Kall coretraining
Temp: – 16 C (söndag)
Utrustning: Långkalsonger, jeans, skidbrallor. Tre lager tröjor. Fjällräven Grönland. Två lager vantar. Två lager strumpor (ull). Pälsmössa. Skor: Meindl Island. 1 gul stjärtlapp. Sixpack, here I come!
Temp: – 16 C (söndag)
Utrustning: Långkalsonger, jeans, skidbrallor. Tre lager tröjor. Fjällräven Grönland. Två lager vantar. Två lager strumpor (ull). Pälsmössa. Skor: Meindl Island. 1 gul stjärtlapp. Sixpack, here I come!
Icebugs. Dubbla vantar. Fingervantar i arméns gamla vita överdragshandskar i läder. Känslig tumme efter en krasch på rullskidor (på den tiden vintrarna var milda). Föll i backe, tog emot med händerna. Högra tummen en vinkelhake. Åt fel håll. Tryckte till, det sa knäpp, och tummen rak igen. Dagen efter, tummen ett mindre basebollträ. Dålig cirkulation sedan dess. Lätt vit i kallt väder. Som nu, – 10 C, och stram vind över Gärdet.
Bra grepp med Icebugsen. Har ett par år på nacken. Lite väl hög bakkappa (för mig). Kanske bättre med nya modeller? Måste alltid tejpa hälsenorna. Annars skavsår.
Runt Blockhusudden. Drivor av snö över gångvägen. Hoppar, springer igenom. Snön ryker. Homo Ludens. Den lekande människan.
Plötsligt ylande från Skansen. Från varghägnet på baksidan. Ingen vegetation som skymmer. Snöpuls upp till midjan. Löpa med vargar. Aooouuuuu ….
”Löpare, kolhydratrik kost?”
Distanspass 102 minuter. Varierande tempo. Utflykter över vita fält.
Ospårad snö. Höga knäuppdrag. Jublande lungor, maximalt syresatta.
Näsan en fullmogen tomat. Kinderna, läpparna, lokalbedövade.
– Ej, a e emma u (hej jag är hemma nu).
Och så Anna Haag. Som en duracellkanin mot silver. Megamedial. Kul. Kaxig konkurrent till Kalla.
Djurgårdsbrunnskanalen, plogat på sidorna, bra grepp.
Bästa löpningen i stan just nu?
Ena tonårsdottern lite skeptisk till VinterOS. Lite skeptisk till idrottare över huvud taget.
– Alla som satsar allt på sport blir debila, förklarade hon häromkvällen. Och refererade till några hockeysatsande killar i klassen.
– Dom kan ju inte prata. Dom bara grymtar när dom ska säga något.
Jag vet inte jag. Björn Ferry kan i alla fall prata.
– Björn Ferry vet man aldrig var man har, förklarade herrarna i Sportstudion.
Därefter visade de ett inslag med Ferry intervjuad av Babben Larsson. Babben plockade fram en egendesignad vas av Ferry. Det var en röd stor grej innesluten av just en vas.
– Pillesnas i vas, förklarade Ferry. Säljer bra, speciellt till bröllop och svensexor.
Babben tog fram ett teckningsblock. En present till Ferry. I blocket hade Babben tecknat några skisser hon trodde kunde inspirera Ferrys artistiska ådra. Det var ”mus i krus” och ”rattar i hattar”. Ferry log, lite nervöst.
Babben vet man aldrig var man har.
För egen del. Näsan droppar vidare. Men lite bättre med Nesomet. Nu blir det hårt mot hårt i helgen. Nu blir det att släppa in hela j-la vintern i näsgångarna. Fram med Icebugs. Pulsa snö. Lufta ut gymluften ur bihålorna. Ont skall med ont fördrivas. Med Anja som lysande exempel.
Anja som körde störtloppsbacken igen. Som körde slalom. Det var vågat. Kanske debilt.
Men hon tog ett brons. Det var grymt.
Grymt, grymt.
Först Anja. Anjas luftfärd i går, och hakan ner på magen. Vad är det som händer? Hon var på väg mot ett silver. Möjligen ett guld. Bara det stora hoppet kvar, innan målgång. Men plötsligt flyger hon. Upp, upp och upp. Seglade som en skadskjuten fågel genom luften. 20 meter, 40 meter, 60 meter. Den landningen, på stenhård issnö. Där slutade man andas för en sekund.
Förstod man det inte innan, förstod man det då. Hur fruktansvärt svårt det är med störtlopp. Vilka krafter som är i omlopp. Ett litet misstag, och vektorn N (som i Newton), slår om i 90 grader. Från riktning jord mot himmel. Och Anja blev en himlakropp. En alpin stjärna i ofrivillig tyngdlöshet. Men grymma gravitationen hämtade sig snabbt. Tog ner´na på jorden igen. Aj.
Hemma då? Näsan droppar dagtid, dripp dropp. Sluter sig om natten, munnen ett O i mörkret. Doktorn gissade på hyperaktiva slemhinnor. Orsakade av torr vinterluft. Skrev ut Nasonet, nässprej med cortison.
För att citera Ulf Lundell, ”snön faller, och vi med den”. Anja håller säkert med.
Näs-on-net: