Nedtrappning utan att tappa formen
Men när det är dags att tävla känns benen inte pigga. De känns stumma och lite långsamma. Det där trycket saknas. Den vanliga förklaringen är att man fortfarande är trött. Att man skulle ha vilat ännu mer. Men det finns en annan intressant förklaring: nivån på muskelspänningen.
Det är en teori som Marius Bakken tidigt lyfte fram och som senare utvecklats av bland andra löparcoachen Steve Magness.
Muskelspänning
Marius Bakken är mest känd för sina idéer om den norska modellen med mycket tröskelträning och kontrollerad intensitet. Men redan under sin aktiva karriär intresserade han sig för hur musklernas spänning förändras av träning.
Han beskrev hur han inför tävling minskade mängden men behöll kvaliteten. Färre repetitioner, hög spänst och kort markkontakt skulle bidra till den där lilla extra känslan i löpsteget inför tävlingen.
Den sista veckan inför tävling handlar inte om att skapa ny kondition. Syftet är snarare att komma till start med den kondition man redan har och använda den.
Muskelspänning kan beskrivas som den grundspänning (tonus) som finns i musklerna även när de inte arbetar aktivt. För lite spänning och musklerna kan kännas sega. För mycket spänning och de blir ineffektiva.
Därför kan en nedtrappning ibland göra benen sämre
Under en klassisk nedtrappning tar man bort nästan allt som går snabbt. Du springer långsammare. Du vilar. Kanske får du massage. Allt detta är utmärkt för återhämtningen.
Men om du tar bort all snabbhet kan den optimala nivå av muskelspänning som du vill ha på tävlingsdagen försvinna.
Trött eller pyspunka?
Det finns dessutom en viktig skillnad. Om du känner dig trött i hela kroppen är problemet sannolikt just trötthet. Men om du känner dig ganska pigg i övrigt samtidigt som benen saknar spänst, då kan det vara något annat.
Magness föreslår då att man testar några snabba stegringar. Om benen känns fjädrande och markkontakten kort är det ett gott tecken. Känns det däremot som om foten stannar kvar i marken och benen inte riktigt svarar, kan det vara ett tecken på låg muskelspänning.

Ju kortare lopp – desto viktigare
För en ultralöpare är maximal explosivitet sannolikt inte lika avgörande som för en löpare på kortare distanser. På 5 km blir därför förmågan att snabbt utveckla kraft och få ett responsivt löpsteg viktigare. Det är också en anledning till att Bakkens tankar om muskelspänning är särskilt intressanta för kortare lopp.
Magness har gjort resonemanget mer konkret i sina råd om nedtrappning: större fartstimuli längre från loppet och mindre, snabbare inslag när tävlingen närmar sig.
Det handlar om att minska mängden men behålla signalen. Du ska inte sluta springa snabbt bara för att du trappar ner. Du ska göra mindre av det – och vara noggrannare med när och hur.
Så var planen
Nedtrappning och att spetsa formen är en del av en plan. Och en plan har man oftast när man tävlar. Nackdelen med planer är att de sällan går precis som man tänkt.
Jag har varit förkyld den här veckan och jag tror inte att jag hinner spetsa formen särskilt mycket inför Härnö Trail. Den planerade nedtrappningen blev snarare en ofrivillig paus där det viktigaste blev att hitta tillbaka till den gamla formen.
Men det finns kanske en liten fördel med ett ofrivilligt avbrott. Kroppen får några extra dagar utan löpning och småkrämpor får möjlighet att återhämta sig efter en lång träningsperiod – i mitt fall efter 188 dagar löpning i rad.
Nu gäller det bara att bli frisk. Sedan kan jag börja bygga igen. Processen är viktigare än planen.



Körde ett triatlon också med vedhuggning som uppvärmning sedan cykel, löpning, cykel igen och ett hemligt antal meter bröstsim.