Fri löpning


 

Trettondagsafton, vad är det för ngt egentligen? Ursäkta dålig andlig allmänbildning, blev aldrig konfirmerad. Gick bara en dag. Prellen var aik:are. Det gick bara inte. Fick en moppe ändå. Blev nästan religiös på kuppen.

Seg helg var det i alla fall. Var och badade kvällen innan. Lite intervall i bassängen. Andra gången på ett halvår. Vaknade morgonen efter stel som en pinne. Vacklade till gymmet ändå, för en liten tur på rullbandet. Det var inget roligt. Fel på benen. Förmodligen vattenskadade. Och himlen utanför, grå. För att tala med Fröding, ”Grå, grå grå är urbergets sång”. Så grått var det.

Så, dags för nytändning.

Herr Yderberg, resebyråchef här på kontoret (aik:are, förmodligen också konfirmerad), undrade vad vi skulle hitta på i år. Järnmannen igen, eller?

Tyckte det kändes lite beige. Alla kör ju triatlon nu för tiden. Säger man att man har gjort en Järnman, då är det någon som har gjort en dubbel. Eller en trippel. En kille har visst gjort 10 på raken. Det har gått lite inflation i uthållighet.

Vad återstår då för mogna yngre män?  Vad kan vi göra för att bevisa att vi fortfarande är på banan?

Freerunning, naturligtvis:

 

 

Så Pata, rodda upp en bra ruin, så ses vi där i sommar!!

Kan kanske vara bra att stretcha lite … innan ….

/K

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera

Antal kommentarer: 3

Mikael Soto

Jo tack! En annan får ju vara nöjd om man tar två trappsteg i taget… Fast en annan är ju inte jag förstås. Själv kan jag ta tre trappsteg om det behövs. Undviker dock att byta hustak i farten. Känns onödigt. Kollar adressen mer noggrant istället.

Men en otroligt häftig film. Ska bli spännande att följa din nya karriär! Akta lårbenshalsen bara.

Lycka till 🙂 /micke


Kenneth Gysing

Tack, och ja, den där filmen,
man vill genast hoppa över något.
Fast tror jag börjar med en hundkoja … innan det går alldeles uppåt väggarna 😉


Kenneth Gysing

Hej Åsa. Kul!!
Får nog börja med en sådan där liten hundkoja, en sån som Snobben sover på. Fast utan Snobben. Och sen, ja sen får man hoppas Gud hör bön …



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dödskul


 

Nyårshelgen snart över. SVT satsade hårt i morse. Sjunde inseglet, klockan 07.00.

Ingen dålig start på dagen. Digerdöd och flagellanter innan frukost.

2011, here we come!

Fast egentligen är det ju en film som handlar om maraton. Ingmar Bergman bara skruvade till det lite.

Här lägger grabbarna upp loppet.

Här springer dom.

Man kan tycka det saknas lite löpskolning, kroppshållningen är väl i
yvigaste laget, men så var det också 1300-tal. Långt innan RW kommit
igång med träningstips.

Ska jag vara ärlig, och det ska man ju, så missade jag Sjunde inseglet i morse. Men jag har sett den förut. Den är så pretentiös så det är väldigt nära att man hör kalkoner kackla i bakgrunden. Men på något sätt fixar det sig. Tror Bergman hade riktigt roligt när han gjorde den. Dödsångest?  Vad f-n, vi gör en film om den.

En skön scen är när Nils Poppe har klättrat upp i ett träd, och döden står nedanför och sågar i stammen. Poppe skulle valt en annan gren. Kanske … mellandistans?

Jag missade alltså filmen. Stretade till gymmet i stället. Nyårsdagen hade varit en märklig dag. Denna enorma lust efter pizza och julmust och salta jordnötter på årets första dag. Sov oroligt, märkliga drömmar. Vad gör dom julmust på egentligen?

