Att vilja döda- En liten solskenshistoria om dagens morgonsimpass

Kom hem från lägret i söndags eftermiddag. Vilo- och resdag. Kände mig oerhört fräsch på måndagen. Vilodag igen och fruktansvärt rastlös. Var är frukostbuffén, var är sällskapet, när ska vi träna??? Näpp, det var bara att masa sig till jobbet och ta tag i verkligheten.

Plingade plötsligt till i min telefon. En påminnelse från Access rehab att jag hade en tid hos dem, pronto! Fan! Kastade mig på tunnelbanan och kom för en gång skull i tid och fick till och med vänta några minuter i väntrummet. Varför kan jag inte bara hålla koll på min almanacka och mina appointments! Slarvmaja!

Världens gladaste och goaste Rubin mötte upp och välkomnade mig in på britsen. Och sedan gick han lös. Det är ett mysterium hur denna lilla man som är så go och snäll, kan göra en så illa;). Jag, som kom in med fräscha ben och inte ont någonstans, tjöt av smärta när han satte igång och försökte samtidigt hålla igång konversationen. Hahaha, herregud vad stel jag var. Behövligt, det var nog precis vad behandligen var!

När behandligen var slut gick jag ut från mottagningen som en liten krympling med ont på de allra flesta ställen. Det där med stretching på träningsläger kanske man skulle testa! Nu känns det inte så tokigt längre att det är vilovecka med ganska slapp träning. Snart kommer musklerna vara slappa och fina igen.

 

Men som min vän Fanni sa:

Pain is only French bread!

---

Åter i vardagen, tyvärr. Det är en enorm tomhet som har spridit sig i kroppen när jag nu åter är på jobbet och hemma i vardagen. Post Camp Depression- igen.

Sista dagen nere i Alcudia bjöd på långlöpning, lugn cykling, hejande under Mallorca 1/2-IM, tårar, skratt, fest (Marre borde få en Endurance-utmärkelse för bedriften genomföra en halv IM och sedan festa tills solen går upp (och bussen gick)) etc etc.

Att heja fram deltagarna under tävlingen kan jag säga var nästan lika kul som att delta själv. Orutinerad som man är stod jag och Åsa i hettan, mitt i solen och varken åt eller drack som vi skulle vilket gjorde att jag bonkade på slutet av dagen;). Första riktiga bonkningen på lägret!

Stod och grinade vid målgången eftersom det var så enormt vackert att se alla fina människor kämpa hela dagen och gå i mål som hjältar. Tänker speciellt på:

Pål- som efter en cykelolycka för ca ett år sedan har repat sig kanonsnabbt och körde en jämn och fin halvmara trots ”en halv hamstring”.

Ulf– som också var med om en cykelolycka för MINDRE än ett år sedan, där han bröt nacken men nu genomförde hela loppet med ett leende på läpparna och ett lätt löpsteg!

Patrik-som varit skadad i vaden och var så nervös innan loppet att han pumpade cykeln sjuttielva gånger innnan start men också genomförde hela med ett leende!

Rickard och Staffan– som efter ryggproblem pga streckning respektive krasch i veckan körde på och klarade det!

Linda- som persade på halvmaran, kom sexa i sin age-group och tackade NEJ till VM i Las Vegas. Iskallt.

Per H- Ludvikapojken som sprang för Ludvika efter månader av skada (brutet finger)

Per Arjeplog- som genomförde sin första halv IM i tropisk värme trots sin osannolika tränning hemma i Norrland i snö, kyla och simning i en varm 16-metersbassäng. Så jävla stongt.

ALLA andra TriMallorcadeltagare– Fy fan vad bra ni var!

Här är en liten film från tävlingen:

http://trimallorca.tumblr.com/post/23028208594/ny-och-battre-videon-fran-lordagens-iron-man

 

---

Hej läsare!

Har varit stiltje i lägeruppdatering här på bloggen. Det beror rätt och slätt på att jag har tränat mycket! Från morgon till kväll har det varit någonting och har jag inte tränat så har det varit full fräs med sociala aktiviteter, sola, bada, äta vila eller sova.

Jens Lunekilde, allas våran proffsige tränare kom ju i söndags och han har varit med oss på varje pass (om det inte har inneburit tidig morgon, är man coach kan man välja att ligga kvar i sängen och ha det gött!). Vi är ett team här nere som alla har Jens som coach och det är jag, Åsa Lundström,  Lelle Moberg, Nils Svensson och idag kom Pontus Lindberg som ska tävla på lördag. Värsta elitteamet! Är sjukt nöjd med att få träna med de bästa!

Igår cyklade vi en sjukt fin tur upp i bergen. 15,5 mil fick vi ihop på 6 tuffa timmar bland serpentinvägar, bergsgetter och stekande sol. Gissa om jag var less på att cykla när den sista bergstoppen vid Deia tornade upp sig. For fanden mand (som dansken skulle ha sagt)! Förutom det var turen tipptopp och benen betedde sig fint hela vägen. Ingen bonk och inga sura miner. Förutom när drickat tog slut och Lelle erbjöd ca 2 cl pissljummet vatten ur hans flaska som förmodligen innehöll mer svett, snor och spott än vatten. Surigheten gav resultat och ca 13 km från hotellet fick jag min cola. 1 liter i ett svep. Gött.

