Äntligen "riktig" träning!

Hösten visade sig från sin bästa sida när jag och surjämten min åkte norröver för att få lite naturupplevelse och en mysig weekend i Åre.

På torsdagen värmde vi upp med 90 min löpning uppe på fjället. 11,6 km kom jag på 90 minuter. Inte så snabbt alltså. Men inte konstigt heller för 90 % av passet handlade om att klafsa runt ner till vaderna i myrmark och samtidigt klättra uppåt för att komma upp på fjällstigen. Så härligt! Jag är helt frälst i traillöpning!

På fredagen fick det bli en enklare 7 km tur på grusad väg medan Carl brännde av ett par mil på rullskidorna på skalstugevägen mot Norgegränsen. På kvällen tittade vi på en instpirationsfilm om traillöparen och bergsbestigaren Kilian Jornett så vi var riktigt taggade på loppet. Vilken man! Han bara kutar både upp och ner för bergen, oavsett underlag! Helt otroligt! Se del av filmen här. 

Lördagen var stora dagen. Både jag och Carl skulle köra Salomon trail tour och vi hade blivit lovade mycket lera. Precis som det ska vara. Nu är jag ju ingen trailspecialist, som jag tidigare påpekat, och jag visste att jag inte skulle göra någon toppplacering i fältet. Valde därför att strategist placera mig vansinnigt långt bak innan start. Inte alls strategiskt. Det skulle visa sig att jag var ganska mycket starkare löpare än de flesta. Problemet var bara att komma förbi och fram på de smala stigarna. Det gick nämligen BRANT UPPFÖR första 2 km och jag var FAST! I ett lämmeltåg av VANDRARE! Typiskt! Kom ingenstans! Var kanske lika bäst det, jag tog iallafall inte ut mig. Vänster knä gjorde dessutom ont hela första 3 km.

Sedan började det bli nedför. Satan vad svårt det var. Om jag avancerade uppåt så tappade jag alla de placeringarna+några till i utförslöpan. Medan trailspecialisterna bara kastade sig nedför deleriga branterna stod jag och hängde i nån jävla fjällbjörksgren och försökte hasa mig ner. Det var svinhalt! Hade ju givetvis inte hunnit köpa några trailskor heller så jag var rökt. Ramlade. Hasade runt i leran. Var nästan sist.

Sedan blev det platt, lite torrare för att sedan gå över till myrmark. Perfekt. Här kunde jag stå på och jag kände mig urstark!

I mål kom jag på 1:09 (10,8 km) och det är ju ingen dundertid. Var inte ens trött. Men roligt det vill jag lova att det var och klarade mig från att vricka fötterna! Får bli fler traillopp framöver och då ska jag bannemig lära mig springa utför!

In i skogen och böka bland fjällbjörkarna

Utmärkta leder

Finfin tordagslöpning på fjället

Calle åker skidor utan snö

Kvällshäng på Tott

Efter flera dagar med slapp inställning och mycket jobb har jag inte känt mig i mitt esse direkt. Blir småsur och vresig när jag inte tränar. Torsdagen simning med för lite sömn var mest ett skämt. Var helt i mina egna tankar och kunde inte foka på att simma. Blev avhängd av varenda en. Valde att komma i tid till jobbet istället för fika på Lisas med bästa gänghänget. Hamnade i bilkö istället och kom 45 minuter försent. Ovärt.

Men idag efter en hård arbetsvecka tog jag mig ut. Fredagsmys när det är som bäst. Har ju sedan länge känt att det kliar rejält i benen av rastlöshet och Salomon Trail Tour Åre närmar sig med stormsteg.

