Hej hallå! Här följer en race report från SM i medeldistans (halv ironman) i Vansbro i lördags. Snabba versionen: Tävlingen gick okej men inte mer.

Uppladdningen var något hetsig med jobb fram till torsdag kväll då vi tog vårt pick och pack och åkte till Norhyttan där redan Mikaela Persson och Tobbe Höglin hade checkat in. Fredagen gick hur fort som helst och jag hann knappt vila en sekund innan det var något som skulle göras (självförvållat). När eftermiddagen kom var min cykel i molekyler då Simon kommit på att vi nog skulle byta bromsvajer fram för att bromsen inte skulle ligga emot. Det blev väldigt bra resultat när det var klart men jag var väldigt nervös tills sista skruven var påsatt och klar.

Till Vansbro åkte vi först på tävlingsmorgonen. Var där i god tid innan (2 timmar), checkade in och fixade i ordning cykeln i det trånga växlingsområdet. Hann till och med jogga en kvart innan start då jag träffade upp mina supporters och fick några lycka till. Klev i vattnet och jag tyckte det var ganska behagliga 16,5 grader.

När startskottet väl gick fick jag snabbt till en bra grupp som jag kunde ligga med. Navigeringen var väl inte strålande men jag kände inte för att gå lös själv och gröa jobbet utan valde att stanna kvar på fötter. Försökte attackera mig till lite bättre positionering på upploppet men det var svårt så jag valde att inte lägga så mycket möda och energi på att komma längre fram. Var upp som femte tjej så det var väl hyfsat ändå men växlade bort mig som vanligt och var väl 6:a ut ur växlingszon.  Jag hade egentligen en bra känsla hela loppet och försökte göra mitt bästa, men min cykling är långt ifrån tipptopp. För lite kvalitet och mängd i sadeln sätter sina spår. Det är verkligen min akilleshäl och ibland undrar jag ens om jag tycker att det är kul med cykling över huvudtaget?! En tjej cyklade förbi mig och min förhoppning om att hänga på släppte jag rätt snabbt. Jag har det inte i benen just nu!

Det blev en lång dag i sol och värme med en löpbana som är allt annat än snabb, och som tog rätt hårt. Hade en fruktansvärd bonk efter ca 6 km på löpningen som jag ändå lyckades hämta tillbaka från och få upp lite fart igen på slutet. På det hela är jag nöjd med min insats. men jag känner väl att jag ändå inte riktigt är nöjd ändå på nåt vis.

Jag ville nog mer än såhär. En sjundeplats blev det tillsut (Kerry från Östersund tävlade i masters men slog mig tidsmässigt så en 8:e plats over-all för mig). Jag är kanske på god väg tillbaka åtminstone. Det här är sista dagen att grubbla över resultat och form för nu är det dags att titta framåt mot IM 70.3 Jönköping på söndag!

Helgens tider:

sim: 32:04

T1: 1:52

Cykel: 2:39.03 (wtf!!!)

T2: 1:14

Löp: 1:40.32.

Stort tack alla min underbara supporters; älsklings-Simon, Graaf Crew (mamma, pappa, Johanna och Olle), Åsa Lundströms hejarklack och alla ni andra som gav mig glada tillrop utefter banan. Ni anar inte hur mkt det betyder där ute på banan!

Stort grattis bästis @asalundstromtri till välförtjänt seger och SM-guld och till Team-mate Marre för en välförtjänt 5:e plats i herrklassen.

Tack David Björk för alla bilder och förstklassig hejning!

Femma upp på simningen, helvete vad snabba alla blivit (eller har jag bivit långsammare?).

Kämpar och sliter på cyklingen.

Ett falskt leende på löpningen, här har jag riktigt gått in i väggen och fotsulorna fullkomligt brinner! På nåt vis lyckades jag iallafall komma tillbaka och få ned kroppstemperaturen och splittarna igen. Tusen tack David Björk och Annika Åström för att ni stod här och peppade!

Sista hårda toppningspasset utförs i eftermiddag och sedan är det bara att vänta in och se vart formen landar. Det har ju som jag tidigare skrivit, känts väldigt bra med träningen på sistone och jag känner mig förberedd och taggad på att tävla. Sista hårda simningen gjorde jag i morse men när jag kom till jobbet fick jag världens mjölksyra och flås av att gå upp för trapporna. Hur ska jag tolka det??? Dessutom sedvanliga känslan av att det börjar göra ont i halsen, att benen värker och att armarna känns tunga. Men det är ju så det brukar vara!

