Ironman!
Efter flera dagar med slapp inställning och mycket jobb har jag inte känt mig i mitt esse direkt. Blir småsur och vresig när jag inte tränar. Torsdagen simning med för lite sömn var mest ett skämt. Var helt i mina egna tankar och kunde inte foka på att simma. Blev avhängd av varenda en. Valde att komma i tid till jobbet istället för fika på Lisas med bästa gänghänget. Hamnade i bilkö istället och kom 45 minuter försent. Ovärt.
Men idag efter en hård arbetsvecka tog jag mig ut. Fredagsmys när det är som bäst. Har ju sedan länge känt att det kliar rejält i benen av rastlöshet och Salomon Trail Tour Åre närmar sig med stormsteg.
SÅ. Idag tog jag mig ut på en löptur efter jobbet. Kände för att soda ur mig rejält. När jag väl kom ut började det blåsa och regna och det var ingen sommarvärme som mötte mig. Men jag njöt. Gud så skönt att verkligen känna att det bränner i lungorna och känna att viljan att träna det där passet är starkare än vädergudarna. Körde 5 ggr upp för Hammarbybacken och det var inte ens jobbigt. Var så hög på endorfiner att det egentligen bara var uppvärmning och nedjogg som var jobbigt. Åh vad jag älskar att springa och oj vad jag älskar hösten. Jag är en ny människa…
I morgon åker jag och Carl på bröllop i Helsingborg. Då blir det inte mycket träning. Kanske ett pass på dansgolvet. Det är höst. Det är off-season. Jag gör precis som jag vill. Snart börjar jag få veckoscheman med träning igen och jag känner mig redo. Sugen. Dekadensen är snart över.
Jag känner mig som en Ironman igen!

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in