre fjällmaraton. Jag har sprungit det flera gånger och kommer att springa även i år. Så lite fler sådana lopp vore väldigt häftigt att få springa – kanske i Alperna någon gång. Sedan kan även de stora loppen i världen locka, där har jag flera som jag inte gjort än.
Vad är ditt motivationstips för någon som inte riktigt fastnat för löpningen?
– Det är viktigt att veta att det kan ta en stund att komma in i löpningen så pass att den faktiskt känns härlig. Så mitt tips är verkligen att hålla i, hålla ut. Till slut kommer det att släppa. Och då blir det ganska skönt att till exempel springa den där femman som man har längtat efter att kunna göra utan att stanna.
Hur tänker du kring löparskor?
– Löparskorna är ju det viktigaste redskapet för oss löpare – och det absolut viktigaste är att hitta en sko som passar en själv. Saucony har verkligen ett komplett sortiment där jag tror att alla löpare kan hitta en sko som passar – allt från superväldämpade träningsskor till de lättaste och studsigaste tävlingsskorna.
Varför är Saucony Endorphin Speed 5 dina nya favoritskor?
– Jag har alltid gillat Speed-serien, och den senaste modellen har verkligen fått uppdateringar som passar mig. Jag tror att just Speed 5 kan passa väldigt många löpare som söker en sko med en lätt och snabb känsla. Den är oerhört mångsidig. För mig funkar den till alla typer av pass – och jag kan även välja att tävla i den. Speed 5 är helt enkelt rolig att springa. Man känner sig lätt och snabb, och man får riktigt bra support från skon.
FAKTA JOSEFINE SWÄRM Yrke: Löpcoach och entreprenören bakom bland annat Let’s Run Ålder: 40 år Familj: Sambon Stefan och två barn, 11 och 14 år och bulldoggen Penny Bor: Motala Favoritlopp: Idre Fjällmaraton Instagram:@letsrun.se och @josefineswarm
Det här är nya Saucony Endorphin Speed 5
Den femte versionen av Endorphin Speed är ett perfekt val för dig som söker kvick respons och god komfort i en lätt och snabb träningssko.
Endorphin Speed 5 har fått en bredare sulplattform än tidigare. Syftet är att förbättra stabiliteten och kontakten med underlaget. Mellansulan består fortfarande av det mycket studsiga skummaterialet PWRRUN PB för att ge lika kvick respons i steget som tidigare. Tack vare en styvare och bredare nylonplatta får man en ännu spänstigare känsla vid frånskjutet än tidigare.
Det här är nytt! Styvare och bredare nylonplatta för bättre stabilitet Ny ovandel i ventilerande mesh med förbättrad passform Integrerad plös och ny, utsvängd hälkappa Ny innersula för bättre respons och komfort
Ovandelen har uppdaterats med ett nytt material som andas bättre. Även passformen har blivit säkrare och mer komfortabel. Hälkappan har också gjorts om för att get ett bättre stöd, men utan att onödig vikt har adderats.
Endorphin Speed 5 är en utmärkt allroundsko för träning och tävling som passar många olika typer av löpare. Den lämpar sig bra för både snabba tempopass och intervaller, lugna långpass och intensiva tävlingar – eller när du bara vill känna dig lite extra lätt och snabb i steget.
Speed 5 i färgen Mutant – en färg som väcker goda minnen hos många Saucony löpare
FAKTA SAUCONY ENDORPHIN SPEED 5 PRIS: 2 399 kronor VIKT: 206/238 gram (dam/herr) HÄLDROPP: 8 mm LÄS MER OCH BESTÄLL HÄR!
På Lidingö gick Sebastian Lörstad förbi Jakob Ingebrigtsen och in som tvåa genom tiderna bland Europas bästa U18-löpare på 3 000 meter. På samma sträcka, fast i Finland, sprang Carmen Cernjul in som Sveriges tredje bästa junior genom tiderna.
Sebastian Lörstads första halva av 2025 är något utöver det vanliga men frågan är om inte den största peaken (hittills) kom under veckan som var.
På Lidingös och Studenternas öppna KM på 3 000 meter samlades ovanligt många topplöpare i A-heatet med mål att gå under 8 minuter.
Mohammadreza Abootorabi stod för dragjobbet första kilometern och lämnade efter 2.39. Efter det var dragjobbet upp till unge Sebastian Lörstad, som pumpade på i täten. En efter en fick konkurrenterna ge sig och till slut var det bara den 17-årige hemmalöparen kvar.
Lörstad korsade mållinjen på 7.54,69. En tid som gör honom till Europas näst snabbaste U18-löpare någonsin, endast slagen av Nils Laros. Tvåa i loppet blev Oliver Löfqvist på 8.02.
Den ett år äldre Carmen Cernjul reste till Finland och Kuortane Games för att ge sig på samma sträcka. Den svenska juniorrekordhållaren på distansen inomhus stod för en ny fin prestation när hon kom i mål på 9.03,40. En tid endast två andra svenska juniorer sprungit snabbare än någonsin.
Carmen Cernjul under Bauhaus- galan. FOTO: DECA Text & Bild
Stabila Kramer
Enda svenska löpare till start vid Diamond League i Paris var Andreas Kramer som stod för en ny stabil insats på 800 meter.
Djurgårdaren låg tvåa när upploppet startade men föll tillbaka. Klockan stannade till slut på 1.44,02 och en sjundeplats. Vann loppet gjorde spanjoren Mohammed Attaoui.
Anmärkningsvärt från galan var annars att det blev franskt rekord på 1 500 meter genom Azedinne Habz som slog till med 3.27,49.
Mer Finland
På andra sidan Östersjön, på Paavo Nurmi Games, slog Yolanda Ngarambe till med ett nytt säsongsbästa på 1 500 meter. Svenskan kom i mål på 4.06,04 och en tiondeplats.
