Positiv pessimist
Eller negativ optimist. Jag vet inte. Jag är en blandning av allt för tillfället.
Det har gått sex veckor utan löpning. De senaste veckorna har jag ändå tränat bra på cykel och i bassängen och en massa rehab, rörlighet och styrka där emellan. Plus att jag går normalt, med ett par sönderklippta löpskor. Det är bra.
Rehab är givande. På riktigt. Det är motiverande att jobba på små nya övningar. Dels för att man lär sig något nytt och får stärka sin kropp och dels för att man ser framstegen så himla snabbt. Men springa är ju ännu mera givande. Längtar så himla mycket.
I helgen var jag i Visby. Allt gick bra förutom att hotell och restauranger och färjor var mer eller mindre fullbokade pga motorcyklister. Det var dålig planering. I övrigt var Visby amazing. Hösten är så himla fin.
Jag har börjat läsa mera böcker igen. Jag hade som nyårslöfte att läsa tolv böcker i år. Det är inte speciellt mycket men då jag skaffade min dator för många år sen så slutade jag liksom att läsa. Det är lite dumt. Så nu försöker jag igen. För att krångla till det så har jag bestämt att jag måste läsa böcker på fyra olika språk. Men om jag läser på ett annat språk så godkänns serieböcker också. Men inte tidningar eller svenska serieböcker. Jag har hittills läst två engelska serieböcker (Kalle och Hobbe är bäst!) en finsk Kalle Anka pocket och en norsk bok (Erlend Loe förstås, älskar hans sätt att använda språket). Och så fyra svenska böcker på det. Fyra kvar med andra ord. Jag kommer att klara det. Vår bokhylla är fylld av olästa böcker.
Förra veckan målade jag helt galet mycket. Det är så tillfredsställande då en tavla är klar. Samtidigt som det är svårt att färdigförklara dem för att det alltid finns något som kan bli bättre.
Access Rehab är det bästa som har hänt mig. Jag bor bara några hundra meter därifrån och är på behandling där varje vecka. Mattias och jag går igenom förra veckans övningar och testar på nya. Och plågar mina ben och min rygg om det så behövs. Och så mäter vi som vanligt hälrörligheten. Nu är opererade hälen uppe i 12cm från väggen, bara 3,5cm från den friska. Jag känner löpbandet närma sig. Och Mattias är så himla peppande också. Min häl är så smickrad att den rodnar.
Men ärlighet varar längst va? Just nu sitter jag på soffan och surar. För att jag är trött (lat) och inte vill städa och laga mat eller något annat. I själva verket borde jag träna. Men jag skjuter upp mitt pass. Det blir så ibland. Det är inte alltid lockande med träning. Men jag kommer givetvis att sticka iväg till gymmet och jag kommer att komma igång och troligen köra ett bra pass. Men först ska jag skjuta upp det en stund. Tills jag är redo. Det är då det blir som bäst.
Och idag ska jag äntligen få testa crosstrainer. Så det är ju lite spännande ändå.
Dessutom borde måndagar vara roligast. För på måndagarna uppdaterar Spotify sin ”discover weekly”-lista där de lägger upp 30 låtar som de tycker att passar en utgående från vad jag lyssnar på. Min lista är alltid 90% dansband. Jag blir lite kränkt av det.
Nåja. Det om det.
Träna var det.
Sandra
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in