Première semaine


Äntligen en obruten vecka med struktur. I mitt fall innebär det endast 10-15% tapp av vad som står på schemat. Kan inte komma ihåg att jag lyckats uppfylla ett veckoschema till 100%. Inte helt säkert på att det är meningen heller. För vissa verkar tränarens anvisningar vara viktigare än resultaten och välmåendet. Självklart är ambitionen att följa det som står till punkt och pricka men alla som lever ett riktigt liv vet att det är svårt om inte omöjligt. Jobba 50h i veckan samt leva med en familj med två barn är sällan långtråkigt och det händer hela tiden saker som gör att man måste omprioritera & kompromissa. Inget konstigt med det egentligen. Har mått så mycket bättre sedan jag insåg detta och tog strukna pass med ro. Kanske därför jag kör så pass hårt när jag väl tränar, vill nog verkligen ta vara på tillfället helt enkelt. Make it count!

Kör fortfarande väldigt korta pass. Även om rubriceringen är distans respektive tröskel så borde det nog egentligen stå förberedande distans- & tröskel. Har kanske inte riktigt hållt mig i det lägre intervallet av angiven intensitet men börjar misstänka att min tränare med flit sätter lägre farter än vad jag klarar för att hålla ner tempot lite?! Oavsett är det riktigt bra att ha en förberedande månad innan man kör för fullt igen. Märker att det är mycket som ska acklimatisera sig och inte bara musklerna innan man är redo. Kosten, sömnen, temperamentet & psyket behöver tid för att falla på plats. Redan märkt en stor förändring på hur mycket jag behöver sova och äta för att orka med och inte tappa humöret m.m. 

Denna vecka som kommer blir lite annorlunda då jag ska genomföra två stycken maxtest på cykeln. Gör dessa för att veta exakt var jag ligger så jag tränar på rätt watt framöver. Detta kommer självklart korrigeras löpande varefter träningen går framåt men viktigt att redan nu optimera de pass jag kör. Kan tyvärr inte köra på de watt jag körde på i somras, inte än i alla fall. Man får trots sårad stolthet köra på den belastningen man är tränad för. Man får försöka se saker och ting på längre sikt och inse att belöningen kommer senare.
Imorgon under ett 45 minuters trainerpass skall 3 minuter på max blåsas ur mina ben. Låter kanske inte som något farligt men testa hålla 430-450 watt så ska ni få se. På torsdag är det lite värre, 20 minuter all out. På landsväg hade jag längtat dit men nu ute på min balkong stirrandes in i ett rostigt räcke är det inte fullt lika roligt. Ska dessutom försöka kräma ur mig 330-350 watt. Gissar att min Tacx visar ca 5% mer än min Quarq som för närvarande ligger i en skokartong och väntar på att monteras på min nya cykel.

Tisdagens Terrible Tuesdays pass på Bosön är 5×1000 meter, start 4:30 min, ståvila. Förra året när vi körde det med startid 5:00 så hade vi sub 3:20 på de tre sista. Räknar inte med att klara det men värt ett försök om benen känns bra. Har faktiskt kunnat känna små små ljusglimtar under de pass jag körde i veckan. Kanske är det så att formen är på gång?!

Tack för visat intresse!

Nelker

Gissa vem av Svenskarna som kom först till Kona för att acklimatisera sig? 

 

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Träning i svinottan


Jag älskar att träna på morgonen. Jag har inget emot att gå upp i svinottan och köra ett crossfitpass innan de flesta ens har funderat på att börja snooza. Faktum är att när jag springer MÅSTE det vara på morgonen. Direkt från sängen ner i tajtsen. Helst ska det inte gå mer än tio minuter från sömnen till spåret. Har jag varit uppe så mycket som ett par timmar klarar jag knappt att springa alls. Man är nog antingen eller. Antingen är du som jag och älskar att tanka endorfiner innan solen gått upp, eller så förstår du knappt vad jag skriver och kan inte tänka dig att träna före lunch. Och jag säger verkligen inte att man måste träna på morgonen, men för mig har det underlättat mycket och gjort att jag hinner med den träning jag vill.

