Det öde landet


 

Det börjar bli öde på redaktionen. Allt fler har emigrerat till Amerika. Till N.Y.C. För att arbeta, för att springa N.Y.C Marathon.

– Jag tyar inte mer, Karl-Oskar (svensk röst efter 3 mil? Claes, Jojje …?)

Åker själv på torsdag. Sörplar rödbetsjos, knaprar diklofenakkalium. Gott, sött, som godis. Rosa piller – rosa panter?

Såna karameller ska man inte springa på, sa Helena, min ultraljudsbombare. Ultraljudet på hälsenan var f ö ingen match, var som någon spelade kastanjetter över hälsenan. Värre när hon satte tummarna i vaden. Kändes som hon försökte göra två vader av en.

– Det är många som börjar gråta här, sa Helena.

– AJAJAAAAAJ, sa jag. Men höll tätt. Man är ju ingen lipsill.

17 km i söndags. Snitta 4.30. Något slags generalrep. Skogsstigar, grus, asfalt. Kändes ganska ok. Få se hur det känns på N.Y betonggator.

Det ordnar sig nog. Klarar man Helenas tummar, klarar man allt.

So, what more to say, than:

 

 

 

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Tack Anna.
Spänningen stiger 🙂



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

American National Marathon 1977


 

Buss idag. 62:an. Kunde ha cyklat. Men åker man buss kan man läsa. Kan man t ex läsa Lars Gustafssons ”I mikroskopet” från 1979. Brottstycken och banaliteter.  Med kapitelrubriker som  ”Släppa ut humlan”, ””Barnen far till badet”, ”Förhållandet till elden”. I den sista slutar herr Gustafsson röka pipa.

I ”American National Marathon 1977” har Gustafsson ställt upp i ett maraton i Galveston i april, just 1977. En blandning av elit, studenter och ”blåbär”. Gustafsson betecknar sig själv som ett blåbär. Gustafsson springer länge och pratar med en trevlig, musikälskande man. Om kammarmusik för privata ensembler. Gesualdo, Telemann. Om andningssvårigheterna för en flöjtist i Bachs triosonata.

När Gustafsson frågar vad mannen sysslar med när han inte springer maraton förklarar mannen att han är närstridsinstruktör hos Marinkåren. Att han tränat Gröna Baskrarna i Vietnam.

Som erfaren instruktör förklarar han för herr Gustafsson att bara fyra procent av befolkningen har verklig talang för att döda. Det tycker han är märkligt.

Gustafsson bryter loppet efter halva. Marinkårsinstruktören knegar vidare.

Och 62:an stannar vid Hantverkargatan. Dags att stiga av.

 

 

Back-Up


 

Bidde ingen löpning igår.

Bidde ingen Keilers park heller. Somnade 21.30. Årsrekord. Drömde underligt. Var på bröllop med sambon. En gammal kompis skulle gifta sig. Vi var inte bjudna. Ändå var vi där. Vi skulle dela kortbyxor i en bröllopsprocession. Det var svårt. Brallorna fastnade i knävecken. Vi hasade fram i snigeltempo. Varsel inför N.Y Marathon?

Vaknade 03.10. Väldigt tyst. Väldigt mörkt ute. Somnade om. Vaknade 06.30 till Mr Bean. Mr Max har blivit flink med fjärrkontrollen.

Idag brukslöpning. Lunchlöpning. Backe i Fredhäll.

Återkommer efter lunch.

Efter lunch. Bidde alltså backe, 5×65 sek. Flåsade friskt. Vidare över Västerbron, kall sol över Riddarfjärden. Det är vackert nu. Tempo längs Söder Mälarstrand, försiktigt över frostfläckar. Inte bryta ben nu. Sen hem. Drygt en timme. Och ja, i långa tights.

Kortbyxor drömmer jag bara om. Så här års.

Keilers park


 

Apropå ny Iphone, den här körde jag på innan jag blev med Mac:

 

Håren går.

Löpning idag: ingen än. Liten detalj kom emellan. Jobbet. Fördjligt.

Fanns mer tid förr. På Remingtons tid.

Idag tittar vi på Keilers park, SVT 22.30.

Frågan är: vad gjorde Mårten K på milen på den tiden?