Det är inte bara Vansbro jag toppar till, om 11 dagar är det nämligen ännu ett rejs som står för dörren, Ironman 70.3 Jönköping och DET blir en riktig utmaning med ytterligare en ”halva” i kroppen bara en vecka innan. Men det blir kul!

Här är mina sista-minuten-tips inför Vansbro Triathlon:

*Testa alla grejer dagarna innan. Det innefattar dräkt, tävlingshjälm, glasögon, cykel, skor=RUBBE

*Serva cykeln i god tid. Sätt på rätt hjul och se till att ha nya eller fräscha däck och slangar på. Tänk på val av kasett, Vansbro är pannkaksplatt så de lättaste växlarna behövs inte

*Rengör och smörj kedjan noggran, byt eventuellt till ny kedja

*Hela ekipaget skall tvättas och göras skinande rent

*Toppa formen med mkt sömn, bra mat (normal kost) och lätta träningspass med lite fart i

*Skippa stora köttbiten från och med onsdag, jag äter lite ”lättare” mat dagarna innan och kvällen innan brukar jag äta fisk och ris. Funkar bra för min mage.

*Undvik klassisk kolhydratladdning. Med normal kost och mindre träning upp till tävling kommer du ändå stå på startlinjen med fyllda depåer

*Försök att undvika att stå och gå mycket. Gärna inte stressa heller!

*Öva gärna någon växling också så att du får in känslan och det rätta knycket (JÄVLAR DET HAR JAG GLÖMT)!

Nåväl, nu vill jag bara önska alla som ska tävla ett STORT LYCKA TILL!

Om ni ser mig under tävlingen, vänta gärna med hejarrop till löpningen! Jag blir väldigt glad men extremt ofokuserad under cyklingen om förbipasserande vrålar på mig!

Vi ses!

Äntligen lite medvind! Våren har känts kämpig för mig och alla träningspass och allt jag gjort har varit något forcerade och jag har fått slita. Farten och det vanliga jävlaranammat har inte riktigt funnits där.

Men så plötsligt en dag så råkar jag av en slump stöta på en spännande människa på min lunch. Jag satt på Trafikverket i Borlänge och åt som vanligt lunch ensam (gör nästan alltid det när jag är i Borlänge). Då går det fram en vilt främmande man och säger ”NÄMEN SITER DU HÄR”, ”VAD KUL ATT SE DIG!” och jag bara; ”Känner du mig?”. Då svarar mannen ”Känner du inte igen mig, var det SÅ dåligt sist?” hahaha. Han drev ju såklart med mig. Den där mannen visade sig vara en spännande person med många järn i elden (precis som jag själv gillar att ha) och han presenterade sig som tankestrateg. Hmmm…

Men så slog det mig att jag nog skulle kunna ha nytta av denna man, när han berättade mer om vad han arbetade med. Han skulle nog kunna lära mig ett och annat om hur jag ska tänka på träning och tävling. Visade sig att denna man hette Jörgen Bond och att vi till och med hade gemensamma bekanta. Jag beslutade mig för att jag behöver en sådan som Jörgen och han ville ta ”sig an” mig.

En träff har vi hunnit med, på självaste nationaldagen, och jag var så in i helvete peppad på att träna och framförallt tävla när jag träffat honom att jag genast gav mig iväg på ett långpass löpning när jag kom tillbaka. Jag hade så mkt energi och det trots att jag jobbat natt och inte sovit särskilt många timmar och helt oregelbundet. Jag kände en styrka innifrån som jag helt glömt bort att jag haft tidigare. Så lite gjorde så mycket för mig! Hans ord har till och med hjälpt mig i vardagen. Tex köa i mataffären och hantera att stå i ”fel kö”, nu bryr jag mig inte ens längre!

Sedan dess har träningen gått strålande faktiskt. Jag har inte hoppat över något pass och jag har orkat och presterat mitt bästa, trots att jag varit trött. Min onda fot, knä, höft och rumpa, dvs typ hela vänstersidan, har dessutom nästan helt släppt tack vare ett besök på Access Rehabs Tobias Ydén och lite rättförs rehabövningar, knäckning i ryggen och lite massage. Helt magiskt!

Det går med andra ord jävligt bra just nu och jag tror banne mig formen börjar bli ganska bra. Längesedan jag tränade såhär målmedvetet och fokuserat. Nu är det bara en vecka kvar till Vansbro Triathlon och SM i medeldistans (halvironman). Längtar!!!

Det duggar inte tätt mellan blogginläggen här på Runner’s måste jag erkänna. Livet går verkligen i 200 just nu och det är knepigt att hinna med både jobb, satsning med all träning och allt annat kul jag tar på mig att göra. Men det är ett kärt besvär och jag gillar när det händer mycket i livet.

Nu senast invald som förtroendevald i Mellanskogs styrelse för skogsbruksområde Södra Dalarna, något jag ser som en stor ära och ett fantastiskt kul arbete. Jag älskar min skog och bruket av den! 

Men denna blogg handlar om triathlon och just nu genomgår jag den tuffaste träningen inför Vansbro triathlon 1 juli. För att kolla av läget en aning är det dags att röra på påkarna redan imorgon då jag kör Ludvika Stadslopp halvmara från Sunnansjö till Ludvika. Ska bli riktigt kul att äntligen få till det så jag kan vara med!

Önska mig lycka till så lovar jag att blogga om loppet när jag gått i mål!

Då var det gjort, säsongspremiären 2017. Det var lite som att riva av ett gammalt plåster. Man vet att man måste göra det men man vet också att det kommer göra ont men det är allra värst innan man gör det. Jag tycker själv att jag tränat på riktigt bra under vintern. Fått bra kontinuitet och bockat av mina planerade pass. Har varit i god löpform och sett fram emot att tävla.

MEN. Sedan blev jag förkyld, skadad i höften och sist men inte minst fick problem med foten någon dag innan avfärd. Lägg på en hel del strul med cykeln (läs; jag råkade ha sönder växelkablarna när jag packade cykeln på väg från Mallis). WTF! Det blir aldrig som man tänkt sig.

Resan ner gick iallafall bra och väl på platssammanstrålade vi med Åsa som också skulle tävla, endast en vecka hennes sagolika bröllop! Kändes bra iallafall och extra kul att både ha med sin bästis, kille och familj på tävling i sydeuropa.

Så oförberedd som jag kände mig när vi kom ner har jag nog aldrig känt mig, men nu skulle plåstret av. Ingen idé att vänta mer.

Jag, Åsa och Simon beslutade att vi skulle köra banan med bil för att kolla in läget dagen innan race och DÅ blev jag nervös. Det var t.o.m jobbigt att åka bil! 1300 h.m och 5 st stigningar med den 4:e stigningen som var riktigt brant och slingrande. Jag som hatar backar, just för att jag är så dålig på dem. Nåväl, nu var jag iallafall förberedd så jag fick bara bita i det sura äpplet och göra det bästa av situationen. Jag bara skulle ta mig i mål!

Starten var ca 2 mil från Aix så dit fick vi lov att åka transfer för att checka in cykel och testa vattnet. Vattnet var magiskt turkost och behaglig temperatur. Banan var lättsimmad men T1 hade extremlång löpning. Allt kändes ändå hyfsat innan jag gick och lade mig på kvällen, alla förberedelser hade gått smärtfritt och vi kunde slappna av och ha kul istället för att fokusera på prestation. 

På tävlingsdagen åt jag min frukost, vi åkte med bilen till simstarten, värmde upp ett par simtag och gjorde oss klara för start. 

Nu ska hag inte dra hela tävlingsredogörelsen för det är inte så mkt att säga. Missade klungan i starten, fokuserade på mig själv och känslan vilket gick helt åt fanders långsamt. Cyklade fegt och långsamt och det kändes bedrövligt i benen. Sprang stel och låmgsamt men det var en kuperad löpbana också så jag är nöjd att jag bara tog mig runt och kände mig starkare och starkare för varje varv. Överlag nöjd och nu kan formen bara bli bättre. Har inte ens kollat tiderna men jag var fett sist av proffsen och kan bara gratulera alla andra till grymma tider och prestationer. 

På plats var även Graaf Crew bestående av min mamma, pappa och kusin. Så skönt att ha dem med och och få glada hejarrop och ljudet av koskällor utefter banan i alla möjliga hörn och kanter. Superglad för att Johanna fixat boende och det mesta för att det skulle bli en trevlig semester och en bra tävling för oss!

Kan verkligen rekommendera tävlingen! Bra arrangerat, jättetrevlig stad och människor och hur fin banan som helst.

På återseende!