Axelmos med coachen


Idag var det dags för pass med coach Jakob, det första på mycket länge. Jag har ju tragglat på med mina muscle ups-övningar ett bra tag nu och det kändes bra med en utvärdering och en puts av tekniken på vissa av övningarna. Jakob är en teknikälskare. Det petas på små muskler, dras i axlar och pillas på latsen hela timmen. Passet gick ut mycket på att se till att jag kan placera skuldrorna rätt i pullups, och också då i muscle ups.

Tydligen kunde jag det. Och jag hade också blivit starkare, sa han. Sånt piggar upp. Men efter en timmes axelmos i alla vinklar orkade jag knappt lyfta armarna. Jakob masserade också en del av kappmuskeln som hade stelnat till nu när jag haft ont runt nyckelbenet. Det var inte alls skönt, men säkert bra. Passet gav mig en endorfinkick som hette duga! Jag har känt mig lite sänkt några dagar, men efter dagens pass har jag varit helt hög. Otroligt skönt! I morgon blir det en rejäl slutspurt på träningsveckan. Cykel till och från gymmet och jobbet och träning på morgonen. Kul! Sedan blir det total vila i helgen – som sig bör.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kan bara bli bättre


Aningens motigt just nu. Min skada vill inte riktigt ge med sig även om det är avsevärt bättre. Hela tillvaron ses genom ett grått filter känns det som, så mycket saknar jag löpningen. Knepigt med nerver då själva läkeprocessen är oklar och det verkar skilja sig mycket från fall till fall. Detta gör det svårt att få grepp om tillfrisknandet. Igår sprang jag dock hela tusen meter för att se vad som skulle hända. Smärtan var hyfsat hanterbar men det kändes som om nerven var i kläm någonstans vilket yttrar sig i Fantomsmärtor och domningar i vänster knä och fot. Antar att jag måste ge det mer tid. Verkar tyvärr vara en av dom skador som självläker till största del vilket är något frustrerande. Maktlöshet, tålamod & sitta stilla är inte mina paradgrenar. Men ska inte inte klaga för mycket, kunde varit mycket värre. Tajmingen är mindre dålig och jag kan fortfarande simma och cykla som om ingenting hade hänt. 

Känns väldigt kul att ha roliga saker framför sig nu när det känns tufft. Här närmast kommer ett egenkomponerat läger på Playitas. Vi är hela 23 personer som drar iväg den 20:e Mars. Stort tack till Apollo som varit extremt flexibla och samarbetsvilliga vilket gjorde detta möjligt. Fokus detta läger blir att få till nyttig distans på cykeln men även en simboost. Sannolikt slänger vi in några kvalitetspass också för att inte bli för uttråkade. Hoppas verkligen jag kan springa då.

Nästa spännande händelse är min egendesignade cykel som kommer i slutet av Mars. Lite försenad då många cykelmärken är överrumplade över den kraftigt växande efterfrågan som finns idag. Ska bli väldigt intressant att se vad Trek har gjort med den nya för att få den slå den gamla som jag ansåg vara fulländad. Misstänker att de största förändringarna kommer upplevas genom hur användarvänlig den har blivit. Nu slipper man anlita uppfinnar Jocke för att montera på en flaskhållare på styret samt ordna med ett fäste mellan pinnarna för min Garmin. Väldigt bra också med deras förvaringsbox på överröret samt bakom sadelstolpen. Hatar ha grejer påklistade över hela ramen. Det är opraktiskt och ser förjävligt ut. Att ramen skall vara snabbare är jag nog tyvärr inte rätt man att avgöra, får tro deras ord helt enkelt. 

Lyckades även få igenom en påskledighet ner till Cannes. Blev inte helt ledsen när jag såg att de anordnar en tävling i min smak första helgen. Sim 2km, cykel 80 km + 15 km löpning. Detta på en kuperad cykelbana vilket blir kanon. Räknar med ett fiasko placeringsmässigt då Frassarna simmar som delfiner samt klättrar i berg som ingenting. Gör ingenting, behöver en genomkörare med bra motstånd samt en käftsmäll så man är hård när den svenska säsongen drar igång.