Kvantfysik


 

Kvantfysikaliskt tillstånd: man känner sig väldigt liten, och vet inte riktigt var man befinner sig.

Tänkte på det på rullbandet idag. Man springer på stället och kommer ingen vart. Precis tvärtemot det kvantfysikaliska tillståndet. Man vet exakt var man befinner sig. Tänkte att jag inte såg särskilt liten ut i spegeln heller. Ingen kvantfysik där inte. Kanske har man vilat hälsenan för mycket. Kanske har man ätit för mycket popcorn. Fastnade för Sopranos i går kväll. Kraftiga killar i den serien. Äter man gärna popcorn med.

Tänkte också på Iphonen. Spotify och SVT Play. Med den där lilla grejen i handen kan man jaga ifatt en enorm massa musik. Och filmer, TV. Allting strålar genom luften och landar i Iphonen. Måste vara bra mycket som strålar genom kroppen också. Hej, där kommer Skavlan med gäster strålande genom bröstkorgen, rakt igenom hjärtat, men hjärtat märker ingenting. Bara dunkar på.

Tänkte att på strålningsnivå är man nere på atomär nivå, och mellan atomerna är det enorma avstånd. Ungefär som avstånden mellan planeterna, stjärnorna i rymden. En kropp, en människa, är således inte särskilt kompakt. För någon liten lirare som bor på en atom, om det nu bor lirare på atomer, inte lätt att veta för en människa, så smått som det är där.  Men för den eventuelle liraren på atomen, en ytterst liten delmängd av en människokropp, måste alltså människokroppen te sig som hela världsrymden. Ja, ni hajar.

Tillvaron är med andra ord uppbyggd som en sådan där rysk docka. Ni vet var ni hörde det först!

Ja, ni hör, det blev ganska långt på rullbandet. Dunka, dunkna, tänka, dunka. Ett pass utan att tänka på tempo. Bara knappa in en nivå, och låta benen rulla.

Det var segt, men samlat.  5km i 5 min, 13km i 4.30, 5km i 4.16, 1km i 4.30, 1km i 4.00, totalt 25 km. Hälsenan inte överdrivet förtjust.

Nästa vecka ska den ultraljudbombas av ultraljudbombaren Helena. Vet inte av vadför slags ultraljud. Kanske Sex Pistols? Bang, bang,bang. Borde hela en haltande hälsena … på kvantfysikalisk nivå.

 

Colting vill se dig naken!


Jonas Colting har ägnat större delen av sommaren och hösten åt att skriva sin nya bok. Nu är den äntligen skickad på tryck och förväntas anlända i slutet av november. Vi fick tag i Jonas för en kort intervju.

Vad handlar din nya bok om?
– Den handlar om hälsa, livsstil, träning och mat utifrån ett långsiktigt och evolutionärt perspektiv. Mycket av det som vi tenderar att betrakta som ”normalt” i vår moderna värld är extremt nytt, konstigt och konstgjort. Vi är ju i själva verket försökskaniner för en mängd företeelser som inga människor innan vår och våra föräldrars generation stött på. Samtidigt så har välfärdssjukdomarna under samma tid exploderat och många människor dör i förtid eller har kraftigt försämrad livskvalitet. Något är alltså allvarligt fel! Boken handlar mycket om det och hur det som vi betraktar som kunskap i själva verket inte är något annat än köpt information av penningstarka marknadsintressen.
 
Vad menas med Den Nakna Hälsan?
– Den Nakna Hälsan är den avskalade, minimalistiska, grundläggande och ursprungliga kärnan i det som skapar och stimulerar hälsa och vitalitet. Det är rörelse, mat, miljö och livsstil enligt den mall som skapats under flera miljoner år och som vi i högre utsträckning måste respektera för att må så bra som vi kan göra, prestera som vi önskar och se så bra ut som vi hoppas! Det är hälsa och livsstil utan den dimridå av köpt information som förvirrar och fördunklar vår inneboende intuition och kunskap och som fördummar tanke och handling.
 
Till vem riktar sig boken?
– Till alla som har ett intresse i hälsa, livsstil och personlig utveckling och som har ett öppet sinne och förmåga till kritiskt tänkande och reflektion. Eller som bara vill ha lite nya perspektiv kring dessa teman.
 
