Skogslöpning!

Veckor av dekadens har nu visat sig på både kondition och på ”gnällbältet”. Köpte en ny badddräkt som kom med posten igår. Den var riktigt snygg med rutor och vågad skärning. Satte på mig den och fick för mig att den var felsydd. Rutorna över magen var nämligen mycket större än någon annan stans på dräkten. Visade glatt upp mig själv i baddräkt för Carl. -Du behöver gå ned ett par kilon, fick jag som kommentar. Aj då. Att bara ”jobba med data” och sedan gå hem till soffan har satt sina spår. Nu ska jag fanimej komma i form igen. Och det ska göras på roligaste sätt. Det är fortfarande LUSTEN som får styra min träning. Tänkte mig att börja träna lite alternativt. Kanske börja gå dansklasser på gymmet igen. Löpa i skogen över i stock och sten istället för asfalt. Rida. Simma de pass som är roliga. Cykla när det är fint väder. Kanske prova lite rullskidor (varning för trafikfara). Aaaa ok kanske inte superalternativt men ändå.

Igår gick första upplagan av Fastrun (snabbspring) som Wefixsports  ordnar. Åkte dit i tron om att jag skulle vara funktionär eller eventuellt jogga ett varv på banan, men när jag kom fram möttes jag av Linda som tvingade på mig en nummerlapp. Njaaa, tänkte jag. Inte bra idé (vad skulle coach Jens säga?). Jag är ju dessutom en riktig soffpotatis just nu. Men what the fuck, lite lätt löpning kan jag väl köra. Sagt och gjort. Tänkte att jag kör till det blir jobbigt. Men det blev inte så jobbigt så jag tuggade på. Och det var så himla kul! Äntligen en kick! 

Fick ett par coola skor från Saucony. Rosa fina och supersnabba! Lycka! 

Jag kommer att vara med varje Fastrun och heja, supporta och funktionära. Ett superbra testlopp och proffsigt arrangemang. Kom och testa, varje torsdag på Gärdet. Håll koll på Erikas blogg för mer info!

Det bästa med att ha ett uppehåll i träningen det är att inse hur dedikerad man är sporten och hur mycket det betyder i ens liv.

Alla snabba skor är neonrosa. Känner man sig snygg så blir man snabb:)!

Så känns det lite just nu. Sommarens framgångar reflekteras i mitt minne som ett rosa skimmer. Vad roligt jag hade!

Simmade idag. Mikaela hetsade på mig så att jag fick lov att simma 6*100 medley. Hade glömt hur kul (men jobbigt) det är. Vi har börjat fira av sommaren segrar i min träningsgrupp och idag var det Ö till ö:arnas segrar vi firade med tårta på Lisas. Publikrekord. De övriga södergubbarna som också är stammisar bara suckade åt oss. Stort grattis till Linda och Helena som vann damklassen och Lelle och Magnus som sim/sprang hem segern i  herrklassen. Asbra!

Har haft stora problem med att kunna slappna av och göra andra saker nu när jag ska ha ett litet tränings-break för att ladda om. Jag har inga problem med att hitta andra fritidsintressen, jag har bara svårt att göra dem i Stockholm.

Så sagt och gjort tog jag mitt pick och pack i torsdagskväll och åkte upp till Finnmarksskogen för att andas och uppleva naturen och stillheten. Var helfokad på att köra så snabbt och smidigt som möjligt från Stockholm i lilla röda bilen. Helt plötsligt sa det bara stopp efter Riksvägen. Hade visst glömt tanka. Och Dalaradion spelade Larz-Kristerz på högsta volym så inte tänkte jag på att man behöver bensin. Suck. Ringde pappa. Han sa att jag var tvungen att gå och köpa bensin i en dunk. Just ja. Sedan fick jag lift av en snäll kille, (som nog tyckte jag såg riktigt blond och nödställd ut) både fram och tillbaka från macken. Tack och bock! Fantastiskt vad blondheten kan ställa till med men även rätta till.

Åkte hem. Ridläger vid de blånanade bergen väntade. Fredgen inleddes med en skön morgonjogg i skogen, eftermiddagen tillbringades i stallet i stället. Hela lördagen med. Och söndagen. Hästar och gott sällskap i form av flickorna på Klitteholm gör underverk för själen. Red in en travhäst (typ), deltog på kräftskiva i Lokal´n (aka Bystugan) och plockade blåbär och lingon. Nu tror jag hästkraken sitter kvar mellan benen för jag kan liksom inte hålla ihop benen när jag går pga all träningsverk. Inte så van.