Men har sagt det förr, och säger det igen. Ont skall med ont fördrivas. Vet Clintan håller med. Så upp på bandet, 26 km fartlek, snitt 4.28. Svetten luktade Bollinger. Sen ammoniak. Sen alldeles vanlig svett.

Det är nog som det är. I varje maratonlöpare en liten flagellant. Synden skall piskas ur kroppen.

Sålunda nypiskad, se vi det nya året an med spänning. I morgon börjar det, på riktigt!

Raketfart


 

…. nä, lusjogg runt Djurgården.

Men Djurgården smäller högt ändå.

Ett nyårsträd på Galärudden:

18 km. En lagom omväg till champagnen!

2011, Here We Come!!

Mera Alternativträning


 

Långkalsonger på. Brallor på. En, två, tre tröjor på. Jacka på. Mössa. Vantar på. Streta mot T-banan. Motvind.

Upp Skanstull. Streta mot Eriksdalsbadet. Brallor av. Långkalsonger av. En, två, tre tröjor av. På och avklädning, en slags uppvärmning inför, just det ja, badet. Inte simmat på riktigt sedan i somras. Börja om från börja, börja om på nytt. Kanske pensionärsbanan? I alla fall inte den till höger. Man med snorkel och enmetersfenor och cyklop. Följer damer i kölvattnet. Ett riktigt vattendjur. En snuskhummer?

Så ligger man där och krålar fram. Det går inte fort. Men det går framåt. Och det är skönt. Man vaggar in i ett slags koma. Längd efter längd efter längd. Andas in, andas ut. Kakel spektakel. Inte låta sig jäktas. Bara vara i bubblan blå. 1000 m, och vila. Sen paddlarna på. Upp med armbågarna. 400 m, och vila. Och 8×50 m. Det går verkligen inte fort. Men det går, fortfarande, framåt. 200 m lugna avslut. Bubbelbubbel. Och kroppen på eftervärme i flera timmar efteråt.

Sedan bowling. Det årliga mästerskapet. Tredje serien som i trans. Tre strike, spärr, tre strike. Alla håller andan. Jag håller andan. Det luktar rekord. Det luktar skrällseger. Det luktar All Time High.

Det går förstås åt helv-te. Missar drömgränsen 200 med 7 p. Rena raset i sista tre rutorna. Jobbig sport, bowling. Det är så enkelt när det är enkelt. Det är så svårt när det är svårt. Vackert talat, O gummiarm. Vete f-n om det är någon sport egentligen. Svettas man, så är det av ångest. Vänster stjärthalva dock mer ansträngd än den högra efteråt. Undrar hur elitbowlare ser ut nakna bakifrån? En värsting-glutus, och en på sladder?

Så här ser de i alla fall ut framifrån.

Åtminstone när de strikar.

Ho ho ho …

Alternativträning


 

1. Skotta bil.

2. Byta till vinterdäck.

Nä, skit i bilen, sa någon. Spring i stället. Tror jag gör det. Köra bil kan man göra när våren kommer.

 

Observera. På Ömalm kör vi klassiskt svenskt. Utan sådant fjäs
som servostyrning. Varje fickparkering är en hård match för bikkarna.
Crossträning i vardagen!

I övrigt. Det rullar på. Solbrännan från Oman allt blekare i spegeln framför rullbandet på SATS. Snart kommer jag börja tvivla. Snart kommer jag börja bli knepigt existentiell.

Var det här verkligen jag för en vecka sedan? Notera palmbladen i ögonglasen …

Eller var jag bara lite på kamelen?

 

Ett är dock givet. Jag bloggar, alltså finns jag …

Julottejogg


 

Ottan här dock åtta. Det får vara måtta. Är blott människa, ingen tomte. Även om man ser ut som en.

 

 

12 lätta km på Djurgården. Frisk nordöstlig vind, runt -13 C.

På Djurgården står tiden stilla.

Under ekars vita skugga.

Plötsligt en liten omansk flashback. Igen.

Fast en vit jul är ju jättekul!

God Jul och Gott Nytt År alla bloggläsare!!

/G