Det smälter.

Dripdrop i helgen. Gurgel i avloppsbrunnarna. Antydan till barmark. Våldsamma brak på innergården. Tungsnö, iskokor, tappar, skorstenar. Nä inga skorstenar. Arma syrener i sina krukor. Ond bråd död.

Jag gillar snö. När den ligger vit och fin. I Norrland. I Västerbotten. Där man kan åka och hälsa på den ibland, vid behov. Men där jag bor där vill jag ha barmark. + 10-20 C. Lätt spirande grönska. Löpning i linne.

Helgen då? Lördag, 25 km rullband. Närmar mig rullbandet som en yogi närmar sig spikmattan. Som ett pelarhelgon närmar sig pelaren. Jaja, här ska jag ligga en tid. Det kommer stickas lite, men det är bara bra för blodcirkulationen. Jaja, här ska jag stå ett tag. Står jag tillräckligt länge kommer en gloria tändas över skulten.

Man rullade på. Malde i 4.30. Och tittade på skidor på TV:n. Jahaja, Kalla har visst vallat bort sig. Jahaja, Hellner har visst vallat bort sig. Jahaja, Northugg har fått fart igen. Han kommer rensa i Kollen i VM. Och rullbandet rullar och man kommer aldrig till dörren.

Men till slut steg man av. Ett pärlband av svett i pannan. En liten gloria, tammefan!

Snart barmark på Gärdet:

Trettondagsafton, vad är det för ngt egentligen? Ursäkta dålig andlig allmänbildning, blev aldrig konfirmerad. Gick bara en dag. Prellen var aik:are. Det gick bara inte. Fick en moppe ändå. Blev nästan religiös på kuppen.

Seg helg var det i alla fall. Var och badade kvällen innan. Lite intervall i bassängen. Andra gången på ett halvår. Vaknade morgonen efter stel som en pinne. Vacklade till gymmet ändå, för en liten tur på rullbandet. Det var inget roligt. Fel på benen. Förmodligen vattenskadade. Och himlen utanför, grå. För att tala med Fröding, ”Grå, grå grå är urbergets sång”. Så grått var det.

Så, dags för nytändning.

Herr Yderberg, resebyråchef här på kontoret (aik:are, förmodligen också konfirmerad), undrade vad vi skulle hitta på i år. Järnmannen igen, eller?

Tyckte det kändes lite beige. Alla kör ju triatlon nu för tiden. Säger man att man har gjort en Järnman, då är det någon som har gjort en dubbel. Eller en trippel. En kille har visst gjort 10 på raken. Det har gått lite inflation i uthållighet.

Vad återstår då för mogna yngre män?  Vad kan vi göra för att bevisa att vi fortfarande är på banan?

Freerunning, naturligtvis:

Så Pata, rodda upp en bra ruin, så ses vi där i sommar!!

Kan kanske vara bra att stretcha lite … innan ….

/K

Nyårshelgen snart över. SVT satsade hårt i morse. Sjunde inseglet, klockan 07.00.

Ingen dålig start på dagen. Digerdöd och flagellanter innan frukost.

2011, here we come!

Fast egentligen är det ju en film som handlar om maraton. Ingmar Bergman bara skruvade till det lite.

Här lägger grabbarna upp loppet.

Här springer dom.

Man kan tycka det saknas lite löpskolning, kroppshållningen är väl i
yvigaste laget, men så var det också 1300-tal. Långt innan RW kommit
igång med träningstips.

Ska jag vara ärlig, och det ska man ju, så missade jag Sjunde inseglet i morse. Men jag har sett den förut. Den är så pretentiös så det är väldigt nära att man hör kalkoner kackla i bakgrunden. Men på något sätt fixar det sig. Tror Bergman hade riktigt roligt när han gjorde den. Dödsångest?  Vad f-n, vi gör en film om den.

En skön scen är när Nils Poppe har klättrat upp i ett träd, och döden står nedanför och sågar i stammen. Poppe skulle valt en annan gren. Kanske … mellandistans?

Jag missade alltså filmen. Stretade till gymmet i stället. Nyårsdagen hade varit en märklig dag. Denna enorma lust efter pizza och julmust och salta jordnötter på årets första dag. Sov oroligt, märkliga drömmar. Vad gör dom julmust på egentligen?

Men har sagt det förr, och säger det igen. Ont skall med ont fördrivas. Vet Clintan håller med. Så upp på bandet, 26 km fartlek, snitt 4.28. Svetten luktade Bollinger. Sen ammoniak. Sen alldeles vanlig svett.

Det är nog som det är. I varje maratonlöpare en liten flagellant. Synden skall piskas ur kroppen.

Sålunda nypiskad, se vi det nya året an med spänning. I morgon börjar det, på riktigt!

…. nä, lusjogg runt Djurgården.

Men Djurgården smäller högt ändå.

Ett nyårsträd på Galärudden:

18 km. En lagom omväg till champagnen!

2011, Here We Come!!

Långkalsonger på. Brallor på. En, två, tre tröjor på. Jacka på. Mössa. Vantar på. Streta mot T-banan. Motvind.

Upp Skanstull. Streta mot Eriksdalsbadet. Brallor av. Långkalsonger av. En, två, tre tröjor av. På och avklädning, en slags uppvärmning inför, just det ja, badet. Inte simmat på riktigt sedan i somras. Börja om från börja, börja om på nytt. Kanske pensionärsbanan? I alla fall inte den till höger. Man med snorkel och enmetersfenor och cyklop. Följer damer i kölvattnet. Ett riktigt vattendjur. En snuskhummer?

Så ligger man där och krålar fram. Det går inte fort. Men det går framåt. Och det är skönt. Man vaggar in i ett slags koma. Längd efter längd efter längd. Andas in, andas ut. Kakel spektakel. Inte låta sig jäktas. Bara vara i bubblan blå. 1000 m, och vila. Sen paddlarna på. Upp med armbågarna. 400 m, och vila. Och 8×50 m. Det går verkligen inte fort. Men det går, fortfarande, framåt. 200 m lugna avslut. Bubbelbubbel. Och kroppen på eftervärme i flera timmar efteråt.

Sedan bowling. Det årliga mästerskapet. Tredje serien som i trans. Tre strike, spärr, tre strike. Alla håller andan. Jag håller andan. Det luktar rekord. Det luktar skrällseger. Det luktar All Time High.

Det går förstås åt helv-te. Missar drömgränsen 200 med 7 p. Rena raset i sista tre rutorna. Jobbig sport, bowling. Det är så enkelt när det är enkelt. Det är så svårt när det är svårt. Vackert talat, O gummiarm. Vete f-n om det är någon sport egentligen. Svettas man, så är det av ångest. Vänster stjärthalva dock mer ansträngd än den högra efteråt. Undrar hur elitbowlare ser ut nakna bakifrån? En värsting-glutus, och en på sladder?

Så här ser de i alla fall ut framifrån.

Åtminstone när de strikar.

Ho ho ho …