Du har kanske ett litet annorlunda tänk kring hälsa och elitidrott nuförtiden jämfört med fem år sedan, vad har hänt?
– Livet är ett ständigt lärande och jag är vetgirig och ägnar mycket tid åt att läsa och skriva. När man blir äldre så blir hälsa ett långt viktigare perspektiv än prestation. Jag påpekar alltid att en idrottskarriär på elitnivå är relativt kort men att livet som sådant förhoppningsvis är riktigt långt. Kontinuitet och långsiktighet är av yttersta vikt. Man ska aldrig bränna sitt ljus i båda ändar. Val och vanor som man har måste bygga på beständighet och hållbarhet.
Jag har naturligtvis fortfarande stora idrottsliga mål! På yttersta elitnivå till och med. För man är inte gammal bara för att man är 37 som jag! Även om samhället i stort lider av åldersfascism. Men jag har kommit till en djupare insikt över skillnaden mellan idrottslig prestationsförmåga och fulländad hälsa. Det är två olika saker. Och en hel del av det som man gör under träning och tävling som konditionsidrottare är helt klart oförenligt med maximal hälsa. För man kör så mycket och så hårt under så många dagar. Under så många år! Men är man medveten om det och inte lurar sig så kan man också vidta åtgärder för att i mesta mån balansera upp allt det ensidiga slitet. Och detta förhållande skriver jag mycket om i boken.
 
Hur länge har det tagit att skriva den?
– Det faktiska skrivandet tog runt två månader och innebar många väldigt sena nätter, mycket rödvin och en hel del ångest. Det är tufft att skriva bok och det är svårt att rama in ett budskap och hitta avgränsningar. Man kan alltid skriva mer!
Jag har också skrivit spridda delar av boken tidigare och berört vissa ämnen i krönikor och andra texter och kunde sålunda använda det som underlag i vissa fall.
Sedan ägnade jag mycket tid innan själva skrivprocessen att själv läsa och studera.
 
Vilka inspirationskällor har du haft när du skrivit den?
– Det har varit vitt skilda källor av inspiration från olika ämnen som fysiologi, antropologi, näringslära, evolutionslära och mycket annat. Min första och ursprungliga inspiration kommer från Phil Maffetones bok ”In fitness and in health” som jag läste redan 1995 och som öppnade mina ögon för mycket av det som jag sedan dess applicerat i mitt liv och träning. Efter att ha läst den boken formade jag om min kropp, gick ned en timme på Ironman och vann mitt första SM-guld som senior och därifrån vidare till EM- och VM-medaljer och annat.
De bästa böckerna under de senare åren är Gary Taubes ”Good calories bad calories” och Mark Sissons ”Primal Blueprint”. Taubes bok är otroligt tung men svårläst och akademisk medan Sissons är lättare och bredare. Båda rekommenderas varmt om man är hygglig på engelska!
 
Omslaget är ganska speciellt, hur kom du på den idén?
– Vi ville sticka ut! Och vi ville göra det med glimten i ögat! Min första bok heter ju ”Jag vill ju bara se bra ut naken” och var inte ens min idé utan ett filmcitat som brorsan tyckte passade. Sedan kom kokboken med samma namn och där är jag ju faktiskt delvis naken också! Nu fortsätter vi på samma linje och i det här fallet är titeln riktigt genomtänkt och symboliserar verkligen bokens budskap också. Så varför inte ha ett omslag som knyter an till titeln på ett handfast sätt?

Många hälso- och livsstilsböcker har ju bleka och intetsägande omslag och vi ville verkligen göra tvärtom. Bilden är tagen på Tylösands strand i augusti och som tur är var det en blåsig och ganska kall dag så havet var livaktigt i bakgrunden och avsaknaden av badgäster underlättade ju!

Vad finns det i boken som specifikt berör löpare?
– Boken som sådan bygger ju på människan som det löpande djuret och hur det skapat våra fysiologiska och metabola förutsättningar som vi idag besitter. Men också hur vi i samma anda är barfotavarelser och hur vi borde kasta alla tjocka och klumpiga skor som bara hämmar och skadar oss. Så det är mycket löpning i boken! Dessutom ett stort avsnitt om stenåldersträning som är den perfekta träningsformen för alla och helt skräddarsydd som alternativ och balanserande träning för löpare.

> Förköp ditt signerade exemplar redan idag i vår butik.