Nu är jag åter i stan och börjar bli riktigt taggad på löpning i höstiga skogar. Mysiga morgonsimningar med tillhörande fika. Styketräning och prehab. Kanske en cykeltur. Jag är redo. Jag har laddat om.

Jag var precis som min bloggkollega Ulrika, nere på Västkusten i helgen för att titta på Tenson Tjörn Triatlon. Jag var anmäld och klar men hade sedan länge beslutat att inte tävla. Beslutsprocessen var något ambivalent. Kroppen sa NÄÄÄÄÄ medan knoppen sa JOOOOOO.

Kom ned till Tjörn på fredag kväll. Åkte från ett regnigt Stockholm till ett fantastiskt vackert Tjörn med solnedgång och allt. Minglade runt på pastaparty och pratade med varenda människa jag såg. Carl, som skulle tävla, var inte lika förtjust i mitt minglande och tjålande (Dalmål för pratande). Vi kom ändå i säng tidigt och det kändes ändå gött att bara supporta.

På tävlingsdagen tog jag en kort liten löptur (typ första ansträngningen på 2 veckor och benen slog frivolt, var som en ko på grönbete). Skönt. Blev som vanligt stressigt (jag är en obotlig tidsoptimist), fick kasta i mig frukosten och kuta till start. Missade den fantastiska invigningen och nådde tillslut stranden 30 sek innan start. IT WAS ON! Mötte upp Micke Sahlberg och hejade ihop med honom hela dagen. Vi hade vår inbördes tävling: ”Sambokampen”. Mickes Amanda mot min Carl.

Carl fick tjejdäng på inledande simningen där Amanda dominerade som andra tjej upp efter snabba Emelie Gunnarsson. Herrarna höll stilen med Björn A i täten, Djurback tvåa och KJ trea. Tilläggas bör att Djurback och KJ faktiskt kört Kalmar 2 veckor innna. Bäst som vi stod där och Twittrade resultat kom en man fram till oss och frågade: ”ni som verkar ha koll på det här, hur går det för nummer 101”?.

Cyklingen blev en skräckupplevelse utan dess like. 97 km backig cykling med inslag av vind och bilar på banan. Stundtals var trafiken på banan så pass kaosartad att jag knappt vågade titta. Flera allvarliga incidenter skedde under cyklingen och jag måste uppmana tävlingsledningen att lägga om banan eller stänga av trafiken helt till nästa år.

Efter cyklingen ledde vi iallfall sambokampen.

Sedan tog jag och Micke lunchpaus från Twittrandet och hejandet och gick och köpte skräpmat. Ni må tro det var många som tittade frågande på mig när jag kom med en pizza i ena handen och en kebabrulle i den andra, på väg ut till langningszonen uppe på ”berget” ute på löpbanan.

Hejade så mkt jag bara orkade på alla athleter och nu började det bli riktigt spännande. KJ och Björn klev av. Djurback tog ledningen och jagade gjorde Snygg-George och Patrik Nilsson. Spännande värre var det även i damklassen. Cecila Jessen låg länge etta men blev omcyklad av Louise Rundqvist som sedan körde stabilt och riktigt starkt. På löpningen kom, som jag väntat mig, Jenny Nilsson i full kareta och sprang upp sig till ett silver. Patrik och Louise vann tillslut och Carl vann den prestigefulla sambokampen. Resultaten finns här.

 Det firade vi med några öl. Riktigt trevlig bankett.

Såhär i efterhand så är jag riktigt nöjd med att bara insupit stämningen från publiksidan. Och vilken stämning! WOW, Tjörn levererar! 

Bilder från Tenson Tjörn Triathlons hemsida:

I förra veckan var jag riktigt bitter och tyckte jag var väldigt brilliant i mina formuleringar när jag skrev inlägget ”Bitterfittan”. Nja, brilliant var ju att ta i. Skulle vilja nyansera det hela lite…

Jag har aldrig mötts så många fina ord från människor som jag känner och inte känner om mitt SM-silver och min vinst i Vansbro. Fick en blomma på jobbet och komplimangerna har rasat över mig (hur hanterar man det liksom?!). Blir så rörd varje gång!