SÅ. Idag tog jag mig ut på en löptur efter jobbet. Kände för att soda ur mig rejält. När jag väl kom ut började det blåsa och regna och det var ingen sommarvärme som mötte mig. Men jag njöt. Gud så skönt att verkligen känna att det bränner i lungorna och känna att viljan att träna det där passet är starkare än vädergudarna. Körde 5 ggr upp för Hammarbybacken och det var inte ens jobbigt. Var så hög på endorfiner att det egentligen bara var uppvärmning och nedjogg som var jobbigt. Åh vad jag älskar att springa och oj vad jag älskar hösten. Jag är en ny människa…

I morgon åker jag och Carl på bröllop i Helsingborg. Då blir det inte mycket träning. Kanske ett pass på dansgolvet. Det är höst. Det är off-season. Jag gör precis som jag vill. Snart börjar jag få veckoscheman med träning igen och jag känner mig redo. Sugen. Dekadensen är snart över.

Jag känner mig som en Ironman igen!

Sitter och laddar med en kopp kaffe för att ge mig ut på lite lufs i skogen. Hösten är ett underbart tillfälle att uppleva naturen. Lagom temperatur, krispig luft och snart kommer vi se naturen stå i sin vackraste och färggrannaste prakt. Det är najs.

”Trailrunning” som det nu så modernt kallas är egentligen inte min grej. Alltså jag älskar verkligen naturen men det här med stigar, rötter, stenar och eländig terräng passar inte riktigt mitt löpsteg. Tycker det går alldeles för sakta. Vrickar fötterna mest hela tiden och tycker det är jobbigt när det blir branta uppför. Men kanske är det bara en vanesak?!

Jag har iallafall planerat in Salomon Trail Tour i Åre (lördagen den 29 september) under Åre höstmarknad som en kul grej att se fram emot. Jag och Carl åker upp för att andas lite, plocka bär och svamp och njuta av naturen. OCh vad passar inte bättre än att bränna av 10,8 km terräng då? Ska bli skitkul.

Förra året körde jag loppet Åreskutan runt. Det var bedrövligt. 21 km myrar, skidbacke nedför och en jäkla massa ”rämmil” i vägen (sten, rötter och annat skit i naturväg). Startade med massiv träningsvärk i låren (att springa Hammarbybacken 10 ggr dagarna före var tydligen inte en bra uppladdning). Jag grät när jag kom i mål. Ville bryta efter 10 km när jag redan vrickat höger fot 3 ggr och knäna och låren värkte. Tyvärr var vi mitt uppe på skutan utan en funktionär i sikte så det var bara att mosa på. Skulle ju ha tagit evigheter om jag skulle ha gått hela sträckan tillbaka till Åre by så jag körde på. ALLA utom jag och Carl hade häftiga trailskor. Vi hade vanliga springskor och inte tänkte väl vi på att det skulle bli halt och blött. Våra skor vägde ungefär 10 kg och innehöll en sjö av vatten och lera när vi kom i mål. Har inga planer på att köpa trailskor denna gången heller så antar att det hela kommer bli lika miserabelt igen. Haha, amatör! Eller borde jag köpa? Vad då för några i så fall?

Ska även gå till access rehab för att analysera mina svagheter och därefter få ett styrkeprogram för att bygga upp svagheterna. Jag antar att mina knän och vrister är en svag länk på kroppen. Det ska byggas upp nu så jag kommer att springa över stock och sten UTAN att vricka fötter, snubbla och stappla mig fram. Nu jäklar ska här springas skog:)!.

Foto: Niclas Ström

Veckor av dekadens har nu visat sig på både kondition och på ”gnällbältet”. Köpte en ny badddräkt som kom med posten igår. Den var riktigt snygg med rutor och vågad skärning. Satte på mig den och fick för mig att den var felsydd. Rutorna över magen var nämligen mycket större än någon annan stans på dräkten. Visade glatt upp mig själv i baddräkt för Carl. -Du behöver gå ned ett par kilon, fick jag som kommentar. Aj då. Att bara ”jobba med data” och sedan gå hem till soffan har satt sina spår. Nu ska jag fanimej komma i form igen. Och det ska göras på roligaste sätt. Det är fortfarande LUSTEN som får styra min träning. Tänkte mig att börja träna lite alternativt. Kanske börja gå dansklasser på gymmet igen. Löpa i skogen över i stock och sten istället för asfalt. Rida. Simma de pass som är roliga. Cykla när det är fint väder. Kanske prova lite rullskidor (varning för trafikfara). Aaaa ok kanske inte superalternativt men ändå.