Vill du få lite morgonträningsinspiration så kan jag rekommendera att följa några morgontränande på Instagram. Kan de kan du!

Mina tre morgontränings-favoriter på Instagram är:

1. Sofie Lantto – lanttolife. Just nu är det inte så mycket morgonträning, men när min kära kollega och inspirationskälla Sofie börjar simma igen i vår inför nästa triathlon-säsong kommer de underbara morgonbilderna från Eriksdalsbadet igen. Love it!

2. Madelinn Fernandez – madelinnf. Som PT kör übercoola Madelinn skiten ur sina klienter och grupper svinatidigt på morgonen. Följ henne och du kommer snart att vilja vara en av de som är med där inne i salen bland svetten och vikterna.

3. Paolo Roberto – 1paolo2. Kungen av morgonträning som till och med fick sitta i en tv-debatt och försvara sig för att han la upp bilder på morgonträning. Blir man inte inspirerad av det har man inte förmåga att bli inspirerad.

Själv var jag uppe klockan 05.00 i morse för att hinna till mitt 06.10-pass på Nordic. Men dit går jag inte bara för att det är skönt att ha träningen gjord. Dit går jag för att få uppleva stämningen som bara infinner sig där just då. Ta mig fan magiskt.

I morse var det ryck på schemat. Som oombedd kameraman hade jag min medtränande Rikard Jonasson som lyckades fånga två ryck på film – en high hang power snatch (alltså att man börjar med stången väldigt högt upp och avslutar med en kort landning) och en hang squat snatch (alltså att man börjar med stången ovanför knät och landar i djup squat.) Och nu vill jag inte ha några pikar om att jag har ynkligt med vikt på stången, JAG VET DET, tack så mycket. När man inte får börja längre ner än låren med stången har jag svårt att få ordentlig fart på den.

Nur är det korrekturläsning och fix och pill med första numret av Women’s Health på schemat. Och sedan liten försenad födelsedagsfest.

Fin fredag på er!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Pulshöjare x 3 och födelsedag


Jag inser, nu när jag har en egen blogg, att det är ju massor av folk därute som kanske läser min blogg, men som inte har en aning om vem jag är bakom alla skivstångs- och muscle ups-bilder. Därför tänkte jag nu att ni skulle få en liten inblick i vad som finns där innanför. För att förutom träning finns det en sak som höjer min puls till max, ja faktiskt som höjer min puls mer än träning någonsin kan (ok, kanske en liten överdrift, burpee boxjumps är svårslaget) – och det är musik. Jag älskar musik på det där sättet som man gjorde när man var tonåring. Jag kan både börja skratta och gråta bara av att höra en låt och står och tindrar med ögonen som en fjortis när jag går på konsert. Igår var en sådan dag. Jag var på Depeche Mode i Göteborg. Oh. My. God. Så oerhört bra. Definitivt en av mina topp tre-konserter någonsin. Fantastiskt. Det var både hög puls och tårar.

Men eftersom det var i Göteborg så passade jag också på att träffa Matthew Griffiths, PT och spinningkung, för ett träningspass. Det blev marklyft, militärpressar och utfall + good mornings. Och massor av prat. Matthew hade förberett ett pass åt oss, men allt hanns inte med för att vi babblade så mycket. Vi ses inte så ofta och hade mycket att ta igen.

Och idag! Idag är det min födelsedag, och jag inledde dagen med att gå ut i en park vid hotellet och springa runt runt runt. Jag känner inte Göteborg så bra, och visste inte vart jag skulle springa, så jag stannade i närområdet. Nej, jag gillar inte att springa, men i morse gick det lätt. Förmodligen flöt jag på endorfinerna från gårdagens konsert. Men jag ville träna före frukost bara för att hotellfrukosten (som även i vanliga fall är en av mina bästa grejer) skulle bli ännu godare.

Nu sitter jag på tåget hem och längtar efter att få fira min födelsedag vidare.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vinn kettlebell-halsband!


Ingen blogg värd namnet utan tävlingar, har jag hört, så jag spottar väl igång den första redan nu!

Jag och Sofie (Lantto, AD på WH) fick nys om Johanna Båth som driver shopen Healthaholoc.se där hon säljer handgjorda träningssmycken från Fashletics. Där finns massor av bra julklappstips till dina träningstokiga kompisar, syskon, mammor eller gammelfastrar. Bland annat har de jättesöta kettlebells att ha som halsband. Och en sådan kan just DU vinna! Du ser på bilden ovan hur liten den är på mig. Du kan också kolla på bilden nedan för att se hur stor den är bredvid Barbastark så borde du fått ett bra grepp om hur stor den är.

Allt du behöver göra för att vinna är att skriva i kommentarsfältet varför just DU ska vinna den. Jag är enhällig domare och bestämmer vilken motivering som är bäst. Och för att göra det helt klart – jag är enhällig domare och smicker kan löna sig.

Du kan tävla fram till den 20e december då jag bestämmer vem som har vunnit.

Men de har ju inte bara kettlebells. Till exempel älskar jag mitt halsband med texten Live Love Lift. Butiken är helt enkelt väl värd ett besök.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

False grip – eller – hur man håller i ringarna


Om man ska göra en muscle up, som det ju är tänkt att jag ska göra, gäller det att börja med det mest basala. Att klara av att hålla i ringarna. ”Men”, tänker ni nu. ”Är hon helt lost?” Mm, det kan ni tro, men det är faktiskt inte så lätt som det kanske låter, att hålla rätt i ringarna. Man får nämligen inte hålla vanligt, så där bekvämt hängande i fingarna, utan man måste hålla något som heter False grip för att man ska kunna ta sig från under ringarna till över dem. Coach Jakob har lagt in en hel del False grip-övningar i mitt program eftersom det kräver en hel del styrka i underarmen och en hel del härdande av handleden. Här följer en liten False grip-skola:

Steg 1. Lägg in handen genom ringen så att ringen hamnar just nedanför den lilla knölen just där handen slutar.

Steg 2: Lägg sedan tummen på andra sidan ringen. (Ringen ska ligga kvar på samma ställe på handleden.)

Steg 3: Kläm åt handen runt ringen. Den ska fortfarande ligga vid den där knölen.

Testa nu att räta ut armen med handen i samma position. Testa nu att lägga lite tyngd i händerna, ja just det – det ska göra precis så där ont, och till slut kan du kanske hänga i raka armar i ringarna med händerna i False grip. Ont? Ja. Blir man Karl-Alfred? Ja.

Så idag fick jag köra negativa False grip chin ups. Det var inte skönt. Inte alls, men det är nödvändigt att härda handlederna om det ska bli några muscle ups. Efter False grip chin ups blev det pressar över huvudet med skivstång, utåtrotationer för axeln med hantel (ni vet när man ligger så där snyggt på sidan med armbågen i midjan) och sist bear crawls baklänges.

Jag toppade det hela med lunch-grupp-passet som var en AMRAP med chest to bar, power cleans, boxhopp och burpees. Det vore ju trevligt att få lite flås tillbaka nu efter styrkehösten. Jag är tung och långsam. Men det är väl inget lite julmat kan göra ännu värre…


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Snaps-Slalom


Nu är första veckan av strukturerad träning klar. Man kan väl sammanfatta det med två steg fram och ett tillbaka. Första och största problemet är okunskap om min egen dagsform. Precis som för rena nybörjare börjar alla pass med en initial fantastiskt känsla för att sedan ta en helomvändning och sluta med total förödelse.
Nu är det svårt att skylla ifrån sig detta på någon annan än mig själv. Min tränare försöker hålla ner farten på schemat men jag är rätt envis med min översättning av hög fart. Kan inte komma ihåg om jag någonsin startat sista intervallen på en serie utan dödsångest. Att jag lyckats hålla farten passet igenom handlar nog snarare om stolthet och tjurskallighet än om god kondition. Frågar man dock många duktiga konditionsidrottare så verkar det som om många är precis som jag och har lyckats hyfsat bra trots denna brist på disciplin. Tyvärr verkar det som om de allra bästa har generellt bättre självkontroll. Så precis som med alla andra sporter, det är bättre att ha en mental talang snarare än en fysisk. Råkar du ha båda, ja då hamnar du i historieböckerna.

Första månadens pass är lägligt nog av kortare karaktär vilket gör att eventuella utsvävningar inte straffas lika hårt. Lyckades trots det bränna mitt första intervallpass löpning i tisdags. Innan passet drog igång mässade jag för gruppen att man skulle hålla igen då 2×800 + 4×400 meter med joggvila ser snällare ut än vad det är. Blev inte bättre av att jag hakade på fel hare heller. Första åttahundringen klockades på 2:34 minuter, andra på 2:36 (3:14 resp 3:16 min/km). Fick skamset se mig själv ta ståvila sedan mellan fyrhundringarna medan mina klokare löparvänner plikttroget joggade varvet runt Bosöns oval. Lyckades visserligen genomföra hela passet inom skamgränsen men kan knappast ge mig själv godkänt. Imorgon kväll är det repris på Bosön och ska se om jag inte kan chocka mig själv och andra genom att springa i den fart jag för tillfället är tränad för. Ska nog bara testa gränserna på sista två….:)

Kändes tyvärr som om veckans träning bokstavligt talat söps bort i fredags under årets julfest. Kan inte låta bli att skjuta ut mig när det är så fantastiskt fixat och bra människor med. Är av uppfattningen att folk som inte bjuder på sig själva när någon verkligen har ansträngt sig borde skämmas. Självklart finns det undantag, t ex veckan före ett viktigt lopp men såhär mitt i december är det svårt att finna en ursäkt som väger tillräckligt tungt.

Denna vecka är i stort sett en repris av förra så ska verkligen försöka få med allt samt göra det bättre. Oklart varför men är lite stressad inför nästa veckas tester. Ska genomföra ett 3 resp 20 minuters maxtest på cykeln. Finns egentligen inget att vara nervös för, man är ju inte bättre än vad man är men vill ändå göra mig själv rättvisa. Dessutom är 20 minuter max på en trainer mentalt jobbigt. Kontrasten från att nyligen cykla på Queen K i tävlingslinne mot att köra i ulloverall på balkongen, stirrandes i en snödriva är rätt stor. Som tur är så är förra årets siffror ganska enkla att slå. Tror jag hade 350 resp 297 watt då. Nu borde 425 resp 325 watt vara mer rimligt…. (Tacx-watt, den visar garanterat 5% för mycket).
Vore kul att testa det i juni när man förhoppningsvis är i form igen. Har som målsättning nästa säsong att öka mina tävlingszoner med 5-7% från 2013 med bibehållen löpstyrka efteråt. Låter inte som mycket men om det skulle gå så kommer jag kunna vara med och slåss om de lite ädlare placeringarna i under 2014.

Finns dock ljusglimtar i närtid. Drar till Cannes 27:e december för en veckas semester. Inget träningsläger men några torra mil löp & cykel borde jag nog kunna få till. Framförallt tror jag att miljöombytet kommer vara nyttigt och kan ge bräsnle så jag fortsätter hålla mig motiverad. Vi Nordbor borde ha 15 minuters handikapp på IM tävlingar då vår säsong är rejält mycket kortare än våra kusiner som bor nere runt medelhavet.

Nelker


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in