Intervju med mig själv av mig själv
På måndag ska jag åka till Playitas på ett veckolångt (veckokort?) träningsläger. Sällskapet består mestadels av hoppare, mycket trevliga sådana. Jag har intervjuat mig själv angående tankar och känslor inför lägret.
Jag: Jaha, Sandra, du ska iväg på träningsläger, kul!?
Sandra: Mmm.
J: Vadå? Nu låter du lite skeptisk, ska det inte bli kul?
S: Nej.
J: Ok. Tack för uttömmande svar. Vi försöker faktiskt göra en intervju, kan du svara lite mera än ett ord?
S: Ok.
J: Så ja, varför ska det inte bli kul då?
S: Det är väl mest opraktiskt. Varför ska jag resa ner till Spanien och träna då jag kan träna här hemma?
J: Well, de flesta människor skulle inte klaga på att få åka till värmen den här tiden på året.
S: Jag är inte de flesta människor. Och dessutom råkar hösten vara min favoritårstid.
J: Okej visst. Men alla människor behöver d-vitamin och solljus. Man blir ju ändå lite nedstämd av det här vädret.
S: Visst, det kunde vara varmare. Därför brukar jag duscha i varmt vatten efter mina pass och sen sover jag med ett varmt täcke på nätterna. Om jag fryser däremellan så tar jag på mig varma kläder. Man blir inte alls nedstämd. Pessimister.
J: Hmm. Fina teorier, verkligen. Men d-vitaminerna då?
S: Tack! Jag klarar mig fint, och om jag får tungt att andas eller vad som nu händer vid d-vitaminbrist så får jag väl ta ett d-vitaminpiller eller något. Har hört att de är billigare än Spanienresor nu för tiden.
J: Okej, fine, du hatar värme och solljus. Men omväxling kan ju ändå vara trevligt i ett så pass ensidigt yrke som långdistanslöpare.
S: Gör jag inte alls. Tycker bara det är omständigt att åka över hela Europa för att hitta sol. Har man otur är det ändå bara moln hela veckan.
J: Jaja, we get it. Men miljöombyte är väl ändå skönt?
S: Uthållighetslöpning behöver inte alls vara ensidigt. Men okej, distanspass är inte jättevarierande och det är klart att det är kul att se något nytt. Dock har jag redan sett alla vägar på Playitas och ärligt talat var det inte speciellt mycket att se, speciellt inte om man inte gillar sand. Dessutom var det backigt och dåligt underlag…
J: Vänta nu, vem var det som pratade om pessimister?
S: …dessutom har de inte koll på sina hundar där borta!
J: Som att de skulle ha det i Stockholm?
S: Okej, sant. Men här fattar i alla fall hundarna själva att man inte käkar människor.
J: Jisses. Du är omöjlig. Men…
S: Är jag inte alls!
J: Att bo på hotell och att käka på hotellets buffé blir väl bra?
S: Föredrar min egen säng. Men det där med maten är ok. I alla fall det faktum att man inte behöver göra maten själv. Och att det finns glass. Den delen är bra. Men man reser fortfarande inte över hela Europa för att slippa laga maten själv, speciellt inte då man är en sån som inte tycker att mat är speciellt fascinerande.
J: Oj, nåt positivt. Måste pausa för att återhämta mig från chocken.
S: Ha. Ha. Ha.
J: Men sällskapet då?
S: Det är okej. Eller ja, människorna är alla jättebra typer och jag umgås gärna med dem. Men det kan jag fortfarande göra här också. De ska ju inte flytta till Playitas.
J: Du är antagligen världens mest negativa och otacksamma människa.
S: Det var tråkigt att höra.
J: Men kan du inte se något bra med lägret.
S: Jo, det är bra att kunna fokusera till 100% på träningen. Det är bra att slippa laga mat. Det är skönt med värme och att få träna med lite kläder. Det är trevligt med sällskap. Men fortfarande trivs jag bäst hemma. Och flyg är ju inte heller min grej.
J: Du är bra märklig.
S: Jo tack, de brukar säga så.
J: Men hur som helst ska du ju åka. Hur tror du att det blir.
S: Det blir säkert bra då man väl är där. De längre distanspassen blir troligen jobbiga då jag tycker det känns otryggt att springa där. Men det ordnar väl sig. Är mest orolig för hundarna. Som vanligt. Skönt att jag får sällskap, annars skulle jag nog inte åka alls.
J: Så med facit i hand blir det inte så illa?
S: Väldigt svårt att veta, men troligen inte. Kommer säkert att vara nöjd över att jag åkte då det sen är över.
J: Men då så! Sluta vara pessimist då!
S: Jag är inte pessimist. Jag svarade ärligt på dina frågor.
J: Jisses. Nu är det jag som gör fel också. Nåja. Ha ett bra läger då.
S: Ska göra mitt bästa.
J: Hejdå.
S: Va, är vi redan färdiga?
J: Ja.
S: Ok.
Så att så. Alla är vi olika och jag är en hemmamänniska. Playitas är ett fantastiskt ställe (dock kanske mera passande för andra än uthållighetslöpare) och de andra friidrottarna är jättebra typer. Det blir säkert bra då jag väl kommer dit. Ville bara dela mina tankar lite. I slutändan är det mest bara hundarna som stör mig. Om hundar inte existerade så skulle jag tycka att det var kul. Då skulle jag våga springa överallt utan att vara orolig. Men nu existerar hundar och det gör mig otrygg. Så enkelt är det.
Men ja. Omväxling förnöjer, sägs det ju. Det ligger väl något i det.
Sandra

Sådär mycket ogillar jag sol och värme. Bild från Portugal 2012 kanske.