Är det någon som har en ischias-story att dela med sig så är jag idel öra. Helst en med ett lyckligt slut…

Nelker

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vilodag schmilodag


Jag gillar inte vilodagar. Framför allt när de dyker upp för att man känner sig trött, sliten och har lite ont och inte för att de är en del av ett välplanerat träningsschema. Idag är en sådan dag. Jag har träningsvärk överallt, blåmärken som räcker för att täcka Skåne och ont runt vänster nyckelben (se bilden). Jag skyller allt på VÄGGEN från i måndags. Hade tänkt återhämtningsspringa i morse, men sket i det för att jag inte orkade. Benen värkte och jag kände mig helt ur gängorna när jag vaknade. Därför cyklade jag till jobbet i stället för att få lite cirkulation i kroppen.

Cykelturen gjorde underverk. När jag hade landat på kontorsstolen drabbades jag visserligen av frysma och tröttma och ville bara dra något gammalt över mig, men frukost och en sjal (virkad av min pappa – hörde jag nnaaaaawwwww?) fick mig att piggna till och benen tackade för lite extra blod till musklerna.

I morgon står det PT-pass med coach Jakob på schemat. Vi ska gå igenom lite olika muscle up-progressioner så jag hoppas att det förbannade nyckelbenet mår bättre. Jag vette katten vad som har hänt. Det känns som att det är muskulärt i alla fall och det blir bättre när jag blir varm, så jag får värma upp ordentligt.

Nu är det dags att cykla hem igen. Lite mer cirkulation till trötta låren och lite mer frisk luft till trötta hjärnan. I morgon är jag som ny!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Obstacle-Soffi, blåmärken och en vägg


Idag var det dags. Jag och Sofie skulle äntligen få lära oss att bemästra hinder och väggen. Vi på redaktionen har ett lag till Tough Vikings sprinttävling i maj och ända sedan vi bestämde att vi skulle vara med där har Sofie blivit OBSTACLE-SOFFI! Ja, men versaler. Hon gick all in, och kunde när man minst anade det smyga upp bakom dig och plötsligt vråla ”I AM OBSTACLE-SOFFI!!!” På riktigt var jag lite ängslig över hur hon skulle hantera den här klassen. Övertänd är bara förnamnet när vi åkte ut till Bosön med bussen. Jag själv var mest rädd. För Obstacle-Soffi. Och för väggen.

Väggen – ni hör ju själva hur otäckt det är. Jag har ända sedan skolgympan tyckt illa om att hoppa över höga objekt. Ja, jag räknar en vanlig plint som hög. Idag var det en vägg på dryga två meter som skulle klättras över. Oh. My. God. Till vår hjälp hade vi Konstantin Avramidis, en av världens bästa hinderbanelöpare som Reebok har inlett ett samarbete i och med satsningen på hinderbanelopp och hinderbaneträning. Efter uppvärmning visade han på en plint hur vi skulle göra för att ta oss över. Det såg ju lätt ut. Och det var det också. Gympasals-Anna-Lena fick stryka på foten och jag studsade över plinten. Oroväckande snart var det dags för VÄGGEN.



Konstantin flög, nej – flöt över väggen. Det gjorde inte jag. Och det gjorde inte Obstacle Soffi. Jag gjorde ett minst sagt förnedrande försök då jag knappt kom upp till kanten med händerna. Jag hade likasom gett upp redan innan jag var framme vid väggen. Försök nummer två var knappt bättre. Nu var jag skitarg.

Obstacle-Soffi, då? Jo, hon satsade allt, stampade i marken, frustade som en tjur och brände i hög hastighet rätt in i väggen med ena knät före.

Vid det här laget var jag frustrerad och arg, men på tredje försöket gick det bra och jag kom över! Från den sekunden var jag OBSTACLE-ANNA-LENA. Jag kände mig helt oslagbar och vräkte mig över väggen gång på gång. Efter väggen kom en rad över-och-under-hinder och avslutningen var…

…att välta stockar två gånger innan man fick springa tillbaka och ställa sig längst bak i kön för att återigen ta sig an väggen.

Obstacle-Soffi fick sig en törn, blev lite tilltufsad, men hon kommer tillbaka – det är jag säker på. Hon får slicka sina sår (hon lyckades också vrida sitt andra knä illa), men sen är hon med all säkerhet tillbaka – måhända lite mer sansad.

Jag ska ärligt talat också slicka mina sår, eller åtminstone mina blåmärken som dagens obstacle triaining lämnade efter sig på mina underarmar.

Sambon är inte helt nöjd med att jag ser misshandlad ut, det får bli långärmat ett par dagar tills det har lagt sig.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Open och Muscleup-teknik


Nu är den igång – den största crossfit-tävlingen i världen. Vägen till Crossfit Games, som man kan kalla VM i crossfit börjar med Open, en tävling som är öppen för alla, och som är den första uttagningen innan nästa steg som heter Regionals då de bästa i Europa plockas ut för att tävla i Games i juli. Open är fem deltävlingar, en i veckan i fem veckor. Den första var igår. Jag tävlar inte själv i år, men jag var naturligtvis där och tittade på de fantastiska atleter som tävlade. Björk Ódinsdottir (bilden), Jenny Jacobsen och Jessica Clevenvik imponerade stort! Första deltävlingen var så många varv som möjligt på 10 minuter av: 30 dubbelhopp med hopprep och 15 ryck med 25 kg för damer och 35 kg för herrar.

Coach Jakob gjorde också bra ifrån sig. Det är otroligt kul att kolla på de som är riktigt duktiga när de verkligen vekrlign tar ut sig maximalt. Det är rejäla krafter som släpps lös under de 10 minuterna.

Ni som vill kan kolla resultatlistan på Crossfit Games-sajten.

Jag blev naturligtvis träningssugen av att kolla och hade dessutom ett av coach Jakobs muscle ups-pass att göra, så det gjorde jag när det hade tävlat klart för dagen. Jag har långt kvar till min första riktiga muscle up, men den här övningen fick mig att i alla fall nästa känna på hur den ska kännas.

Det är som sagt en bit kvar, men va fasen! Det känns bra!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Queen of fucking everything!


Och så plötsligt händer det! Man lyckas kravla sig upp från hålet av ”Jag är kass och klarar ingenting” och dessutom klättra upp på ”Queen of fucking everything”-bergstoppen – inom loppet av två dagar! I onsdags körde jag ett av mina sämsta pass någonsin och det kändes som om jag lika gärna kunde lägga ner hela idén med crossfit.

Så igår. Vi började visserligen i förnedringens tecken med strikta pullups, men sedan kom en AMRAP (As many rounds as possible) med 4 burpee pullups, 6 armhävningar och 8 WALLBALLS! Jag är grym på wallballs. Jag älskar wallballs. Dock hade jag en svacka under passet när coach Nils bad mig fånga bollen lite mer som in en skål med händerna istället för att grabba tag om den det hårdaste jag kunde. Då gick det inte alls under några kast och jag lyckades välta ner en whiteboard och en kopp kaffe med bollen innan jag fick ordning på det igen. Men under passet gjorde jag uteslutande perfekta wallballs. Jag var mycket svettig och rak i ryggen efter passet. Perfekta wallballs!

Och så idag. Det stod gymnastikteknik på schemat – inte min starka sida – vilket gjorde att jag blev ännu mer förvånad över att jag gick ut från gymmet med känslan av att vara Queen of fucking everything! Vi började med att bara hålla support i ringarna, alltså hoppa upp så att man hänger i ringarna med raka armar och ringarna och händerna vid höfterna, och vrida ut händerna. Det var jättesvårt, men vi fick hjälpa varandra lite, så det gick. Att bara hänga går väl an, men när man ska vrida ut händerna…

Vi gick vidare till att träna på shoot throughs. Du börjar med att stå i armhävningsställning med händerna på boxar eller paraletter (som på bilderna). Så hoppar du igenom paraletterna med benen så att du istället hamnar som på bilden längst ner, men upplyft höft och fötterna långt fram. Och man ska inte skrapa fötterna i marken på vägen.



Först gick det sådär och jag slog fötterna i paraletterna, men plötsligt släppte det och jag gjorde flera reps utan att slå i fötterna. YAY!

Och jag toppade det med att stå på händer flera sekunder fritt.

Så där ja! Queen of fucking everything ska jobba några timmar och sedan ta helg. I morgon drar de första uttagningarna till Crossfit Games igång och jag ska åka till Nordic och titta. Lovar att rapportera.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in