Blogg

Los Angeles Marathon AKA Gysing goes to Hollywood


Det börjar dra ihop sig. Start söndag morgon 07.20.

Kollade vädret. Ojoj.

Väl bara löpare som kan gnälla på sådant väder. Och jag är ju löpare. Så jag gnäller lite.

Det kommer bli grillparty. Minns Stockholm Barbeque. Då var det bara 29 C. Minns hur jag doppade huvudet i ett vattenkar. Minns hur det smakade salt. Minns hur jag lovade mig att aldrig doppa huvudet i ett vattenkar igen. I alla fall inte med öppen mun.

Men ändå. LA, och:

Amerika är ju landet av möjligheter, så man kan ju drömma lite.

Om Stairways to heaven!

/to be continued …/


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Antal kommentarer: 3

Kenneth Gysing

Tack tack Ingmarie, kände mig idag som ett mycket fullvuxet föl (gnägg gnägg 😉


Kenneth Gysing

Tackar som frågar, Doktorn! 😉
Bättre men inte bra, springer med en buff runt halsen, bra använda som mitella då och då när axeln tröttnar 😉 … min naprapat har ordinerat lätt rehab, och tummen upp för att löpa … så då gör jag det!


Kenneth Gysing

Hej Sara, absolut, ultrabanan baklänges … men bara ett varv 😉
Och tack, på söndag blir det grillfest 31 C 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tel Aviv Halvmaraton


Ja, alltså, Tel betyder berg, och Aviv, vår. Befinner mig just nu  i Bergets vår, således. Det känns mycket poetiskt.

Kände mig lite mindre poetisk i starten i går. Hur det nu var, så när startskottet gick hade jag inte fått en blund i ögonen på tjugofyra timmar, och värmen var runt tjugofyra grader och det var lite som när man stoppar in fryst köttfärs i mikron och drar på värsta effekten för att snabbtina, min vintertjälfrusna kropp chockades svårt av denna plötsliga högsommarvärme. Inte så att jag ogillade det, nä jag stod där och blinkade med ögonlocken som en yrvaken tussllago fladdrar med kronbladen i vårljuset, fast jag hade gärna stått kvar där jag stod, i stället för att behöva springa någonstans.

Nå, nog med ursäkter och undanflykter. Starten gick!

Nej, det är inte jag längst fram. Mer där snett åt höger, ser ni?

Å fy satan, det var jobbigt. Och det var jobbigt. Och jobbigt.

Det finns varelser som kallas för Sleepwalkers, i Tony Hillermans utmärkta navajodeckare, här i Tel Aviv uppstod en liknande varelse, om än inte lika hemsk: A Sleeprunner.

Banan var mycket fin, flack i början, och en lång sträckning längs havet, det ljuva Medelhavet, ack dessa blåa böljor, om man ändå finge kasta sig däruti, men icke då, sen vände det upp i urgamla stadsdelen Jaffa, vilken lögnare var det som sa att Tel Aviv var platt?  och milen klockades till 44.31, och holy Moses och vid profetens skägg,  det brukar ju vara min milfart på maran (eller brukade, i alla fall, … Times they are A-Changing) men allt kött ska bli hö och döden dö, ja ja, bara bita ihop och knega på. Lyckades sega mig in på 1.35 nånting, och klockan var inte ens nio på morgonen, och då gick det ju inte att gå och lägga sig. Inte i sängen i alla fall.

Gick och la mig här i stället. Och har jag inte kommit hem, så ligger jag nog där än!

Längre text i RW no 4, när jag sovit på saken!


Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Hej Inger, och tack, det var ett riktigt hett lopp 😉
Har för mig jag sprang The Great Wall M, 2009, men blir tyvärr svårt få tag i en tidning. Däremot finns reportaget publicerat i min bok, Ett år av magiskt löpande, bara kolla in nätbokhandeln Bokus 😉 … då får du många extra löpartexter på köpet också 😉


Kenneth Gysing

Hej Inger,
Vad roligt att du gillar boken! 🙂 I tidningen hade vi en massa bilder, det kanske gjorde att det kändes mer. Och inget dåligt arkiv du har 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Mot Tel Aviv


Först de goda nyheterna. Här springer jag halvmaran i morgon:

Sedan de dåliga nyheterna. Flyget landar 23.20 i kväll (budgetflyg), räknar med minst en timme innan jag är framme vid hotell och säng. Revelj för frukost blåses 05.00, loppet går igång 06.30. Det här kan bli det ultimata testet på huruvida man kan springa i sömnen eller inte.

Tufft väder blir det också. Man är ju inte van vid värme så här års:

Men det är bara att bita ihop. Springa där på gränsen till värmeslag (24 C) och känna doften av Medelhavet. Höra vågorna rulla mot strand.

Faktiskt, inte en dag för tidigt, om ni frågar mig!

/fortsättning följer …/


Antal kommentarer: 1

Kenneth Gysing

Ha ha, tack Ingmarie, rörd över din tilltro 😉 … och då kunde jag ju bara inte vika ner mig 😉

Tack Henrik, flygsova har tyvärr aldrig varit min gren 😉

Tack Susanne, nog snart vår hemma också 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Svulla fredag


Jag jag vet att det är lördag i dag (ja alltså inte för er som läser det här i morgon, eller övermorgon e t c …) men i går var det i alla fall fredag.

