Hånö


 

Vi kom fram till slut. Det var mycket väder på vägen.

Dag ett perfekt med sol och svala vindar. Dag två med brallande motvind och hällregn i nästan fyra mil. Mycket uppfriskande. Mycket långt.

Vi åt mycket godis (Ahlgrens bilar), drack mycket Coca Cola. Förde löpande samtal, i ur och skur. Naturen, praktfullt blommande, så mycket vatten, så mycken grönska. Alla de kloka djuren hukade under trädens grenar. Utom vägrenen.

– Nästa år springer vi tillbaka också, sa Totte tvilling. Det blir bara lättare ju längre man springer.

Hmmm.

Vid Nyköpings kommungräns slutade det i alla fall att regna.

Ser jag här lite allvarlig ut beror det på att vi har en mil kvar till bastun. Och en blå tå. Det blev lite svampigt i skorna mot slutet … och jag hade glömt nagelsaxen hemma.

Det bidde 10,3 mil på två dagar, ett par extra km genom en lite skogsutflykt utanför Södertälje. Vacker natur, härliga backar.

På det hela taget, ett fantastiskt äventyr. Och biran och bastun och doppet i havet efteråt:

Woooahhhh …..

Längre rapport följer i RW no 8!

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera

Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Din tur nästa år Ingmarie 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Tio-mila


 

Vad gör man i morgon då? Och i övermorgon?

Jo, det här:

Dag
1

15/6
För
hardcore-­‐löpare
(eller
de
som
har
annat
för
sig

lördagen)
Start
hemifrån
mig
i
Hammarbyhöjden
kl
09:00.
Vi
springer
som
tidigare
5
mil
till
Håknäs
vandrarhem
i
Järna.
Vi
har
ett
lugnt
och
behagligt
tempo,
kollar
in
sevärdheter,
stannar
och
äter
och
dricker

vägen.
Vi
behöver
inte
ta
med
oss
något
utan
kan
köpa

vägen.
Efter
3
mil
fikar

Glasberga
gård.
Vid
Håknäs
äter
och
dricker
vi
gott,
och
kvällen
avslutas
med
Sverige-­‐
England

TV

och
en
god
sömn.
Dag
2

16/6
Frukost
08:00.
Start
löpning
09:00
och
här
kan
nya
löpare
ansluta.
5
mils
löpning
till
målet

Hånö.
Vi
springer
genom
Trosa
där
vi
stannar
och
äter.
Det
kommer
att
finnas
vätska
och
mat
längs
med
vägen,
var
5:e
km

slutet.
Vid
Hånö
väntar
bastubad,
öl
och
grillning.

 

Exakt varför den här texten blev så här lång och smal kan jag inte svara på, jag kopierade bara en inbjudan från Totte Tvilling till den årligen återkommande 10 mil löpningen på två dagar. Möjligen exemplifierar textremsan, om icke vidden, så dock längden på detta äventyr. För mig blir det premiär. Det ska bli ultrakul!

Rapport följer!!

I övrigt, Heja Sverige … förhoppningsvis med brallorna på … även efter slutsignalen!!

Interiör från det fashionabla Håknäs Vandrarhem:

Ack … ljuva 80-tal … här kommer jag!!!

Vattenskalle


 

Tänker det är det man behöver i grenen löpsim. Vattenskalle. Ha pannben under ytan.

Tänkte det i går i alla fall, ute vid Hellas. 16 C i vattnet. Är det inte midsommar snart?

Hursomhelst, efter den första chocken och lite vatten innanför våtdräkten, som snabbt värmdes upp, började brorsan och jag kajka över Källsjön. Då hade vi sprungit i 70 meter också, ut på en liten udde. Hunnit möta flera människor på vägen. De tittade på oss som om vi kom från Mars. Men det gör vi ju inte. Vi kommer från Waterworld.

Lungorna kröp ihop en smula, kändes det som. Armarna sega som gamla kvarnhjul i det inre av Småland. Kunde förstås vara de 6×500 m i Eriksdalsbadet för två dagar sedan. Kunde förstås vara de 12 km tidigt på morgonen också. Kunde vara allt möjligt. Kunde vara livet som sådant. Fort gick det i alla fall inte. Men vadå, det är ju vägen som är målet.

– Faan, jag ser inget sa brorsan. Imma på googlesen.

Det var knappt jag hörde honom. Var på väg österut. Helt ur kurs. Immad jag också. Men så såg jag bryggan vid Hellas. Veva, veva.

