Evening Standard


 

Standard och standard. Ögonen på halvmåne. Det är standard sen eftermiddag. Småbarnsförälder är lika med sömnbrist är lika med ögon på halvmåne på sen eftermiddag. Som sagt, standard. Hög eller låg, hänger lite på ögonlocken.

… ögonlock av den här typen …. 

Så befriad från dagishämtning den här dagen, stegade man sengångande mot gymmet för att åtminstone rulla fram några meter. Eller ja, hoppas på någon dunkel metamorfos. En förvandling i ögonblicket där, kanske yttre påverkan av en massa energibärande feronomer i det fysiska rummet.

Och häpna, när bandet rullade igång slog ögonlocken i ögonbrynen som överspända rullgardiner. Pang bara, och benen ut på grönbete. Bildligt talat. Inget gräs på gymmet. Ingen grogrund för det. Här enbart hög på endorfiner.

Och för att göra en lång historia kort: 3 lugna, därpå 5x2km i 4, 500 m mellan i 5, sen avslutande 500 m i 3.45, totalt 16 km. Evening Standard? Knappast. Kroppen upphör aldrig att förvåna.

Eller: alltid ha i åtanke: psykisk trötthet är sällan lika med fysisk trötthet. Få igång kroppen, och hjärnan lättar på köpet.

Och hälsenan, ingen känning. Kanske all sengång, positiv crosswalk?

Allt sammantaget: Good Evening!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Wienervind


 

Lite blåsigt här i Wien. Hade man lockar skulle de fladdra. Men milda vindar. Ingen snö här inte.

 

Fast ajabaja springa på gräsmattan.

14 C och sol. Ojojoj, är det redan vår nu, 15 jan? Du är i Södern nu, sa damen i hotellreceptionen.

Vad gör jag här då? Springer förstås. Det blev ett gym. 15 km stegring (svettades som en gris, kroppen fortfarande på vintertermostat). Lite trångt på gatorna där jag bor. Ett gym med vätskestation under. Modell Österrike.

Och så har jag träffat Kristina Ohlsson. Duktig deckarförfattare och hemlig agent. I alla fall för en tid sedan. Då jobbade hon för SÄPO. Sedan tog hon en sväng till Bagdad, för jobb på ambassaden. Där sprang hon på rullband, på ambassadens gym. Säkrast så. 40-50 bombattentat om dagen hörde till vardagen. Snäppet värre än svensk vargavinter …

Nu jobbar hon med terroristbekämpning för organisationen OSSE här i Wien. Och kommer snart med en ny deckare, Änglavakter. Läs den!

Wien annars då?

Det finns nattklubbar.

Det finns civilisation.

Mindre civiliserat att det tar extra betalt för ketchupen. Skärpning, Österrike!

Tiden då? Här ticker den inte fram. Den löper.

Primal Food finns det också!

Och från utsikten från Cafe Sky Bar kunde man plötsligt se vägen till en kruka med guld!

Och på flygplatsen, Viva Wien!!! …  surfar man gratis!

Wiederhören!

Smälta


 

Det smälter.

Dripdrop i helgen. Gurgel i avloppsbrunnarna. Antydan till barmark. Våldsamma brak på innergården. Tungsnö, iskokor, tappar, skorstenar. Nä inga skorstenar. Arma syrener i sina krukor. Ond bråd död.

Jag gillar snö. När den ligger vit och fin. I Norrland. I Västerbotten. Där man kan åka och hälsa på den ibland, vid behov. Men där jag bor där vill jag ha barmark. + 10-20 C. Lätt spirande grönska. Löpning i linne.

Helgen då? Lördag, 25 km rullband. Närmar mig rullbandet som en yogi närmar sig spikmattan. Som ett pelarhelgon närmar sig pelaren. Jaja, här ska jag ligga en tid. Det kommer stickas lite, men det är bara bra för blodcirkulationen. Jaja, här ska jag stå ett tag. Står jag tillräckligt länge kommer en gloria tändas över skulten.