Och jag svullade. Först med en sådan här, en Tropicana. Möjligen en slags missriktad längtan efter varmare bredgrader. Man fick faktiskt blåsa lite på den, smält ost, aj aj aj, för tungan.

Tätt följd av en sådan här:

Jag har aldrig gjort något sådant förut. Eller, det var i alla fall väldigt länge sedan. Och så Skavlan på det. Vad är det som händer? Håller jag på att förvandlas till en fredagssvensk? Jag trodde jag var löpare, och lite mer näringsfysiologiskt högtstående sådär.

I Skavlan pratade Jesper Parnevik om hur han en tid åt vulkansand för att rena kroppen, ett tips han fått av en s k fruktis, en man som bara åt frukt. Jag lugnade ner mig en smula. Det finns alltid de som är värre.

Men, men. Vaknade upp med en tvärställd pizza i magen, och tjugo rutor scweizernöt travade ovanpå (tänk mindre virtuellt hus i Mindcraft). Fick knappt ner någon frukost p g a platsbrist. Bestämde mig för ett mindre långpass.

Plusgrader ute, och så har det torkat upp på Djurgården. Vägförvaltningen har sopat bort all sand från asfalten, det är så vackert. Ut i mina nya dojor, ett par Adias Boston Boost, en kalasdoja om jag får säga det själv (och det får jag ju för i min blogg är min yttrandefrihet absolut), en lagom lätt doja pefekt för långpass.

Det blev två mil, axeln spökar fortfarande lite, men bättre och bättre, och en Buff runt halsen funkar fint som mitella (gammalt löpartrick) när armen behöver vila. Snitta 4.41 och väl i mål var pizzan förvandlad till någonting helt annat.

Nästan vår i luften, var det också. Det finns hopp!


Antal kommentarer: 2

Kenneth Gysing

Tack LG, och ack LG, vad gäller pizza är jag fast i det förflutna 😉 Tropicana forever!!

Snabbmat var ordet Ingmarie 😉 … tyvärr inget Portugal i år, får ta med mig dolmen och badbrallorna och våtdräkten till LA i stället 😉


Kenneth Gysing

LA Marathon, pleausure and pain 😉 Akta dig för havet i Portugal, Ingmarie, en gång siktades där späckhuggare. Bättre med bassängen i grannstaden 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Aj aj axel & Tel Aviv Halvmaraton


Jag är skadad. Bara lite mer än vanligt, säger mina vänner. Med sådana vänner behöver man inga ovänner.

Det är den jämrans axeln. Snart två månader nu.

Det gick ju fint att springa Winterrun. Men lite svårt att få av sig löparjackan efteråt. För att inte tala om understället.

Nej, jag har inte sökt läkare. Jag och mina kvacksalvande vänner har konstaterat muskelbristning. Typ en sådan där på illustrationen ovan. Då ska man vila lite, och rehabba lite. Man kan förstås tejpa fast hela armen längs sidan, fast de skulle se ut det. Då kan man bli arresterad, som enarmad bandit.

Men nöden är som bekant uppfinningarnas moder. När jag rehabsprungit ute (min definition) har jag liksom vaggat vänster arm med höger arm (en slags armvabbing, för att tala föräldraspråk …), drygt vart tredje kilometer, när det börjat ömma. Har fungerat rätt fint, även om mötande löpare tittat lite underligt på en.

Än bättre på löpbandet, där kan man ta stöd med handen mot ramen. Fartlek en mil i går, och det börjar kännas bättre. Även där sneglar medlöpare en smula på en, vad är det där för en stödlöpare? Men det är bara att bita ihop, och ta det som en hen. Titta ni bara, jag kan ju i alla fall springa.

Och fredag nästa vecka, Tel Aviv Halvmarathon. Hoppas axeln mycket bättre då. Annars får jag väl vabba hela vägen in i mål.

http://www.tlvmarathon.co.il/Default.aspx?l=en


Antal kommentarer: 5

Kenneth Gysing

Hej Ingopingo! Tur i bingo? 😉
Nej, ingen tejp. Det skulle nog kännas knepigt, strama illa. Börjar kännas bättre, tålamod är grejen 😉


Kenneth Gysing

Tack Inger, ben i alla fall ok, bara låta armen hänga med 😉

Kanske lite gladplast, Charlotte 😉 bara baka in överkroppen. Nä, det ska nog gå, får ta det lite lugnt, har inte bråttom i nuläget.
Körsbärsträd och blå himmel, låter som en dröm. Kommer korsa Atlanten mitten mars, mot LA. Marathon. Gysing goes Hollywood 😉 … hoppas bli starstrucked 😉


Kenneth Gysing

Hej Stig.

Tack för gott råd. Det lät lite kusligt det där 😉 Dock tycker jag det gradvis börjar kännas lite bättre, så avvaktar några dagar till. Sen får det bära hän till ett proffs!


Kenneth Gysing

Om förbättringen stagnerar!
ds


Kenneth Gysing

Det där med gubbe känner jag inte igen 😉 … tjurig, mer bekant 😉



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*