Blogg

Ljushuvud


 

Det ska erkännas, det var i går jag sken upp och rundade Blockhusudden som en annan klass 1-varning. I absolut oplogad terräng. Fick användning för en massa gamla muskler jag inte använt på länge. Idag ligger jag i bingen, knäckt och ischoklad! Ho ho, som Tomten sa.

 

 

Pulsa i snö är lite att löpa som Livingstone. Spåra över vita fält, på
snö där ingen människa tidigare satt sin fot, sätta ett avtryck på
kartan. Och med en blick bakåt, ja med mössan uppdragen då, se hur
spåren snöar igen efter en. En bild av den mänskliga existensen kan man
då tänka, och kanske bli lite melankolisk.

Men det är bara att vrida blicken framåt igen. Inte såsa i det förflutna, då blir det inga nya PB. Bara trycka på, pulsa på, hejochhå, framåt!

2013 – Here I come!

Häng på!!

Nr 2 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Så blir du bäst!
  • Ett grönt löpsteg. De nya hållbara löparskorna är här
  • Så tränar du för maran!
  • Ta’t lugnt! Lätta veckor gör skillnad
  • Sittsjukan. Du påverkas – även om du tränar
  • 5 genvägar till bättre prestation
Bli prenumerant

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Isländsk nostalgi


 

Snön faller från taken. Det dånar utanför fönstret. Ska det bli blött nu?

Har inte köpt en enda julklapp. Föreslog barnen vi skulle rita teckningar till varandra i år i stället. Gick inte hem något vidare.

Julfest i går. Man vet man har att göra med vuxet folk när det framåt aftonen frågas efter Highway Star.

Kul att Abeba Aregawi ska börja springa för Sverige. Då blir det fart i friidrottslandslaget igen. En Abebaeffekt. Liten fråga är förstås om Malin Ewerlöf kommer att förlora sitt svenska rekord på 1500 m så fort Abeba fått ut sitt svenska pass?

Och plötsligt bara, är jag på Island igen.

En glad fyr:

Här sprang vi:

Och här:

Och här:

Och här:

The winner takes it all …

I mitten en gravt underkyld svensk (efter en bergig halvmara i isande motvind) men norska Marit till höger och Ester från Italien fick honom snabbt att tina upp … s k bilateralt samarbete.

What more to say but: Gleðileg Jól og Farsælt Komandi ár!!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Gysing goes Bikram


 

Undersökande journalistik på Bikramyoga på Söder i förmiddags. 90 min yoga i 40 C och djungelfukt. Tänkte kasta in handduken efter ett tag, men orkade inte lyfta den, den var för tung av svett … och sen skakade yogacoach Amelie nekande på huvudet,

– No, no, Kenneth, you´r still smiling (på bikram pratar man engelska … med indisk accent) … hon misstog mitt dödsgrin för ett leende.

Men det var bara att bita ihop och böja vidare. Längtade till en mara i snöstorm, längtade till en Ironman med simning i 14 C, men ingen väg ut. Värmen höll kropp och själ i ett järngrepp.

Höll dock tiden ut, kröp sen ur lokalen som en urkramad disktrasa, därpå väntade en eftersvettning from Hell!!

Här i T-shirt på Gotlandsgatan utanför lokalen.  Ångade i 10 min i – 12 C. Hade säkert kunnat värma upp redaktionen i en timme på egen hand (som är rätt kylslagen).

 

Längre rapport om detta följer i RW no 1/13.

Ack arma höftböjarmuskler. Men Amelie sa jag tänjt ut lever och mjälte fint. Verkar lovande inför nästa veckas julfest!

Aoooouuuummmm!

Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Tack Ingemari, kanske kommer och testar ngn gång, antar din variant är i rumstemp? Annars rätt häftigt med bikrams totala genomsvettning, kände mig lätt i kroppen efteråt … renad 🙂
Ja Anna, inte bara springa som löpare –bra använda huvet också 😉


Kenneth Gysing

Tack Mikael,

köpte ett nybörjarkort utan att inse att det gällde tolv gånger tolv dagar i rad … inte en chans till det .. få se när jag orkar kravla mig tillbaka igen 😉



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Snön faller


 

— men inte jag med den. Ut på Djurgården i ett par testdojor, North Face Trail. Bra grepp; lite tyngre, lite grönare. Klarade kylan fint, var nog runt – 5 C.

 

Rullade på i lugnt tempo, en smula i chock. Vinter bara, pang, så där. Sist jag sprang ute var det på fuktiga löv, blöt jord och regnblänkande asfalt. De senaste två veckorna har jag mest dundrat runt på löpband, jobbat, vabbat och inte riktigt hajat att det blivit vinter igen. Det gäller vinterdäcken också. Ångest, ångest, är min arvedel, för att citera gamle poeten Lagerqvist.

Men när brorsan ringde och sa att han funderade på att springa backpass inomhus i stället för i Hellas (hemläxa över helgen för Studentlöparna) eftersom han (inte heller) hade bytt till vinterdäck. och det var ju glashalt ute … och frågade om jag kände till några snabba löpband … eftersom de på Eriksdalsbadet uppenbarligen hade glädjemätare … fast tvärtom … om ni förstår vad jag menar … brorsan var övertygad om att att löpbanden där visade lägre fart än vad han faktiskt  sprang  i …  och det kan förstås vara något med kalibreringen … men kanske snarare brorsan som är felkalibrerad … för inomhuslöpning  … hursomhelst, plötsligt såg jag det vita därute, såg smöflingorna yra, och drabbades av en obetvinglig lust att trotsa elementen, jag drar ut på Djurgården, tänkte jag  … och då gjorde jag det.

Men vart skulle jag springa?

Nä, kände mig inte färdig för Källsorteringen,  tog i stället mot Thielska.

På Blockhusudden, vändpunkten var det dags för förevning:

Mössan, en tidig julgåva från hrn webbredaktör Lund, har gjort mig till ett riktigt ljushuvud. Vantarna ska klara polarexpeditioner; det enda jag tycker är värre än kalla fötter-  är kalla fingrar.

Det var fler löpare ute i vintern:

Trädem såg lite frusna ut:

Men på det hela taget; en riktig vintersaga till löppass.

Faktiskt, jag börjar tro på det, börjar få känslan för det; Nu är det jul igen!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Kompott


 

Eller, ja, blandmissbruk. 8 km löpning, stegrande. Roddmaskin (kom inte särskilt långt, fast hade jag kommit någonstans hade det förstås varit oroande …), lite bänk och drag och benmaskin och core, dock ingen hardcore … och sen iväg till GIH-badet för sviktande övningar.

Det blev blott en bomb, fortfarande lite rädd om ryggen.

Men på sikt kan man ju utveckla det där:

 

Sonen hoppade dock från trean, med simbälte. For upp ur djupet som ett flöte där en jätteabbore lyckats krångla sig undan kroken.

Typisk jätteabborre:

 

Lördagen så långt. Och den är ju inte slut än ….


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Rakryggat


 

Lite knäckig rygg efter maran i Nice. Satt illa, låg uselt, sprang försiktigt, rädd för att pressa ihop ryggraden till sub 178 cm. Visst krymper man med åldern, men inget jäkt.

Men nu har ryggen rätat ut sig, sprang 21 km igår och 5×2000 m idag i fyrafart. Det finns hopp för mänskligheten. Det finns hopp för mig.

Sen söndagsmatiné med sonen; Asterix och Obelix.

– Pappa, du har ingen  chans mot Obelix i armbrytning.

– Jag är rädd för det, min son. Men jag kanske kan springa ifrån honom?

– Det tror jag inte, han springer jättefort också.

Trolldryck, någon?

Löpande överman:

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in