Man rullade på. Malde i 4.30. Och tittade på skidor på TV:n. Jahaja, Kalla har visst vallat bort sig. Jahaja, Hellner har visst vallat bort sig. Jahaja, Northugg har fått fart igen. Han kommer rensa i Kollen i VM. Och rullbandet rullar och man kommer aldrig till dörren.

Men till slut steg man av. Ett pärlband av svett i pannan. En liten gloria, tammefan!

Snart barmark på Gärdet:

 

Fri löpning


 

Trettondagsafton, vad är det för ngt egentligen? Ursäkta dålig andlig allmänbildning, blev aldrig konfirmerad. Gick bara en dag. Prellen var aik:are. Det gick bara inte. Fick en moppe ändå. Blev nästan religiös på kuppen.

Seg helg var det i alla fall. Var och badade kvällen innan. Lite intervall i bassängen. Andra gången på ett halvår. Vaknade morgonen efter stel som en pinne. Vacklade till gymmet ändå, för en liten tur på rullbandet. Det var inget roligt. Fel på benen. Förmodligen vattenskadade. Och himlen utanför, grå. För att tala med Fröding, ”Grå, grå grå är urbergets sång”. Så grått var det.

Så, dags för nytändning.

Herr Yderberg, resebyråchef här på kontoret (aik:are, förmodligen också konfirmerad), undrade vad vi skulle hitta på i år. Järnmannen igen, eller?

Tyckte det kändes lite beige. Alla kör ju triatlon nu för tiden. Säger man att man har gjort en Järnman, då är det någon som har gjort en dubbel. Eller en trippel. En kille har visst gjort 10 på raken. Det har gått lite inflation i uthållighet.

Vad återstår då för mogna yngre män?  Vad kan vi göra för att bevisa att vi fortfarande är på banan?

Freerunning, naturligtvis:

 

 

Så Pata, rodda upp en bra ruin, så ses vi där i sommar!!

Kan kanske vara bra att stretcha lite … innan ….

/K

Dödskul


 

Nyårshelgen snart över. SVT satsade hårt i morse. Sjunde inseglet, klockan 07.00.

Ingen dålig start på dagen. Digerdöd och flagellanter innan frukost.

2011, here we come!

Fast egentligen är det ju en film som handlar om maraton. Ingmar Bergman bara skruvade till det lite.

Här lägger grabbarna upp loppet.

Här springer dom.

Man kan tycka det saknas lite löpskolning, kroppshållningen är väl i
yvigaste laget, men så var det också 1300-tal. Långt innan RW kommit
igång med träningstips.

Ska jag vara ärlig, och det ska man ju, så missade jag Sjunde inseglet i morse. Men jag har sett den förut. Den är så pretentiös så det är väldigt nära att man hör kalkoner kackla i bakgrunden. Men på något sätt fixar det sig. Tror Bergman hade riktigt roligt när han gjorde den. Dödsångest?  Vad f-n, vi gör en film om den.

En skön scen är när Nils Poppe har klättrat upp i ett träd, och döden står nedanför och sågar i stammen. Poppe skulle valt en annan gren. Kanske … mellandistans?

Jag missade alltså filmen. Stretade till gymmet i stället. Nyårsdagen hade varit en märklig dag. Denna enorma lust efter pizza och julmust och salta jordnötter på årets första dag. Sov oroligt, märkliga drömmar. Vad gör dom julmust på egentligen?

Men har sagt det förr, och säger det igen. Ont skall med ont fördrivas. Vet Clintan håller med. Så upp på bandet, 26 km fartlek, snitt 4.28. Svetten luktade Bollinger. Sen ammoniak. Sen alldeles vanlig svett.

Det är nog som det är. I varje maratonlöpare en liten flagellant. Synden skall piskas ur kroppen.

Sålunda nypiskad, se vi det nya året an med spänning. I morgon börjar det, på riktigt!

Raketfart


 

…. nä, lusjogg runt Djurgården.

Men Djurgården smäller högt ändå.

Ett nyårsträd på Galärudden:

18 km. En lagom omväg till champagnen!

2011, Here We Come!!