Alcudia kokar just nu av triathleter! Det är varmare än någonsin på hela veckan och allt börjar komma på sin plats inför tävlingen på lördag. Sugen på att tävla är bara förnamnet!

Vi har simmat simbanan på 1900 meter ett antal gånger så nu kan vi nog den bättre än de flesta som ska tävla. Har varit och kikat på Expo idag och blivit lite shoppingsugen på nya triathlonprylar… Åsa och Pål köpte sista exemplaren av Adamo Ism här på lokala cykelbutiken. Min mus får härda ut ett litet tag till. Är inte så farligt längre faktiskt. Man vänjer sig!

Man blir dock inte så sugen på att cykla tävlingsbanan då SCT-Staffan kraschade med en tvärbromsande bil i ett möte med buss och ramlade rakt på ryggen på serpentinvägarna under en träningsrunda på tävlingsbanan. Aj aj aj, stackars!!!

Iakttagelse: Ju bättre atlet desto mindre triathlonprylar på sig, ju sämre triathlet desto mer prylar på sig, hela tiden! Kompressionstrumpor, skärmkeps, finisher T-shirt etc etc. Gärna ett så stelt löpsteg som det bara går på det. Och bulliga biceps, givetvis. Det går inte att ta fel på om det är en triathlet eller annan som kommer springandes.

Vill även tipsa om TriMallorcas egna blogg där man kan läsa sköna citat och hitta bilder etc på oss som är här och tränar 8och sse vad vi gör när vi inte tränar….övar konstsim till exempel)…

Kort från de senaste dagarna:

På väg till mat…

 …så här fint är det då…

 …Åsa spejar efter något att äta. En fisk kanske?!

Rejs upp till Sant Salvador (kloster på södra delen av Mallis). Vätskepaus på toppen. jag var sist upp men glad ändå. svettigt!

Utsikt från Sant Salvador. 

Restitutionscykling till Cala de Vincent. Fina grejer och gott kaffe.

Värsta bästa badstället!

Bergscykling.

Slut på Vitargo. Bäst att blanda ny!

Tips från coach Mike.

Fy fan vad vi har det bra!

---

Det var vad jag skulle köra igår. Nästan. Började med 9 mil cykel i bergen, skulle köra 10*30 sekunder acceleration till max. Skitkul men benen svarade sådär. Vacker tur i vackert landskap och cyklade runt med ett leende på läpparna. Fick dock inte i mig mina bars som jag skulle och efter tre timmar byttes leendet till ett grin. Var inte alls lika kul längre. Var bajsnödig, kissnödig och illamående på samma gång. Inte ens tre mil i 40 km/h gjordemig glad. Medvinden räddade mig där.

Väl hemma kraschade jag på soffan. Åt så gott jag kunde, drack och somnade gött. Åsa väckte mig när hon kom hem (hon hade kört lite längre eftersom hon inte kan springa pga den brutna tån). Nu skulle jag alltså ut på en 18 km lång löptur. Spran efter cykelvägen till Port de Pollenca. Kändes som jag var mitt i en tävling. Brännande sol och slät asfalt längs havet hela vägen. Men FAN, magen ville inte vara med. Efter ett otaligt antal stopp och 2 st (!) toapauser var jag redo att kasta in handuken. Men helvete den som ger sig. Det är ju exakt detta som händer de flesta (inklusive mig) på långdistanstävlingar. Jag skulle bra springa klart. Kroppen ville ju var bara magen som inte var riktigt säker. efter 10 km släppte det och jag flög hem. Underbart.

2 droppar vätska fick jag i mig under löpturen så 2,5 km simning fick utebli. Det var ju trots allt inte blodigaste allvar idag. Och inte en rikgti halv IM  jag gjorde. En veckas hård träning sitter i kroppen så jag är inte förvånad att det gick dåligt. Hade ju dessutom druckit och ätit för dåligt. Då får man skylla sig själv. Jag är nöjd över min prestation ändå. Vad är ett uteblivet simpass egentligen. Inte ett piss. :).

Fick en fin avslutningsmiddag med Olle och alla som skulle åka hem. Vi stannar en vecka till. Underbart.

Idag är det HEL vilodag och idag kommer ett nytt gäng triathleter inklusive vår tränare Jens. Perfekt timing. Dessutom regnar det idag. Blir en skön vilodag!

Bilder från cykelturen upp och ner till Lluc:

---

TriMallorca har fått en egen blogg! Där kan man hålla koll på vadsom händer och fötter (förlåt, kunde inte låta bli att ordvitsa lite) här nere med bilder, blogginlägg etc etc. Mycket rolig information om vad som händer oss här nere  finns där. Se länken här.

Idag har jag och Åsa soloåkt en sväng på 105 km inkluderat 4*20 min intervall i IM till 1/2 IM-pace. Första två i motvind och andra två i medvind. Härligt! Glömde dock att dricka och efter off bike-löpningen var jag något snurrig och visste varken vart jag var eller hörde något på vänster öra. skumt. 1,5 liter cola och 1 liter vatten senare och jag är med i matchen igen.

Nu ska vi gå och höra vad som har hänt idag på dagens ”after work”, stretcha lite och sedan simma med grabbarna i havet.

Nedan finns lite bilder från dagens cykling och gårdagens ”hygge”.

 

---