Ironmanstatistik-Stefan poängterade häromdagen att tjejen som vann Canada Ironman, Kendra Lee, med 2 min tillgodo till första PRO-tjej, tävlade i åldersgrupp 30-34 år. Ingen vinstsumma där heller! Jag fattar ju att regler är regler och är man PRO så är försöker man faktiskt livnära sig på sporten och har inget arbete att gå till. Fair att de får penning. Synd bara att de var så dåliga i Kalmar.

Och jag skäms lite när jag poängterade att jag inte fick några prispengar på Vansbro. Jag fick ju för tusan jättemkt. En cykel, en Polarklocka (kom och köp!), en hjälm, 2 brillor, chips, ÄRA, en jättebra dag och framför allt en kanonbra tävlingsupplevelse. Ja, allt man kan begära. Kommer definitivt att komma tillbaka till Vansbro och tävla, om jag får! Det borde finnas fler tävlingar i Dalarna!

Och mina tävlingskläder från Fusion fick jag ju faktiskt! Världens mest synliga kläder!

Men i övrigt så skrev jag det hela i stundens hetta och kommer nog att fortsätta leverera ”De mest korkade blogginläggen” som David Näsvik så ärligt berättade för mig idag efter simningen. Tack David. Ber om ursäkt för min korkadhet. 

Körde första simpasset i bassäng imorse. Jag är helt speedad. Och lycklig. Carl undrar om jag går på tjack. Nä, det är bara ren träningseufori.

Nu ska jag börja planera för nästa säsong. Några tips på bra (långa) tävlingar att åka på?

Såhär ett par dagar efter en Ironman kommer det man brukar kalla ”Ironman Blues”, ett tillstånd där kroppen verkar befinna sig i ett vakuum och knoppen känns tom. Det är ju den här perioden man ska njuta och göra andra saker och allt jag vill är att träna, träna och åter träna till nästa tävling dyker upp.

Tar mig ändå i kragen så att kroppen får den välbehövda vilan. Hösten är lång och träna, det kommer jag hinna göra. Kan inte hjälpa att jag inte känner mig helt nöjd med mina presterade resultat. Jag vill bli bättre! Vet att jag har oerhört långt till europa- och världseliten och det är just det som gör mig taggad! En vacker dag vill jag ha möjligheten att stå där på startlinjen och känna att jag hör hemma i proffsklassen. En dröm, som jag hoppas kommer bli sann. Och det där med pengar och spons, det är sekundärt, det hoppas jag att ni alla förstår (iallafall de som könner mig). Men lite bitter måste man få vara när ”folk” (arbetskamrater och oinsatta) tror att man blir rik på en SM-medalj och när man gjort sina livs lopp men prispengen går till någon som inte gjort ett lika bra lopp. That´s life och jag har accepterat det. WTC-regler eller inte så tycker jag ändå att prestation går före vilken klasstillhörighet man har. Så var det med det. Mina åsikter.

Artikeln från tidningen Outside finns att läsa här. 

Bjuder på lite bilder från helgen. Fotograf Nadja Odenhage har tagit bilderna. Tack Nadja för lånet!

Ser man inte lite ”dum” ut när man ler under tävling? Måste jobba lite mer på mitt ”fighting face”. Men å andra sidan kan jag bara inte dölja att jag älskar att tävla!

I helgen avgörs ITU- Världscupen i triathlon i kombination med sprint VM. Jag ska dit och heja mig hes, det kommer bli grymt! Ett enormt lyft för sporten då det visas på SVT live och samkörs med Sveriges största motionstävling, Stockholm triathlon. Kommer bli så roligt att se! Förutom vår världsstjärna Lisa Nordén så kommer Åsa Annerstedt (Sveriges, på hemmaplan, starkaste damtriathlet i spint och olympisk) samt mina bloggkollegor Per Wangel och Joel Vikner att delta. Sist men inte minst har vi Mikael Sahlberg, min triathlonbästis som gjort ett enormt lyft denna säsong, att tävla tillsammans med grabbarna. Heja Triathlon, Heja Sverige!!!

Du kommer väl och gör arrangemanget oförglömligt?