Igår gick första upplagan av Fastrun (snabbspring) som Wefixsports  ordnar. Åkte dit i tron om att jag skulle vara funktionär eller eventuellt jogga ett varv på banan, men när jag kom fram möttes jag av Linda som tvingade på mig en nummerlapp. Njaaa, tänkte jag. Inte bra idé (vad skulle coach Jens säga?). Jag är ju dessutom en riktig soffpotatis just nu. Men what the fuck, lite lätt löpning kan jag väl köra. Sagt och gjort. Tänkte att jag kör till det blir jobbigt. Men det blev inte så jobbigt så jag tuggade på. Och det var så himla kul! Äntligen en kick! 

Fick ett par coola skor från Saucony. Rosa fina och supersnabba! Lycka! 

Jag kommer att vara med varje Fastrun och heja, supporta och funktionära. Ett superbra testlopp och proffsigt arrangemang. Kom och testa, varje torsdag på Gärdet. Håll koll på Erikas blogg för mer info!

Det bästa med att ha ett uppehåll i träningen det är att inse hur dedikerad man är sporten och hur mycket det betyder i ens liv.

Alla snabba skor är neonrosa. Känner man sig snygg så blir man snabb:)!

Så känns det lite just nu. Sommarens framgångar reflekteras i mitt minne som ett rosa skimmer. Vad roligt jag hade!

Simmade idag. Mikaela hetsade på mig så att jag fick lov att simma 6*100 medley. Hade glömt hur kul (men jobbigt) det är. Vi har börjat fira av sommaren segrar i min träningsgrupp och idag var det Ö till ö:arnas segrar vi firade med tårta på Lisas. Publikrekord. De övriga södergubbarna som också är stammisar bara suckade åt oss. Stort grattis till Linda och Helena som vann damklassen och Lelle och Magnus som sim/sprang hem segern i  herrklassen. Asbra!

Har haft stora problem med att kunna slappna av och göra andra saker nu när jag ska ha ett litet tränings-break för att ladda om. Jag har inga problem med att hitta andra fritidsintressen, jag har bara svårt att göra dem i Stockholm.

Så sagt och gjort tog jag mitt pick och pack i torsdagskväll och åkte upp till Finnmarksskogen för att andas och uppleva naturen och stillheten. Var helfokad på att köra så snabbt och smidigt som möjligt från Stockholm i lilla röda bilen. Helt plötsligt sa det bara stopp efter Riksvägen. Hade visst glömt tanka. Och Dalaradion spelade Larz-Kristerz på högsta volym så inte tänkte jag på att man behöver bensin. Suck. Ringde pappa. Han sa att jag var tvungen att gå och köpa bensin i en dunk. Just ja. Sedan fick jag lift av en snäll kille, (som nog tyckte jag såg riktigt blond och nödställd ut) både fram och tillbaka från macken. Tack och bock! Fantastiskt vad blondheten kan ställa till med men även rätta till.

Åkte hem. Ridläger vid de blånanade bergen väntade. Fredgen inleddes med en skön morgonjogg i skogen, eftermiddagen tillbringades i stallet i stället. Hela lördagen med. Och söndagen. Hästar och gott sällskap i form av flickorna på Klitteholm gör underverk för själen. Red in en travhäst (typ), deltog på kräftskiva i Lokal´n (aka Bystugan) och plockade blåbär och lingon. Nu tror jag hästkraken sitter kvar mellan benen för jag kan liksom inte hålla ihop benen när jag går pga all träningsverk. Inte så van.

Nu är jag åter i stan och börjar bli riktigt taggad på löpning i höstiga skogar. Mysiga morgonsimningar med tillhörande fika. Styketräning och prehab. Kanske en cykeltur. Jag är redo. Jag har laddat om.