Vi kravlade oss upp smidiga som Kvastfeningarna  på den där stranden i tidig evolutionär tid. Började springa, trampa vattnet ur dojorna.

– Nu skulle mor se oss, sa jag till bror.

– Nu skulle mor se oss, sa bror.

Och så höll vi på. Sprang 1500 m, simmade 500 m. Sprang 2000 m. Simmade 400 m. Anlade främmande stränder. Det var riktigt rofyllt, åror förutan. Inget jäkt, bara tuffa på. Rubbermen In Action.

Tänkte Emma Numminen. ”Som en gummiboll kommer jag tillbaks till dig”.

Som en gummiman kommer jag tillbaks till dig. Nästan lite ekivokt …

Efter 1300 m sim och sex km löpning gick vi in i torrdocka.

– Det var ju kul det här, sa brorsan.

– Det var ju det, sa jag.

With the smell of burning rubber – The Tubes (80-tal). Amfibiemannen, Here We Come!!

En annan amfibie:

Skitintervall


 

Ensam hemma. Sambon någonstans i Frankrike, 30 C och ostron till lunch.

Men här hemma händer det också saker.

Barnen ville gå på SATS och jag sa inte emot. Men 2 ggr ropade dom sen i högtalarna efter M:s pappa. 2:an två gånger. Det är rekord på 8 km. Ja det är nog rekord över huvud taget.

Ett s k skitintervall.

Det firades med fransk ketchuptårta! 

Egen träning


 

Självdistans!

Hohooo.

Veckan i övrigt. 17 km fartlek i lördags på Djurgården, 13 C och lätt linne och kroppen full av klorofyll. Bättre än så kan det inte bli.

Söndag, storstekning på Eriksdalsbadet med hela familjen. Barnbassängens yta glimrade i regnbågens alla färger, att köpa egen sololja är en onödig investering. Bara sänka sig ner i det halvmeterdjupa vattnet, rulla runt (obs inte svälja), sen kan man ge fingret åt himlens ozonhål.

Hann med 300 meter simning i den stora sardinburken. Inte helt bekvämt blänga in i olika kroppsdelar åt alla håll, för att inte tala om alla grejorna på botten.

Måndag, cykel på gymmet och stegring på bandet i en mil. Jag vet, man är lite eljest. Löpband på sommaren. Men en Ironman är i vardande. Inte längre så långt borta, 18 augusti. Måste hinna cykla lite också. Har jag knappt hunnit med alls. Men ingen panikångest. Bara ångest. Det är ingen fara. Lite ångest rensar hjärnbarken, som morfar sa, innan han tog livet av sig. Nä, där skojade jag bara. Han dog i hög ålder, ytterst motvilligt.

Nu tillbaka till arbetet. Maj juni, tuffa tider för fria entreprenörer. Om det ska bli ngn semester … som man kan hårdträna på … för typ en Ironman!

Liten järngympa:

Dass Ding An Sich


 

Ni undrar kanske vart jag har tagit vägen? Undrar jag ibland lite själv faktiskt.

Men i helgen satt jag i alla fall mycket här (med dörren på … ähum … Kant):

På brorsans … sommarnöje!

Där läste jag tidningar på mobilen, samt begrundade mycket de här (tänk så annorlunda burkarna ser ut nuförtiden):

Jag och brorsan cyklade också 48 km tre varv runt Adelsö. Det gick fortare än någon av oss tänkt sig. Hur nu det kom sig?

Sen beundrade jag brorsans nya dass:

 

Det är mycket ”love” på landet. Synd bara att ingen vill tömma tunnan …

Vi fick också för oss att göra debut i våtdräkt. Brorsan vägrade dock springa förbi grannarna, han är lite känslig, så vi tog en stig genom skogen ner till Mälaren. Där skulle vi simma, var det tänkt. Enligt senaste väderleksrapporten skulle det var 5 C i vattnet. Men det trodde brorsan inte på, han tippade att det skulle vara mycket varmare fram mot lunch, solen sken ju. Där tippade han fel. Efter fem meters simning vände vi tvärt. Fötterna hade försvunni på mig, och brorsan började hyperventilera. Hur f-n kan det vara så kallt i vattnet i maj?

Sen åkte vi hem, och jag och barnen gick på Millesgården för att kolla in Pippiutställning och uppleva konst. Barnen gav den här skulpturen fina recensioner:

Ingen våtdräkt där inte. Och sen blev det måndag igen.