Let i gang
Jens, min Danske tränare, lägger upp träningen försiktigt, försiktigt nu efter jag har varit sjuk för att inte göra samma misstag som jag gjort i princip hela året. Gå på för hårt/som vanligt efter hängighet/sjukdom och så börjar det hela om igen efter någon vecka. Börjar nästan känna mig frustrerat pigg nu. Löper lätt som en fjäder, cyklar starkt och simmar ok.
Gårdagen blev dock ett litet bakslag i träningseuforin. Simningen på morgonen visade sig vara mastodontsimning på 5 800 meter och inte 2 800 meter som jag först trott. Jag blev avhängd i kvadrat under 75:orna och 100:ingarna, när jag försökte hänga på grabbarna. Åsa Annerstedt var också där och hade kört Premiärmilen i söndags och var på väg till Portugal på Europacupen (Olympisk distans) nu i helgen. Hon är cool, den tjejen. Tur att jag bara hade 3 500 meter på schemat så jag kunde lugnt maska och kliva upp när det började blir för slitigt. Ibland känns det fel att kliva upp när man ligger och simmar ihop. Man pushar ju varandra och genomför passet IHOP och då kan det kännas fel att bara kliva upp efter halva oc lämna de andra ”i sticket”. Men nu är det så jag jobbar. Jag har en tränare nu och jag tänker fanimej följa hans upplägg till punkt och pricka, annars är det ju ingen vits att ha en coach!
På kvällen var det dags för banlöpning. Äntligen! Efter 4 veckor med bara lugna 30-50 minuters löpningar fick jag springa 10*200 m. Shit vad kul det var:)!.
Kraschade på soffan när jag kom hem och bangade därmed bio med bästa Lelle och Nils. Jaja, vad är en dag på slottet jämfört med en timma extra sömn… Helt otroligt att kroppen ska ha så svårt med det här att ställa om till sommartid?! Jag kan inte somna på kvällen (ofta för att jag är så förväntansfull inför nästa dags träningspass:)) och är trött som aldrig förr på morgonen. Vem kom på att man ska ställa om klockan?
För träningseufori och bästa melodifestivallåten (jag är GRYM på Loreen-dansen, helt seriöst!):