Börjar få kläm på käket här på Öland. Bara klämma på tuben, hoppas på en räka.
Inte alldeles enkelt blogga från denna ön. När det är lågtryck blir allt väldigt avkopplat. Och när vinden ylar i takpannorna. Avkopplat då med. Ser framför mig hur datasignalen liksom böjer ut i en väldig böj och brister någonstans bortåt Finland eller nåt. Och radioskuggan skuggar Norra Öland.
Brorsan tyckte ändå det var för mesigt här. For iväg i bil till Bretagne med familjen. 250 mil enkel resa. Där har det varit 16 C och 13 sekundmeters vind i en vecka nu. Solen dyker upp någon halvtimme per dag.
– Ingen risk för malignt melanom här inte, sms:ar brorsan glatt.
Han och en polare körde 10×400 meter på havsstranden, när det var ebb. 3.15 fart åt ena hållet, 4.15 fart åt andra. Och så långspurt upp på klipporna när havet vände åter.
Atlanten där är grym och vild och sliter badbrallor och bikinisar av alla som försöker sig på att bada.
– Men vi har ett pingpongbord i källaren, säger brorsan uppsluppet. Han har just köpt ett nytt pingisracket i en liten bretagnsk stad i närheten.
Gammal sanning, det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder. Så idag klädde man på sig våtdräkten hemma och for i bil till stranden. Dubbeltt skyddad mot eventuella blixtnedslag. Hoppade i havet och simmade 2500 meter i lätt duggregn. Riktigt mysigt.
Igår 15 km längs strandlinjen mot Djupvik. Det är Djupvik som är Stenvik i Johan Theorins deckare. Kan ju vara bra att veta. Restaurangen där drivs av en tunisier och en portugisiska. De trivs alldeles utmärkt. Omväxlande väder, och lagom mycket folk på vintern.
Planen idag, 12 km till Löt, i regnblandad medvind. I regnblandad motvind. Måste ju ha något att komma med när brorsan skryter om sitt bretagnska väder!